Första publicerade teckningen!
Första akvarellmålningen våren 2012. (det ska vara en citron!)
Hösten 2014
Hösten 2014
tisdag 31 mars 2015
När fjällen faller från ens ögon
Kan det vara så att man plötsligt blir seende? Jag menar nu inte från att ha varit blind rent faktiskt, utan efter att ha lidit av en sorts andlig blindhet.
För någonting har ju absolut hänt när man ser människor på ett helt annat sätt än förut och ser hur fruktansvärt osympatiska de i själva verket är.
Är det sådant som kallas för identifikation med aggressorn? En överlevnadsstrategi när man har blivit svårt skadad av vederbörande. Intressant fenomen. Skönt när man känner att man har tillfrisknat! Och bra när man har möjligheten att se folk exponerade vilket kan bidra till ens "tillfrisknande".
För någonting har ju absolut hänt när man ser människor på ett helt annat sätt än förut och ser hur fruktansvärt osympatiska de i själva verket är.
Är det sådant som kallas för identifikation med aggressorn? En överlevnadsstrategi när man har blivit svårt skadad av vederbörande. Intressant fenomen. Skönt när man känner att man har tillfrisknat! Och bra när man har möjligheten att se folk exponerade vilket kan bidra till ens "tillfrisknande".
Ecce homo!
Visst är det otäckt med hur man kan hoppa på en sjuk människa, som tydligen Jimmie Åkesson fortfarande är, ja han var i vart fall inte ens friskskriven när inspelningen gjordes i Skavlan.
Vad är det för människor som vräker ut sitt förakt och sin nedlåtenhet? Detta är fascism i sin prydno!
När ska vi människor börja se varandra som människor även om vi har olika uppfattningar och politiska åsikter?
Och börja behandla varandra med respekt!?
Vad är det för människor som vräker ut sitt förakt och sin nedlåtenhet? Detta är fascism i sin prydno!
När ska vi människor börja se varandra som människor även om vi har olika uppfattningar och politiska åsikter?
Och börja behandla varandra med respekt!?
måndag 30 mars 2015
Hur är det med häktningstiderna i Sverige, Margot Wallström?
Jag tror - jag har skrivit detta förr, och jag upprepar - att Margot Wallström ska ta och sänka svansföringen en aning.
Hur är det på hemmaplan?
Hur har vi det med de långa häktningstiderna som Sverige har kritiserats för internationellt? Hur blir det med en människa som hålls isolerad från omvärlden i kanske ett eller flera år? Vi hör talas om dessa gång på gång. Och om självmorden i häktena.
Kanske är detta en sorts mental prygel, som kan vara lika illa som offentliga piskrapp. Här har man inte ens åskådare där man säkert kan finna stöd hos en del.
Men sedan är det ju självklart att man inte ska pryglas för sina åsikters skull och för att man framför kritik. Det händer väl inte i det här landet? Att kritisera och gå mot strömmen får väl aldrig några konsekvenser... Eller? Ja, inte kroppslig prygel, men mental som uteslutningar, uppsägningar o.dyl.... Sådant verkar inte räknas för socialdemokraterna!
Och så var det den där demokratin som Margot Wallström tror att vi är så bra på, eller jag ska kanske skriva att regeringen är så bra på. Hur är det med Decemberöverenskommelsen? Är den demokratisk? När partier förbinder sig att lägga ner sina röster i stället för att kanske rösta på det som man har lovat sina väljare och som de förväntar sig!? Nu höjs ju också starka röster från de borgerliga partierna att denna ska rivas upp.
Ja, sedan ska vi ju inte tala om utfrysningen av SD i riksdagen...
Det är så man sanktionerar och blir mönsterbildande för mobbning!
Fast det tycks inte regeringen begripa! De som är så demokratiska!
(Och jag är fortfarande inte sverigedemokrat!)
Hur är det på hemmaplan?
Hur har vi det med de långa häktningstiderna som Sverige har kritiserats för internationellt? Hur blir det med en människa som hålls isolerad från omvärlden i kanske ett eller flera år? Vi hör talas om dessa gång på gång. Och om självmorden i häktena.
Kanske är detta en sorts mental prygel, som kan vara lika illa som offentliga piskrapp. Här har man inte ens åskådare där man säkert kan finna stöd hos en del.
Men sedan är det ju självklart att man inte ska pryglas för sina åsikters skull och för att man framför kritik. Det händer väl inte i det här landet? Att kritisera och gå mot strömmen får väl aldrig några konsekvenser... Eller? Ja, inte kroppslig prygel, men mental som uteslutningar, uppsägningar o.dyl.... Sådant verkar inte räknas för socialdemokraterna!
Och så var det den där demokratin som Margot Wallström tror att vi är så bra på, eller jag ska kanske skriva att regeringen är så bra på. Hur är det med Decemberöverenskommelsen? Är den demokratisk? När partier förbinder sig att lägga ner sina röster i stället för att kanske rösta på det som man har lovat sina väljare och som de förväntar sig!? Nu höjs ju också starka röster från de borgerliga partierna att denna ska rivas upp.
Ja, sedan ska vi ju inte tala om utfrysningen av SD i riksdagen...
Det är så man sanktionerar och blir mönsterbildande för mobbning!
Fast det tycks inte regeringen begripa! De som är så demokratiska!
(Och jag är fortfarande inte sverigedemokrat!)
söndag 29 mars 2015
Fantasilös intervju av Skavlan
Nog hade man förväntat sig mer av den intervju av Jimmie Åkesson hos Skavlan som blivit så förannonserad.
Jag brukar se programmet, även om jag någon gång har tyckt att det var lite ointressant och tjatigt. Men nog hade jag trott att Skavlan kunde prestera bättre än i denna intervju, som ju faktiskt inte sade så mycket.
Att Jimmie Åkesson varit sjukskriven en lång tid vet vi. När man har en depression brukar man få antidepressiv medicin, det är inte heller konstigt.
När Jimmie Åkesson säger att det är fler partiledare (sade han partiledare eller i riksdagen?) som tar sådana, gör detta ingen förvånad för det gör massor av människor idag.
Detta betyder inte, som jag läste på en s-bloggares okunniga inlägg, att de "knaprar". Vad folk kan förvränga saker!
Men detta är väl gott och väl men sedan... Då kommer Skavlan med allt detta dravel som så många tidigare har frågat om när det gäller vad medlemmar har skrivit och gett uttryck för. Och han citerar.
Vad kan partiledaren hjälpa detta? Det är här det löjliga kommer in. Den som gör något får väl svara för det själv. Partiledningen kan utesluta, men knappast ansvara för vad folk säger eller skriver.
Men hur kan någon medlem inom SD få sådana konstiga idéer som att EU migranter ter sig som Egyptens gräshoppor!?
Jag brukar se programmet, även om jag någon gång har tyckt att det var lite ointressant och tjatigt. Men nog hade jag trott att Skavlan kunde prestera bättre än i denna intervju, som ju faktiskt inte sade så mycket.
Att Jimmie Åkesson varit sjukskriven en lång tid vet vi. När man har en depression brukar man få antidepressiv medicin, det är inte heller konstigt.
När Jimmie Åkesson säger att det är fler partiledare (sade han partiledare eller i riksdagen?) som tar sådana, gör detta ingen förvånad för det gör massor av människor idag.
Detta betyder inte, som jag läste på en s-bloggares okunniga inlägg, att de "knaprar". Vad folk kan förvränga saker!
Men detta är väl gott och väl men sedan... Då kommer Skavlan med allt detta dravel som så många tidigare har frågat om när det gäller vad medlemmar har skrivit och gett uttryck för. Och han citerar.
Vad kan partiledaren hjälpa detta? Det är här det löjliga kommer in. Den som gör något får väl svara för det själv. Partiledningen kan utesluta, men knappast ansvara för vad folk säger eller skriver.
Men hur kan någon medlem inom SD få sådana konstiga idéer som att EU migranter ter sig som Egyptens gräshoppor!?
Kanske en buktalardocka?
Hur är det med de personer som sällan vågar tala i egen person? Jag ska väl inte säga aldrig, för någon gång måste de väl göra det!
De skriver under signatur i debatterna (ibland under flera signaturer), de har sändebud om man frågar dem om något. Det kan landa i de mest absurda situationer. Som när jag en gång mejlade en fråga till en präst om en gemensam bekants (väns?) hälsotillstånd och fick svar från en av hans kollegor. Och det var inte första gången, även i andra fall är det andra som har svarat när någon fråga har riktats till honom själv. Och nu handlar det inte om påven eller om ärkebiskopen, utan om en helt vanlig kyrkoherde i en landsortsförsamling.
Varför denne rädsla för att svara folk direkt? Är det inte dessutom oartigt? Det anser jag att det är!
Vi ser ju samma fenomen hos en del kommentatorer som skriver under signatur och ibland svarar någon med bibelcitat.
Jag kan ju inte låta bli att undra hur de är privat. Vågar de tala i privata sammanhang? Eller de kanske har en buktalardocka som de talar genom? Eller de kanske är präster hemma också och fortsätter att predika?
Och hur var sådana människor som barn? Hade de en sidoperson, en låtsasfigur eller docka, som fick framföra vad de ville säga?
Nog är väl detta något som psykologer- och vi andra- kan fundera över! För helt normalt ter sig väl knappast fenomenet!
De skriver under signatur i debatterna (ibland under flera signaturer), de har sändebud om man frågar dem om något. Det kan landa i de mest absurda situationer. Som när jag en gång mejlade en fråga till en präst om en gemensam bekants (väns?) hälsotillstånd och fick svar från en av hans kollegor. Och det var inte första gången, även i andra fall är det andra som har svarat när någon fråga har riktats till honom själv. Och nu handlar det inte om påven eller om ärkebiskopen, utan om en helt vanlig kyrkoherde i en landsortsförsamling.
Varför denne rädsla för att svara folk direkt? Är det inte dessutom oartigt? Det anser jag att det är!
Vi ser ju samma fenomen hos en del kommentatorer som skriver under signatur och ibland svarar någon med bibelcitat.
Jag kan ju inte låta bli att undra hur de är privat. Vågar de tala i privata sammanhang? Eller de kanske har en buktalardocka som de talar genom? Eller de kanske är präster hemma också och fortsätter att predika?
Och hur var sådana människor som barn? Hade de en sidoperson, en låtsasfigur eller docka, som fick framföra vad de ville säga?
Nog är väl detta något som psykologer- och vi andra- kan fundera över! För helt normalt ter sig väl knappast fenomenet!
Gillar inte sommartiden
Det blev inte som jag hade planerat idag, för min kropp är inte inställd på någon sommartid!
Så kyrkan fick vara.
Frågan är väl också vad Svenska kyrkan är idag. Bråk, split och utmanövreringar är kanske det som många av oss ser som de starkaste dragen.
Vi ser spåren på olika håll även där kyrkan bara marginellt är involverad.
Det är inte precis något som ger kraft när det mesta verkar gå ut på att tala om för andra medlemmar hur dåliga och fel de är!
Så kyrkan fick vara.
Frågan är väl också vad Svenska kyrkan är idag. Bråk, split och utmanövreringar är kanske det som många av oss ser som de starkaste dragen.
Vi ser spåren på olika håll även där kyrkan bara marginellt är involverad.
Det är inte precis något som ger kraft när det mesta verkar gå ut på att tala om för andra medlemmar hur dåliga och fel de är!
lördag 28 mars 2015
Vår?
Jag hittade bara två vitsippor i skogen idag. Här är den ena.
Så här såg det ut förra året den 28 mars.
Trevlig helg!
Jag önskar er en trevlig helg!
Jag planerar att baka i helgen. Det kanske till och med blir en tårta!
När kyrkan blir töntig
Just nu pågår en diskussion på Bloggardag om ärendet med den präst som själv hade avkragat sig , men nu av domkapitlet i Visby på nytt har blivit påkragad. Han var gift och hade barn, men trots detta tog han ner sextonåriga tjejer i källaren under kyrkan och hade samlag med dem.
I sak har Dag S. inte sagt något, utan han ojar sig i vanlig ordning över några ämbetsbröder som har gjort fel. I detta fall är det förre biskopen i Visby, Lennart Koskinen, som har skrivit ett brev som inte passar Dag.
Men nu dyker det som är totalt töntigt upp. Man skriver om syndernas förlåtelse, man talar om den oskyldige Jesus, man skriver om att Gud förlåter våra synder.
Jag vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. Vad är det här för dumheter?
En man som har burit sig åt på det viset är naturligtvis totalt olämplig att vara präst. Förlåten eller oförlåten!
Det anser jag nog också att de som försvarar tillvägagångssättet är.
Men det är inte första gången som det dyker upp konstigt försvar i någon sorts snedvriden förlåtelse av människor som ingen annan tycker borde förlåtas. För några år sedan var det en politiker som hade köpt sex av en underårig, ja, han hade visst till och med förmedlat sexuella tjänster av henne till andra, som försvarades av många.
Måste man inte undra hur dessa prästers egna syndaregister ser ut?
I sak har Dag S. inte sagt något, utan han ojar sig i vanlig ordning över några ämbetsbröder som har gjort fel. I detta fall är det förre biskopen i Visby, Lennart Koskinen, som har skrivit ett brev som inte passar Dag.
Men nu dyker det som är totalt töntigt upp. Man skriver om syndernas förlåtelse, man talar om den oskyldige Jesus, man skriver om att Gud förlåter våra synder.
Jag vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. Vad är det här för dumheter?
En man som har burit sig åt på det viset är naturligtvis totalt olämplig att vara präst. Förlåten eller oförlåten!
Det anser jag nog också att de som försvarar tillvägagångssättet är.
Men det är inte första gången som det dyker upp konstigt försvar i någon sorts snedvriden förlåtelse av människor som ingen annan tycker borde förlåtas. För några år sedan var det en politiker som hade köpt sex av en underårig, ja, han hade visst till och med förmedlat sexuella tjänster av henne till andra, som försvarades av många.
Måste man inte undra hur dessa prästers egna syndaregister ser ut?
fredag 27 mars 2015
En galen pilot eller ljuger de?
Låter det inte absurt med en pilot som går på toa, blir utelåst, står där och bankar och ett plan som avsiktligt körs ner i bergen?
Är det inte lite långsökt att någon skulle vara så cynisk att han begår självmord på det sättet, men visst det lär ha hänt förut?
Eller var det så att han blev sjuk och att det där med koderna inte stämde. Det var kanske kaptenen som inte kom ihåg koden?
Eller var det ett terroristdåd? Piloten var kanske med i något som ingen visste. Vad gjorde han det där halva året när han var borta från utbildningen? Är det säkert att han var sjuk då?
Nej, jag är inte säker på att flygbolaget inte mörkar fakta här. Det måste ju ligga i deras intresse att folk inte blir oroliga att flyga med dem. Då är det kanske enklast med en person som syndabock. Vad tror du?
Är det inte lite långsökt att någon skulle vara så cynisk att han begår självmord på det sättet, men visst det lär ha hänt förut?
Eller var det så att han blev sjuk och att det där med koderna inte stämde. Det var kanske kaptenen som inte kom ihåg koden?
Eller var det ett terroristdåd? Piloten var kanske med i något som ingen visste. Vad gjorde han det där halva året när han var borta från utbildningen? Är det säkert att han var sjuk då?
Nej, jag är inte säker på att flygbolaget inte mörkar fakta här. Det måste ju ligga i deras intresse att folk inte blir oroliga att flyga med dem. Då är det kanske enklast med en person som syndabock. Vad tror du?
Min symboliska kropp
Jag har en symbolisk kropp. Mina krämpor följer hur jag mår. Just nu har jag svårt att röra mig, för kroppen känns stel. Framförallt har jag svårt att gå. Så var det inte förra veckan, men så är det ibland. Detta är inte samma sak som när jag har besvär med något knä.
Jag kan få ont i magen om jag äcklas över något och ont i hjärtat om jag är ledsen. En dag kommer jag väl att dö i någon krämpa för att jag inte inser allvaret utan tror att den är symbolisk.
Ständigt drömmer jag- som jag redan har skrivit- att jag inte hittar väskor, att jag inte hinner packa och att jag missar tåg. Så är livet också. Jag har svårt att hinna.
Men med åren har jag blivit så nervös av detta faktum att jag planerar in att åka långt i förväg om jag ska någonstans. Då brukar det landa i att jag kommer i tid- inte långt i förväg.
De senaste dagarna har jag känt mig tungt bedrövad. Men det är jobbigt med alla som dör, den ene efter den andre. Människor som jag har varit vän med eller arbetat med eller till och med gamla män i mitt liv. Tre tonårskärlekar och en som varade länge tills för några år sedan.
Jag åkte inte på min f.d. ordförandes begravning. Det var för långt att köra fram och tillbaka samma dag och några förbindelser med kollektiva färdmedel fanns inte.
Så missade jag också att se och träffa andra som jag hade jobbat med.
Många gånger har jag ju tänkt "om inte förr så då..."
Och nu har det tåget också gått!
Är det därför jag har svårt att gå?
Jag känner så starkt nu när jag har blivit gammal att jag faktiskt mest har jobbat. Jag har jobbat och jobbat medan Livet har pågått utanför mig utan att jag har märkt det. Barnen växte upp, de är nästan medelålders nu, och mina föräldrar och andra släktingar dog innan jag ens hade insett att de faktiskt var i den åldern, då man brukar göra det. Det känns ibland som om en sista del av deras liv missades, för jag hade räknat med att de skulle leva längre.
Jag kan få ont i magen om jag äcklas över något och ont i hjärtat om jag är ledsen. En dag kommer jag väl att dö i någon krämpa för att jag inte inser allvaret utan tror att den är symbolisk.
Ständigt drömmer jag- som jag redan har skrivit- att jag inte hittar väskor, att jag inte hinner packa och att jag missar tåg. Så är livet också. Jag har svårt att hinna.
Men med åren har jag blivit så nervös av detta faktum att jag planerar in att åka långt i förväg om jag ska någonstans. Då brukar det landa i att jag kommer i tid- inte långt i förväg.
De senaste dagarna har jag känt mig tungt bedrövad. Men det är jobbigt med alla som dör, den ene efter den andre. Människor som jag har varit vän med eller arbetat med eller till och med gamla män i mitt liv. Tre tonårskärlekar och en som varade länge tills för några år sedan.
Jag åkte inte på min f.d. ordförandes begravning. Det var för långt att köra fram och tillbaka samma dag och några förbindelser med kollektiva färdmedel fanns inte.
Så missade jag också att se och träffa andra som jag hade jobbat med.
Många gånger har jag ju tänkt "om inte förr så då..."
Och nu har det tåget också gått!
Är det därför jag har svårt att gå?
Jag känner så starkt nu när jag har blivit gammal att jag faktiskt mest har jobbat. Jag har jobbat och jobbat medan Livet har pågått utanför mig utan att jag har märkt det. Barnen växte upp, de är nästan medelålders nu, och mina föräldrar och andra släktingar dog innan jag ens hade insett att de faktiskt var i den åldern, då man brukar göra det. Det känns ibland som om en sista del av deras liv missades, för jag hade räknat med att de skulle leva längre.
torsdag 26 mars 2015
Det finns en sträng inom mig...
en spänd sträng, som inte får komma i dallring.
Men det räcker med musik som jag inte kan undvika, som när musiken
kommer plötsligt på TV. Då kan den där strängen sätta igång.
Och när den är i rörelse kommer bilder av det som inte blev...
Så svårt det är att veta om saker hade kunnat bli annorlunda i våra liv. Svårt att veta om vi själva hade kunnat göra på något annat sätt och kunnat gå en annan väg.
Men det räcker med musik som jag inte kan undvika, som när musiken
Och när den är i rörelse kommer bilder av det som inte blev...
Så svårt det är att veta om saker hade kunnat bli annorlunda i våra liv. Svårt att veta om vi själva hade kunnat göra på något annat sätt och kunnat gå en annan väg.
Energi- och syrebrist
Av en äldre (flåbuse, skulle jag vilja skriva, men det gör jag inte) karl har jag nyligen anklagats för att hoppa ut och in i föreningssammanhang. Jo, det har jag gjort. Men varför?
Att det har berott på just hans uppträdande där, har han tydligen inte nämnt.
Och jag är inte ensam. Den avdelning, som det gäller, håller nu på att avfolkas i Ronneby. Då blir mannen ensam kvar! Det är väl det han vill! Vara ensamhärskare.
Lars Adaktusson var modig som gick ut och avslöjade fraktionsbildningar inom KD och ett arbete inför valberedningen som han kritiserade tillvägagångssättet på. Han är relativt ny i partiet. Det utbildas kulturer inom alla partier. Visste han inte att offentlig kritik inte är välsedd?
Det har förvånat mig mycket hur till exempel den gamla, totaldisciplinerade uppställningen på valberedningens förslag inom Socialdemokraterna (jag var medlem i 28 år) inte alls tycks gälla längre. Nu petar man varandra där också. Så åkte en riksdagskvinna ut och ersattes av en yngre man, som i sin tur blev förbikryssad av en annan man. Nya tider där också!
Men tillbaka till frågan varför man hoppar av något. Jo, jag har gjort det några gånger. Jag hoppade av kyrkopolitiken i Oskarshamn när jag inte stod ut med den moderate ordföranden i kyrkorådets agerande i olika frågor. Bland annat gick de borgerliga partierna samman och tog vice ordförandeposten från oss i S (jag var S- märkt på den tiden) som hämnd för att jag hade begärt att budgeten skulle förhandlas ordentligt med facken. Dessa hade bara skrivit på budgetförslaget, och sedan sprang de runt på staden och klagade på hur budgeten gynnade byggnationer på bekostnad av personalfrågor. Ska man klaga, måste man ju först ha försökt få de fackliga företrädarna att förändra förslaget.
Den post som vice ordförande i kyrkofullmäktige, som jag tidigare hade haft eftersom S var näst största parti, rök således när budgeten hade återremitterats för att förhandlas.
Ja, jag har också lämnat FP avdelningen av irritation, men det var vi flera som gjorde. Jag lämnade dock inte partiet utan var kvar i distriktet, och efter några år gick jag tillbaka till den lokala avdelningen.
Det handlar om välmående När man känner att förhållandena börjar bli olidliga skulle man ju vara idiot om man var kvar! Då måste man ju gå!
Och detta har fler än jag upptäckt i den avdelning som just nu förlorar den ene efter den andre i Ronneby.
Den som orsakar detta ska inte klandra oss samtidigt!
Att det har berott på just hans uppträdande där, har han tydligen inte nämnt.
Och jag är inte ensam. Den avdelning, som det gäller, håller nu på att avfolkas i Ronneby. Då blir mannen ensam kvar! Det är väl det han vill! Vara ensamhärskare.
Lars Adaktusson var modig som gick ut och avslöjade fraktionsbildningar inom KD och ett arbete inför valberedningen som han kritiserade tillvägagångssättet på. Han är relativt ny i partiet. Det utbildas kulturer inom alla partier. Visste han inte att offentlig kritik inte är välsedd?
Det har förvånat mig mycket hur till exempel den gamla, totaldisciplinerade uppställningen på valberedningens förslag inom Socialdemokraterna (jag var medlem i 28 år) inte alls tycks gälla längre. Nu petar man varandra där också. Så åkte en riksdagskvinna ut och ersattes av en yngre man, som i sin tur blev förbikryssad av en annan man. Nya tider där också!
Men tillbaka till frågan varför man hoppar av något. Jo, jag har gjort det några gånger. Jag hoppade av kyrkopolitiken i Oskarshamn när jag inte stod ut med den moderate ordföranden i kyrkorådets agerande i olika frågor. Bland annat gick de borgerliga partierna samman och tog vice ordförandeposten från oss i S (jag var S- märkt på den tiden) som hämnd för att jag hade begärt att budgeten skulle förhandlas ordentligt med facken. Dessa hade bara skrivit på budgetförslaget, och sedan sprang de runt på staden och klagade på hur budgeten gynnade byggnationer på bekostnad av personalfrågor. Ska man klaga, måste man ju först ha försökt få de fackliga företrädarna att förändra förslaget.
Den post som vice ordförande i kyrkofullmäktige, som jag tidigare hade haft eftersom S var näst största parti, rök således när budgeten hade återremitterats för att förhandlas.
Ja, jag har också lämnat FP avdelningen av irritation, men det var vi flera som gjorde. Jag lämnade dock inte partiet utan var kvar i distriktet, och efter några år gick jag tillbaka till den lokala avdelningen.
Det handlar om välmående När man känner att förhållandena börjar bli olidliga skulle man ju vara idiot om man var kvar! Då måste man ju gå!
Och detta har fler än jag upptäckt i den avdelning som just nu förlorar den ene efter den andre i Ronneby.
Den som orsakar detta ska inte klandra oss samtidigt!
onsdag 25 mars 2015
Nej, de har ingen samordning!
En man, som hade fått asyl, men satt fast på ett asylboende, precis som många andra, undrade i Uppdrag Granskning om inte svenska beslutsfattare pratade med varandra och hur du kunde besluta ta hit så många flyktingar när det inte finns bostäder och jobb.
Detta är han definitivt inte ensam att undra!
Och har ni märkt att, frånsett de vanliga katastroferna med krig och olyckor, så verkar hela det svenska samhället numera handla om asylsökanden och EU-migranter? Och ser du exempelvis en gatubild så ser du nästan enbart muslimska kvinnor med dok.
Var finns vi andra? Därmed inte sagt att det är något fel på muslimer! Men nog är de många i landet nu!
Detta är han definitivt inte ensam att undra!
Och har ni märkt att, frånsett de vanliga katastroferna med krig och olyckor, så verkar hela det svenska samhället numera handla om asylsökanden och EU-migranter? Och ser du exempelvis en gatubild så ser du nästan enbart muslimska kvinnor med dok.
Var finns vi andra? Därmed inte sagt att det är något fel på muslimer! Men nog är de många i landet nu!
I Sverige är vi BÄST! Men vi lever under ockupation!
i Sverige är vi bäst! Vi har den högsta moralen och de mest vidöppna hjärtana. Det vet vi väl? Det förstår vi väl?
Det är därför vår utrikesminister med allvarlig och moraliskt högstående min kan läxa upp andra länders regeringar när hon är gäst hos dem. De har ju inte hennes höga moral! Eller hur?
Men de kanske inte har
poliser som skjuter ihjäl folk när någon har ringt om hjälp
omänskliga häktningstider som innebär att vi har många som begår självmord i häktena
ja, det händer ju att folk sitter häktade i isolering i åratal
och att barn är häktade
bältning av psykiskt sjuka personer
m.m.m.m.
Sverige får internationell kritik, var det inte av FN?
Det finns en sorts prygel i det fördolda också....
I Sverige är vi generösa. Vi öppnar våra gränser och öser in asylsökanden, som vi varken har bostäder eller jobb till. De får ibland sitta fast lång, lång tid på asylboenden. Saknar de papper kan det bli i åratal!
Men det ger oss en god självkänsla att vara sådana! Ordet ansvarslöshet finns i de här fallen inte i vokabulären.
Vi är också generösa mot EU-migranterna. De får vistas i våra parker och förorena så att de som ska gå där och njuta av naturen nog knappast vill gå dit.
Vi ser också till att det byggs upp kåkstäder, och nu ska Sverige få bidrag från EU för att ta hand om dem som Rumänien inte tar hand om. Visst är vi snälla!
Jag drömde häromnatten att jag hade läger i trädgården och när jag öppnade dörren försökte en stor man tränga sig in. Ja, rätt som det är finns de väl i villaträdgårdarna också!
Ska man inte försöka komma ifrån detta land, där beslutsfattarna verkar lida av total brist på medvetenhet om sin egen roll i Europa!? Vi är ju ockuperade utan att vara medvetna om det!
Det är därför vår utrikesminister med allvarlig och moraliskt högstående min kan läxa upp andra länders regeringar när hon är gäst hos dem. De har ju inte hennes höga moral! Eller hur?
Men de kanske inte har
poliser som skjuter ihjäl folk när någon har ringt om hjälp
omänskliga häktningstider som innebär att vi har många som begår självmord i häktena
ja, det händer ju att folk sitter häktade i isolering i åratal
och att barn är häktade
bältning av psykiskt sjuka personer
m.m.m.m.
Sverige får internationell kritik, var det inte av FN?
Det finns en sorts prygel i det fördolda också....
I Sverige är vi generösa. Vi öppnar våra gränser och öser in asylsökanden, som vi varken har bostäder eller jobb till. De får ibland sitta fast lång, lång tid på asylboenden. Saknar de papper kan det bli i åratal!
Men det ger oss en god självkänsla att vara sådana! Ordet ansvarslöshet finns i de här fallen inte i vokabulären.
Vi är också generösa mot EU-migranterna. De får vistas i våra parker och förorena så att de som ska gå där och njuta av naturen nog knappast vill gå dit.
Vi ser också till att det byggs upp kåkstäder, och nu ska Sverige få bidrag från EU för att ta hand om dem som Rumänien inte tar hand om. Visst är vi snälla!
Jag drömde häromnatten att jag hade läger i trädgården och när jag öppnade dörren försökte en stor man tränga sig in. Ja, rätt som det är finns de väl i villaträdgårdarna också!
Ska man inte försöka komma ifrån detta land, där beslutsfattarna verkar lida av total brist på medvetenhet om sin egen roll i Europa!? Vi är ju ockuperade utan att vara medvetna om det!
tisdag 24 mars 2015
Prästen som garant till himmelriket?
Ibland kan man ju se på gamla filmer hur någon ska till att dö, och de anhöriga springer iväg och hämtar prästen. Jag vet inte om sådant förekommer fortfarande. Kanske på sjukhus? Men bland vanligt folk så att säga har jag svårt att tro det.
Det finns nog inte många idag som kopplar präster till något himmelrike eller ens någon tröst i döden. Snarare ibland till helvetet, som man väl tänker på när man läser om prästen som knullade tonåringar i källaren under kyrkan. Häftigt! Som bäddat för sexuella fantasier, eller hur?
Tänk att få med sig eller bli medtagen ner i en källare av en präst på det viset! Det hade man nog kunnat fantisera om som ung- om man hade varit kyrkligt aktiv!
Nej, jag ser präster snarare som informatörer om kristendomen. Som någon sorts Kristi ställföreträdare kan jag definitivt inte se dem. Själva tror de naturligtvis på sin roll. Jag kunde läsa på en blogg igår- var det väl- att sådana som jag trodde på någon sorts vag "Guds existens" och därmed var vi så klart inte rättrogna. För det ska man vara! Som om man inte kunde ta del av kristendomen utan att tro på Svenska kyrkan. Först kan man ju tänka på att det finns andra kyrkor! När jag skriver Kyrkan är det den jag har erfarenhet av. Och den är stundtals riktigt, riktigt eländig!
Ibland tänker jag på att jag måste gå ur så att jag slipper att en präst förrättar min begravning. Men så tänker jag att en och annan präst verkar ju vettig. Jag kan kanske skriva något om att jag vill ha någon speciell präst, om jag nu inte dör knall och fall så jag inte hinner göra det.
Ja, vad svarade jag den där kommentatorn på den där bloggen? Jo att vi kanske ses vid pärleporten så får vi se om Gud gillar mig eller honom, (den otroligt uppblåste och ödmjuksbefriade) bäst!
Det finns nog inte många idag som kopplar präster till något himmelrike eller ens någon tröst i döden. Snarare ibland till helvetet, som man väl tänker på när man läser om prästen som knullade tonåringar i källaren under kyrkan. Häftigt! Som bäddat för sexuella fantasier, eller hur?
Tänk att få med sig eller bli medtagen ner i en källare av en präst på det viset! Det hade man nog kunnat fantisera om som ung- om man hade varit kyrkligt aktiv!
Nej, jag ser präster snarare som informatörer om kristendomen. Som någon sorts Kristi ställföreträdare kan jag definitivt inte se dem. Själva tror de naturligtvis på sin roll. Jag kunde läsa på en blogg igår- var det väl- att sådana som jag trodde på någon sorts vag "Guds existens" och därmed var vi så klart inte rättrogna. För det ska man vara! Som om man inte kunde ta del av kristendomen utan att tro på Svenska kyrkan. Först kan man ju tänka på att det finns andra kyrkor! När jag skriver Kyrkan är det den jag har erfarenhet av. Och den är stundtals riktigt, riktigt eländig!
Ibland tänker jag på att jag måste gå ur så att jag slipper att en präst förrättar min begravning. Men så tänker jag att en och annan präst verkar ju vettig. Jag kan kanske skriva något om att jag vill ha någon speciell präst, om jag nu inte dör knall och fall så jag inte hinner göra det.
Ja, vad svarade jag den där kommentatorn på den där bloggen? Jo att vi kanske ses vid pärleporten så får vi se om Gud gillar mig eller honom, (den otroligt uppblåste och ödmjuksbefriade) bäst!
Där godheten borde ha funnits...
Den av Visby domkapitel påkragade prästen, som inte hade kunnat hålla sig ifrån de 16-åriga tjejerna, trots att han var gift och hade barn, diskuteras idag på Aftonbladets hemsida.
En av de då 16-åriga flickorna berättar hur han hade lockat henne till källaren och haft samlag där. Lite häftigt kan man ju tycka!
Men hon var inte ensam som älskarinna! Det fanns en till och så blev han avslöjad. Var det när en av dem kom på den andra? Nu tror man dessutom att det var ännu flera tjejer. Prästen ifråga lär ha varit karismatisk. Jo, jo...
Även om 16-åriga flickor visst inte behöver vara så oskyldiga, och även om de borde vara vuxna tillräckligt för att säga nej, så är naturligtvis hans uppträdande absolut inte lämpligt för något prästämbete. För all framtid, menar jag!
Det konstiga är att en intervjuad kyrkoanställd tycker att det är märkligt och illa att biskopen tiger nu i den storm som har uppstått.
Min erfarenhet är att tigandet är det normala när det gäller frågor som kan vara obehagliga i kyrkliga miljöer. Det finns nog inget som har retat mig mer än detta tigande! Och jag har mött det i varje sammanhang där kyrkan har varit inblandad så fort det har varit någon form av meningsmotsättningar eller man har haft olika idéer. Man tiger.
Så var det inom Svenska kyrkan, till stor del i KviSk, Kvinnor i Svenska kyrkan, i Kristdemokrater för en Levande kyrka. Överallt fanns det personer som praktiserade tigandet mot obehag, men också som en härskarteknik.
Det är i dessa sammanhang man förväntar sig godhet och medmänsklighet.
Men jag tror att många med mig kan instämma i att det är bland dessa människor man har funnit den värsta ondskan!
Där man borde ha funnit godhet!
En av de då 16-åriga flickorna berättar hur han hade lockat henne till källaren och haft samlag där. Lite häftigt kan man ju tycka!
Men hon var inte ensam som älskarinna! Det fanns en till och så blev han avslöjad. Var det när en av dem kom på den andra? Nu tror man dessutom att det var ännu flera tjejer. Prästen ifråga lär ha varit karismatisk. Jo, jo...
Även om 16-åriga flickor visst inte behöver vara så oskyldiga, och även om de borde vara vuxna tillräckligt för att säga nej, så är naturligtvis hans uppträdande absolut inte lämpligt för något prästämbete. För all framtid, menar jag!
Det konstiga är att en intervjuad kyrkoanställd tycker att det är märkligt och illa att biskopen tiger nu i den storm som har uppstått.
Min erfarenhet är att tigandet är det normala när det gäller frågor som kan vara obehagliga i kyrkliga miljöer. Det finns nog inget som har retat mig mer än detta tigande! Och jag har mött det i varje sammanhang där kyrkan har varit inblandad så fort det har varit någon form av meningsmotsättningar eller man har haft olika idéer. Man tiger.
Så var det inom Svenska kyrkan, till stor del i KviSk, Kvinnor i Svenska kyrkan, i Kristdemokrater för en Levande kyrka. Överallt fanns det personer som praktiserade tigandet mot obehag, men också som en härskarteknik.
Det är i dessa sammanhang man förväntar sig godhet och medmänsklighet.
Men jag tror att många med mig kan instämma i att det är bland dessa människor man har funnit den värsta ondskan!
Där man borde ha funnit godhet!
Vid pärleporten
Och så dök en ny tockedröm upp! Men den här gången var det bara en enda tocke och jag.
Vi stod vid pärleporten (heter det så, där det ska väljas väg?)
Där stod en stor gestalt, och han (jo, jag såg en Han) började med att fråga ut tocken.
- Hur känner du dig?
- Bra!
- Hur tycker du att dina kunskaper om Bibeln är?
- Utmärkta!
- Hur känner du dig som medmänniska?
- Mycket god!
- Hur ser du på andra kristna bröder och systrar?
- Tja, systrar vet jag inte, men många bröder är ju oerhört olärda!
- Och hur ser du på Jesus?
- Han offrades för våra synder.
- Så nu är du syndfri?
- Kristus dog för mig!
- Så nu är du syndfri?
- Kristus dog för mig! sade jag ju. Jo, men jag har absolut levt ett rättskaffens liv. Fråga folk! Det är nog ingen som kan säga annat än att jag har varit en god kristen.
- Har du någon gång baktalat någon broder eller syster...?
(tystnad)
- Har du någon gång drivit människor mot varandra?
(tystnad)
- Har du alltid varit trogen mot din omgivning?
- Ja, jo, absolut! Absolut! Men får jag inte komma in nu?
- Min käre vän, din väg går ditåt... neråt... du behöver nog lite mera tid att fundera och mogna...
Usch, nu började jag tycka att drömmen var riktigt hemsk!
Och tocken gick neråt och neråt och neråt, och till slut såg jag inte honom mer.
Så vände sig den store gestalten mot mig och jag kände mig kall och rädd, men kall var jag så klart för jag måste ju ha varit död i drömmen...
- Jaha, och så var det din tur!
Då - ack lycka!- vaknade jag med ett ryck och med svår hjärtklappning. Men jag levde! Och jag gick fram till min Bibel och slog upp den och började läsa....
Vi stod vid pärleporten (heter det så, där det ska väljas väg?)
Där stod en stor gestalt, och han (jo, jag såg en Han) började med att fråga ut tocken.
- Hur känner du dig?
- Bra!
- Hur tycker du att dina kunskaper om Bibeln är?
- Utmärkta!
- Hur känner du dig som medmänniska?
- Mycket god!
- Hur ser du på andra kristna bröder och systrar?
- Tja, systrar vet jag inte, men många bröder är ju oerhört olärda!
- Och hur ser du på Jesus?
- Han offrades för våra synder.
- Så nu är du syndfri?
- Kristus dog för mig!
- Så nu är du syndfri?
- Kristus dog för mig! sade jag ju. Jo, men jag har absolut levt ett rättskaffens liv. Fråga folk! Det är nog ingen som kan säga annat än att jag har varit en god kristen.
- Har du någon gång baktalat någon broder eller syster...?
(tystnad)
- Har du någon gång drivit människor mot varandra?
(tystnad)
- Har du alltid varit trogen mot din omgivning?
- Ja, jo, absolut! Absolut! Men får jag inte komma in nu?
- Min käre vän, din väg går ditåt... neråt... du behöver nog lite mera tid att fundera och mogna...
Usch, nu började jag tycka att drömmen var riktigt hemsk!
Och tocken gick neråt och neråt och neråt, och till slut såg jag inte honom mer.
Så vände sig den store gestalten mot mig och jag kände mig kall och rädd, men kall var jag så klart för jag måste ju ha varit död i drömmen...
- Jaha, och så var det din tur!
Då - ack lycka!- vaknade jag med ett ryck och med svår hjärtklappning. Men jag levde! Och jag gick fram till min Bibel och slog upp den och började läsa....
söndag 22 mars 2015
Härliga tillbakablickar
Jag är med i två facebook - grupper som handlar om gamla Malmö. De är jätteintressanta och väcker många tankar, minnen och också längtan HEM när jag ser bilder på sådant som jag känner igen! Så känns det, för Malmö är min födelse- och uppväxtstad.
Idag ställde jag frågan vad de olika biograferna i centrum hette, för det fanns en bild på en som jag inte kände igen.
Och nu har en massa kommentatorer gett information. Jättetrevligt! Nu vet jag namnen på alla de biografer jag besökte som barn och ung. Och jag var mycket på bio.
Fast vi bodde inte i centrum. Vi bodde i ett villaområde ut mot Limhamn på Nya Bellevue. Mostrar och mormor och senare en morbror bodde i villa mitt emot vår med en gång genom häcken som förband trädgårdarna.
Det var mycket finare än mitt trähus i Blekinge, även om det inte alls är så dumt! Och jag bor nära skogen! Och några kilometer från havet!
Idag ställde jag frågan vad de olika biograferna i centrum hette, för det fanns en bild på en som jag inte kände igen.
Och nu har en massa kommentatorer gett information. Jättetrevligt! Nu vet jag namnen på alla de biografer jag besökte som barn och ung. Och jag var mycket på bio.
Fast vi bodde inte i centrum. Vi bodde i ett villaområde ut mot Limhamn på Nya Bellevue. Mostrar och mormor och senare en morbror bodde i villa mitt emot vår med en gång genom häcken som förband trädgårdarna.
Det var mycket finare än mitt trähus i Blekinge, även om det inte alls är så dumt! Och jag bor nära skogen! Och några kilometer från havet!
De hysteriska männen
Idag funderade jag på varför det bara är kvinnor som beskylls för att vara hysteriska. Män, som gör precis samma saker, som det som kvinnor gör när de kallas så, får ju aldrig det epitetet.
Jag vet till exempel inte hur många män jag har sett rusa ur en lokal och ilsket drämma i en dörr. Vad sägs om kvinnor som gör så?
Eller män som blir okontrollerat arga?
Eller män som blir så upprörda när de inte får den politiska placering som de vill ha i ett parti att de helt enkelt byter parti.
Detta är väl hysteri om något! Eller hur? Det finns väldigt gott om hysteriska män!
Jag vet till exempel inte hur många män jag har sett rusa ur en lokal och ilsket drämma i en dörr. Vad sägs om kvinnor som gör så?
Eller män som blir okontrollerat arga?
Eller män som blir så upprörda när de inte får den politiska placering som de vill ha i ett parti att de helt enkelt byter parti.
Detta är väl hysteri om något! Eller hur? Det finns väldigt gott om hysteriska män!
Om det är bra, då kommer man...
brukade jag säga i skolan när vi talade om elever som inte ville gå där.
För visst är det så. Sammanhang som ger en positiv energi dras man till som en fluga till en sockerbit och de andra känner man ovilja inför.
Jag brukar säga att jag har en symbolisk kropp eller symboliska krämpor, för min kropp strejkar direkt om jag upplever någon sorts obehag inför något ja, eller trötthet också naturligtvis.
Nu får inte folk, som jag inte har kommit till, tro att de har varit tråkiga, för naturligtvis finns det ibland verkliga skäl.
Idag har jag missat ett möte. Ja, jag var inget ombud eller så, utan bara vanlig medlem, men jag hade tänkt gå dit.
Det var nog tur att jag inte gjorde det av rapporterna att döma...
Så oändligt tråkigt för dem som hade väntat sig en trevlig eftermiddag!
För visst är det så. Sammanhang som ger en positiv energi dras man till som en fluga till en sockerbit och de andra känner man ovilja inför.
Jag brukar säga att jag har en symbolisk kropp eller symboliska krämpor, för min kropp strejkar direkt om jag upplever någon sorts obehag inför något ja, eller trötthet också naturligtvis.
Nu får inte folk, som jag inte har kommit till, tro att de har varit tråkiga, för naturligtvis finns det ibland verkliga skäl.
Idag har jag missat ett möte. Ja, jag var inget ombud eller så, utan bara vanlig medlem, men jag hade tänkt gå dit.
Det var nog tur att jag inte gjorde det av rapporterna att döma...
Så oändligt tråkigt för dem som hade väntat sig en trevlig eftermiddag!
lördag 21 mars 2015
Förföljelsen tar kraft från mig!
Jag känner mig vanmäktig!
Det måste vara paranoia som gör att man tror att mycket, som en annan människa skriver om, handlar om en själv. Vad kallas det annars?
Det måste vara en totalt förvrängd verklighetsuppfattning om man tror att en person, som så tydligt som jag har gjort, har visat att det är slut och att jag inte längre vill fortsätta kontakten, och man ändå på något konstigt sätt inbillar sig att jag skulle vilja detta och vara intresserad.
Är det underligt om jag kollar vad som skrivs på den bloggen? Det handlar givetvis inte om intresse för blogginnehavaren, utan för att jag vet att jag eventuellt måste rätta till osakligheter.
När jag skrev att jag inte hade hört av en person på tre veckor gällde detta en vän i Italien och inte någon som jag inte vill höra av! Men han lever!
Vad gör jag?
Jag vill ha rätt att gå vidare i mitt liv utan ständiga kommentarer från en person som inte längre finns i det!
Det måste vara paranoia som gör att man tror att mycket, som en annan människa skriver om, handlar om en själv. Vad kallas det annars?
Det måste vara en totalt förvrängd verklighetsuppfattning om man tror att en person, som så tydligt som jag har gjort, har visat att det är slut och att jag inte längre vill fortsätta kontakten, och man ändå på något konstigt sätt inbillar sig att jag skulle vilja detta och vara intresserad.
Är det underligt om jag kollar vad som skrivs på den bloggen? Det handlar givetvis inte om intresse för blogginnehavaren, utan för att jag vet att jag eventuellt måste rätta till osakligheter.
När jag skrev att jag inte hade hört av en person på tre veckor gällde detta en vän i Italien och inte någon som jag inte vill höra av! Men han lever!
Vad gör jag?
Jag vill ha rätt att gå vidare i mitt liv utan ständiga kommentarer från en person som inte längre finns i det!
Tänk om pensionärerna satt där med en mugg!
Efter fruktansvärt dyra bilreparationer förra månaden blev det knapert med pensionen i slutet av månaden. Annars ska jag inte klaga!
När jag gnällde på facebook undrade en av vännerna om jag inte hade kommit på att sätta mig utanför Lanthallen med en mugg.
Ja, det kan man ju tänka sig. Varför gör inte pensionärer det när pensionen är slut? Tänk om det satt en hel hög utanför affärerna den sista veckan före pension!
Och studenter utan bostad kan ju campa i parkerna i Stockholm. för det får de väl göra?
Och de som inte har råd med tandläkare kan väl hitta någon som lagar gratis?
För varför ska inte svenska medborgare ha samma rättigheter som de hitresta?
Eller skulle inte frivilligorganisationerna ställa upp för fattiga pensionärer och bostadslösa studenter?
Det skulle vara mycket intressant med ett experiment!
När jag gnällde på facebook undrade en av vännerna om jag inte hade kommit på att sätta mig utanför Lanthallen med en mugg.
Ja, det kan man ju tänka sig. Varför gör inte pensionärer det när pensionen är slut? Tänk om det satt en hel hög utanför affärerna den sista veckan före pension!
Och studenter utan bostad kan ju campa i parkerna i Stockholm. för det får de väl göra?
Och de som inte har råd med tandläkare kan väl hitta någon som lagar gratis?
För varför ska inte svenska medborgare ha samma rättigheter som de hitresta?
Eller skulle inte frivilligorganisationerna ställa upp för fattiga pensionärer och bostadslösa studenter?
Det skulle vara mycket intressant med ett experiment!
fredag 20 mars 2015
Trevlig helg
Önskar er en trevlig helg!
Inspirerad av Carolina på facebook, köpte jag de här Maria-blå fjädrarna.
Förlåtelse in absurdum
Domkapitlet i Visby har alltså tagit prästen, som har utnyttjat flickor, till nåder och låtit honom få tillbaka prästämbetet.
Och så dyker det där med den kristna förlåtelsen upp i diskussionen igen...
Hur mycket ska man förlåta?
Ju äldre jag har blivit desto mera medveten har jag blivit om att man måste dra en gräns mellan kristen förlåtelse och mental ohygien.
Det finns definitivt saker som man inte ska förlåta! Där man måste sätta ner foten och säga stopp.
I mitt eget liv har jag varit alldeles för slapp många gånger. Det straffar sig i självbilden!
Om man ska resa sig ur en förnedrande situation ska man nog för en stund glömma det där med förlåtelsen!
Jag har försökt att bättra mig!
Och så dyker det där med den kristna förlåtelsen upp i diskussionen igen...
Hur mycket ska man förlåta?
Ju äldre jag har blivit desto mera medveten har jag blivit om att man måste dra en gräns mellan kristen förlåtelse och mental ohygien.
Det finns definitivt saker som man inte ska förlåta! Där man måste sätta ner foten och säga stopp.
I mitt eget liv har jag varit alldeles för slapp många gånger. Det straffar sig i självbilden!
Om man ska resa sig ur en förnedrande situation ska man nog för en stund glömma det där med förlåtelsen!
Jag har försökt att bättra mig!
Nytt liv?
Nu får vi se om jag genom mitt ordförandeskap lyckas hålla liv, eller till och med blåsa mera liv, i en förening.
Det är svårt ibland i föreningslivet idag.
Men vi ger oss inte...
Det är svårt ibland i föreningslivet idag.
Men vi ger oss inte...
torsdag 19 mars 2015
Ämbetsdräktens dilemma
Nu diskuteras det om den präst som själv hade avkragat sig efter att ha blivit avslöjad med sina affärer med 16-åriga flickor, trots att han var gift och hade barn.
Han har alltså nu av ett enigt domkapitel fått kragen på igen.
Protesterna är höga. Förklarligt nog!
Men hur är det egentligen med den där ämbetsdräkten? En del tycks inte alls bekymra sig om innebörden av den och lever loppan som om de inte var i närheten av ett prästämbete.
För andra tycks det där ämbetet ha stigit dem åt huvudet så att de överhuvudtaget inte kan uppträda normalt. Det verkar som om de blev pestsmittade om de samtalade med vissa människor.Dessa personer har naturligtvis en fullständigt verklighetsfrämmande bild av ämbetets höghet. En präst ska väl verka nära medmänniskorna och inte från någon sorts elfenbenstorn.
Båda sakerna är naturligtvis lika löjliga och tokiga och människor runt dem skakar nog på huvudet- i båda fallen.
Han har alltså nu av ett enigt domkapitel fått kragen på igen.
Protesterna är höga. Förklarligt nog!
Men hur är det egentligen med den där ämbetsdräkten? En del tycks inte alls bekymra sig om innebörden av den och lever loppan som om de inte var i närheten av ett prästämbete.
För andra tycks det där ämbetet ha stigit dem åt huvudet så att de överhuvudtaget inte kan uppträda normalt. Det verkar som om de blev pestsmittade om de samtalade med vissa människor.Dessa personer har naturligtvis en fullständigt verklighetsfrämmande bild av ämbetets höghet. En präst ska väl verka nära medmänniskorna och inte från någon sorts elfenbenstorn.
Båda sakerna är naturligtvis lika löjliga och tokiga och människor runt dem skakar nog på huvudet- i båda fallen.
tisdag 17 mars 2015
Ingen musik i bepansrad tillvaro!
För tillfället lyssnar jag sällan på musik. Det går inte, för det har hänt för många saker runt mig. Den ena efter den andra har lämnat detta livet. Och de har ju inte varit gamla precis! Ja. allting är ju relativt men 50-70 år är väl ändå rätt så tidigt för att gå hädan.
Igår fick jag kännedom om ytterligare tre tidigare medarbetare i Oskarshamn som är döda. Det var nog längesedan jag talade med dem på skolan.
Musik har ju den egenskapen- förmodar jag på oss alla- att den liksom tränger bakom fasaden, och man blir värnlös. Den väcker känslor och minnen.
Alltså får det vara tyst här på dagarna. Undantag är i bilen, där jag lyssnar på P4, något jag aldrig gör annars. Men det beror samtidigt på att jag har fel på radion som inte kan ta in P2.
En dag, ganska snart, ska jag prova om det går att öppna portarna till det inre igen... Men inte just nu!
Igår fick jag kännedom om ytterligare tre tidigare medarbetare i Oskarshamn som är döda. Det var nog längesedan jag talade med dem på skolan.
Musik har ju den egenskapen- förmodar jag på oss alla- att den liksom tränger bakom fasaden, och man blir värnlös. Den väcker känslor och minnen.
Alltså får det vara tyst här på dagarna. Undantag är i bilen, där jag lyssnar på P4, något jag aldrig gör annars. Men det beror samtidigt på att jag har fel på radion som inte kan ta in P2.
En dag, ganska snart, ska jag prova om det går att öppna portarna till det inre igen... Men inte just nu!
måndag 16 mars 2015
Duktighetskomplexet
Ibland får något en att tänka till. Visst är jag medveten om att jag i vissa avseenden - men långtifrån i alla - måste vara "en duktig flicka". Och det är väl detta jag vill få bort - äntligen!
Idag talade jag med en god vän som också målar fast i akryl. Jag beklagade mig över att akvarelltekniken är svår.
- Varför byter du inte till akryl? undrade han.
- Nu har jag tagit fan i båten och ska ro honom i land, tyckte jag. Och det är ju fint när det är bra!
- Men man kan kasta fan i sjön också!
Vilken insikt av ett psykologproffs! Så insiktsfull är jag sällan. Jag kämpar på med både det ena och det andra.
Varför sätter man till exempel igång att repetera
franskan till allmän språklig linje på gymnasiet vid universitetet och låter sig examineras i detta fastän man har betyg från studentexamen i franska?
Jo, för att bevisa för sig själv att man kan lära sig att beställa en kopp kaffe också och inte bara kan femtio olika böjningar på verben - så ungefär! Och sedan läser man då, efter pensioneringen, en universitetskurs i fransk litteratur och film och håller på att slita och nästan ge upp för en deltidskurs! Men igenom skulle jag!
Likadant var det med nybörjarkursen i latin ett par år efter pensioneringen.
Har man tagit fan i båten...
Tur att man till slut inte fungerar på samma sätt då det gäller män...
Till slut! De får ibland åka i sjön i mitt liv!
Idag talade jag med en god vän som också målar fast i akryl. Jag beklagade mig över att akvarelltekniken är svår.
- Varför byter du inte till akryl? undrade han.
- Nu har jag tagit fan i båten och ska ro honom i land, tyckte jag. Och det är ju fint när det är bra!
- Men man kan kasta fan i sjön också!
Vilken insikt av ett psykologproffs! Så insiktsfull är jag sällan. Jag kämpar på med både det ena och det andra.
Varför sätter man till exempel igång att repetera
franskan till allmän språklig linje på gymnasiet vid universitetet och låter sig examineras i detta fastän man har betyg från studentexamen i franska?
Jo, för att bevisa för sig själv att man kan lära sig att beställa en kopp kaffe också och inte bara kan femtio olika böjningar på verben - så ungefär! Och sedan läser man då, efter pensioneringen, en universitetskurs i fransk litteratur och film och håller på att slita och nästan ge upp för en deltidskurs! Men igenom skulle jag!
Likadant var det med nybörjarkursen i latin ett par år efter pensioneringen.
Har man tagit fan i båten...
Tur att man till slut inte fungerar på samma sätt då det gäller män...
Till slut! De får ibland åka i sjön i mitt liv!
Trött på...
För några veckor sedan sade jag upp en prenumeration på ett magasin som jag hade prenumererat på i många år.
Den utlösande orsaken blev att jag inte kom fram på telefon till dem när jag hade fått fel inbetalningsbelopp, men detta var bara droppen.
För plötsligt kände jag mig så oändligt trött på all hurtfriskhet.
Med ålderns rätt vill jag nu slippa
att vara duktig
att vara ungdomlig
att jaga 80-åriga (eller något sådant) älskare
att älska att resa
och att ha pengar till det
Jag är helt nöjd
om jag slipper vara duktig
om jag får lov att se gammal ut
(om jag slipper jaga/ha älskare)
om jag slipper resa, sitta i köer, vänta på försenade flyg, tåg, bussar, båtar. Det räcker att åka till mina barn och släkten i Stockholm och Lund.
Jag vill slippa allt det där som ofta bara sitter på fasaden.
Som när människor lägger ut sina mytbilder på facebook medan Livet i verkligheten håller på att rasa ihop!
Jag vill äntligen, vid min ålder, ha rätten att vara en normal människa med alla de brister och tillkortakommanden som alla människor faktiskt har! Därför orkade jag inte läsa mer!
Den utlösande orsaken blev att jag inte kom fram på telefon till dem när jag hade fått fel inbetalningsbelopp, men detta var bara droppen.
För plötsligt kände jag mig så oändligt trött på all hurtfriskhet.
Med ålderns rätt vill jag nu slippa
att vara duktig
att vara ungdomlig
att jaga 80-åriga (eller något sådant) älskare
att älska att resa
och att ha pengar till det
Jag är helt nöjd
om jag slipper vara duktig
om jag får lov att se gammal ut
(om jag slipper jaga/ha älskare)
om jag slipper resa, sitta i köer, vänta på försenade flyg, tåg, bussar, båtar. Det räcker att åka till mina barn och släkten i Stockholm och Lund.
Jag vill slippa allt det där som ofta bara sitter på fasaden.
Som när människor lägger ut sina mytbilder på facebook medan Livet i verkligheten håller på att rasa ihop!
Jag vill äntligen, vid min ålder, ha rätten att vara en normal människa med alla de brister och tillkortakommanden som alla människor faktiskt har! Därför orkade jag inte läsa mer!
Spår av inlandsisen
Den stora fördelen med mitt boende är omgivningarna. Det är naturligtvis otroligt privilegierat att ha två minuter ut i skogen och att dessutom ha vackra promenadvägar i närheten av huset.
När man går här ser man tydligt spår av historien. Stora klippblock, som jag tror är från inlandsisens framfart och gamla gärdesgårdar av stenar. Precis vid järnvägsstationen finns det en pestkyrkogård.
Och när jag ibland funderar på att flytta tänker jag på denna natur, och då känns det svårt att lämna platsen.
När man går här ser man tydligt spår av historien. Stora klippblock, som jag tror är från inlandsisens framfart och gamla gärdesgårdar av stenar. Precis vid järnvägsstationen finns det en pestkyrkogård.
Och när jag ibland funderar på att flytta tänker jag på denna natur, och då känns det svårt att lämna platsen.
Efter inlandsisen?
Varför så trött?
I morse vaknade jag lite före klockan nio, ganska normal tid för mig att stiga upp om jag inte har något särskilt för mig. Jag är ju en nattsuddare, som älskar att vara uppe under tysta nätter. Sådan har jag alltid varit! Mina akademiska examina och andra akademiska kurser är inlästa mellan kl. 21.30 - 02.30. När jag var student och bodde i studenthus fanns det väggfasta sängar i rummen, och de var byggda så att grannen hade sin säng på andra sidan väggen mot min. Jag brukade höra hur han, som var fågelskådare, gick upp när jag gick och lade mig.
Nåväl. Jag var jättetrött när jag vaknade, och eftersom akvarellmålningen är inställd idag, bestämde jag mig för att somna om. Vaknade kl.10 och var lika trött. Somnade om och vaknade 10.45 av en hungrig katt, som försökte få upp sin matte ur sängen genom ett ihärdigt pushande och spinnande. Men då började jag tycka att det var pinsamt! Man kan ju inte, moraliskt sett, med den uppfostran jag har fått, sova till kl. 10.45 utan särskilt skäl som att det har varit fest eller något ditåt. Löjligt egentligen! Det har väl egentligen ingen betydelse vilken tid på dygnet man sover, bara man gör det man ska göra.
Min husläkare frågade mig vid senaste besöket när jag sov, och när jag berättade det frågade han vad jag gjorde uppe på nätterna. Precis samma sak som man gör under dagen- fast ostörd. I natt diskade jag det sista jag gjorde.
Men visst, jag har ambitionen att ändra på mitt dygn nu när det blir fina morgnar på våren. Får se om jag lyckas!
Nu är jag alltså uppe. Hyfsat utsövd. Katten har fått mat, jag har ätit frukost och solen skiner.
Det får nog bli en liten skogspromenad före annat hemarbete idag.
Nåväl. Jag var jättetrött när jag vaknade, och eftersom akvarellmålningen är inställd idag, bestämde jag mig för att somna om. Vaknade kl.10 och var lika trött. Somnade om och vaknade 10.45 av en hungrig katt, som försökte få upp sin matte ur sängen genom ett ihärdigt pushande och spinnande. Men då började jag tycka att det var pinsamt! Man kan ju inte, moraliskt sett, med den uppfostran jag har fått, sova till kl. 10.45 utan särskilt skäl som att det har varit fest eller något ditåt. Löjligt egentligen! Det har väl egentligen ingen betydelse vilken tid på dygnet man sover, bara man gör det man ska göra.
Min husläkare frågade mig vid senaste besöket när jag sov, och när jag berättade det frågade han vad jag gjorde uppe på nätterna. Precis samma sak som man gör under dagen- fast ostörd. I natt diskade jag det sista jag gjorde.
Men visst, jag har ambitionen att ändra på mitt dygn nu när det blir fina morgnar på våren. Får se om jag lyckas!
Nu är jag alltså uppe. Hyfsat utsövd. Katten har fått mat, jag har ätit frukost och solen skiner.
Det får nog bli en liten skogspromenad före annat hemarbete idag.
söndag 15 mars 2015
Strunta i vår övervikt!
Det offentliga tjatet om vikt tröttar mig oerhört mycket.
Och så smygs det in nedvärderande kommentarer om feta personer på olika håll.
Som ikväll i Babel. Där satt en kvinnlig författare och talade om hur en person förlorade i status genom att gå upp mycket i vikt.
Samma sak hände i Go´kväll för ett tag sedan, då den magra och rynkiga Ingalill Mosander talade om en författare som hade blivit fet och därmed mötts av omvärldens nedvärderingar.
Det måste vara något som jag inte har begripit, för jag har inte märkt något sådant. Inte annat än att mina barn tjatar, men det är väl mest av rädsla för min hälsa. Men jag blir fortfarande uppvaktad av män, och jag får fortfarande guidejobb, och mina insändare blir publicerade trots övervikten! Ja, ni ser att det är bisarrt!
Nej, det jobbiga är de där vardagspåpekandena som indirekt kommer att drabba en. När rynkiga (magra kvinnor i min ålder är ofta rynkiga!) sätter igång så fort de ska äta något med att de EGENTLIGEN inte skulle äta det de just ska till att äta. Jag brukar fråga dem om de verkligen tror att den där lilla kakan, till exempel, som de har på assietten, kan göra att de blir feta.
Jag tänker på alla år jag var smal, ja, faktiskt fram tills de tog bort min gallblåsa på 1990- talet. Kan göra att man ökar i vikt har jag nyligen fått veta. Det är den största delen av mitt liv som jag har varit smal eller normalviktig. Vissa perioder mycket smal. Inte hade jag en aning om hur det var att dras med extrakilon.
Att gå ner i vikt för att det är jobbigt att ha extra kilon är naturligtvis helt ok, eller om man har fel på sina värden, och det därmed är av hälsoskäl. Men inte på grund av några malande kärringar, som inte inser att en del av oss- som jag själv- gärna ser fylliga personer omkring mig.
Jo, jag gillar faktiskt tjockisar. Jag tycker att det är snyggt när en överviktig artist uppträder. Och jag njuter av att de gör det.
Samma sak med män. Jag gillar män med rondör.
Och varje gång Babels programledare stiger in på scenen undrar jag om hon är sjuk.
Och så smygs det in nedvärderande kommentarer om feta personer på olika håll.
Som ikväll i Babel. Där satt en kvinnlig författare och talade om hur en person förlorade i status genom att gå upp mycket i vikt.
Samma sak hände i Go´kväll för ett tag sedan, då den magra och rynkiga Ingalill Mosander talade om en författare som hade blivit fet och därmed mötts av omvärldens nedvärderingar.
Det måste vara något som jag inte har begripit, för jag har inte märkt något sådant. Inte annat än att mina barn tjatar, men det är väl mest av rädsla för min hälsa. Men jag blir fortfarande uppvaktad av män, och jag får fortfarande guidejobb, och mina insändare blir publicerade trots övervikten! Ja, ni ser att det är bisarrt!
Nej, det jobbiga är de där vardagspåpekandena som indirekt kommer att drabba en. När rynkiga (magra kvinnor i min ålder är ofta rynkiga!) sätter igång så fort de ska äta något med att de EGENTLIGEN inte skulle äta det de just ska till att äta. Jag brukar fråga dem om de verkligen tror att den där lilla kakan, till exempel, som de har på assietten, kan göra att de blir feta.
Jag tänker på alla år jag var smal, ja, faktiskt fram tills de tog bort min gallblåsa på 1990- talet. Kan göra att man ökar i vikt har jag nyligen fått veta. Det är den största delen av mitt liv som jag har varit smal eller normalviktig. Vissa perioder mycket smal. Inte hade jag en aning om hur det var att dras med extrakilon.
Att gå ner i vikt för att det är jobbigt att ha extra kilon är naturligtvis helt ok, eller om man har fel på sina värden, och det därmed är av hälsoskäl. Men inte på grund av några malande kärringar, som inte inser att en del av oss- som jag själv- gärna ser fylliga personer omkring mig.
Jo, jag gillar faktiskt tjockisar. Jag tycker att det är snyggt när en överviktig artist uppträder. Och jag njuter av att de gör det.
Samma sak med män. Jag gillar män med rondör.
Och varje gång Babels programledare stiger in på scenen undrar jag om hon är sjuk.
I Sverige vet vi alltid bäst, och vänstern har alltid svaret!
En liten bit av mitt hjärta kommer nog alltid att vara rött. Det hänger liksom med. Det är väl också den där röda biten som gör att jag uppskattar Margot Wallström.
Men så tänkte jag efter...
När jag ser henne med den där beskäftiga utstrålningen, där hon klart och tydligt talar om vad som är rätt och fel och hur andra länder ska ha sin lagstiftning måste jag börja fundera...
Visst vi kan tycka att vissa länders lagstiftning inte hör hemma i vår tid, men hur har vi det i det här landet?
Hur är det med de ibland mycket långa häktningstiderna, ja ibland flera år. Hur är det med poliser som gång på gång skjuter ihjäl folk? Hur är det med den bältning som fortfarande förekommer inom psykiatrin?
Borde inte Margot Wallström ta sig en funderare över hur det är i det egna boet innan hon far ut och kritiserar andra?
Och framförallt, hur blir bilden av en utrikesminister som far fram som hela världens lilla uppfostrande, moraliska och fördömande morsa?
Nej, jag tror nog inte att hon är riktigt mogen för ett uppdrag som måste innehålla en hel del diplomati och respekt för oliktänkande!
Men så tänkte jag efter...
När jag ser henne med den där beskäftiga utstrålningen, där hon klart och tydligt talar om vad som är rätt och fel och hur andra länder ska ha sin lagstiftning måste jag börja fundera...
Visst vi kan tycka att vissa länders lagstiftning inte hör hemma i vår tid, men hur har vi det i det här landet?
Hur är det med de ibland mycket långa häktningstiderna, ja ibland flera år. Hur är det med poliser som gång på gång skjuter ihjäl folk? Hur är det med den bältning som fortfarande förekommer inom psykiatrin?
Borde inte Margot Wallström ta sig en funderare över hur det är i det egna boet innan hon far ut och kritiserar andra?
Och framförallt, hur blir bilden av en utrikesminister som far fram som hela världens lilla uppfostrande, moraliska och fördömande morsa?
Nej, jag tror nog inte att hon är riktigt mogen för ett uppdrag som måste innehålla en hel del diplomati och respekt för oliktänkande!
En helt vanlig dag
Vissa dagar känns långa och tråkiga så här på landet, det är bara så. Det är inte som i stan, där man kan smita ner på ett fik och sätta sig eller bara gå runt och titta i affärer.
När jag bodde i Oskarshamn, relativt centralt, kunde jag ibland ta en kvällspromenad om det var trist. I Stockholm gick man inte gärna ut i bostadsområdet på kvällarna.
Idag är det lite molnigt här, men jag ska strax gå ut i skogen. Det har varit ganska kallt, även om solen har skinit de senaste dagarna.
Akvarellcirkeln är inställd i morgon. Den är annars ett sätt att komma igång för veckan. Men jag har några andra saker inbokade.
När jag satt här i morse och tyckte att livet var ganska så trist, tänkte jag på de gånger jag har stått inför en operation. Jag minns så tydligt hur jag en gång stod på sjukhuset och tittade ner på parkeringsplatsen där människor som skulle till jobbet gick. Och jag önskade att även min dag då hade varit en precis vanlig dag, då inget speciellt hände. En dag som många andra lite grå dagar, för det är ju ändå sådana som till sist blir det som var Livet! Det får man nog vara tacksam över!
När jag bodde i Oskarshamn, relativt centralt, kunde jag ibland ta en kvällspromenad om det var trist. I Stockholm gick man inte gärna ut i bostadsområdet på kvällarna.
Idag är det lite molnigt här, men jag ska strax gå ut i skogen. Det har varit ganska kallt, även om solen har skinit de senaste dagarna.
Akvarellcirkeln är inställd i morgon. Den är annars ett sätt att komma igång för veckan. Men jag har några andra saker inbokade.
När jag satt här i morse och tyckte att livet var ganska så trist, tänkte jag på de gånger jag har stått inför en operation. Jag minns så tydligt hur jag en gång stod på sjukhuset och tittade ner på parkeringsplatsen där människor som skulle till jobbet gick. Och jag önskade att även min dag då hade varit en precis vanlig dag, då inget speciellt hände. En dag som många andra lite grå dagar, för det är ju ändå sådana som till sist blir det som var Livet! Det får man nog vara tacksam över!
lördag 14 mars 2015
Prästers- och andras- utnyttjande måste åtgärdas!
En historia, som egentligen inte är så gammal - från 2008- rullas på nytt upp på Gotland. En gift präst, som sexuellt hade utnyttjat 16-åriga flickor, hade vid upptäckten själv låtit sig avkragas, men har av domkapitlet på nytt fått tillstånd att utöva prästämbetet. Med rätta, kan man väl tycka, har starka protester väckts mot detta.
Vissa saker måste vara absoluta i vissa yrken. Varken präster eller lärare, psykologer, läkare eller kuratorer eller andra som är i människovårdande yrken bör ha rätten att överskrida gränsen för det professionella till ett närmande av de människor de möter i sina arbeten.
Detta gäller så klart inte bara en rent fysisk kontakt. Det själsliga/psykologiska utnyttjandet är säkert mycket större och mycket svårare att komma åt.
För många år sedan skrev jag en insändare i Kyrkans tidning om detta, vilket gav en viss debatt.
Man måste vara professionell!
Om det inträffar att det i mötet mellan två människor uppstår ömsesidiga känslor av privat natur, måste man givetvis lämna det professionella rummet och låta dessa spela på det privata planet. Att både vara privat och skyddad i sin yrkes-eller ämbetsroll måste ses som ytterst omoraliskt och opassande.
Och att utnyttja personer i konfirmandåldern borde vara ett klart hinder för en fortsatt tjänstgöring, tycker jag.
Vissa saker måste vara absoluta i vissa yrken. Varken präster eller lärare, psykologer, läkare eller kuratorer eller andra som är i människovårdande yrken bör ha rätten att överskrida gränsen för det professionella till ett närmande av de människor de möter i sina arbeten.
Detta gäller så klart inte bara en rent fysisk kontakt. Det själsliga/psykologiska utnyttjandet är säkert mycket större och mycket svårare att komma åt.
För många år sedan skrev jag en insändare i Kyrkans tidning om detta, vilket gav en viss debatt.
Man måste vara professionell!
Om det inträffar att det i mötet mellan två människor uppstår ömsesidiga känslor av privat natur, måste man givetvis lämna det professionella rummet och låta dessa spela på det privata planet. Att både vara privat och skyddad i sin yrkes-eller ämbetsroll måste ses som ytterst omoraliskt och opassande.
Och att utnyttja personer i konfirmandåldern borde vara ett klart hinder för en fortsatt tjänstgöring, tycker jag.
När ondskan är som värst
Media låter oss inte glömma ondskan. De frotterar sig i den. Sätter man på nyheterna på morgonen är det första man får höra antalet döda på olika håll i världen.
Det enda positiva för media tycks vara idrottsresultat.
Jag undrar hur detta påverkar oss!
Fast den värsta ondskan är väl inte den som är tydlig. Nej, den värsta är den som finns under godhetens mantel. Dit hör naturligtvis kyrkliga sammanhang.
För närvarande försöker jag bearbeta sent vunna insikter om denna fruktansvärda och manipulativa orm som finns också i vår kyrka. En sak är de tydliga meningsmotsättningarna. En helt annan sak är det långsiktiga, förödande och manipulativa arbetet för att riva ner.
Vi har också den sortens ondska i relationer. Det allra värsta måste vara incester, när en människa som ska vara den som värnar ett barn i stället gör det som allra mest illa.
Eller när kvinnor blir våldtagna och förnedrade i nära relationer. Eller när föräldrar på annat sätt sviker sitt barn.
När den trygghet som ska vara grunden och basen utifrån vilken en människa får kraft rycks undan och hon står där totalt ensam och övergiven.
Ju äldre jag har blivit ju mera har jag insett hur fruktansvärt vi handskas med varandra. Flera kvinnliga bekanta till mig har blivit övergivna i hög ålder av sina män. Och där har de suttit med en usel pension, för de har passat barnen i stället för att förvärvsarbeta på heltid när barnen var små. Vilket svek!
Jag brukar säga att förr var jag rädd för en massa olika saker allt ifrån att åka hiss till åskan. Den sortens rädsla har nästan helt försvunnit för min egen del.
Numera är jag bara rädd för människor!
Trevlig helg!
Det enda positiva för media tycks vara idrottsresultat.
Jag undrar hur detta påverkar oss!
Fast den värsta ondskan är väl inte den som är tydlig. Nej, den värsta är den som finns under godhetens mantel. Dit hör naturligtvis kyrkliga sammanhang.
För närvarande försöker jag bearbeta sent vunna insikter om denna fruktansvärda och manipulativa orm som finns också i vår kyrka. En sak är de tydliga meningsmotsättningarna. En helt annan sak är det långsiktiga, förödande och manipulativa arbetet för att riva ner.
Vi har också den sortens ondska i relationer. Det allra värsta måste vara incester, när en människa som ska vara den som värnar ett barn i stället gör det som allra mest illa.
Eller när kvinnor blir våldtagna och förnedrade i nära relationer. Eller när föräldrar på annat sätt sviker sitt barn.
När den trygghet som ska vara grunden och basen utifrån vilken en människa får kraft rycks undan och hon står där totalt ensam och övergiven.
Ju äldre jag har blivit ju mera har jag insett hur fruktansvärt vi handskas med varandra. Flera kvinnliga bekanta till mig har blivit övergivna i hög ålder av sina män. Och där har de suttit med en usel pension, för de har passat barnen i stället för att förvärvsarbeta på heltid när barnen var små. Vilket svek!
Jag brukar säga att förr var jag rädd för en massa olika saker allt ifrån att åka hiss till åskan. Den sortens rädsla har nästan helt försvunnit för min egen del.
Numera är jag bara rädd för människor!
Trevlig helg!
fredag 13 mars 2015
Försöker frimurare undergräva Svenska kyrkan?
Det är ju ganska konstigt egentligen att präster i Svenska kyrkan får vara frimurare medan katolska präster är förbjudna att vara detta.
Jag kan inte redogöra för varför den ordningen gäller i Katolska kyrkan, men nog är det märkligt att präster inom Svenska kyrkan, som anses stå nära katolsk lära, är frimurare! Och vad fruktar man inom Katolska kyrkan? Att frimurarna som under Franska revolutionen agerade mot kyrkan ska återfalla i detta?
Har man kanske redan gjort detta inom Svenska kyrkan? Är det frimurare som under anonym täckmantel hysteriskt kritiserar Svenska kyrkan på Bloggardag till exempel? Håller man på med ett konspiratoriskt arbete där? Ja, blogginnehavaren är vad jag vet ingen Broder. Har han inte fått tillträde till det "finrummet" eller har han frivilligt avstått?
Men garanterat hör en del av kommentatorerna dit!
Jag kan inte redogöra för varför den ordningen gäller i Katolska kyrkan, men nog är det märkligt att präster inom Svenska kyrkan, som anses stå nära katolsk lära, är frimurare! Och vad fruktar man inom Katolska kyrkan? Att frimurarna som under Franska revolutionen agerade mot kyrkan ska återfalla i detta?
Har man kanske redan gjort detta inom Svenska kyrkan? Är det frimurare som under anonym täckmantel hysteriskt kritiserar Svenska kyrkan på Bloggardag till exempel? Håller man på med ett konspiratoriskt arbete där? Ja, blogginnehavaren är vad jag vet ingen Broder. Har han inte fått tillträde till det "finrummet" eller har han frivilligt avstått?
Men garanterat hör en del av kommentatorerna dit!
En putsad fasad ända in i döden...
Människors förljugenhet är stor. I vissa grupper är den större än i andra.Alla spelar med. Om man kommer från andra förhållanden med en mera rak kommunikation, har man naturligtvis svårt att förstå krusidullandet och det faktum att människor, som har baktalat varandra, sedan smilar och håller varandra om ryggen som de bästa vänner.
Men tänk om man skulle berätta...
Den begåvade NN och den begåvade HH brukade skratta åt dig bakom ryggen! Vet du det?
eller
Vet du om att du kallas för "påven" i XX, för att de tycker att du överdriver i brokaden? Och att det har sagts att du är "glad för fruntimmer" ?
M.m.m.m. Ja, tänk om man hade berättat... Kanske hade orden stockat sig i halsen på en del då!
Min vän i nästan 20 år, nu avliden sedan 2013, hade alkoholproblem som han inte kom tillrätta med. Ibland har jag funderat på att skriva om erfarenheterna av att aldrig veta hur det blir. Kommer? Kommer inte?
För även om jag faktiskt endast såg honom berusad ett par gånger under alla dessa år, så var ju problemen påtagliga. Men å andra sidan så dryper ju litteraturen av folk som skildrar alkoholister. Det är inget nytt.
Nej, det intressanta är de otroligt putsade fasaderna. Han hade också en sådan. De som är som stängda fönsterluckor bakom vilka man inte har någon som helst insyn. Det fenomenet är intressant! I den bästa av världar.
Men tänk om man skulle berätta...
Den begåvade NN och den begåvade HH brukade skratta åt dig bakom ryggen! Vet du det?
eller
Vet du om att du kallas för "påven" i XX, för att de tycker att du överdriver i brokaden? Och att det har sagts att du är "glad för fruntimmer" ?
M.m.m.m. Ja, tänk om man hade berättat... Kanske hade orden stockat sig i halsen på en del då!
Min vän i nästan 20 år, nu avliden sedan 2013, hade alkoholproblem som han inte kom tillrätta med. Ibland har jag funderat på att skriva om erfarenheterna av att aldrig veta hur det blir. Kommer? Kommer inte?
För även om jag faktiskt endast såg honom berusad ett par gånger under alla dessa år, så var ju problemen påtagliga. Men å andra sidan så dryper ju litteraturen av folk som skildrar alkoholister. Det är inget nytt.
Nej, det intressanta är de otroligt putsade fasaderna. Han hade också en sådan. De som är som stängda fönsterluckor bakom vilka man inte har någon som helst insyn. Det fenomenet är intressant! I den bästa av världar.
I morgon...
är det begravningsgudstjänst för min f.d. ordförande, tidigare vice ordförande, i styrelsen för Oskarshamns folkhögskola. Han är den tredje som har dött i arbetsutskottet. Nu är det bara ärkebiskopen emeritus, då biskop i Växjö stift, och prosten kvar, och de lär nog överleva mig!
Vi samtalade före jul, och det var lite konstigt, för det troliga var att det var sista gången eftersom han var så sjuk. Efteråt tänkte jag att man kanske skulle ha sagt flera saker och inte bara varit rätt så formell. Men vad säger man till någon som man vet snart ska gå vidare? Å andra sidan har jag haft kontakt med hans fru och honom ända sedan jag kom ifrån skolan, så vår tidigare konflikt är bortblåst för länge sedan. Den behövde vi inte beröra.
Det fanns illasinnade tungor som ville ha det till att han och jag inte kunde samarbeta. Någon gång var vi på kollisionskurs, men för det mesta gick det bra. Och vi var ofta ute på konferenser och sammankomster tillsammans på olika platser i landet. Han var mycket korrekt i sitt uppträdande, men trevlig.
Ett par av mina tidigare medarbetare på skolan har också lämnat jordelivet. Många har lämnat skolan!
Den som dog först var den fackliga företrädaren för Kommunal. Hon fick cancerbesked medan jag var på skolan och dog kort efteråt. En annan är skolsköterskan som dog för några år sedan. Vi hade en hel del kontakt när jag jobbade där. Men, tyvärr, blev det som en sekreterare varnade mig för besannat, nämligen att jag inte kunde och skulle lita på henne. Man gör sina obehagliga erfarenheter!
Om jag ska på begravningen i morgon? Jag hade lite funderingar på det, men bestämde mig för att inte åka. En del kvinnor där uppe kan jag träffa i logen om jag går på de mötena. Och jag kommer säkert att träffa hans hustru där. Hon var för övrigt min fadder i logen i Oskarshamn.
Men i övrigt känner jag mig inte upplagd för några möten med gamla bekanta!
Vi samtalade före jul, och det var lite konstigt, för det troliga var att det var sista gången eftersom han var så sjuk. Efteråt tänkte jag att man kanske skulle ha sagt flera saker och inte bara varit rätt så formell. Men vad säger man till någon som man vet snart ska gå vidare? Å andra sidan har jag haft kontakt med hans fru och honom ända sedan jag kom ifrån skolan, så vår tidigare konflikt är bortblåst för länge sedan. Den behövde vi inte beröra.
Det fanns illasinnade tungor som ville ha det till att han och jag inte kunde samarbeta. Någon gång var vi på kollisionskurs, men för det mesta gick det bra. Och vi var ofta ute på konferenser och sammankomster tillsammans på olika platser i landet. Han var mycket korrekt i sitt uppträdande, men trevlig.
Ett par av mina tidigare medarbetare på skolan har också lämnat jordelivet. Många har lämnat skolan!
Den som dog först var den fackliga företrädaren för Kommunal. Hon fick cancerbesked medan jag var på skolan och dog kort efteråt. En annan är skolsköterskan som dog för några år sedan. Vi hade en hel del kontakt när jag jobbade där. Men, tyvärr, blev det som en sekreterare varnade mig för besannat, nämligen att jag inte kunde och skulle lita på henne. Man gör sina obehagliga erfarenheter!
Om jag ska på begravningen i morgon? Jag hade lite funderingar på det, men bestämde mig för att inte åka. En del kvinnor där uppe kan jag träffa i logen om jag går på de mötena. Och jag kommer säkert att träffa hans hustru där. Hon var för övrigt min fadder i logen i Oskarshamn.
Men i övrigt känner jag mig inte upplagd för några möten med gamla bekanta!
torsdag 12 mars 2015
Det handlar om MIG!
Det är faktiskt tröttsamt att få så mycket av det jag skriver här på bloggen totalt missuppfattat, därför att det finns en person som tror att det mesta jag skriver är relaterat till honom trots att jag, för länge sedan, totalt har tagit bort honom från mitt liv!
Jag tror inte att någon som håller igång i bloggvärlden är död!
Jag tror inte att någon som håller igång i bloggvärlden är död!
Finns det smygreklam i SVT?
Många gånger när jag tittar på Go´kväll och Fråga doktorn på TV undrar jag om det förekommer någon sorts smygreklam för nyutgivna böcker där.
Nog är det lite märkligt att det vips dyker upp just en person som precis har gett ut en bok som intervjuas. Eller?
- Och nu har du gett ut en bok..., säger ofta programledaren.
Är det bara de som ger ut böcker som är intressanta? De är faktiskt dominerande bland dem som bjuds in! Konstigt, är det inte det?
Och visst blir detta till reklam för böckerna! Kan denna verkligen vara omedveten?
PS Jag har nu fått svar från SVT, som jag hade kontaktat i frågan, som svarar att enligt avtal med staten gäller inte reklamförbudet kultur. Dit räknas böcker, så klart! Det gäller bara konsumentprodukter. Är inte böcker konsumentprodukter?
Så bra för bokförlagen! DS
Nog är det lite märkligt att det vips dyker upp just en person som precis har gett ut en bok som intervjuas. Eller?
- Och nu har du gett ut en bok..., säger ofta programledaren.
Är det bara de som ger ut böcker som är intressanta? De är faktiskt dominerande bland dem som bjuds in! Konstigt, är det inte det?
Och visst blir detta till reklam för böckerna! Kan denna verkligen vara omedveten?
PS Jag har nu fått svar från SVT, som jag hade kontaktat i frågan, som svarar att enligt avtal med staten gäller inte reklamförbudet kultur. Dit räknas böcker, så klart! Det gäller bara konsumentprodukter. Är inte böcker konsumentprodukter?
Så bra för bokförlagen! DS
Vissa uppdrag kräver diplomatisk kompetens!
Jag har alltid känt stor respekt för Margot Wallström. Hon verkar ärlig, redig och pålitlig, och hon verkar veta var hon står i olika frågor. Det är ju också en kvinna med stor internationell erfarenhet.
Desto mera förvånad är jag när jag ser hur hon går på i ullstrumporna och i sitt uppdrag försöker inta en uppfostrarroll i politiken. Detta är kanske inte så lämpligt, nej.
Vi ser ju resultatet nu!
Visst ska vi stå upp för mänskliga rättigheter, men det är nog klokt att välja forum för att framföra sina åsikter! Tror jag!
Desto mera förvånad är jag när jag ser hur hon går på i ullstrumporna och i sitt uppdrag försöker inta en uppfostrarroll i politiken. Detta är kanske inte så lämpligt, nej.
Vi ser ju resultatet nu!
Visst ska vi stå upp för mänskliga rättigheter, men det är nog klokt att välja forum för att framföra sina åsikter! Tror jag!
onsdag 11 mars 2015
Allt okey den här gången
Min gamle vän, som är 75 år gammal, lever än. Man vet ju aldrig! Ingen är odödlig, men risken känns onekligen större att någon har gått hädan i den här åldern, och han bor långt härifrån. Det är trevligt med kontakt på avstånd, bara han inte hela tiden hade tjatat om att få ner mig till Lanzarote! Dit vill jag inte!
Jag försöker nu att promenera åtminstone en liten sträcka varje dag för att återfå kraften i benen. Stavarna är bra för axlarna också känner jag. Man ska ha cirkulation i musklerna, så klart!
Det senaste året har varit en lite kuslig upplevelse. Som att stå vid sidan om livet och inte kunna delta. Sedan är jag kanske lite sjåpig, har jag tänkt ibland, när jag ser människor komma gående med hjälp av kryckor. Men jag måste köra bil för att komma härifrån.
Olika företag som man har kontakt med har ju börjat ge födelsedagspresenter, ibland riktigt fina sådana. En av mina var femtio kronor från en av mina bokklubbar. Då köpte jag en bok om trädgårdsarbete till reducerat pris, där man skulle skriva in vad man hade gjort och följa detta. Jag har mycket som behöver göras, men jag är glad över att jag hade trädgårdsmästare i höstas.
Nu kan jag ju böja mig utan att få ont i benen och kan börja jobba ordentligt i trädgården! Jag ser fram emot våren och att få sitta på min uteplats!
Jag försöker nu att promenera åtminstone en liten sträcka varje dag för att återfå kraften i benen. Stavarna är bra för axlarna också känner jag. Man ska ha cirkulation i musklerna, så klart!
Det senaste året har varit en lite kuslig upplevelse. Som att stå vid sidan om livet och inte kunna delta. Sedan är jag kanske lite sjåpig, har jag tänkt ibland, när jag ser människor komma gående med hjälp av kryckor. Men jag måste köra bil för att komma härifrån.
Olika företag som man har kontakt med har ju börjat ge födelsedagspresenter, ibland riktigt fina sådana. En av mina var femtio kronor från en av mina bokklubbar. Då köpte jag en bok om trädgårdsarbete till reducerat pris, där man skulle skriva in vad man hade gjort och följa detta. Jag har mycket som behöver göras, men jag är glad över att jag hade trädgårdsmästare i höstas.
Nu kan jag ju böja mig utan att få ont i benen och kan börja jobba ordentligt i trädgården! Jag ser fram emot våren och att få sitta på min uteplats!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)