Ännu en

Tiden gär. Ännu en födelsedag. Jag satt hela dagen i telefonen. Och så fick jag de här vackra blommorna.

 

Passerar

 Känsloläget känns nästan normalt idag, men bara nästan. Känslostormar kommer, men lägger sig så småningom, har livet lärt mig.

Dessutom vill jag inte bli bedömd efter om, eller hur, jag kan cykla eller promenera. Mitt liv innehåller andra saker som jag värderar mer, även om jag erkänner att jag borde ha skött min kropp bättre. Men det är kanske inte för sent, trots allt. Och det finns garanterat de som uppskattar mig för den jag är.

Facebook är ingen spegel. Man kan inte tro att man känner en människa efter vad som står där.

Det har varit strålande sol och ännu ligger lite snö kvar, så det är vackert ute. Det har också nästan känts som vår i luften idag.

Dessa konstiga drömmar

Sedan en tid tillbaka har jag så märkliga drömmar. De är så verkliga så det känns som om jag upplever händelserna på riktigt. Har aldrig upplevt något sådant tidigare.

Raserade skyddsmurar

 Det blev en tung eftermiddag. Jag såg en bild i helfigur med de smala händerna synliga. Och mina skyddsmurar kollapsade, och jag blev  hudlös och blödande med en smärta som skar som knivar i mitt bröst. Tanken att aldrig ses känns outhärdlig.Här hjälper ingen klokhet mot den glödheta tråden.

Att skriva sin egen historia

 Ibland undrar jag om jag läser rätt. Som när jag får ett nostalgiskt mejl från Mr, där han  beskriver hur ledsen han var på väg från mig i februari 2017.

 Han hade gått från mitt födelsedagsfirande när gästerna var på väg till lunchen, Då hade han packat sin resväska och rest hem flera dagar för tidigt för något obegripligt, som han retat sig på, Men hur kan man vara ledsen över något som man själv har åstadkommit? Jag slängde ju inte ut honom!

Och så råkade jag se en artikel om en präst som jag hade jobbat med. Han är lika gammal som jag och såg tillbaka på sitt liv. Hans hustru  betydde mycket för honom hade han sagt, och när hon inte ville flytta med om han blev biskop hade han hoppat av nomineringen. Jo, den minns jag. Och jag minns också att jag, som säkert många andra tänkte att detta var ett smart sätt att undvika ett nederlag, Men nu skrev han att det hade funnits stor risk att han hade fått den tjänsten. Inte illa alls, skulle jag vilja säga, att tro att han hade konkurrerat ut den mycket kompetente teologie doktorn som blev biskop. Men jag vet så klart inte, fast det verkar nog ganska så osannolikt.

I övrigt vet jag ingenting. Starka möten dröjer kvar. Det kan gå dagar som blir veckor som blir månader och ändå är det som om det hände igår. Som om man var en gammal grammofonskiva som har fastnat i ett spår. Och nog är det synd när de värmande minnena blir till sår och smärta, sorg i stället för glädje.

Ute på marknaden

Nej, jag har faktiskt ingen lust alls att vara ute på marknaden. Trodde heller aldrig att jag skulle komma i den situationen igen.

Min genomgång av gamla inlägg i singelgruppen har gett en dålig smak. Vilket förnedrande spel med dessa gubbar som leker casanovor inför tillrättalagda bilder av oss tanter, som på olika sätt försöker se förföriska ut, trots vår ålder. Den bortåt  90-åriga tanten som hade fått veta att hon var omhuldad av amatörcasanovans varma känslor fick mig att vakna. Han är inte den ende mannen som verkar berusad av tanternas uppmärksamhet om än den värste jag har sett.

Det måste ju finnas en gräns för vår godtrogenhet och inbilskhet Men hur kunde jag med min relationserfarenhet dras med?

Så pinsamt!

Det började med att en av mina fb-vänner på bortåt nittio år berättade att hon hade lämnat en gemensam väns facebook, en man på 76 år, för att han hyste varma känslor för henne, vilket han också hade bekräftat genom att ringa till henne när hon hade strukit honom bland  sina vänner. Ja, det är kanske möjligt, även om man kanske tycker att det är osannolikt att en välbevarad man med en fanclub på bortåt 60 kvinnor skulle hysa speciella känslor för den äldsta. Vad är motsatsen till en pedofil?

Men det hela slutade inte där. Jag återinträdde i en singelgrupp, där också mannen ifråga varit medlem och checkade upp.

Så pinsamt! Alla dessa hjärtan, inviter, förslag om kontakter på PM, möten, promenader, alla dessa "stilig kvinna" och flirtande hit och dit. Vilken otroligt löjlig bild! Vad sysslar man med när man uppträder så? Tror man att det är charmigt? Och hur kan kvinnorna i fancluben ställa upp på detta?

Tala om kvinnoförakt och respektlöshet!

t