För sent!

Det kan se riktigt gulligt ut när gamla människor blir förälskade! Ja, en del gifter sig också. De har kanske någon ekonomisk vinning av detta.

Men hur är det att träda in på okänd mark efter två olika liv, som kanske har levts på helt olika håll, under 60 kanske 70 år. Vad vet man om den andre?

Om man har levt nära varandra, har varit gifta i långa äktenskap kanske det är lättare. Men att fara rakt ut i okänt land med människor som har levt intensiva och omväxlande liv, vad blir då resultatet?

Förälskelser är förrädiska. Och de inträffar alltså även på äldre dagar. Jag hörde en gång talas om en psykiater som sade att människor borde förbjudas att gifta sig när de var förälskade, för tillståndet kunde liknas vid en psykos.

Så kan det nog vara, men det självläker oftast. Ja, det kanske psykoser också gör, det vet jag inte. Å andra sidan kan ju förälskelser bli ordentligt behandlade med "medicin" som motverkar tillståndet allt eftersom tiden fortskrider.

Jag tror att det i många fall faktiskt inte finns vägar framåt i den sortens senkomna förvillelser. Det är nog i de allra flesta fall för sent i livet! För sent för att man på allvar ska kunna upparbeta en samhörighetskänsla med en människa med, för en själv, flera okända decennier bakom sig.