En ung kvinna, som är väktare på häktet, blir mördad av en intagen. I efterhand visar det sig att hon var ensam med honom på promenaden. Man undrade ju annars varför inte den andra vårdaren ingrep.
I min ungdom, under studenttiden, arbetade jag en hel del som vårdare på ett stort mentalsjukhus. Det gav mig nyttiga kunskaper om människors inneboende farlighet. Men, på den tiden, på 1960-talet, var man noga, man vaktade och stängde inne på ett sätt som jag ofta tyckte var omänskligt.
Jag lärde mig dock att se farliga tendenser hos människor.
Du kan inte alltid veta var gränserna går. Det finns folk som blir mördade, det är inte värt att leka med elden.Våldstendenser ska man akta sig för.
En dag smäller det, och sedan kan man inte veta vad som händer.
Någon påstod på en blogg att jag hade fått knivar vinande om öronen i en relation. Detta var inte sant, men däremot hade f d frun fått detta, och märkena fanns kvar i väggarna. Och här handlar det inte om missbrukare eller A-lagare utan om ytterst etablerade människor med fina jobb, fina hus, fina bilar och fina kläder.
Farliga idioter finns överallt, inte bara på häktet. Jag har nog lärt mig försiktighet.
2 kommentarer:
Skulle bara vilja fråga dig om du själv var med om några farliga situationer under dina vikariat, eller om det var något som sades till dig att den eller den var "farlig". På den tiden var vårdarna betydligt farligare för patienterna än tvärtom. Behöver jag bara påminna dig om vilka tortyrredskap som fanns och delvis fortfarande finns, och vilka repressalie-möjligheter personalen hade genom sina farlighetsstämplar om en patient våga knysta? Och fanns det inte särskilda rättspsyken redan på den tiden? Det fanns i varje fall särskilda psykavdleningar på fängelserna. Men det var väl inte där du vikarierade?
Ja, jag var med om farliga situationer.
Skicka en kommentar