söndag 26 april 2020

Mot mina principer

För mig är yttrandefriheten viktig. Jag anser att vi ska få yttra oss fritt- inom lagens ram- och att vi ska lyssna på varandra.

För tre veckor sedan startade jag fb-gruppen "Fria 40-talister".
Vi var några (ja, säkert många fler) som upplevde att det var för stark censur i de grupper vi var. Detta skulle alltså vara en grupp med högt i tak.
De två som jag diskuterat gruppen med, innan den startade, hade just blivit uteslutna från en annan grupp. Om det är från flera vet jag inte.
Jag har satt upp några regler. Det som skrivs ska vara inom lagens ram alltså inget förtal, ingen diskriminering och ingen rasism.
Dessutom får man inte kränka andra medlemmar, och jag vill slippa fräckisar.
Femte dagen blev andra medlemmar trakasserade av de ovan nämnda på ett sätt att jag uteslöt dem. Så blev det med den höjden den gången!

Samma sak, jag gillar inte blockeringar på fb eller mejl. Icke desto mindre blev jag till slut tvungen att blocka en kvinna i en fb-grupp för ett par månader sedan, då hon inte slutade trakassera mig.

Och så till slut.
Igår blockade jag senaste exet i min mejlbox. Jag anser inte att vi har något mer att säga varandra. 
Så är det ibland med principer i kollision med verkligheten!

Och de också...

Det är nog hårt att vara rikspolitiker. Nyligen har vi sett hur tre kända partiledare (en f.d.) har brutit upp från äktenskap och samboskap.
Först var det Gustaf Fridolin, så Ebba B. och nu Jimmie och Louise hans sambo, kommunalråd i Sölvesborg, som separerar eller har separerat.
Synd på det trevliga paret. Man kan tycka vad man vill om SD, men nog tycker jag att de verkade vara ett trevligt par.

lördag 25 april 2020

Rättelse

Jag måste göra en rättelse. Det där äldre paret som jag skrev om, som var förlovade sedan många år, fick ju, enligt mig, relationen förstörd genom att en annan kvinna gjorde inviter till mannen. Hon skadade sig sedan i motionsspåret, och jag skrev att det kunde vara karma.
Nu har jag fått veta att detta att hon gjort inviter var en lögn Det var mannen, ringprydd och med fästmön långt borta, som hade tagit initiativet till den nya relationen. Så jag måste alltså rätta detta. Sedan kan man ju tänka vad man vill om en man, vars fästmö är dålig och inte kan ta emot besök, som utan att först bryta upp inleder en ny relation och är så otrevlig mot sin fästmö att hon lämnar honom.
Hade han tänkt att de skulle vara tre i relationen?

Nu tycks det ha gått snabbt. För nu finns det ingen återvändo, säger han. Det fanns nog ingen som hade tänkt sig en sådan ändå. Men det konstiga är att jag har hört att han saknar sin gamla fästmö mycket! Vad säger den nya kvinnan om det?

Dessa kärlekshistorier mellan åldringar är ibland rätt löjliga, tycker jag. Visst kan man bli förälskad även som gammal, men handlar det inte ofta snarast om rädslan för att vara ensam? 

Nu ska jag lägga mig, för jag har feber och känner mig sjuk.

onsdag 22 april 2020

Uteliv igen

Det fina vädret har fortsatt här. Idag fick jag hemleverans på fem flaskor vin från Vinoteket. Spännande med nya vinsorter! Och det var mycket länge sedan jag hade vin hemma. Jag fick en flaska från en granne i påskas, men annars har det varit torrlagt tills idag.





Är det Någon som talar?

Experterna om coronakrisen avlöser varandra och kommer med det ena rådet, eller restriktionen, efter den andra.Det är som om man hela tiden kretsar på ytan utan att vilja, eller ens närma sig, orsaken. Det senaste jag läste var att viruset härrörde från ett laboratorium i Kina, och så har det sagts att det kommer från djurhållningen där. 
Säkert är det så att man i vissa religiösa kretsar talar om Gud- eller vem man tror på. Och säkert skyller man också händelserna på det man moraliskt sett anser vara synd, ibland då relaterat till underlivet,  som för några är det mest syndfulla stället vi har i våra kroppar.
Jag tror också att händelserna är relaterade till Gud. Gud har nog tröttnat på världens ondska och tar till storsläggan. Men denna ondska är relaterad till hur vi behandlar varandra.

Ibland blir man förvånad. Jag läste om ett gammalt par som hade varit trolovade/förlovade i många år, men där kvinnans tillfälliga ohälsa hade gjort att de inte hade kunnat träffas på ganska lång tid. Men ett möte var under planering.
I mannens närhet fanns många gamla kvinnor. En av dem var både oblyg och hänsynslös nog att göra inviter och  stöta på mannen tills han blev intresserad. Detta trots att han bar en ring som visade att han inte var ledig.
Han började då bete sig mycket illa mot sin fästmö sedan många år. Hon nedvärderades, och han stressade henne på olika sätt och när han hade nonchalerat hennes födelsedag fick hon nog och bröt med honom. Så slapp han ta ansvaret för denna brytning!
Den nya kvinnan seglade genast in på scenen, eller hon kanske redan fanns där. (sedan lång tid?)  Och fästmön insåg att hon hade manipulerats ut ur relationen.

Men vad hände? Jo, den nya tanten snubblade inom kort på en rot i ett motionsspår, där hon brukade springa, och skadade sig svårt.
Nu vet jag inte åldern på henne, men eftersom hon tydligen ofta har kommit för att umgås med 70 plussare med deras rollatorer och rullstolar, får man väl förmoda att hon är i den åldern.
Och då ska man kanske - med mycket få undantag- inte springa i motionsspår, utan på sin höjd gå med stavar. Vi äldre har ju ofta sämre balans och ofta sköra skelett.
Och mannen då? Ja, han stapplar sedan många år fram med stöd av en käpp. Hon har kanske sprungit runt honom i motionsspåret, för han lär definitivt inte kunna  springa.

Men, jag måste fundera över den här kvinnans beteende. Vad drabbade henne efteråt? Var det karma? Gud kanske inte är så nådig mot människor som går in och förstör en mångårig relation mellan två gamla människor?
Det är en sak att i medelåldern drabbas av våldsamma passioner. Det har många av oss varit med om, även opassande sådana. 

Men att som gammal människa inte dra sig för att stöta på en äldre,  ringprydd man med fästmön, som för tillfället inte är frisk, långt borta, är  en helt annan sak. Då är man i mina ögon verkligen en lågt stående varelse moraliskt sett. För vem räknar med att bli utbytt när man är närmare åttio år?  Och att sedan, i backspegeln, inse varför man blev så illa behandlad att man själv lämnade relationen är ingen angenäm upptäckt!
 Är detta ett kristet beteende hos människor som vill framstå som kristna?

Nu blommar vitsipporna i skogen i min närhet, och också i en liten tuva i min trädgård.










torsdag 9 april 2020

Och annars...

För övrigt har min energi återvänt. Jag kände mig ju helt förlamad ett tag, ständigt beredd på otrevligheter och på att få höra negativa saker om mig själv.
Den tiden- som blev mycket lång- är nu tack och lov äntligen över.
Stundtals upplevde jag det ju som om mitt hus var ockuperat av främmande makt.
Nu är jag åter herre i mitt eget hus, vilket jag ju egentligen varit hela tiden. Man kan inbilla sig mycket som ockupationsmakt!


Utelivet

Idag har jag suttit på min uteplats i solen. Det är fortfarande lite kyligt efter en stund, men det är ändå härligt.
Nu börjar mitt uteliv.

Glad påsk!


Efterlysning

Jag efterlyser
TOCKE
som senast var synlig här den 26 oktober 2018

Undrar om tocken fortfarande lever?








tisdag 7 april 2020

En dag att minnas

Den 7 april. En dag att minnas. Den 7 april 1999 var jag på Öland och firade min dåvarande väns 60 års dag. Det var kallt och blåsigt, men vi åt en fin middag på Halltorps gästgiveri. 2013 gick han ur tiden, men då hade vi inte setts på flera år i denna mångåriga relation. Men han var en klippa i mitt liv, någon som jag alltid kunde lita på och vända mig till för råd, även sedan vi hade slutat att träffas.
För vem hjälpte mig i min lägenhet i Stockholm med praktiska saker som att sätta upp och ta ner lampor? Vem kom och bytte däck när jag stod hjälplös i det stora garaget i Flemingsberg och hade kört på en skena och fått punktering?
Vem tog tio dagar av sin semester och sorterade mitt förråd när jag skulle komma tillbaka till Blekinge från Oskarshamn? Vem körde ett av flyttlassen ner från Oskarshamn? Vem hjälpte mig med uppgörelsen, och fallskärmen, med folkhögskolan? Vem kom från Stockholm till Sundsvall när jag var där och passade katter mitt i mediedrevet i Oskarshamn?
Hur kommer jag någonsin över hans död?



måndag 6 april 2020

Fria 40-talister

Jag har startat en ny fb-grupp "Fria 40-talister".
Den behövs, för det är mycket censur i flera grupper.
Välkommen om du är 40-talist  och vill göra inlägg- inom lagens gränser! Det vill säga inget rasistiskt, sexistiskt och förtal och inga fräckisar, för dem gillar inte jag!



Visa mig ditt CV!

Tror inte att jag tidigare i livet har känt mig så besvärande godtrogen. Men man ska tro på sin magkänsla, även om man blir bemött med att man är halvt paranoid.
Det otäcka är när man inser att man har blivit lurad, förd bakom ljuset och illa behandlad för att man skulle bort.
Det är ju som jag sade förr i tiden: "När mannen har träffat en ny kvinna, hjälper det inte frun att hon permanentar håret."

Fast vad man bör göra i en relation är naturligtvis, precis som en arbetsgivare gör, granska personens CV. Ett CV ljuger inte, hur många offerkoftor du än får höra talas om.
Kolla och se upp!
Det ska jag göra noga om det blir aktuellt fler gånger.
Hit ska inga fler strulpellar komma!

Lämnade efter 25 år

Idag har jag meddelat att jag lämnar Skrivarklubben i Blekinge efter 25 år.2016- 8 juli 2019 var jag ordförande.
Nu tycker jag att jag är färdig med klubben. Före jul kom min bok med hopsamlade dikter och texter ut, och i senaste numret (nr 1 2020) har jag skrivit en sammanfattning av hur jag har upplevt klubben genom åren.
Allting har sin tid... och ibland är tiden ute..


Men inte kärleken...

Livet är inte alltid så enkelt.
Ibland kan omständigheter göra att man lämnar något. Omställningen, som skulle följa på att fortsätta, kan kännas för stor och omöjlig att komma igenom.

Och ibland orkar man bara inte längre. Mellan vissa människor kan det finnas starka kraftfält. Man är som magneter som dras till varandra, och relationen kan vara mer eller mindre explosiv. Till slut kanske man känner sig helt tömd på energi. Då måste man, för att överleva,bryta upp.
Men detta behöver, så klart, inte alls betyda att kärleken är slut.
Det blev helt enkelt bara för mycket.


.


fredag 3 april 2020

Att inte vilja ha en ny karl

På nätet finns det olika grupper för oss 70-plus. Ibland blir det riktigt konstigt på dessa. Troligen beror det på att människor antingen börjar bli dementa eller också är de väl fulla.
Reglerna är stränga. Man skulle inte kunna tro att vi är i ett land med yttrandefrihet. Om någon på något sätt väcker debatt händer det att moderatorn går in med storsläggan och hotar med uteslutning, ja, det händer till och med att folk utesluts ur grupperna på mycket lösa boliner. Ibland har jag funderat över om det inte skulle kunna ses som brott mot yttrandefriheten, fast det  kanske inte funkar i en privat grupp, där man strängt dikterar vad som får sägas och inte får sägas.
I en singelgrupp ska man tydligen som kvinna vilja ha en ny gubbe,
Vilka krav! I så fall skulle jag gå till en grupp med yngre män! Definitivt!
Jakten blir ibland löjlig när gamla tanter försöker charma gubbarna genom att lägga ut inlägg om gamla tofflor. De skulle kanske behöva en upplysande kurs om hur man jagar...
Och så vill de trösta och ta om hand de stackars sårade krakarna.
Jag lämnade en grupp igår. Vem ids sitta och enbart läsa godmorgon och godnatt hälsningar. Gruppen hade blivit helt utan spänst och intressanta inlägg. Och någon ny gammal gubbe vill jag absolut inte ha. Blir det en ny kommer det att bli en yngre årgång!

onsdag 1 april 2020

Möjligheter i eländet

Nu öppnar sig naturligtvis olika möjligheter för folk.
Arbetsgivare, som vill bli av med folk, kan permittera för att sedan säga upp. Människor som inte vill träffa någon kan skylla på coronaviruset.
Det gäller att hitta möjligheter i allt!

Vem förstår vad?

Man tror kanske inte att det har så stor betydelse om man har lite olika bakgrund i en relation. Det kan gälla uppväxt, skolgång och/eller familjeförhållanden och arbeten som vuxen.
Men sådant kan skava och till slut förstöra en relation.
Man pratar från olika utgångslägen, utan en insikt i vad den andre har upplevt. De roller man har haft i livet kan vara väsensskilda.

En man kan ju knappast heller veta hur det är med de hormonsvängningar en kvinna har. Och vi som kvinnor kan nog aldrig förstå hur stressande det säkert är att leva upp till sin "manlighet".
Det förvånar mig mycket att en man kan hävda att han är född i fel kropp och känner sig om en kvinna. Jo, säkert! Med PMS och menssmärtor och månatliga svängningar i humöret? Säkert att han vet det! Bara glöm det! Och även om han har "bytt kön" lär han väl aldrig få uppleva detta. Just detta som är så typiskt för vad vi kvinnor har att fightas med i vår fertila ålder.