Dagens kattäventyr

Det är inga problem för en gammal, femtonårig katt, att komma upp i ett träd. (Det händer inte så ofta numera.) Men hur kommer man ner därifrån...?

Sommarkruka

För ett par veckor sedan trodde jag att de här petuniorna hade gått ut för att jag inte hade vattnat tillräckligt. Titta nu!

Monologer-tidens trend?

Som jag redan har skrivit är jag ordtrött just nu. Tycker att jag har vräkt ut ett oändligt antal ord till ingen nytta, för det mesta, under många, många år.
Det känns som att spotta i havet.
Och det hjälper inte att ganska många, som jag möter, talar om för mig att de läser mina debattartiklar och insändare och uppskattar dem. Även om detta känns bra!

Men mina reaktioner kan också bero på bristen på respons. Och det är inte bara på bloggar som det numera är ganska tyst och få som kommenterar (tycks vara en ganska vanlig trend) utan även om man skriver debattartiklar. Man tror att något ska ge stor uppståndelse eller respons, men så blir det inga kommentarer eller inlägg alls.

Insändarspalterna verkar mest innehålla en massa monologer utan inbördes sammanhang med varandra.
Vi har kanske överlag dålig kontakt och har nästan slutat prata eller skriva ordentligt till varandra.

Till och med vi äldre har ju många gånger fallit in i SMS-andet och mejlandet i stället för att ringa folk.


Idag är jag trött efter gårdagens 4,5 timmars rundturer, dels i Karlskrona och dels i Mörrum, Karlshamn och Ronneby, med guidning på tyska.

Dagen efter känner jag alltid att jag inte längre är ung.

 

Nils Holgersson statyn utanför Amiralitetskyrkan.

Midsommarbilder

Bilder från Järnavik när dansen var över. Ingen på bilden med midsommarstången har med mig att göra.

 

 

 

Alla dessa ord...

i debattartiklar, insändare, intervjuer, dikter, berättelser, mejl hit och dit, privata och offentliga, motioner, som jag har producerat under många, många år...

Vad har alla dessa ord gett mig? Vad är resultatet i mitt liv?

Jag skulle kanske ha fyllt mitt liv med musik och bilder i stället!

Att ana vem någon är...

Jag är egentligen så ordtrött. Tycker att jag drunknar i ord, både mina egna och andras.
Har just sorterat gamla tidningsurklipp med en mängd debattartiklar som jag har skrivit de senaste åren.
Vart ledde de? Vad blev resultatet?

Orkade inte skicka in bidrag till en av skrivarklubbarna som hade manusstopp för årets tidskrift för ett par dagar sedan. Och förra året var skrivaren sönder. Där ger man bara ut en tidskrift om året, men den är ofta mycket genomarbetad.
I den andra skrivarklubben, som jag är med i,  finns det fyra nummer per år, men inte heller där orkade jag producera mig till senaste numret.
Mina ord håller på att ta slut!

Det är väl ordtröttheten som gör att jag dras till akvarellmålningen och fotograferandet i stället.
Ibland ser man en människa bättre i hans/hennes bilder än i  orden, tror jag.

Från min sommarträdgård

Min vackraste buske, som finns utanför mitt sovrumsfönster.

Samhällsfarliga strejker borde förbjudas

Det fanns en tid, då mera var statligt i det här landet, då vissa grupper inte hade strejkrätt. Kanske borde den tiden återinföras igen!

För det är väl inte rimligt att exempelvis sjuka människor, eller människor som länge har väntat på en operation, ska bli lidande för att sjukvårdsanställda inte är nöjda med sina löner. Man kan väl inte låta tredje part bli lidande på det sättet!

Inte heller är det väl rimligt att en massa  oskyldiga människor, som inte har tillgång till bil, ska drabbas av en strejk med inställda kollektivtransporter som nu aviseras då Kommunal inte går med på de bud arbetsgivaren ger.

Nej, strejkrätten måste ses över om vi ska ha ett fungerande samhällsmaskineri. Vi kan inte leva i kaos! Människor har för länge sedan tappat ansvaret för sina jobb själva! Då måste staten gå in lagstiftningsvägen och förhindra att nödvändiga samhällsfunktioner störs.

Är inte uteförskolor barnmisshandel?

Är det möjligt att någon bär sig åt så mot sina små barn på bara något år (ja, även äldre) att de låter dem vara på en uteförskola, där barnen är utomhus året runt och till och med får äta ute.
Detta måste väl vara på gränsen eller över gränsen för barnmisshandel?
Barn behöver ro, vila och värme.
Vad är det för föräldrar? Och är det kommuner som ställer upp på sådant, eller är det privata initiativ med något riskkapitalbolag som försöker göra en vinst genom att göra det så billigt som möjligt?

Räcker det inte med att ungarna stressas med babysim och babyrytmik och allehanda aktiviteter under en tid då de säkert skulle behöva ta in omvärlden i lugn och ro med få människor omkring sig.
Är det inte dessa uppstressade och överstimulerade ungar som blir stökiga och problematiska i skolan?

Vart är vi på väg?

Att famla

Vi människor är inte lika i alla avseenden av vår personlighet.
Igår funderade jag över hur jag som ju faktiskt är ganska så säker i mina åsikter kan vara så otroligt velig och fram och tillbaka i små saker i mitt personliga liv. För det är jag, jag erkänner.
Det kan vara den enklaste sak som jag har svårt att ge besked om, eller som jag inte vet vad jag vill i.

Samtidigt har jag glatt kastat mig ut i de stora förändringarna i mitt liv som att flytta och byta jobb.

Ibland känns det som om man famlar. Men så kan det plötsligt dyka upp något någonstans som man kan uppfatta som en vägvisning.

Häromdagen hände något i den stilen när jag satt och bläddrade på mina tyska kanaler och hamnade mitt i ett program som kändes direkt som en fingervisning.

Ja, jag vet inte. Men jag tycker att vår Herre borde se ens förvirring.
Kanske är de konstiga drömmar som jag just nu har ett pekfinger för vad som finns djupast inom mig. En uppmaning att inte blunda, utan se!

Hjälper förbud mot sexköp?

Just nu cirkulerar på facebook ett upprop, där man ska skriva sitt namn för att visa att man anser att lagen ska  kriminalisera svenskars sexköp utomlands.

För det första undrar jag  om någon tror att prostitutionen upphörde i Sverige för att torskarna blev kriminella?
Förmodligen ger detta enbart en extra kick till den sortens människor.

Och hur skulle det gå till att straffa det som sker i ett annat land? Ska vi då tillåta att exempelvis tyskar kommer hit här och torskar för det är ju tillåtet i Tyskland?

Det hela är enbart dumt. Dessutom borde man kriminalisera även dem som säljer sex i rimlighetens namn.
Prostituerade kan så klart inte ses som en särskild grupp, för det finns givetvis många olika sorters prostitution.

En är den äktenskapliga, där man är gift för pengars skull! Eller där man ställer upp på den äkta mannens sexkrav trots att man själv egentligen inte alls har någon lust till sex.

Saker är inte så enkla som de kan förefalla. Man kan köpa en människa på många olika sätt!

Nytt liv efter pensioneringen

Faktiskt blev jag lite förvånad igår när jag i mina dagboksanteckningar (mycket summariska) såg att jag faktiskt både hade haft det ganska tråkigt och dessutom hade haft värk i kroppen så sent som i början av år 2010. Det hade jag inte sagt om jag skulle minnas utan anteckningar.

Ni, som är pensionärer, vet säkert hur det är. Man ska göra så mycket hemma, städa och plocka i ordning och sortera när man har lämnat sitt jobb.

Direkt efter det att jag blev ledig började jag läsa en kortare kurs (en sådan där 1/4 dels fart) i fransk litteratur och film på universitetet. Det var svårt för mig, för jag är inte bra på franska, men jag klarade kursen , dock fick jag jobba en hel del.

Sedan började jag läsa grundkursen i latin, och senare har jag läst Tyska för turistbranschen, en halvtidskurs, och Tysk litteratur och film på 1/4 dels fart.
Vad skulle jag, 65-åringen, med språken till? undrade en del.
Och jag deklarerade att jag tänkte jobba som guide. Min gamla, fleråriga reseledarerfarenhet kändes bra att ha i bagaget. Folk log som om jag nog trodde för mycket!

Sedan blev det två guidekurser och efter det en del seminarier i hur man startade eget.
Plötsligt var jag inne i ett helt nytt liv! Det var guidningar och konferenser och massor av trevliga människor, inte bara bland gästerna, utan också bland dem man träffar i länet.

Jag har guidat katoliker från Tyskland, körsångare från Tyskland och Sverige, politiker från Tyskland, utländska konferensdeltagare från högskolan, kriminologer från hela världen, folk på Landsbygdsriksdag från hela riket, resebyråfolk och journalister från Österrike, skolklasser och vanliga, blandade grupper.

Den skepsis en del i bekantskapskretsen hade mot att en äldre dam kunde jobba som guide visade sig felaktig.
Jag har inga problem att få uppdrag. Tala om ålder! Jag har fyllt 70 år! Nej, jag tror inte riktigt på det där ålderssnacket, åldersdiskriminering  har jag aldrig märkt något av i mitt eget liv.

Bilden är från supén vid Landsbygdsriksdagen i september förra året.

Tål inga kränkningar

Traumatiska fallskärmar kan ta tid att komma igenom. När man får lite distans och ser att det nog inte var man själv som var "fel" utan att man verkligen blev kränkt i den miljö man var, har man givetvis kommit en bra bit på vägen.
Men det kan dröja att komma igen, för man är stämplad. Helt klart är man det, och om människor inte känner en redan, måste man  vara försiktig så att man inte trampar fel.

Idag är jag igenom de hemska upplevelserna på Oskarshamns folkhögskola, då jag faktiskt upplevde att fan var lös i bygget.
Det sade jag också till en journalist, och det fick jag nog betala ett halvt års fallskärm för. Fast det var värt det!

Men, en sak bär jag på. Jag har absolut psykisk nolltolerans mot den minsta lilla kränkning.

Det finns styrelser där ordföranden  tror att de har folk som ska arbeta ideellt, även om de själva får arvoden för en del av de uppdrag de har i samband med styrelsearbetet.
Jag glömmer inte hur ordföranden i en styrelse som jag satt i hade övertalat de andra styrelseledamöterna att avstå från sitt ynka arvode på drygt 100 kronor per sammanträde för att ekonomin inte var så god. Själv tog han ut 6000 kronor i arvode för ordförandeskapet.
Jag nekade avstå, som ren princip, och frågade också på ett möte om han också avstod sina 6000 kronor. Det gjorde han inte. Så det var nog fler än jag som plockade ut hundralappen sedan.

Man ska se upp! Och inte låta sig utnyttjas!

Miljöpartiet- en fara för svensk industri?

Tongångarna om ett regeringssamarbete mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna väcker alltid min stora förvåning.
Fortfarande lever jag i uppfattningen att Mp är ett borgerligt parti, så som vi såg det under min egen sossetid. Och jag kan inte heller förstå hur ett parti som värnar jobb och framåtskridande, som S säger sig göra, ens kan tänka tanken att ha med ett parti med en hutlös energipolitik med pålagor och skatter, som troligtvis skulle lägga sordin på både näringsliv och privata möjligheter att förflytta sig med bil i glesbygden. Mp är ju totalt ansvarslösa i sina idéer!
Inte bättre är det med deras öppna gränser i landet. Hur skulle det vara i landet med öppna gränser för inflyttning hit? Absurt!

Snart verkar det väl som om arbetsbristen till stor del handlar om en arbetsbrist för svenskfödda arbetare. Det lär ju drälla av folk från de baltiska staterna och från Polen som utför jobb som tydligen inte är till för svenska arbetare längre!?
Vad händer i det här konstiga landet numera?

Löjligt kungajagande

Nu försöker journalister igen att sätta åt kungen. Är det Vänsterpartiet som styr Sveriges journalistkår?

Men jag tror inte att det faller i så god jord. Folk inser nog det orimliga i att en arrendator skulle bekosta upprustningen av ett statligt slott, och dessutom tror jag inte att någon tror att det är kungen själv som sköter sin ekonomi.

Där högg nog reportern i sten!

Lojalitet och ansvar

Blir inte avsaknaden av lojalitet och av eget ansvar mer och mer uppenbar i vårt samhälle?
Jag blir så trött av alla försök till kriminalitet, allt ifrån att man försöker komma åt mina lösenord på datorn dagligen till att man knappast vågar gå hemifrån för risk för inbrott eller att man knappast vågar ställa ifrån sig sin cykel ute.
Lika trött blir jag av människor som inte tar sitt ansvar, som skyller sina tillkortakommanden på andra och som överlåter till samhället att ta hand om deras ekonomi.
Civil olydnad är inget som faller mig i smaken heller. Inte ens när man inbillar sig att man hyllar Kristus genom denna. Det är snarare ett försök att göra sig själv mera exklusiv, tycker jag.

Man tröttnar på illojaliteten till slut.
Drömmar kan vara otroligt avslöjande på ett nästan fascinerande sätt. Plötsligt läggs ens inre fram för en, och man kan konstatera att jovisst, så är det ju, detta är egentligen de känslor man bär på.

Från att bara ha haft ett svagt, oförklarligt obehag kan allting stå i ett förklarat ljus. Det är ganska skönt, om än lite ledsamt. Så var det alltså! Så blev det till slut.

När täckelsen faller

Ibland borde man be om att bli visad rätt väg. Jag ber sällan, för jag är inte säker på vilka vägar som kan leda till att man blir bönhörd. Guds vägar är inte våra vägar, som bekant. Dessutom tror jag inte att man behöver be, för jag tror att Gud hör våra outsagda böner.

Detta styrkte nattens dröm mig i. Den lade min upplevelse av relationer i totalt ljus. Tack för det!

Guidning bland rododendron

De senaste dagarna har jag haft två brunnsguidningar, nu när parken är som allra vackrast med denna stora mängd rododendron som blommar.
I söndags berättade jag lite om Ronnebys och brunnens historia för en grupp österrikiska resebyråtjänstemän och journalister och idag har jag guidat Miljökontoret i Ronneby kommun. Trevligt, tycker jag, att kommunens anställda och invånare beställer guidningar!
Förra veckan var det 51 anställda på förskolan.
Och parken är bara helt underbar...

Offer av egen förskyllan

Religion ses av många som något mycket konstigt, och de som ägnar sitt liv åt dessa konstigheter ses som ännu mera underliga.
Ska den uppfattningen späs på?

Just nu pågår på en del bloggar ett ynkande och löften om förböner för att en diakon har brutit mot kyrkans överenskommelse med skolan om att inte ha konfessionella inslag på en skolavslutning.
Hon visste vad som gällde när hon tjänstgjorde. Kyrkoherden själv hade nyligen råkat illa ut för att han hade brutit mot reglerna.
Men hon hade ändå talat om Jesus och upprördheten blev stor.

Varför? Ja, med min erfarenhet av skolan kan jag tänka mig att det var det faktum att reglerna nonchalerades som var det stora felet. De flesta är nog ganska så likgiltiga inför det faktum att Jesus nämndes, men regler, dem ska man hålla på. Får man inte, så får man inte.

Var detta nödvändigt? Är det så att kyrkans anställda anser sig ha någon sorts exklusivitet i sin egenskap av kyrkligt anställda?

Nu är naturligtvis ångan uppe. I en kyrka som alltmer förlorar terräng måsta man suga på de sista karamellerna - fast man gör det på fullständigt fel sätt!
Om kyrkan ska vinna mark så måste det vara på ett inkluderande och inte på att man låtsas vara exklusiv.

Gud finns, brukar jag säga, trots kyrkan! Men jag tycker ändå att kyrkan är värd en mässa, och där det är bra, där är det bra!
Men det är definitivt för många konflikter som syns utåt.

Nu mår diakonen dåligt för hennes kyrkoherde har inte stöttat henne, utan tvärtom ursäktat henne inför skolan.
Jag tycker att han kunde ha stöttat henne på något sätt.

Men det märkliga är att nu är diakonen offret, föremål för en massa förböner och på gränsen till martyr.
För vad? För att hon bröt mot skolans regler? Vill vi att eleverna också ska göra det?

Det är en sak att, som en kyrkoherde här i Blekinge gjorde, gå ut och deklarera att hon skulle välsigna på avslutningen vad de än sade till henne. Hon aviserade detta i förväg. Och där löstes situationen.
Det är en helt annan sak att åta sig ett uppdrag, veta vad det innebär och strunta i detta. Då får man faktiskt skylla sig själv om det blir konsekvenser!

Att hitta rätt och att lämna

Nu  för tiden är det inget ovanligt att man byter parti. Jag känner många som i likhet med mig själv är inne på sitt tredje.
Kan man verkligen vara trovärdig då?
Jag skulle vilja vända på frågan. Är man trovärdig om man aldrig tänker i nya banor? Förhoppningsvis händer det något med en under livets gång.

Jag har klara skäl till varför jag lämnade mina förra partier.
Socialdemokraterna lämnade jag efter 28 års medlemskap. Då räckte det för mig med kollektivt tänkande!

Trodde att jag gick över till ett parti med individens frihet som signum. Det visade sig inte vara så mycket med det i diskussioner om tvångsdelning av föräldraledighet till exempel.

Upplevde Folkpartiet som lite märkligt, militant och med stor förkärlek för titlar. De med titlar plockades snabbt in, kom snabbt upp sig och hamnade ofta lika snabbt utanför. Jag upplevde ingen snällhet i det partiet, utan vassa armbågar, om än på trevliga människor.
Och jag har faktiskt aldrig betraktat mig som riktig feminist! Absolut inte som militant feminist!

Nu känns det som om jag har landat i ett parti med vänliga människor.

Vad gör gubbarna i väntan?

Egentligen har jag lite svårt för det där med ålder. Några år hit eller dit har inte så stor betydelse, tycker jag. Dock får det finnas gränser, liksom att åldersskillnader ska tyckas bekväma för mig i ett parförhållande.

En före detta kollega till mig, som var 85 år gammal, dog nyligen och efterlämnade en tjugo år yngre sambo. Det var förväntat att han skulle dö först. Man och tjugo år äldre.

Men vad händer med vanliga Svenssontyper, som förvärvsarbetar för att försörja sig,  fram till döden vid stor åldersskillnad ? 
Vad händer när en man gifter sig med en trettio år yngre, förvärvsarbetande kvinna till exempel och går i pension strax efteråt? Det blir en lång väntan på att frun ska bli fri och ledig om frun ska gå vid den vanliga pensionsåldern.

Han kanske passar småbarn? Tillsammans med barnbarnen eller barnbarnsbarnen?

Människor lever så klart som de vill. Fast nog måste man väl ändå undra.
Pensionsåldern brukar ju- om man är frisk- vara en tid som man kan ha för varandra och göra saker tillsammans när man vill, utan att vara tidsmässigt uppbunden.

Själv hade jag inte velat ha en starkt åldrande gubbe väntande på mig i trettio år under min mest yrkesverksamma ålder.

Men så har jag  inte heller haft mina preferenser bland äldre herrar!

Rododendron i Brunnsparken

Ronneby Brunnspark är alltid fantastisk! Allra vackrast är den kanske just nu när alla rododendronbuskarna blommar.
De första buskarna planterades 1907, och nu finns det mer än fyrtio olika sorter. Helt otroligt vackert är rododendronberget!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utställning

Vår akvarellkurs har utställning på Alfreds Café i Bräkne -Hoby.
(vid torget)

För vem skriver jag?

När jag tittar på statistiken på var i världen mina läsare finns, undrar jag vem jag egentligen skriver för. Begriper de något av det jag formulerar?
Jag har därför börjat tappa blogglusten!

Vår "humana" flyktingpolitik är ytterst inhuman!

Nu kliar sig arbetsmarknadsministern i huvudet, för hon har klart insett att det finns en massa människor, bland annat i invandrartäta förorter, som det egentligen inte finns utrymme för i vårt samhälle, för det finns inga arbetsuppgifter för dem.
Man kan skylla på brist på utbildning. Vilka bristyrken är det då som de skulle ha om de hade utbildning? Man kan skylla på brist på svenskkunskaper. Visst, men det beror säkert på att det inte finns tillräckligt med kvalificerade lärare för den sortens svenskundervisning.

Sanningen är att det inte är fel på de människor som bor och mer eller mindre lever på gatan.
Felet är vår flyktingpolitik. Vi öppnar generöst våra gränser för människor som sedan far illa i landet, för vi har egentligen inga möjligheter att ta emot dem.
Är detta en human flyktingpolitik? Många fler politiska partier än SD borde vakna till liv! Man ska inte förespegla människor ett drägligt liv i ett land, där de kommer att fara illa!

Vad säger oss Husby-historien?

Så här efteråt - får vi hoppas - frågar sig många vad vi kan dra för slutsatser av Husbykravallerna.

Jag tycker inte att man ska göra en massa bortförklaringar till det som de egentligen visar.
För det första verkar vi onekligen ha stressade poliser, som gång på gång brukar övervåld och till och med dödar människor. Det är inte rimligt att folk ska bli ihjälskjutna när någon har ringt efter hjälp!

För det andra har vi en massa människor som inte har det minsta lilla respekt för andras egendom och som inte har lärt sig att man inte förstör och vandaliserar i ett civiliserat land. Man kastar inte heller gatsten på polisen och bränner inte skolor och polisstationer, som har tillkommit med skattepengar.

Vi har drägg i landet! Och poliser som kanske borde ha ett annat yrke.
Detta, menar jag, har Husby klart och tydligt visat.

Det har funnits fattiga människor och människor som har varit arbetslösa förr i landet. De har inte bränt bilar eller kastat sten på poliser för det! Vi ska sluta prata dravel och lägga politiska aspekter på människors totala respektlöshet gentemot varandra!

Nu blommar häcken

Nu blommar min spireahäck!

Utan ansvar

(ångrade bloggpausen)
Vi ser dem ofta på bilder, de barn som drabbades av biverkningarna av vaccinationen mot svininfluensan, och nu har en livslång sjukdom i narkolepsin.
Vi ser ofta drabbade människor.
Men frånsett en del mord, så ser vi sällan människor som ställs till ansvar för det de har gjort.

Borde inte de som satt i TV och gapade om att hela svenska folket skulle vaccinera sig ställas till ansvar! Vilken ansvarslöshet att göra så när vaccinet var så nytt! De borde dömas!

Nu är det tydligen också svårt att få någon inför rätta efter det att förorterna har brunnit, människor har fått bilar och annan egendom förstörd och en del har fått gatstenar kastade på sig.
Men det är svårt att ställa till svars, sägs det.

Är det inte några stora brister i vår lagstiftning om det är så här?

Hur är det med hälsokoll på importerad arbetskraft på restauranger?

Det är mycket noga med ens hälsa och med hygienen när man ska jobba på restaurang. Till och med på utbildningar gjordes, i vart fall förr, kontroller så att eleverna inte hade någon sjukdom när de skulle hantera mat.
Nu undrar jag hur det är med den kollen på människor som importeras från länder utanför EU för att jobba på restauranger här i landet.
Med fasa såg och hörde jag en man som var intervjuad på TV. Så jobbade han i städet, så diskade han, så var han i mathanteringen. Och under inspelningen tog han förpackningar och fingrade på dem på insidan, något han absolut inte borde göra.

Det finns nog mera än risk för att dessa människor tar jobb när de kommer hit. Man kan misstänka att det finns stora brister i hälsokontrollen och i medvetenheten om hygien.
Och hur är det med bärplockare och räkskalare?
Det är kanske inte så konstigt att det sprids en massa konstig smitta i olika livsmedel!