Jo, jag hör till dem som tycker att Me Too kampanjen verkar ha gått överstyr, och nu okontrollerat sköljer över landet. Hysteriska arbetsgivare, oändligt rädda för att inte vara PK, har ju börjat avskeda folk om de har en annan åsikt än den som alla de som går i flock åt samma håll har.
Detta är mycket, mycket skrämmande.
Hur kan en tidning som Aftonbladet, en kvällstidning, som ska stå får yttrandefrihet och högt i tak säga upp en kolumnist som har skrivit där i 54 år för att han har uttryckt en avvikande åsikt i denna kampanj?
Vart är vi på väg? Vi är ute på mycket farliga vägar och går nu nationalistiska partiers ärenden. Se vad som händer i Polen och på andra håll, där regeringen försöker kontrollera media att flyta år deras håll. Detta är strängar på samma lyra,
torsdag 30 november 2017
SD rensar, men de uteslutna och deras åsikter finns ju kvar!
Jag har just sett på Opinion live på TV. Det skrämmer mig att anställda blir uppsagda på grund av att de har uttryckt sina åsikter. Det förvånar mig att arbetsrätten och arbetsrättsliga prövningar inte tycks existera längre. Har facken lagt av? Vi börjar alltmer närma oss ett samhälle med STASI- struktur. Sådant läste jag om när jag studerade tyska vid universitetet.
Nu har återigen en SD-medlem uttalat sig rasistiskt och har lämnat partiet. SD är bra på att utesluta folk, klokt att gå själv. Men även andra partistyrelser har uteslutit, detta gäller både gamla FP och KD. Fast givetvis leder SD, och skälen till uteslutningarna växlar. Men de åsikter som de uteslutna medlemmarna har lär ju inte försvinna för att de har lämnat partiet.
Jag var just inne på en före detta medlems blogg och läste om flyktingfientlighet och bristande integritet mot närståendes personliga förhållanden. Respektlösheten och Dom och Vi-tänkandet tar sig olika uttryck, men är strängar på samma lyra.
Kanske blir de före detta medlemmarna farligare när de inte är identifierbara i sina åsikter. Ingen kan ju längre beskylla dem för att höra till SD.
Nu tycker jag själv att Sverigedemokraterna har många idéer som är bra, och framförallt anser jag att de ska behandlas som varje annat parti i riksdagen, men de ledamöter som säger att partiet ibland drar till sig fel sorts folk har naturligtvis rätt. Och frågan är nog om inte detta är vänsterns fel, som hela tiden sätter sina egna stämplar på partiet. Det kan i olyckliga fall locka fel personer dit.
Nu har återigen en SD-medlem uttalat sig rasistiskt och har lämnat partiet. SD är bra på att utesluta folk, klokt att gå själv. Men även andra partistyrelser har uteslutit, detta gäller både gamla FP och KD. Fast givetvis leder SD, och skälen till uteslutningarna växlar. Men de åsikter som de uteslutna medlemmarna har lär ju inte försvinna för att de har lämnat partiet.
Jag var just inne på en före detta medlems blogg och läste om flyktingfientlighet och bristande integritet mot närståendes personliga förhållanden. Respektlösheten och Dom och Vi-tänkandet tar sig olika uttryck, men är strängar på samma lyra.
Kanske blir de före detta medlemmarna farligare när de inte är identifierbara i sina åsikter. Ingen kan ju längre beskylla dem för att höra till SD.
Nu tycker jag själv att Sverigedemokraterna har många idéer som är bra, och framförallt anser jag att de ska behandlas som varje annat parti i riksdagen, men de ledamöter som säger att partiet ibland drar till sig fel sorts folk har naturligtvis rätt. Och frågan är nog om inte detta är vänsterns fel, som hela tiden sätter sina egna stämplar på partiet. Det kan i olyckliga fall locka fel personer dit.
Insändare på BLT:s hemsida
Nu finns min insändare om tågen även på BLT:s hemsida under rubriken
"Jag vågar inte ta tåget längre":
www.blt.se se Insändare långt ner!
"Jag vågar inte ta tåget längre":
www.blt.se se Insändare långt ner!
Ibland förstår man att man gjorde rätt!
Förvisso är det inte alltid lätt att veta vilka beslut man ska ta i livet. Man kan tveka länge, även om man känner att man inte mår bra som man lever. Så fattar man beslutet.
Och så kommer man att läsa något som verkligen bekräftar att man gjorde rätt!
Gud bevare mig!
Och så kommer man att läsa något som verkligen bekräftar att man gjorde rätt!
Gud bevare mig!
Efter drevet
Två gånger i mitt liv har jag varit utsatt för att vara föremål för omfattande skriverier i media. Sedan har det varit lite annat vid debatter, men de här två tillfällena var värst.
Det första var när jag var i slutet av min rektorstjänst på Oskhmns fhsk. Jag gick själv till pressen, och jag tyckte nog att de var neutrala i konflikten, Ett par år senare, när jag skrev om händelsen i ett litet häfte, fick jag förstasidesrubriker och stort utrymme. Men det var ändå obehagligt. Jag minns att jag satt hos en hårfrisörska i Sundsvall, där jag var för att passa dotterns katter medan hon var ledare på ett ungdomsläger för Röda Korset, och jag jagades av journalister. Jag hade inte ens tillgång till de tidningar där de skrev om mig där jag var. Ja, de fanns kanske på biblioteket, men dit gick jag inte. På samma gång var jag jagad och skyddad. Efter allt när jag hade fått den fallskärm jag begärde sjönk jag ihop av trötthet och tillbringade mycket tid liggande på min sjumannasoffa med tysta telefoner! För så blir det nog ofta. Telefonerna tystnar frånsett från de allra närmaste vännerna.
Men jag repade mig och kom på fötter igen!
Förra året öppnade jag- intet ont anande- en debatt om Prides utformning. Drevet blev oändligt, tyckte jag. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig att detta var så kontroversiellt. Jag ville ju bara diskutera utformningen som jag anser skapar fördomar i stället för att ta bort dem.
Nu var det riktigt obehagligt för jag utsattes för misstolkningar, rena förvrängningar, allehanda epitet för att vara trångsynt och för att vara homofob. Inget kunde vara mera fel! Jag har debatterat för homosexuellas rättigheter i många år. I hela detta drev kände jag mig helt rättslös.
Och- vad händer med en efter något sådant?
Själv drar jag mig för sociala sammanhang. Jag vill helt enkelt inte träffa folk i onödan. Man tror att det hela rinner av en, men jag har svårt att tro att det gör detta för någon. Tvärtom så är man drabbad och skadskjuten.
Idag känner jag mig nästan tillbaka till normaltillstånd. Nästan, för jag har svårt att gå. Först nu kanske jag känner HUR dåligt jag mådde av att stå rättslös och misstolkad i ett kulregn.
Jag överväger att skriva en bok om mina erfarenheter i denna tid när den ene efter den andre drabbas av liknande händelser, ibland med förödande konsekvenser i deras liv.
Det första var när jag var i slutet av min rektorstjänst på Oskhmns fhsk. Jag gick själv till pressen, och jag tyckte nog att de var neutrala i konflikten, Ett par år senare, när jag skrev om händelsen i ett litet häfte, fick jag förstasidesrubriker och stort utrymme. Men det var ändå obehagligt. Jag minns att jag satt hos en hårfrisörska i Sundsvall, där jag var för att passa dotterns katter medan hon var ledare på ett ungdomsläger för Röda Korset, och jag jagades av journalister. Jag hade inte ens tillgång till de tidningar där de skrev om mig där jag var. Ja, de fanns kanske på biblioteket, men dit gick jag inte. På samma gång var jag jagad och skyddad. Efter allt när jag hade fått den fallskärm jag begärde sjönk jag ihop av trötthet och tillbringade mycket tid liggande på min sjumannasoffa med tysta telefoner! För så blir det nog ofta. Telefonerna tystnar frånsett från de allra närmaste vännerna.
Men jag repade mig och kom på fötter igen!
Förra året öppnade jag- intet ont anande- en debatt om Prides utformning. Drevet blev oändligt, tyckte jag. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig att detta var så kontroversiellt. Jag ville ju bara diskutera utformningen som jag anser skapar fördomar i stället för att ta bort dem.
Nu var det riktigt obehagligt för jag utsattes för misstolkningar, rena förvrängningar, allehanda epitet för att vara trångsynt och för att vara homofob. Inget kunde vara mera fel! Jag har debatterat för homosexuellas rättigheter i många år. I hela detta drev kände jag mig helt rättslös.
Och- vad händer med en efter något sådant?
Själv drar jag mig för sociala sammanhang. Jag vill helt enkelt inte träffa folk i onödan. Man tror att det hela rinner av en, men jag har svårt att tro att det gör detta för någon. Tvärtom så är man drabbad och skadskjuten.
Idag känner jag mig nästan tillbaka till normaltillstånd. Nästan, för jag har svårt att gå. Först nu kanske jag känner HUR dåligt jag mådde av att stå rättslös och misstolkad i ett kulregn.
Jag överväger att skriva en bok om mina erfarenheter i denna tid när den ene efter den andre drabbas av liknande händelser, ibland med förödande konsekvenser i deras liv.
onsdag 29 november 2017
Insändare om tågåkande
Nu har jag en insändare "Tåg är inte för gamla människor" på Sydöstrans hemsida
www.sydostran.se se Insändare!
www.sydostran.se se Insändare!
tisdag 28 november 2017
Äntligen lite vett i flyktingpolitiken
Vi får väl hoppas att regeringens intentioner att ge de ensamkommande en extra chans genom att låta dem gå klart gymnasiet och söka jobb, nu håller. Frågan är väl hur länge det dröjer innan beslutet träder i kraft.
Det saknar väl all anständighet att människor ska råka illa ut och bli skickade tillbaka för att myndigheterna i Sverige tar ett par år på sig (ännu mer?) för att lämna besked om de får stanna eller ej. Äntligen har regeringen visat lite vett i den här frågan!
Jag hyllar normalt inte MP, men i det här fallet har de agerat rätt, tycker jag. Ett land med en alltför inhuman och vimsig flyktingpolitik är inget att stoltsera med. Det är människor det handlar om!
Det saknar väl all anständighet att människor ska råka illa ut och bli skickade tillbaka för att myndigheterna i Sverige tar ett par år på sig (ännu mer?) för att lämna besked om de får stanna eller ej. Äntligen har regeringen visat lite vett i den här frågan!
Jag hyllar normalt inte MP, men i det här fallet har de agerat rätt, tycker jag. Ett land med en alltför inhuman och vimsig flyktingpolitik är inget att stoltsera med. Det är människor det handlar om!
Upppskattat
Dagen idag har inte varit så bra. Jag vaknade tidigt med illamående och fick lämna återbud till ett födelsedagsfirande som jag var inviterad till.
Desto mera välkommen blev en bukett tulpaner som en uppmuntran för mitt kontaktarbete i KD Seniorförbund, som en medlem, som passerade förbi Hoby, överlämnade ikväll. En trevlig överraskning!
Tack!
Desto mera välkommen blev en bukett tulpaner som en uppmuntran för mitt kontaktarbete i KD Seniorförbund, som en medlem, som passerade förbi Hoby, överlämnade ikväll. En trevlig överraskning!
Tack!
söndag 26 november 2017
35 år idag!
Idag är det 35 år sedan dottern och jag flyttade in i mitt hus. Jag var själv byggherre, men att jag skulle vara det hade jag inte begripit vid kontraktstecknandet. Det insåg jag först när jag såg en skylt utanför huset "Byggherre Lisbeth Beselin". Detta betydde att jag själv hade hand om de olika entreprenörerna. Om inte de priser som stod för var och en höll, då höll inte heller priset för huset. Så blev exempelvis sprängningen av berg högre än beräknat. Jag var 39 år gammal, och flera ansåg nog att en så pass ung kvinna kunde man kanske lura lite. Det var inte helt lätt. Jag sade, minns jag, att jag hade behövt vara tjänstledig på halvtid medan byggnationen pågick.
Under åren ht 1990- juli 1999 arbetade jag på andra orter och hade endast huset till fritidsboende, som jag åkte ner till ibland.
Detta är mitt andra hus, även exmaken och jag hade hus tillsammans.
Under åren ht 1990- juli 1999 arbetade jag på andra orter och hade endast huset till fritidsboende, som jag åkte ner till ibland.
Detta är mitt andra hus, även exmaken och jag hade hus tillsammans.
onsdag 22 november 2017
Jubileumsfest
Idag har Bräkne- Hoby PRO firat 70 år. En trevlig fest med historik, musik, god mat och trevligt folk.
Ett land med skit under polerade ytor?
"Metoo" kampanjen tycks inte vilja ta slut. Men vad är det här? Och vi stoltserar alltså med att vara ett jämställt land! Visst är det skrattretande!
Det måste ju vara så att hela jämställdhetsgrejen bara är falsk polityr. Precis som polityren på de där borgerliga äktenskapen, där folk i själva verket mår otroligt dåligt, men av olika skäl, eller inga skäl alls, bara lathet eller oföretagsamhet, inte vågar skilja sig.
Jodå, det är ett stort steg att ta! Större än de flesta tror, tror jag, men ändå är det bättre att gå än att leva vidare i svåra och/eller känslolösa förhållanden, där kärleken är död.
Det måste ju vara så att hela jämställdhetsgrejen bara är falsk polityr. Precis som polityren på de där borgerliga äktenskapen, där folk i själva verket mår otroligt dåligt, men av olika skäl, eller inga skäl alls, bara lathet eller oföretagsamhet, inte vågar skilja sig.
Jodå, det är ett stort steg att ta! Större än de flesta tror, tror jag, men ändå är det bättre att gå än att leva vidare i svåra och/eller känslolösa förhållanden, där kärleken är död.
lördag 18 november 2017
Är vi ett av världens mest jämställda länder?
Nog är många av oss både illa berörda och förvånade över vad som nu dyker upp av kvinnoförnedring och sexuella trakasserier. Hur ser egentligen vårt samhälle ut? Och hur kan vi tala om jämställdhet i det här landet?
Skulle vi sedan också tala om översitteriet och den psykiska förnedring som vi kvinnor utsätts för både i offentlig miljö, på arbetsplatser och privat när männen spelar i ett självklart överläge, då skulle det bli ännu värre, så klart!
Och vi inbillar oss att vi är jämställda? Var har vi fått sådana konstiga idéer ifrån?
Skulle vi sedan också tala om översitteriet och den psykiska förnedring som vi kvinnor utsätts för både i offentlig miljö, på arbetsplatser och privat när männen spelar i ett självklart överläge, då skulle det bli ännu värre, så klart!
Och vi inbillar oss att vi är jämställda? Var har vi fått sådana konstiga idéer ifrån?
fredag 17 november 2017
Vi behöver bekräftelse
Människor som hela tiden måste tala om för andra att de har fel tröttar ut mig.
Sådant är inget som ger energi, utan man dräneras på energi, åtminstone om man utsätts en längre tid för den sortens beteende.
Ibland får man bekräftelser från någon som man inte vet vem det är, en signatur där man får gissa om man känner personen bakom eller ej. Det blir som undanglidande skuggor som inte går att fånga in. Man kan känna
att den här personen skulle jag vilja samtala med. Men- det är ju inte möjligt att samtala med skuggor och spöken! Eller hur?
Sådant är inget som ger energi, utan man dräneras på energi, åtminstone om man utsätts en längre tid för den sortens beteende.
Ibland får man bekräftelser från någon som man inte vet vem det är, en signatur där man får gissa om man känner personen bakom eller ej. Det blir som undanglidande skuggor som inte går att fånga in. Man kan känna
torsdag 16 november 2017
Ibland blir det bara pinsamt...
Jag håller verkligen med om att det skulle vara bra med en litteraturkanon, det vill säga svenska klassiker som elever i skolan skulle läsa. På min tid gick vi noga igenom litteraturhistorien i realskolan och på gymnasiet.
Det är alltså rätt av de politiska partierna att hävda att man ska ha en sådan, tycker jag. Samtidigt borde man veta vad man talar om. När en partiledare till ett av de partier som är inne på den linjen inte vet vem som har skrivit "Gösta Berlings saga" och "Giftas" då känns det mycket pinsamt när man sitter framför TV-rutan. Dags för litterär bildning? Och vad har de (inte) lärt sig i skolan? Kan några verk vara mera klassiska än de och några författare i svensk litteraturhistoria vara mera kända än Selma Lagerlöf och August Strindberg?
Det är alltså rätt av de politiska partierna att hävda att man ska ha en sådan, tycker jag. Samtidigt borde man veta vad man talar om. När en partiledare till ett av de partier som är inne på den linjen inte vet vem som har skrivit "Gösta Berlings saga" och "Giftas" då känns det mycket pinsamt när man sitter framför TV-rutan. Dags för litterär bildning? Och vad har de (inte) lärt sig i skolan? Kan några verk vara mera klassiska än de och några författare i svensk litteraturhistoria vara mera kända än Selma Lagerlöf och August Strindberg?
onsdag 15 november 2017
Stängda hjärtan
En stor del av mitt yrkesverksamma liv har jag på heltid ägnat åt undervisning av invandrare/asylsökande i svenska och samhällskunskap.
Detta betyder att jag på nära håll ibland har sett vad väntan på asyl och eventuella avslag gör med människor. Det är mycket lätt för mig att förstå att människor som har kontakt med dem som går i väntan eller har fått avslag engagerar sig, för jag tror knappast att någon som lever nära någon som lider så kan lämnas oberörd.
Men hur är det annars? Är det så att vi på något sätt blir/har blivit vaccinerade mot världens ondska? Vi reagerar kanske inte längre. Jag tänkte på det när jag häromdagen såg ett TV-program om hur man kidnappade barn som sedan fick köpas loss.
Men tänk er själva om det var våra barn eller barnbarn!
Vad är det som gör att vi så sällan reagerar?
När det gäller att samla in pengar på stora galor till förmån för Världens barn, då hänger vi med, som om det skulle behövas ett kommersiellt jippo för att vi skulle känna för barnen. Men annars, i vardagen, inför det vi ständigt matas med, vad händer med oss?
Har våra hjärtan blivit helt tillslutna?
Jag tänker så även i mitt eget privata liv, där jag har fått en sorts försenad reaktion. Det är som om en dörr stängs till mitt inre när något drabbar mig eller när någon dör, och reaktionen kommer först långt senare när händelsen har kommit lite på avstånd.
Vi orkar kanske inte rent mentalt. Världen och livet har blivit för obarmhärtiga mot oss.
Detta betyder att jag på nära håll ibland har sett vad väntan på asyl och eventuella avslag gör med människor. Det är mycket lätt för mig att förstå att människor som har kontakt med dem som går i väntan eller har fått avslag engagerar sig, för jag tror knappast att någon som lever nära någon som lider så kan lämnas oberörd.
Men hur är det annars? Är det så att vi på något sätt blir/har blivit vaccinerade mot världens ondska? Vi reagerar kanske inte längre. Jag tänkte på det när jag häromdagen såg ett TV-program om hur man kidnappade barn som sedan fick köpas loss.
Men tänk er själva om det var våra barn eller barnbarn!
Vad är det som gör att vi så sällan reagerar?
När det gäller att samla in pengar på stora galor till förmån för Världens barn, då hänger vi med, som om det skulle behövas ett kommersiellt jippo för att vi skulle känna för barnen. Men annars, i vardagen, inför det vi ständigt matas med, vad händer med oss?
Har våra hjärtan blivit helt tillslutna?
Jag tänker så även i mitt eget privata liv, där jag har fått en sorts försenad reaktion. Det är som om en dörr stängs till mitt inre när något drabbar mig eller när någon dör, och reaktionen kommer först långt senare när händelsen har kommit lite på avstånd.
Vi orkar kanske inte rent mentalt. Världen och livet har blivit för obarmhärtiga mot oss.
tisdag 14 november 2017
Intressanta berättelser
Idag har vi haft ett intressant föredrag på Spf av förre TV-producenten Bengt Roslund, som bland annat hade varit med och gjort TV-programmet "Här har du ditt liv", som han berättade historier om "bakom kulisserna."
torsdag 9 november 2017
Påtvingad teknik
Jag har försökt i det längsta att slippa ha en smartphone. Min Doro är så bra, och så slipper jag ha nätet med mig hela tiden.
Men när jag för en tid sedan skulle på en konferens, där det krävdes att vi skulle ha en sådan mobil och när allt fler kräver mobilt bank ID gav jag upp!
Idag har jag suttit i flera timmar i support, för jag fick inte in internet- frånsett Facebook. Supportern förstod inte heller varför.
Allt övrigt som jag hade planerat föll, och min irritation var inte måttlig, men ändå inte så hemsk som igår, då jag kände mig helt hysterisk inför något som jag inte alls visste något om. Jag förstod ingenting, inte ens hur man öppnade telefonen. För sådana små onödiga saker som en vanlig bruksanvisning finns inte längre i bokform. Bara på nätet, och där dök det upp en ruta som blockerade,
Till slut ringde jag Telia. Jo, de visste genast varför det inte fungerade, för tjänsten var inte aktiverad från dem!!! En halv dags arbete helt i onödan.
Idag kände jag avundsjuka på min salig mormor- född 1871- som fick sitta i en stol vid ett stort bord och vara gammal! Utan smartphones.Omgiven av döttrar, en son och barnbarn.
Men när jag för en tid sedan skulle på en konferens, där det krävdes att vi skulle ha en sådan mobil och när allt fler kräver mobilt bank ID gav jag upp!
Idag har jag suttit i flera timmar i support, för jag fick inte in internet- frånsett Facebook. Supportern förstod inte heller varför.
Allt övrigt som jag hade planerat föll, och min irritation var inte måttlig, men ändå inte så hemsk som igår, då jag kände mig helt hysterisk inför något som jag inte alls visste något om. Jag förstod ingenting, inte ens hur man öppnade telefonen. För sådana små onödiga saker som en vanlig bruksanvisning finns inte längre i bokform. Bara på nätet, och där dök det upp en ruta som blockerade,
Till slut ringde jag Telia. Jo, de visste genast varför det inte fungerade, för tjänsten var inte aktiverad från dem!!! En halv dags arbete helt i onödan.
Idag kände jag avundsjuka på min salig mormor- född 1871- som fick sitta i en stol vid ett stort bord och vara gammal! Utan smartphones.Omgiven av döttrar, en son och barnbarn.
lördag 4 november 2017
Bedövad av ondska och känslokyla
Det har varit en svår dag i ensamhet och smärtor i ena knäet och svårigheter att gå. Andra går till sina anhörigas gravar, jag kan inte göra det.
Flera människor har varit elaka mot mig idag. Vad händer om jag blir ännu äldre och ännu mera orörlig, och ingen hjälper mig, utan tvärtom är folk elaka?
Och min gamle bil måste bytas. Igår var den plötsligt mycket svårstartad i Karlshamn när jag var inne ett ärende där. Känslan av att kanske inte komma iväg är otäck.
Benet fungerar inte, bilen fungerar inte och människor är elaka och ondskefulla!
Jag vill flytta härifrån!
Flera människor har varit elaka mot mig idag. Vad händer om jag blir ännu äldre och ännu mera orörlig, och ingen hjälper mig, utan tvärtom är folk elaka?
Och min gamle bil måste bytas. Igår var den plötsligt mycket svårstartad i Karlshamn när jag var inne ett ärende där. Känslan av att kanske inte komma iväg är otäck.
Benet fungerar inte, bilen fungerar inte och människor är elaka och ondskefulla!
Jag vill flytta härifrån!
fredag 3 november 2017
torsdag 2 november 2017
I Blekingeposten
Idag finns min insändare om den skrämmande okunskapen hos M vad gäller behovet av modersmålsundervisning/svenska 2 stort uppslagen i Blekingeposten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)