söndag 29 september 2013

De som tar ens energi

Jag har skrivit det tidigare, och jag skriver det igen. Man måste lämna människor och sammanhang som tar ens energi!

lördag 28 september 2013

Jag ville

leva det vackra livet i mjukhet, värme och kärlek. Jag ville fotografera de fina blommorna i olika årstider och lyssna på musik som fick mig att höja mitt sinne. Skriva vackra dikter med kärleksfulla ord och läsa texter som fick mig att känna mig nära Gud. Måla akvareller i mjuka färger. Baka saftigt bröd och goda pajer.

Men jag drogs ner för att jag skulle få veta hur dålig jag var. Jag var för fet, för ful, hade för dålig ordning, och jag var elak, fick jag höra. Och allt det vackra pulvriserades, och jag satt i vanmakt och såg högarna växa och blev fetare och fetare och kände mig mindre och mindre värd. Och försökte jag göra något bra, så var det alltid något fel på det på något sätt.

Det fanns dagar då jag inte ville gå ut. Någon som är så fet och ful kan väl inte visa sig bland folk.

Men som tur är så finns det andra... Det finns människor som talar om mitt värde, människor som berättar att jag har skrivit något värdefullt och gett dem något att tänka på.

Nu trodde jag att jag var ur eländet, men inte! Nu attackeras jag i lönndom genom hemliga mejl till dem jag på något sätt arbetar med. Jag ska nedvärderas och ifrågasättas, det ska klistras fula etiketter på mig.
Ja, det har till och med skickats mejl till mina nära anhöriga, men de är inte så lättduperade! Jag ska förtalas och stämplas ond och oduglig.

 De flesta dagarna kan jag hålla huvudet kallt, men vissa dagar orkar jag bara inte vara stark. Jag är misshandlad! Det är som att bli slagen hela tiden, utan att det syns.


Trovärdigt?

Jag blev naturligtvis otroligt förvånad igår när en av S-bloggars mest intensiva kommentatorer, som verkligen jobbar för socialdemokratisk politik och jämt har idéer om hur S ska vinna valet mot borgarna skrev till mig att han hade funderat på att återgå som medlem i kd.

Varför jobbar man då för att S ska vinna valet?
Jag begriper mig inte på människor ibland!

Absurd situation

Situationen i det som hänt är absurd! Vad skulle du som läser detta säga om din man/fru, sambo, fästman eller käresta hade satt igång att skriva mejl på mejl till en ordförande i ditt parti eller din förening för att misskreditera dig och det du gjorde? Helt bakom ryggen på dig utan att du fick veta detta på en månad och då av den som hade fått mejlen. Vad hade du sagt?

Hade du fortsatt din relation? Är inte tanken att detta skulle vara möjligt enbart absurd! Vem skulle göra detta? Någon som är total masochist och älskar att bli förnedrad!?
Hur kan  man ens en enda sekund inbilla sig att detta är möjligt!?

fredag 27 september 2013

Trevlig helg!

Jag önskar er en trevlig helg!


 
Ibland längtar jag till Skåne!
 
Idag har jag fått energi av en lunch med Ronnebyguiderna. Vi försöker träffas ibland.

torsdag 26 september 2013

Relationer är inte krig som ska vinnas

Det finns personer (läs män) som i relationer totalt verkar ha missat vad det handlar om. Maktfullkomliga människor. De uppträder i alla lägen, i diskussioner, i debatter, mot andra människor, som om hela livet var en kamp som man skulle vinna.
I stället för att ha relationen som en plats för växt, inspiration och trygghet blir den till frustration, irritation och upprepade kränkningar, segrar och nederlag.

Då kan allt till slut komma att gå ut på att vinna Kampen.

Ett sätt att hålla sig i överläge är att hota. Ett annat är att nedvärdera eller ge nollrespons. Ett tredje är att ljuga.

En man i mitt förflutna - många år tillbaka och endast en relation på ca 1,5 år- var mycket bra på att ljuga, upptäckte jag så småningom.

En gång minns jag hur han satt med ett leende och inåtvänt sade, nästan för sig själv
- Och det är bara jag som vet sanningen om detta!

Tänk vilken makt att vara den ende som vet sanningen!
Visst är väl sådant helt sjukt och helt otroligt!?

STASI-light samhället

Reaktionerna vid informationen om den nya arbetsmarknadsministerns bakgrund i Livets ord och hennes tro och åsikter speglar mycket tydligt trenden i vårt samhälle. Man får inte längre tro och tycka fritt.

Ja, jag har till och med hört att det händer att om man påpekar det orimliga i något som har skrivits eller går emot någon i en debatt, då finns det folk som hotar med anmälan för förtal.

Detta är mycket långt från liberala tankar, och idéer hos exempelvis Socialdemokraterna om människors rätt att fritt tänka och yttra sig.
Nu blev jag väl visserligen lite betänksam när det gäller de senare under den tid jag arbetade i en, sedan lång tid socialdemokratiskt styrd, kommun, när jag märkte hur farligt det var att framföra kritik som anställd.

Men att dessa STASI-light idéer om att man inte får yttra sig har gått så långt ner i folkdjupen hos en del människor att de börjar hota med polisanmälan  efter vad  som har skrivits i fullt normala debattinlägg eller bloggar, det är väl ändå lite förvånande.
Märkligt är det också när man inbillar sig att man kan få någon åtalad för rent allmänt hållna saker, som finns på pränt, för att man själv blir halvt paranoid av det som har skrivits och tror att det handlar om en själv.

En del människor hade passat bra i det gamla Östtyskland helt klart, fast då som agenter och inte enbart som invånare!

onsdag 25 september 2013

Var det rättshaveristernas skuld?

För några år sedan slopades den automatiska möjligheten att överklaga en dom till hovrätten från tingsrätten, såvida domen som skulle överklagas inte var ett fängelsestraff.

Man kan ju tycka att detta är ett stort ingrepp i rättssäkerheten eftersom faktiskt många domar har ändrats i hovrätten.
Men allt eftersom åren har gått har jag mer och mer kanske börjat förstå hur det kan ha sett ut i hovrätterna.

I vårt land lär det finnas ett antal så kallade rättshaverister som ständigt är i någon form av processande om olika saker.
Kan det bero på att dessas agerande till slut utgjorde en så stor arbetsbörda i domstolarna att man ströp möjligheten att ge alla domar en vidare prövning?

Ofta har saker mer än en sida!

Vänkretsarna och vännerna

När livet känns lite tufft lutar jag mig mot tanken på mina vänner och mina vänkretsar.
Till vänkretsarna räknar jag dem som jag känner sedan många eller flera år och som jag träffar i förenings- eller jobbsammanhang.
Dit här skrivarklubbarna, numera guidegruppen, akvarellkursen och så går jag ibland på logen. Detta är de sammanhang där jag får mitt syre.
Sedan har jag mina riktigt gamla, goda vänner som jag har känt länge, länge, några till och med bortåt sextio år. Vi är spridda nu men håller kontakten och träffas ibland när vi har tillfälle till det.
Tack för det syre och den kraft vänner ger oss!

Idag måste jag på nytt publicera mina vackra rosor!

Läs gärna

Idag har jag en replik på ledarsidan i Blekinge läns tidning, BLT, till en ledare av Sylvia Asklöf Fortell.

www.blt.se  se Opinion, se Ledare

Välkomna att läsa!

Och så positivt det känns att dagens första mejl var ett tackmejl för repliken av en för mig okänd läsare!

Är djurplågare psykopater?

När vi talar om psykopati tänker vi oss kanske grovt kriminella och mördare och andra som begår svåra brott.
Men undersökningar visar något helt annat. Psykopaterna finns i salongerna- bland annat! Det är inget ovanligt med chefer med psykopatiska drag!

En annan sak som har uppmärksammats är att de som plågar djur ofta också plågar människor och också kan ha den bristande empati som en psykopat har.

Se upp! Vem vet! Du är kanske gift med en!?

Och så finns det mytomaner också. Folk som hittar på saker och fantiserar.
Jag fick just ett mejl där det stod att personen ifråga hade lyssnat på Littorin som hade haft svåra depressioner. Han påminde om mig, skrev vederbörande.
 
Skribenten skulle kanske kunna upplysa mig om när jag har haft svåra depressioner som jag inte själv känner till!

Det är som en Kafkaroman ibland i livet!
Vad säger man?
Vad en dåre talar kan inte sju vise svara!

tisdag 24 september 2013

Värre än befarat!

Jag har idag fått veta att de hot om förtal som jag har fått har satts i verket. Jag vet inte riktigt vad det finns för skäl till förtalet, men  man kan ju alltid ljuga om man är tillräckligt fräck och elak.

Är det fler av er läsare som har mottagit förtal om mig var snälla kontakta mig! Du kan göra det som en kommentar på min blogg som jag sedan inte publicerar.

Hönsen tillbaka

Det är länge sedan jag drömde om hönsen, eller främst tockarna rättare sagt, tockar med en och annan höna, nu. Men när jag slumrade till igen i morse dök de upp.

Nu var de helt sjövilda. Den Store tocken stod vid en trumma och bankade och hamrade och skrek
- Det måste undersökas! Det måste undersökas! Något måste vara fel!
Och de andra förvirrade tockarna och en och annan höna sprang runt och upprepade, som vanligt, som ett eko
- Absolut måste undersökas, vi ska undersöka...

- Hela den apostoliska successionsordningen kommer att braka samman! fortsatte Stortocken.
Har hon någon examen? Är hon prästvigd? Vad har hon gjort på universitetet?

- Vad gäller vid den apostoliska successionsordningen? försökte någon ifrågasätta. Räcker det inte med handpåläggning?

- Det måste undersökas, undersökas! Vi kommer att bli isolerade internationellt... Andra kommer inte att vilja ha med oss...
- O ve, o ve, o ve! skrek alla tockarna och en och annan höna och slog ut med sina små fjädrar och for runt, runt...

Och för att visa riktig styrka och kunskap började så den Stora tocken prata tyska... Det gör han ibland för att förminska någon tror jag...Han kanske tror att folk har fördomar mot tyskar som lever kvar sedan krigets dagar. Ja, han är ju inte ung själv precis...

En höna som ärkebiskop! Ve och elände! Hur ska de stackars tockarna överleva? Och till åren komna är ju flera av dem också. Det är säkert stor fara för deras liv i denna en utdöende skara i tockehuset.

Då får jag plötsligt i drömmen se en stor höna med högt, uppburet huvud komma majestätiskt skridande i stoiskt lugn.

När hon passerade alla de ikringirrande hönsen tittade hon lite förvånat, log och gick vidare, för hon kände nog att det var hon som hade Gud med sig på vägen, tror jag.

Och vem vet om inte någon så småningom kommer att lyfta frågan  hur ett kristet sinnelag egentligen är?


Fascister söker det sjukt perfekta

Fascismen/nazismen, som verkar vara på kuslig utbredning i Europa, har många ansikten. Ett är strävan efter ett sjukt perfekt samhälle, sjukt perfekta människor.
I denna strävan sorterar man bort det som skymmer målet, vilket betyder att de människor som enligt fascisterna är mindre värda plockas bort. I Tyskland hamnade de som bekant i koncentrationsläger.
Men det finns många grader av detta förhållningssätt i tillvaron. Därför är strävan efter perfekta kroppar, perfekta liv, perfekta människor ett klart farligt drag. När en ideologi får fäste finns det nämligen ofta redan drag i samhället som gör detta möjligt.

Vi kan se på det parti som väl är längst ut till höger hur de rensar bort den ene efter den andra för att "rena" partiet. Detta, om något, är det tydliga tecknet på den grundläggande bruna ideologin.

Och jag är övertygad om att de bortrensade fortsätter att bära dessa sjuka drag med sig. I övertygelsen om att de själva är de mest perfekta och rätta varelserna med rätta åsikter och kanske till och med rätt tro, tror jag att de fortsätter att bära med sig ett förakt för dem som de anser vara fel och mindre perfekta!

Inte för känsliga

När jag var liten fanns det ingen tv. Hemma var vi bland de första som köpte en sådan när den väl kom till Sverige. Första året fanns det inga svenska program utan vi såg danska program i Malmö. Då såg man allt som visades på den svart-vita skärmen.
Mina släktingar, mostrar och en frånskild morbror, som bodde i villa mitt emot vår, hade till en början ingen egen tv, utan kom in och tittade hos oss. Det var ofta ganska mycket spring på kvällarna,  för de kom inte samtidigt och gick sällan samtidigt hem. Och varje gång som någon kom eller gick skällde vår collie.

En av mina mostrar hade blomsteraffär, där också vår mor arbetade. Det var en duktig kvinna som också kostade på sig själv en del. Med förundran tänker jag nu på hennes persianpäls, alla hattar och teaterbesök. Men, då, när jag var barn, uppfattade jag inte detta som speciellt exklusivt. Det är först nu som jag har insett att det faktiskt var det.
Denna moster hade samtidigt en sorts känslighet som jag tyckte var konstig. När det visades krig eller andra hemska saker på tv reste hon sig från stolen och lämnade rummet.
Nu förstår jag henne så väl. Det händer ofta att jag knäpper bort program som jag tycker är otäcka. Men visst, det är säkert värre scener på rutan idag än det var förr. Och utan de minsta skrupler låter ju programansvariga oss kastas från njutbara program till exempelvis reklam för hemskheter i andra program.

Ibland tänker jag att jag nog inte är skapad för det här samhället, för jag orkar knappt se de hemskheter vi gör varandra i form av krig och djur som plågas för vår välfärds skull.

Sedan är det ju inte bara i media som vår mindre aktningsvärda natur framträder. Den framträder ibland också i vårt förhållningssätt till våra medmänniskor. Det är lätt att hamna i krig ibland.

En idyll målad av mig för några månader sedan.


måndag 23 september 2013

Det räcker!

I kvällens "Fråga doktorn" kunde vi lyssna på  författarinnan Eva F. Dahlgren som har skrivit boken "Fallna kvinnor", om dem som räknades som samhällets bottenskikt, ofta fattiga kvinnor som blev intagna på tvångsarbetsanstalt i Sverige på 1920-30 talen.

Ödena var tydligen mycket rörande och upprörande, och reportern Suzanne Axell berättade hur hon hade gråtit när hon läste boken baserad på verkliga kvinnoöden.

Under programmet fastnade jag för en sak, nämligen att författarinnan sade att man brukar säga att kvinnor ska lära sig att säga "Nej", men de borde säga " Det räcker!"

Och visst är detta sant! Tänkte på att det inte alls är länge sedan jag själv sade " Det är nog nu!" Samma sak, eller hur?

Vi är våra egna, poängterades det, vi ska inte tolerera att förminskas och behöva förändras för att bli accepterade.

Jag håller helt med! Det finns ett starkt, osynligt kvinnoförtryck!
Detta måste vi bekämpa var och en, i samhället i stort och i våra privata liv.





söndag 22 september 2013

Som en sönderslagen kruka

Har du någon gång känt dig totalt sönderslagen? Jag menar  nu inte i bokstavlig mening utan symboliskt. Någon/några har gått fram emot dig för att krossa dig och till slut har motståndet mot slagen inte räckt till och nu finns du där - i skärvor.

Nu ska skärvorna fogas samman igen! En skärv i taget, sakta och försiktigt.
Mitt liv har inte varit helt enkelt relationsmässigt sett, och jag har fått lära mig att genomleva och resa mig igen. Jag har också lärt mig när det är hög tid att lämna skutan som hela tiden tar in vatten.

Nu hjälper musiken, trädgården med blommor, att bara ta små steg och glädja sig åt sina barn, sina vänner och välvilja som man möter på annat håll. Det gäller att återta kontrollen över sitt liv!

Tystnad stressar mig

Få saker gör mig så illa som när någon tiger om jag har försökt att säga något till honom/henne. Tystnaden är för mig något mycket otäckt för den kan inrymma allt. Den kan vara tecken på ett avståndstagande, tecken på medhåll eller ett försök att osynliggöra en. 

Det är mycket illa när tystnad praktiseras i kyrkliga sammanhang. På Åke Bonniers blogg händer det att människor som ställer frågor helt enkelt inte får svar. Detta gällde en präst för ett tag sedan, och inte heller jag har fått svar på frågan om det någonsin har funnits en tro på reinkarnation inom kristendomen. Är det ett enkelt sätt att komma ifrån frågorna att bara tiga? I vilket fall tycker jag att det är ganska fult att uppträda så. Då drar man sig från bloggen!

Motsatsen till tigandet är naturligtvis när man bombarderas av ord. Det är inte heller så bra, det tröttar och till slut orkar man inte ens läsa det som är skrivet.

Ibland kan det finnas en nyckel i orden, en nyckel till stängda dörrar. Man kan tveka att sätta nyckeln i låset och vrida om. Och man kan ångra sig att man inte gjorde det när det är för sent!

Det gäller ett val, kanske ett livsavgörande val!




Heder år Jeanette Bonnier!

Igår var Jeanette Bonnier ju med i Skavlan. Jag har sett henne tidigare också i en intervju och hört ungefär detsamma som hon berättade igår.
Men det häftiga med denna tjusiga kvinna på 80 år är att hon utan att tveka berättar att hon har haft många relationer med män. Igår menade hon också att om kvinnan är oberoende ekonomiskt, så behöver hon inte stanna kvar i förhållanden som inte är bra. Då kan hon gå. Och det är med mig som med Jeanette Bonnier, ibland har jag gått, ibland har mannen i relationen lämnat mig.
Jag tänkte på det med ekonomin efteråt, med tanke på min egen lite brokiga relationshistoria. Det är klart att jag inte hade kunnat leva ensam om jag inte hade haft de ekonomiska möjligheterna till detta.

Undrar om jag med sämre ekonomi hade uthärdat bättre i halvdana relationer! Det är ju skönt att man slipper prova!

lördag 21 september 2013

Läsare i Sverige?

Är du en av mina bloggläsare i Sverige? Ge mig då gärna en kommentar.
Enliga statistiken har jag nämligen en mängd läsare i USA, Kina och Ryssland. Varför det? Finns det några som läser regelbundet här i landet?

Kvinnorna tågar framåt och männen kvider...

Jag hade nog förväntat mig starkare reaktion från vissa håll på att det verkar ganska så klart att vi kommer att få en kvinnlig ärkebiskop. Men en del försöker. Med ironi och avståndstagande till kvinnor inom Svenska kyrkan försöker man misskreditera.
Och inte nog med det, för några påstår att hela Svenska kyrkan kommer att falla!!! Ha, ha, ha!!!
Jag tror att Antje Jackelén kommer att bli en utmärkt ärkebiskop!

Interna strider försvagar

Nätet är rätt  spännande för det avspeglar en hel del som man inte skulle ha känt till så väl annars.
Inom Svenska kyrkan strider man för fullt. Varje dag kan man exempelvis läsa om Frimodig kyrkas motsättningar till Seglora smedja, tidigare med Helle Klein som portalfigur. Man kan ju undra om man totalt har förlorat det som borde vara fokus för att i stället, som nu, koncentrera sig på vilka som ska få sitta i båten.

På socialdemokraternas bloggar ser man också sådana där stridigheter, inte minst mellan två skånepolitiker som haft tunga uppdrag. De är ständigt i luven på varandra och beskyller varandra för olika nedvärderande saker.

Har man verkligen kraft att verka utåt när man strider inom sig? Nej, det tror jag inte.

Samma sak gäller i personliga relationer. Är det alltför mycket konflikter tar detta så mycket av energin så man bör nog fundera allvarligt på att lämna skutan.
Om man vill ha sin kraft i behåll det vill säga! Och det vill man väl!?

Nu väntar trädgården!


Höstbilder

Önskar en trevlig helg med några bilder från min trädgård.

 
 
 
 

 
 
''
 

torsdag 19 september 2013

Nu är den över...

Ibland åker jag ner till havet, det är bara några kilometer härifrån. Med en känsla av vemod åkte jag dit idag.
Nu var sommaren över. Bänken där vi i somras satt och drack kaffe och tittade ut över havet var dragen åt sidan.
Campingplatsen var tom. Det fanns inte en enda husvagn eller husbil kvar. Restaurangen var stängd.
Badplatsen låg öde och tom.
I min ålder måste man undra om man får uppleva flera somrar...
Det kändes sorgset.

På väg hem såg jag en ung man som rastade sin hund. Han var klädd i shorts. Då är kanske sommaren inte helt över...


Kortet togs för ca ett år sedan, men den gången var vi två vid havet.
 
 

Vem får tro och tycka vad?

Nu stormar det kring tillsättningen av den nya arbetsmarknadsministern för att hon har tillhört och jobbat för Livets ord. Hon lär ha varit abortmotståndare och mot samkönade äktenskap, men har fått följa riksdagsbeslutet i frågorna.

Ja, att vara mot samkönade äktenskap skulle ju kunna göra att man inte är lyhörd för eventuell diskriminering i arbetslivet, men är dessa frågor direkt hennes?

Däremot kan jag inte för mitt liv begripa vad ett abortmotstånd har med saken att göra. Nu får väl folk ändå skärpa till sig!
Har man inte längre rätt till någon som helst tro eller egna åsikter i det här landet?

Frågan är vad som går att kombinera. I det här fallet kan jag inte se att det finns någon relevans till protester. Men går det att vara kristen fundamentalist och samtidigt höra till Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna och driva deras frågor?
Där har jag nog lite svårt att se en  möjlig koppling!

Och kanske skulle inte S ha utsett en minister med det bagaget. Men nu är det inte S utan M som har gjort detta! Så?

onsdag 18 september 2013

Därför går Sverigedemokraterna framåt, tror jag

Är det så att svenskarna blir mer och mer rasistiska? Man skulle ju kunna tolka det så om man vill förklara varför Sverigedemokraterna ökar.Nu senast dubblade de ju sina mandat i kyrkomötet.
Nej, jag tror inte alls att svenska folket är rasistiskt. Det är väl snarare så att man har en naturlig fallenhet för att bevara det som man anser att man har rätt till, sitt land och sin kultur.
Att det sedan i Sverigedemokraternas ideologi gömmer sig något mycket brunt och otäckt som i sin förlängning skulle kunna få otäcka följder, ser man nog inte riktigt.
Man måste väl i alla fall tycka att det är självklart att man ger hungrande flyktingar mat på samma sätt som man delar ut mat till andra?

Däremot kanske det inte faller i så god jord om flyktingar får förmåner i form av gratis tandvård eller liknande som inte svenskar får. Själv var jag akut hos tandläkaren häromdagen. Det besöket kostade 1180 kronor. Säkert finns det pensionärer som inte skulle ha råd med detta. Är det då så konstigt att man reagerar negativt om andra får gå gratis?

Är det någon tvekan om att många skor sig på de asylsökanden genom höga hyror för bostäder som man hyr ut och ibland på undervisning? Hyresvärdarna är väl inte så angelägna att stoppa flyktingströmmen så länge den ger stora inkomster.

Men den stora frågan är hur vi tar emot människor som kommer hit. Har vi resurser till denna ström?
När det gäller svenskundervisningen har vi det definitivt inte. Det finns inte tillräckligt med utbildade lärare som kan undervisa analfabeter. Jag vet för jag har undervisat sådana. Det krävs en helt annan metodik än den vanliga lärare har. En person som inte kan svenska och inte kan läsa är i en helt annan situation, speciellt om de är vuxna, än andra som ska lära sig språket.
Har vi jobb? Har vi bostäder?

Vad vill vi med flyktingströmmen? Är inte välviljan missriktad om människor far illa när de väl är här? Och ibland blir det långa väntetider på besked och sedan kanske en transport tillbaka till hemlandet.

Jag tror att Sverigedemokraterna ökar därför att de andra partierna tar för lättvindigt på tillströmningen av flyktingar. Det är säkert lätt att sitta i regeringskansliet och bo i Djursholm eller på Lidingö och inte ha en aning om hur verkligheten ser ut på de ställen där kulorna viner om fötterna på de boenden när de försöker rasta sina hundar! Och vet man hur man har det i väntan på besked från Migrationsverket och på flyktingförläggningarna?
Det är nog dags att vakna! Annars får vi kanske lite extra brun sörja på köpet!




Bara för att hjälpa dig?

Innan jag berättar den här historien måste jag också berätta att jag har 82,5 poäng (det finns kurser på 7,5 p) från universitetet i tyska.
De sista inlästa för något år sedan och för närvarande gör jag studieuppehåll till våren på en kurs som hade alltför sena tider för föreläsningarna i våras. Det är långt att köra från Växjö!

Jag har alltså en hel del på fötter när det gäller det språket. Dessutom har jag arbetat som reseledare i Tyskland.
Detta bara som en bakgrund.

I somras, när jag hade en guidning på tyska, satt en dam i min egen ålder, som jag uppfattade det, längst fram i bussen. Vid första stoppet kom hon fram till mig och berättade att vi var "kolleger" och att jag absolut inte fick ta illa vid mig för det hon nu skulle säga. Jag hade uttalat "Brauerei" (bryggeri) fel. Nåväl, det var ju bra att hon upplyste om det, tänkte jag, för man kan ju faktiskt säga fel i åratal utan att någon påpekar det.
Nästa stopp hade jag gjort ytterligare ett fel. Jag hade sagt "Kaufmänner" (köpmän) i stället för "Kaufleute". Så där fortsatte hon med en försiktig vinkning med ena fingret varje gång bussen hade stannat. Visst det var i och för sig bra, men ändå fruktansvärt irriterande, och jag uppfattade det nog som direkt oartigt. Tänk om vi skulle anmärka på uttalet och felsägningar hos inflyttade svenskar som säger fel? Ibland är det ju så att man nästan hoppar till när man exempelvis hör någon på radio eller tv.

Men, frågan är varför denna kvinna gjorde detta.
En psykolog, mera bevandrad än jag i det mänskliga psyket, upplyste mig om att det finns människor som egentligen är  elaka och som har för avsikt att sätta sig på dig, men som lindar in detta i någon sorts välvilja. Man får se upp!

Vi människor som har övervikt (mer eller mindre) är nog ofta utsatta för människors ibland subtila trakasserier. Har ni varit med om att folk i närheten har börjat tala om vikt så fort man ska äta eller medan man äter tillsammans? Vem anade detta när man själv var smal? Och jag gjorde mig nog också skyldig till sådant i ren obetänksamhet.
Det finns ingenting som är så tacksamt som att få folk att känna sig feta och fula.
Men man ska kanske tänka på en sak; tillståndet är föränderligt.

Jag har hört en ganska rolig grej om en man, som brukade dricka lite för mycket. När någon påpekade att han var drucken sade han

- Att vara full går över, men att vara ful går inte över!

Detta var före skönhetsoperationernas tid!

Trovärdighet

Visst är bloggvärlden otroligt fascinerande- och skrämmande. Man kan ju klä sig i precis vilken roll som helst.
Man kan uppträda på ett sätt så att folk tror att man är en högkyrklig präst, fastän man inte ens går i kyrkan, och så kan man samtidigt uppträda som om man satt i partistyrelsen för S, fastän man knappast ens går på s-möten.
Vilken cybervärld utan verklighetsanknytning! Ja, nog kan livet levas framför en dataskärm alltid! Och skam den som vågar säga emot en!

tisdag 17 september 2013

Är inte gubbarna lite eller helt senila?

Jag har just varit inne och tittat lite på de kyrkliga bloggar jag brukar följa; Åke Bonniers blogg och D.Sandahls.

Men nu tycker jag faktiskt att det börjar bli ganska så tydligt att det inte står riktigt rätt till överallt. Inte kan det vara normalt att fortfarande diskutera beslutet om kvinnliga präster och vigsel av samkönade par? Är inte de här frågorna lite överspelade inom Svenska kyrkan när besluten sedan länge är fattade?

De påminner mig om lärarna på Oskarshamns folkhögskola, där jag var rektor under 6,5 år på 1990-talet. När styrelsen hade fattat något beslut som inte passade dem, satte de igång och bearbetade enskilda ledamöter för att riva upp beslutet igen. Ja, det blev otroligt rörigt. Men det var inte det enda som var rörigt där!!!

Som en blind höna

Man kan häpna inför sig själv. Verkligen. En dag, när täckelsen har fallit, och man plötsligt tycker sig se människor som de verkligen är, blir man kanske helt förskräckt inför sig själv. Var har man varit? Hur har man kunnat leva i detta? Man har ju farit runt som en blind höna.
Och det är väl klart att man då också nästan känner sig tvingad att göra avslöjanden om man ser osakligheter som skrivs.

Jag hatar verkligen spel för gallerierna!
Gud bevare oss för besserwissrar som egentligen inte har en susning om det de skriver om eller som spelar med falska kort på något sätt. Det skadar nämligen inte med åtminstone en anings erfarenhet av det man talar sig varm för.
Måtte jag nu vara befriad från ett helvete!

Dagarna efter

Det kommer alltid lite trötthet i kölvattnet efter jobb av något slag numera. Man fungerar inte som förr, det är helt klart.
Valarbetet inför kyrkovalet är över. Vi får vara nöjda lokalt med att vi kom in båda två som var på listan, en som ordinarie och en som ersättare.
Ersättarrollen passar mig bra, för då känns det inte så kravfyllt med mötena. Det är dock tre mils körning till stan, och vädret kan ju vara dåligt.
Helt kravlöst är det dock inte framöver. En guidning på tyska som jag trodde skulle bli inställd blir av, så jag får väl skärpa till hjärnan igen.
Och på måndag börjar vår trevliga akvarellkurs igen. Den ser jag verkligen fram emot! Nu går vi in på fjärde terminen, femte om vi räknar in kursen i kalligrafi som vi började med.

Centern backade i kyrkovalet

Det verkar onekligen som om trenden i kyrkovalet föregår tendensen i riksdagsvalet.
Centern är ju starka inom Svenska kyrkan. Men, trots detta, gick de med 75 personer back sedan förra valet här i byn. Med ett par hundra väljare är detta faktiskt en stor förlust. Socialdemokraterna plussade på ett tiotal.

Ny uteslutning ur SD

Nu har Sverigedemokraterna uteslutit ännu en förtroendevald ur partiet. Denna gång från Ronnebys styrelse. Man uppgav samarbetsproblem.
Där rullar huvudena. Men som tur är så blir väl inte alla fullt så hatiska efteråt att de hela tiden far ut emot partiet i tid och otid.
Då skulle de kanske vara mera försiktiga med sina uteslutningar.

måndag 16 september 2013

Det som är värre

Jag skräms inte av SD. Inte det minsta, för jag tror att de egentligen är det minst farliga partiet, för de är tydliga i det de står för. Det är mycket, mycket värre med den rasism och främlingsfientlighet som finns dold i de andra partierna. För den finns. Jag vet, för jag har varit medlem i mer än ett parti.
Lyft fram den! Den borde göras synlig!
Det finns alltid människor som spelar för gallerierna. De är som ormar som slingrar runt, och ingen vet när han blir stungen och får gift i sig. Granska, syna och avslöja!

söndag 15 september 2013

Personalfrågor kräver mognad och erfarenhet

Jag blir mycket beklämd när man hyllar ungdomar på poster som faktiskt kräver en stor livserfarenhet och mognad. Dit hör att handskas med personalfrågor. Man måste kunna se vad som händer i en personalgrupp och veta vilka konsekvenser ens beslut får. Detta är långt ifrån alltid enkelt, och det är inte alls säkert att syndabocken är orsaken vid en konflikt.
Nej, jag skulle aldrig rösta på alltför unga människor i sådana sammanhang!

Kyrkan får en chans i mitt liv idag!

Idag ger jag Svenska kyrkan ytterligare en chans i mitt liv. Jag har redan varit ur två gånger, men återvänt. Om jag blir invald har jag möjlighet att påverka utvecklingen. Jag ställer upp i valet för att jag ännu har hopp om Svenska kyrkans framtid.
I annat fall, om det blir ytterligare tid med en politiskt styrd (här centerstyrd) kyrka, ger jag nog upp. Så vill jag inte ha Svenska kyrkan!

Går Centern ner i röstetal?

Just nu pågår kyrkovalet. Det ska bli mycket spännande att se om Centerns allmänna nedgång också avspeglas i kyrkovalet.
För oss som vill slippa den politiserade kyrkan vore detta naturligtvis mycket positivt!

40 år som monark?

Jag har just sett reprisen av konserten som gavs för att fira kungens fyrtio år på tronen. Men vad var detta? Den handlade ju bara om  familjen och papparollen?
Var det någon missuppfattning någonstans? Det är väl inte 40-årig bröllopsdag som firas?
Eller har kungahuset så till den grad spelat ut sin roll att man inte har någonting att säga om det eller något att fira och hylla i rollen som monark?
Egentligen tycker jag att firandet av kungahuset ofta är rätt banalt. Ofta undrar jag om man hade firat den danska drottningen på samma folkliga sätt? Det tror jag inte!

lördag 14 september 2013

Att försöka leva i döda relationer

Igår råkade jag läsa på en sådan där läsarspalt på en kvällstidnings nätupplaga, om en man som var nästan 70 år och gift sedan många år i ett andra äktenskap som frågade om han borde skilja sig. Han beskrev sitt äktenskap som artigt och konverserande, men utan nära kontakt varken mentalt eller fysiskt. Och han hade försökt i många år att få till stånd ett samtal med sin fru, men det gick inte.

Jag ryser när jag läser sådant. Det är hemskt när människor på något sätt tvingas kvar i relationer som egentligen är döda, kanske sedan många år, även om de utåt fungerar väl. Relationer utan närhet är tärande och inte närande om de hör till de relationer där man ska få syre.
Ingen människa borde leva så, även om det säkert är ursvårt att dra sig ur något i den åldern efter ett långt äktenskap.
Det kan vara svårt även efter kortare relationer. För ibland är tystnaden och tomheten skrämmande, och många föredrar nog ett halvdant förhållande framför detta.
Men går det i längden? Och vem är det rätt emot?
Nog har vi rätt att känna att vi är levande?

Centerns kyrka- den har vi redan här, men vill vi ha den?

Idag är det riktigt roligt i kyrkodebatten i BLT. Nu går nämligen Annie Lööf ut med en stor artikel om kyrkovalet och om kyrkans möjligheter att skapa jobb. Tala om en politisering av kyrkan!

Det har skrivits andra vackra ord om en folkkyrka här. Jaså? Centern styr i min församling.
Är det en folkkyrka när vi som gudstjänstbesökare känner oss som just besökare och inte som gudstjänstfirare? De enda som är delaktiga i gudstjänsten här är de förtroendevalda inom Centern, men de är desto mera aktiva, ja, det var till och med de som, i stället för kyrkoherden, tog emot den nyanställde komministern för ett par veckor sedan!

Nej, jag vill INTE ha en politiserad kyrka! Därför ställer jag upp i egen nomineringsgrupp, som andra namn,  med en annan person i kyrkovalet till kyrkofullmäktige. Vi är bara två! Men vi tror att vi kan åstadkomma något. Om vi får chansen! Vi har gjort en rejäl marknadsföring. Nu är det frågan om vad människor runt oss vill!

Varför jag tror

Ibland har jag fått frågan varför jag tror på Gud/Kristus. Jag brukar då svara att jag märker att det finns en kraft som jag kallar Gud. Allting kan inte vara en slump av det som sker. Jag skulle kunna rada upp massor av situationer i mitt liv som jag kunde se som en tyst bönhörelse. Tyst skriver jag, för jag tror att Gud hör hjärtats bön utan att vi formulerar den med ord.

Kanske är det också så att vi sakta, men säkert, leds rätt, även om vi inte riktigt ser det alltid. Vi behöver nog inte anstränga oss så mycket, saker kommer att falla på plats till slut om det är Guds vilja. Tror jag. Vad tror du?



fredag 13 september 2013

Trött på Jan Björklund!

Ja, jag är verkligen trött på Jan Björklunds märkliga skolpolitik.
Nu vräks det ut en massa pengar till karriärlärartjänster.
Men är det inte så att de pengarna i stället borde ha gått till elever med speciella svårigheter som behöver extra stöd?
Jan Björklund verkar inte alls ha fattat att det handlar om elevernas INLÄRNING och lärarnas förmåga att främja denna, och inte om hur skickliga lärarna är att UNDERVISA=lära ut. Vi lever inte i 1950-talets samhälle när läraren stod och mässade i katedern, och eleverna satt tysta och stilla och lyssnade.

Det hade inte skadat om det hade varit en pedagogiskt skicklig person som var i Björklunds ställe, eller om han åtminstone hade haft rådgivare med de kvalitéerna.

Stackars elever!
Men är det inte ganska typiskt för folkpartisterna att de vurmar för titlar - och för ungdom. Det är sådant som gör att gedigenheten saknas!

Fokusera för att nå fram

Kanske skulle kyrkans folk lära lite av allmän marknadsföringsteknik när det gäller att nå fram med sitt budskap. Numera talar man aldrig om att satsa brett, utan tvärtom att tänka på vilka målgrupper man vill nå och satsa på dem.

Självklart, tycker jag, att alla ska vara välkomna till kyrkan. Detta betyder inte för mig att man exempelvis ska kunna anställa imamer i verksamheten. Den världsvida kyrkan är inte en gränslös kyrka. Vi måste veta vad vi menar med en kristen kyrka och vad kristendomen står för.
Det är den inriktningen som är den allra viktigaste för mig i kyrkovalet: en kristen kyrka som jag tycker håller på att gå förlorad för ett allmänt mischmasch av miljöfrågor, satsning på jobb för arbetslösa, jämställdhet och mångkultur.
Svenska kyrkan håller på sina håll tveklöst på att sekulariseras!

Vi måste gå tillbaka och inte glömma varför kyrkan finns till; för att sprida evangelium om Jesus Kristus!

Ung och utan erfarenhet- en merit i kyrkovalet?

I kyrkovalsdebatten i Ronneby i veckan skröt  företrädaren för en av nomineringsgrupperna med att de hade den lista som hade de yngsta kandidaterna till kyrkomötet. Många saknade helt politisk erfarenhet. Jaha, men är det bra det?
Är bristande erfarenhet, och kanske mognad, en merit i ett kyrkoval där det kan handla om att styra Svenska kyrkan på riksplanet?
Det tycker jag verkar mycket konstigt.
I stället borde man naturligtvis ha en lista med de mest erfarna och klokaste till ett sådant val.
Har jag fel?

Men nu är det väl inte så allvarligt ändå, för de lär knappast få in mer än en eller två personer.

torsdag 12 september 2013

Vissa vänner är speciella

Bland de vänner jag har i föreningar har vännerna i Skrivarklubben i Blekinge en alldeles speciell plats. Jag har varit med i klubben i många år, först på 1980-talet, men sedan var jag ur de år jag inte jobbade i Blekinge. När jag kom tillbaka för fjorton år sedan gick jag in i klubben igen. Medlemmarna där är mycket intressanta,och jag gillar dem starkt.
Vi har en medlemstidskrift, Groblad, som kommer ut med fyra nummer per år, där jag ibland skriver dikter och berättelser. Just nu håller en grupp på med att ställa samman en jubileumsskrift som vi har fått lämna in alster till.

I eftermiddags/ikväll blev vi i styrelsen/valberedningen som fyllt jämnt under året bjudna på mat på restaurang Parken i Hoglands park. Det är en nyöppnad restaurang (öppnade i somras) som med sina stora glasrutor ger en fin utsikt över parken. Trevligt umgänge och god mat!

 
 
 
 

Se upp för plågoandar i ditt liv!

Har du en plågoande i ditt liv? Tänk efter och känn efter! De kan vara rätt så svåra att upptäcka, speciellt om du har någon nära inpå dig.
Plågoanden går hela tiden in för att förstöra för dig. Om han/hon inte gör det i konkreta saker, så försöker han/hon säkert att förminska dig och skapa misstro till andra människor runt dig.

Dina tillkortakommanden lyfts fram och poängteras så till slut tror du kanske att du bara är ett enda stort fel. Det är stor risk att du till slut tar in den negativa självbilden av dig och blir till den, och då sinar din kraft.

Se upp med dessa människor, jag kan inte påpeka det tillräckligt ofta. De vill dig inget väl. Är det vänner så bryt med dem, är det släktingar så reducera kontakten så mycket du kan!
Man växer inte i ett grumligt vatten, där man bara känner att man är fel och gör fel, men kanske inte riktigt begriper varför det är så.

De människor som lyfter fram dina fördelar och dina positiva sidor är som vitamininjektioner i ditt liv. Dessa ska du värdera, och de kontakterna ska du odla, för de är guld värda.
Lycka till!

Är det ett KYRKOval?

Häromdagen hade vi alltså något som kallades kyrkovalsdebatt här i det blivande storpastoratet. Jag hade, som skrivet,  tänkt vara med som representant för vår nomineringsgrupp, men satte mig på åskådarplats när jag såg hur man vässade armbågarna inför kvällen för att hugga SD. Sådant känns bara ovärdigt för mig! Jag vill inte sälja mig på det sättet.
Nu blev det inget av detta, för SD hade skickat en riksdagskvinna som hade sina argument klara för sig och som inte tog några påhopp, det talade hon snabbt om när en präst från mp försökte hoppa på henne, eller hennes grupp, faktiskt helt omotiverat i  sammanhanget.
Att man sedan undrar hur SD tänker när de inte tycker att kyrkan ska servera mat till hungrande papperslösa är en annan sak!

Men slående i presentationen inför denna debatt var de saker man tog upp. Att bekämpa ungdomsarbetslösheten till exempel. Det tog Centerns representant upp som väldigt viktigt. Jämställdhet, miljöfrågor och allas lika värde.
Jo, det är klart att det finns en kristen etik i allt detta. Men vad skiljer detta från andra sekulära organisationer? Det här kunde ju stå för vad som helst.
Ska man ha politiska partier inom kyrkan borde de åtminstone begripa vad som är kyrkans främsta uppgifter; att sprida evangelium.
Viktigaste uppgiften är inte att arbeta med miljöfrågor, även om man som kyrkopolitiker bör vara medveten om miljön också. Den främsta uppgiften är inte heller att bekämpa arbetslösheten.
När jag påpekade  att endast få representanter i den panel som fanns hade talat om kristendom, undrade den där miljöprästen om jag tyckte att man skulle predika. Hans ton, både mot mig och SD-kvinnan, vittnade för övrigt klart och tydligt om att jämställdheten inte är någon självklarhet inom Svenska kyrkan! Fast han hade kanske varit pensionär länge!?

Att lyfta och att sänka

När jag var rektor fick jag en hel del vidareutbildning i bland annat arbetsmiljö. Vissa av de saker man fick lära sig minns jag fortfarande väl.
Till dessa hörde att om man gav ett negativt omdöme till en medarbetare krävdes det minst fem positiva för att uppväga detta.

Det är nog sant. Vi suger ofta åt oss negativ kritik på ett otäckt och ofta inte alls relevant sätt.
För vi måste ju alltid tänka på varför saker sägs,vem som säger dem och eventuellt vilka syften de har.
Och om vi själva är de som tilldelar andra saker som de far illa av, så kan vi nog lugnt räkna med att i längden vill man inte ha med oss att göra!

onsdag 11 september 2013

Jag spottar på det du står för, men jag älskar dig ändå?

- Respektlöst att säga så, sade en av deltagarna till mig om en av debattörerna i kyrkovalsdebatten igår i Ronneby.
Det handlade om vad företrädaren i denna nomineringsgrupp hade sagt om att sätta ner foten i vissa frågor.
Så är det naturligtvis. Det är respektlöst att bara spotta på det andra tror.
Mycket annat är också respektlöst, som att inte lyssna på den som talar i debatten, att nonchalant sitta och bläddra i papper eller att prata med andra under tiden som någon framför något. Det är till och med härskartekniker.

Om man värderar andra människor, eller kanske till och med säger att man älskar dem, så måste man också värdera det de sysslar med och inte spotta på detta eller offentligt kränka den andre genom att håna det som denna representerar.
Gör man det ska man bara glömma ordet kärlek i sammanhanget!


tisdag 10 september 2013

Kyrkovalsdebatt?

Det är annonserat, och vi har fått inbjudan, till en kyrkovalsdebatt ikväll i Ronneby. Jag hade tänkt att gå som företrädare för vår nomineringsgrupp, Kyrkan i Tiden, på två personer. Men jag kände mig lite tveksam, för jag tycker nog att jag vill annonsera vårt valmanifest på annat sätt än i en debatt med de andra partierna.
Företrädaren för Kristdemokrater för en Levande kyrka är vår ordförande, och jag har lovat henne som medlem och styrelseledamot att närvara.

Nu fick jag se tankarna inför kvällens debatt på facebook. FiSk:en skulle utmana SD:s "starka kvinna" om papperslösa flyktingar.
Det hela ska tydligen gå ut på att sätta sig på varandra och att ha de vassaste argumenten.
Då tackar jag för inbjudan, men avstår.

Vi kan troligen föra fram det vi vill med kyrkan på ett annorlunda och bättre sätt.

måndag 9 september 2013

Sensommarhälsning...

till de människor som finns i mitt hjärta!

Den missade centralfiguren; Jesus Kristus

Glöm inte att läsa valmanifesten om du ska rösta i kyrkovalet! Det är en intressant läsning.Flera valmanifest skulle kunna komma från vilken sekulär organisation som helst.
För vet ni vad många har glömt?
Jo, att det handlar om en kristen kyrka, med Jesus Kristus som världens frälsare!

Jag såg att Centern här faktiskt nämnde Gud. Bra, de är på väg. Men den kristna kyrkan handlar om vägen till Gud som går genom hans son, Jesus Kristus!

Strängar på samma lyra

Sverigedemokraterna vill hålla Sverige så fritt från invandring som möjligt för att bevara någon sorts svensk kultur och för att dra ner kostnaderna för flyktingmottagningen.

Fredrik Reinfeldt vill hålla regeringen fri från Sverigedemokraterna och går aktivt ut och säger detta.

Jag måste vara dum, men jag förstår inte skillnaden i att man vill utestänga den ene eller den andre. För mig är detta bara strängar på samma (mobbnings) lyra! Måste vi alltid ha någon DEN ANDRE, någon som vi är emot?

Vi söker bekräftelse och delaktighet

I lördagens helgmålsringning på tv kunde vi höra en betraktelse om vårt behov av delaktighet och gemenskap.
Vi ser överallt omkring oss människor som hela tiden kommunicerar med andra via nätet i sina smartphones eller vad de nu har. Själv envisas jag- än så länge- att bara ha en vanlig bärbar dator och inte hela tiden släpa med mig cybervärlden. Det är ett sätt att skydda sig, tycker jag. Ett sätt att hämta andan. Det räcker med en mobiltelefon än så länge. Få se hur länge jag klarar det!

Men vad söker vi på nätet? Och hur pass genuina är vi där?
Är det Jag som framträder eller är det den roll jag ikläder mig eller den identitet jag tar mig friheten att ha där? Den behöver ju inte stämma överens med verkligheten!

Det är inte säkert att den människa som verkar hur öppen som helst egentligen är detta. Man kan dölja mycket och ta fram just det som passar sig.

I betraktelsen i lördags togs också den viktiga gemenskapen fram, den som uppstår när vi möts ansikte mot ansikte.
Relationer kräver delaktighet och gemenskap för att fungera.
Man måste känna sig bekräftad för att må bra i en relation. Någon ser en, någon känner en, och någon förstår ens tankar och känslor och delar de flesta av dem.
Att bygga en relation på att sätta upp murar och utestänga den andra parten från de sammanhang man själv är i och de idéer som man själv omfattar gör att bygget rasar. Man bygger inga relationer på motsättningar!

Ibland växer vi människor ifrån varandra, som det så vackert heter. Om man gifter sig som ung, kanske man femtio år senare är en helt annan människa vad gäller värderingar och intressen. Det är inte säkert att man utvecklas åt samma håll.

Jag är övertygad om att man känner när man är i rätt miljö. I rätt miljö får man energi, och där blir man tillfreds. I en dålig och opassande miljö läcker man energi som ett såll.
De miljöerna och de människorna ska man, om möjligt, fly.




söndag 8 september 2013

Höst i trädgården

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ovärdigt i kyrkovalet

På min facebook är det många som uppmanar andra att rösta i kyrkovalet. Motiven till detta kan växla. Ett ganska vanligt argument är att man ska mota bort SD.
Jag vet inte vad de står för i kyrkovalet, men rent allmänt tycker jag nog att det är ovärdigt att hålla på och försöka frysa ut och mobba ut demokratiskt valda personer.
Är inte detta en sorts främlingsfientlighet att peka ut en grupp och uppmana andra att ta avstånd från dem? Det är så mobbning går till.
Jag har alltid reagerat över sådant. Alltid. Kyrkligt folk borde visa bättre sidor än sådana!

lördag 7 september 2013

På väg i kristendom

Äntligen känner jag mig på väg bland människor som är kristna. Här handlar inte kristendomen om vilken alkoholhalt vinet har eller om vilka som är rätt eller fel, utan här strömmar ett verkligt kristet engagemang fram i ett energiflöde.
Sakta, sakta börjar också min personliga energi återvända, och jag känner mig inte längre fjättrad och kopplad, ständigt i försvarsställning och kränkt. Syret har kommit tillbaka till mina lungor!

Tänk vilka märkliga vägar livet kan ta och så lätt det är att komma på avvägar!

Att försöka sänka någon

Människor med dåligt självförtroende är givetvis mycket svåra att ha att göra med. De måste ju alltid på något sätt hävda sig gentemot andra och försöka hitta något som är fel hos de andra.

Jag tänker ofta på hur elever har det i skolan. Tänk så mycket kreativitet som stängs inne beroende på att man hela tiden fokuserar på  det som de inte kan i stället för att bygga på deras styrkor.
Om jag hade ägnat mitt liv åt att försöka intressera mig för kemi och fysik, som jag var totalt ointresserad av i skolan, i stället för åt humaniora, hade jag nog inte haft några större framgångar.

Man skulle lära mer av den coachning som finns i idrottsvärlden. De vet att bygga på styrkorna och att ha dem som ryggraden när de gör förbättringar, verkar det som.

Om någon i din närhet hela tiden talar om för dig vad du inte kan i stället för att vara uppskattande mot dig, så lämna den bekantskapen!
 Han/hon vill dig inget väl, bara försöka spela i överläge själv!
Det handlar inte alls om välvilja, utan om den personens underlägsenhetskänslor inför något annat hos dig.