Rätt så nöjd

Idag känner jag mig rätt så nöjd.
Har planerat och kontaktat dem jag ska jobba med nästa vecka, har två dagar fått bra utrymme och snabb publicering (nästa dag!) på en insändare i två lokaltidningar, sorterat kläder - ett evighetsarbete här!- och gått med stavar i "min" skog. Men där kände jag knappast igen mig! Det var länge sedan jag var där, och det var igenvuxet, så jag tvekade om vägen på ett par platser, mörkt och så denna spenatgröna färg. Jag längtar till höstfärgerna, men innan dess vill jag kunna sitta i min trädgård i värme!

Insändaren idag

Idag har Sydöstran tagit in insändaren i papperstidningen och på nätet under rubriken
"Ska vi slaviskt rätta oss efter Paulus?" Tidningarna sätter ju själva rubriken, som skribent ger man bara förslag.

www.sydostran.se   se Insändare långt ner på sidan!

Stort utrymme idag

Idag blev min insändare om Guds vilja stort uppslagen i BLT.
Bilden finns nu också på www.blt.se   se Insändare långt ner.

Varför en kurs i latin?

Det är snart sju år sedan jag gick i pension! Sju år!
De första åren hade jag full fart, ja, egentligen ända till förra året när jag skadade ena benet och fick dra ner tempot rejält. Ännu är inte kondisen tillbaka, och den var rätt så dålig innan också.

Det första jag gjorde som pensionär var att jag - efter att ha repeterat den gamla studentfranskan och tentat denna på Linnéuniversitetet - läste en delkurs i samtida fransk kultur. Den var kämpig för mig. Sedan blev det 15 poäng i Tyska för turistbranschen och sedan tysk litteratur, film och kommunikation, en delkurs i Tyska för arbetslivet. Ja, och så genomförde jag två guideutbildningar 2010, den ena för hela Blekinge och den andra en världsarvsutbildning för Karlskrona.
Förutom detta har jag läst grundkursen i latin på Linnéuniversitetet i Växjö. Varför? Jo, det händer när man guidar att det finns inskrifter på latin, och då är det bra att åtminstone veta ungefär vad de handlar om. Längre än så kommer man knappast på en grundkurs.
- De gamla stötarna kan! sade en gång läraren när en annan äldre dam var den enda som kunde svara på en fråga. Det var vi två, de gamla stötarna!

Men egentligen känner jag - nu när jag sitter här och är bekymrad över min kondis- att jag nog borde ha tagit tiden till att få upp konditionen i stället. Det är lätt att vara efterklok!
Rest? Bara i Sverige, men det har ju blivit en del resor för besök hos barn och släkt. 
Men lusten att resa utomlands kanske återkommer. Den har inte funnits på flera år. Vem vet?
Då åker jag kanske iväg och träffar en gammal italienare någonstans i världen!

Tysta dem!

Visst har väl fenomenet med D.S:s autoblogg varit lite fascinerande. En blogg som fortsätter med idag 152 kommentarer utan att bloggägaren har gjort något inlägg. Detta visar naturligtvis också att den, som jag har påpekat, länge har haft karaktären av autoblogg, inläggen förutan. Den har blivit till ett  forum att kommunicera på. Jag upprepar att det var genom debatter där som LFL och jag träffades, vilket senare gav en förlovning och 4,5 års relation.
Denna är alltså nu över!
Från min sida är just det som LFL nu framhärdar en av de starkaste orsakerna till detta.
På nämnda blogg kräver LFL att främst en (ja, egentligen fyra)
av kommentatorerna ska blockas av innehavaren för att han själv ska fortsätta skriva där. Eftersom detta tydligen inte sker drar han sig.
Bloggen verkar för övrigt hålla på att sina ut, för allt fler kommentatorer har lämnat skutan.

Jag känner igen förfarandet. Hösten 2013 hade han och jag en del debatter dels på s-bloggar och dels på en annan kyrklig blogg.
För att få tyst på mig skrev och ringde han då (utan att berätta detta för mig) till några av mina partikamrater i KD. Vad hände? Ja, de tyckte ju inte att detta var deras sak! Vilket det ju inte heller var.
Och jag ville givetvis i det läget inte ha någon mer kontakt med honom.
Men viljan att tysta var densamma. Eller hur?
Lite DDR-stuk? Är det inte det?

Jag fick just ett mejl från LFL, där han förnekade att han hade begärt att BOD inte skulle få sina inlägg publicerade. Men det är väl flera än jag som har läst vad han har skrivit på bloggen!?

Kristdemokraterna finns på Pride!

Egentligen är jag inte så förtjust i Pridefestivaler, och speciellt inte karnevaler, men jag ska erkänna att jag aldrig har varit på någon och inte sett karnevalerna annat än på tv. Anledningen är att jag menar att dessa kan skapa en felaktig bild av homosexualitet som någonting lössläppt. De förstärker därmed eventuella fördomar.
Men samtidigt har Pride naturligtvis ett symboliskt värde, som kanske inte kan underskattas.
I år är Kristdemokraterna representerade på Pride i Stockholm.

Det har alltså blivit debatt här efter det att kyrkoherden i Kyrkhult nekade att viga det första homosexuella paret,  som ville ha en kyrklig vigsel i församlingen. Det var ett lesbiskt par,och tjejerna själva blev nöjda med lösningen med en präst från Jämshögs församling.
Men vi är många som ser det som subtilt kränkande, även om det naturligtvis inte alls är menat så.
Ordföranden i Lunds stift i En levande kyrka beklagade idag att jag hade begärt mitt utträde. Men när det blev klart för mig vilka värderingar vår kyrkomötesrepresentant har, kändes det omöjligt för mig att stanna kvar.

Vår distriktsordförande gick igår ut i en lokaltidning och försvarade samvetsklausulen, men på nätet ligger nu en insändare från en medlem som är starkt engagerad i HBTQ- frågor, som naturligtvis helt riktigt påpekar att här måste ordföranden  tala som präst och inte för KD. Och jag har mig veterligt inte sett någon linje för KD i just den frågan.
Insändaren är ett svar på ledaren idag. Den är intressant och skriven av en aktiv medlem som heter Anne- Sophie. 
Gå gärna in och läs den på www.sydostran.se   långt ner på sidan!

Personligen tror jag inte att ett politiskt parti kan vara någon sorts gummiparti, å ena sidan och å andra sidan. Jag tror att det har varit för mycket av den hållningen inom KD de senaste åren och att partiet har förlorat röster på detta. Vi människor vill ha tydlighet!

Han satte fingrarna i öronen...

och sade "Bla, bla, bla, bla..." när jag sade något som inte passade.
Ett barn? Ånej, en i allra högsta grad (över)vuxen man!

Det finns många sätt att inte lyssna och att försöka tysta någon. Alla är inte så drastiska. Man kan ju också begära att andra ska tysta folk, eller censurera eller på annat sätt se till att människor inte kommer till tals.

Självklart fortsätter man inte ett sådant umgänge!

Att utöva makt genom att åberopa Gud

Man ska inte missbruka religionen. Men vi vet alla att detta görs i alla religioner. Några anser sig ha patent på Gud, oavsett vad man kallar honom. De tror sig därmed också ha patent på att bedöma sina medmänniskors tro.

Varje god präst (nu talar jag om de GODA) borde se det som positivt när människor söker sin väg till tro. Men i många fall är det så att man i stället sätter sig till doms över människor, fördömer deras sökande och påstår att de är fel och att de tror fel.

Gud är större än prästerna! Detta måste vi ha i minnet!
Om människor använder sig av Guds namn för att utöva makt och fördöma andra, så är jag övertygad om att detta kommer att straffa sig.

Kan prästen neka att döpa ett barn?

Vissa saker borde man skriva upp. Som detta som jag hörde för en kort tid sedan.
En präst hade nekat att döpa ett barn, för föräldrarna ställde inte upp på att vara tillräckligt kyrksamma.
Men vem berättade detta?
Jag tror att jag minns rätt i vilken församling det var...

Det räcker alltså inte att man kan neka människor att bli vigda av en, vare sig de är samkönade eller om det gäller omgifte. Flera skäl? Man kan tydligen neka att döpa barn också!
Kan man neka att begrava någon?

Bjälken i det egna ögat

Ja, nog kan det vara så att man ser flisan i sin broders öga,men inte bjälken i sitt eget.
Jag blir lika förvånad varje gång jag ser LFL skriva om homosexuellas (sexuella) synder.
Är inte all sex utanför äktenskapet synd enligt Bibeln?

Hur klarar en person belastningen av den egna synden om man är 70 plus och aldrig har varit gift?
Nog kan man väl ana att det finns ett tungt syndaregister att ta tag i där i det egna livet!
Bör man då inte göra detta först? Om man nu vill vara så sant troende? Och sluta tjafsa om andra!

Ta bort vigselrätten från kyrkan!

Med tanke på att vissa präster inte anser att den svenska äktenskapslagstiftningen är förenlig med Bibeln och därför inte anser sig kunna viga homosexuella, så finns det väl egentligen bara en sak att göra.
Befria kyrkorna - och brudparen- från kyrkans inflytande över vigseln. Det finns väl ingen anledning att ha en ordning där människor kan känna sig diskriminerade och åsidosatta, trots att både det civila samhället och Svenska kyrkan ger dem rätt att viga sig.
Äktenskapet är inget sakrament i luthersk kristendom. Det finns, anser jag, inga skäl att behålla nuvarande ordning.

Risken kan ju annars vara att andra yrkesgrupper får för sig att de också ska ha någon sorts samvetsklausul. Hur går det om läkarna bara behöver behandla de patienter de vill behandla, lärare bara undervisa dem som de vill undervisa etcetera.

Prästerna har inget patent på Gud. Han är allas Gud. Det är hög tid att plocka ner dem från piedestalerna och normalisera deras positioner!

Ses de som "riktiga" präster?

Jag blir lite konfunderad när någon kvinnlig präst går ut och försvarar manliga präster som exempelvis inte vill viga homosexuella. Ofta finns det nämligen en annan sak som dessa män inte heller vill ha - förutom vigsel för homosexuella- och det är kvinnor som präster.
Är de som försvarar dem medvetna om detta?

Kommentarer...

med innehåll som kan vara stötande och med för mig oidentifierade signaturer publiceras inte.

Vad betyder fiendelägret?

Senaste exet kunde, som jag har skrivit om många gånger, inte ta nattvarden tillsammans med mig i min kyrka, för det var ingen alkohol i vinet och därmed kunde inte detta förvandlas till Kristi blod.
Tror man så, så tror man. Jag tror inte på någon förvandling, och jag ser Bibeln som människors tolkning av Guds handlande och uppenbarelse i världen. 
Däremot tror jag på jungfrufödseln och på att man ska försöka vara mot människor så som man vill att de ska vara mot en själv.
Lätt sagt och svårt gjort.
Jag hade beskyllt senaste exet för att vara lierad med fiendelägret, påstår han.
Vilka skulle de vara?
Jo, de är för mig naturligtvis sådana som använder religionen för utestängning och diskriminering. När man drar fram speciella bibelcitat (medan man lugnt glömmer andra) och hänvisar till Gud för att därmed visa att vissa människor ska utestängas, då är det definitivt ett fiendeläger för mig.
Nu har exet tydligen börjat hitta sin hemvist i Missionsprovinsen.
Och därmed är naturligtvis det jag har sagt om ett fiendeläger solklart! För om Missionsprovinsen tycker jag inte!

Jag har lämnat dem!

Efter kyrkoherde Alve Svenssons agerande i Kyrkhult, då han nekat viga ett lesbiskt par, känner jag att jag inte kan vara med i En levande kyrka. Alve Svensson blev inkryssad i kyrkomötet, där han alltså representerar oss.
(Jag är väl medveten om samvetsklausulen.)
Det finns många i historien som har viftat och viftar med sina heliga skrifter för att diskriminera och syndastämpla andra människor. På mig ger detta otäcka vibbar.
Fundamentalismen är farlig! Den är en fara för jämställdhet och jämlikhet. 
För mig är diskriminering en synd.

Jag var med på listorna i senaste kyrkovalet till kyrkomötet och stiftet i den här nomineringsgruppen och var också ett år i styrelsen i Lunds stift.
Nu räcker det för mig! Detta är tydligen ingen grupp, där jag hör hemma.

Vet de vem de anställer

I Kyrkhults församling i Blekinge har kyrkoherden nekat att viga ett lesbiskt par. Detta har väckt debatt trots att han har all rätt, enligt den så kallade samvetsklausulen, att göra så. Han har skaffat en präst från Jämshögs församling som ska viga dem, och tjejerna själva tycker att det är okey. Men saken har väckt debatt.
Ett socialdemokratiskt kommunalråd tycker att det är "bedrövligt", och menar att ingen ska diskrimineras. Hon ifrågasätter värderingarna i församlingen. Jag känner inte till dem, men jag kan mycket väl föreställa mig att man inte är så medveten om att man faktiskt är kända för att ha präster med fundamentalistiska åsikter. Har man följt med inom Svenska kyrkan vet man var de öarna finns.

Det är ytterst märkligt i det här samhället att en präst kan vägra en vigsel med tanke på sitt samvete, men en sjuksköterska ska tvingas ta död på foster utan hänsyn till hennes samvete! Logiskt?

Självklart måste den diskriminering som följer av denna inskränkning i ämbetsplikterna upphöra! Även de som har prästvigts före 2009, då Svenska kyrkan tog beslutet om äktenskap för homosexuella, måste tvingas följa de ämbetsåligganden som följer av lagstiftning och vigselrätt.

Det enklaste vore naturligtvis om staten tog vigselrätten från Svenska kyrkan. Vad finns det för skäl att ha kvar denna då vigseln inte är ett sakrament i protestantiska kyrkor? Detta har jag tyckt länge. Därefter kan en välsignelse ju ske i kyrkan för dem som vill ha det. Många kyrkvigslar verkar ju dessutom oseriösa med halvnakna brudar och par som gifter sig för andra eller tredje gången och har barnen som brudnäbbar.

Sedan undrar jag förstås om dessa präster viger frånskilda? Vad  säger Bibeln om sådana?

Lite ringrostig, men jobbet närmar sig

Nu närmar sig min arbetsperiod i sommar. Jag skar ner och hade bara en guidning i maj, tackade nej till större guidningar och ska nu igång i augusti. Det känns inspirerande, även om jag just inte riktigt har kroppen med mig. Jag får värk när jag sitter. Detta kommer i perioder, och just nu är det en sådan period. Men ännu är det några dagar kvar före start, och jag har haft kontakt med dem som ordnar resorna. Så långt är allt under kontroll.

Mörrum vid laxfisket.

Trevlig helg!

Efter att ha lekt lite detektiv har jag också kommit på vilka två anonyma kommentatorer är på  f.d. ölandsprästens blogg - en man och hans fru som har låtsats vara obekanta - löjligt!

Önskar er en  trevlig helg!

Insändare i Kristdemokraten

Idag har jag en insändare i Kristdemokraten om äldres situation.

Bloggvärlden- en fristad från sociala normer

Bloggvärlden är tröttande ibland, och samtidigt är det svårt att sluta kommentera saker när man tycker att något är helt åt skogen.
Att kommentera anonymt är naturligtvis ett otyg, speciellt om man vräker ur sig oförskämdheter mot andra.
Ibland undrar jag om de som hugger varandra hela tiden hade vågat göra detta ansikte mot ansikte också. Eller hade de då fallit in i sedvanlig, opersonlig, polerad artighet?

En del människor har något att förmedla. Jag hoppas att jag själv hör till dem. Andra vill bara synas och försöka få kontakt. Då kan kommentarerna komma att hamna mycket långt från ämnet och ibland ha närmast fånig karaktär. 
Seriösa bloggar ska inte ses som någon sorts sällskapsspel, där man tramsar runt för att få uppmärksamhet. Det gagnar varken en själv eller syftet med bloggen. Och det är inget som helst tjusigt eller intressant i detta, utan det är snarare destruktivt.

När det är för sent

I mina drömmar återkommer ständigt drömmar om att jag ska resa, men jag hinner inte packa, och jag hittar inte saker. Ofta är jag av med min handväska.

Dessa är ändå lite bättre än när jag var ung, för då drömde jag ofta att jag var på en båt. Båten sjönk, jag räddades, men beautiboxen sjönk! Man hade sådana på den tiden. Min var som en liten vit koffert och full av sminksaker. Och att bli av med denna var en stor katastrof! Numera sminkar jag mig nästan inte alls och mycket sällan.

Ni som följer min blogg har säkert läst att många i min omgivning har lämnat jordelivet de senaste åren. Flera av dem hade jag trott skulle leva mycket längre, inte gå iväg så snabbt. 
Plötsligt är så mycket för sent.

Jag kommer aldrig återse den man som jag var samman med i flera år under min tonårstid. Inte min förste kille heller. Eller min danske vän som jag tyckte var så fascinerande. Eller vännen i Tumba som jag hade kontakt med i ca tjugo år.
Det kommer inte att bli fler roliga samtal med flera av mina väninnor, för de finns inte här med oss längre.
Bara slut, så snabbt och så snopet!
Lurade på sista delen av livet, känns det som.

När jag ser tillbaka och ser hur mitt liv blev, finns det många saker som jag skulle ha gjort annorlunda om jag hade fått leva om mitt liv. Men det går ju inte!

Sedan finns det kanske saker i våra liv som egentligen inte är för sena, men vi orkar bara inte ta tag i dem... Det blir enklast så!

Skrivarklubben i Blekinge...

har en hemsida
www.skrivarklubben-blekinge.se/

där man bland annat kan se smakprov ur Groblads senaste nummer. Groblad är vår tidskrift, som kommer ut fyra gånger per år.

I mötet med de goda människorna...

känns det  som bomull kring hjärtat, man blir lugn och känner sig upplyft.
Då verkar Kristus bland oss.

Vi bör alltid tänka på vad vi förmedlar (ja, jag också!). Förmedlar vi ljus, framtidstro och hopp, glädje och värme?

Hur känner sig människor i mötet med oss?
Känner de sig pressade, förminskade och dåliga?
Eller lyfter de?

Hur tror du att människor kände sig i mötet med Jesus?
Vem vill du vara modell för? Vem är din förebild?

En värld full av ondska

För första gången i mitt liv vacklar jag i min kristna tro. Jag är säkert helt fel! Jag tror inte att nattvardsvinet förvandlas till Kristi blod och inte att brödet blir Kristi kropp, och jag tror absolut inte på en kroppslig uppståndelse efter döden eller någon sorts yttersta dom. Domen tror jag på och på straffet, men här och nu i detta jordelivet!

Vad tror jag då? Jag tror på budskapet. På Matteus 7:12 "Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger."
Jag tror på Jesus som vägvisare, för hur vi ska vara mot våra medmänniskor, hur vi ska lyfta fram dem som inte syns och hjälpa dem som behöver oss. Jag tror på evangeliernas berättelser.
Ja, faktiskt också på jungfrufödseln. Den är liksom fundamentet i den kristna tron för mig.

Världen är full av ondska. Vi ser detta varje dag i media. Våld, mord, våldtäkter, försäljning av unga tjejer, nedbrunna hem, människor på flykt och så vidare. Världen är ond. Och världen behöver kärlek.

När man då läser hur präster - de som ska förmedla ett kärleksbudskap - verkar tycka att det enda viktiga är att vara Rätt i sin tro, det enda saliggörande är att tolka bibelord så att några blir syndastämplade, när de hånar och trakasserar varandra, då vet jag inte vad denna kyrka står för.
Usch, säger jag! Usch och fy! 
Här måste Djävulen sitta i högsätet och skratta, le och gnugga sina händer! För kan han lyckas bättre än så!

Vi människor måste få vara sökare. Vi måste få försöka hitta kärnan och budskapet på vårt sätt. Inte genom att någon står och bankar med Bibeln på huvudet och talar om vilka bibelställen som överskuggar alla andra. Det gäller att tolka, att förstå essensen. Det gör man inte på det sättet!

Flera solrosor

Ett dygn i kloster

För många år sedan (hösten 1999) tillbringade jag ett dygn på Mariavalls kloster i Tomelilla i Skåne.
Det var en mäktig och märklig upplevelse. Den stora slutna byggnaden gav mig ett nästan kusligt intryck när jag kom dit. Min bil var den enda bilen utanför, och jag hade först svårt att förstå hur jag skulle komma in.
Ett dygn i tystnad och bön och före hemresan fick jag ett samtal med en nunna. Vet inte varför jag aldrig har återvänt dit. Det är kanske dags?

Så här såg dagsschemat ut. Jag har sparat det.

I tre dagar..

har jag gjort försök på försök att måla en solros. Skulle ge den till min svägerska vid en fest i helgen. Jag avstod. Så här är ett försök. Det finns fyra stycken! Och idag ska jag göra ännu ett.

Just så

hat signs have you been receiving lately?

Signs from God and the angels include finding feathers in unusual ways, hearing songs with meaningful lyrics, seeing number sequences, seeing angels shaped clouds, specific birds, and unusual butterflies. The list of signs that Heaven can send is infinite, as is the love that is sent to you each moment.

Trust your feelings when you see the signs, and pray for guidance as to the meaning of each sign that you receive.

Den här texten hade en av mina facebook-vänner lagt ut idag. Det påminner mig om en märklig tid i mitt liv, då liksom hela upplevelsen av livet vände.

Saker som ovanstående upplevde jag många gånger, men det märkliga var en ny sorts känslighet som gjorde att jag kände med människor på ett helt annat sätt.

Jag ska nog skriva och berätta om den tiden och ge ut detta!

Är de självplågare?

Vissa människor förstår jag mig inte alls på.

En skrev oändliga haranger på en s-blogg och blogginnehavaren var uppenbart trött och irriterad på hen. Men kommentatorn hade en massa förklaringar som att han hade vunnit debatten och därför var innehavaren irriterad på honom. Sanningen var så klart det som alla såg nämligen att innehavaren var dödstrött på honom och hans haranger!

En annan kommentator utsätter sig ständigt för spott och spe från andra kommentatorer. Inte för att jag anser att man ska fly fältet för att någon tycker att man ska göra det, men finns det inga gränser för hur många spottblaskor man tar emot?

Detta är inget skämt! Det är kränkande. Sådant kan man inte bekämpa genom att tala om hur illa man blir behandlad, för det är ju just detta de vill. De vill behandla en illa!

Lite värdighet bör man kanske visa, lite självbevarelsdrift, om inte annat så är det ju pinsamt för dem som ser hur illa man låter sig behandlas.
I vissa fall är det viktigt att man bemöter vissa åsikter, men det kan ju inte bli så att man själv dryper av spottblaskor. Då är det nog inte värt besväret.
Såvida man inte är en självplågare!? Det är man kanske.

Att övertolka och omtolka

Det är jobbigt när man inte når fram med det man säger. Människor har ibland en benägenhet att lägga in och tolka saker helt efter sitt eget huvud och enligt en verklighet som andra inte ser.

Man kan jämföra det med män som tolkar ett nej från en kvinna som ett ja och hävdar detta vid en rättegång efter en våldtäkt. De påstår att hon egentligen menade ja!

Om någon är irriterad på en så betyder inte detta att personen ifråga är personligt intresserad av en. Visst sådant kan hända, men i normalfallet är en irritation en irritation.
Diskuterar man en sak kan man inte plötsligt relatera detta till sin person och låta hela saken landa på något helt annat.
Allt handlar inte om en själv!

På prästbloggen, den som jag brukar skriva om, uttrycker människor ibland stor irritation över andra som kommenterar där. Naturligtvis kan man fråga sig med vilken rätt de gör detta, men samtidigt kan det ju vara så att man är fruktansvärt irriterande.

När jag själv har märkt de tongångarna har jag dragit mig undan ett tag. Man fortsätter ju inte att tjata och tjata och tror att man vinner något på detta.

Att det ibland förekommer långa haranger som kommentarer är inget nytt, inte heller att de som skriver detta inte tycks begripa att de kanske borde lägga dessa på sin egen blogg i stället.
Det är möjligt att någon orkar läsa dessa, själv har jag svårt för det. Jag tycker inte heller att kommentarer ska ha den funktionen att det ska bli helt nya, långa  inlägg av dem, borta från ämnet.
Sedan kan det naturligtvis hända ändå att man hamnar utanför det av blogginnehavaren givna ämnet.

Själv följer jag, som jag tidigare har skrivit, ytterst få bloggar. Och jag håller min facebook-sida begränsad vad gäller vänner.
Jag orkar inte riktigt med när livet liksom flyter ut.

Vi gillar att gillas

annars kan vi ju alltid reta upp folk, för att vara osynlig är det otäckaste som finns.

Egentligen tror jag att det där med gillandet på facebook är ganska bra. Man får någon sorts respons på det man har lagt ut. 
En del människor gillar att säga emot. Några gör det så mycket att i vart fall jag inte orkar med dem till slut.
Om vi nu inte blir omtyckta eller uppskattade för det vi säger eller gör, så verkar det onekligen som om vi ändå till varje pris vill ha uppmärksamhet. Då kan vi alltså reta upp folk.
Jag har någon gång blivit beskylld för detta, men jag hävdar att det inte stämmer. Det är garanterat innehållet i det jag skriver som känns ytterst angeläget, och ju argare jag är, desto mera retar jag kanske upp folk.

Men att reta upp folk är ett dåligt sätt att få dem att gilla en. Tvärtom känner i vart fall jag. Människor som har irriterat mig tillräckligt länge blir, precis som på facebook, omöjliga att ha kontakt med. Man vill väl ha någon form av harmoni i sitt liv!
Och om man tror att varje form av visad irritation är en form av intresse för en, då tar man nog totalt fel! För så sneda är nog inte människor i allmänhet i sina relationer. Även om sådana naturligtvis finns!

Trevlig helg

Önskar er en trevlig helg med några bilder från dagen, som var helt i min smak temperaturmässigt.

De sexfixerade häxorna

Beskyllningen att vara sexfixerad dyker upp med jämna mellanrum på den där prästbloggen, och naturligtvis är det vi kvinnor som är det, i detta fallet signaturen Anna och jag. Detta beroende på att vi har gjort bemötande om deras ständiga fixerande vid sex, då det gäller homosexuella. Det är alltså de andra debattörerna som är sexfixerade, och vi som reagerar på detta.
Men det är helt klart att detta absolut inte anses acceptabelt i de här kretsarna av högkyrkliga. Kvinnor får inte vara sexfixerade! Den gamla bilden av horan och madonnan?

Det hela är ju dessutom löjligt för min del. Vem tror på att en 72-årig, stundtals värkbruten, tant är sexfixerad? 

Nog är det tur att häxbålen inte längre finns! Inte de med brinnande eldar som tar kål på en i vart fall. Sedan finns det ju en annan sorts häxbål idag! Inte minst på nätet.

De skulle så mycket...

men det blev inget av det.
För något år sedan pratade jag med en kvinna som nyligen hade gått i pension. Hon berättade att nu skulle hon ta hand om alla sina barnbarn - hon hade en mängd!
Det blev inte lång tid, för nu är hon död.

Så var det min vän i Tumba. Nåja, han fick en del år som pensionär, men inte gjorde han det han skulle göra. De planer jag hade hört var att han skulle köpa ett hus på landet och renovera. I stället köpte han en stor TV och satt och såg en massa matcher när han inte höll studiecirklar. Troligtvis hade han åtminstone ett ölglas vid TV:n.

Ja, och så var det min nyligen avlidna väninna som också var en doer och alltid hade något på gång. Hon gick i pension lite i förtid, men det var inte heller många år som hon hann med innan hon gick i graven.

Vad har jag själv gjort under min pensionärstid hittills? Tills för ett år sedan har det varit full speed som vanligt. Universitetskurser i franska och tyska och grundkursen i latin, två guideutbildningar plus tyska för turistbranschen på Linnéuniversitetet. Så har jag guidat och rest till barnen och avverkat en förlovning på gamla dar. Förlovningar tar tid! 
Men förra året sade kroppen stopp och ännu har den inte kommit riktigt loss. Jag tar det lite försiktigt.
Nu är det snart SJU år sedan jag slutade som lärare. Vart tar tiden vägen?

Vad hade jag tänkt mig då? 
Jo, jag hade nog tänkt att jag skulle vara mera social. Ha små fina tebjudningar för äldre väninnor och ha hit mina vänner från andra håll i landet. 
Fast det är kanske inte för sent att satsa på sådant? Och lägga andra ambitioner åt sidan.

Bara helt sjukt!

Häromdagen lyssnade jag på Nilla Fischers sommarprat i radion. Det var mycket som var intressant i detta. Otroligt hur olika behandlade manliga och kvinnliga fotbollsspelare blir till exempel, men detta har ju visat sig inte minst vid idrottsgalorna.

Det kusliga var när hon berättade om de trakasserier på nätet som de kunde utsättas för som kvinnliga fotbollsspelare.
Men hur sjukt är det här samhället? Vad är det som gör att människor dras till mobbare som flugor till en sockerbit och att de så gärna hänger på när någon börjar ett litet eller stort drev. 
Vad är det som gör att människor känner sig helt vilsna när en mobbarblogg aviserar uppehåll? För så har det ju varit. Ett tillhåll för folk som har älskat att trakassera andra.
Därmed inte sagt att det inte har funnits både belästhet och intelligens där. Men det har liksom ballat ur hela tiden. Så man har inte riktigt begripit syftet.

Egentligen inget att skämta om

Naturligtvis är det så att de tongångar som man möter på kommentarsfältet på Bloggardag egentligen inte är något att skämta om. De är faktiskt både otäcka och farliga.
Denna indelning av människor i Dom och Vi är ju det som vi brukar se som ett fascistiskt drag. Så var det judarna som inte platsade, och så var det politiskt oliktänkande, homosexuella och handikappade. De skulle bort, för de passade inte de renrasiga.

Här gäller det dem som är rena i tron, men detta är bara strängar på samma bruna lyra. Dom har ingen rätt att vara här, för här är vi som är Rätt!
Om det hade varit blogginnehavaren som modifierade och inte tog in alla kommentarer hade det varit förklarligt. Men det är inte acceptabelt att andra kommentatorer sitter och försöker bestämma vilka som ska plockas bort. Vad har de med det att göra?

En del människor tar alltid för mycket plats. De går in i sammanhang dit de egentligen inte hör och domderar och försöker bestämma allt. Det är en konstig stil! Hur blir man sådan? 
Det tyder ju dessutom på total brist på förmåga till gränssättningar och brist på social kompetens.

Annars har den där historien med liket, som inte kunde ligga i kyrkan, blivit ännu roligare. Idag ville någon ligga på en kyrkogård tillsammans med andra som han får känna frid tillsammans med! Ja, Herregud! 
Ja, vi har olika uppfattningar om vår död och vad som ska hända med våra kroppar. Men det olustiga i detta är att begravningar kan bli den sista yttre, väl tillrättalagda bilden av vårt liv. Hur det verkligen har varit vet bara de som har levt det livet.

Inga problem...

med Bloggardag! LFL har tagit över genom kommentarsfältet!
Han har också bestämt vilka kommentatorer som ska blockas.
Och så kör han sina egna fristående debattinlägg!

Vad har gett Dag Sandahl så kalla fötter att han gör bloggpaus?

Jag upprepar att det skulle vara intressant att veta det VERKLIGA skälet till Dag Sandahls bloggpaus på Bloggardag.
För vem tror att några kommentatorer med annan kyrkosyn skulle orsaka denna?
Nej, det får han allt gå längre ut på landet med! Det tror vi inte på!
Är det hot om en ny anmälan? Då skulle det nog finnas risk för kragen, eller hur?

De rätt kristna (kommentarer på Bloggardag)

Detta är några kommentarer på Bloggardag som har skrivits sedan han har aviserat blogguppehåll.

Märk tonen och viljan att stänga ute hos dem som inbillar sig vara "rätt kristna". I övrigt inga kommentarer från mig!

1.          Det är så med kommentarer att alla är inte läsvärda och somliga är till och med kontraproduktiva. Du har varit för generös med utrymmet för en hel massa personer som inte tillför någonting till ditt syfte. Att ha blogg är litegrann som att göra tidning och vara utgivare, redaktör och skribent på samma gång. Inte heller en tidning tar in alla insändare.

Det är alltså helt okej och enligt praxis att blockera tröttmössor i kommentarsfältet. Kanske är det detta beslut som du kommer fram till efter blogguppehållet. Jag tror att det skulle vara vitaliserande.( Sofia Jönsson)

2.           

3.           Anonym10 juli 2015 20:35

Instämmer med Sofia LJ/Sven-Åke Nilsson

Svara

4.         

Anonym11 juli 2015 05:40

Håller helt med Sofia. Blockera tröttmössorna. De tillför inget i debatten. 

"Präst från Skara stift"

Svara

Svara

Hur du gör med tröttmössorna är ju till syvende och sidst upp till dig själv - jag har helt enkelt börjat se på signaturer innan jag läser i kommentarsfältet och hoppar sorgfälligt över vissa för att själv hålla mig tjäck och munter (Allan Willnys blogg)

Svar på första inlägget ovan är: JA, Du och BOD tar för mycket plats och avviker ofta från ämnet, vilket Du än en gång bevisade. NTL är för stöddig
och agressiv fighter (Anonym)

( "Du" är sign. Anna)

 Anonym11 juli 2015 17:17

Anna och ntl lär komma tillbaka till sin livsluft - BloggarDag.

De påminner om mycket unga tonårstjejer som provocerar och utmanar för uppmärksamhet. Se på mig! Om detta av vederbörande uppfattas som en komplimang, beklagas det.

De kanske växer upp?

Spectator

Anonym11 juli 2015 18:14

Puh! Va jobbigt när de inte tar till sig och fattar det hela. Nej, följ Sofias råd och blockera tröttmössorna, Dag. Det är lösningen på problemet.

"Präst från Skara stift"

Svara

Svar

1.                                      

Anna12 juli 2015 11:00

Och till vilken grupp hör du själv anser du "Präst från Skara stift"?

2.                                      

Anonym12 juli 2015 21:18

Ja, inte till din grupp i alla fall, tröttsamma tjatmoster där.

"Präst från Skara stift"

                       

Blocka de båda katolska spefåglarna, småbyxorna och boden (fyra personer) (LFL)

Imaginära vänner

Jag tröttnade på all skiten med bloggande präster och dolde inläggen!
Men idag kände jag att jag var tvungen att ge ett par kommentarer trots allt.

Bloggvärlden är lustig. Det är naturligtvis så att man ibland tycker att man har lärt känna folk som man i själva verket inte känner alls. Man har skaffat sig en imaginär vänkrets.
Jag funderade på detta när det gällde vissa kommentarer på prästbloggen, som var som om man skrev till en gammal vän. Känner de varandra? Troligen inte.

Bloggar kan fylla sin funktion, men de bör naturligtvis inte ersätta det riktiga livet, det som är fyllt av verkliga, levande vänner som man träffar och har utbyte av. Det är lätt att sitta isolerad, men känna sig bland vänner, fastän det ju faktiskt inte är så - i verkligheten! IRL som man skriver!

Det regnar här idag. Inget trädgårdsarbete! Men jag kan sitta på verandan med tak.