lördag 22 december 2018

Saknad!

Andra julen utan Bellman! Så saknad!


Julstress, julstrejk och julstopp

Finns det någonting som det är större risk för förljugenhet inför än julen? De där mytbilderna som jag läste om på kursen i bild på Lärarhögskolan är nog i allra högsta grad applicerbara här.
Vi ser det på facebook. Alla som bakar, städar, pyntar och ska träffa hela tjocka släkten och lägger ut fina bilder.
Men så ser inte alltid verkligheten ut. I vår tid när familjer byts ut till dina barn, mina barn och våra barn är säkert tillvaron komplicerad för många. Och hur många sitter inte ensamma? Det finns kanske inga barn eller barnen och eventuella barnbarn bor kanske långt borta.

Som barn firade jag julen i en stor släkt. Även som gift var det krav på att alla skulle träffas i släkten och ingifta släkten. En gång strejkade jag. Vi hade firat jul med barnen och mina föräldrar, och så skulle vi vidare till andra. Jag bara nekade, och det var inte alls populärt. Men varför lät de mig inte bara bestämma detta? Det är väl inget nöja att flänga runt till alla möjliga på julen?

En jul tillbringade vi vid vår fars sjukbädd på sjukhuset. Han fick en hjärnblödning den 23 december och dog sedan i sviterna av denna efter drygt en månad. Då tvärstoppar julfirandet.

Det är ganska skönt att slippa vara social på julen. Att dra ner på kraven och inte lägga in sill, inte baka etcetera. Julen kommer i alla fall. Och julen går faktisk över också!

Jag har just talat med en skrivarvän vars särbo ligger på sjukhus. Så kan det också vara. Och några kommer aldrig fram till sitt julfirande.




torsdag 20 december 2018

Svenska Akademien

Idag är det en stor artikel om vår medlem Kajsa, skrivarklubben och Svenska Akademiens högtidsdag  i BLT. Hon reser som representant för oss.
Förra året var min dotter, också medlem, där, och 2002 var hon och jag där tillsammans.







onsdag 19 december 2018

God Jul!

                                       
                                    

God Jul!


Alltså

Föregående mejl har jag fått många gånger nu.

Jag har ingen webkamera!
Och jag har aldrig tittat på en porrsight!

Borde de inte välja andra än gamla tanter för de här mejlen?

Mejl till mig om porrsighter!

Hallå!

Som du kanske kunde gissat, var ditt konto (telia.com) hackat, därför att Jag skickade dig ett mail därifrån.

Jag är medlem i en internationell hackergrupp.
Inom en period från 28 juli 2018 till 28 september 2018 smittades du av det virus vi skapat via en vuxenwebbplats som du har besökt.
Hittills har vi tillgång till dina meddelanden, sociala medier och budbärare.
Dessutom har vi sparat alla dessa data.

Vi är medvetna om dina små och stora hemligheter...ja, du har dem. Vi såg och spelade in dina aktiviteter på porrwebbplatser. Din smak är så konstig, du vet ..

Men det viktigaste är att vi ibland spelade in dig med din webbkamera, synkronisera inspelningarna med det du såg på!
Jag tror att du inte är intresserad visa den här videon till dina vänner, släktingar och din intima ...

Överför 572€ till min Bitcoin Plånbok: 12RV4LzVgWN43D1kTL9PhDxuKwGEP15PK4
Jag garanterar att efter det kommer vi radera alla dina "data" :)

En timer startar när du läser detta meddelande. Du har 48 timmar att betala ovan nämnda belopp.

Dina uppgifter kommer att raderas när pengarna överförs. Om de inte är det kommer alla dina meddelanden och videoklipp automatiskt att skickas till alla dina kontakter som finns på dina enheter vid infektionstillfället.

Du bör alltid tänka på din säkerhet. Vi hoppas att det här fallet kommer att lära dig att hålla hemligheter.
Ta hand om dig själv

Partiledarna accepterar inte valresultatet

Problemet i regeringsbildningen är naturligtvis att de andra partiledarna inte accepterar valresultatet. De försöker ändra på detta genom att inte ge Sveriges tredje största parti det utrymme det borde ha. Väljarnas vilja struntar de helt i! Hur kan det få vara så?

Samtidigt försöker C och L tillskansa sig ett inflytande som de, enligt valresultatet, inte har. Men jag tror att hela den här historien kommer att slå hårt mot de partier som ställer till oredan. Vi hade troligen haft en Alliansregering för länge sedan om mittenpartierna hade ställt upp och hållit sina vallöften om att vilja regera som Alliansen med Ulf Kristersson som statsminister.

Helt snurrigt i politiken

Det är verkligen snurrigt i regeringsfrågan. Stefan Löfven är en gammal förhandlare, snarare än rutinerad politiker, och verkar sköta regeringsfrågan enligt gamla förhandlingsmönster. Man avvaktar och pressar på. Jag har sett det där mönstret, då jag följt en väns arbete. Han förhandlade för ett av Sveriges största fackförbund när han arbetade. Han är död sedan några år tillbaka.

Annie Lööf vill ha sin vilja fram. Sverige ska, trots att inte svenska folket vill det, ha en liberal regering. Ska Stefan Löfven ge ideologisk vika för att få behålla makten? Det är onekligen intressant vad som händer.
Ulf Kristersson verkar snarast förvirrad över insikten att Alliansen i praktiken inte längre existerar. Avfällingarna var mera intresserade av att försöka få bort Sveriges tredje största parti från inflytande än av Alliansens regering tillsammans.

Vår partiledare, EBT, står stadigt och vinner fler och fler röster enligt opinionsundersökningarna. Hon velar alltså inte hit och dit som Centerns ledare gör för att få inflytande.

Samtidigt är det naturligtvis bra att talmannen nu poängterar att det är partiledarna för M och S som har bollen i sin hand. Därmed reduceras ju det orimliga inflytande som C har haft den senaste tiden. Han försöker kanske sätta henne på den plats, där hon ska sitta, motsvarande för närvarande 7%! Det gäller att försöka stoppa personer som lider av hybris.

Det ÄR inte normalt!

Vi måste väl vara flera som misstänker att Annie Lööfs uppträdande har andra orsaker än någon sorts ideologisk övertygelse. Det är inte normalt att klä sig i denna roll, som hon har gjort, att vara den som styr hela regeringsfrågan. Hon vill alltså påskina att hon handlar av ideologisk övertygelse medan det i själva verket verkar vara (sjuklig?) självhävdelse och en oförmåga att samarbeta och att ändra sig. Om hon hade varit elev i en skola hade hon skickats på utredning!
Beteendet kan inte vara "normalt"! Det är farligt att ha personer med avvikande personligheter i styrande ställning Det har historien visat många gånger.

Ge oss ett extraval!

Många vill nog i dagens läge ha ett extra val! Då försvinner antagligen både MP och L, SD ökar, C minskar, KD ökar, S ökar och Alliansens saga är all. Detta vore kanske en lösning. Så får vi leva med en vänsterregering framöver?
Problemet just nu är ju naturligtvis att C har fått ett orimligt inflytande över regeringsbildningen. 
Och att det inte löses handlar troligen om en partiledare med en personlighet som inte är lämpad för uppdraget.
Alla borde ha skyldighet att följa folkets vilja. Och 1,1 miljoner vill att SD ska ha inflytande.Det är ju detta de andra inte vill acceptera.

Vi styrs av en diva!

Vad är det vi ser? Sverige är utan regering för att en diva till partiledare inte gillar Sverigedemokraterna. Hon gillar inte resultatet från valet, där 1,1 miljoner väljare röstade på dem.
Är det inte politikernas skyldighet att följa vad folket vill. Majoriteten vill inte ha en liberal regering hur gärna Lööf och Björklund vill detta!
Detta är inget annat än skandal! De kränker oss väljare!

tisdag 18 december 2018

Stig ner från dina höga hästar, Annie Lööf!

Är det inte snart dags att någon på allvar stoppar Annie Lööfs förstörelse av möjligheten att få en svensk regering!? Lider hon av hybris? Medan hon struttar runt med högburet huvud och säger nej, nej, nej och tror att hon kan styra hela den politiska utvecklingen  minskar tilltron till henne och siffrorna för partiet sjunker och sjunker. 
Någon måste få ett slut på tramset! Svenska folket vill inte ha en liberal regering!  Då hade de röstat på detta. Att det som svenska folket vill ha inte passar fru Lööf ger henne ingen rätt att köra över folkets vilja.

söndag 16 december 2018

Budgeten beslutades demokratiskt

Jag undrar vad folk sysslar med. Riksdagen tog ett demokratiskt beslut om M-KD budgeten och sedan går folk ut och DEMONSTRERAR mot ett demokratiskt beslut! Och Jonas Sjöstedt talar! Helt otroligt!

Och 200 riksdagsledamöter röstade nej till Stefan Löfven som statsminister i fredags, och nu vill han "komma igen"!!!
Är all ordning upphävd inom rikspolitiken, eller vad är det här?
Fattar han inte att han är körd, och det har han varit ända sedan han röstades bort som statsminister första gången?

Helt enkelt inte normalt

Någonstans läste jag att någon var inne på samma bedömning av Annie Lööfs uppträdande som jag har varit. Är det inte fler som ser det vi ser?
Uppträdandet ter sig faktiskt inte normalt! Som hon har uppträtt under denna regeringsbildningstid med detta vimsande hit och dit och detta ständiga nej-sägande, så måste vi nog inse verkligheten. Det förefaller vara någon allvarlig brist någonstans. För det kan väl inte bara vara total ansvarslöshet?

Att gå i tid

För mig är det svårt att förstå att någon vill arbeta så länge som möjligt. Jag lämnade lärarjobbet när jag var 65,5 år, och det har jag aldrig ångrat. Visst, pensionen hade blivit högre om jag stannat, men lärarjobbet var alltför slitsamt och dessutom tyckte jag att 38 års heltidsarbete räckte.
Men jag gjorde annat i stället. Utbildade mig till guide och arbetade som sådan och fortsatte att läsa kurser i tyska vid universitetet, plus att jag läste en kort kurs i fransk kultur och grundkursen i latin.
Därefter har jag mest varit ordförande i skrivarklubben, och nu har jag plötsligt hamnat på politiska uppdrag igen. 
Men hela tiden är det som om Livet flyter förbi vid sidan om. Jag har inte riktigt ro att på heltid ägna mig åt väsentligheter, tycker jag.
Det är viktigt att veta när man ska lämna ett jobb, tror jag. Håller man på för länge blir det lätt så att kanske både man själv och omgivningen verkligen upplever att man går på övertid. Man är någon som borde ha gått hem, men av någon anledning inte gör detta.

Efter några år tror jag att de flesta tydligt märker åldern i sin kropp och i sina minnesfunktioner och i syn som blir sämre och hörsel som avtar. Det verkar gå ganska snabbt nu.
Nu är det drygt tio år sedan jag gick i pension från lärarjobbet. Tiden går snabbare och snabbare. Jag försöker nu knyta ihop mitt livs säck.

Skrattretande Löfven!

- Mitt parti gör Sverige tryggare! påstår Löfven i en tidningsartikel idag.
Man måste ta sig för pannan. Ser han inte hur samhället ser ut? Uppfattar han inte att det dagligen sker skjutningar, våldsbrott och bilbränder.
Hallå Löfven, stanna hemma från Bryssel och spännande resor så får du kanske se verkligheten!
Undrar du varför högerkanten starkt går framåt? Ja, fundera på det, du!

lördag 15 december 2018

Är barnbidrag till alla rimligt?

Är det rimligt att alla föräldrar får barnbidrag? Även de som har mycket god ekonomi?
Det förvånar mig att ingen politiker vänder sig mot det systemet. Här borde man väl kunna spara jättemycket pengar. Nog borde det finnas en inkomstgräns?
Lika konstigt var väl beslutet om gratis kollektivresor till alla barn/ungdomar på sommaren. Ibland pytsar man ut bidrag hur som helst. Bra att detta senare tydligen försvinner med den nya moderata budgeten.

Nej, jag tittar inte på porrsighter!

Nog kan man tycka att bedragarna kunde välja ut sina offer med lite större urskillning. Jag, 75 år gammal, sitter faktiskt inte framför datorn och tittar på porrsighter, så av mig får de inga pengar
Vet inte hur många mejl jag har fått om detta nu.
Och jag är inte man, och inte lesbisk, och inte ett dugg intresserad av några horor!
Inte heller tror jag att jag har ärvt eller vunnit en massa som ni behöver uppgifter från mig för att jag ska få ut.

Jag blir bara så fruktansvärt trött av att hela tiden ducka undan bedragare och hela tiden se upp för konstiga samtal långt bortifrån som jag inte ska svara på.

fredag 14 december 2018

Vänstern är upprörda

Ja, det kan inte vara lätt att vara Stefan Löfven eller att tillhöra Vänstern just nu. Deras mobbning av sverigedemokraterna verkar ju delvis ha fallit i de andra riksdagspartierna. (Ja, inte hos Björklund så klart!) Så klart är de upprörda! Men inte heller Vänstern röstade idag på Stefan Löfven som statsminister! De lade ju ner sina röster.
Det finns mycket hos Vänstern som jag har sympatier för. Och det finns en del hos SD också. Men landet är i kris, de mammor som ser sina söner skjutna är förtvivlade, våldet ökar, de kriminella har tagit över på vissa håll.
Alltså måste det till en förändring! Och denna finns garanterat inte i den politik som vi har fått stå ut med i fyra år. Det måste till rejäla tag för en förändring.

Tror ni det blir ett extraval?

Det tror inte jag. Inte en sekund, tror jag det. Ett extraval skulle innebära alltför stor risk för L och Mp att kanske falla ur riksdagen. Och SD har väl ingen majoritet i riksdagen! Jag förstår inte deras farhågor vad gäller dem. Däremot är det nog stor risk att både SD och de röda vinner på ett extraval. Möjligtvis trillar Mp bort. Men Alliansen verkar ju inte längre vara ett alternativ att räkna med.
Vad händer då? Ja, troligen lägger C och L ner sina röster i en ny statsministeromröstning för Ulf Kristensson. Så blir det en höger-regering med tillhörande budget.

Stora Egon kräver plats

Två händelser den senaste veckan kan nog få oss att fundera över hur personer med stora egon uppträder. Som skrivet så var det ju ett konstigt utspel av ärkebiskopen att tala om att hon "bojkottade" Svenska Akademiens högtidsdag, som om hon inte bara var en av flera hundra inbjudna. Svenska kyrkan har ju ingen som helst särställning vid Svenska Akademien. Men hon ansåg kanske själv att henne närvaro skänkte extra glans??? Detta var hon nog ensam om i så fall.
Så var det Nobelfesten, där Sara Danius uppträdde i ett skrikande tält i ceriserött och orange. Jag trodde att det var ofint att försöka överglänsa kungligheterna. Men Sara Danius har ju alltid framträtt i klänningar som skulle väcka uppmärksamhet där. Jag tycker nog att detta är ganska vulgärt. Man ska inte försöka ta en plats som man inte har. Detta är en fest för att hylla vetenskapliga prestationer och inte för att människor med stora egon ska påfågla sig.

onsdag 12 december 2018

Lucia




Ärkebiskopens bojkott

Ärkebiskopen har meddelat att hon "bojkottar" Svenska Akademiens högtidsdag den 20 december.
Jaha?
Vem bryr sig? Hon har väl ingen funktion där.
Det som mest kommer att förvåna är väl att hon överhuvudtaget skulle ha varit där!


Hur värderar Nobelstiftelsen sina gäster?

Troligen har väl Jimmie Åkesson inte heller i år blivit inbjuden till Nobelfesten. Visst, det är en privat stiftelse, och de bjuder vem de vill, men har de verkligen en sådan koll på andra gäster att de låter alla dessa få inbjudningar, men inte partiledaren för Sveriges idag näst största parti?
Nog tycker jag att deras agerande är ytterst märkligt. Eller?
Ibland tänker jag på vad som händer om SD får riktig makt. Tänk så många som då borde känna sig rädda... i vart fall om de vill markera mot dem som har fryst ut dem på olika sätt. Fast de är kanske inte hämndgiriga!?
Vissa partiledare har ett ytterst märkligt sätt när de talar i sina framträdanden. Annie Lööf talar hela tiden om att man ska stänga ute ytterlighetspartierna. Vem talar hon för? Dessa partier har ju fler väljare än vad Centern har. 
Och när liberaler talar låter det som om de trodde att hela svenska  folkets högsta önskan var ett liberalt styrelseskick och liberala värderingar. Är det inte också lite konstigt att man har sådana idéer när man bara har 5% av väljarkåren bakom sig? Resten är faktiskt inte liberaler- ja, frånsett de centerpartister som anser sig vara det numera.

tisdag 11 december 2018

En aktiv förening

Idag var det fullt hus på Spf:s julbord och Luciafirande.





och här sjunger kören 


små grodorna...

..





söndag 9 december 2018

Att få vara en lantis

Häromdagen var jag på begravning. En av mina bästa väninnor var avliden. Före begravningen kollade jag om man kunde ha långbyxor på en begravning här. Mina uppförandekoder sade mig att det skulle vara kjol, men jag tycker att det är obekvämt med strumpor. Det var ok fick jag höra. Så jag tog byxorna. Och så var också de flesta från byn klädda, dock inte de som kom från storstadsområdet. De hade kjol.
Det kändes skönt att få vara lantis.
Fortfarande kan jag dock känna kluvenheten mellan de två världar, som jag har levt i. Det som är rätt på den ena platsen är fel på den andra.

onsdag 5 december 2018

Trenden att klä av sina (döda) anhöriga

Visst är det så att det allra mest privata är det allra mest allmänmänskliga som någon känd person sade. Men borde det inte stanna vid en själv när man sitter och berättar de mest intima detaljer om någons liv?
Trenden idag är ju att man inte drar sig ett ögonblick för att klä av anhöriga på det mest skamlösa sätt. Man gör det i böcker, och man gör det i olika framträdanden.
Igår var det Elisabet Höglunds tur att sitta i soffan hos "Fråga doktorn" och berätta om i vilken misär hennes nu döda syster levde. Varför? Om hon nu känner skuld behöver väl inte hennes syster kläs av inför hela svenska tv-publiken för det? Om syftet var att påverka myndigheter  borde hon väl kunna göra detta med större diskretion. Vad hade hennes syster sagt om hon levde? Har hon inte något dåligt samvete för att hon berättar om sin systers misär?
Raden av dessa sanningssägare- om anhörigas liv och leverne- är idag många.  Anna Wahlgrens dotters skildring av sin uppväxt, Axel Schulmans bok om sin mor, Jonas Gardells bok om sin mor med flera med flera.Marie-Louise Ekman satt i "Min sanning" och berättade om sina föräldrars destruktiva äktenskap. 
Givetvis beror det på hur man skildrar sina anhöriga, men om berättelserna är förknippade med anklagelser eller pinsamma saker och den omskrivna varken vet det, för att de eventuellt är döda, eller kan försvara sig, då anser jag att det hela är ytterst integritetskränkande. Att de inte skäms!

Omoget och fräckt agerande

När man är van vid förhandlingar måste man häpna över Centerns och Liberalernas tillvägagångssätt att bara lägga fram en kravlista, som ska uppfyllas, för att de ska stödja Stefan Löfven.
Jag tycker faktiskt synd om honom! Deras agerande är kränkande! De begär att Socialdemokraterna ska ge avkall på flera av sina hjärtefrågor. Vad blir det då av deras parti?
Plocka ner de där två representanterna, som lider av hybris över sin egen roll. De har ju en väldigt liten del av väljarkåren bakom sig, men springer runt och bröstar sig som om det var de och inga andra som ska bestämma politiken i Sverige.
Och Liberalerna har ett mycket märkligt sätt att resonera. De förutsätter på något sätt att de flesta i landet vill ha en liberal politik. Varför är det då bara 5% som har röstat på dem? Lite ologiskt, eller hur?
Vad gäller Centern så hör jag många, gamla centerpartister som saknar sitt gamla parti. De känner inte igen sig.

söndag 2 december 2018

Just det, nu dalar Lööf och Björklund!

Ja, vad var att vänta? Vilka borgerliga väljare vill att deras partiledare ska släppa fram en sosseregering? Och hur många socialdemokrater vill att partiet i regeringsställning ska bedriva borgerlig politik?
Nu sjunker väljarnas förtroende för Annie Lööf - med 8% av väljarna i ryggen - och Jan Björklund - med 5%. Jag misstänker att Björklunds dagar som partiledare är räknade.
Och vem vill ha en partiledare som skrider fram som en drottning med näsan i vädret och verkar tro att det är hon och bara hon som dikterar politiken i Sverige, samtidigt som hon säger nej till det mesta.
Nu säger väljarna sitt. Hon sjunker som en sten i förtroende.

Tänker på de kvinnor...

som dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, kanske i årtionden utsätts för negativa och förminskande kommentarer och som inte har något annat som väger upp detta. Det finns en form av psykisk misshandel som är osynlig, men som kryper under skinnet och är förödande. Säkert orkar inte många av dem ens lämna de destruktiva förhållandena eftersom deras kraft och deras självförtroende har försvunnit.
När kvinnojourer talar eller skriver om misshandel handlar det ofta om fysisk sådan. Denna är säkert också många gånger även psykisk, men ibland kan man tro att misshandel bara handlar om blåmärken. De själsliga blåmärkena syns inte.
Det gäller nog alltid att alltid ha något eget som bygger upp en och stärker en.

lördag 1 december 2018

Ge inte barnen klimatångest!

För ett antal år sedan fanns det en bild i vår lokaltidning med en liten flicka, som stod med en stor skylt "Rädda vår jord!".
Vad säger en sådan bild? Att det är en ungdom som är hårt engagerad eller en ungdom fylld av ångest inför klimatförstörelsen? Den gången tänkte jag att detta att ge barnen en sådan katastrofkänsla gränsar till barnmisshandel..
Jag tvivlar inte en sekund på att det är en fara med klimatet, men jag är inte alls imponerad av ungdomar som sitter utanför riksdagshuset och demonstrerar. Just av den anledning som jag skrev ovan. Jag  tror att de drivs av rädsla och ångest, inpräntad av oss vuxna och media.

torsdag 29 november 2018

De marginaliserade väljarna

Vad är det Jan Björklund står och säger- ja Annie Lööf också!?
De ska se till att ytterlighetspartierna, det vill säga V o SD inte får något inflytande.
Är det inte något märkligt och absurt att demokratin fungerar på det sättet att ett litet parti på 5% och ett annat på 8% kan få säga så utan att någon reagerar? De tar sig ju makt över mycket större partier som V och SD och därmed nonchalerar de helt vad VÄLJARNA vill. Det verkar onekligen som om det är dessa båda som nu helt dikterar vilken riktning landets politik ska få. Vad är det då för mening med folkets val?
Ta ner dem från deras höga hästar! De har ju inte folk bakom sig, Björklund har ju knappt ens sitt eget kluvna parti. Vad får dem att inta dessa överdrivna positioner?
För en gångs skull tycker jag faktiskt synd om Löfven,som för att behålla makten måste ge avkall på partiets ideologi. Hur ska detta sluta?

onsdag 28 november 2018

Förvånad?

Att inte kommentera kan förstås uppfattas som att hennes inlägg inte ens är värda ett bemötande. Och nu har hon, som halva sitt liv har krävt att kvinnoprästmotståndare inte ska få vara präster fått ihop det  med en annan gammal surkärring, som är gift med en kvinnoprästmotståndare och själv tycker att kvinnor inte ka få vara präster, Men nu har de gamla kärringarna hittat ett gemensamt hatobjekt: En yngre kvinna, som kanske är på väg in i nedre medelåldern. Vad annat? 
Annie Lööf. Vem annars? Hon vägrar ju underordna sig Jimmie Åkesson. 

Denna del av ett inlägg handlar tydligen om min blogg, och det är LFL som skriver detta idag. Frånsett att jag aldrig har ansett att kvinnoprästmotståndare inte ska vara präster, så är ju detta knappast något tecken på respekt för oss omtalade. Eller hur?

För ett par minuter sedan läste jag så ett mejl från samma skribent, som tyckte att det var så sorgligt att jag inte hade ringt honom!!!
Tala om brist på verklighetsuppfattning!
Nog umgås man hellre med respektfyllda män, som inte kallar en för "en gammal kärring"! Eller vad tror ni, mina läsare?
Den enda följd den här sortens inlägg får blir ju, givetvis, att man totalt tappar intresset för personen bakom dem.

Närmar sig

Nu närmar sig årets sista utgivning av vår tidskrift Groblad.
Då ska drygt 90 ex. iväg, en del med infoblad för dem som inte har epost.
Och det är jag som ska göra det!
Men det är alltid spännande att läsa de nya Grobladen.
Bilden är på ett av de tidigare numren.

tisdag 27 november 2018

Låt oss få ett nyval!

Nu har det väl gått för långt! Eller hur? Vad sysslar denna Annie Lööf med? Lider hon av hybris?
Vi får verkligen hoppas att inte Stefan Löfven ger sig inför hennes kravlista. Han kan väl inte börja bedriva  borgerlig politik.
Detta är enbart löjligt!
Så ge oss ett nyval. Men blir det så finns det inte längre något borgerligt alternativ!

Blandad kompott

Blandad kompott är en liten diktbok, som har kommit ut i sin tredje upplaga. Författaren är medlemmen i Skrivarklubben i Blekinge Sven-Erik Olsson. Boken är intressant på många sätt, inte minst för att i den finns exempel på olika versformer:sonetter, haiku, tanka-dikter,sapfisk vers och blankvers.
Boken recenserades av Rizah Sheqiri i BLT den 21 november.
Sven-Erik Olsson är en gammal medlem i skrivarklubben. Det var han som en gång startade vår tidskrift Groblad. Han har gett ut flera böcker. I hans levnadsskildring "Lyckan kommer, lyckan går" kan man läsa om skrivarklubbens verksamhet förr. Sven-Eriks språkbehandling är utmärkt och böckerna är intressanta och lättlästa.






måndag 26 november 2018

Vi missuppfattade Alliansen

Jag tror att de flesta som har röstat på den borgerliga Alliansen idag både är förvånade och irriterade, för nog trodde vi att vi röstade på ett borgerligt parti. Eller hur? Inte trodde vi att vi kunde rösta på S igen genom vår röst!
Nu hör ju jag till ett parti som ännu  vet var de står, men hur ställer sig medlemmarna i L till denna konstiga cirkus som helt klart verkar syfta till att ge Stefan Löfven makten igen? Borde de inte ha talat om i valrörelsen att detta var ett alternativ?
Det allvarliga är att genom det som händer nu kommer en borgerlig regering troligtvis vara otänkbar även i kommande val.

Inte för debatt

Mina inlägg här är tänkta för att jag ska framföra mina åsikter. De är inte ämnade för debatt.
Du som anser att allt jag tycker och gör är fel rekommenderas att skriva på din egen blogg! Jag har tröttnat på dina kommentarer.

En helg i sorg

En röst har tystnat och våra telefonsamtal har upphört efter en kontakt på 39 år. Nu har du varit på den andra sidan i tio dagar.
Sista födelsedagen, sista födelsedagsfirandet, bara jag som gäst dagen efter. Och sedan aldrig mer.





söndag 25 november 2018

Väljarna styr till sist

Liberalerna håller möte. Jag var, som tidigare medlem i dåvarande FP,  med om ett möte med L, som jag aldrig glömmer. En duktig lokalpolitiker ströks från alla listor för att hon i en radiointervju hade sagt att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD i frågor som var bra för kommunen. Det blev ett hallå utan like, och hon fick så småningom lämna partiet! Alltså var det ingen konkret fråga det gällde, utan bara ett scenario framöver, som man såg framför sig.Det är många år sedan nu.
Men så är det ju nu också. Björklund förmodar att SD ska ställa krav, men kraven är inte specifika, utan han bara förmodar att någonting ska komma, som han inte kan ställa upp på.
Det finns saker i kulturpolitiken som jag ställer mig mycket frågande inför när det gäller SD. Detta har märkts lokalt på många håll.Men jag tror att människor är konfunderade över detta gråa töcken av något som ska komma som de inte vet vad det är.
Det finns väl ingen möjlighet för SD att vinna gehör i riksdagen för beslut som de andra ställer sig emot! De är väl inte i majoritet.

Inte än, men man kan nog befara att de kommer att öka med det förhållningssätt som L och C har till dem. Är det detta som eftersträvas?
För till sist blir det ju ändå väljarna som väljer vilka partier som ska ha inflytande över landets politik. Där kommer nog inte L att stå starkt. Men de kommer att ha stor skuld i om det parti de motarbetar ökar. De flesta  väljare gillar nämligen inte deras beröringsskräck.
Och vilka i Alliansen gillar att man förstör alla möjligheter till en borgerlig regering både nu och framöver? Så lite verkar alltså Alliansen ha varit värd!

lördag 24 november 2018

Vi väljare är värda bättre!

Jag tror inte att det finns någon väljare som inte är ordentligt trött på pajaseriet i regeringsfrågan.
 Så har Björklund lovat sina barn detta, och så har Annie Lööf sagt detta och detta i valrörelsen.
Björklund är givetvis ingen oerfaren politiker, men han verkar ha blivit cementerad. Och Annie Lööf bör kanske vänta med att lova en massa innan valresultatet är klart en annan gång. Om det blir fler gånger!
Det är en skymf mot väljarna att fjanta runt som de båda gör! Och en stor illojalitet mot Alliansen. Inser de vad som håller på att hända? Jo, alla möjligheter till en borgerlig regering försvinner, inte bara nu utan också troligtvis för framtiden.
Man borde kunna förvänta sig mycket större mognad hos personer som leder ett parti.
Fast är inte Björklunds dagar räknade nu? Bäst att han räddar sig över på en ministerpost hos S. Eller?

torsdag 22 november 2018

En löjlig sondering

Annie Lööf tyckte alltså inte ens att det var lönt att begära förlängd tid för en sondering för en regering. Men om hon hade lyssnat och respekterat vad andra sade redan från början, hade hon inte behövt fördröja regeringsbildningen med att slösa bort en vecka i ett omöjligt arbete. Helt klart har hon, som alla säger, målat in sig i ett hörn som hon inte kommer ur.
Men det blir troligen, som många av oss har trott hela tiden, en regering med S,MP,C och L. Är det inte detta de två så kallat liberala partierna egentligen räknat med från början? Nog verkar det som om deras Alliansspel just var ett spel.
Undrar vilka ministerposter som väntar Annie Lööf och Jan Björklund i en S-regering? Och då slipper ju Jan Björklund  ha ljugit för sina barn, som han har dragit in i regeringsfrågan genom att öppet tala om för svenska folket att han lovat barnen att han inte ska ta stöd av SD!
Nej, vi lär nog inte slippa Stefan Löfven. Det kommer de borgerliga Allianskollegerna att se till!
Och vad tänkte sig Annie Lööf med MP? Det hade väl inte blivit någon majoritet av den konstellationen.
Nej, de så kallat liberala partierna ska nog tänka på att inte ha partiledare som envist driver en fråga som omöjliggör allt politiskt arbete. För det politiska arbetet i Sverige handlar faktiskt inte i huvudsak om SD. Hur har de kunnat få några väljare att tro detta?

måndag 19 november 2018

De har nog fel yrken!

Vad är en lämplig utbildning för en politiker? Jag funderar på detta. Självklart är en militär och en jurist inte några personer som i sin yrkesutövning har fått kompromissa och samarbeta. 
Nu har väl visserligen Annie Lööf knappast hunnit utöva sitt yrke efter sin examen, men hon har väl lärt sig under sin utbildning.

Nej, det borde nog vara humanister och beteendevetare som innehade partiledarposter så att de kunde se nyanser och ha insikter om människors beteenden. 
Som militär ser man nog alltför lätt fiender och även en jurist måste ju ha en sorts svart-vitt tänkande i rätt och fel.

söndag 18 november 2018

Inbyggd kvinnonedvärdering

Jag försöker knyta ihop säcken över mitt liv. För varje person i mitt förflutna som dör, går jag snabbt igenom de anteckningar jag har om vad vi gjorde tillsammans. Och jag kan lugnt säga att de män som jag har lämnat har jag haft goda skäl, mycket goda skäl, att lämna. Jag ser det när jag går igenom hur kontakten var.
Det kusliga är att det på något sätt finns en kvinnonedvärdering i mycket.Häromdagen fick jag läsa att en man, som sett mig som yngre, hade sagt att jag var raffig då. Jo, men det var väl den offentliga uppenbarelsen, när jag höll kurser och konferenser välsminkad och med skyhöga klackar. Hemma var jag nog inte alltid "raffig".
Men var det kanske också så att vackra kvinnor lättare råkade ut för en dålig behandling. Jag har många gånger noterat detta när jag har hört vackra kändisar berätta om sina liv. Eller är det så att vi var så pass trygga i detta att det alltid har funnits nya män väntande på att träda in i våra liv att vi inte har brytt oss så mycket om lite skit. Vi kunde ju lugnt bara gå utan att bli ensamma för det.

Idag kan jag skratta åt de män som så gärna har velat ha kontakt, men inte har vågat att ha detta öppet, utan har snott in sig i alla möjliga konstiga anonyma figurer. Så löjligt och så fegt! Men kanske har de därigenom fått lite krydda i förtorkade liv, vad vet jag.
Naturligtvis kan detta dölja ganska tragiska livsöden med människor fastlåsta i konventioner och sociala mönster, som de inte vågar bryta. Men det inger knappast respekt. Det gör väl aldrig feghet, eller hur?
Det är ganska skönt att vara gammal på det sättet att många saker får andra proportioner och blir rätt så betydelselösa.

En absurd regeringssituation

Det skulle vara intressant att höra omgivande länders inställning till det svenska regeringskaoset kontinuerligt. Nu har vi i svensk tv bara fått sporadiska kommentarer, där man med förvåning ser på pajaseriet Man kan ju inte ha en politik i ett land som bara handlar om att utestänga politiker från Sveriges tredje ( i senaste mätningen andra) största parti. Bakom partierna står väljarna, och de flesta av oss är ju vid detta laget rejält trötta på mobbningen som pågår.
Givetvis är  partiledarna inte mogna sitt uppdrag! Och nog verkar det som om de bara är ute efter egna ministerposter.
Jan Björklund verkar nu ordentligt ifrågasatt inom sitt eget parti, men det är tyst från Centerns sida. 
Kan vi hoppas på ett nyval? Nog vore detta intressant! Eller hur?

lördag 17 november 2018

Besvarad insändare

På www.blt.se ,  se Meny,   se Din åsikt,  finns ett svar från mig "Hur är en kristen" på en insändare av aktiva vänsterpartisten Judith Skörsemo, som inte ansåg att KD skulle kalla sig kristdemokrater längre. Hennes insändare finns också där, om man pekar på "Visa mer".
Jag tvekade lite om jag skulle svara, men gjorde det alltså och svaret kom in direkt, stort uppslaget.

Min artikel om att politiker inte ska styra kulturen har nu också varit i Blekinge Posten, som bara kommer ut en gång i veckan.

Vi vet aldrig...

när det är sista gången vi äter tillsammans.
Idag nåddes jag av beskedet att en av mina allra bästa väninnor har lämnat jordelivet. Den sista gången jag åt tillsammans med henne var på hennes födelsedag i maj. Det var bara hon och jag, men alltid lika elegant som hon brukade ha det.



Inget normalt beteende

Jag hittade just någon på facebook med samma tanke som jag själv har. Annie Lööfs uppträdande verkar inte "normalt"! Hon borde undersökas på något sjukhus, tyckte han som skrev detta.
Inte heller jag tror att beteendet kan betecknas som "normalt". Hon verkar ju leva i sin egen bubbla, helt döv för fakta och för vad omgivningen säger. Hur ska detta sluta?
Det är ganska farligt om någon med starkt avvikande beteende får makt, och det kan dröja innan man förstår vad som är på gång. Detta har historien gång på gång visat oss.

onsdag 14 november 2018

Något stämmer inte med Annie Lööf

Är L och C oförmögna att förstå konsekvenserna av valresultatet?Eller anser dessa små partier att de har någon sorts patent på att få fram sin vilja- i stället för väljarnas vilja?

Men det är något obehagligt i Annie Lööfs framtoning. Hon hör ju inte vad som sägs och ser inte de verkliga förhållandena, utan hon verkar helt blockerad i sina egna fantasier om hur saker borde vara.
Detta är inte fasthet. Detta är ett personlighetsdrag, som man troligen i andra sammanhang hade undersökt. Så här kan man givetvis inte fungera i en situation där man måste samarbeta och ge och ta. Jag skulle nog beteckna henne som helt olämplig som partiledare, men detta är ju Centerns sak. Men just nu påverkar hennes handlande i allra högsta grad mitt eget parti, KD.

C och L får väl se vad som blir nu!

Inte tror jag att C och L kommer att gå utan skador efter dagens omröstning. De flesta som har röstat på dem har ju trott att de har röstat på ett borgerligt parti. Deras dubbelspel får väl närmast betecknas som äckligt!
Vad vill de? De fantiserar en massa om vad SD vill, som de inte har en aning om, för de har inte  pratat med dem. Det är alltså helt lösa spekulationer.
Nog måste man tro att det är egna, egoistiska planer om ministerposter som ligger bakom. Eller?

tisdag 13 november 2018

Så klart ökar Centern!

Det är inte alls konstigt att Centern har ökat den senaste tiden. Folk älskar dem som hittar hatobjekt. Det är ungefär samma mekanism som de överdrivna känsloreaktionerna. Man dras med.

Men vad är det för fel på Centerns partiledare? Hon klagar på att det inte är en hel Alliansregering. Men hon tackade ju nej till det! Både C och L hade kunnat ingå i en sådan. Men hon är ju helt besatt av sitt hat mot SD.
Kanske borde hon gå i terapi? Hennes handlande verkar ju konstigt! Eller hur? Nu ska hon sondera och försöka få med sig ett parti som inte vill gå med i någon Alliansregering, och M vill inte ha dem, och de skulle dessutom inte få majoritet i riksdagen
Nej, här är nog en hund begraven. Antingen inbillar hon sig att hon ska bli statsminister, eller också lockar väl någon med en fet ministerpost i en S-ledd regering!

Och hur har en partiledare för ett borgerligt parti mage att lägga ner sin röst så att Stefan Löfven blev statsminister, och sedan deklarera att hon ska rösta nej till den statsminister hon har gått till val på! Makalöst!

Fast borde inte C plocka bort henne? Hon verkar ju helt förvirrad!
Men låt henne misslyckas! Det ska blir roligt att se!
Och är det någon som har gett SD inflytande, så är det väl hon!

måndag 12 november 2018

Det överdrivna känsloengagemanget skrämmer mig!

Vad är det som händer ibland när någon drabbas av något? Plötsligt är det som om den eller de personerna blir som magneter som drar till sig drivor av känslor från människor som egentligen inte kan vara känslomässigt berörda på djupet. Är detta verkligen empati eller är det egna behov av känsloutlevelse som får en kanal att visa sig i?
Jag tänker ibland på en psykolog som höll en kurs, där jag var med som kursledare, som berättade att en  kvinnas man dog, men hon sörjde till synes inte. Kort därefter dog katten, och då var hon otröstlig. Han menade att det egentligen var sorgen efter mannen som kom fram i detta. Nåväl, den gången tänkte jag att jag inte var så säker på det... Men det ligger säkert mycket i detta att vissa känslor, som vi bär på, helt enkelt är för svåra och att vi därför hittar mindre "farliga" situationer för att leva ut våra känslor i.
Är det detta vi ser när drivor av människor visar oproportionerligt stöd och empati inför vilt främmande personer?
Jag minns också hur Dianas ena son en gång sade i en intervju att han blev så förundrad och tyckte att det var så konstigt att så många sörjde hans mor, som de inte alls kände, så mycket.
Därför ogillar jag stora begravningar. Jag vill bara se människor som står nära den avlidne där.

Men varför känner jag en sådan olust inför dessa känslodrev? Jo, för att jag tänker att på detta sätt kan också människor dras med i andra saker. Det är liknande fenomen som gjorde utvecklingen i Tyskland, och förföljelserna där,Man vädjar till människors känslor och som en skock som bara går i en riktning drivs de (vi?) med.

Dessutom blir detta enorma engagemang ojämlikt, för det finns alltid andra vars olycka eller död inte alls uppmärksammas.

söndag 11 november 2018

Allvarliga personliga handikapp

Alla personlighetsdrag som vi människor bär på blir inte tydliga i alla situationer. Det kan vara så att först i en pressad situation visar sig karaktärsdrag som gör oss direkt olämpliga för den uppgift vi har eller ska komma att ha.
Är det inte något sådant vi ser just nu i regeringsspelet? På mig verkar inte Annie Lööfs och Jan Björklunds hållningar normala. Det kan ju inte vara normalt att gå fram med ett politiskt program, och när man är nära att komma till makten, då ska man backa för att ett annat parti utanför Alliansen kan rösta på detsamma. Envisheten och omedgörligheten i det här läget gör naturligtvis dessa båda partiledare direkt olämpliga som partiledare. Man får nog en känsla av att vad de driver är sin egen framtida (minister)post. Jag bara väntar på att de helt vänder och går över till det röd/gröna blocket.
Det kan verka som att Annie Lööf får fler röster just nu, men när konsekvenserna blir tydliga kommer nog den stjärnan att störtdyka! För politik är något mycket större än hur man förhåller sig till SD!

lördag 10 november 2018

Insändare BLT

Idag finns min insändare om kulturbidragen  "Politiker ska inte styra kulturen!" i BLT.
Den går även att läsa på nätet www.blt.se   se Meny till höger och där Din Åsikt.

fredag 9 november 2018

Tillbaka till rötterna

Vår far fick aldrig uppleva när jag gick till ett borgerligt parti från S. Han gillade inte Socialdemokraterna och ville stänga av TV:n när Erlander visade sig i rutan.
Idag ser jag nog mitt engagemang i S som en del av vänstervågen  i slutet av 1960-talet och under 1970- talet. Jag kom aldrig så långt som till Vänstern, dåvarande kommunisterna.
Det var kanske också en protest mot den borgerlighet som jag följde i spåren, men som jag samtidigt upplevde som en  aning kvävande i en kärnfamilj med strikta roller och en släkt på vår mors sida som var fast knutna till varandra. Det kändes syrefritt.

Jag tog förvisso ett stort steg med flytten till Blekinge, bort från det sammanhang där jag var. Och idag sitter jag, som gammal, långt ifrån det sammanhang där de andra i släkten finns.

Jag var just nere vid havet. Där finns badplatsen, campingen, bryggorna och skärgården. Detta är mitt andningshål när jag känner mig instängd i mitt hus Där låg en gång vår lilla båt (vi hade två båtar), som blev min båt efter skilsmässan. Den är såld sedan många år.
Idag ägnar jag stor tid till att försöka knyta ihop säcken med mitt hittillsvarande liv. Där finns många trådar, många flyttningar och många uppbrott, också från relationer.  Men de senaste 36 åren har jag haft mitt hus som en fast punkt i tillvaron. Det fanns där även när jag bodde i Stockholm och i Oskarshamn, då som ett fritidsboende.
Idag har jag kapitulerat inför den borgerlighet som jag växte upp i. Även om den fortfarande kan kännas förkvävande, så ger den trots detta en trygghet och stabilitet.



torsdag 8 november 2018

Insändare

På www.sydostran.se   långt ner på hemsidan, har jag en insändare vars rubrik blev
"Politiker hotar strypa Skrivarklubben"
Min rubrik var "Politiker ska inte styra kulturen"

onsdag 7 november 2018

Annie Lööf är en skam för borgerligheten

Centern måste bekänna färg. Vad vill de? De arbetar ju hårt för att vi ska få en socialdemokratisk regering, verkar det som.
Tror Annie Lööf att hon kan förändra väljarnas val genom att fjanta runt och säga sig tro att hon kan locka över Miljöpartiet till Alliansen, vilka har sagt att de inte tänker gå dit. Hon verkar ju sjukligt besatt av SD! Någon sorts fobi? För att inte säga att hon verkar helt blockerad i huvudet!

Det bästa för både Centern, borgerligheten och landet vore troligen att hon byttes ut mot en samarbetsvillig centerpartist som driver en borgerlig politik.

Eller låt oss få ett nyval! Då får nog Centern se på ett ras, misstänker jag.

tisdag 6 november 2018

Att orka bryta upp

Det finns människor som inte kommer loss. De går år efter år i samma, olidliga situation, som gör att de känner sig döda inombords, men modet att bryta upp sviker dem. Man vet vad man har, men inte vad man får, som bekant.
Och så finns det de som vågar.
Jag har också vågat, flera gånger i mitt liv. Vågat flytta från Skåne, vågat ta tjänster uppåt landet. Ibland har livet gungat till, för visst, många gånger är det vanliga, det som löper på, enklare. Men hur vore mitt liv om jag inte hade vågat? Jag hade inte vetat hur det var att bo på sjunde våningen i ett höghus, hur det var att stå som en packad sardin på pendeltåget på morgonen, hur det var att ha minst en timmes resväg till jobbet. Inte heller hade jag vetat hur det var att komma ny i en stad med totalt cementerade hierarkier.

Men så finns det en annan sorts uppbrott, nämligen de som orsakas av ett en ny kärlek gör det omöjligt att vara kvar i det gamla.
Detta kan ju hända när som helst i ens liv. När jag hör talas om 70-åringar som ger sig av känns det både upplyftande och skrämmande. Någon vågar Livet, och någon annan känner sig djupt sviken. Nog är det så, man både beundrar och föraktar dem som handlar så.
Själv skulle jag aldrig orka ge mig in i en ny relation på det sättet idag. Nu får det vara som det är. Allting har sin tid, och den tiden är förbi.



De sköt vår vita katt

Idag läste jag på facebook om en tamkatt som hade blivit infångad och skjuten av Länsstyrelsen, för de hade tagit fel på denne och en vildkatt, som de skulle fånga in.
Det fick mig att minnas att när jag var barn försvann vår vita katt. Senare visade det sig att de hade skjutit den på den stora gården en bit från vårt hus för att katten sprang efter deras honkatter. Den låg däruppe vid ett träd, hade någon berättat för vår mor. På den tiden kastrerade man inga katter. Vi hade trott att det var en honkatt och kallade den Rosa, en söt vit halvangora. Nu, som gammal, har jag undrat hur mycket sådant här skadar ett barn.
Tydligt minns jag också när vi var på besök i Ulriksdal där våra släktingar hade hyrt en sommarstuga. På värdshuset i närheten fanns en servitris som hade tagit hand om en skadad skatunge. Varför hon lät några småpojkar ta hand om fågeln under dagen, minns jag inte, men en man  påstod att fågeln hade försökt hacka på hans barn och sköt den. Jag minns än idag hur kvinnan på kvällen gick på vägen och ropade på sin fågel.
Jag tror att mötet med sådana grymheter sätter djupa spår.
När vi fick klagomål och hot om att de skulle avliva vår gravida katt när min dotter var liten, höll vi henne i band ute, men jag ringde också en lokaltidning som gjorde ett stort reportage om hur våldet trädde in i små barns liv. Jag var då ordförande i Hem- och skola föreningen här i byn. Det blev ett stort reportage med en bild på dottern med katten i famnen.
Kanske gjorde min egen barndoms katthistoria att jag reagerade extra starkt.

måndag 5 november 2018

Glöm Alliansen- de är inte seriösa!

Tror Centerns och Liberalernas väljare att de har röstat på borgerliga partier? Se nu hur partiledarna avslöjar sig! Vad vill de? Vart är de på väg? Om Alliansens partier säger nej till den statsministerkandidat de själva har lanserat bara för att eventuellt SD också kan rösta på honom är de ju inte seriösa! Stefan Löfven kom bort med hjälp av Sverigedemokraterna och talmannen kom till.
Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta, bara rekommendera dem att sluta prata om Alliansen! Vi väljare är ju grundlurade!
De gör oss till åtlöje i våra grannländer!

Som att lägga in backen

Plötsligt går det rasande snabbt att bli äldre, upplever jag. Sak efter sak tas dras ifrån livet. Jag har inte cyklat på ett par år. Jag har svårt att promenera. Undviker ibland sociala sammanhang för jag orkar inte vara social. Man ser sämre. Hur länge kan jag köra bil?

Och jag har noterat att jag tänker mera bakåt i livet än framåt.
Mina tre tonårskärlekar är borta sedan flera år. Den man jag i många år hade en relation  med i Stockholm dog 2013, fast då hade vi inte setts på nio år. Exfästmannen från 1989 är nyligen begravd.
Och han var nio år yngre än jag! De andra var inte speciellt gamla heller. Var de inte så starka i sina kroppar? Märkligt!
En av mina bästa väninnor,  som är 12 år äldre än jag, har flyttat till vårdboende och börjar gå in i dimman, ibland klar i huvudet, ibland förvirrad. 
Fler och fler får knän och höfter utbytta. Själv har jag svårt att gå.

Jag gnäller, tycker mina barn. Jo, visst, men ålderdomen känns påtaglig. Och jag undrar ibland om det är så klokt att bo kvar här långt från barnen och släkten.
Man måste ta hand om kroppen också, inte bara intellektet, sade någon till mig häromdagen.
Ja, det är kanske bäst att försöka göra det! Kanske skulle ett antal kilon lättare också göra livet lättare. Vem vet?



fredag 2 november 2018

Till minne av...

mamma, pappa och alla andra släktingar och vänner. Väninnorna Maria, Ulla, Anna-Klara och Ulla, gamla kärlekar och nyare sådana.Ni  är så många därborta på den andra sidan nu! 
Frid över minnena av er!

tisdag 30 oktober 2018

Någon begravdes igår

Igår begravdes en man som jag för många år sedan delade två år av mitt liv med. Han och jag var till och med förlovade, och han bodde i mitt hus ca ett halvt år under 1989 tills han mycket dramatiskt fick flytta ut. Men även efter detta träffades vi igen efter en tids uppehåll. När jag hade flyttat till Stockholm upphörde vår kontakt efter ett tag, han träffade då den kvinna han sedan var gift med i många år, så även vid sin död.
Men nu till begravningen. Jag funderade på om jag skulle gå eller inte, men några väninnor tyckte inte att jag skulle det med hänsyn till hans fru. Men vi hade ju aldrig delat honom. Han var en känd journalist, och det var säkert många personer på begravningen. 

Jag gick inte. Men samtidigt undrar jag om två år av någons liv kan suddas ut för att den han delat de åren med inte går på hans begravning.
Och jag tror att han hade velat att jag var där. Men jag avstod.



måndag 29 oktober 2018

Jag blir glad...

över positiva ord och omdömen, glad när någon uttrycker att jag är klok eller när någon har läst mina insändare på nätet eller lyssnat på en intervju med mig. Detta värmer! 
Mitt liv är inte alltid så lätt med en kropp som värker och ben som ibland inte vill gå som jag vill. 
Jag har många vänner och stor släkt, men de flesta finns inte här, och det betyder att jag ofta lever i fysisk isolering även om jag har kontakt per mejl och telefon.
Jag  syns utåt, men är ändå på sitt sätt isolerad, trots detta, många gånger.
Så tack till er som ger mig vackra ord och stöttning!




torsdag 25 oktober 2018

Höstbilder

De här bilderna tog jag för tre år sedan på väg ner mot Järnavik, där jag har närmaste badet. Det är de höstbilder jag gillar bäst.













torsdag 18 oktober 2018

Löfven fortsätter sitt fula spel för splittring

Finns det ingen som kan markera mot Löfven för hans fula splittringsförsök när det gäller Alliansen?
Vi får hoppas att inte C går på det- eller L.

Ebba B.T. är en mycket klok person. Givetvis har hon rätt när hon i en intervju påpekar att det är politiken som är det viktiga och rättesnöret och att hon inte kan låta bli att rösta på något för att ett annat parti samtidigt röstar på samma sak.
Och visst är Centerns och Liberalernas ställningstagande ytterst märkligt. Med stöd av SD fick man bort Stefan Löfven och med stöd av SD fick man en moderat talman.
Varför kunde man inte då få en statsminister med samma stöd? Fullständigt ologiskt! Vill de inte ha en Alliansregering? 

Bevare oss väl för ännu en period med Löfven och Wallström!

Mera höst i trädgården



Japanskt körsbärsträd

Forsythia i solljus






måndag 15 oktober 2018

Insändare om mediedomstolar

Nu finns det en insändare av mig på 
www.sydostran.se      se insändare långt ner på sidan

"Vi har mediedomstolar som skadar människor."

Hur är detta möjligt i politiken?

Nog måste man befara att någonting inte riktigt stämmer i huvudena på vissa partiledare som efter att genom sitt agerande har stoppat en Alliansregering fortsätter att som ett mantra upprepa att de vill se Kristersson som partiledare.
Hur står det egentligen till Annie Lööf? Finns det ingen som helst matematisk kunskap eller en verklighetsuppfattning?

söndag 14 oktober 2018

Höst i min trädgård

I dag har jag ätit min lunch på altanen i strålande sol och med prunkande höstfärger runt mig. Kärleksörten fanns på en av mina mostrars balkong. Hon dog 1978, men en del av den fina planteringen på balkongen finns alltså sedan många år i ett skogsparti i min trädgård.


.                           Rönnen.