En del är ledsna...

och besvikna, skriver ärliga s-medlemmar på s-bloggarna, och det handlar naturligtvis om partiledaren. Dessa bloggare begriper varför man i den positionen inte kan sätta upp ett oskyldigt ansikte och åberopa regler, eller brist på regler, som man inte har förstått. Det är endast patetiskt!

Andra säger att man ska spotta i nävarna och blicka framåt. Några vidhåller att inget otillbörligt har skett och skriver långa haranger med uträkningar och hänvisningar hit och dit för att bevisa att en rutten moral är vit som snö.

Ja, det är mycket folk inte förstår. Vad deras respektiva har för sig på nätet till exempel. Själv kämpade jag och kämpade för att få Mannen att förstå att jag såg de långa, ingående kommentarerna, där han slickades av någon kvinna som tyckte att han var SÅ klok och analytisk, varvid han fortsatte att vara klok och analytisk och blev ännu mera slickad, var irriterande, för att inte säga förolämpande mot mig. Inte ens när han blev erbjuden fika med en sossedam, för att de hade så mycket gemensamt,  begrep han detta.

Nu har jag naturligtvis mycket färgade glasögon. Trettio år i ett parti sätter sina spår, och jag kom in mitt i den värsta kvinnofrigörelsen och innan man hade upptäckt AIDS. Så jag tror inte så mycket på damernas vandel, faktiskt inte.
Men i det här fallet handlar det inte om sex, utan om den där känslan av överensstämmelse och sympati som tycks vara under uppsegling.
Vad säger deras män när deras kärringar sitter på nätet och strör rosor över andra(s) män medan de jobbar? Och varför jobbar inte damerna? Jobblinjen har visst inte nått fram överallt! Fast de är kanske sådana där fria företagare i någon form, eller sjukskrivna eller arbetslösa eller något. Men twitter och bloggar för inte landet framåt!
Det kan naturligtvis vara lite kittlande att hitta någon att utbyta tankar med om den egne mannen kanske med tiden har tråkat till sig eller blivit mindre stimulerande.
 Och ännu mera stimulerande tycks det ju vara för någon att hitta en grupp som är MOT den man annars räknar som sin närmast anhöriga!? (S mot Alliansen t.ex.)
Kan man bygga gemenskap med någon genom att exkludera denna?

Nåväl, en människa som aldrig förstår vad han gör och åstadkommer har inget i mitt liv att göra! Nu har jag kommit tillbaka så många gånger, och nu har jag insett att han överhuvudtaget inte kan sätta sig in i vad jag känner och upplever.
Nu har han återigen lagt ut sina fantasier om att jag tror att någon kvinna ville ha ett FÖRHÅLLANDE med honom.(den gamle mannen!) som en kommentar på en blogg. Totalt missuppfattat, men det ligger som en oåtkomlig lögn på nätet. Det gäller att kränka, nedvärdera, riva ner och förlöjliga.

Så då fanns inget annat att göra än att stänga dörren- med en skräll!