Något av det värsta jag vet är människor som inte svarar på mejl. Detta kan ju vara en utstuderad härskarteknik eller också kan det vara så att de helt enkelt bara är obildade.
Frågan är naturligtvis alltid vilket av alternativen som gäller.
Bildade människor gör i vilket fall inte så. De svarar artigt även på enkla meddelanden, så att man vet att de har läst det.
lördag 28 februari 2015
Det som inte blev- men var
- Tråkigt att det inte blev något, hörde jag någon säga häromdagen.
Vad var det som inte blev? Om något var, men inte blev, vad var det då som inte blev?
Och om något fanns, men inte existerade hur är det då?
Och om något finns som inte fanns, vad var det då som inte fanns?
Något att tänka på?
Vad var det som inte blev? Om något var, men inte blev, vad var det då som inte blev?
Och om något fanns, men inte existerade hur är det då?
Och om något finns som inte fanns, vad var det då som inte fanns?
Något att tänka på?
Mytbilder
När jag gick på Lärarhögskolan och utbildade mig till folkhögskollärare i estetiska ämnen och moderna språk (och svenska) hade vi en speciell kurs i bild. I den talade vi om det som kallades mytbilder. Det är alla de där fina bilderna som visar glada och lyckliga människor medan verkligheten kanske snarast är som en Norén - pjäs.
Vi kan se samma tendens på facebook, där folk kan ha framstått som världens mest lyckade och lyckliga tills allt rasar samman som ett korthus och familjerna splittras. Eller i minnesorden vid ett dödsfall där alla framgångarna staplas på varandra medan det som kanske har varit mest genomgripande och varit det starkaste i någons liv inte finns med.
För nog kan man fråga sig om ett barns död eller till och med självmord inte har varit av betydelse för den döde?
Man kan väl få tycka att det borde finnas gränser för förljugenheten! Jag tror också att det gagnar hela mänskligheten om våra liv inte blir till just mytbilder över en dold verklighet. Alla mår nog bra av lite äkthet!
Vi kan se samma tendens på facebook, där folk kan ha framstått som världens mest lyckade och lyckliga tills allt rasar samman som ett korthus och familjerna splittras. Eller i minnesorden vid ett dödsfall där alla framgångarna staplas på varandra medan det som kanske har varit mest genomgripande och varit det starkaste i någons liv inte finns med.
För nog kan man fråga sig om ett barns död eller till och med självmord inte har varit av betydelse för den döde?
Man kan väl få tycka att det borde finnas gränser för förljugenheten! Jag tror också att det gagnar hela mänskligheten om våra liv inte blir till just mytbilder över en dold verklighet. Alla mår nog bra av lite äkthet!
Att göra sig attraktiv
Som ung har man naturligtvis mycket att lära sig, inte minst om relationen till andra människor. När jag ser ungdomar som hysteriskt stressar för att bli så snygga som möjligt önskar jag att de inte hade fått sig itutat att det är detta som gör dem attraktiva.
För vad är det som gör att vi fastnar eller blir förälskade i någon? Är det inte den där känslan av samhörighet, att vara sedd, att hitta sin andra hälft på något sätt? I själva verket blir vi ju ofta mera fascinerade av hur vi blir bemötta och uppskattade själva än vi blir fascinerade av en annans vackra kropp, eller hur?
Visst är det trevligt med vackra människor, men det är ju i mötet med en annan som känslorna uppstår. Detta möte behöver ju inte vara fysiskt i sig, för man kan mötas i ord också. Först.
På samma sätt dör naturligtvis känslorna om man känner sig illa behandlad och kränkt. Såvida man inte är masochist förstås...
Men det är nog inte så många av oss!
Lär av Casanova, mina vänner, han visste hur man fick kvinnor att känna sig som de vackraste och mest fulländade i världen!
För vad är det som gör att vi fastnar eller blir förälskade i någon? Är det inte den där känslan av samhörighet, att vara sedd, att hitta sin andra hälft på något sätt? I själva verket blir vi ju ofta mera fascinerade av hur vi blir bemötta och uppskattade själva än vi blir fascinerade av en annans vackra kropp, eller hur?
Visst är det trevligt med vackra människor, men det är ju i mötet med en annan som känslorna uppstår. Detta möte behöver ju inte vara fysiskt i sig, för man kan mötas i ord också. Först.
På samma sätt dör naturligtvis känslorna om man känner sig illa behandlad och kränkt. Såvida man inte är masochist förstås...
Men det är nog inte så många av oss!
Lär av Casanova, mina vänner, han visste hur man fick kvinnor att känna sig som de vackraste och mest fulländade i världen!
Att fungera i kommunikationen
Det gäller att kolla mejl och sms, som vi vet, om vi ska kunna fungera tillsammans idag. Jag blir ganska trött på människor som inte kollar sin e-post eller har på sin mobil om man exempelvis ska ha ett möte. Med tiden har jag överlåtit ansvaret helt till dem.
Om jag har mejlat ett återbud och inte fått ett svar, så ringer jag inte också. Man måste räkna med att människor kan fungera med den nya tidens kommunikationsformer, eller hur?
Sedan är det naturligtvis väldigt bekvämt också med mejl eller sms, för man kan låta bli att svara om det inte passar.
Och numera är det ju ibland nästan opassande att ringa folk. Det är lite tråkigt, men det är ju rätt så skönt att inte ha en telefon som ringer stup i kvarten.
Jag gillar den nya tiden, samtidigt som jag är rätt så rädd för sårbarheten, inte minst sedan två datorer har lagt av för mig och material har gått förlorat. I ena fallet lade hårddisken av, i det andra går datorn inte längre att sätta på för knappen fungerar inte.
fredag 27 februari 2015
Politiska karriärister
Förr var det inte så vanligt att man bytte politiskt parti, men idag är det inget ovanligt alls.
Själv har jag bytt två gånger, som jag har skrivit tidigare. Först 28 år inom S, som man väl får se som en följd av ungdomlig vänstervridning som stannade kvar, sedan nio år inom FP. Det hade nog blivit KD den gången, men jag kunde inte ställa upp på deras då inskränkta syn på samkönade par. Sedan mjukades den upp betydligt och 2012 gick jag över till dem, trött på FP och deras abortpolitik och skolpolitik.
Men tyvärr så är det ju så att det inte bara är ideologiska skäl som gör att människor byter parti. Ibland handlar det om missnöje med framgången eller rättare sagt bristen på framgång som de har i det parti de befinner sig. Och då kan det bli lite konstigt.
Att Svenska kyrkan är som den är i stilen, det vet i vart fall alla vi som har varit aktiva eller haft anställningar inom denna.
I ett parti som KD får man akta så att man inte för över de brister som kyrkliga miljöer har till partipolitiken. Därför vore det naturligtvis bra om det inte fanns präster i ledningen.
Jag tror också att präster kan skrämma bort andra. Väldigt många människor har ju en dålig erfarenhet av i vart fall Svenska kyrkan.
Under min tid som folkpartist och då speciellt inom FiSk, den kyrkliga nomineringsgruppen, var jag mycket förvånad över hur många präster det fanns där. För man förknippar väl inte riktigt FP med präster, eller hur? Det känns mer som en utlöpare för Franska revolutionen, och där älskade man inte prästerna vad jag vet! Ja, ibland blir det konstigt i världen!
Själv har jag bytt två gånger, som jag har skrivit tidigare. Först 28 år inom S, som man väl får se som en följd av ungdomlig vänstervridning som stannade kvar, sedan nio år inom FP. Det hade nog blivit KD den gången, men jag kunde inte ställa upp på deras då inskränkta syn på samkönade par. Sedan mjukades den upp betydligt och 2012 gick jag över till dem, trött på FP och deras abortpolitik och skolpolitik.
Men tyvärr så är det ju så att det inte bara är ideologiska skäl som gör att människor byter parti. Ibland handlar det om missnöje med framgången eller rättare sagt bristen på framgång som de har i det parti de befinner sig. Och då kan det bli lite konstigt.
Att Svenska kyrkan är som den är i stilen, det vet i vart fall alla vi som har varit aktiva eller haft anställningar inom denna.
I ett parti som KD får man akta så att man inte för över de brister som kyrkliga miljöer har till partipolitiken. Därför vore det naturligtvis bra om det inte fanns präster i ledningen.
Jag tror också att präster kan skrämma bort andra. Väldigt många människor har ju en dålig erfarenhet av i vart fall Svenska kyrkan.
Under min tid som folkpartist och då speciellt inom FiSk, den kyrkliga nomineringsgruppen, var jag mycket förvånad över hur många präster det fanns där. För man förknippar väl inte riktigt FP med präster, eller hur? Det känns mer som en utlöpare för Franska revolutionen, och där älskade man inte prästerna vad jag vet! Ja, ibland blir det konstigt i världen!
torsdag 26 februari 2015
Mitt tudelade jag
Här finns det tio hus på vår gata. Grannarna är bekanta och en gång om året har vi kräftfest tillsammans. På två minuter är jag ute i skogen, där vitsipporna snart blommar under bokarna.
Här är det tre minuter med bil ner till affären, vårdcentralen och bussen och tåget, och lite längre bort finns det ett stort varuhus. Många känner varandra.
Ett par mil härifrån finns det trevliga "städer" och ett par kilometer från mitt hus ligger havet.
Där borta finns de stora städerna med torg, breda gator och hus från olika epoker. Där finns det teatrar och biografer i mängd och trängsel på bussar, pendeltåg och tunnelbanan. Det var där jag växte upp i Malmös villakvarter, och det var i Stockholm jag tillbringade min barndoms somrar ute vid Drevviken. I Stockholm bodde jag i två år på sjunde våningen i ett höghus. Sedan flera år står jag i kö till ett äldreboende där.
I mängden är du okänd och anonym.
Här är stillheten, lugnet, naturen och det välkända.
Där finns tempot, pulsen och omväxlingen.
Det är i Malmö och i Stockholm som jag har mina rötter.
Men vem är jag idag?
Här är det tre minuter med bil ner till affären, vårdcentralen och bussen och tåget, och lite längre bort finns det ett stort varuhus. Många känner varandra.
Ett par mil härifrån finns det trevliga "städer" och ett par kilometer från mitt hus ligger havet.
Där borta finns de stora städerna med torg, breda gator och hus från olika epoker. Där finns det teatrar och biografer i mängd och trängsel på bussar, pendeltåg och tunnelbanan. Det var där jag växte upp i Malmös villakvarter, och det var i Stockholm jag tillbringade min barndoms somrar ute vid Drevviken. I Stockholm bodde jag i två år på sjunde våningen i ett höghus. Sedan flera år står jag i kö till ett äldreboende där.
I mängden är du okänd och anonym.
Här är stillheten, lugnet, naturen och det välkända.
Där finns tempot, pulsen och omväxlingen.
Det är i Malmö och i Stockholm som jag har mina rötter.
Men vem är jag idag?
Vad är brott i Sverige idag?
Igår kunde vi höra på "Uppdrag granskning" att de anmälningar som hade kommit in från tjejer som hade blivit kränkta sexuellt på nätet lämnades utan åtgärd, det vill säga inte ens en förundersökning inleddes hos polisen.
Vi vet väl alla att det är mycket svårt att få någon fälld för förtal och kränkningar. Men det kan ju vara idé i alla fall att polisanmäla, för anmälan finns ju kvar om något ytterligare händer, även om den har lämnats utan åtgärd just efter att den gjordes.
För en tid sedan väckte ett register hos polisen på misshandlade kvinnor stor uppståndelse. Jag förstod inte det. Det är väl bra att ha sådant registrerat om det händer något allvarligt, och man söker en gärningsman. Han kan ju finnas bland dem som har misshandlat.
Nej, ska man göra något brottsligt i Sverige idag, då ska man, som den som blev åtalad här i dagarna, säga något negativt om muslimer. Då pang, smäller det till!!!
Vi vet väl alla att det är mycket svårt att få någon fälld för förtal och kränkningar. Men det kan ju vara idé i alla fall att polisanmäla, för anmälan finns ju kvar om något ytterligare händer, även om den har lämnats utan åtgärd just efter att den gjordes.
För en tid sedan väckte ett register hos polisen på misshandlade kvinnor stor uppståndelse. Jag förstod inte det. Det är väl bra att ha sådant registrerat om det händer något allvarligt, och man söker en gärningsman. Han kan ju finnas bland dem som har misshandlat.
Nej, ska man göra något brottsligt i Sverige idag, då ska man, som den som blev åtalad här i dagarna, säga något negativt om muslimer. Då pang, smäller det till!!!
onsdag 25 februari 2015
Tjejer utan ansvar- eller?
Det gäller att plantera offermentaliteten tidigt, eller hur?
Jag har just sett Uppdrag Granskning om tjejerna som hade poserat på nätet och deras förövare. Och jag blir väldigt, väldigt trött...
Som högstadielärare talade jag ibland med mina halvnakna elever där halva brösten syntes under lektionstid. SÅ oskyldiga är faktiskt inte tonårstjejer! Ja, kanske inte ens tolvåringar.
En gång frågade jag en invandrartjej som satt där halvnaken inför killarnas lystna blickar om hon hade kunnat vara klädd på det sättet i sitt hemland. Nej, det hade hon inte, sade hon, för det hade varit respektlöst mot läraren.
Då förklarade jag att så var det här också, och det var sista gången jag hade halvklädda elever på mina lektioner.
Men hur kunde de få gå iväg så hemifrån? Jo, det fick jag veta av andra. Det gjorde de inte! De bytte kläder på vägen till skolan, eller också hade de en kofta på sig hemma, som de sedan tog av.
Detta skriver jag bara för att vi väl inte ska förneka att unga tjejer- och killar- gärna spelar ut sin sexualitet.
Det är så klart därför de blir offer på nätet. Men ingen har tvingat dem att posera första gången eller de första gångerna! Detta väljer de själva att göra!
Jag tror inte alls att det är farligt att lära unga människor lite eget ansvar! Det dör de inte av! Men kanske dör de annars på sikt i livet offerdöden?
Jag har just sett Uppdrag Granskning om tjejerna som hade poserat på nätet och deras förövare. Och jag blir väldigt, väldigt trött...
Som högstadielärare talade jag ibland med mina halvnakna elever där halva brösten syntes under lektionstid. SÅ oskyldiga är faktiskt inte tonårstjejer! Ja, kanske inte ens tolvåringar.
En gång frågade jag en invandrartjej som satt där halvnaken inför killarnas lystna blickar om hon hade kunnat vara klädd på det sättet i sitt hemland. Nej, det hade hon inte, sade hon, för det hade varit respektlöst mot läraren.
Då förklarade jag att så var det här också, och det var sista gången jag hade halvklädda elever på mina lektioner.
Men hur kunde de få gå iväg så hemifrån? Jo, det fick jag veta av andra. Det gjorde de inte! De bytte kläder på vägen till skolan, eller också hade de en kofta på sig hemma, som de sedan tog av.
Detta skriver jag bara för att vi väl inte ska förneka att unga tjejer- och killar- gärna spelar ut sin sexualitet.
Det är så klart därför de blir offer på nätet. Men ingen har tvingat dem att posera första gången eller de första gångerna! Detta väljer de själva att göra!
Jag tror inte alls att det är farligt att lära unga människor lite eget ansvar! Det dör de inte av! Men kanske dör de annars på sikt i livet offerdöden?
tisdag 24 februari 2015
Under ens värdighet
Jag kan vara ganska tolerant, ganska länge, ja, till och med förlåtande. Men så en dag tar den där toleransen slut. Då har jag fått nog. Och då förlåter jag inte heller längre.
Så har jag alltså fått nog av att debattera med spöken.
Och jag fick som lärare på högstadiet nog av att se mobbade elever- och det kostade mig kritik, för man ska spela med i spelet och inte avslöja missförhållanden som anställd.
Egentligen tycker jag nog att flera som håller på att debattera med spöken borde hålla sig för goda för detta. Det är så klart sant att vissa namn inte säger så mycket. Men är det dessa personer som är anonyma? Är det inte de vars namn skulle säga något som döljer sig? De andra kan väl träda fram när de har namn som finns i mängder, eller hur?
De flesta på den kontroversiella prästens blogg är garanterat gamla män (skrev inte gubbar!). Detta märks klart och tydligt på gaggigheten, för de skriver ju samma saker om och om igen. Men så finns där också yngre personer.
När jag märker detta tänker jag på om mina barn hade hållit på att tjafsa med gamla gubbar på en blogg. Det hade jag tyckt var ganska bedrövligt, för nog önskar man dem vettigare saker som innehåll i deras liv!
Skönt att detta är fullständigt otänkbart!
Så har jag alltså fått nog av att debattera med spöken.
Och jag fick som lärare på högstadiet nog av att se mobbade elever- och det kostade mig kritik, för man ska spela med i spelet och inte avslöja missförhållanden som anställd.
Egentligen tycker jag nog att flera som håller på att debattera med spöken borde hålla sig för goda för detta. Det är så klart sant att vissa namn inte säger så mycket. Men är det dessa personer som är anonyma? Är det inte de vars namn skulle säga något som döljer sig? De andra kan väl träda fram när de har namn som finns i mängder, eller hur?
De flesta på den kontroversiella prästens blogg är garanterat gamla män (skrev inte gubbar!). Detta märks klart och tydligt på gaggigheten, för de skriver ju samma saker om och om igen. Men så finns där också yngre personer.
När jag märker detta tänker jag på om mina barn hade hållit på att tjafsa med gamla gubbar på en blogg. Det hade jag tyckt var ganska bedrövligt, för nog önskar man dem vettigare saker som innehåll i deras liv!
Skönt att detta är fullständigt otänkbart!
Kan de vara så här?
Vi tolkar saker selektivt, som bekant. Det vi förväntar oss ser vi kanske också.
Ibland blir jag så förvånad. I min familj/ släkt finns flera unga kvinnor i 40-års åldern. De är artiga, respektfulla och trevliga.
För mig är det fullständigt otänkbart att de skulle uppträda ohövligt. Inte ens vid meningstvister med de allra närmaste passeras gränser till oförskämdheter. Hit, men inte längre, går man i det man säger.
Desto mera förvånad blir jag när jag i bloggvärlden läser inlägg från personer i den åldern som uppträder hur illa som helst mot andra, inte minst mot äldre. De kan svära och be folk skärpa till sig och tala om för äldre hur de är. Jag bara gapar.
Kan det vara så här också? Vad är då detta för folk?
Kanske är det vanan vid att umgås med polerade människor som också gör att jag inte heller tolererar män som uppträder illa.
Ibland blir jag så förvånad. I min familj/ släkt finns flera unga kvinnor i 40-års åldern. De är artiga, respektfulla och trevliga.
För mig är det fullständigt otänkbart att de skulle uppträda ohövligt. Inte ens vid meningstvister med de allra närmaste passeras gränser till oförskämdheter. Hit, men inte längre, går man i det man säger.
Desto mera förvånad blir jag när jag i bloggvärlden läser inlägg från personer i den åldern som uppträder hur illa som helst mot andra, inte minst mot äldre. De kan svära och be folk skärpa till sig och tala om för äldre hur de är. Jag bara gapar.
Kan det vara så här också? Vad är då detta för folk?
Kanske är det vanan vid att umgås med polerade människor som också gör att jag inte heller tolererar män som uppträder illa.
Medelmåttorna
Kan det vara Blekinge-mentaliteten? Eller handlar det om hela landet?
Är det så att hela vårt samhälle präglas av medelmåttighet?
I det län jag befinner mig är det solklart. Här är ofta största meriten att vara släkt med någon som anställer eller som har inflytande över anställningen. Eller också kan man vara partikamrat. Sedan blir naturligtvis resultatet därefter. Professionalitet är inget som hyllas här inte, i dessa sedan länge starkt präglade socialistiska trakter. En ann´är så god som en ann´. Kan jag inget, så får du inte heller kunna något, även om du kan!
Ibland tar detta konstiga uttryck.
För många år sedan höll jag- själv konsthistoriskt utbildad- en kurs tillsammans med en autodidakt. Hen visade bilder, men råkade läsa fel på vad de föreställde och påstod att en 1500-tals målning var från 1800-talet. Jag försökte protestera lite försiktigt, men hen körde på.
Så kan det naturligtvis bli när man egentligen inte kan det man sysslar med. Man har inte tillräckligt på fötter.
En gång satt jag i en nämnd, där några elever från gymnasiet redovisade ett arbete som de hade gjort. Detta innehöll flera stora sakfel. Men det hade inte deras lärare upptäckt. Han hade tydligen inte tillräckliga kunskaper själv, utan hade låtit eleverna sitta och söka på nätet, och så blev resultatet som det blev.
Visst var det skillnad att leva och arbeta i Stockholm och i Malmö. Där var konkurrensen lite större och därmed kraven på människor högre.
Tillvaron blev på det sättet också mera stimulerande. Glada amatörer i alla ära, men det skadar inte att lyfta lite mot professionaliteten!
Är det så att hela vårt samhälle präglas av medelmåttighet?
I det län jag befinner mig är det solklart. Här är ofta största meriten att vara släkt med någon som anställer eller som har inflytande över anställningen. Eller också kan man vara partikamrat. Sedan blir naturligtvis resultatet därefter. Professionalitet är inget som hyllas här inte, i dessa sedan länge starkt präglade socialistiska trakter. En ann´är så god som en ann´. Kan jag inget, så får du inte heller kunna något, även om du kan!
Ibland tar detta konstiga uttryck.
För många år sedan höll jag- själv konsthistoriskt utbildad- en kurs tillsammans med en autodidakt. Hen visade bilder, men råkade läsa fel på vad de föreställde och påstod att en 1500-tals målning var från 1800-talet. Jag försökte protestera lite försiktigt, men hen körde på.
Så kan det naturligtvis bli när man egentligen inte kan det man sysslar med. Man har inte tillräckligt på fötter.
En gång satt jag i en nämnd, där några elever från gymnasiet redovisade ett arbete som de hade gjort. Detta innehöll flera stora sakfel. Men det hade inte deras lärare upptäckt. Han hade tydligen inte tillräckliga kunskaper själv, utan hade låtit eleverna sitta och söka på nätet, och så blev resultatet som det blev.
Visst var det skillnad att leva och arbeta i Stockholm och i Malmö. Där var konkurrensen lite större och därmed kraven på människor högre.
Tillvaron blev på det sättet också mera stimulerande. Glada amatörer i alla ära, men det skadar inte att lyfta lite mot professionaliteten!
måndag 23 februari 2015
Nej, livet står inte stilla...
Ni vet hur det kan vara när man går en kurs. Man presenterar sig med förnamn, och så pratar man med varandra så där som man gör när man inte känner varandra.
Idag skulle jag ringa en av mina kurskamrater på akvarellkursen efter sammankomsten, och då fick jag se efternamnet. Då började något dyka upp i minnet. Nog hade jag tyckt att något var bekant hos denna 69-åriga kvinna.
Och något var bekant, för det var en av mina före detta elever på folkhögskolan här i byn, när jag var lärare där och föreståndare för de korta kurserna. Jag mindes henne mycket väl, för vi hade ganska mycket kontakt. Vi var ju i samma ålder, och jag tyckte att hon var trevlig.
På något sätt sluter sig cirklar när sådant här dyker upp. Samma människor fast nog mer än 30 år senare!
En del elever minns man bättre än andra. Och träffar man folk i nya sammanhang kan det vara riktigt besvärligt att komma ihåg var man har träffats tidigare.
Jag hade nog föreställt mig att hon fortfarande såg ut som en 40-åring!
Idag skulle jag ringa en av mina kurskamrater på akvarellkursen efter sammankomsten, och då fick jag se efternamnet. Då började något dyka upp i minnet. Nog hade jag tyckt att något var bekant hos denna 69-åriga kvinna.
Och något var bekant, för det var en av mina före detta elever på folkhögskolan här i byn, när jag var lärare där och föreståndare för de korta kurserna. Jag mindes henne mycket väl, för vi hade ganska mycket kontakt. Vi var ju i samma ålder, och jag tyckte att hon var trevlig.
På något sätt sluter sig cirklar när sådant här dyker upp. Samma människor fast nog mer än 30 år senare!
En del elever minns man bättre än andra. Och träffar man folk i nya sammanhang kan det vara riktigt besvärligt att komma ihåg var man har träffats tidigare.
Jag hade nog föreställt mig att hon fortfarande såg ut som en 40-åring!
Vem orkar diskutera det ointressanta?
Visst är det viktigt att ha synpunkter på saker som händer och sker.
Men samtidigt måste det ju vara relevant att ge sina synpunkter.
Någon frågade mig (anonymt med signatur) om jag tyckte att Lars Vilks kostnader för polisskyddet var acceptabla.
Finns det någon som tycker att en omogen provokatör får kosta samhället hur mycket som helst? Han borde straffas för allmänfarlig vårdslöshet, anser jag! Nu har ju två personer dött på grund av honom och några har blivit skadade.
Men vad har det för betydelse vad jag tycker? Jag har väl inget inflytande över beslutet om hans polisbevakning!
Vissa människor slutar aldrig att uppträda illa. Man kan säga åt dem hur många gånger som helst att de skadar och sårar genom sitt beteende, men det rör dem inte. Det är verkligen som att hälla vatten på en gås.
Jag tolererar inte längre att bli spottad på! Och jag tänker inte debattera med spöken fler gånger.
Men samtidigt måste det ju vara relevant att ge sina synpunkter.
Någon frågade mig (anonymt med signatur) om jag tyckte att Lars Vilks kostnader för polisskyddet var acceptabla.
Finns det någon som tycker att en omogen provokatör får kosta samhället hur mycket som helst? Han borde straffas för allmänfarlig vårdslöshet, anser jag! Nu har ju två personer dött på grund av honom och några har blivit skadade.
Men vad har det för betydelse vad jag tycker? Jag har väl inget inflytande över beslutet om hans polisbevakning!
Vissa människor slutar aldrig att uppträda illa. Man kan säga åt dem hur många gånger som helst att de skadar och sårar genom sitt beteende, men det rör dem inte. Det är verkligen som att hälla vatten på en gås.
Jag tolererar inte längre att bli spottad på! Och jag tänker inte debattera med spöken fler gånger.
söndag 22 februari 2015
Vilka är dyngkastarna?
Några är öppna och skriver ut sitt namn. Andra har signaturer. Det har jag också, fast på min blogg kan man ju få fram både namn, e-postadress och en presentation av mig.
Men vilka är de andra fegisarna, som kastar dynga anonymt både på ämbetsbröder och kyrkoledningen? För flera av dem som figurerar på Dag S: s blogg är garanterat präster.
Det irriterar mig på olika sätt. Dels föraktar jag manipulativa människor, dels påminner det mig om stilen, som jag upplevde den, under mina 6,5 år i Oskarshamn. Man kunde känna det som om man gick över ett minerat fält. Du visste aldrig om du pratade med en vän eller en fiende och vad som kunde komma ut av samtalet efteråt. Miljön var osund, sjuk och tärande.
Men vill folk leva i en sådan miljö får de väl göra det, fast det värsta är att de utsätter andra också för den, andra som vill leva på ett öppet och ärligt sätt.
Det har hänt under årens lopp att jag via mejl eller per telefon har diskuterat med kyrkligt anknutna, präster eller förtroendevalda, vilka som kan dölja sig bakom anonymiteten. Ibland har vi varit helt överens om vem vi "ser".
Förstår människor inte detta? Förstår de inte att de faktiskt kan vara totalt avklädda inför våra ögon? Och att detta är pinsamt för dem!
Men vilka är de andra fegisarna, som kastar dynga anonymt både på ämbetsbröder och kyrkoledningen? För flera av dem som figurerar på Dag S: s blogg är garanterat präster.
Det irriterar mig på olika sätt. Dels föraktar jag manipulativa människor, dels påminner det mig om stilen, som jag upplevde den, under mina 6,5 år i Oskarshamn. Man kunde känna det som om man gick över ett minerat fält. Du visste aldrig om du pratade med en vän eller en fiende och vad som kunde komma ut av samtalet efteråt. Miljön var osund, sjuk och tärande.
Men vill folk leva i en sådan miljö får de väl göra det, fast det värsta är att de utsätter andra också för den, andra som vill leva på ett öppet och ärligt sätt.
Det har hänt under årens lopp att jag via mejl eller per telefon har diskuterat med kyrkligt anknutna, präster eller förtroendevalda, vilka som kan dölja sig bakom anonymiteten. Ibland har vi varit helt överens om vem vi "ser".
Förstår människor inte detta? Förstår de inte att de faktiskt kan vara totalt avklädda inför våra ögon? Och att detta är pinsamt för dem!
lördag 21 februari 2015
Inte så bra
Idag är det inte så bra, för jag har ont i en muskel på ena låret och svårt att gå. Jag tänkte igår att med mina krämpor i benen är jag som en elitidrottare. Men detta har inte orsakats av elitidrott, utan troligen av en för häftig städning igår innan mina gäster anlände.
Jag kan dock glädja mig över tulpanerna från den förstfödde!
Trevlig helg!
Jag kan dock glädja mig över tulpanerna från den förstfödde!
Trevlig helg!
fredag 20 februari 2015
Min tårta
Idag fyller jag år. Tidigare idag såg min födelsedagstårta ut så här. Nu är den bara halv.
torsdag 19 februari 2015
Någon har lämnat oss...
och kartan med medmänniskorna ritas sakta om. Hans fru, som ringde mig för en stund sedan, får börja en annan sorts liv i ett tomrum, men fyllt av minnen.
Mannen var vice ordförande och sista året ordförande i styrelsen när jag var rektor i Oskarshamn på folkhögskolan. Han och hans fru och jag har haft kontakt i alla år sedan jag kom tillbaka hit, det vill säga i mer än femton år. Mest har det varit på telefon och med kort. En gång sågs vi på en folkhögskolekonferens, där jag var i valberedningen så jag var med fastän jag inte längre jobbade i folkhögskolevärlden. Men hans fru har jag träffat i andra sammanhang. Hoppas jag har möjlighet att åka till begravningen.
Frid över hans minne!
Mannen var vice ordförande och sista året ordförande i styrelsen när jag var rektor i Oskarshamn på folkhögskolan. Han och hans fru och jag har haft kontakt i alla år sedan jag kom tillbaka hit, det vill säga i mer än femton år. Mest har det varit på telefon och med kort. En gång sågs vi på en folkhögskolekonferens, där jag var i valberedningen så jag var med fastän jag inte längre jobbade i folkhögskolevärlden. Men hans fru har jag träffat i andra sammanhang. Hoppas jag har möjlighet att åka till begravningen.
Frid över hans minne!
Vilket förtal?
LFL fortsätter så klart på sin blogg.
Han påstår att jag har förtalat honom.
Jag har kvar de blogginlägg på s-bloggarna och ev. Åke Bonniers blogg som han förmodligen menar. Vari består förtalet?
Jo, jag har tyckt att det var konstigt att en f.d. SD - medlem, dessutom anställd som politisk sekreterare vid landstinget i Örebro, men uppsagd efter ett år och utesluten ur SD, var så negativ till SD. Ja, han sätter dessutom, som sagt, verkligt tjusiga epitet på sina före detta partikamrater!
Nu tror jag inte att jag skrev mer än att han hade varit medlem i SD dessutom. Jag har varit medlem i S och i FP. Är det förtal att påpeka detta?
Är det alltså förtal att påpeka att någon har varit i ett visst parti? Det är ju helt offentligt och det finns massor om detta att läsa på nätet på lokaltidningarna.
Säkert har också hans före detta partikamrater en del att säga om man skulle fråga dem!
Men kan någon begripa vad mina partikamrater, i detta fall distriktsordföranden i partiet och gruppledaren i lokalavdelningen hade med den saken att göra? Varför skickar man kopior till dem på våra debatter och ber dem om hjälp om inte för att man tror att om man på något sätt försvarar SD, så är man körd i KD. De undrade ju också varför han kontaktade dem och ansåg att detta var en privatsak mellan honom och mig.
För det var väl inte så att LFL var avundsjuk på mina uppdrag i KD, speciellt när två av oss ställde upp i kyrkovalet?
Jag har givetvis rätt att ha förtrogna som jag delger mina bekymmer i en relation, och bekymmer har det varit, det vill jag lova!
Sedan gäller naturligtvis inte lagen så att om en blir anmäld för förtal så slipper han åtal om han kan bevisa att den som anmält också har förtalat honom. Möjligtvis blir båda dömda.
Man kan inte säga att det inte gör något om man slår ihjäl någons bror för ens egen syster har blivit ihjälslagen av dennes bror först!
Detta borde LFL veta!
Och det är inte enbart två personer som LFL har kontaktat.
Tre i min familj, tre partikamrater, en väninna och en präst, som jag hade skickat ett mejl till.
Kan han möjligtvis lida av paranoia? Och vad tror han att de tänker om detta och om honom? Mig känner ju min familj sedan många, många år, och de känner mig mycket bättre än vad LFL gör! Och min väninna och jag är vänner sedan 1979, alltså i snart 36 år!
Han påstår att jag har förtalat honom.
Jag har kvar de blogginlägg på s-bloggarna och ev. Åke Bonniers blogg som han förmodligen menar. Vari består förtalet?
Jo, jag har tyckt att det var konstigt att en f.d. SD - medlem, dessutom anställd som politisk sekreterare vid landstinget i Örebro, men uppsagd efter ett år och utesluten ur SD, var så negativ till SD. Ja, han sätter dessutom, som sagt, verkligt tjusiga epitet på sina före detta partikamrater!
Nu tror jag inte att jag skrev mer än att han hade varit medlem i SD dessutom. Jag har varit medlem i S och i FP. Är det förtal att påpeka detta?
Är det alltså förtal att påpeka att någon har varit i ett visst parti? Det är ju helt offentligt och det finns massor om detta att läsa på nätet på lokaltidningarna.
Säkert har också hans före detta partikamrater en del att säga om man skulle fråga dem!
Men kan någon begripa vad mina partikamrater, i detta fall distriktsordföranden i partiet och gruppledaren i lokalavdelningen hade med den saken att göra? Varför skickar man kopior till dem på våra debatter och ber dem om hjälp om inte för att man tror att om man på något sätt försvarar SD, så är man körd i KD. De undrade ju också varför han kontaktade dem och ansåg att detta var en privatsak mellan honom och mig.
För det var väl inte så att LFL var avundsjuk på mina uppdrag i KD, speciellt när två av oss ställde upp i kyrkovalet?
Jag har givetvis rätt att ha förtrogna som jag delger mina bekymmer i en relation, och bekymmer har det varit, det vill jag lova!
Sedan gäller naturligtvis inte lagen så att om en blir anmäld för förtal så slipper han åtal om han kan bevisa att den som anmält också har förtalat honom. Möjligtvis blir båda dömda.
Man kan inte säga att det inte gör något om man slår ihjäl någons bror för ens egen syster har blivit ihjälslagen av dennes bror först!
Detta borde LFL veta!
Och det är inte enbart två personer som LFL har kontaktat.
Tre i min familj, tre partikamrater, en väninna och en präst, som jag hade skickat ett mejl till.
Kan han möjligtvis lida av paranoia? Och vad tror han att de tänker om detta och om honom? Mig känner ju min familj sedan många, många år, och de känner mig mycket bättre än vad LFL gör! Och min väninna och jag är vänner sedan 1979, alltså i snart 36 år!
Bara droppen som fick bägaren att rinna över
När man polisanmäler någon för förtal, som jag gjorde igår, är det naturligtvis inte bara EN sak som ligger bakom detta. Då har något, som har pågått länge, definitivt nått en gräns.
Jag är inte heller ensam om att utsättas för offentlig missaktning av personen ifråga. Epiteten som han sätter på inte minst gamla partikamrater är ibland hårresande.
Om han sedan inte förstår vad saker gäller, utan tror att det bara är den sista lögnen och att det handlar om ett julkort, så är det beklagligt, men inget jag kan göra något åt.
Förvånansvärt är naturligtvis att han inte begriper att det allvarliga inte är ett julkort utan de telefonsamtal och brev eller mejl, som skickades till julkortsmottagaren och flera andra tidigare! (Åtta personer som jag känner till. Hur många andra?)
Det är svårt att få någon fälld för förtal. Detta är jag mycket medveten om, men i detta fall anser jag nog att det är värt att pröva. Kanske skulle det gagna andra också!
PS Min släkting hade ingen ärftlig demens, apropå vad han insinuerar.DS
Jag är inte heller ensam om att utsättas för offentlig missaktning av personen ifråga. Epiteten som han sätter på inte minst gamla partikamrater är ibland hårresande.
Om han sedan inte förstår vad saker gäller, utan tror att det bara är den sista lögnen och att det handlar om ett julkort, så är det beklagligt, men inget jag kan göra något åt.
Förvånansvärt är naturligtvis att han inte begriper att det allvarliga inte är ett julkort utan de telefonsamtal och brev eller mejl, som skickades till julkortsmottagaren och flera andra tidigare! (Åtta personer som jag känner till. Hur många andra?)
Det är svårt att få någon fälld för förtal. Detta är jag mycket medveten om, men i detta fall anser jag nog att det är värt att pröva. Kanske skulle det gagna andra också!
PS Min släkting hade ingen ärftlig demens, apropå vad han insinuerar.DS
onsdag 18 februari 2015
Tråkigt
Det är naturligtvis väldigt tråkigt när en kontakt som har börjat med inlägg på nätet slutar med en polisanmälan för blogginlägg.
Men jag hade inget val. Det finns gränser för vilka lögner man kan presentera om andra människor!
Och därmed går jag in i bloggfasta! Det verkar ju helt omöjligt för mig att skriva här eftersom allting bemöts och förvrängs.
Men jag hade inget val. Det finns gränser för vilka lögner man kan presentera om andra människor!
Och därmed går jag in i bloggfasta! Det verkar ju helt omöjligt för mig att skriva här eftersom allting bemöts och förvrängs.
Polisanmälan för lögner och förtal?
m något, som jag skriver är felaktigt, så rättar jag så gärna. Men är något felaktigt för att jag inte fått med alla detaljer? Nu skriver den PERSON
, som fick fallskärmen, att den då blivande ärkebiskopen visst var inblandad. Men har jag förnekat att det var han som låg bakom sin numera ökända metod att lösa konflikter, nämligen genom utlösning? Men vad jag har hört började konflikten med att personen i fråga blev omedelbart avskedad, utan någon förklaring och i strid med lagen om anställningsskydd. Efter förhandlingar med facket ingick något slags förlikning och en underskrift om något slags tystnadsplikt om hur det gått till.
, som fick fallskärmen, att den då blivande ärkebiskopen visst var inblandad. Men har jag förnekat att det var han som låg bakom sin numera ökända metod att lösa konflikter, nämligen genom utlösning? Men vad jag har hört började konflikten med att personen i fråga blev omedelbart avskedad, utan någon förklaring och i strid med lagen om anställningsskydd. Efter förhandlingar med facket ingick något slags förlikning och en underskrift om något slags tystnadsplikt om hur det gått till.
Jag blir nog tyvärr tvungen att polisanmäla Lars Flemström.
Det finns ingen sanning i ovanstående som ligger på hans
blogg nu. Jag har aldrig blivit avskedad! Detta har ingenting
med den verkliga historien att göra. Denna är dessutom
femton år gammal, och jag har lämnat den bakom mig för
länge sedan. Vi gjorde en uppgörelse i överenskommelse.
Ni som känner till historien vet detta.
Vad gör jag?
Sagt och gjort! Han fick fem minuter på sig att plocka bort.
Är bloggvärlden och debatter snuttifierade?
Är det så att den allmänna trenden i kommunikation avspeglar sig i bloggvärlden och media? Ja, frågan är retorisk, för så är det naturligtvis.
Förr, när man skrev debattartiklar, blev det ofta just debatt. Visserligen kan man ju inbilla sig att man med åren har blivit så klok att några invändningar inte går att ge på det skrivna, men så är det naturligtvis inte. Jag har i väldigt många år varit aktiv i debatten i tidningar.
Nej, ofta är det så att någon skriver något, och sedan kommer ett annat inlägg och ett annat, och oftast har de inget samband med varandra och sällan är det någon som bemöter det som skrivs. I en av våra lokaltidningar blir det dock ibland något bemötande, men inte alls som det var förr. För jag tror väl inte att det är redaktörerna som stoppar inläggen?
Mycket av det som kommenteras i bloggvärlden liknar detta. Den ena efter den andra lägger ut sina tankar, men, frånsett några enstaka undantag som alltid hackar på varandra, bemöts det mesta inte alls. Och kommentarer är sällsynta på många bloggar.
Nu hör jag ju till dem som inte publicerar allt, och min blogg är modererad, men det är inte många som kommenterar, även om jag under årens lopp har samlat på mig ett par tusen kommentarer.
Jag skriver ju mycket.
Har även vi som är äldre tagit över ungdomars och medias snuttifieringar i kommunikationen?
Förr, när man skrev debattartiklar, blev det ofta just debatt. Visserligen kan man ju inbilla sig att man med åren har blivit så klok att några invändningar inte går att ge på det skrivna, men så är det naturligtvis inte. Jag har i väldigt många år varit aktiv i debatten i tidningar.
Nej, ofta är det så att någon skriver något, och sedan kommer ett annat inlägg och ett annat, och oftast har de inget samband med varandra och sällan är det någon som bemöter det som skrivs. I en av våra lokaltidningar blir det dock ibland något bemötande, men inte alls som det var förr. För jag tror väl inte att det är redaktörerna som stoppar inläggen?
Mycket av det som kommenteras i bloggvärlden liknar detta. Den ena efter den andra lägger ut sina tankar, men, frånsett några enstaka undantag som alltid hackar på varandra, bemöts det mesta inte alls. Och kommentarer är sällsynta på många bloggar.
Nu hör jag ju till dem som inte publicerar allt, och min blogg är modererad, men det är inte många som kommenterar, även om jag under årens lopp har samlat på mig ett par tusen kommentarer.
Jag skriver ju mycket.
Har även vi som är äldre tagit över ungdomars och medias snuttifieringar i kommunikationen?
Ska jag polisanmäla LFL?
Under åren med LFL har jag ibland funderat på att polisanmäla honom, men det är inte så lätt att polisanmäla någon som verkar älska rättegångar och säkert är välkänd för sina egna anmälningar på tingsrätten. Sådana personer kallas visst rättshaverister.
Tydligen ska vårt privatliv läggas ut helt på nätet nu, mer eller mindre sanningsenligt. Dessutom blandat med rena lögnerna.
Som att förr- förre biskopen i Växjö, sedermera ärkebiskop, inte var inblandad i min fallskärm från rektorstjänsten. Var han inte inblandad? Under den största delen av tiden var han ordförande, men det sista året lämnade han den posten, men blev kvar i Arbetsutskottet. Jag tror nog att han inte bara var inblandad utan att han var dirigenten! Vad svårt det är med människor som LFL som verkar röra till det mesta!
Vad gör jag?
Tydligen ska vårt privatliv läggas ut helt på nätet nu, mer eller mindre sanningsenligt. Dessutom blandat med rena lögnerna.
Som att förr- förre biskopen i Växjö, sedermera ärkebiskop, inte var inblandad i min fallskärm från rektorstjänsten. Var han inte inblandad? Under den största delen av tiden var han ordförande, men det sista året lämnade han den posten, men blev kvar i Arbetsutskottet. Jag tror nog att han inte bara var inblandad utan att han var dirigenten! Vad svårt det är med människor som LFL som verkar röra till det mesta!
Vad gör jag?
Nu ber jag...
LFL att lämna mig ifred!!!
Jag lämnade den här relationen i december månad! Låt mig nu slippa dig!
Människor som stjäl ens energi kan man inte stanna hos!
Det är också mycket märkligt att kommunicera på en blogg mot omgivningen, och berätta en massa saker, som LFL gör, men inte kommunicera med mig privat. Jag har alltså skickat två obesvarade mejl med en önskan att avsluta denna relation i överenskommelse - utan att få ett enda ord som svar! Gör man så efter nästan fem års tid?
Jag vet inte vad detta står för. Total brist på social kompetens?
Jag lämnade den här relationen i december månad! Låt mig nu slippa dig!
Människor som stjäl ens energi kan man inte stanna hos!
Det är också mycket märkligt att kommunicera på en blogg mot omgivningen, och berätta en massa saker, som LFL gör, men inte kommunicera med mig privat. Jag har alltså skickat två obesvarade mejl med en önskan att avsluta denna relation i överenskommelse - utan att få ett enda ord som svar! Gör man så efter nästan fem års tid?
Jag vet inte vad detta står för. Total brist på social kompetens?
tisdag 17 februari 2015
Totalt snurrigt
Jag skulle inte skriva mer om LFL. Men jag måste dock konstatera att det som står på hans blogg ikväll inte har så mycket med någon verklighet att göra.
Hur får jag slut på dessa lögner?
Ringde jag varje natt och grälade? Ren lögn! Trodde jag på allvar att han var otrogen? Ha, ha! vilken stor tro på sig själv!
Och var fanns fiendelägret bland dem jag hade jobbat med? Vi har aldrig varit ovänner efter det att jag lämnade skolan med fallskärm. Ordföranden och hans fru och jag har haft kontakt i alla år.
Nej "fiendelägret" handlade inte om de här personerna.
Dessa lögner som han lägger ut till allmänt beskådande är faktiskt mycket obehagliga för mig! Och vad in i helvete har bloggläsarna med detta mycket privata dravel att göra?
Sanningen är ju enkel. Jag tröttnade. Kanske var det besvarat?
Man kan förvisso lida av annat än alzheimer. Man kan lida av vanföreställningar och inte klara av att tolka verkligheten. Vad gör omgivningen åt sådant?
Och återigen- ingen av dem som har fått mejl eller telefonsamtal om mig från honom begriper syftet. Han har inte ens träffat mer än två av de åtta personer som har berättat för mig att han har kontaktat dem. Men hur många är det förutom dessa?Helt knäppt, eller hur?
Hur får jag slut på dessa lögner?
Ringde jag varje natt och grälade? Ren lögn! Trodde jag på allvar att han var otrogen? Ha, ha! vilken stor tro på sig själv!
Och var fanns fiendelägret bland dem jag hade jobbat med? Vi har aldrig varit ovänner efter det att jag lämnade skolan med fallskärm. Ordföranden och hans fru och jag har haft kontakt i alla år.
Nej "fiendelägret" handlade inte om de här personerna.
Dessa lögner som han lägger ut till allmänt beskådande är faktiskt mycket obehagliga för mig! Och vad in i helvete har bloggläsarna med detta mycket privata dravel att göra?
Sanningen är ju enkel. Jag tröttnade. Kanske var det besvarat?
Man kan förvisso lida av annat än alzheimer. Man kan lida av vanföreställningar och inte klara av att tolka verkligheten. Vad gör omgivningen åt sådant?
Och återigen- ingen av dem som har fått mejl eller telefonsamtal om mig från honom begriper syftet. Han har inte ens träffat mer än två av de åtta personer som har berättat för mig att han har kontaktat dem. Men hur många är det förutom dessa?Helt knäppt, eller hur?
Det tar för mycket energi...
att hålla på att tjafsa!
Det är ingen idé att älta vems fel det var att något gick fel.
Om två människor i längden inte trivs ihop får man konstatera att de inte var lämpade för varandra. Allt kan man inte anpassa sig till. Det bara är så!
Och nu vill jag vara kreativ utan att behöva bli uttröttad av irritationen på någon som gör allt för att nedvärdera och kritisera mig!
Jag har mycket rent praktiskt omkring mig med mitt hus och alla vardagliga sysslor som man måste ta hand om som ensamstående.
Just nu ska jag baka till min födelsedag.
Och så har jag katten som uppfordrande talar om för mig om maten är slut eller kattlådan behöver tömmas.
Det är ingen idé att älta vems fel det var att något gick fel.
Om två människor i längden inte trivs ihop får man konstatera att de inte var lämpade för varandra. Allt kan man inte anpassa sig till. Det bara är så!
Och nu vill jag vara kreativ utan att behöva bli uttröttad av irritationen på någon som gör allt för att nedvärdera och kritisera mig!
Jag har mycket rent praktiskt omkring mig med mitt hus och alla vardagliga sysslor som man måste ta hand om som ensamstående.
Just nu ska jag baka till min födelsedag.
Och så har jag katten som uppfordrande talar om för mig om maten är slut eller kattlådan behöver tömmas.
Förra årets tårta. Jag gillar att baka.
Om någon undrar...
varför jag gång på gång har brutit med LFL och nu senast definitivt i julas, så tycker jag att ni ska läsa hans blogg idag.
Då kommer ni att förstå, och garanterat inte tycka synd om honom!
Ingen i min släkt eller bland mina vänner har uppskattat hans mejl och telefonsamtal om mig. Vad han vill begriper ingen, om det inte är försök att ställa till ovänskap och misstro. Men ingen bryr sig om vad han säger eller skriver.
Inte ens när han skriver till mina socialdemokratiska släktingar, som han inte ens har träffat, och säger åt dem att läsa min blogg, där han anser att jag har försvarat SD. (vilket jag dessutom inte hade gjort, utan endast deras demokratiska rättigheter). Varför gör man sådant? Jo, för att sätta upp människor mot varandra, eller hur? Resultatet blir naturligtvis att de inte vill ha med honom att göra! De vill inte ens ha julkort!
Och nog är det märkligt att en f.d. SD-anställd är så rabiat mot ett parti som han i media sade att han inte ville lämna, när han stod inför den uteslutning som sedan följde.
Tror verkligen LFL att mina barn bryr sig om vad han skriver?
De känner mig nog bättre än vad han gör! Och visst är det sjukt att försöka misskreditera en förälder inför barnen!
I min värld existerar tider. Det är fullt normalt att man frågar någon som ska iväg någonstans hur dags han beräknar vara tillbaka. Inte minst med tanke på planering av maten. Detta är ingenting som man kan framhålla som onormalt eller anmärkningsvärt. Det är också normalt att man kommer överens om att göra saker tillsammans, och om den ene inte vill något så gör man något som båda vill, om man bara träffas några månader om året. Jag har i hela mitt liv levt i sociala sammanhang, som kräver anpassning.
Idag påstår han att jag klagar på hans dagliga promenader, i min text igår, som jag förstår det. Var har jag gjort det? Klagat?
Dessutom har han fortfarande inte förstått att det där med hårdheten var kopplat till människor som lever kvar i relationer som de egentligen vill lämna. Någon borde skickas på kurs i läsförståelse! Det är han för övrigt inte ensam om i bloggvärlden!
Samtidigt med alla klagomål har alltså LFL gång på gång upprepat att man ska förlåta och gå vidare. Men för mig är gränsen definitivt nådd. Min enda förklaring är: Karlen är inte klok! Och han har alltså dessutom svårt med läsförståelsen.
Och efter detta inlägg kommer jag varken att skriva eller prata mer om den mannen! Vår relation var ett stort misstag. Var det kanske fan själv som var i farten? Jag tror att fan kan agera så! För jag hör till dem som "tror" på djävulens framfart. Att i det som man tror är gott få uppleva något riktigt djävulskt måste väl vara ett sätt för honom att arbeta. Eller?
Då kommer ni att förstå, och garanterat inte tycka synd om honom!
Ingen i min släkt eller bland mina vänner har uppskattat hans mejl och telefonsamtal om mig. Vad han vill begriper ingen, om det inte är försök att ställa till ovänskap och misstro. Men ingen bryr sig om vad han säger eller skriver.
Inte ens när han skriver till mina socialdemokratiska släktingar, som han inte ens har träffat, och säger åt dem att läsa min blogg, där han anser att jag har försvarat SD. (vilket jag dessutom inte hade gjort, utan endast deras demokratiska rättigheter). Varför gör man sådant? Jo, för att sätta upp människor mot varandra, eller hur? Resultatet blir naturligtvis att de inte vill ha med honom att göra! De vill inte ens ha julkort!
Och nog är det märkligt att en f.d. SD-anställd är så rabiat mot ett parti som han i media sade att han inte ville lämna, när han stod inför den uteslutning som sedan följde.
Tror verkligen LFL att mina barn bryr sig om vad han skriver?
De känner mig nog bättre än vad han gör! Och visst är det sjukt att försöka misskreditera en förälder inför barnen!
I min värld existerar tider. Det är fullt normalt att man frågar någon som ska iväg någonstans hur dags han beräknar vara tillbaka. Inte minst med tanke på planering av maten. Detta är ingenting som man kan framhålla som onormalt eller anmärkningsvärt. Det är också normalt att man kommer överens om att göra saker tillsammans, och om den ene inte vill något så gör man något som båda vill, om man bara träffas några månader om året. Jag har i hela mitt liv levt i sociala sammanhang, som kräver anpassning.
Idag påstår han att jag klagar på hans dagliga promenader, i min text igår, som jag förstår det. Var har jag gjort det? Klagat?
Dessutom har han fortfarande inte förstått att det där med hårdheten var kopplat till människor som lever kvar i relationer som de egentligen vill lämna. Någon borde skickas på kurs i läsförståelse! Det är han för övrigt inte ensam om i bloggvärlden!
Samtidigt med alla klagomål har alltså LFL gång på gång upprepat att man ska förlåta och gå vidare. Men för mig är gränsen definitivt nådd. Min enda förklaring är: Karlen är inte klok! Och han har alltså dessutom svårt med läsförståelsen.
Och efter detta inlägg kommer jag varken att skriva eller prata mer om den mannen! Vår relation var ett stort misstag. Var det kanske fan själv som var i farten? Jag tror att fan kan agera så! För jag hör till dem som "tror" på djävulens framfart. Att i det som man tror är gott få uppleva något riktigt djävulskt måste väl vara ett sätt för honom att arbeta. Eller?
måndag 16 februari 2015
De förvirrade osakligheterna...
om vad som har hänt mellan LFL och mig ligger kvar på hans blogg, men jag orkar inte ta itu med detta. Jag vet ju av erfarenhet att det inte går att förändra hans tolkningar hur galna de än är.
Samtidigt är det naturligtvis fascinerande hur man kan förvandla ett innehåll genom att rycka loss meningar från sitt sammanhang så att de får en helt annan betydelse. Dessutom blandar han friskt olika inlägg.
Jag skrev inte att jag "lätt blir uttröttad"! Jag beskrev hur det är om jag ständigt har människor tätt inpå mig. Då blir jag uttröttad för att jag behöver tid för egna tankar och skapande.
När jag talade om hur man kunde ätas upp inifrån till hårdhet, oförsonlighet och intolerans mot omvärlden och medmänniskorna, så var det alltså om man levde fast i en relation av ekonomiska och moraliska skäl och inte bröt sig loss. Vad hade alltså detta med mig att göra?
Så kan man göra när man uppenbart vill vantolka och få människor att tro på denna vantolkning! Är inte detta omoral!?
Och, som sagt, många i den här byn kan vittna om LFL:s så gott som dagliga promenader utan mig. Som bekant för mina läsare har jag knappt kunnat gå på nästan ett år- dessutom!
Det var ju dumt att jag brydde mig om den konstiga kommentaren som kom till ett tidigare inlägg, som jag trodde kom från honom.
Och kom den inte från honom, så vet jag var den kom ifrån, och det är ingen person som jag känner, men troligen någon som tror att hen känner andra debattörer som har yttrat något i samband med debatter. Det är dessutom en person som jag tycker mycket synd om, som förtvivlat söker uppmärksamhet utan att egentligen ha så mycket att säga.
Således ingen att bry sig om, även om man själv är en person som inte skulle gå ut med skit anonymt och kan reagera på detta.
Samtidigt är det naturligtvis fascinerande hur man kan förvandla ett innehåll genom att rycka loss meningar från sitt sammanhang så att de får en helt annan betydelse. Dessutom blandar han friskt olika inlägg.
Jag skrev inte att jag "lätt blir uttröttad"! Jag beskrev hur det är om jag ständigt har människor tätt inpå mig. Då blir jag uttröttad för att jag behöver tid för egna tankar och skapande.
När jag talade om hur man kunde ätas upp inifrån till hårdhet, oförsonlighet och intolerans mot omvärlden och medmänniskorna, så var det alltså om man levde fast i en relation av ekonomiska och moraliska skäl och inte bröt sig loss. Vad hade alltså detta med mig att göra?
Så kan man göra när man uppenbart vill vantolka och få människor att tro på denna vantolkning! Är inte detta omoral!?
Och, som sagt, många i den här byn kan vittna om LFL:s så gott som dagliga promenader utan mig. Som bekant för mina läsare har jag knappt kunnat gå på nästan ett år- dessutom!
Det var ju dumt att jag brydde mig om den konstiga kommentaren som kom till ett tidigare inlägg, som jag trodde kom från honom.
Och kom den inte från honom, så vet jag var den kom ifrån, och det är ingen person som jag känner, men troligen någon som tror att hen känner andra debattörer som har yttrat något i samband med debatter. Det är dessutom en person som jag tycker mycket synd om, som förtvivlat söker uppmärksamhet utan att egentligen ha så mycket att säga.
Således ingen att bry sig om, även om man själv är en person som inte skulle gå ut med skit anonymt och kan reagera på detta.
söndag 15 februari 2015
Hade farmor gillat det?
Ganska snart efter det att jag hade flyttat till Blekinge insåg jag att man måste ha en inträdesbiljett hit. Det har jag. Farmor kom från grannsocknen, ifrån Bökemåla. Så jag får bo här, brukar jag säga. Men det lär inte finnas några släktingar kvar här, efter vad en för mig okänd släktforskare i släkten, som ringde mig för några år sedan, upplyste mig om. Min farmor dog tyvärr när jag var tre år gammal. Men jag minns henne vagt. Jag har ofta undrat vad hon hade tyckt om att jag flyttade hit till hennes hembygd, en trakt som hon lämnade när hon var 22 år gammal för att bli mejerska i Danmark. Det måste har varit företagsamt på den tiden. Sedan gifte hon sig med min farfar som var skåning och bodde där, och jag har aldrig sett henne här. Men vår far påpekade ofta att hon kom härifrån, och den första tiden efter min flytt hit var han och jag i hennes hemtrakter och besökte någon grav till en anhörig här.
Idag har jag lagt ut skånska dialektord på facebook. Då längtar jag "hem". Då räcker det inte med att en fjärdedel av mig är blekingska.
Idag har jag lagt ut skånska dialektord på facebook. Då längtar jag "hem". Då räcker det inte med att en fjärdedel av mig är blekingska.
Tröttsamma provokatörer
Det finns människor som har något att förmedla med det de säger. Jag försöker alltså vara en sådan, både på min blogg och i debatter i pressen.
Och så finns det folk som bara vill ha allt ljus på sig och ha uppmärksamhet utan att de egentligen har något att tillföra debatterna. Ofta spinner de på samma ämnen om och om igen medan de försöker reta upp de andra debattörerna efter bästa förmåga. De tröttar bara ut! Man kan se dem överallt i bloggvärlden.
Troligen är det mycket ensamma personer, som hysteriskt försöker få en uppmärksamhet som de inte får i sina privata och säkert mycket ensamma liv. Då blir andra debattörer till deras "vänner" i brist på verkliga sådana.
Man önskar att de kunde hålla sig borta från ens domäner! De är ju knappast några energigivare, och det är ju energi man vill ha och behöver. Kanske är det därför som de är så ensamma? För vem vill ha någon som suger ens energi ur en?
Och så finns det folk som bara vill ha allt ljus på sig och ha uppmärksamhet utan att de egentligen har något att tillföra debatterna. Ofta spinner de på samma ämnen om och om igen medan de försöker reta upp de andra debattörerna efter bästa förmåga. De tröttar bara ut! Man kan se dem överallt i bloggvärlden.
Troligen är det mycket ensamma personer, som hysteriskt försöker få en uppmärksamhet som de inte får i sina privata och säkert mycket ensamma liv. Då blir andra debattörer till deras "vänner" i brist på verkliga sådana.
Man önskar att de kunde hålla sig borta från ens domäner! De är ju knappast några energigivare, och det är ju energi man vill ha och behöver. Kanske är det därför som de är så ensamma? För vem vill ha någon som suger ens energi ur en?
Jag ville förmedla- men vantolkades
Jag vill ofta förmedla något med det jag skriver. Så ville jag också beskriva hur jag - som många andra - har det med mitt behov av ensamhet för att samla tankar och intryck. Detta förvanskades på senaste exets blogg så att man skulle kunna tro att jag började bli senil. Det gör jag kanske, risken är stor i min ålder, men om detta är ett tecken, så har jag haft det sedan barnsben. Jag har nämligen alltid haft ett stort behov av ensamhet. Då är jag kreativ.
Vidare ville jag ge insikten hur svårt det kan vara att leva och känna sig ensam i en tvåsamhet. Att detta var en värre ensamhet än att vara ensam rent bokstavligt. Jag skrev att jag trodde att detta kunde äta en inifrån och göra att man blev hård och oförsonlig mot omvärlden. När jag skrev detta tänkte jag inte på mig själv. Jag lever inte i en relation som jag inte vågar lämna av moraliska eller ekonomiska skäl eller helt enkelt för att inte våga vara ensam. Själv har jag haft förmågan både att lämna och att bli lämnad.
Detta förvandlades på exets blogg till att handla om mig.
Vad gör jag? Kan jag inte skriva utan att få allt kastat mot mig på ett otäckt sätt, förvandlat, förvanskat och smutskastat?
Är det konstigt att jag inte vill ha hit människor som behandlar mig så? Och är det inte ännu konstigare att en person, som har en så dålig bild av mig, skulle vilja komma hit? Totalt ologiskt, eller hur?
Idag ska jag ordna mitt hem. På fredag fyller jag år, och då kommer det gäster hit. Gamla, trygga vänner!
Vidare ville jag ge insikten hur svårt det kan vara att leva och känna sig ensam i en tvåsamhet. Att detta var en värre ensamhet än att vara ensam rent bokstavligt. Jag skrev att jag trodde att detta kunde äta en inifrån och göra att man blev hård och oförsonlig mot omvärlden. När jag skrev detta tänkte jag inte på mig själv. Jag lever inte i en relation som jag inte vågar lämna av moraliska eller ekonomiska skäl eller helt enkelt för att inte våga vara ensam. Själv har jag haft förmågan både att lämna och att bli lämnad.
Detta förvandlades på exets blogg till att handla om mig.
Vad gör jag? Kan jag inte skriva utan att få allt kastat mot mig på ett otäckt sätt, förvandlat, förvanskat och smutskastat?
Är det konstigt att jag inte vill ha hit människor som behandlar mig så? Och är det inte ännu konstigare att en person, som har en så dålig bild av mig, skulle vilja komma hit? Totalt ologiskt, eller hur?
Idag ska jag ordna mitt hem. På fredag fyller jag år, och då kommer det gäster hit. Gamla, trygga vänner!
lördag 14 februari 2015
Orkar inte
Nu har jag bemötts med ännu flera lögner. Jag orkar alltså dåligt med den här bloggvärlden just nu, och har plockat bort mina senaste inlägg.
Vem den otrevlige/a anonyme/a kommentatorn är vet jag inte. Det är ju möjligt att det var någon annan än LFL, som ville mig illa en Alla Hjärtans dag. Någon som då troligen mår psykiskt dåligt och är ensam och olycklig.
Men visst är det dålig etik att vräka ur sig skit anonymt! Dålig stil!
Jag hoppas att mina grannar har hittat till LFL:s blogg. Så får de fundera över var jag var (tillsammans med honom?) när han var ute på sina kvällspromenader här i byn när han bodde hos mig. Jag måste ha varit osynlig.
Det är en sak att ljuga, en annan sak att vantolka saker.
Tar det aldrig slut!?
Tror LFL att det var pur kärlek till honom som gjorde att han inte fick komma hit vid årsskiftet? Är det inte en aning ologiskt?
Det är kanske på tiden att bekräfta att vi är överens om att historien är över? Man brukar göra så i relationer! Inte bara tiga!
Naturligtvis är det trist när förälskelser ebbar ut och inte övergår i djupare känslor med tiden. Men det händer! Och det får man faktiskt acceptera utan att demonisera den andra! Referenserna till min exmake är fullständigt oförklarliga. Vi skildes för 33 år sedan, som vänner, och har varit vänner sedan dess.
Men visst jag kunde ha sökt på LFL:s namn på www.na.se för nästan fem år sedan!
Vem den otrevlige/a anonyme/a kommentatorn är vet jag inte. Det är ju möjligt att det var någon annan än LFL, som ville mig illa en Alla Hjärtans dag. Någon som då troligen mår psykiskt dåligt och är ensam och olycklig.
Men visst är det dålig etik att vräka ur sig skit anonymt! Dålig stil!
Jag hoppas att mina grannar har hittat till LFL:s blogg. Så får de fundera över var jag var (tillsammans med honom?) när han var ute på sina kvällspromenader här i byn när han bodde hos mig. Jag måste ha varit osynlig.
Det är en sak att ljuga, en annan sak att vantolka saker.
Tar det aldrig slut!?
Tror LFL att det var pur kärlek till honom som gjorde att han inte fick komma hit vid årsskiftet? Är det inte en aning ologiskt?
Det är kanske på tiden att bekräfta att vi är överens om att historien är över? Man brukar göra så i relationer! Inte bara tiga!
Naturligtvis är det trist när förälskelser ebbar ut och inte övergår i djupare känslor med tiden. Men det händer! Och det får man faktiskt acceptera utan att demonisera den andra! Referenserna till min exmake är fullständigt oförklarliga. Vi skildes för 33 år sedan, som vänner, och har varit vänner sedan dess.
Men visst jag kunde ha sökt på LFL:s namn på www.na.se för nästan fem år sedan!
fredag 13 februari 2015
Vart tar flyktingbarnen vägen?
I samband med att en nioårig pojke blev misshandlad av en ordningsvakt och sedan försvann tillsammans med en annan flyktingpojke har uppgifterna på nytt dykt upp. Många flyktingbarn försvinner eller avviker, som man säger. Försvinner vart? Avviker vart? Är detta något som polisen bara konstaterar? Nog måste det göras ordentliga efterforskningar om vad detta är.
torsdag 12 februari 2015
Mysteriet med pannlampan
Medan mitt favoritbröd gräddas i ugnen (tar två timmar!) ska jag berätta en historia som till slut blev rätt så lustig.
Jag hade beställt en pannlampa i den bokklubb som jag har varit medlem i under massor av år. Den kom, men jag förstod inte hur jag skulle öppna den. Så jag ringde till kundtjänst. Mannen jag talade med förklarade hur jag skulle lirka isär den för att sätta i batterierna, men det fanns inga batterier med, sade han. Han gav mig också numret på de batterier jag skulle köpa.
Jag fick upp lampan och där låg två batterier men med en plastbit under det ena, som jag ju då fick ta bort. Det var sådana där vanliga, platta batterier som jag har i hushållsvågen och den andra vågen som jag väger mig på. Inte med det nummer som jag hade fått av den jag talade med på kundtjänst!
Lampan tändes trots detta inte. Då provade jag batterierna i min hushållsvåg, och där gick de bra. Ringde bokklubben igen, för nu måste det ju vara fel på lampan.
De skickade en ny. Samma sak, den fungerade inte. Nu började jag undra om jag inte kunde sätta i några batterier och trycka på en knapp, så jag ringde upp och frågade samtidigt om det var något mystiskt som jag skulle göra, som jag inte begrep.
Var det fler som hade reklamerat? Det var fler.
Så skickade de en tredje lampa, som inte heller fungerade.
Nu hade jag emellertid fått nog och bad att få pengarna tillbaka.
Dem satte hon in genast så nu var de på kontot, fick jag veta.
Men samtidigt var jag nyfiken på vad som var fel. Hade de fått ett lager trasiga lampor? Nej, det var inte de batterierna som satt i som skulle användas, förklarade hon. Vilka ska jag då ha? undrade jag. Men det visste hon inte. Jag fick köpa andra och prova.
- Köpa dyra batterier som jag inte vet om de passar? sade jag.
Varför skickar de med batterier och sätter en plastbit under det ena om det är fel sorts batterier?frågade jag vidare, för nu var jag riktigt nyfiken.
Det visste hon inte. Men det stod i katalogen att det inte skulle vara några batterier med, så då var det nog bara för att visa hur de skulle ligga och vilka det skulle vara, trodde hon.
Jag gav upp. Batterierna som låg i fungerade ju!
När jag upptäckte att de inte fanns några pengar på kontot, som det var utlovat, ringde jag igen.
Då var det en annan kvinna i kundtjänst. Tänkte att hon kanske visste något om varför tre lampor inte hade tänts. Hon förklarade att det hade blivit något fel på batterierna ( ?) så man skulle vända ett av dem upp och ner.' Då skulle det fungera!
Sagt och gjort och se i två av dem kom det ljus! Fast inte i den första! Så den var verkligen trasig!
Ja, så här kan man hålla på när man har tid som pensionär...
Och glad blir man när man får höra att fler än man själv har ringt!
Jag hade beställt en pannlampa i den bokklubb som jag har varit medlem i under massor av år. Den kom, men jag förstod inte hur jag skulle öppna den. Så jag ringde till kundtjänst. Mannen jag talade med förklarade hur jag skulle lirka isär den för att sätta i batterierna, men det fanns inga batterier med, sade han. Han gav mig också numret på de batterier jag skulle köpa.
Jag fick upp lampan och där låg två batterier men med en plastbit under det ena, som jag ju då fick ta bort. Det var sådana där vanliga, platta batterier som jag har i hushållsvågen och den andra vågen som jag väger mig på. Inte med det nummer som jag hade fått av den jag talade med på kundtjänst!
Lampan tändes trots detta inte. Då provade jag batterierna i min hushållsvåg, och där gick de bra. Ringde bokklubben igen, för nu måste det ju vara fel på lampan.
De skickade en ny. Samma sak, den fungerade inte. Nu började jag undra om jag inte kunde sätta i några batterier och trycka på en knapp, så jag ringde upp och frågade samtidigt om det var något mystiskt som jag skulle göra, som jag inte begrep.
Var det fler som hade reklamerat? Det var fler.
Så skickade de en tredje lampa, som inte heller fungerade.
Nu hade jag emellertid fått nog och bad att få pengarna tillbaka.
Dem satte hon in genast så nu var de på kontot, fick jag veta.
Men samtidigt var jag nyfiken på vad som var fel. Hade de fått ett lager trasiga lampor? Nej, det var inte de batterierna som satt i som skulle användas, förklarade hon. Vilka ska jag då ha? undrade jag. Men det visste hon inte. Jag fick köpa andra och prova.
- Köpa dyra batterier som jag inte vet om de passar? sade jag.
Varför skickar de med batterier och sätter en plastbit under det ena om det är fel sorts batterier?frågade jag vidare, för nu var jag riktigt nyfiken.
Det visste hon inte. Men det stod i katalogen att det inte skulle vara några batterier med, så då var det nog bara för att visa hur de skulle ligga och vilka det skulle vara, trodde hon.
Jag gav upp. Batterierna som låg i fungerade ju!
När jag upptäckte att de inte fanns några pengar på kontot, som det var utlovat, ringde jag igen.
Då var det en annan kvinna i kundtjänst. Tänkte att hon kanske visste något om varför tre lampor inte hade tänts. Hon förklarade att det hade blivit något fel på batterierna ( ?) så man skulle vända ett av dem upp och ner.' Då skulle det fungera!
Sagt och gjort och se i två av dem kom det ljus! Fast inte i den första! Så den var verkligen trasig!
Ja, så här kan man hålla på när man har tid som pensionär...
Och glad blir man när man får höra att fler än man själv har ringt!
Här pratar de om sig själva
Som jag har skrivit är jag uppvuxen i Malmö. I mina villakvarter hade jag aldrig någon känsla av att det pratades och tisslades om andra. Visst kunde man undra vem som hade flyttat in hos grannfrun, sedan hon hade blivit änka, men mycket mer än så var det inte.
Det tog ganska lång tid för mig att inse hur det var ute i byarna. Först i den by i Skåne där vi, min man och jag, köpte hus och sedan här i byn i Blekinge, där jag nu bor.
När jag efter elva år här flyttade till Stockholm för två år, kunde vi konstatera att där pratade folk om sig själva och inte bara om andra som i byarna. Det är inte så noga. Folk bryr sig inte om det som hade varit en skandal hemma i byn. Naturligtvis är det rätt så skönt!
Men ingenting är så roligt som att spekulera. Därför får man kanske lära sig att öppna upp och berätta det som eventuellt är på gång i stället för att det ska gissas och tisslas och tasslas.
Denna mentalitet gjorde också att jag gav ut ett häfte år 2002 om min tid som rektor på Oskarshamns folkhögskola (1993- juli1999). Nu var inte Oskarshamn en by, men väl en plats med en stark byamentalitet, tyckte jag.
Jag unnade faktiskt inte folk nöjet att hålla på att spekulera i vad som hade hänt, då speciellt mellan mig och någon där.
Det hade inte hänt något.
Tyvärr, får jag väl säga, för jag hade gärna gett hyenorna den köttbiten, om det verkligen hade varit så!
Det hade nämligen kanske varit värt det???
Det tog ganska lång tid för mig att inse hur det var ute i byarna. Först i den by i Skåne där vi, min man och jag, köpte hus och sedan här i byn i Blekinge, där jag nu bor.
När jag efter elva år här flyttade till Stockholm för två år, kunde vi konstatera att där pratade folk om sig själva och inte bara om andra som i byarna. Det är inte så noga. Folk bryr sig inte om det som hade varit en skandal hemma i byn. Naturligtvis är det rätt så skönt!
Men ingenting är så roligt som att spekulera. Därför får man kanske lära sig att öppna upp och berätta det som eventuellt är på gång i stället för att det ska gissas och tisslas och tasslas.
Denna mentalitet gjorde också att jag gav ut ett häfte år 2002 om min tid som rektor på Oskarshamns folkhögskola (1993- juli1999). Nu var inte Oskarshamn en by, men väl en plats med en stark byamentalitet, tyckte jag.
Jag unnade faktiskt inte folk nöjet att hålla på att spekulera i vad som hade hänt, då speciellt mellan mig och någon där.
Det hade inte hänt något.
Tyvärr, får jag väl säga, för jag hade gärna gett hyenorna den köttbiten, om det verkligen hade varit så!
Det hade nämligen kanske varit värt det???
Läs och begrunda
Och med en partiledare som inte klarat politikens hårda villkor, utan
går sjukskriven i flera månader utan att prövas mot arbetsmarknaden, som andra
långtidssjukskrivna.
(sign.OHP)
Ovanstående stod på Bloggardag för en kort tid sedan och
det handlade om Jimmie Åkesson och hans sjukskrivning.
Vad säger denna kommentar om människosynen hos
kommentatorn?
Den är dessutom troligen skriven av en kyrklig företrädare.
Detta apropå vad Marcus Birro skriver om drev och
självmord på sin blogg.
(sign.OHP)
Ovanstående stod på Bloggardag för en kort tid sedan och
det handlade om Jimmie Åkesson och hans sjukskrivning.
Vad säger denna kommentar om människosynen hos
kommentatorn?
Den är dessutom troligen skriven av en kyrklig företrädare.
Detta apropå vad Marcus Birro skriver om drev och
självmord på sin blogg.
onsdag 11 februari 2015
Vakta din tunga!
För några dagar sedan plockade jag bort ett inlägg här. Jag insåg att alla inlägg som på något sätt kan lukta rädsla för islamisering ska bort! För är det något som är heligt i Sverige idag så är det islam. Skulle du knysta ett ord om att du är rädd för att en religion med många företrädare, som dessutom många gånger verkar vara troende och aktiva, kommer att genomsyra vårt samhälle på sikt medan kristendomen marginaliseras alltmer, då är man fascist eller nazist.
Är man anställd och skriver något sådant på facebook eller en blogg då är risken stor att bli uppsagd. Är du förtroendevald i något parti åker du ut. Det ska hållas rent i Sverige!
Nu har polisen begärt avflyttning av de EU-migranter som har haft plattan på Sergels torg som sin sovplats på nätterna. Det var väl inte för tidigt. Vad hade hänt om svenska uteliggare hade legat där? Hade de inte blivit avhysta för länge sedan? Men nu ska tiggarna få tak över huvudet på nätterna. Hoppas svenska uteliggare också får det!
Det kanske blir en ny trend att semestra i Sverige att komma hit utan att ha möjligheter att betala för övernattningar. Då fixar samhället det för dig!? Och har du sedan inte råd att betala hemresan, så får du denna betald av socialförvaltningen i kommunen.
Jag undrar om det inte finns något som börjar bli mycket, mycket snett i Sverige idag. Kan det vara så att den gamla DDR-mentaliteten lever sig allt starkare här? Snart har vi nog V som största parti, precis som i Grekland där vänstern segrar! Man har ju systematiskt byggt upp grunden i värderingarna i landet. Är det otydligt?
Men jag kan fortfarande inte förstå hur vänsterkvinnor får sitt omhuldande om islam att gå ihop med muslimsk kvinnosyn.
Därmed naturligtvis inte sagt att alla har den synen!
Är man anställd och skriver något sådant på facebook eller en blogg då är risken stor att bli uppsagd. Är du förtroendevald i något parti åker du ut. Det ska hållas rent i Sverige!
Nu har polisen begärt avflyttning av de EU-migranter som har haft plattan på Sergels torg som sin sovplats på nätterna. Det var väl inte för tidigt. Vad hade hänt om svenska uteliggare hade legat där? Hade de inte blivit avhysta för länge sedan? Men nu ska tiggarna få tak över huvudet på nätterna. Hoppas svenska uteliggare också får det!
Det kanske blir en ny trend att semestra i Sverige att komma hit utan att ha möjligheter att betala för övernattningar. Då fixar samhället det för dig!? Och har du sedan inte råd att betala hemresan, så får du denna betald av socialförvaltningen i kommunen.
Jag undrar om det inte finns något som börjar bli mycket, mycket snett i Sverige idag. Kan det vara så att den gamla DDR-mentaliteten lever sig allt starkare här? Snart har vi nog V som största parti, precis som i Grekland där vänstern segrar! Man har ju systematiskt byggt upp grunden i värderingarna i landet. Är det otydligt?
Men jag kan fortfarande inte förstå hur vänsterkvinnor får sitt omhuldande om islam att gå ihop med muslimsk kvinnosyn.
Därmed naturligtvis inte sagt att alla har den synen!
tisdag 10 februari 2015
Jag i Groblad -Skrivarklubben i Blekinges tidskrift
Vi har, som jag har skrivit, en tidskrift i vår skrivarklubb här i Blekinge. Den utkommer med fyra nummer per år och vart femte år har vi gett ut en antologi. Det är mycket arbete bakom det här och inget är arvoderat. Heder åt dem som gör det och har gjort det!
Idag skulle jag skicka in ett bidrag, men jag hade för mig att jag hade skrivit något liknande. Det hade jag kanske, men inte i denna tidskrift, visade det sig. Jag gick nämligen igenom samtliga alster som jag hade med sedan hösten 1999. Dikter, referat från några av våra möten, en text om det svenska språket och berättelser.
Då tänkte jag på att den som var föremålet för flera kärleksdikter för några år sedan aldrig fick eller får läsa dem. Synd för några är riktigt fina, tyckte jag själv idag!
Är man intresserad lär Groblad finnas på vissa bibliotek.
Idag skulle jag skicka in ett bidrag, men jag hade för mig att jag hade skrivit något liknande. Det hade jag kanske, men inte i denna tidskrift, visade det sig. Jag gick nämligen igenom samtliga alster som jag hade med sedan hösten 1999. Dikter, referat från några av våra möten, en text om det svenska språket och berättelser.
Då tänkte jag på att den som var föremålet för flera kärleksdikter för några år sedan aldrig fick eller får läsa dem. Synd för några är riktigt fina, tyckte jag själv idag!
Är man intresserad lär Groblad finnas på vissa bibliotek.
Less igen
Ja, jag har alltså lite svårt att tiga. Men intentionen har jag. När jag inte lyckas hålla den, går jag ofta ut i debatter igen.
Fast nu känns det nog. För även om man anar vem som döljer sig bakom vissa signaturer, kan man ju faktiskt inte vara helt säker. Och jag är oändligt less på dessa katt- och råttalekar, när jag märker att någon försöker ställa mig i dålig dager i debatten. Kan man inte visa vem man är i sådana lägen, då ger jag inte mycket för moralen hos personen ifråga. Nu får det faktiskt vara nog för mig! Tror jag.
Fast nu känns det nog. För även om man anar vem som döljer sig bakom vissa signaturer, kan man ju faktiskt inte vara helt säker. Och jag är oändligt less på dessa katt- och råttalekar, när jag märker att någon försöker ställa mig i dålig dager i debatten. Kan man inte visa vem man är i sådana lägen, då ger jag inte mycket för moralen hos personen ifråga. Nu får det faktiskt vara nog för mig! Tror jag.
Sverige är fullt av hat och mobbning
5000 motdemonstranter kom för att demonstrera mot en tänkt Pegida-demonstration i Malmö. Denna blev tydligen en total flopp.
Men hur var det med de 5000 som kom för motdemonstrationen? Var de fyllda av kärlek till muslimer- ja, i den mån de inte var muslimer och med tanke på Malmös nuvarande befolkning så var de nog inte så få- men var de andra verkligen fyllda av kärlek till muslimer?
Eller var de fyllda av hat mot Pegida-demonstranterna? Det är faktiskt skillnad det!
Jag tror att det i Sverige finns drivor av frustrerade och olyckliga människor som vid sådana här tillfällen slänger sig ut för att få demonstrera sitt HAT!
Vårt land är nämligen så fyllt av hat och mobbning att det dryper om det.
Gratulerar Svenska kyrkan i Malmö som lyckades piska upp de här stämningarna trots sitt dingdongande och sina böner! Eller på grund av detta?
måndag 9 februari 2015
En social dag
Idag var jag på akvarellmålning på förmiddagen, och på eftermiddagen hade vi i valberedningen för Skrivarklubben i Blekinge ännu ett förtvivlat möte. Vi får inte ihop styrelsen! Och snart är det årsmöte.
Antingen är folk för gamla, har redan suttit i styrelsen eller också är de unga, och unga vill inte sitta i sådana styrelser. Vi är en etablerad klubb och måste lösa det.
I höst är det sexton år sedan jag kom tillbaka från Småland hit till Blekinge och sexton år sedan jag blev medlem på nytt i klubben. Jag var också medlem innan jag 1990 för nio år framåt började arbeta på annan ort.
Bilden är från var senaste antologi som kom ut till vårt 50-års jubileum förra året. Vart femte år har det kommit en antologi.
Antingen är folk för gamla, har redan suttit i styrelsen eller också är de unga, och unga vill inte sitta i sådana styrelser. Vi är en etablerad klubb och måste lösa det.
I höst är det sexton år sedan jag kom tillbaka från Småland hit till Blekinge och sexton år sedan jag blev medlem på nytt i klubben. Jag var också medlem innan jag 1990 för nio år framåt började arbeta på annan ort.
Bilden är från var senaste antologi som kom ut till vårt 50-års jubileum förra året. Vart femte år har det kommit en antologi.
söndag 8 februari 2015
Skulle behöva en energikick!
Allt praktiskt går trögt, som vanligt, här hemma. Kom i alla fall ut på en kort stavpromenad idag. Solen sken. Naturen är vacker här.
Katten verkar trött. Han har inte kommit in i sovrummet på natten på flera nätter, utan legat kvar i en grön skinnfåtölj i vardagsrummet. Annars har han den sista tiden sprungit runt huvudet på mig på mig på nätterna. Han har legat vid ansiktet och när jag har vänt mig om har han kommit efter. Jag gillar det inte. Inbillar mig att det inte är bra att ligga så nära och andas vid en kattpäls.
Ibland är det märkligt hur han uppträder. När jag någon gång har känt mig sorgsen har han kommit och lagt sig intill mig på ryggen. Känner katter på sig när man inte mår bra?
Jag tror att det sjunger på sista versen med honom. Kanske också med mig, för jag är också jättetrött ibland. Han är bortåt 17 år nu.
Men ikväll har jag bakat hastbullar. Min mor hade ett liknande recept på bullar som hon kallade "kungabullar" sedan hon var barn, för hennes mor hade bakat dem en dag när kungen hade födelsedag.
Jag var i ärlighetens namn rätt så trött på hennes kungabullar, för det var mestadels sådana hon bakade.
Och nu bakar jag dem själv! Logiskt?
Annars var det min far som bakade i mitt föräldrahem. Han var verkligen duktig på det också!
Katten verkar trött. Han har inte kommit in i sovrummet på natten på flera nätter, utan legat kvar i en grön skinnfåtölj i vardagsrummet. Annars har han den sista tiden sprungit runt huvudet på mig på mig på nätterna. Han har legat vid ansiktet och när jag har vänt mig om har han kommit efter. Jag gillar det inte. Inbillar mig att det inte är bra att ligga så nära och andas vid en kattpäls.
Ibland är det märkligt hur han uppträder. När jag någon gång har känt mig sorgsen har han kommit och lagt sig intill mig på ryggen. Känner katter på sig när man inte mår bra?
Jag tror att det sjunger på sista versen med honom. Kanske också med mig, för jag är också jättetrött ibland. Han är bortåt 17 år nu.
Men ikväll har jag bakat hastbullar. Min mor hade ett liknande recept på bullar som hon kallade "kungabullar" sedan hon var barn, för hennes mor hade bakat dem en dag när kungen hade födelsedag.
Jag var i ärlighetens namn rätt så trött på hennes kungabullar, för det var mestadels sådana hon bakade.
Och nu bakar jag dem själv! Logiskt?
Annars var det min far som bakade i mitt föräldrahem. Han var verkligen duktig på det också!
De här bakade jag till sista gången på akvarellcirkeln före jul.
Hastbullar är enklare.
Sista sommaren?
Efter att förra året ha varit dålig i flera dagar efter ett våldsamt kattslagsmål får min gamle katt numera bara gå ut i band under min uppsikt.
Det började som
Det började som en krusning på nedre däck....
Så sjunger Mikael Wiehe på en gammal skiva som jag har om Titanics undergång.
Så tror jag att det är/blir med Svenska kyrkan. Rätt som det är har vi sjunkit totalt i någon sorts sörjig religionssynkretism, och ingen har trott eller märkt att skeppet, Svenska kyrkan, höll på att sjunka.
Och i riksdagen är de som leder människor med annan religion. De stiftar våra lagar.
Så sjunger Mikael Wiehe på en gammal skiva som jag har om Titanics undergång.
Så tror jag att det är/blir med Svenska kyrkan. Rätt som det är har vi sjunkit totalt i någon sorts sörjig religionssynkretism, och ingen har trott eller märkt att skeppet, Svenska kyrkan, höll på att sjunka.
Och i riksdagen är de som leder människor med annan religion. De stiftar våra lagar.
Är det brist på kärlek?
Vad är det som gör att vi människor kverulerar och gnäller, trakasserar varandra och driver maktkamper.
Är det inte brist på kärlek? Jag tror det!
Är det inte brist på kärlek? Jag tror det!
Alla människors lika värde?
Borde vi inte ta oss en rejäl funderare över vad det är vi springer runt och säger - egentligen.
I vårt samhälle, så fullt av utklassningar av olika slag, hävdar många att de samtidigt tror på alla människors lika värde. I vad då?
Ska vi börja med fosterdiagnostiseringen? Är det alla människors lika värde som gör att det numera föds så få barn med Downs syndrom? Människor med Downs syndrom sägs ju vara glada och nöjda. För vems skull är det då de ofta aborteras?
Sedan kan vi gå vidare till betygen. Är det för att vittna om alla människors lika värde som vi har dem?
Och är det allas lika värde som gör de ibland enorma löneskillnaderna på samma arbetsplats, där ledningen håvar in fantasibelopp medan andra anställda inte kan leva ensamma på sin lön?
Är det alla människors lika värde som gör att människor skönhetsopererar sig och/eller hetsar sig halvt fördärvade för att minska i vikt? Och är det detta värde som gör att tjockisar så ofta trakasseras offentligt, vilket verkar vara helt okey, för alla tycks så angelägna om andras hälsa!
Vårt samhälle är fullt av jämförelser där etiketter av bra och dålig, bättre och sämre sätts på oss. Strävan att vara bra, att bli bättre, att vara bättre i jämförelse med andra är djupt ingrodd.
Så vad betyder då " Jag tror på alla människors lika värde"?
Är det så att man accepterar någon TROTS att vederbörande helt klart inte står sig i konkurrensen. Det skulle kanske heta att man tror på allas lika värde även om de betraktas som dummare, fulare, sjukare och överhuvudtaget mindre värda ur samhällets och omvärldens sätt att se? Ett lika värde syns ju faktiskt inte alls i samhällets normer!
Så hur får vi det att gå ihop med det som så många människor hävdar?
Det sitter en tiggerska utanför vår affär, som jag har skrivit tidigare. Jag försöker kommunicera med henne. Tänker att det kanske lite värmer hennes hjärta, och dessutom undrar jag över hur hennes liv ser ut. De allra flesta går förbi henne som om hon var osynlig.
Hur många av dessa hävdar "Alla människors lika värde" om vi frågar dem? Skulle de själva vilja vara osynliga?
I vårt samhälle, så fullt av utklassningar av olika slag, hävdar många att de samtidigt tror på alla människors lika värde. I vad då?
Ska vi börja med fosterdiagnostiseringen? Är det alla människors lika värde som gör att det numera föds så få barn med Downs syndrom? Människor med Downs syndrom sägs ju vara glada och nöjda. För vems skull är det då de ofta aborteras?
Sedan kan vi gå vidare till betygen. Är det för att vittna om alla människors lika värde som vi har dem?
Och är det allas lika värde som gör de ibland enorma löneskillnaderna på samma arbetsplats, där ledningen håvar in fantasibelopp medan andra anställda inte kan leva ensamma på sin lön?
Är det alla människors lika värde som gör att människor skönhetsopererar sig och/eller hetsar sig halvt fördärvade för att minska i vikt? Och är det detta värde som gör att tjockisar så ofta trakasseras offentligt, vilket verkar vara helt okey, för alla tycks så angelägna om andras hälsa!
Vårt samhälle är fullt av jämförelser där etiketter av bra och dålig, bättre och sämre sätts på oss. Strävan att vara bra, att bli bättre, att vara bättre i jämförelse med andra är djupt ingrodd.
Så vad betyder då " Jag tror på alla människors lika värde"?
Är det så att man accepterar någon TROTS att vederbörande helt klart inte står sig i konkurrensen. Det skulle kanske heta att man tror på allas lika värde även om de betraktas som dummare, fulare, sjukare och överhuvudtaget mindre värda ur samhällets och omvärldens sätt att se? Ett lika värde syns ju faktiskt inte alls i samhällets normer!
Så hur får vi det att gå ihop med det som så många människor hävdar?
Det sitter en tiggerska utanför vår affär, som jag har skrivit tidigare. Jag försöker kommunicera med henne. Tänker att det kanske lite värmer hennes hjärta, och dessutom undrar jag över hur hennes liv ser ut. De allra flesta går förbi henne som om hon var osynlig.
Hur många av dessa hävdar "Alla människors lika värde" om vi frågar dem? Skulle de själva vilja vara osynliga?
lördag 7 februari 2015
En undran
Men innan jag går över till helgens sysslor här hemma har jag en fråga
- Kommentatorer som skriver under olika signaturer hur betecknas de? Som mångfacetterade?
- Kommentatorer som skriver under olika signaturer hur betecknas de? Som mångfacetterade?
Att lyfta från...
Det kan vara bekvämt och lätt att fastna. Själv fastnar jag ibland, om jag är lite trött, framför datorn och framför TV:n. Nu har jag börjat lyfta från TV:n mer och mer, och jag ser sällan TV före kl. 18, möjligtvis med undantag av Rapport kl. 16.Jag försöker alltså att hålla dagarna fria från tittande.
Om man nu är ute i bloggvärlden och dessutom blir irriterad, blir felciterad och anklagad för uppfattningar som man inte har, då tar detta inte bara tid, utan också energi.
Ska försöka att hålla mig borta från sysselsättningar som stjäl min energi resten av helgen.
Om man nu är ute i bloggvärlden och dessutom blir irriterad, blir felciterad och anklagad för uppfattningar som man inte har, då tar detta inte bara tid, utan också energi.
Ska försöka att hålla mig borta från sysselsättningar som stjäl min energi resten av helgen.
Om Pegida
Framgången: För varje måndag flerdubblades anslutningen till Pegidas islamfientliga demonstrationer, som skilde sig från tidigare motsvarigheter. De gick lugnt till och dominerades av "vanligt folk". Snart räknades deltagarna i tusental.
Detta står om Pegida i Sydsvenskan. Mer vet inte jag!
Jag ser det som totalt meningslöst att debattera när det finns gubbar som förvränger det jag skriver, lägger saker i min mun som jag inte har sagt och sätter epitet på mig som inte är relevanta. De kan hålla på att tjafsa utan min medverkan, den sortens debatter är inte på något sätt livgivande!
Detta står om Pegida i Sydsvenskan. Mer vet inte jag!
Jag ser det som totalt meningslöst att debattera när det finns gubbar som förvränger det jag skriver, lägger saker i min mun som jag inte har sagt och sätter epitet på mig som inte är relevanta. De kan hålla på att tjafsa utan min medverkan, den sortens debatter är inte på något sätt livgivande!
fredag 6 februari 2015
Hur många vantar har de?
Häromdagen var jag lite besviken, för jag hade kört ner till vårt varuhus och köpt vantar till en tiggerska. Hon hade dem på sig när jag körde från platsen, och det gladde mig att hon nu blev varm om de händer som såg så kalla ut. Ett par timmar senare hade hon suttit och blåst på sina bara händer igen.
När jag berättade historien på facebook berättade en av mina fb-vänner att hon också hade köpt vantar, men att tiggaren som hon gett dem till hade satt sig på dem och fortsatt sitta med blåfrusna händer.
Idag var det kallt. Utanför vår affär satt kvinnan igen. Vi brukar heja på varandra, och jag har försökt tala med henne, men har förstått att hon bara kan romani eller rumänska. Inga vantar. Jag pekade på hennes händer, innan jag gick in i affären och tyckte att hon ju kunde tagit på sig vantarna och inte suttit där och frusit.
När jag skulle gå ut stod en annan kvinna vid den tiggande och pekade på händerna. Hon hade också köpt vantar till henne igår.
Det är kanske sant att sådana som jag lätt blir utnyttjade i vår godtrogenhet.
Men i vilket fall som helst så är det fruktansvärt att sätta en människa i kylan och låta henne sitta där dag efter dag. Vilka står bakom sådant? Dessa personer borde anmälas för misshandel,tycker jag. Och vad vet vi om hur denna kvinna har det och hur hon kanske tvingas till saker och ting?
När jag berättade historien på facebook berättade en av mina fb-vänner att hon också hade köpt vantar, men att tiggaren som hon gett dem till hade satt sig på dem och fortsatt sitta med blåfrusna händer.
Idag var det kallt. Utanför vår affär satt kvinnan igen. Vi brukar heja på varandra, och jag har försökt tala med henne, men har förstått att hon bara kan romani eller rumänska. Inga vantar. Jag pekade på hennes händer, innan jag gick in i affären och tyckte att hon ju kunde tagit på sig vantarna och inte suttit där och frusit.
När jag skulle gå ut stod en annan kvinna vid den tiggande och pekade på händerna. Hon hade också köpt vantar till henne igår.
Det är kanske sant att sådana som jag lätt blir utnyttjade i vår godtrogenhet.
Men i vilket fall som helst så är det fruktansvärt att sätta en människa i kylan och låta henne sitta där dag efter dag. Vilka står bakom sådant? Dessa personer borde anmälas för misshandel,tycker jag. Och vad vet vi om hur denna kvinna har det och hur hon kanske tvingas till saker och ting?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)