Ibland kan man se sina relationer som tema med variationer. I alla fall kan jag se ett par av mina som sådana. En av dem jag lämnade (av förklarliga skäl, måste jag säga även nu många år efteråt) brukade sitta och mysa och säga
- Och det är bara jag som vet vad som är sant!
Ja, jag behöver väl inte förklara att sådana karlar lämnar man, om inte i första ronden så garanterat i andra eller tredje.
Det har funnits några sådana, män som har älskat att mystifiera, som har älskat att vara ensamma om sin sanning, som kunde undanhålla de mest banala saker bara i den maktkänsla det troligen gav att vara den ende som visste.
Men det finns hemligheter som kanske bör avslöjas - innan det är för sent. Hemligheter för vilka feghet och brist på stake måste få vika.
Tänk dig att du vill säga en person någonting viktigt, men du gör det aldrig. Tänk då på hur du kommer att känna dig när han/hon är död. Inför döden blir det outsagda aldrig sagt! Aldrig!
1 kommentar:
Så otroligt viktigt och angeläget!
När jag läser vad du skriver i det här inlägget så går mina tankar till "det goda samtalet".
För mig är det nyckeln till verklöig förståelse och till frid med sig själv och omvärlden.
Ett sam,tal där man delar med sig av tankar och funderingar utan att försöka "vinna". Ett samtal där man lyssnar för att förstå och för att lära sig. Ett samtal där man för en stund vandrar sida vid sida på samma väg.
Ja, vi ska ta de där samtalen innan det är för sent.
Skicka en kommentar