lördag 31 maj 2014

Andras liv i brist på eget

Efter en uppväxt i storstadsområde flyttade jag till landet, för det får man väl kalla byn där jag bor. Men först bodde jag några år i en by med nybyggda småhus mellan Malmö och Lund, där ännu byamentaliteten fanns kvar. Det dröjde ganska länge innan jag förstod den sociala kontrollen och skvallret. Men skvallret är långt ifrån alltid illasinnat. Det är mera ett sätt att umgås. Man talar om andra och inte om sig själv.
Det där intresset för andra och andras liv finns på annat håll också. Inte bara i veckotidningarnas skvallerspalter, utan också när det gäller exempelvis homosexuella. I samband med att Pridefestivalerna blir fler och fler, blir det naturligtvis aktuellt. Personligen tror jag att dessa festivaler är till mer skada än nytta, för de ger en förvrängd bild av det som i de flesta fall är helt vanligt vardagsliv.
Vissa präster och en del andra är otroligt intresserade av sex. De kan hålla på att diskutera detta hur mycket och hur länge som helst. Fast det är kanske inte så konstigt i en miljö där sex har varit så tabubelagt. Man har kanske inte heller så stora erfarenheter själv.
Men det som förvånar mig i den otroliga översittarstilen är att man inbillar sig att man har rätten att tala om för andra människor hur de ska leva sina liv, om de ska få gifta sig och om de ska få skaffa barn eller inte. Detta trots att man inte alls är i någon position där man ska fatta beslut om sådant.
Den enda förklaringen till detta intresse, som väl snarast ter sig sjukligt, måste ju vara att de här personerna lider brist på ett eget liv. Många har säkert bara nätet som sin umgängeskrets i en konstlad värld med "vänner". Då kan det nog bli så här konstigt.





Äntligen!

Idag hade nöden ingen lag. Jag var tvungen att sätta mig i bilen och köra till stan för en present till en väninna. Och det gick bra! Det gjorde lite ont under foten- för ännu är jag inte helt okey i foten/benet- men det gick att köra de tre milen, fram och tillbaka.
Jag har alltså inte kunnat köra längre än till affären i byn på nästan sex veckor.
Så kunde jag gå på min väninnas 80-årsuppvaktning. Där var det mycket folk, för det här är ett ytterst socialt par.
Det charmiga är att jubilaren lika gärna kunde ha fyllt femtio eller högst sextio år, för hon ser både oförskämt ung ut och är pigg och alert.
Jag är mycket glad för mina vänner/väninnor. Och de flesta har jag känt i många, många år. De äldsta sedan 11-12 års åldern.


Ikväll fick jag se på nyheterna att en motorcyklist i 40-årsåldern hade omkommit i en olycka i Malmö. Min sons motorcykel har gett mig mycket ångest under åren, även om jag är övertygad om att han kör ansvarsfullt. Då är jag tacksam för sms:n och för min gulliga svärdotter som verkar förstå en mors oro. Sonen har väl inte alltid helt den förståelsen! Eller han kanske bara låtsas att han inte förstår? Så för säkerhets skull skickade jag ett sms till honom och ett till henne. Och svaren kom snabbt- från båda! Tekniken har sina fördelar!

torsdag 29 maj 2014

I det fria

Det aviseras regn till i morgon här, och med tanke på hur högt gräset hade blivit under den tid jag inte har kunnat röra mig ordentligt på grund av mitt ben, blev jag idag tvungen att gå ut och klippa med trimmern. Nu har gräset i vart fall en längd så att jag kan ta gräsklipparen på det. Det är härligt att vara ute i trädgården, när jag väl kommer dit. Ännu blommar de flesta av mina syrener och paradisbusken, som jag kan se från mitt sovrumsfönster, är på gång. En vacker tid! Nu återstår att se om jag kan röra armar och ben i morgon.
Och idag fyller min son, det äldsta barnet, 43 år. Tiden går fort. 


Tänk om det vore min dotter

I går tänkte jag på den där kommentatorn som är så nedlåtande och hånfull mot äldre, som jag visar på ett tidigare inlägg här.Hon är nog ungefär tio år äldre än min egen dotter.
Då tänkte jag på hur jag hade känt det om min dotter hade uppträtt på det sättet mot äldre. Det kan jag aldrig tänka mig att hon skulle göra. Ja, inte ens till mig skulle hon säga sådana saker hur arg hon än var. Det är fullständigt otänkbart.
Hur ser den här människans föräldrar på hennes uppträdande? De måste ju vara ungefär i min ålder. Lever de? Känner de sig i så fall stolta?
Dessutom säger hon sig vara lärare! Helt obegripligt.

Ointressanta och överspelade präster

Det blir säkert ingen reaktion efter gårdagens Uppdrag granskning, där några präster var intervjuade efter ett fingerat  hjälpsökande med frågor från en reporter som utgav sig för att vara homosexuell. Att det inte blir någon reaktion beror naturligtvis på att det inte längre går att piska upp någon stämning mot deras eventuella homofobi. Folk bryr sig inte längre. Utvecklingen har nu gått så långt att människor helt enkelt ser dem som något passerat och överspelat.
De får väl tycka och tro det de vill. Det är ju helt betydelselöst.
Sanningen har Gud och inte prästerna och är de så banala och viktorianska att de ser sex som den stora synden i samhället så får de väl vara det.
De är ändå snart ur tiden, de flesta är ur sin prästgärning idag.
Det är klart att de själva kommer att försöka få uppmärksamhet, men de kommer nog mest att få prata runt i sina egna sammanhang för jag tror att väldigt få kommer att lyssna eller bry sig.
Ärkebiskopen tyckte att man ändå hade kommit långt på väg, även om det fanns en del övrigt att önska och hänvisade till domkapitlen.
Han är väl inte heller förvånad. Det är ingen av oss som i någon form har mött de här människornas sätt att tänka och resonera.
Men, det finns betydligt intressantare saker än dem att syssla med i världen.

onsdag 28 maj 2014

Fruktansvärda förhållanden på pedofilförskolan i Högsby

Det som har hänt barnen i Högsby blir tydligen bara värre och värre. Nu har pedofilen också filmat och fotograferat övergreppen på samtliga barn på förskolan, sades det ikväll, och man kan befara att han har lagt ut bilderna! Fruktansvärt! Tänk att ha sitt barn i sådana omständigheter på nätet. Föräldrarna måste ju vara helt förtvivlade. Och finns bilderna på nätet så kommer de nog att ligga kvar! För hur får man bort sådana?
Men reagerar ingen och frågar hur han har haft möjlighet att göra allt detta?
Det visar ju med stor tydlighet på stora missförhållanden på förskolan. Inte har väl personal tid att göra sexövergrepp som de fotograferar på alla barn på en normal förskola? Vad har de sysslat med där?
Förskolan måste naturligtvis undersökas ordentligt och stängas! Det är ju en stor skandal!

Ovärdiga debatter


    1. Tänk, tant lila, jag slog vad med mig själv om en miljon på att om jag skrev "hyfsa till dig" så skulle du genast skriva att så får man inte tilltala "en äldre kvinna". Och jag vann!

      Men jag har tänkt mycket på det du skrev och hur jag ska svara, med tanke på att jag är sfi-lärare. Men du måste tro mig att jag aldrig skulle lära mina elever "Tjänare!".

      I vilket fall, "Fuck you" förstår jag vore helt fel att skriva, men jag tänkte på att med tanke på din ålder kan det kanske vara på sin plats att skriva:

      "Vill tant vara så vänlig och ta sig i brasan?"
       
      1. Det hann skrivas åtta kommentarer om diskussionsämnet (hur kyrkan behandlar sina anställda) innan hela diskussionen kantrade och började handla om sex. Den första sex-kommentaren kom 10.35 från Anonym, som sedan visade sig vara sign Jag i Halland. och sign Anna var inte sen att hänga på. Denna kvinna (?) vekar bli väldigt upplivad av verbal-sex med anonyma präster. Syndigt ska det vara, för synden är bitterljuv. Annars finns det väl bloggar som hyllar alla former av sex, med vem som helst och hur många som helst, som den renaste formen av kärlek. Men då saknas förstås den där extra kryddan.

        Varför inte stoppa fortsatt kommenterande, när sexfreaksen har tagit över?
         

        1. Den där kommentaren, LFL, var en verklig förebild för oss alla när det gäller att inte komma med grova personangrepp!

          Men tänk, LFL, om Dag Sandahl lyder dina råd - hur tror du det går för dina kommentarer då? Bara en liten oskyldig fråga.

          Jaja, här sitter man och är upplivad minsann. Men obs att verbalsexet gäller PRÄSTER, så kan du inte åtminstone någon gång ibland lämna mig ifred?


      1. Läs ovanstående! Så här debatterade en Sfi-lärare och min nu före detta fästman häromdagen på Bloggardag. Är detta en värdig debatt? Värdiga invektiv mot mig?
      2. Hade någon stannat kvar i en relation med en man som drar till sig den här sortens debattörer? Och nog måste man undra på vilket sätt han inte lämnar henne ifred!
      3. Detta är långt, långt under min värdighet!
      Och borde inte en präst i Svenska kyrkan censurera den här sortens inlägg? Är de värdiga kyrkan?




Att köra sig själv in i ensamhet

Ibland undrar man. Hur kan det komma sig att den här personen verkar vara helt utan vänner och sociala kontakter? Det verkar ju vara en trevlig människa.
Men efter ett tag förstår man. Man förstår alltför väl, för sådana människor lever ofta i någon sorts total destruktivitet i sina liv.
De lyckas förstöra allt omkring sig och får människor att totalt tappa förtroendet för sig.
Om man ska leva i en gemenskap, måste man givetvis skapa ett Vi. Man kan inte demonstrera andra Vi och antagonism MOT den person som man ska bygga/upprätthålla gemenskapen med.
Man kan till exempel inte hålla morsan bakom ryggen mot svärdottern, det lär väl annars vara mycket klassiskt. Man kan inte hylla sin syster och förkasta allt det som kärestan gör.
Inte heller kan man i det offentliga rummet kränka den man är tillsammans med genom att spela ut mot/med andra kvinnor eller
inta en negativ och hånfull ställning till sin partners åsikter och tro.


Med tanke på det ovanstående och med avseende på den senaste tidens bloggdebatter meddelar jag här offentligt att jag lämnar min relation med LFL. Det blir säkert bäst för oss båda, i synnerhet för mig! Han får lycka till att hitta andra offer att kränka och psyka! Jag kan bara beklaga dem!

Uppror i tockehuset

En ny tockedröm, och den gör mig faktiskt fortfarande lite yr, som jag var när jag vaknade för en stund sedan.
Det var nämligen totalt uppror i tockehuset idag. Alla for runt varandra och hojtade, och stortocken själv satt och skrev och skrev och skrev. Många hade rivit ut blad från någon tjock bok och pekade och gol att där stod det.
Jag fattade först ingenting. Sedan hörde jag ord om något som skulle avslöjas. Idag hade nästan alla svarta huvor över huvudena, och de talade tyst med varandra även om jag kunde se att de var mycket upprörda för att de for runt.
Men vad var på gång?
Något skulle visas...
Någon tocke med lila skjorta hade sagt något i media...
Några skulle hängas ut...
Jag förstod ingenting av den totala upprördheten.
I ena hörnet stod en höna som hade en mössa på sig. Varför behöver en höna ha en mössa? tänkte jag. Konstigt, hon hade kanske skadat kammen, eller vad det heter på en höna.
Plötsligt började hon kackla
-Men jag då! Men jag då! Men JAG då!
Ingen brydde sig om hennes kacklande.
Då började hon fara runt och riva de utrivna boksidorna ur händerna på folk och kacklade att det stod visst inte som de påstod.
De flesta brydde sig inte om henne. Men någon klappade henne på huvudet och försökte förklara.
Men vad gör hon nu? tänkte jag i drömmen.  Oj, oj, oj vad konstigt hon uppträdde med baken mot tockarna. Men inte heller det hjälpte, för ingen verkade intresserad.
Plötsligt ser jag hur denna höna har dragit fram en kartong och ställt sig på den. Där fortsätter hon att kackla sitt "Men jag då."
Hon blir ivrigare och ivrigare, men oj, där gick hela kartongen sönder, och hon trillade rakt ner på marken. Fortfarande brydde sig ingen.
Men vad händer nu?
Två tockar försvinner åt sidan, och jag hör att de pratar med varandra om sig själva.
-Tänk om de vet något om oss två? säger den ene...
Nej, jag begriper ingenting!



Och därvid stannade det!
För då vaknade jag.
Men man ska visst titta på tv ikväll, så mycket förstår jag.






Det handlar om MIG- narcissisternas utgångsläge

Men- vad är detta? Så har tänkt när jag läst  svar som någon har skrivit på något och som inte har med det den svarar på att göra.
Allt har på något konstigt sätt kommit att handla om personen som svarar, och allt som har skrivits har i dennes ögon handlat om honom/henne själv, fast detta alldeles uppenbart inte alls är fallet.
Då har vi stött på en liten narcissist. Allt ljus på denne, och allt handlar om den personen, även sådant som är ljusår ifrån!


Narcissister är svåra. De skyller alla fel och misstag de gör på andra och själva är de ständigt de stora offren, medan andra människor ljuger och fantiserar.
Ibland har jag undrat hur nära förknippad narcissismen är till paranoian. Nog måste det finnas starka anknytningspunkter?

Långsamt framåt...

Benet har blivit bättre, men det är inte helt bra, och jag lever fortfarande ett konstigt vid-sidan- om- livet- liv här i mitt hus med katten. Åker ner och handlar, det är det enda jag har gjort de senaste fem veckorna. Medan barn har döpts och konfirmerats i släkten, Skrivarklubben har firat 50-års jubileum och vår antologi har släppts- det skulle jag ha varit med om. Konferenser och logemöten och idag en lärarmiddag, allt det där har försiggått någon annanstans, och där skulle jag ha varit.
Men jag har i alla fall varit hemma hos en väninna på födelsedagskaffe idag!
Ett första steg att bli social igen? Det får vi hoppas!
Och Mannen?... han är på annan ort ett tag till. Vem orkar umgås varje dag i det här tillståndet? Tur att jag inte är gift eller sambo hela tiden. Jag orkar ju knappt prata i telefonen!

tisdag 27 maj 2014

Trött på att bli irriterad

Igår var det en riktigt eländig dag med mina ben, och jag fick inte gjort något vettigt av allt det som måste göras här hemma.
Dessutom blev jag irriterad.
Bloggvärlden är på gott och ont. Det vet vi alla. Den ger också utrymme för någon sorts pseudoliv, där människor verkar leva sitt liv och ha sina kontakter enbart i denna konstlade värld.
Det är naturligtvis förståeligt om gamla och trötta fastnar framför skärmen lite för länge än de nog borde, men när människor i medelåldern verkar hänge sig åt bloggskrivande i stället för åt det verkliga livet, då är det djupt tragiskt.
Naturligtvis är det på bloggarna, som på långa bussresor, att man inte kan dölja sina vanföreställningar i längden. Visst borde man ta hänsyn till om någon talar om att de inte kan jobba heltid på grund av psykisk sjukdom och tänka på att de nog inte fungerar riktigt som man förväntar sig av andra, men det är ändå väldigt provocerande med folk som är ytterst gränsöverskridande.
Jag bestämde mig i morse för att jag ska försöka hålla huvudet kallt och inte irritera mig på människor som så uppenbart inte är mentalt friska. Fast det gäller kanske att låta bli att läsa dumheterna och oförskämdheterna som de skriver. Det ska jag försöka med idag och ägna mig åt gräsklippning och åt en väninnas födelsedag.

måndag 26 maj 2014

M backar, SD framåt, är det konstigt?

Igår vid valvakan undrade jag om hela public service styrdes av vänstern. För hur kunde de intervjuade sitta och beklaga att SD hade gått framåt och tala om hur rädda de var för det. Var det ingen som kunde säga att de var rädda för kommunistspöket med denna vänster på frammarsch?
Fredrik Reinfeldt fortsätter att rabbla arbetslinjen i ett Europa fullt av arbetslösa och envisas med ett generöst öppet land.
Det förvånar inte mig att Mp gick framåt när man har EU-politiker av den kvalité som man visade upp. Jag är rädd för deras politik här i landet med höga energipriser, men jag är övertygad om att de gör ett mycket bra jobb i EU.
I Blekinge gick SD starkt framåt. Det är väl inte så konstigt när man har ledamöter i partiledningen härifrån som vi har kunnat följa i flera år.
Men varför går då SD framåt?
Kan det vara så att människor har tröttnat på en flyktingpolitik som verkar vara huvudlös och som inte håller kvalité i praktiken?  Folk har kanske tröttnat på stenkastningar och bränder, på att polis och brandkår inte kan ta sig in i vissa förorter, på risken att få sina bilar uppbrända utanför sina bostäder? Folk kanske inte tycker att gatorna i storstäderna ska fungera som arbetsplats för Rumäniens fattiga, utan att Rumänien borde ta ansvar för dem? Folk har kanske tröttnat på kaos och skitprat, där verkligheten står i bjärt kontrast till de vackra orden.
Jag har vistats - och bott- tillräckligt mycket i Stockholms södra förorter för att veta hur det här landet ser ut. I verkligheten!
Nej, där i förorterna har nog inte SD framgångar. Där finns ju mycket få svenskfödda. Vårt land är ockuperat av främmande makter.
Jag har också tröttnat, men ännu har SD inte fått min röst. Inte ännu!

lördag 24 maj 2014

Men vad är det för drömmar?

Jag brukar inte fundera så särskilt mycket på mina drömmar, och i många år mindes jag dem överhuvudtaget inte. Och om jag kom ihåg dem, så var det bara en kort stund efter uppvaknandet.
Dessutom brukar jag inte berätta om mina drömmar för jag är övertygad om att någon psykolog eller psykiatriker i läsekretsen försöker tolka dem. (Jag har faktiskt femton års äktenskap med en leg.psykolog i mitt bagage.)
Men nu ska jag berätta om drömmen jag hade i morse. Den här är dessutom en riktig dröm och inte bara en tockedröm.
Jag stod på marken och såg ett flygplan lyfta. Det gick ganska trögt, och flygplanet flög sedan ganska lågt, så lågt att jag var rädd att det skulle störta. Men så plötsligt tog det en enorm fart och sköt mot höjden, och det flög jättehögt.
Tänk om jag också fick göra det! Flyga jättehögt!
I stället för att gå omkring här med cement i benen.

Ett behov av dramatik

Varhelst SD drar fram väcker de stor uppståndelse och en massa protester. Vi ska inte tala om vad all denna polisbevakning kostar samhället. Det är värre än om de vore terrorister. Har detta verkligen rimliga proportioner?
Några relativt unga killar från lilla Blekinge har blivit utsedda till monster i landet av en del. Samtidigt som partiet bara tycks växa.
Är inte alltihop någon sorts behov av syndabockar och dramatik?  Vi har det kanske lite tråkigt i det här landet? Löjligt, det är vad det är! Urlöjligt!

De curlade saknar hyfs

De blev konstigt uppfostrade, i den där generationen som uppfostrades av människor i min ålder. För vi trodde att de skulle få komplex om de inte fick härja precis som de ville hemma och om de fick en tillsägning. Det blev naturligtvis  en mycket märklig uppfostran.
Mer än en gång har det förvånat mig att mina egna barn har blivit så väluppfostrade som de ter sig. I vart fall mot andra. De saker man kan säga till sin mor ligger naturligtvis ljusår ifrån vad vi i min kuvade generation hade vågat säga! Inte hade jag vågat stå på huvudet in i mina föräldrars bil om du hade haft det lite stökigt där (nu hade de inte det, men som exempel) och satt igång att städa den. Till exempel. Men detta är en sak. Det är inom familjen och man kan naturligtvis också konstatera att vi har en betydligt närmare kontakt med våra barn än vad vi själva hade med våra föräldrar, i vart fall i de borgerliga familjerna med höga häckar. Så tror jag att det är.
Men- därifrån till att mötas av ett fullständigt häpnadsväckande sätt att tilltala en äldre person från en okänd person är steget långt. Som jag mötte i en bloggkommentar i dag från en medelålders kvinna. Att machomän kan vara fräna och oförskämda i tonen, det har man nog sett, men att yngre kvinnor tilltalar äldre så respektlöst det är faktiskt anmärkningsvärt. Samtidigt som de försöker driva en sorts kvinnofrågor. Feministiska frågor (jag skriver inte feminismen) börjar alltid med respekt.
Men vi har ett totalt respektlöst samhälle. Detta ser vi ju inte minst nu i valrörelsen där vissa riksdagspolitiker möts av burop och visselpipor när det försöker framföra sitt budskap.
Jag tror att jag är lite bortskämd med att människor i min omgivning är väldigt respektfulla i sitt uppträdande. Kanske just därför reagerar jag på när jag blir illa bemött, vare sig det är från bloggkommentatorer eller andra.

torsdag 22 maj 2014

Min trädgård läker min själ





Flyktingmottagandet kräver ansvar

Ronneby kommun har hyllats för att man har tagit emot 240 barn/ungdomar det här läsåret. Som före detta lärare i svenska för invandrare/asylsökanden på högstadiet i Ronneby har jag undrat var man har fått alla resurser för detta mottagande ifrån. På min tid var det mycket dåligt med resurser för invandrarundervisningen, och språket är ju nyckeln till både skola och samhälle.
Idag kan man läsa i lokaltidningen att Utbildningsnämnden nu föreslår kommunstyrelsen att man ska inrätta en sluss för de nyanlända, där de först kan vistas och lära sig lite svenska och om samhället för att sedan slussas ut i ordinarie förskolor/skolor. Ett förslag. Nu?
Men barnen/ungdomarna finns ju redan här! Vad händer med dem just nu? Vad har hänt med dem hittills?
Men kan inte leva i planeringsstadiet ständigt! Detta är man mycket bra på i Blekinge!

onsdag 21 maj 2014

De som vill tysta andra

Igår berättade en väninna att när hennes särbo inte gillade det hon sade satte han fingrarna i öronen och sade "Bla,bla,bla..." Ålder? Runt 65 år, tror jag!
Det finns många sätt att tysta eller att försöka tysta folk.
Själv fick jag ju mycket tråkiga, personliga erfarenheter förra året när saker jag hade skrivit i bloggdebatter kopierades och skickades vidare till dåvarande partikamrater. Och det var inget som hade med mitt partis politik att göra, inte alls. Det var alltså inte partiskadligt.


Nu försöker man alltså tysta SD. Samtidigt som partiet blir större, och nu är tredje största partiet i Sverige. Det hjälper tydligen inte med de här vänster-attackerna i bästa DDR-stil.
Att det finns en hel del DDR-stuk inom S vet nog många av oss som har jobbat med folk i det partiet eller varit medlemmar. Tendensen att försöka tysta andra verkar vara på framväxande dessutom.
En mycket farlig samhällsutveckling!





tisdag 20 maj 2014

Inga sossar i vår aula/vårt kapell

Idag kom jag att tänka på en historia från min rektorstid på Oskarshamns folkhögskola, Växjö stift, på 1990-talet.
Jag var då socialdemokrat. Det är jag inte längre.


Socialdemokratiska föreningen hade hyrt vår aula, som också fungerade som kapell, eller tvärtom kapellet som också fungerade som aula, för att Mona Sahlin skulle komma dit.


Skolans grundare var pensionerad sedan många år, efter honom hade det funnits två rektorer före mig, men han höll ändå järnkoll på vad som hände på skolan och försökte påverka så gott han kunde. Han var prost och frimurarbroder och hade under sin rektorstid varit aktiv moderat. Moderaterna lär ha haft möten på skolan.


När jag kom till skolan på morgonen, samma dag som Mona Sahlin skulle komma, var stämningen ytterst upprörd. Grundaren hade ringt en av sekreterarna, som han var bekant med och varit starkt kritisk till att det skulle framträda en socialdemokrat i vårt kapell.
Efter en stund dök vice ordföranden, en av hans "springpojkar", upp på rektorsexpeditionen och beordrade mig att ändra lokalen till gymnastiksalen. Kapellet fick tydligen inte smutsas ner!
Så fick vaktmästarna en massa extrajobb av att sätta in och senare plocka bort stolar från gymnastiksalen.
Jag undrar vad han tänkte om att jag, socialdemokrat, stod där nere i kapellet och till och med höll morgonböner!
Grundaren fick senare en stroke som gjorde att han förlorade talförmågan. Jag själv blev efter 6,5 år utköpt från skolan. Det var jag vid det laget glad över och nöjd med uppgörelsen. Numera är jag borgerlig sedan många år.

Svensk flyktingpolitik -en guldgruva för människosmugglare

Ibland, någon enstaka gång, är det någon politiker som talar om att det borde göras ändringar i vår flyktingpolitik eftersom den gynnar dem som smugglar hit folk.  I Sverige får nu flyktingar från Syrien permanent uppehållstillstånd, en mycket ovanlig åtgärd. De som kommer hit från krigshärjade länder brukar få asyl på ett par år tills man förväntar sig att läget i hemlandet har stabiliserats.
Men hur är då vägarna för syrianerna att komma hit?
Ja, det finns ju bara de illegala vägarna genom människosmugglare. Det lär kosta ca 100 000 kronor att fraktas hit gömd.
Vad är det då vi sysslar med genom våra beslut i Sverige?
Det är väl klart att det blir attraktivt att söka sig hit till en säker asyl. Detta måste ju vara en guldgruva för människosmugglare!

Trött på att sitta här

Det är verkligen skrämmande hur skört livet är, och hur lätt det är att bli handikappad också av ganska små saker. För ett ben som inte fungerar som det borde är ju ingen stor sak, egentligen. Nu har jag varit fastlåst i mitt hem, frånsett att jag har kört till affären för att handla några gånger och varit i trädgården och jobbat lite en dag, i fyra veckor. Hur är det för dem som alltid sitter så här? Människor som i åratal är orörliga.
Men visst, jag är bättre, jag kan gå här inne utan käpp, även om det är bra att avlasta benet, och jag kan sätta mig ner utan större besvär.
Sakta löper tiden iväg ifrån mig medan jag sitter här i en tillvaro som bara tillhör mig och katten, nästan i vart fall.
Jag orkar inte heller ta emot besök som jag känner mig.

Samtidigt är det fascinerade hur små saker blir till stora saker. Att kunna gå till brevlådan själv. Att kunna handla, om än stödd på kundvagnen och med käppen i den. Att ha bilen utanför dörren direkt. Små vardagliga ting som blir jätteviktiga.
Livet är skört som en spindelväv, skrev min svägerska till mig en gång när min bror på en sekund fick hjärtstopp. Från ett sammanträde och på väg till skrivbordet stannade hans hjärta. Han räddades som genom ett under. Men livet stannar upp, vi blir iskallt medvetna om skörheten i det och i oss själva.

Och jag har blivit mycket medveten om kilona som måste bort! För att knäna ska orka bära mig!



måndag 19 maj 2014

Den man i grunden är...

Det är inte ofta jag numera tycker att en gudstjänst är riktigt bra, men det tyckte jag faktiskt när jag såg tv-gudstjänsten i söndags. Den var både bra i predikan och i musiken, och solosångerna var fantastiska. Jag orkar inte dra mig ner till den enorma basilikan som vi har här i byn och sitta där med ett tio/tjugotal personer. Det känns ödsligt, och jag hittar inte alls någon känsla av gemenskap i de gudstjänsterna. Annat var det när kyrkan reparerades, och vi tvingades ha gudstjänsterna i församlingshemmet.
Prästen pratade om dem vi i grunden är. Ja, vilka är vi i grunden?
Mycket hämmar vår utveckling och potential. Själv anser jag mig vara ganska så skolförstörd. Vår skola ströp i mycket vår kreativitet, inte minst gäller detta för mig själv i teckning och i skrivande. Jag är säker på att jag hade kunnat vara mycket bättre om jag inte hade haft strikta linjer för rätt och fel.
Så är det nog för många av oss. Vi kör på halv maskin, kommer aldrig riktigt loss, orkar inte befria oss själva och hittar inte heller någon annan som gör det. Och om vi hittar någon vågar vi kanske inte lyfta.
Jag vågade inte lämna Sverige för Italien en gång i tiden. Till exempel. Nu blev livet bra men annorlunda ändå, och mina barn hade ju inte varit födda om jag hade bott där.
Kanske blir man trött av att känna sig låst. Jag vet inte. Men visst skulle vi väl alla vilja känna oss- blomstrande?

STASI-metoder hyllas i Sverige

Att hindra riksdagspartiers möjlighet att hålla möten är naturligtvis ett mycket allvarligt ingrepp i en demokrati, vilket på alla sätt borde stoppas och straffas.
Om det nu är vänsterungdomar som gör att sverigedemokrater inte kan göra sig hörda på sina offentliga möten, så är naturligtvis detta en direkt utlöpare från hur det var under STASI tiden, där bara vissa åsikter och uppfattningar tilläts, och där människor förföljdes och blev straffade om de hade fel politisk färg.
Vänstern förnekar sig inte! De gamla ränderna sitter hårt fast . Människor som inte har deras uppfattningar är utan rättigheter. Men vad har Svenska kyrkan med dem att göra?

Där går en definitiv gräns för jämställdhet!

Förre ärkebiskopen och jag är nästan jämngamla, det vill säga han är två dagar äldre än jag. Vi är födda 1943.
Jag läste just att han hade gift om sig. Hans nya hustru är född 1966.
Vad hade hänt om jag hade kommit dragandes med en man född 1966?
Tala om jämställdhet!







Svenska kyrkan gör bort sig!

Nu ska man tydligen ha en gudstjänst - för alla slags tro- i Falköping också i samband med att Jimmie Åkesson ska hålla tal. Har Svenska kyrkan blivit partipolitisk rent officiellt nu? Eller vad sysslar man med?
Finns det ingen där som tycker att invandringen bör begränsas?
På vilket sätt har Jimmie Åkesson visat att han är rasist? Vad ligger i det begreppet för människor?
Nej, nu får faktiskt Svenska kyrkan sluta upp med att leka mobbare! Det räcker mer än väl! Kyrkan tappar totalt sin trovärdighet i detta.
Jag kan inte bedöma om SD eller delar av SD är rasister. Det finns säkert människor inom S och M  som skulle betecknas som sådana också.
Men det som händer i vårt samhälle nu är faktiskt allvarligt. Vissa grupper försöker strypa yttrande- och åsiktsfriheten. Tror någon att SD förlorar på det här? Icke! De kommer att vinna röster, var så säker.
Idag är Dag Sandahl mycket klarsynt i den här frågan på
http://bloggardag.blogspot.com i inlägget "Hojtargudstjänst":
Han har helt rätt, vad folk gör i de här tillställningarna (precis som i Jesusmanifestationen?) är att de demonstrerar sin egen rättfärdighet.
Var det inte några i Bibeln som också gjorde det? Vad sade Jesus om dem?

söndag 18 maj 2014

Aj, aj, tupparna igen!

Det är tydligen risk för att drömma om tockar när jag sover på eftermiddagen. Nu var de där igen!
Först kom stortocken och viftade och skrek i sin röda tröja, som nästan såg ut som en biskopsskjorta. Han skrek något om några som var helgonförklarade, och de andra som hade samlats, en del med huvor och andra utan, gick närmare honom.
- Det är förskräckligt, det är förskräckligt, ropade de, tänk alla dessa biskopar som inte är biskopar och nu denna nya, högsta höna som inte kan vara en högsta höna! Vi är förlorade tjöt en, och alla stämde in i att de var förlorade, förlorade, förlorade...

Men vad var nu detta? Plötsligt ser jag en tocke som står lite vid sidan om de andra och ser väldigt deltagande ut, tills han plötsligt far iväg med en röd flagga svajande och skriker - Bort med alla vindkraftverk, bort med alla vindkraftverk, bort med alla vindkraftverk.... och så far han runt, runt med detta.
De andra tittar lite frågande på honom, men sedan fortsätter de med att gala om hönsen som de inte vill ha! Ja, det vill säga ha och ha, det vill de kanske. Om de är tysta och lagar deras mat!

Nu ser jag en annan tocke som ser så konstig ut. Han har svart huva över huvudet, men vad är det mer han har? Jo, han har tvångströja på sig! Helt fången! Och vad är det som låter så konstigt? Jo, han talar med förvrängd röst. Stackaren!
Nu har den där tocken med den röda fanan lugnat ner sig, och nu börjar han en lång utläggning om den där andra kyrkan, som han kallar något konstigt, moderkyrkan, och så talar han om någons moder. Jag begriper ingenting i drömmen.
Men, vad händer nu? Jo, nu kommer en stor vagn och ur den stiger den som ska bli den allra största hönan snart. Och se, plötsligt står alla uppradade och ler- jodå tockar kan le!- fast stortocken dunkar henne i ryggen förstås. Han med den röda fanan håller den synlig, han tror nog att hon gillar den, och han med tvångströjan ser jag springa det fortaste han kan bort därifrån. Men då, då vaknar jag av att katten går runt mig och jamar och vill ha mat! Så synd!









lördag 17 maj 2014

Vi är på djupt vatten och farliga vägar

Vad är det som håller på att hända i vårt samhälle? Märker vi inte hur vår yttrandefrihet stryps mer och mer och hur alltfler jagas för sina åsikters skull? Det är en skrämmande utveckling!
Tror någon att man stoppar exempelvis högerextrema rörelser genom att tuta dem i öronen eller ringa i kyrkklockor? Finns det verkligen någon som är så urbota korkad att han/hon tror det?
Någon tyckte på facebook att man skulle ha stoppat Hitler. Med trumpeter och visslingar eller med kyrkklockor? :-)
Vad är det ungarna lär sig i skolan? Att man ska överrösta den man inte vill lyssna på?
Och vad är det brevbärare tror när det gäller posten? Att de kan välja vilken post som ska delas ut? Det måste vara Postens brevbärare!
Eller hur kan man i olika fack kräva att riksdagspolitiker inte får göra studiebesök eller framföra sina åsikter?
Vet ni vad allt detta är? Är det att motarbeta högerextremism? Nej, definitivt inte! Detta är mobbning, ren och skär mobbning! Och sådan är både skolelever och lärare mycket bra på enligt mina erfarenheter! Så vad som händer just nu är att vårt samhälle flödar över av mobbningsattacker- i den goda sakens namn!!! (?)
Och är det någon som inbillar sig att det är höjden av politisk medvetenhet som får ungdomar att kasta sten på bussar, polisbilar och brandbilar? Vakna!

Jag gillar inte MP, ska jag störa deras möten?

Jag tror att Miljöpartiets politik är en direkt fara för vårt land. Med deras energipolitik med höga skatter och avgifter kommer människor på landet att gå på knäna, och industrin är i fara. De verkar överhuvudtaget inte begripa att människor behöver både bil och el till industrin för att landet ska fungera. Alla vi som inte är så rika att vi kan köpa dyra, miljöklassade bilar kommer också att straffas.
Men nu funderar jag på vad jag ska göra mot denna stora fara som jag ser. Ska jag mobilisera folk? Samla ihop en massa människor? Så att vi kan ställa oss med ryggen emot Romson när hon talar eller störa henne genom att skrika och trumpeta och uppträda fräckt och oförskämt?
Är detta ingen bra idé? Men jag anser faktiskt att hon är en fara för landet. Hon är också intolerant och oförstående för människor som behöver bilen och för industrins behov.
Jag trodde att det var genom skrik, skrän, trumpeter, klockringningar och sabotage som vi numera driver politiskt arbete i Sverige. Är det inte det?

Är inte detta förmynderi, Göran Hägglund?

Kristdemokraterna är emot tvångsuppdelning av föräldraförsäkringen. Det tycker jag är bra. Låt föräldrarna själva bestämma! Vi ska inte ha något förmynderi.
Nej, förmynderiet det inskränker KD till att utövas över ensamstående. Ensamstående kvinnor ska inte få assisterad befruktning, tycker Göran Hägglund. Nej, men kvinnor kan skaffa barn på annat sätt också, även med män som de sedan inte vill ha något att göra med! Är det bättre?
Jag har lämnat KD, men är kvar i Seniorförbundet, och dit är det nog ingen idé att skicka kopierade åsikter från mig!

torsdag 15 maj 2014

Jag tror på vägledning...

Min tro är något ganska levande i vardagen. Jag är helt övertygad om att det finns en kraft, som jag kallar Gud, som träder in i våra liv. Som nu när jag var så kaxig och skulle klara mig själv. Och plötsligt rasar jag liksom ihop fysiskt efter en lång bilkörning med ben som inte längre fungerar, och jag blir helt utlämnad och känner mig övergiven. Då tror jag att Gud talar om för mig att jag inte klarar livet på egen hand.
Eller förra året, när fästmannen hade blivit uppretad över något som jag hade skrivit och lät den redan inköpta biljetten hit förfalla och inte åkte, och jag blev arg över detta, och jag ett par dagar senare föll handlöst i rabatten när jag skulle rätta till en ljuslykta och lutade mig mot den, och den brast. Då kom han.
Jag känner pekpinnarna. Visst, det är självförvållat, men jag har väl kört bil massor av gånger, långa sträckor, utan att mina ben har lagt av efteråt. Nej, det är nog något som man ska lyssna på när sådant här händer.
Jag skulle kunna räkna upp många vägledningstillfällen, som jag har upplevt det, i mitt liv.
Så min Gud sitter inte fast i någon trycksvärta precis! Även om hans ord och berättelser om honom så klart också finns i Bibeln. Men det viktiga är den levande Fadern  som tar hand om sina bångstyriga barn. Tror jag!
Detta påminner mig om något som jag för många år sedan hörde i en predikan där prästen sade
-Kyrkan är inte ett mausoleum över en död Gud!
Kloka ord, tyckte jag då, och det tycker jag nu också.

Den döda demokratin

Dagligen möts vi av information om att politiker hotas och trakasseras och hoppar av sina uppdrag. Ett av riksdagspartierna har inte en chans att framföra vad de vill i EU-valet eftersom deras möten, trots polisbevakning och ingripande, inte kan genomföras på grund av att de störs av vänsterextrema, skränande snorungar.
Nu har till och med Jonas Sjöstedt gått ut och fördömt detta.
Ministrar leker översittare och nekar att svara på frågor som landets invånare är angelägna att få svar på.
Har vi börjat få en ny form av demokrati i det här landet?
Vart är vi på väg i vårt döda folkhem?

onsdag 14 maj 2014

Intervjun med Maud Olofsson var skandalös!

Tror Sveriges ministrar, eller före detta ministrar, att de har rätten att åka i någon sorts gräddfil och inte alls behöver stå till svars för vad de säger eller gör?
Intervjun med Maud Olofsson igår angående Nuon- affären och om hon hade informerat statsministern i förväg var faktiskt rent skandalös. Hon framstod som en total diva, som inte alls svarade på reporterns frågor. Kommer detta att gynna ett parti som redan håller på att sjunka och riskerar att åka ur riksdagen?
Jag satt och funderade över vad jag hade gjort om jag var reporter i det läget. Undrar om jag inte helt enkelt hade avbrutit intervjun och sagt att det var lönlöst att fortsätta eftersom hon nekade att svara på de frågor jag ställde.
Botten, absoluta botten Maud Olofsson!

tisdag 13 maj 2014

Ännu mera sommar

Regnet har öst ner här idag. Jag vet inte riktigt hur det ser ut på baksidan i trädgården, annat än från fönstren. Framsidan är hemsk, med halvhögt, vått gräs och ogräs på gångarna! Jag längtar efter den riktiga sommaren!



'''

söndag 11 maj 2014

Då brister som i jubel vårens knoppar...

var det inte så Karin Boye skrev en gång? Det frusna blev till vår.
Här känns det mer än fruset med ett ben som inte fungerar riktigt sedan snart tre veckor tillbaka. Ja, jag vet att jag borde gå till läkaren...
Och jag är så trött på att gå här ensam med katten...
Det är till och med så att jag har snuddat vid tanken på att inte vara ensam... bara snuddat! bara tanken!


Har du någon gång suttit vid ett totalt hoptrasslat garnnystan och rivit och slitit i trådarna tills du till slut menar att det är dags att ge upp, då du plötsligt hittar en tråd som gör att allt löser sig, och du får rätt på härvan?
Eller som när jag häromåret skulle ta bort en gammal cypressbuske med jättestarka rötter. Jag grävde, slet och drog och var färdig att låta den stå kvar när rötterna plötsligt lossnade, och jag fick upp busken.


När är det tid att ge upp? Vet man det?


Idag skrev jag på facebook att jag är 150 år och ängen i trädgården (så känns det nästan just nu) är genomblöt.


Någon tyckte att jag var ung i sinnet. Alltid något att glädja sig åt när kroppen inte hänger med!

lördag 10 maj 2014

Att bära tyngden i sitt bagage

Man tror att man har gått igenom och glömt. Det som fanns finns inte längre, kränkningarna är glömda, dem man lämnat har man lämnat, och man är fri.
Så inträffar något som gör att man inser att detta inte alls är fallet. Man bär bara sitt bagage osynligt, men det tynger samtidigt.


Musik kan förflytta en, en melodi kan sätta igång en minneskavalkad. En dödsannons kan väcka vånda och ånger. Varför pratade vi inte med varandra innan du var död?
Det sker en sorts tidskullerbyttor i våra liv, där man kanske inte riktigt vet var man befinner sig till slut.
Om man, som jag själv har gjort, har flyttat några gånger och arbetat på olika platser, kan man ibland bli förundrad när man upptäcker hur saker finns kvar på de ställen man har varit. Ibland åker jag förbi ställen där jag har bott förr. Mina föräldrars och mostrarnas hus på Bellevue i Malmö. Huset i Hjärup, som vi hade när jag var gift. Lägenheten i Oskarshamn och lägenheten i Flemingsberg. Det finns människor här som fortfarande bor kvar på samma ställen, rör sig i samma kvarter och minns saker på ett annat sätt än jag gör, för minnena är från den plats där de finns kvar, för mig är de från något passerat och lämnat.
När man snurrar i det förgångna är det svårt att vrida blicken framåt. Särskilt när man, som jag gör just nu, är bunden till hemmet med ett skadat ben. Jag känner mig fången, inte bara fysiskt utan mentalt!











fredag 9 maj 2014

I ett annat ljus

År 2002 gav jag ut ett häfte om tiden som rektor på Oskarshamns folkhögskola och tiden före och efter. Detta var tre år efter det att jag kom därifrån.
Med tanke på allt jag har sett efteråt, och hur jag har omvärderat det som hände mig, är den historien helt annorlunda idag.
Få se om något av de stora förlagen blir intresserat! Historien skulle ju verkligen ligga rätt i tiden.
Annars kan jag naturligtvis ge ut den på min egen registrerade förlagsverksamhet, men det känns enklare med ett annat förlag.

HUR man gör

Naturligtvis har man rätt att ha olika åsikter och arbeta för sina egna och ta avstånd från andras. Det är inte det som kritiseras nu, utan HUR man gör.
Man ska inte kränka människor som inte delar ens uppfattningar, inte tiga ihjäl dem, inte ställa sig med ryggen emot dem, inte frysa ut dem och inte skräna eller ringa i kyrkklockor och störa dem.
Man ska inte heller, som den enda kvinnliga partiledaren är bra på, stå med ett hånleende om någon i oppositionen säger något.


Anser man att någon inte är passande på en arbetsplats legitimerar inte detta att man mobbar ut personen det gäller. Man får inte för detta kränka, baktala, sprida ut falska rykten, misskreditera och psyka.
Det handlar om tillvägagångssättet!

Det där med klockringningen

Det är möjligt att jag inte hade uppfattat den omtalade klockringningen i Jönköping på det sätt jag gjorde om jag inte hade haft erfarenheter av den person som stod bakom.
Men mina erfarenheter fick mig att se ett mönster. De goda mot de onda. Då ser de det som legitimt att attackera - i detta fall med kyrkklockor. Det var ju så att en gång var det jag- och inte nazisterna- som var fel, det var mig man skulle, om inte ringa bort, så i alla fall få bort. Och sedan skulle Ledaren - som jag ser det- stiga upp på tronen, i detta fall på rektorstjänsten. Han den gode, som passade i en miljö som i själva verket var helt sjuk!
Jag minns en tidningsartikel, där styrelseledamöter gick ut och sade att de var helt eniga, och att de hade  facken med sig. Jag var fel, jag hade jagats in i ett hörn, där man fick mina reaktioner till den yttersta orsaken till att jag skulle bort; tidningsuttalanden och kritiken mot en konsult.


Nu blev det inte så att Ledaren fick tjänsten, för där sade bland andra biskopen nej. Han insåg väl att tillvägagångssättet skulle vara alltför tydligt då. Men vad hade jag sagt? Var det inte den avsikten jag länge hade påpekat? Hade jag fel?


Så i stället ägnar sig nu personen ifråga åt att ringa bort nazister. Det gäller, som sagt, att hitta någon/några som man kan ena massorna MOT.
 Ack, stackars Jesus vad han blir missuppfattad!

Skrämmande jakt på tyckande

Det pågår faktiskt en skrämmande jakt på människors åsikter i vårt land. Arbetsgivare har till och med koll på facebookar och om människor uttrycker sig på ett sätt som inte passar åker de dit på ett eller annat sätt. Den här sortens agerande hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle, där det måste vara högt i tak i yttrandefriheten. Därför är faktiskt varje dom som innebär att människor tystas ganska så farlig.
Det konstiga är att man är så kvick att döma i vissa fall, medan det har fått förekomma kränkningar av profeten Muhammed i åratal utan större reaktioner annat än att man ska värna yttrandefriheten, men detta är något helt annat. Detta är systematiska kränkningar av en annan religion och har inget med sant och osant att göra.


Får vi inte öppet kritisera misshagliga förhållanden utan att åka dit för detta börjar det här samhället få ett STASI- stuk. Jag menar att om det är så att man använder våldtäkter för att kränka kvinnor och om det är så att det mest är muslimska män som står för våldtäkterna, då ska detta också få sägas utan att någon ska böta för det! De som borde få yttra sig är muslimska kvinnor! De vet förmodligen hur det är bättre än en åklagare i landsbygden.

Men är det sant som Mikael Hess påstår?

Mikael Hess (SD) har blivit dömd till 32000 kronor i böter och villkorlig dom för det han har skrivit på Aftonbladets kommentarer och på sin facebook om den av honom påstådda kopplingen mellan islam och våldtäkter.
Det är inte vetenskapligt bevisat, sägs det, och det blir därmed hets mot folkgrupp.
Jaha. Men Åke Green gick fri! I vart fall i Hovrätten.


Nu tror jag att Mikael Hess kommer att bli friad i Hovrätten, men det intressanta är egentligen inte detta, utan om det finns fog för det som Mikael Hess påstår. Är det så att det finns en överrepresentation av invandrade muslimer bland dem som våldtar? Om det är så , får man då inte säga detta?
Det är detta oprövade som är det kusliga i domen, tycker jag, inte att det har sagts! Man förutsätter att det han säger inte är sant. Hade domen blivit densamma om han hörde till S eller till M?

Insändare idag

Idag finns min insändare om äldre o politiken stort uppslagen i BLT.

Lysande inlägg av Dag Sandahl

Jag ska inte bara klaga på f d ölandsprästen och hans anhang, ja i vart fall inte på honom idag. För idag skriver han absolut lysande om Jönköpingsjippot den 1 maj. Faktiskt kände jag mig oerhört lättad att det äntligen fanns någon som såg precis vad detta var; de rättfärdigas demonstration mot de orättfärdiga. Det vill säga de som har tagit på sig de rättfärdigas roll.


Och jag vill tillägga att i själva verket var det ju en stor mobbningsaktion. Tänk att inte människor ser detta!
Var finns missionsbefallningen i detta? Gå ut och gör alla folk till lärjungar... Sade Jesus att vi skulle spotta på och utestänga varandra?

torsdag 8 maj 2014

Snart skriker jag!

Ja, det känns faktiskt så. Nu har jag gått här hemma i stort sett hela tiden sedan Annandag Påsk, då mitt högra ben vek sig efter en lång bilköring utan rast. Det var inte ens det gamla, vanliga, dåliga, vänstra knäet utan det högra som brukar vara friskt. Jag har tvingat mig själv ner till affären och handlat, stödd på kundvagnen och med käppen i den.
Och under tiden växer gräset, men det är skönt när det regnar, för regn gör att man inte kan gå ut och klippa ändå med en elektrisk gräsklippare.
Sedan skriker jag också för att jag inte blir respekterad.
Enough is enough! Faktiskt. Mer än enough!
Nu ska jag se semifinalen på Melodifestivalen!

Insändare idag

Idag finns min insändare, som jag publicerade här tidigare i veckan, "Äldre kan inte gå i politiskt ide" i Blekingeposten.

onsdag 7 maj 2014

Ny antologi

Just nu är det boksläpp på biblioteken i Blekinge på antologin till Skrivarklubben i Blekinges 50-årsjubileum. Den är på 200 sidor och många i klubben medverkar i den, däribland jag. Ett gediget arbete av redaktionskommittén.




Ska göra inte har gjort

Det är lite trögt i det län dit jag kom i slutet av 1970-talet och som jag av yrkesmässiga skäl därefter mestadels var borta ifrån i nio år på 1990-talet. Det är lite trögt, tycker vi som också har bott på andra håll.
Men har det inte blivit trögt lite överallt numera?
I den politiska debatten kan man ibland höra att man SKA göra något som man faktiskt har haft möjligheten att göra i många år i regeringsställning. Nu ska resultaten bli bättre i skolan. På tiden! Men det blir de inte på den väg som skolpolitiken är!
Inlärning sker på lust och inte på betygspiskor nämligen! Nu ska man ändra på försvaret, för man har plötsligt insett att vi behöver annat än att ha våra soldater utomlands. Ett hastigt och oväntat uppvaknande? Medan man som ett mantra kör "arbetslinjen", trots att det ibland är svårt med jobb.
Migrationsverket larmar om att invandringspolitiken på nationell nivå inte håller steg med den på kommunal nivå, för det finns inte bostäder så det räcker för dem som man tar in i landet.
Då ska man....? Vaddå? Bygga flera bostäder?
Politik kan inte vara happenings, politiken måste vara långsiktig.
Den måste präglas av eftertanke före. Och man måste komma fram till ett "har gjort",  inte bara ett "ska göra"!

tisdag 6 maj 2014

Vem lär upp pedofiler?

Är det inte så att pedofiler ofta själva har varit utsatta för pedofilövergrepp, eller har jag fel?
Högsby-området borde kanske finkammas på pedofiler eller före detta pedofiler?

Värt att kopiera


Varför tiger Dag S.?

Media är fyllda av pedofilhistorien i Högsby och klockringningen i Jönköping, och jag hade förväntat mig några kommentarer från Dag S., men ännu har jag inte läst något på hans blogg i vart fall.
Är inte detta anmärkningsvärt? Han skriver om Öland idag i stället. Men det är klart, jag känner igen det, med åren orkar man inte hur mycket debatt som helst...Det är lugnare med gamla minnen!

Tillförskap

Jag fick ett mejl som handlade om tillförskap- alla är älskade av alla- i stället för utanförskap.
Låter som en mycket bra väg, tycker jag.

Att kasta bensin på elden

Jag skulle vilja veta hur tilltaget med klockringningen i Jönköping förändrar nazismen? Är det inte snarare så att ett sådant tilltag förstärker människors känsla av utanförskap? Kan man inte räkna med att i nazist- och extremgrupper finns det människor som har känt sig utestängda från samhället på ett eller annat sätt?
Visst är klockringning ett utmärkt sätt att förstärka den känslan och att verkligen starta krig!
När ska sedan kyrkan börja ringa mot extremvänstern? Ja, man kan säkert göra en lång lista, där klockringning är befogad till publikens jubel och dräglande!

Vilka är välkomna till Svenska kyrkan?

Efter händelserna första maj då man i Jönköping försökte ringa bort nazister tycker jag att man från Svenska kyrkans sida ska svara på frågan; För vilka är kyrkan till? Vem får komma till kyrkan?
Visst är det sant det som en del präster klagar på att Svenska kyrkan har blivit starkt partipolitiserad! Detta är inte det minsta hedervärt! En kyrka ska vara öppen för alla!

måndag 5 maj 2014

Gör alla folk till lärjungar...

Finns det inte något som heter missionsbefallningen i Bibeln, att man ska göra alla folk till lärjungar...?
Fast - det tycker tydligen inte alla präster! Man måste göra undantag.
Biskop Brunne hånade ut sverigedemokraterna i riksdagen från en gudstjänst i Storkyrkan häromåret. Och nu har kyrkoherden i Sofia församling i Jönköping skrämt bort nazister med kyrkklockor.
Konstig missionsbefallning!
Jag trodde att kyrkan skulle öppna famnen för alla.


Ja, det vill säga att jag trodde detta före min Växjötid. Sedan trodde jag ju egentligen inte detta längre.
Det var ju precis så här!

Mer från den sjuka småländska miljön


Är det rätt att göra utköp av kyrkoherden?


Sedan februari har frågorna runt förre kyrkoherden Mats-Ola Nylén, och dennes tråkiga exit från Oskarshamns Församling florerat i olika sammanhang och media.
Flera församlingsbor har påpekat det faktum att det nu är tredje kyrkoherde som blir utköpt, vilket man kan anse som häpnadsväckande, för om tre kyrkoherdar blir utköpt, kan det då vara tecken på att det är något annat som har inverkan.
Kyrkoherden Jan Karlsson har enligt källor berättat att det fanns personalproblem när han kom till församlingen, vilket han fick jobba mycket med, och mot slutet tyckte han det var bättre, men ändå nådde han inte hela vägen som han ville. Varför han väljer att lämna församlingen, med avgångsvederlag är troligen för att han ville gå vidare, då han inte kom hela vägen.
Sten Sandmark blev även han utköpt av Oskarshamns Församling, och man kan då fråga varför, officiellt lämnade han Svenska Kyrkan för han inte ville välsigna homosexuella i kyrkan. Som alla säkert vet konverterade han sedan till katolik, och är numera fader Sandmark. Om han nu sade upp sig för att konvertera, kan man tycka det mycket anmärkningsvärd han fick avgångsvederlag, varför ska svenska kyrkan subventionera en ”omskolning” till katolicism? Men om nu det är som flera gör gällande att även han utsattes för vantrivsel med delar av de anställda, då kan det vara rätt att få ett avgångsvederlag, som den pensionerade kontraktsprost Leif Norrgård uttryckte det: Om du säger upp dig med avgångsvederlag, får vi bort en del av problemet.
Frågan är då om vi nu också har gjort det?
På fullmäktige den 22 augusti frågades det om hur personalen mådde, nu när problemet var borta, och svaret från tf. kyrkoherde Magnus Wihlborg var: Om det var så att problemet var borta.
3 kyrkoherdar är nu utköpta, alla med olika motiveringar, senast nu har motiveringen hetat att Nylén sade upp sig, för han hade planerat att starta begravningsbyrå.
Idag vet vi att så är inte fallet, Nylén hade efter olika kampanjer från kyrkoråd och delar av personalen sökt en väg bort från församlingen. Detta var en alternativ reträtt från en ohållbar situation, och alltså ingen aktiv långsiktig planering, så som många vill göra gällande.
Om man sprider felaktig information om Nyléns avgångsvederlag, varför ska man då inte kunna göra det med de andras?
Om 3 kyrkoherdar nu har varit utsatt för samma personal, och blivit bemött på samma vis av denna personalgrupp, med resultat att 3 kyrkoherdar blivit utköpt, vad ger det för indikation?
Det är kanske inte kyrkoherden som behöver köpas ut, kanske är det någon eller några i personalen som bör ha hjälp med att komma vidare i livet.
I min undersökning har jag i fallen med de 3 kyrkoherdar ständigt hört samma namn komma fram, vilket i mina ögon känns märkvärdigt och olustigt.
Att samma personer får lov att avyttra den ena kyrkoherden efter den andra, utan det har fått konsekvenser, annat än för kyrkoherdarna tycker jag är tråkigt.
Tänk om man redan när Jan Karlsson, trots sitt engagemang inte kom ändå fram i personalfrågan, sett på personalen, istället för direkt på kyrkoherden, då hade vi kanske sparat många pengar i utköpta kyrkoherdar idag, men det är väl överkurs för vårt kyrkoråd, att personalen kan vara orsak.
Varför har ingen ställt frågan om varför arbetsmiljön varit dålig i Oskarshamns Församling inte bara de senaste 5 åren, utan de senaste 12 åren. Är det kyrkoherdens fel, eller kan något annat ligga bakom?
Nu är situationen som den är, politikerna gör som vanligt lekar med medlemmarnas pengar, och köpar en arbetsledare ut, sedan får en tf. tjänstgöra vilket man enligt Leif Norrgård har varit avrådd att göra, utan han ville att tjänsten skulle utlysas och tillsätta, Varför gör man inte det får man fråga?
Är det så att man vill ha Wihlborg som kyrkoherde, men inte vill utlysa tjänsten, då andra kan konkurrera om jobbet, eller varför följer man inte den tidigare kontraktsprostens råd? Stefan Liljehorn brukar vara snabb att påpeka man skall följa hur prosten har sagt han vill ha det, men tydligen inte nu, varför?
Varför vill man inte ha en oberoende granskning av ärendet, nu när man är så säker på allt är rätt hanterat, eller början man tveka?


Detta hittade jag på nätet idag från en blogg som en Ivan Kejs har som skriver om Oskarshamn. Jag menar att det som händer i Högsby inte är en slump. Miljön i de trakterna är sjuk. Vad säger ni om ovanstående?