torsdag 31 maj 2018

Döden tassar runt en

Visst vet vi att vi kan dö när som helst, i alla åldrar, men i min ålder blir döden så påtaglig när omgivningen börjar tömmas på människor. Så många i min egen ålder, och gamla arbetskamrater, är borta nu. När människor inte svarar i telefonen vet man aldrig vad som har hänt, så känns det.
Mina närmaste vänner börjar komma till den ålder när mina föräldrar gick bort, och själv är jag så gammal som mina farföräldrar var när de lämnade jordelivet.
Jag skulle kunna skriva en bok om att inte hinna med livet, att hela tiden vara lite efter, så känns det ibland. 
Tidsperspektivet är förskjutet. Åren bara rullar på. Jag lever i mitt hus och i min trädgård (hur skulle jag klara mig utan den?) medan livet går någon annanstans,  fortare och fortare.

onsdag 30 maj 2018

Långt från de mina

Det är lite tråkigt att bo långt ifrån barnen och släkten, men så är det ju. Jag missar att vara med på deras födelsedagar, om det inte är något alldeles speciellt som jag kan åka på.
Jag är glad över att jag själv förflyttade mig först till sonen och släkten i Skåne och sedan till Stockholm och firade min egen, senaste födelsedag om än inte just den dagen.
I slutet av maj fyller sonen och två nära väninnor här år. Sonens födelsedag kunde jag inte vara på, men väl på väninnornas. Och bra är det






torsdag 24 maj 2018

Spökar det här?

Nej, jag är inte rädd för spöken. Jag vet inte om sådana finns, men något pågår just nu i mitt hus. Det är väldigt oroligt här Allting trillar till golvet, som om någon stod vid sidan om  mig och knuffade ner sakerna i golvet.
Och så trillar saker ner i köket. Igår kväll var det något som for i golvet när jag satt i vardagsrummet och tittade på TV, och för en stund sedan föll en sak från en hylla med en duns i golvet. Plötsligt.Jag hade inte rört denna på länge, absolut inte nyligen och inget i närheten.
När vi hade vår första katt hände det, för många år sedan, att katten plötsligt ställde sig, stirrade framför sig, svansen blev jättetjock, ryggen krökt, katten fräste och gick sedan baklänges.
Varken min dotter eller jag såg något speciellt.Detta hände två gånger mitt på dagen.
 .
En gång hade TV:n gått igång när jag kom hem och ett band i videon var avspelat. Jag har aldrig programmerat in en inspelning.Detta är nu flera år sedan, men jag tyckte att det var lite obehagligt den gången.

Jag är, som sagt, inte rädd, men det hela börjar bli irriterande  nu.

onsdag 23 maj 2018

OM

Jag brukar säga att vissa saker kan vi inte göra något åt vad vi än tycker själva. Vi kan vara de mest övertygade ateister, men om Gud existerar hjälper inte detta, han finns i alla fall. Eller hur?
Samma sak med reinkarnationen. Om vi reinkarnerar, vilket många på vår jord tror, så gör vi det om vi tror på reinkarnationen eller ej. Inget av vårt tyckande eller vår tro kan i så fall ändra på detta faktum.
Jag hoppas bara att vi inte gör det!

söndag 20 maj 2018

Har Göran Greider sett en fotbollsmatch?

Det var en ganska rolig diskussion i TV häromdagen mellan Göran Greider och SD:s Rickard Jomshof om nationaldagen, nationalism och flaggviftande.
Om nationalism tyckte inte Göran G. Han tyckte att ett intensivare nationaldagsfirande, som i Norge. skulle skapa ett Vi och Dom. Men är det inte så att invandrare är de som ofta firar både nationaldagen och midsommar?
Göran Greider gillade inte heller flaggviftande.
Jag undrar om Göran G. har varit på eller sett en fotbollsmatch med denna galna nationalism, gul och blåklädda supportrar och ett intensivt flaggviftande? Intressant, eller hur?


Somliga är till och med lokalpatrioter!


Om det anonyma och signaturer

De som har följt mina inlägg vet att jag inte gillar anonyma kommentarer. Sedan kan någon ha en signatur som man känner till, precis som jag själv har. (NTL)
Och sedan kan det vara någon som återkommer med en signatur som man kanske tror är någon man känner. Men man VET ju aldrig!

Vissa kommentatorer uppskattar man ändå. Då blir det lite tråkigt om de försvinner.

I min ålder vet man heller aldrig varför. Dagligen läser man om dem som har lämnat jordelivet i ens egen ålder. De har blivit många nu.

Snälla kommentator!

Jag struntar i vad din prästkollega har för sig! Vad har jag med det att göra?  Nu har jag fått tre, av mig icke-publicerade, kommentarer med förtal. Jag publicerar dem inte!
Saken rör mig inte! Personen ifråga känner jag inte och hon hör inte till min församling.
Dessa kommentarer säger för övrigt mer om den som skriver dem än om den omtalade! 
Gå till domkapitlet eller kyrkorådet!

Var är man i livet egentligen?

Den senaste veckan har jag tillbringat mycket tid på min veranda. Igår var det härligt där! Lagom varmt, en svag, svalkande vind, doftande syrener, fåglar som kvittrade i trädgården och en prunkande grönska där. Och jag satt och tänkte att detta är helt underbart, men hur länge får man ha det så här? Varje år när syrenerna har blommat ut, har jag undrat, om jag får se dem nästa år också.
 Dagen igår var också märklig på ett annat sätt. När jag läste lokaltidningen såg jag att en tidigare arbetskamrat på folkhögskolan här hade gått bort, 76 år gammal.

Senare aviserades det på facebook att en annan f.d. arbetskamrat från Lund, 74 år gammal, hade trolovat sig med en präst!

Någon hade lämnat jordelivet och en annan påbörjat ett nytt kapitel i sitt liv.
Ja, var är man egentligen i den här åldern? Det finns ju de som lever till 100 år och mer än det!




Alltså...

jag struntar fullständigt i kvinnliga prästers kärlekshistorier! Speciellt om jag inte känner personen ifråga, och denna inte ens är i min församling.
Du som roar dig med att sprida förtal på kommentarer på gamla inlägg på min blogg har alltså ingen framgång i detta!
Jag är inget Domkapitel och inget kyrkoråd. Gå till rätt instans om du vill föra fram klagomål!
Givetvis publiceras inte dessa kommentarer! Den här bloggen är modererad.

lördag 19 maj 2018

Jo, en ljuvlig tid!


Spireahäcken på framsidan.

Och syrenerna på baksidan







Vi når inte fram

KD ligger fortfarande under riksdagsspärren. Det är märkligt att ett parti med så bra politik inte når fram. Men det beror kanske mera på det sekulariserade samhället än på oss.

Socialdemokraternas förtroende sjunker. Det hade varit konstigt annars. Statsministern tycks se det som sin största uppgift att vara med i internationella sammanhang, i vilka han  ser mycket nöjd ut. Detta hade nog fungerat om det fanns en vice statsminister som skötte landet på hemmaplan, men någon sådan ser vi inte till. Man får nog gärna känslan av, att medan en flinande statsminister ränner runt och skakar hand med allehanda internationella höjdare, så är det kaos på hemmaplan med tåg som står stilla, flyg som läggs ner och en kriminalitet som man ännu inte kommit tillrätta med. Detta skapar inget förtroende.
SD:s väljarsiffror höjs. Jo, de går rakryggat fram och viker eller svajar inte så mycket. Då blir det så. Vad det sedan blev om de fick makt, kan man nog inte säkert veta.

För övrigt är det intressant hur regeringen nu talar om flygets betydelse när Norrland i vissa delar blir utan ett sådant ett tag. Kan inte MP skicka upp elcyklar dit i stället?

fredag 18 maj 2018

Tågen verkar livsfarliga

För mig är det mycket skrämmande att läsa vad som hände igår nära Öresundsbron med ett tåg, hur människor fick sitta en timme i olidlig värme utan vatten och med igenimmade rutor, hur några fick panik och några svimmade i värmen. Detta är ju helt sjukt!
Sedan lyckades man öppna nödutgångarna och resenärerna evakuerade själva tåget. Men fanns det inga gamla med? Inga som hade svårt att gå?

Jag hade inte kunnat klättra eller gå långa sträckor just nu. 
Däremot har jag aldrig åkt tåg utan att ha med  både vatten och något ätbart. 
Nu åker jag alltså inte alls!

Och vad händer med dem som ska vidare kanske med ett flyg? Hur skandalöst får detta land skötas? Det kvittar om det är SJ eller Transportstyrelsen som har ansvar, för så här kan det inte fungera!

Bussar välter och tåg står stilla

Det verkar onekligen vara så att Sverige är ett land med en infrastruktur i upplösning.
Gång på gång får vi läsa och höra om bussar som välter och tåg som står stilla. Samtidigt kämpar MP på för att folk ska åka kommunalt! Och några tossiga rikspolitiker sitter och planerar för höghastighetståg! Vore det inte bättre att få de långsamma att gå?

Att bussar välter förvånar mig inte. De höga bussarna är utsatta i vindfånget, och jag har åkt med flera chaufförer som inte borde köra buss! Men nog är det ändå märkligt att en buss behöver välta en dag som idag när det är sommar, ingen is och ingen storm! Kanske dags att titta på vilka som kör bussarna!?

torsdag 17 maj 2018

Tomas Eneroth, förtroendet för tågen ÄR redan förbrukat!


Nog är det skrattretande när infrastrukturministern står i TV och har farhågor om att förtroendet för SJ kan komma att minska!

Vem har förtroende för tågen idag? Jag skulle aldrig sätta mig i ett tåg frivilligt. Jag kör bil ända till Stockholm för att slippa!

Också i BLT

Nu finns insändaren även på BLT:s hemsida, men som plustjänst.
Det var snabbt!

Insändare idag

Idag finns min insändare
"Utan hänsyn till handikapp"
i Blekingeposten.

Nu återstår Blekinge läns tidning. Men de är tröga nuförtiden. Annat var det förr! När jag jobbade som lärare hade de en insändarredaktör som tog in mina insändare oftast redan dagen efter jag hade sänt in dem.

onsdag 16 maj 2018

Verandaliv

Just nu tillbringar jag mesta tiden på verandan i doften från syrenerna som blommar.
Nere i trädgården blommar det för fullt. Blomningen har exploderat!





''











Godkänd fetma-mobbning

Jag tror att jag ska börja anteckna varje gång någon säger eller skriver något om tjocka/feta personer. Det är faktiskt inte klokt att den offentliga (och privata) mobbning som pågår av oss bara opåtalat fortsätter.
Igår hade vi studentjubileum, 55 år, men jag var inte där, för jag sätter mig inte i ett tåg och riskerar att bli sittande stilla i timmar, och jag iddes inte köra ner.
Då granskas kamraterna! Problemet för mig är att jag i skolan var smal, ja, till och med mycket smal. Vägde jag 60 kilo tyckte jag att det var katastrof! Tror att jag vägde 57 kilo när jag gifte mig. Jag är alltså en smal person som har blivit fet. Andra har alltid varit tjocka, så de har bara fortsatt att vara det.
Jag brukar berätta om en kaffepaus med kollegerna under min sista lärartid på högstadiet. Där satt en grupp smala och rynkiga damer i min egen ålder och kunde absolut inte äta en ynka liten kaka för då blev de tjocka! Samtliga hade problem med både högt blodtryck, och några hade diabetes. Jag, den tjocka, tämligen rynkfri, var den som inte hade några som helst problem med mina värden på den tiden! Så kan det vara!
Men så tänker jag på hur detta med det ständiga pratet om vikt kan påverka ungdomarna. Hur mycket  äldre är skuld till ätstörningar hos de unga?


Insändare idag

Häromdagen blev jag upprörd när jag hörde att en väninna till mig inte längre kunde tala i telefonen för Telia hade dragit in det fasta nätet och smartphonen hörde hon inte i. Jag har många gånger undrat varför man behöver ha musik bakom tal i radio och TV och tänkt att det måste vara omöjligt för människor med hörselnedsättning att höra vad som sägs.

Så i söndags skickade jag en insändare till lokaltidningarna. Den finns publicerad idag i Sydöstran. Där går det snabbt!

www.sydostran.se/insandare

rubrik "Funktionshindrade och handikappade nonchaleras."

Välkommen att läsa!

tisdag 15 maj 2018

Ibland är minnet kristallklart

Minnet är något märkligt.I vart fall mitt. Ofta nuförtiden har jag ett par timmars fördröjning om man frågar mig exempelvis vad jag har ätit till middag. Namnminnet har alltid varit dåligt, och det har inte blivit bättre.

Men ibland händer något konstigt, som igår, när jag kristallklart- utan den minsta ansträngning - kom ihåg namnen på alla gamla klasskamrater! Visst är sådant märkligt.
Mitt sifferminne har alltid varit utmärkt. Det betyder att jag har alla telefonnummer och bankkontonummer i huvudet och inte i mobilen eller på annat ställe. Så här är det ingen katastrof, i det avseendet, om mobilen försvinner, för där finns inte ett enda mobilnummer  sparat,
Sedan kan det givetvis hända att det blir en blackout någon gång i kassan i affären eller vid bankomaten, men det händer väldigt sällan. 

Vilket elände att vara rektor!

Jag läste precis om att chefen på en dansk tidning förbjöd de anställda att bära shorts i värmen. Det förstår jag så väl!
När jag var rektor i O-hmn hade jag problem med de anställdas klädsel inom vården. Vi hade handikappkurser vilket innebar att personalen också skulle hjälpa eleverna i duschen till exempel. På sommaren fanns det kvinnliga anställda som hade shorts som var så korta att man såg rakt upp i baken på dem när de böjde sig ner, och linnen som var tajta och urringade. Så hände det att eleverna tafsade på dem när de kom nära.
Då krävde jag längre shorts och T-tröjor med kort ärm. Och så var jag så klart "en jävla kärring" (fick jag höra av dem som hört det) för några. 
Däremot var inte shorts som sådana förbjudna. Inte på de manliga lärarna heller. Fast en gång kom en lärare med tunna, slippriga shorts vilka han tänkte undervisa i på en kurs med äldre damer som var på skolan. Dem fick han byta. Inga problem. Han köpte mera stilfulla på lunchrasten och bytte om.

Men apropå detta så vara flera av oss lärare på en högstadieskola irriterade på vår rektor som gick i shorts i början av terminen på hösten. Det hände ju faktiskt också att det kom folk utifrån på besök!
Det är inte lätt med kläder!
Enklast är det på logerna. Där ska allt vara svart!

måndag 14 maj 2018

Förtalet

som jag skrev om gällde inte mig själv, utan en person som jag inte ens känner. Alltså ren smutskastning, vad nu sådant ska vara bra för?

söndag 13 maj 2018

Publicering

Som blogginnehavare har jag ansvar för vad som publiceras. Förtal och rykten om någon, som jag inte ens känner, publiceras definitivt inte. Jag är tacksam att slippa den sortens kommentarer som raderas direkt eller går till skräpposten.

fredag 11 maj 2018

Vårprakt



















Igår var vi här

Skrivarklubben hade igår sitt sedvanliga möte på Kristi Himmelfärds dag.
Liksom förra året åt vi först på Dagmars krog i Hällevik, och sedan samlades vi i Jullas hus i Nogersund, där vi läste dikter och texter för varandra. En medlem spelade gitarr och sjöng.







Jullas hus i  Nogersund.


Nakna ben och vippande rumpor

Som rubriken säger så såg det ju ut på Semifinalen av Melodifestivalen. Många kvinnliga deltagare visade benen, en av dem som ledde det hela hade en halv klänning, där ena hälften gav en  naken axel och ett naket ben!
Med vippande rumpor ålade några sig på scenen i värsta sexklubbsstil. Jag vet, jag har varit reseledare på bland annat Hamburg!
Herrarna/killarna var fullt påklädda.

Var detta något i Me too´s kölvatten!?
Nej, kvinnor, man måste vara trovärdig!

Man kan inte uppträda som en prostituerad och förvänta sig respekt! De signaler man skickar ut uppfattas ju!



tisdag 8 maj 2018

Nu blommar det!

Nu kommer en härlig tid med alla fina buskar i min trädgård. Just nu blommar häggmisteln.





söndag 6 maj 2018

NU förstår jag mig själv!

Idag har jag blivit förvånad, för jag har gjort ett test på mig själv som helt stämde!
Det visade att jag var en introvert person!!!
Att jag är högkänslig har jag förstått, men inte att jag egentligen är introvert!
Tänk så mycket i mitt liv som detta förklarar! Behovet av ensamhet för att ladda batterierna till exempel, motståndet mot mingel och detta att jag hellre har få gäster och flera bjudningar än en stor!
Varför har jag- och andra ?- trott något annat? Detta är ju egentligen solklart!
Och det är så klart därför jag upplever dessa krav på umgänge som en tvångströja.

onsdag 2 maj 2018

Bara sjuka kan värdera kvalitén!

Den sparkade generaldirektören på Försäkringskassan har gått ut på en video och talat om vilket bra jobb Försäkringskassan gör!

Varför inte fråga sjuka som inte har fått assistans? Eller de sjuka som har tvingats till AF för att söka jobb fastän de är för sjuka för att arbeta! Fråga dessa! De är de ende som kan bedöma FK:s arbete!
Men när ska den politiska ledningen få stå till svars för de inhumana besluten?

Icke uppdaterad

På mig ger hemsidor som inte kontinuerligt uppdateras ett mycket dåligt intryck.
Ska man ha ett ansikte utåt får man tänka på att också visa att man hänger med!

Häktningstiderna är skandalösa och omänskliga!

Vissa saker skrämmer mig mer än annat i vårt samhälle. De sakerna handlar ofta om olika slag av myndighetsutövning. Inför myndigheterna är man ju verkligen i deras händer!

Vi kunde idag höra att en man, som senare förklarades oskyldig, hade suttit i häkte under 3,5 år! Isolerad! Hur är detta möjligt i en rättsstat? Ja, inte ens om han vore skyldig borde detta vara tillåtet.
Kan det vara annat än tortyr?
Sverige har kritiserats för häktningarna både av FN:s tortyrkommitté, av Eruroparådet och av Amnesty! Men utan resultat.
Ett skrämmande tecken på ett samhälle i totalt empatiskt förfall!