Byte av lösenord

Jag hade faktiskt inte tänkt kolla om mina lösenord var hackade, men jag gjorde det, och det var ett av dem.
Det är nu bytt. Här!

Den jag inte är...

Har du känt det som om det hade kommit en propp i livsröret, som om den energi du borde få aldrig läcker fram till dig?
De senaste åren har flera av mina vänner lämnat jordelivet. Och de har inte varit gamla, flera var yngre än jag. Om man nu vid min ålder har brist på väninnor för att de har dött, hur skulle det då inte vara om man blev 90 år gammal. Jag blir så trött när någon har dött.

Jag känner mig som om jag var i en brytningstid. Och jag vill inte vidare utan tillbaka. Jag vill hämta tillbaka den person jag en gång var - så gott det nu går- genom att lyssna på min musik,läsa min litteratur och ägna mig åt konsten. Allt detta som flera människor i min omgivning i åratal har fått mig bort ifrån.  Detta utan att det har varit avsiktligt,det har bara blivit så, för de har inte haft samma intressen.
Vissa perioder orkar jag nästan inte alls lyssna på musik. Det är som om musiken väcker något i mitt inre som jag inte orkar med. Då är det tyst här hemma. Samtidigt vet jag ju hur läkande musik kan vara. När musiken flödar igen, då är jag också på väg att komma på fötter.

Ibland måste man lämna någon eller något.Med risk för alltför skadlig inverkan på ens liv, måste man gå. Vända åt ett annat håll, ensam.
Har du upplevt att du lever ett konstlat liv? Att det inte är på riktigt som om du deltog i ett skådespel? Så har jag känt det ibland.

För ett tag sedan läste jag lite i några gamla dagböcker från min barndom, och något slog mig väldigt hårt i det jag läste. Jag var så väluppfostrad och så inlärd på hur en dotter skulle vara och vad hon skulle säga, så jag kan omöjligt ha sett verkligheten! Den var kanske inte så som jag beskrev den i mina dagböcker. Vi var sådana, vi som fostrades på 1940-50 talen.

Har alla kändisar mobbats?

Har ni märkt hur ofta en kändis berättar hur mobbad han eller hon har blivit som barn. Det verkar snarare vara regel än undantag om man nu ska tro dem.
Efter gårdagens "Opinion live" blev jag ytterligare betänksam. Sanna Nielsen har många gånger berättat hur hon mobbades i skolan. Igår framträdde hon och berättade om den nätmobbning hon hade upplevt sedan hon presenterats som årets julvärd i SVT. Men hallå! återigen- att någon tycker att en uppseendeväckande, konstig tröja är ful, kan väl ändå inte kallas mobbning? Det var väl snarare den åldersdiskriminering de som börjat kritiken utsattes för som var mobbning.
Men ska inte ta ifrån ordet dess betydelse, tycker jag. Det missgynnar dem som verkligen mobbas!
Sedan håller jag helt med henne om att man ska sätta ner foten och inte tåla skit. Men i det här fallet tror jag nog att det bara handlade om tröjan, för hon är ju en uppskattad artist, som jag redan har skrivit tidigare.

Drömmar

Hur är det med drömmar? Nu menar jag riktiga sådana, alltså inga tockedrömmar?
Förr mindes jag aldrig vad jag hade drömt, men numera är mina drömmar ofta ganska tydliga.
Häromnatten drömde jag om två personer, som jag inte alls har något att göra med numera och som inte har någon som helst koppling till varandra.
I det ena fallet var det att den jag drömde om hade det besvärligt på sitt jobb. I det andra fallet var det ett möte mellan mig och den personen.
Dagen efter hade jag gärna velat ringa upp dem och fråga
- Har du problem på jobbet? 
Och till den andre
- Mötte du mig också i drömmen i natt?

Fast det är ju sådant man bara tänker, men inte gör.

Så kom jag att tänka på att jag helt oförklarligt för många, många år sedan hittade en liten lapp med ett telefonnummer till en vän, som jag inte hade träffat på länge, på tröskeln till ett rum. Jag vet inte var lappen kom ifrån, jag måste ha haft den någonstans som den fallit ur.
Jag ringde en person som tror på varsel, och fick veta att jag absolut skulle ringa upp personen.
Det gjorde jag, och denne var sjukskriven och mådde mycket dåligt. Hen blev så klart tacksam över att jag ringde. 
Märkligt, eller hur?

Jag gick i pianoskola...

Där jag växte upp som barn skulle man lära sig spela piano. Helst skulle man också dansa balett, men det slapp jag. Däremot var jag scout, och där lärde vi oss väl en del moraliska uppförandekoder.Jodå, det var rätt så trevligt, fast sista året var nog intresset inriktat på det som upptog våra sinnen mer eller mindre totalt - killar!

Men nu till pianospelningarna. Jag började ta lektioner när jag var nio år, och jag fick gå långt till lektionerna. Efter ett par år fick jag komma till Törnbloms pianoskola. Det var fint och väl ansett! Jag hade inte ägaren, Inga Törnblom, själv som lärare utan en annan, men vi fick ibland spela upp för henne. Plågan i detta var de hemska uppspelningarna för publik, som förstörde spelningen för mig. Jag hatade dem!

Nåväl, nu kan jag uppskatta att jag fick gå igenom sex år plus ett år på gymnasiet med denna skolning. Jag blev aldrig bra, men lärde mig ju lite, så att jag nu- då jag inte har spelat på många år-ändå kan spela några enkla melodier. 
På Törnbloms var det inte bara pianospelning, utan vi fick lära oss skalor och annat om hur musiken och olika musikstycken var uppbyggda, och vi fick lära oss om olika epoker och kompositörer. 
Kanske är det först nu, när jag tittar tillbaka på gamla anteckningar och läxor som jag inser vilken fin och gedigen utbildning detta var. Den gången den pågick kändes den ofta som ett tvång.
Tyvärr fick jag kasta en hel del noter och en värdefull anteckningsbok vid upptäckten (1986) att fyra små kattungar, till en början, hade förväxlat lådan med noter med kattlådan!  De drypande noterna var ingen höjdare!
Men mycket finns kvar. Och idag har jag spelat på mitt ganska nystämda piano. Det är fint! Ett Hoffmann Wien! Tänk att man så sent ska lära sig uppskatta vad  föräldrarna bidrog med.
Och vid millenieskiftet tog jag faktiskt 20p (nu 30p) vid Växjö universitet (nu Linnéuniversitetet) i Musikvetenskapliga fält. Jag läste på halvtid i två terminer, samtidigt som jag läste tyska på dåv.Blekinge högskola på heltid. Det gäller att vara sysselsatt i kriser.

Trevlig helg!

 Önskar er en trevlig helg och hoppas att jag ska få lite förnyad energi. Mina vänners bortgångar får mig alltid att läcka energi.

Den här bilden är redan tre år gammal! Var blir tiden av?

Kontrollerar regeringen SVT?

Under mina universitetsstudier i tyska vid millenieskiftet, fick vi läsa en hel del om STASI-tiden och den kontroll staten utövade.

Jag tänker ofta på detta när jag ser hur otroligt vinklade  nyhetsprogrammen i SVT är. Ska inte de vara objektiva?
Om vissa saker tycker de absolut inte. Dit hör SD, Sveriges tredje största parti. Ja, i vissa opinionsmätningar är det visst till och med störst ibland.
Är inte detta en skymf mot deras väljare?Liksom att den där statsministern vi har nekar att ha med dem att göra. Hur får man göra så som statsminister?

Man kan ibland,som idag i programmet Opinion, komma att tro att vänsterfolk tror att hela vårt land består av vänsterfolk. Har de inte upptäckt att folk röstar på andra partier också?
Och idag har man i nyhetsförmedlingen kunnat få intrycket att HELA USA: s befolkning protesterade mot valet av Trump! Och alla i Sverige också!
Men hallå, han vann ju valet!!! Var får man sådana konstiga idéer ifrån? Är det för att gapigt vänsterfolk i vanlig ordning hörs mest?

Låt oss få en objektiv nyhetsförmedling, där reportrarna inte klart visar sin egen politiska hemvist!

Faktiskt roliga kommentarer

Det kan vara på sin plats att påpeka att "Alla helgons dag" inte är uppkallad efter Dag. Jag förstår att många har svårt att tro det, inkl det påstådda helgonet självt. Hybris eller okunnighet? 

Det finns tydligen de som bara läser Dag S:s inlägg på hans blogg och inte kommentarerna.

Med mig är det oftast tvärtom. Det är sällan jag orkar igenom de oändliga blogginläggen, men vissa kommentatorer följer jag. 

Visst är kommentaren, från en Anonym ovan, rolig!

Vad sysslar Grand Hotel med?

Visst kan man väl bli riktigt förvånad ibland?
Mycket har man väl läst, men aldrig att ett hotell har gått ut och bett om ursäkt för att de har haft vissa gäster! Nej, nu får nog Grand Hotel skärpa till sig!
Har det aldrig funnits kontroversiella gäster där förr?
Vad skrivs på Twitter om detta?

Är Grand Hotel en del av den vänsterinriktade, högljudda maffian, som tror att de äger hela det offentliga rummet och som inte drar sig för vilka oförskämdheter som helst mot dem som tänker annorlunda än de gör? Och MP-vänstermedia hänger på med den nye programdirektören för SVT i spetsen- så klart!
Vad händer nu?
Hur mycket ökar SD den här gången?
Jag tror, som jag skrev på facebook, att Trump kommer att vinna presidentvalet och att Jimmie kommer att vinna valet i Sverige.
Vad som händer sedan kan man ju se...
Det bäddas för detta! 

Hur ser opinionssiffrorna ut idag? Undrar hur många gäster Grand Hotel förlorar på att agera som de gör nu.
De anställda som blir rädda för gästerna borde kanske bytas ut eller skickas till terapeuter!

Det kvinnor accepterar...

Vi har väl alla läst eller hört om kvinnor som står och väntar utanför porten till fängelset, när deras män, som har suttit inne för misshandel av dem, ska komma ut. Sedan går de hand i hand från fängelset...
Allting har två sidor. Relationer kan vara knepiga.
Detta gäller också psykisk misshandel.
Och otrohet.
Igår lyssnade jag på ett program om Monica Lewinsky- affären.
Makalös! Tänk att hela världen fick bilden av USA:s president där han stod med nerdragna byxor och blev avsugen av en ung kvinna.
Kan pinsamheten bli större?
Hillary Clinton sägs ha blivit mycket upprörd när hon insåg vad han hade haft för sig. Men hon stannade kvar i äktenskapet!
Hon var kanske tacksam över att hon slapp suga av sin kåte man!?

Nej, sådant högaktar jag inte. Män som gång på gång är otrogna i någon form ska man lämna! De ränderna går nog inte ur.

Trött på elaka människor!

Världen tycks fylld av elakhet. De politiska debatterna dryper av sådan. Vi ser detta inte minst i den amerikanska presidentvalskampanjen. Stefan Löfven gillar inte sd-folk men alla möjliga andra i världen. Elever mobbar varandra, både i skolan och på nätet. Det är mycket mobbning ute på arbetsplatser.Ja, det förekommer till och med mobbning eller utfrysning i familjer och i släkter.
En liten högljudd grupp inom Svenska kyrkan gillar inte ärkebiskopen- några är troligtvis besvikna över egna uteblivna framgångar.
Och som alltid när mobbning är på gång hänger människor som misslyckats i att nå framgångar på. För så är det ju! Ofta är det personer som inte lyckats hitta en framgångsrik plattform i sina liv som hänger sig åt mobbning i stället.
Det finns något som jag brukar kalla superlativmänniskor. De måste alltid vara något i superlativ; störst, bäst, vackrast, sjukast eller värst! Jag ska nog tillägga elakast!

Till minne av de kära hädangångna

Avundsjukan är gränslös

Jo, nog är det förunderligt att denna avundsjuka, som visas mot vår ärkebiskop, aldrig tycks ta slut på D.S:s blogg. Det är än det ena än det andra som är fel och som fan cluben instämmer med spyor om. Nog är det pinsamt med företrädare för Svenska kyrkan som uppträder så! Och till och med i denna helg, Allhelgonahelgen.
Tänk om de hade varit anställda i ett privat företag! Då hade de varit uppsagda- i detta fall avkragade - för länge, länge sedan.
Men nog är det väl skönt för dem att leva i övertygelsen om att vara så goda kristna!!! Fast det verkar väl snarast vara ett destruktivt mönster hos troligen frustrerade och olyckliga personer.

Detta lärde jag...

Idag är jag alltså nöjd med att ha fått bort den falska hemsidan för Skrivarklubben. Jag fick en del hjälp, för jag är inte datakunnig på det sättet att jag är bra på webbhotell och domäner, och jag lärde mig en del på vägen.
Men annat är jag nog rätt så bra på. En sak lärde jag mig nämligen på Poppius journalistskola, och det var att gräva och söka information. Detta var före internets tid. Det hade varit spännande att gå där nu.
Och så tror jag att jag är bra på analys, inte minst språkanalys. Så ibland är det nog svårt att vara osynlig för mig, även om man tror att man är det.

Har Gud öppnat mina ögon?

De senaste veckorna har jag blivit förvånad över mig själv. Tidigare förälskelser i tre män framstår som fullständigt obegripliga. Såg jag inte hur de var? Var jag helt blind? Inte gillar jag den här stilen, hånfullheten i två fall och en ytlighet och kyla i ett annat?
Inget av detta är sådant som jag högaktar.
Och så en av de bästa väninnorna som jag bara inte står ut med längre. Hennes snokande och skvaller om kreti och pleti står mig upp i halsen.
Jag kanske håller på att ömsa skinn! Då blir det nog lite tomt ett tag, innan jag hittar de rätta personerna för mig.

Klok kommentar på Bloggardag!

Anonym4 november 2016 14:01

Elakhet är en dygd i vissa "kristna" kretsar. Ungefär som hos IS. Elakhet och avundsjuka utan gräns! 7 dagar i veckan, året om. Funderar ni aldrig vad ni håller på med, Dag och den alltid applåderande doakören? /K

Svara

Denna kloka kommentar hittade jag idag på Bloggardag, Dag Sandahls blogg.
Jag instämmer verkligen!

Stängd hemsida

Nu har tydligen webbhotellet i USA stängt ner den falska hemsidan för Skrivarklubben i Blekinge. Men vilket arbete det har kostat mig att åstadkomma detta, flera dagars jobb! Den som skapade och höll igång denna sida borde skämmas, tycker jag.

Men vad hände i tockegården?

Ny eftermiddagsdröm om tockarna, en mycket märklig dröm.
Tydligen hade någon stor och betydelsefull tocke från en annan plats varit på besök och fått stor beundran och uppmärksamhet.

Upproret i tockegården var enormt! Man sprang runt,och man vred sig och man gol och kacklade,och fjädrarna på både tockar och hönor flög omkring. Men kräks tockar?tänkte jag i drömmen, för nog verkade det som om de bara spydde och spydde, både över den där stor vita tocken, och över sin egen storhöna. Hur orkar de? tänkte jag i drömmen.
Men plötsligt hände något konstigt i min dröm.
Alla de kverulerande och spyende tockarna och hönorna förvandlades till små,små möss som sprang runt, runt i cirklar.

Så vaknade jag med tankar om försoning och barmhärtighet.
Fast de gäller nog inte mössen... Deras hjärnor är kanske för små?

Är knarklangare farligare än vargar för förskolebarn?

De senaste dagarna har vi kunnat läsa och se bilder på en varg som har sprungit runt inne i Sölvesborg, också precis utanför en förskola. Ingen verkar rädd, utan de,både vuxna och barn, verkar snarare nyfikna.Jag hade varit livrädd!
Samtidigt skrevs det om hur knarklangare utanför en förskola i Malmö gjorde att verksamheten flyttade ut i Folkets park.
Ska vi då tolka det som att knarklangare är farligare för förskolebarn än vargar?

Är snällt inte olagligt?

Idag har jag blivit ytterst förvånad. Sydöstran har en stor artikel om kapningen av vår hemsida. SVT Blekinge och SR P4 Blekinge ringde mig alltså direkt igår efter "Tummen ner" i Sydöstran.
De begrep alltså vad som gäller. Detta gör också webbhotellet i USA nu.
Men på BLT är nyhetschefen sval. Han anser inte att detta är prioriterat, för det är ju inte elakt eller negativt utan han tror att det är aningslöst.
Så - BLT anser tydligen inte att saker är olagliga- som att publicera upphovsrättsskyddade bilder under annat namn (det anges på hemsidan att det är Helge Skogh, alltså inte jag, som har tagit bilderna om inte annat anges)- om avsikten inte verkar vara elakhet. Detta är givetvis mycket, mycket anmärkningsvärt.

I och för sig är jag kanske inte så förvånad. Jag minns ju fortfarande hur förre chefredaktören (som har slutat nu) nekade mig ett genmäle i ett fall, där jag helt klart enligt de etiska reglerna för pressen borde ha fått ett sådant.
Trist!
Och intressant att olagligheter är ok om de är snälla och inte elaka enligt den största lokaltidningen i Blekinge!
Sedan kan man kanske diskutera om det är snällt eller elakt att inte tala om vem den nuvarande redaktören för Groblad är. Han heter Riza Sheqiri och har redan gett ut sitt första nummer.

Rizas första nummer med en härlig bild på omslaget.

Puh,suck och stånk!

Det började i morse med att SVT Blekinge ringde efter att ha sett "Tummen ner" från mig om hemsidan för Skrivarklubben,som styrelsen inte stod bakom och inte visste något om.
Samtidigt ringde SR P4 Blekinge och ville ha en intervju. Det fick de men per telefon i live-sändning. Jag har lyssnat på den, och den är ok.
Så har jag haft kontakt med webbhotellet i USA, med vår redaktör och en hel del med den övriga styrelsen. Hela dagen har gått åt till detta plus att jag har svarat på några inbjudningar för klubben.

Och jag hade planerat att skriva om elisabetansk teater till vår tidskrift Groblad. Det får bli i morgon i stället. Fast egentligen skulle jag ha varit med på Blekingedagen om digitalisering på BTH idag,men jag hade avanmält mig, som tur var, för hur skulle det ha gått i denna röra?

Elisabetansk teater.

Läget?

Medan kulorna viner i förorterna, och mammor gråter över sina mördade söner, finns en stor del av den svenska polisstyrkan i Lund för att se till att inte någon blir mördad där när påven är på besök!
Och statsministern springer runt, som vanligt, smilande och finklädd med frun i släptåg. Han ser verkligen ut att njuta av att få frottera sig med det fina folket, kungar och drottningar och nu påven också!
Dessutom låter han alltid som om läget i landet är bra, även om han, liksom många andra landsmän, mest talar i futurum "vi ska" i stället för att säga "vi har gjort". Men nu är jag kanske orättvis, för visst har regeringen gjort en hel del! Åstadkommit en totalt vimsig flyktingpolitik till exempel. Och nu har de, socialisterna, dragit ner på assistansersättningarna så  att handikappade sitter på toaletter och dör! Visst har det gamla partiet förändrats alltid! Det måste man ju erkänna.
Skönt att vara övertygad om att deras regering inte blir så lång!