Det är onekligen intressant att se vad som händer när någon blir kritiserad. Genast dyker de vanliga mobbartyperna på bloggarna upp och sätter igång. Det är som om de ligger i startgroparna hela tiden, färdiga att sätta tänderna i någon.
Själv har jag besvär med ett ben och är för närvarande bunden till ganska stor sysslolöshet inomhus. Annars hade jag inte skrivit här just nu. Och struntat helt i vad gubbarna (för det är väl gubbar ?) har för sig på bloggarna.
Men det är faktiskt så att det är stor risk för att man ska bli utsatt för otrevligheter om man kommenterar på Åke Bonniers blogg eller på Dagbloggen. Därför försöker jag hålla mig därifrån, men när man så blir indragen UTAN ATT HA SKRIVIT NÅGOT DÄR, måste man ju gå i svaromål, om inte annat så för att kommentera det märkliga beteendet.
torsdag 31 oktober 2013
När andra bestämmer vad du tror.
Enligt en kvinna som säger sig heta Agnes så tror jag inte på Gud. Det har hon bestämt. Därför har hon kontaktat Kristdemokraterna och En Levande kyrka, för hon påstår att jag har ämbeten där, och då är detta inte lämpligt.
Nej, jag har inget ämbete. Jag är förtroendevald, och det är inte alls samma sak! Och jag tror på Gud!
Anledningen till hennes enorma upprördhet och hennes uppenbara önskan att få bort mig från de här sammanhangen var det jag skrev om att jag inte trodde på en kroppslig återuppståndelse efter döden och att jag skämtade och skrev att jag hoppades att, om det blev så , så skulle jag få en kropp som den var när jag var 20 år gammal, och så hoppades jag att jag kom till himlen, och att de jag inte gillade hamnade i helvetet.
Kan man ta detta på allvar? Helt otroligt! Men därför tror jag inte på Gud enligt denne person.
Nu har jag aldrig uppfattat mina förtroendeuppdrag som att de är till för att vi som förtroendevalda ska arbeta för ett eventuellt liv efter döden, utan för ett kristet förhållningssätt i detta livet!
Är det konstigt att man klagar på politiker om man har den sortens vanföreställningar och förväntningar?
Tänk om människor som vill kalla sig kristna kunde ägna sig åt att försöka verka ha ett kristet sinnelag, i stället för att sätta igång och jaga och förfölja andra!
Nej, jag har inget ämbete. Jag är förtroendevald, och det är inte alls samma sak! Och jag tror på Gud!
Anledningen till hennes enorma upprördhet och hennes uppenbara önskan att få bort mig från de här sammanhangen var det jag skrev om att jag inte trodde på en kroppslig återuppståndelse efter döden och att jag skämtade och skrev att jag hoppades att, om det blev så , så skulle jag få en kropp som den var när jag var 20 år gammal, och så hoppades jag att jag kom till himlen, och att de jag inte gillade hamnade i helvetet.
Kan man ta detta på allvar? Helt otroligt! Men därför tror jag inte på Gud enligt denne person.
Nu har jag aldrig uppfattat mina förtroendeuppdrag som att de är till för att vi som förtroendevalda ska arbeta för ett eventuellt liv efter döden, utan för ett kristet förhållningssätt i detta livet!
Är det konstigt att man klagar på politiker om man har den sortens vanföreställningar och förväntningar?
Tänk om människor som vill kalla sig kristna kunde ägna sig åt att försöka verka ha ett kristet sinnelag, i stället för att sätta igång och jaga och förfölja andra!
onsdag 30 oktober 2013
Vad är farligt i kristendomen, egentligen?
De tror att de är farliga, den där lilla flocken kring D.S. som ännu lever. Deras tro är farlig inbillar de sig. Varför farlig?
Nej, mina vänner, den tron är inte det minsta farlig. Den är nämligen totalt hanterlig. Du läser i Bibeln och glömmer att den är skriven i symboler många gånger, så du tolkar den bokstavligt, gärna med bibelcitaten lösryckta. Du följer en kyrkoordning från gamla, kyrkligt fornstora dar, då allt hade sin plats. De rika hade sina bestämda platser i kyrkan, de mindre bemedlade fick kanske stå under de predikningar som ofta var långa, och tjänade kung och fosterland. Kvinnan hade sin plats, det vill säga ingen plats innanför altarringen.
Nej, det farliga är naturligtvis de intelligenta, analytiska tolkningarna av texter och kontexten. Det farliga är när man säger att man SÖKER sanningen, därför att man vet att man inte är så stor som människa att man kan fatta och förstå Gud och hans vägar.
Då blir det farligt för dem som vill ha Gud och livet i en liten bekväm ask, som man öppnar efter sitt eget behag. Begripligt! Med en kyrka styrd av kyrkans män!
Men de som låter Guds kraft flöda i deras liv och som vet att de egentligen inte kan styra och behärska denna, de får ju dem som vill ha allt begripligt och konkret att bli rädda och tappa fotfästet!
Nej, mina vänner, den tron är inte det minsta farlig. Den är nämligen totalt hanterlig. Du läser i Bibeln och glömmer att den är skriven i symboler många gånger, så du tolkar den bokstavligt, gärna med bibelcitaten lösryckta. Du följer en kyrkoordning från gamla, kyrkligt fornstora dar, då allt hade sin plats. De rika hade sina bestämda platser i kyrkan, de mindre bemedlade fick kanske stå under de predikningar som ofta var långa, och tjänade kung och fosterland. Kvinnan hade sin plats, det vill säga ingen plats innanför altarringen.
Nej, det farliga är naturligtvis de intelligenta, analytiska tolkningarna av texter och kontexten. Det farliga är när man säger att man SÖKER sanningen, därför att man vet att man inte är så stor som människa att man kan fatta och förstå Gud och hans vägar.
Då blir det farligt för dem som vill ha Gud och livet i en liten bekväm ask, som man öppnar efter sitt eget behag. Begripligt! Med en kyrka styrd av kyrkans män!
Men de som låter Guds kraft flöda i deras liv och som vet att de egentligen inte kan styra och behärska denna, de får ju dem som vill ha allt begripligt och konkret att bli rädda och tappa fotfästet!
Debattartikel BLT
Välkommen att läsa min debattartikel i Blekinge läns tidning idag på nätet
www.blt.se se Opinion se debatt/insändare BLT
"Hur bidrar vuxna till mobbning?"
www.blt.se se Opinion se debatt/insändare BLT
"Hur bidrar vuxna till mobbning?"
Att ännu få vara med...
Vissa dagar tycker jag att jag har gått över åldersgränsen för arbete och uppdrag. Och faktum är att det finns ställen där man inte längre får vara med när man har passerat 70-årsgränsen. Fast Reinfeldt vill ju att vi ska hänga med...
Men den där tiden när man är helt ledig från åtaganden kan locka mig, i vart fall tills jag upptäcker att nu börjar almanackan te sig väl tom, och det börjar te sig tråkigt, och jag sätter igång igen med något.
Samtidigt kan jag ibland känna en stor tacksamhet över att jag fortfarande får kallelser, fortfarande får mina debattartiklar stort uppslagna och snabbt publicerade, fortfarande för erbjudande om jobb och får vara med på utbildningar, kurser och konferenser, fortfarande får läsa kurser på universitetet.
Ännu är man tydligen gångbar... Det får man vara glad över!
Speciellt de dagar man känner sig som om man vore hundra år gammal...
Men den där tiden när man är helt ledig från åtaganden kan locka mig, i vart fall tills jag upptäcker att nu börjar almanackan te sig väl tom, och det börjar te sig tråkigt, och jag sätter igång igen med något.
Samtidigt kan jag ibland känna en stor tacksamhet över att jag fortfarande får kallelser, fortfarande får mina debattartiklar stort uppslagna och snabbt publicerade, fortfarande för erbjudande om jobb och får vara med på utbildningar, kurser och konferenser, fortfarande får läsa kurser på universitetet.
Ännu är man tydligen gångbar... Det får man vara glad över!
Speciellt de dagar man känner sig som om man vore hundra år gammal...
Debattartikel idag
Jag har idag en debattartikel i BLT, Blekinge läns tidning "Hur bidrar vuxna till mobbning?" Vet inte om den kommer på nätet också.
tisdag 29 oktober 2013
Efter stormen
Stormen har bedarrat. Ett par grenar från den stora tallen i trädgården har blåst ner och det mesta av färgen på skorstenen är borta. Visst är det konstigt att färg blåser av?
Jag hade sett till att det mesta i trädgården inte kunde fara iväg, men ett par sommarkrukor längre bort från huset var glömda och hade blåst iväg lite grand. Den tyska parabolen är ännu inte kollad.
Stormen i mitt eget liv känns också borta. Jag börjar hämta mig efter att i över tre års tid ha fått höra att det mesta jag är, tror och tycker är fel. Fast ännu kan jag få läsa saker som detta på en blogg:
" Att hon (jag) tror på jungfrufödsel är ett ljus i mörkret. Man kan ju inte begära att alla lekmän tror på allting. Av präster kan man begära mer."
Jag kommenterar inte där det är skrivet! Men överlägsenheten och besserwissermentaliteten är väl uppenbar för alla som läser det här! För det mesta läser jag inte vad som skrivs från det hållet, men den här gången råkade jag läsa det.
Man tröttnar! Så enkel är saken. Livet kan bestå av annat än att man ständigt ska gå i försvar! Långvariga fighter är enbart irriterande och inte det minsta intressanta!
Åke Bonnier har, vilket jag också bad om, plockat bort de kommentarer där jag figurerade på hans sista inlägg och bett att kommentatorerna inte ska skriva så långa inlägg. Det kan han ju försöka åstadkomma! En del håller ju ständigt på att berätta hela sin levnadshistoria i bloggvärlden- och inte på sin egen blogg, där det vore mera lämpligt.
Den här veckan börjar en fortbildning (och ny utbildning) för oss guider som är certifierade för Karlskrona. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska delta eller sluta med guidandet. På facebook har vänner uppmanat mig att fortsätta! Jag får se!
Det kunde vara ganska skönt att vara helt ledig också!
Jag hade sett till att det mesta i trädgården inte kunde fara iväg, men ett par sommarkrukor längre bort från huset var glömda och hade blåst iväg lite grand. Den tyska parabolen är ännu inte kollad.
Stormen i mitt eget liv känns också borta. Jag börjar hämta mig efter att i över tre års tid ha fått höra att det mesta jag är, tror och tycker är fel. Fast ännu kan jag få läsa saker som detta på en blogg:
" Att hon (jag) tror på jungfrufödsel är ett ljus i mörkret. Man kan ju inte begära att alla lekmän tror på allting. Av präster kan man begära mer."
Jag kommenterar inte där det är skrivet! Men överlägsenheten och besserwissermentaliteten är väl uppenbar för alla som läser det här! För det mesta läser jag inte vad som skrivs från det hållet, men den här gången råkade jag läsa det.
Man tröttnar! Så enkel är saken. Livet kan bestå av annat än att man ständigt ska gå i försvar! Långvariga fighter är enbart irriterande och inte det minsta intressanta!
Åke Bonnier har, vilket jag också bad om, plockat bort de kommentarer där jag figurerade på hans sista inlägg och bett att kommentatorerna inte ska skriva så långa inlägg. Det kan han ju försöka åstadkomma! En del håller ju ständigt på att berätta hela sin levnadshistoria i bloggvärlden- och inte på sin egen blogg, där det vore mera lämpligt.
Den här veckan börjar en fortbildning (och ny utbildning) för oss guider som är certifierade för Karlskrona. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska delta eller sluta med guidandet. På facebook har vänner uppmanat mig att fortsätta! Jag får se!
Det kunde vara ganska skönt att vara helt ledig också!
måndag 28 oktober 2013
Hur mår dessa kvinnor?
Nu har Åke Bonnier raderat de värsta påhoppen på mig från den där kvinnan - och någon annan som hängde på - som inte begrep att jag skämtade om helvetet! Och så har han talat om för henne att han inte har med det som skrivs på andra bloggar att göra. Tack för det!
Men vad är det med dessa kvinnor? På Dagbloggen finns det någon som heter, eller kallar sig, Johanna Stiernhöök och som verkar bli halvt hysterisk när en annan kvinna vid namn Anna skriver något. Varför?
På S-bloggarna fanns det tidigare någon som gick under benämningen Mia, som var helt gräslig, men henne har de nog stängt av där, för hon har inte synts till på länge och inte heller något som verkar vara hon. Fast jag läser där bara ibland och långt ifrån allt.
Sedan har idag mina misstankar stärkts om äldre mäns begynnande, bristande minne och tankeskärpa. LFL tror tydligen att vi besökte den kyrka där Dag S. tjänstgjorde i somras.
Men det var faktiskt förra sommaren! Vi var på Öland i somras men inte så långt norrut!
Vad var det jag sade!? Jag ids inte rätta på bloggen, där det står. Jag förmodar att jag var den enda fästmön?
Det stormar här, men ännu har vi ström. Så länge det nu varar...
Men vad är det med dessa kvinnor? På Dagbloggen finns det någon som heter, eller kallar sig, Johanna Stiernhöök och som verkar bli halvt hysterisk när en annan kvinna vid namn Anna skriver något. Varför?
På S-bloggarna fanns det tidigare någon som gick under benämningen Mia, som var helt gräslig, men henne har de nog stängt av där, för hon har inte synts till på länge och inte heller något som verkar vara hon. Fast jag läser där bara ibland och långt ifrån allt.
Sedan har idag mina misstankar stärkts om äldre mäns begynnande, bristande minne och tankeskärpa. LFL tror tydligen att vi besökte den kyrka där Dag S. tjänstgjorde i somras.
Men det var faktiskt förra sommaren! Vi var på Öland i somras men inte så långt norrut!
Vad var det jag sade!? Jag ids inte rätta på bloggen, där det står. Jag förmodar att jag var den enda fästmön?
Det stormar här, men ännu har vi ström. Så länge det nu varar...
Öland den 19 juli 2012!
söndag 27 oktober 2013
Att sätta klorna i någon
Det har faktiskt hänt mig flera gånger att någon kärring- troligen- för det är väl knappast unga kvinnor- börjar sätta klorna i mig på någon blogg värre än de hatade mig.
Vad har jag gjort dem?
En gång för något/några år sedan frågade jag dåvarande fästmannen, LFL, om det var någon som han kände, för man skulle ju nästan kunna tro att det var någon som var svartsjuk, så våldsam som reaktionen var.
Men han bedyrade att det var det inte.
Och nu hände något liknande. En människa som jag inte alls känner till frågar plötsligt biskop Bonnier vad han tycker om saker som jag har skrivit på min blogg, vilka hon citerade!!! Vad har han med det att göra? Det handlade ju inte om honom!
Sedan skulle hon hänvisa folk i kd till vad jag hade skrivit (skämtat) om folk i helvetet. Hon vet nog inte att kd är ett politiskt parti. Vi utlovar en hel del, men knappast att man ska komma till himlen efter döden!
Men hon kan säkert få adresser av exfästmannen till folk som det kan vara lämpligt att förtala mig inför.
Fast det lär knappast ha någon effekt!
Och vi är ganska så trötta på den sortens aktioner!
Vad har jag gjort dem?
En gång för något/några år sedan frågade jag dåvarande fästmannen, LFL, om det var någon som han kände, för man skulle ju nästan kunna tro att det var någon som var svartsjuk, så våldsam som reaktionen var.
Men han bedyrade att det var det inte.
Och nu hände något liknande. En människa som jag inte alls känner till frågar plötsligt biskop Bonnier vad han tycker om saker som jag har skrivit på min blogg, vilka hon citerade!!! Vad har han med det att göra? Det handlade ju inte om honom!
Sedan skulle hon hänvisa folk i kd till vad jag hade skrivit (skämtat) om folk i helvetet. Hon vet nog inte att kd är ett politiskt parti. Vi utlovar en hel del, men knappast att man ska komma till himlen efter döden!
Men hon kan säkert få adresser av exfästmannen till folk som det kan vara lämpligt att förtala mig inför.
Fast det lär knappast ha någon effekt!
Och vi är ganska så trötta på den sortens aktioner!
Att träffas via nätet
Idag finns det på Dagbloggen en hyllning till Dags bloggande. Men visst kan bloggar ställa till det! Det var ju genom debatterandet där som LFL och jag träffade varandra. Tala om eländes elände! Och detta krig varade i över tre år! Skadorna efter kriget är nu under reparation!
Ödmjukhet, ömsinthet och respekt
Jag fick en ganska otrevlig kommentar från en människa som tydligen inte begrep att det jag skrev om människor i helvetet var ett skämt. Framgick det inte att jag inte tror på ett hinsides helvete? Inte på en himmel heller. Men väl på himmel och helvete här och nu.
Vad man borde diskutera i stället för att hålla på med sin egen tilltänkta räddning i ett liv bortanför detta jordeliv är naturligtvis hur man PÅ JORDEN kan få ett gudsrike att blomstra. Det får man inte genom att påstå att människor som säger saker som inte passar en mår psykiskt dåligt.
Ett kristet sinnelag förutsätter ödmjukhet, ömsinthet, lyssnande och respekt.
Den arrogans vi kan se på vissa kyrkliga bloggar, uppblåstheten och översitteriet har nog inte så mycket med Kristus att göra. Tvärtom.
I stället för att dra fram ett oändligt material av kunskap, skulle jag gärna se att människor praktiskt visade hur man är som en god kristen. För det måste ju vara detta som Jesus ville, att visa oss hur vi ska leva på jorden tillsammans för att Guds vilja ska råda.
Men det handlar naturligtvis om var man lägger fokus. Vi kan lägga fokus på hans sätt att lyfta fram de osynliga och uppvärdera dem, eller vi kan lägga fokus på att vi tror att han dog för vår egen högst personliga frälsnings skull. Jag vill påstå att det senare hindrar hans budskap från att växa! Det är ett egotrippat och självupptaget sätt att tolka en lära som är för världens frälsning!
Vad man borde diskutera i stället för att hålla på med sin egen tilltänkta räddning i ett liv bortanför detta jordeliv är naturligtvis hur man PÅ JORDEN kan få ett gudsrike att blomstra. Det får man inte genom att påstå att människor som säger saker som inte passar en mår psykiskt dåligt.
Ett kristet sinnelag förutsätter ödmjukhet, ömsinthet, lyssnande och respekt.
Den arrogans vi kan se på vissa kyrkliga bloggar, uppblåstheten och översitteriet har nog inte så mycket med Kristus att göra. Tvärtom.
I stället för att dra fram ett oändligt material av kunskap, skulle jag gärna se att människor praktiskt visade hur man är som en god kristen. För det måste ju vara detta som Jesus ville, att visa oss hur vi ska leva på jorden tillsammans för att Guds vilja ska råda.
Men det handlar naturligtvis om var man lägger fokus. Vi kan lägga fokus på hans sätt att lyfta fram de osynliga och uppvärdera dem, eller vi kan lägga fokus på att vi tror att han dog för vår egen högst personliga frälsnings skull. Jag vill påstå att det senare hindrar hans budskap från att växa! Det är ett egotrippat och självupptaget sätt att tolka en lära som är för världens frälsning!
lördag 26 oktober 2013
Min barndoms Gud...
var en snäll farbror som satt på ett moln i himlen, dit vi alla skulle komma senare. Jag tror knappast att det hade varit möjligt att ha kvar den tron idag!
Men jag har nog alltid varit väldigt Jesuscentrerad i min tro. Har funderat på det, och jag tror att jag har en starkt frireligiös botten genom att farmor, som var frireligiös och starkt troende, hade fostrat min far (hon dog när jag var tre år) och genom att jag gick i söndagsskolan i Betel. Det lades nog någon sorts omedveten grund där.
Sedan var jag scout i KFUK och konfirmerades i Svenska kyrkan.
Och jag var också ett tag söndagsskollärare där.
Idag har jag en annan sorts tro. Och den ses säkert som heretisk av en del. Nej, jag tror inte att vinet och brödet i nattvarden faktiskt ombildas till Jesu blod och kropp. Det har jag för övrigt aldrig lärt mig!
Jag tror inte heller att vi kommer att få en ny kropp eller mötas efter döden igen. Men skulle vi få en ny kropp hoppas jag att Gud skapar om mig som jag var i 20-årsåldern och skulle vi mötas efter döden, så hoppas jag att de jag har ogillat hamnat i helvetet, och att jag själv kommer till himlen! :-)
För mig har Bibeln ett symboliskt bildspråk, som vi ska lära oss tolka. Liksom Jesus talade i liknelser, så talar Bibeln till oss i bilder och symboler. Den är inte lätt och rakt upp och ner och kan inte bokstavstolkas, då gör man det alldeles för lätt för sig!
Jag är övertygad om att det finns en kraft som jag kallar Gud/Kristus och den heliga Anden som också påverkar våra enskilda liv. Men min Gud är inte längre en farbror med skägg som sitter på ett moln!
Och jag har mycket svårt att förstå de som diskuterar i all oändlighet om vilka som kommer till himlen. Det intressanta för mig är de som har fångat in gudsriket här och nu. De som lever som sant kristna och förökar kärleken på jorden så att Guds rike kan bli en verklighet. Jag tror att det är detta vi ska sträva efter inte efter att komma till en konstig himmel efter döden.
Vilken etikett människor sätter på min tro är mig fullständigt likgiltigt. Själv har jag ingen etikett. Jag vet bara att när jag lever i Guds ljus, då har jag bomull och lugn i mitt bröst.
Men jag har nog alltid varit väldigt Jesuscentrerad i min tro. Har funderat på det, och jag tror att jag har en starkt frireligiös botten genom att farmor, som var frireligiös och starkt troende, hade fostrat min far (hon dog när jag var tre år) och genom att jag gick i söndagsskolan i Betel. Det lades nog någon sorts omedveten grund där.
Sedan var jag scout i KFUK och konfirmerades i Svenska kyrkan.
Och jag var också ett tag söndagsskollärare där.
Idag har jag en annan sorts tro. Och den ses säkert som heretisk av en del. Nej, jag tror inte att vinet och brödet i nattvarden faktiskt ombildas till Jesu blod och kropp. Det har jag för övrigt aldrig lärt mig!
Jag tror inte heller att vi kommer att få en ny kropp eller mötas efter döden igen. Men skulle vi få en ny kropp hoppas jag att Gud skapar om mig som jag var i 20-årsåldern och skulle vi mötas efter döden, så hoppas jag att de jag har ogillat hamnat i helvetet, och att jag själv kommer till himlen! :-)
För mig har Bibeln ett symboliskt bildspråk, som vi ska lära oss tolka. Liksom Jesus talade i liknelser, så talar Bibeln till oss i bilder och symboler. Den är inte lätt och rakt upp och ner och kan inte bokstavstolkas, då gör man det alldeles för lätt för sig!
Jag är övertygad om att det finns en kraft som jag kallar Gud/Kristus och den heliga Anden som också påverkar våra enskilda liv. Men min Gud är inte längre en farbror med skägg som sitter på ett moln!
Och jag har mycket svårt att förstå de som diskuterar i all oändlighet om vilka som kommer till himlen. Det intressanta för mig är de som har fångat in gudsriket här och nu. De som lever som sant kristna och förökar kärleken på jorden så att Guds rike kan bli en verklighet. Jag tror att det är detta vi ska sträva efter inte efter att komma till en konstig himmel efter döden.
Vilken etikett människor sätter på min tro är mig fullständigt likgiltigt. Själv har jag ingen etikett. Jag vet bara att när jag lever i Guds ljus, då har jag bomull och lugn i mitt bröst.
torsdag 24 oktober 2013
Man måste ju skratta!
Jo, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ju verkligen något som människor kan lita på! När man inte ens klarar av en omröstning i en skattefråga, som man har gjort så stor sak av,utan missar för att tre personer inte är där, hur skulle man då klara av att regera landet???
onsdag 23 oktober 2013
Begynnande senilitet?
Har man haft en anhörig som har blivit senil minns man kanske hur det var innan man begrep hur det var, så att säga. Konstigheter. Saker som var helt eller delvis missuppfattade, osanningar, rörigheter och uppenbar glömska.
På distans går det kanske att hålla god min. Jag pratade ofta med min anhöriga utan att märka det minsta, men när vi träffades gick det snart upp för mig hur det var.
Vi kan ibland i bloggvärlden se hur en del personer mal samma saker om och om och om igen. Och så kan vi läsa saker som är käpprätt fel, kanske till och med saker som berör oss själva.
Någonstans anar vi kanske att vi inte borde bli irriterade eller arga. Det kan ju vara en begynnande senilitet som är orsaken...
På distans går det kanske att hålla god min. Jag pratade ofta med min anhöriga utan att märka det minsta, men när vi träffades gick det snart upp för mig hur det var.
Vi kan ibland i bloggvärlden se hur en del personer mal samma saker om och om och om igen. Och så kan vi läsa saker som är käpprätt fel, kanske till och med saker som berör oss själva.
Någonstans anar vi kanske att vi inte borde bli irriterade eller arga. Det kan ju vara en begynnande senilitet som är orsaken...
Personliga trosfrågor
De senaste dagarna har jag blivit oriktigt beskylld för allehanda osakligheter vad gäller min tro. Jag hänvisar därför till en av de debattartiklar jag hade inför kyrkovalet.
www.blt.se se Opinion sök Lisbeth Beselin välj 2013 och artikeln "Kyrkan ska sprida evangelium"! Välkommen att läsa!
www.blt.se se Opinion sök Lisbeth Beselin välj 2013 och artikeln "Kyrkan ska sprida evangelium"! Välkommen att läsa!
Häcken i höstskrud
Så här fin höstskrud har häcken vid min tomt i år också. I slutet av gatan är skogen- så nära!
Att spy sitt illamående i bloggvärlden
Vad är det som händer ute i bloggvärlden? Varför blir så många så otroligt aggressiva så att man nästan skulle kunna tro att de var psykiskt sjuka? De kastar sig över andra, de vräker ur sig allehanda saker som inte alls behöver ha med verkligheten att göra. Det är som om de dräglande sitter och väntar på att hitta någon att sätta tänderna i kanske för att lindra egen ångest och eget illamående.
Är inte bloggvärlden en guldgruva för pyskologer och terapeuter?
Är inte bloggvärlden en guldgruva för pyskologer och terapeuter?
tisdag 22 oktober 2013
Segt och regnigt
Det blev några akvarellmålningar igår, men i övrigt känns det rätt så segt när regnet strilar ner och knäet gör att jag inte kan promenera och definitivt inte cykla, som jag försökte med häromdagen.
Hatiskheten efter ärkebiskopsvalet fortsätter, och när man går ut i debatten riskerar man helt klart att bli förvrängd och beljugen.
Jag förstår inte hur de orkar...
I övrigt gläder jag mig åt att äntligen känna att jag inte är jagad utan att jag nu har möjlighet att börja ett annat och sannare liv och ägna mig åt det som ger mig kraft och lyft.
Hatiskheten efter ärkebiskopsvalet fortsätter, och när man går ut i debatten riskerar man helt klart att bli förvrängd och beljugen.
Jag förstår inte hur de orkar...
I övrigt gläder jag mig åt att äntligen känna att jag inte är jagad utan att jag nu har möjlighet att börja ett annat och sannare liv och ägna mig åt det som ger mig kraft och lyft.
Alla dessa ord...
Jag brukar inte ha prenumeration på de där stora och tjocka dagstidningarna, för det är ändå sällan jag orkar läsa så mycket i dem.
Men för en tid sedan fick jag ett så bra erbjudande om SvD att jag inte kunde tacka nej. Och där ligger tidningarna! Tidningen kommer med posten, vilket betyder att på måndagen får jag tre. Och jag som knappast ens läser min egen lokaltidning!
Med åren har jag blivit mer och mer ordtrött. Långa inlägg på bloggar, långa tidningsartiklar och en massa ord som vräks ut säger mig egentligen ganska lite. Det är ju också lite märkligt att det fortfarande finns så pass mycket av den varan i ett samhälle där så mycket information tillägnas genom bilder.
Själv blev jag hårt skolad som frilansreporter på en lokaltidning för många år sedan. Där fick vi lära oss att koncentrera texterna och plocka fram det viktiga utan att använda en massa onödiga ord. En bra skola, som säkert har fått en och annan att orka igenom texter de annars hade slutat att läsa efter halva innehållet.
Men för en tid sedan fick jag ett så bra erbjudande om SvD att jag inte kunde tacka nej. Och där ligger tidningarna! Tidningen kommer med posten, vilket betyder att på måndagen får jag tre. Och jag som knappast ens läser min egen lokaltidning!
Med åren har jag blivit mer och mer ordtrött. Långa inlägg på bloggar, långa tidningsartiklar och en massa ord som vräks ut säger mig egentligen ganska lite. Det är ju också lite märkligt att det fortfarande finns så pass mycket av den varan i ett samhälle där så mycket information tillägnas genom bilder.
Själv blev jag hårt skolad som frilansreporter på en lokaltidning för många år sedan. Där fick vi lära oss att koncentrera texterna och plocka fram det viktiga utan att använda en massa onödiga ord. En bra skola, som säkert har fått en och annan att orka igenom texter de annars hade slutat att läsa efter halva innehållet.
måndag 21 oktober 2013
Tänk om alla psykopater var inlåsta!
Just nu pågår alltså rättegången där det ska avgöras om Sture Bergvall, tidigare Tomas Quick, ska få komma ut från sjukhuset.
Hans läkare är tveksamma till en snabb återgång till frihet, dels då de menar att han har varit frihetsberövad i 23 år, och dels för att de säger att han är en farlig psykopat. Jo, psykopater finns det nog gott om i vårt samhälle! De lär inte vara så ovanliga på chefspositioner till exempel!
Tänk om vi skulle sätta alla psykopater inom lås och bom! Hur tror ni att det skulle se ut?
Men man må ju också betänka att ett av de utmärkande dragen för psykopater är att de inte alltid är så noga med sanningen!
Hans läkare är tveksamma till en snabb återgång till frihet, dels då de menar att han har varit frihetsberövad i 23 år, och dels för att de säger att han är en farlig psykopat. Jo, psykopater finns det nog gott om i vårt samhälle! De lär inte vara så ovanliga på chefspositioner till exempel!
Tänk om vi skulle sätta alla psykopater inom lås och bom! Hur tror ni att det skulle se ut?
Men man må ju också betänka att ett av de utmärkande dragen för psykopater är att de inte alltid är så noga med sanningen!
Gedigna kunskaper ger förmåga till analys
Vad är det för vits med en högskole/universitets utbildning? Är det någon skillnad på behöriga och obehöriga lärare, på dem som har fått pedagogisk utbildning och andra?
Jo, jag menar att det är stor skillnad. Ju högre studier du bedriver desto större analysförmåga krävs det av dig, och desto mer måste du ta ställning till det du har läst. Kunskaper är inte längre för en gång givna eller enkla som på lågstadiet eller mellanstadiet.
Själv arbetade jag som lärare i sex år före min lärarutbildning och mina studier i pedagogik vid universitetet. Gjorde detta någon skillnad? Ja, absolut. Mitt fokus förflyttades från utlärningen till inlärningen och fick också ett psykologiskt perspektiv.
Jag läste för en stund sedan på en blogg att den kommande ärkebiskopen hade svarat på intervjufrågorna i sin egenskap av teolog och inte som en biskop som man förväntar sig tydliga svar ifrån.
Kan människor begära en falsk teologi av en biskop?
Det som förvånar mig är att det finns präster som stämmer in i kritiken av hennes svar på journalisternas frågor. Att gemene man vill ha tydliga och säkra svar kan man kanske förstå, men präster borde väl ha lite större förståelse för att teologin inte är enkel. Men de har kanske inte själva studerat över grundnivån!?
Att en ateistisk journalist inte kan vara så bevandrad i teologins djup kan man ju begripa, men man ska kanske inte hyllas som klok när man har visat att man egentligen inte har begripit så mycket av vad det handlar om!
Jo, jag menar att det är stor skillnad. Ju högre studier du bedriver desto större analysförmåga krävs det av dig, och desto mer måste du ta ställning till det du har läst. Kunskaper är inte längre för en gång givna eller enkla som på lågstadiet eller mellanstadiet.
Själv arbetade jag som lärare i sex år före min lärarutbildning och mina studier i pedagogik vid universitetet. Gjorde detta någon skillnad? Ja, absolut. Mitt fokus förflyttades från utlärningen till inlärningen och fick också ett psykologiskt perspektiv.
Jag läste för en stund sedan på en blogg att den kommande ärkebiskopen hade svarat på intervjufrågorna i sin egenskap av teolog och inte som en biskop som man förväntar sig tydliga svar ifrån.
Kan människor begära en falsk teologi av en biskop?
Det som förvånar mig är att det finns präster som stämmer in i kritiken av hennes svar på journalisternas frågor. Att gemene man vill ha tydliga och säkra svar kan man kanske förstå, men präster borde väl ha lite större förståelse för att teologin inte är enkel. Men de har kanske inte själva studerat över grundnivån!?
Att en ateistisk journalist inte kan vara så bevandrad i teologins djup kan man ju begripa, men man ska kanske inte hyllas som klok när man har visat att man egentligen inte har begripit så mycket av vad det handlar om!
Absurda problemställningar
Varje dag möts vi av hemska bilder av hur människor far illa, inte minst i Syrien. Världen brinner runt omkring oss.
Och här sitter folk (vi) på bloggarna och debatterar jungfrufödsel och om kvinnor får vara präster. (Beslutet togs 1958!) Totalt absurt!
Det må vara hur som helst med jungfrufödsel eller ej. Vad kan vi göra åt det? Blir det mer eller mindre jungfrufödsel beroende på oss?
En medelålders kvinna har på en blogg dristat sig att fråga varför man som kvinnoprästmotståndare säger sig följa vissa bibelcitat, men inte andra. Frågan är berättigad, men det är naturligtvis omöjligt att följa allt som står i Bibeln. Jag skulle nog inte sticka in huvudet på den bloggen i det getingboet med en sådan fråga.
Vad har det för betydelse vad de tycker? De flesta av dem är dessutom ur tiden snart, i vart fall är nog många ur förvärvsarbetet. En del låtsas vara teologer... Andra är det.
Men hela den här sörjan av tro och åsikter hit och dit tyder ju egentligen mera på navelskåderi än på ett kristet förhållningssätt till omvärlden. Och varför blir man halvt hysterisk om inte den kommande ärkebiskopen svarar klart och tydligt att hon tror att Maria var jungfru när Jesus föddes? Riskerar man därigenom tryggheten att kyrkan lovar att man ska komma till himlen?
Ja, Herregud! Finns det verkligen människor som läser Bibeln bokstavligt? Det är ju snarast skrämmande!
Och här sitter folk (vi) på bloggarna och debatterar jungfrufödsel och om kvinnor får vara präster. (Beslutet togs 1958!) Totalt absurt!
Det må vara hur som helst med jungfrufödsel eller ej. Vad kan vi göra åt det? Blir det mer eller mindre jungfrufödsel beroende på oss?
En medelålders kvinna har på en blogg dristat sig att fråga varför man som kvinnoprästmotståndare säger sig följa vissa bibelcitat, men inte andra. Frågan är berättigad, men det är naturligtvis omöjligt att följa allt som står i Bibeln. Jag skulle nog inte sticka in huvudet på den bloggen i det getingboet med en sådan fråga.
Vad har det för betydelse vad de tycker? De flesta av dem är dessutom ur tiden snart, i vart fall är nog många ur förvärvsarbetet. En del låtsas vara teologer... Andra är det.
Men hela den här sörjan av tro och åsikter hit och dit tyder ju egentligen mera på navelskåderi än på ett kristet förhållningssätt till omvärlden. Och varför blir man halvt hysterisk om inte den kommande ärkebiskopen svarar klart och tydligt att hon tror att Maria var jungfru när Jesus föddes? Riskerar man därigenom tryggheten att kyrkan lovar att man ska komma till himlen?
Ja, Herregud! Finns det verkligen människor som läser Bibeln bokstavligt? Det är ju snarast skrämmande!
söndag 20 oktober 2013
Vad är så förskräckligt?
Jag måste erkänna att det som både Antje Jackelén och Åke Bonnier skriver och säger är självklarheter för mig . Tro är inget som är enkelt!
Och hur kan man både hävda att det bara finns en Gud och samtidigt säga att muslimerna har en annan Gud? Då tror man ju att det finns flera!
Jag förstår därmed inte alls människors upprördhet. Men jag är ju också humanistiskt skolad i litteratur och konst och van vid att se symboler. Men Jesus själv talade ju ofta i symboler och liknelser. Tar man dessa också bokstavligt?
Det kan inte vara lätt att vara präst bland människor som förväntar sig en Gud som är ungefär som en jultomte; begriplig, konkret och oföränderlig, placerad i ett fack.
Hur kan man ens tro att man förstår allting, och hur kan man jämföra religionen som man tror på som vuxen med vad man lärde sig i söndagsskolan?
Vad sade jag till barnen under min tid som söndagsskollärare?
Och hur kan man både hävda att det bara finns en Gud och samtidigt säga att muslimerna har en annan Gud? Då tror man ju att det finns flera!
Jag förstår därmed inte alls människors upprördhet. Men jag är ju också humanistiskt skolad i litteratur och konst och van vid att se symboler. Men Jesus själv talade ju ofta i symboler och liknelser. Tar man dessa också bokstavligt?
Det kan inte vara lätt att vara präst bland människor som förväntar sig en Gud som är ungefär som en jultomte; begriplig, konkret och oföränderlig, placerad i ett fack.
Hur kan man ens tro att man förstår allting, och hur kan man jämföra religionen som man tror på som vuxen med vad man lärde sig i söndagsskolan?
Vad sade jag till barnen under min tid som söndagsskollärare?
Fyllda av hat
Det kusliga i den diskussion som har dykt upp efter ärkebiskopsvalet är hur fyllda av hat människor verkar vara, hur benägna de är att tolka allt till det sämsta, hur villiga de är att se splittringar, hur de slår sig för bröstet och säger att de är kristna, de har den rätta tron medan Svenska kyrkan går fel. Hemskt! Fan är lös!
Sedan undrar jag vad som egentligen är grunden till allt det här. En illasinnad tolkning av begåvade och ödmjuka svar kan väl ändå inte vara hela sanningen?
Det är väl inte rentav främlingsfientlighet inför en invandrad tyska som är den verkliga orsaken? Man skulle kunna tro det när man läser bloggar, där just det tyska ursprunget verkar vara ytterst kontroversiellt och orsak till allehanda spekulationer.
Sedan undrar jag vad som egentligen är grunden till allt det här. En illasinnad tolkning av begåvade och ödmjuka svar kan väl ändå inte vara hela sanningen?
Det är väl inte rentav främlingsfientlighet inför en invandrad tyska som är den verkliga orsaken? Man skulle kunna tro det när man läser bloggar, där just det tyska ursprunget verkar vara ytterst kontroversiellt och orsak till allehanda spekulationer.
Gud i deras trygga fack?
Nu börjar det visst bli riktigt illa med splittringen. För när de som anser sig vara bokstavstroende hyllar en person som blivit känd för en ateistisk predikan och fått pris av Humanisterna då kan man ju nästan tro att Fan är lös inom Svenska kyrkan! Mycket roligt har jag läst, men detta tar väl ändå priset? Sedan när blev Lena Andersson teolog? Hon är det inte vad jag vet.
Jag kan inte se den här diskussionen som annat än att man behöver ha kontroll. Man vill ha tydliga linjer i sin religion, veta vad som sker efter döden (hur kan man någonsin veta detta?) Man vill ha löften från prästerskapet, löften som de givetvis inte kan ge, för vad vet de EGENTLIGEN? Man vill ha etiketter, där etiketter inte kan sättas, sätta sig själv och andra i de fack vi människor själva skapar.
Gud/Kristus är verksam här och nu. Om man i sitt sökande sitter med näsan och försöker tolka varje bokstav i trycksvärtan i stället för att vara uppmärksam inför omvärlden, kan risken vara överhängande att man missar vad som pågår runt en.
Vi måste ha en ödmjukhet inför Gud, för sanningen är - givetvis- att Gud är större, och vi kan inte greppa honom, vi kan inte placera honom i fack hur gärna vi än önskar detta för vår egen trygghets skull.. Vi måste i stället ha tillit. De som kallas liberala är inte de som låter allt flyta i det här fallet, utan de som har insett vår litenhet inför vår Skapare. Vi kan inte mästra Gud!
Jag kan inte se den här diskussionen som annat än att man behöver ha kontroll. Man vill ha tydliga linjer i sin religion, veta vad som sker efter döden (hur kan man någonsin veta detta?) Man vill ha löften från prästerskapet, löften som de givetvis inte kan ge, för vad vet de EGENTLIGEN? Man vill ha etiketter, där etiketter inte kan sättas, sätta sig själv och andra i de fack vi människor själva skapar.
Gud/Kristus är verksam här och nu. Om man i sitt sökande sitter med näsan och försöker tolka varje bokstav i trycksvärtan i stället för att vara uppmärksam inför omvärlden, kan risken vara överhängande att man missar vad som pågår runt en.
Vi måste ha en ödmjukhet inför Gud, för sanningen är - givetvis- att Gud är större, och vi kan inte greppa honom, vi kan inte placera honom i fack hur gärna vi än önskar detta för vår egen trygghets skull.. Vi måste i stället ha tillit. De som kallas liberala är inte de som låter allt flyta i det här fallet, utan de som har insett vår litenhet inför vår Skapare. Vi kan inte mästra Gud!
lördag 19 oktober 2013
Nätets välsignelse
Ibland känns livet motigt. Som just nu här. Det går trögt, för jag har svårt att gå med ett ben som gör ont, och massor av saker som borde vara ganska enkla blir till berg. Dessutom känns det plötsligt som om tiden har gått ifrån mig.
I sådana tillstånd är det skönt att slänga ur sig några ord på nätet till vänner eller på facebook och få respons.
För en stund sedan kände jag mig riktigt inspirerad av en väninna som berättade om sina engagemang. Och hon är nästan lika gammal som jag!
Nu verkar trakasserierna mot den tillkommande ärkebiskopen ha tonat ner. Och det är väl, som någon har skrivit, så att de ledande i detta faktiskt är gamla män. Jag minns hur arg man kunde bli på släktingar som började bli senila, för man förstod inte hur det egentligen var fatt och trodde både att de ljög och annat.
Så man borde egentligen inte ens offra några som helst ord på dessa ondsinta fabuleringar som har förekommit. Förvirrat är väl det man minst kan säga om det!
Nu ska jag plocka äpplen!
I sådana tillstånd är det skönt att slänga ur sig några ord på nätet till vänner eller på facebook och få respons.
För en stund sedan kände jag mig riktigt inspirerad av en väninna som berättade om sina engagemang. Och hon är nästan lika gammal som jag!
Nu verkar trakasserierna mot den tillkommande ärkebiskopen ha tonat ner. Och det är väl, som någon har skrivit, så att de ledande i detta faktiskt är gamla män. Jag minns hur arg man kunde bli på släktingar som började bli senila, för man förstod inte hur det egentligen var fatt och trodde både att de ljög och annat.
Så man borde egentligen inte ens offra några som helst ord på dessa ondsinta fabuleringar som har förekommit. Förvirrat är väl det man minst kan säga om det!
Nu ska jag plocka äpplen!
fredag 18 oktober 2013
Allting hade sin tid...
Det går faktiskt inte längre att låtsas vara yngre. Åldern tar ut sin rätt, och man blir jättetrött. Om det nu är åldern...Man kan ju aldrig veta om man är sjuk...
Mycket i livet hade sin tid, hade kunnat bli annorlunda, men blev aldrig...
Nu måste man se allt i passerad tid.
Mycket i livet hade sin tid, hade kunnat bli annorlunda, men blev aldrig...
Nu måste man se allt i passerad tid.
Nu är det plötsligt riktig höst, ute och i livet. Jag publicerar den här höstbilden en gång till.
Knock-outad
Jag försöker komma på själsliga fötter efter vad jag upplever nästan som en knock-out. Var har jag varit? Hur har jag kunnat gå så fel?
Nu härjar Splittraren för fullt i Svenska kyrkan. Han som vill förstöra och göra människor fientliga mot varandra. Man klamrar sig fast vid bokstavstolkningar på gamla ord som har översatts i olika omgångar och verkar totalt missa den kristna essensen. Man gör allt för att tolka till det sämsta och att nedvärdera den nyvalda ärkebiskopen. Man vill sätta sig själv i exklusivt centrum och kan inte se att Gud är större och inte begriplig eller greppbar. Man söker stöd hos dem man anser vara liksinnade, de som vet, de som har hela sanningen.
Man tror sig greppa Gud och veta exakt vad som gäller. Det går inte. Så klart inte, även om detta skapar en oro hos en del som tror att de har svaren på allt. Svaren får de aldrig, för de finns bara hos Gud. Vi kan ana Guds närvaro, men vi kan aldrig greppa Gud!
Gud är inte hårda ord och kamp. Gud är frid och det stilla lugnet i sinnet. Där Gud verkar där finns Kärleken och välviljan.
Nu härjar Splittraren för fullt i Svenska kyrkan. Han som vill förstöra och göra människor fientliga mot varandra. Man klamrar sig fast vid bokstavstolkningar på gamla ord som har översatts i olika omgångar och verkar totalt missa den kristna essensen. Man gör allt för att tolka till det sämsta och att nedvärdera den nyvalda ärkebiskopen. Man vill sätta sig själv i exklusivt centrum och kan inte se att Gud är större och inte begriplig eller greppbar. Man söker stöd hos dem man anser vara liksinnade, de som vet, de som har hela sanningen.
Man tror sig greppa Gud och veta exakt vad som gäller. Det går inte. Så klart inte, även om detta skapar en oro hos en del som tror att de har svaren på allt. Svaren får de aldrig, för de finns bara hos Gud. Vi kan ana Guds närvaro, men vi kan aldrig greppa Gud!
Gud är inte hårda ord och kamp. Gud är frid och det stilla lugnet i sinnet. Där Gud verkar där finns Kärleken och välviljan.
Vad var sant - egentligen?
Vi har nog alla situationer eller händelser i våra liv som vi inte har riktig koll på, eller som vi inte har klart begripit, eller där vi känner oss mycket tveksamma. Vad hände egentligen? Vad var sant och vad var inbillning?
Egentligen har det inte med hur många ord som har sagts att göra, för orden behöver inte stå för sanningen eller i vart fall inte för hela sanningen. Tvärtom kan orden ibland förvränga och göra saker obegripliga. Och ordlösheten kan vara tydlig, men ändå kännas osäker.
Jag har tidigare skrivit att man får mycket tid att tänka när man har gått i pension, i vart fall har jag haft detta, jag som bor långt från min släkt och från många vänner. Här, ofta ensam med katten, kan livet och det förflutna tränga på.
Det händer att ord som har sagts av någon plötsligt dyker upp i mitt minne som om jag hörde dem för första gången. Och då kan jag ibland bli förvånad över att jag inte förstod dem på det sättet tidigare.
Vi är så inne i våra roller ibland att vi kan ha svårt att närma oss svåra frågor mellan oss. Det blir det passande eller opassande som kommer att avgöra och inte det sanna!
Egentligen har det inte med hur många ord som har sagts att göra, för orden behöver inte stå för sanningen eller i vart fall inte för hela sanningen. Tvärtom kan orden ibland förvränga och göra saker obegripliga. Och ordlösheten kan vara tydlig, men ändå kännas osäker.
Jag har tidigare skrivit att man får mycket tid att tänka när man har gått i pension, i vart fall har jag haft detta, jag som bor långt från min släkt och från många vänner. Här, ofta ensam med katten, kan livet och det förflutna tränga på.
Det händer att ord som har sagts av någon plötsligt dyker upp i mitt minne som om jag hörde dem för första gången. Och då kan jag ibland bli förvånad över att jag inte förstod dem på det sättet tidigare.
Vi är så inne i våra roller ibland att vi kan ha svårt att närma oss svåra frågor mellan oss. Det blir det passande eller opassande som kommer att avgöra och inte det sanna!
Hur tar man sig ner härifrån?
torsdag 17 oktober 2013
Sådana som...
För ett antal år sedan var det mycket svårt att få in kritiska insändare mot aborter i exempelvis Kyrkans tidning. Jag lyckades så småningom, också i Dagen, där insändaren dock censurerades till en del.
De som har följt mig vet säkert vid detta laget att jag inte gillar vår frikostiga abortlag, som jag anser har alldeles för sena gränser och att jag nog också tycker att fler än 37000 årliga aborter i ett land med fri tillgång till preventivmedel är på tok för många, och att man på något sätt skulle få dessa att minska, även före 12:e graviditetsveckan.
Nåväl, efter insändaren fick jag telefonpåringningar och mejl med positiva omdömen, bland andra från Ja, till Livet. Men det dröjde inte länge förrän de kom in på frågan om homosexuellas rättigheter. Det var absolut inte detta jag hade skrivit om.
För mig är dessa frågor väsensskilda i allra högsta grad. Äktenskap för samkönade par handlar ju om kärlek, det andra om något helt annat...
Samma sak är det för mig med tron.
Jag tror på jungfrufödseln. För det är jag inte bokstavstroende eller gammalkyrklig eller klassiskt kyrklig i min tro. Inte alls.
Verkligheten kan för mig inte indelas i fack. Det är vi människor som skapar facken. De är inte skapade av Gud! Garanterat inte!
De som har följt mig vet säkert vid detta laget att jag inte gillar vår frikostiga abortlag, som jag anser har alldeles för sena gränser och att jag nog också tycker att fler än 37000 årliga aborter i ett land med fri tillgång till preventivmedel är på tok för många, och att man på något sätt skulle få dessa att minska, även före 12:e graviditetsveckan.
Nåväl, efter insändaren fick jag telefonpåringningar och mejl med positiva omdömen, bland andra från Ja, till Livet. Men det dröjde inte länge förrän de kom in på frågan om homosexuellas rättigheter. Det var absolut inte detta jag hade skrivit om.
För mig är dessa frågor väsensskilda i allra högsta grad. Äktenskap för samkönade par handlar ju om kärlek, det andra om något helt annat...
Samma sak är det för mig med tron.
Jag tror på jungfrufödseln. För det är jag inte bokstavstroende eller gammalkyrklig eller klassiskt kyrklig i min tro. Inte alls.
Verkligheten kan för mig inte indelas i fack. Det är vi människor som skapar facken. De är inte skapade av Gud! Garanterat inte!
Visst blir man bestört och bedrövad!
Gå in och läs
http://bloggardag.blogspot.com
Vad säger ni? Är detta bildade människor som sitter och kastar anonym skit över vår tillkommande ärkebiskop? Är det anställda inom Svenska kyrkan? Är det korkade medlemmar?
De flesta som yttrar sig verkar ju bara följa med mobben, som innehavaren leder. Och de har väl knappast ens hört mer än några ord från intervjuerna, verkar det som. Därmed har de snabbt satt en etikett och vet exakt hur den intervjuade är och hur hennes tro ser ut.
Har människor så mycket frustration inom sig att det tar sådana här uttryck? Vad är det för liv de själva lever?
Jag skäms över Svenska kyrkans medlemmar (för det är det väl?) när jag läser det som står där. Botten!
http://bloggardag.blogspot.com
Vad säger ni? Är detta bildade människor som sitter och kastar anonym skit över vår tillkommande ärkebiskop? Är det anställda inom Svenska kyrkan? Är det korkade medlemmar?
De flesta som yttrar sig verkar ju bara följa med mobben, som innehavaren leder. Och de har väl knappast ens hört mer än några ord från intervjuerna, verkar det som. Därmed har de snabbt satt en etikett och vet exakt hur den intervjuade är och hur hennes tro ser ut.
Har människor så mycket frustration inom sig att det tar sådana här uttryck? Vad är det för liv de själva lever?
Jag skäms över Svenska kyrkans medlemmar (för det är det väl?) när jag läser det som står där. Botten!
När lögner blir till sanning
I stället för att glädjas åt att det nu kommer en ärkebiskop som var så välsedd att hon valdes på första omröstningen och som dessutom har lovord med sig från det stift där hon är biskop, sitter en del och söker fel och spyr ut galla.
Det finns naturligtvis alltid människor som är avundsjuka och illvilliga i sådana här sammanhang och inte vet hur de ska komma åt den avundade. Detta gäller så klart speciellt äldre kvinnor, som gärna skulle varit i den utvaldas ställe. Så är det alltid! Eller män som har misslyckats i sina egna karriärer.
Men det kusliga är hur förtalet och förvanskningarna och rena lögner sprider sig som ringar på vattnet. Kan folk inte tänka själva?
Eller är det så att den tillkommande ärkebiskopen är alldeles för begåvad för flertalet av Svenska kyrkans medlemmar? Många verkar ju inte kunna tolka det hon säger, utan sätter helt felaktiga etiketter och ger felaktiga tolkningar på det hon har sagt i intervjuer i sina försök att placera henne i en fålla med etikett.
Och inte nog med detta, man verkar på sina håll också ha bristande geografi- och historiekunskaper!
Det finns naturligtvis alltid människor som är avundsjuka och illvilliga i sådana här sammanhang och inte vet hur de ska komma åt den avundade. Detta gäller så klart speciellt äldre kvinnor, som gärna skulle varit i den utvaldas ställe. Så är det alltid! Eller män som har misslyckats i sina egna karriärer.
Men det kusliga är hur förtalet och förvanskningarna och rena lögner sprider sig som ringar på vattnet. Kan folk inte tänka själva?
Eller är det så att den tillkommande ärkebiskopen är alldeles för begåvad för flertalet av Svenska kyrkans medlemmar? Många verkar ju inte kunna tolka det hon säger, utan sätter helt felaktiga etiketter och ger felaktiga tolkningar på det hon har sagt i intervjuer i sina försök att placera henne i en fålla med etikett.
Och inte nog med detta, man verkar på sina håll också ha bristande geografi- och historiekunskaper!
Solklart behövs djupa teologiska kunskaper!
Det sägs att på kyrka -stat tiden var det ett krav att en ärkebiskop i Svenska kyrkan hade doktorerat. Men när Svenska kyrkan frikopplades från staten fick kyrkan själv tillsätta ärkebiskopen, och då blev det, som vi vet, en teologie kandidat första gången.
Går inte det lika bra?
Gör det? Vad säger de här årens erfarenhet?
Har man på något sätt uppfattat det som att fokus har legat på djupa, teologiska frågor, som under KG Hammars tid?
Knappast, eller hur?
Vi kommer nog alla att ha de starkaste minnena från Wejryds ärkebiskopstid förknippade med klimatfrågor och kungliga tilldragelser.
Ja, och så kanske en och annan också minns vad som hände på kyrkokansliet i Uppsala och med efterträdaren på biskopsstolen i Växjö!? Sådant som åtminstone inte förvånade mig!
Går inte det lika bra?
Gör det? Vad säger de här årens erfarenhet?
Har man på något sätt uppfattat det som att fokus har legat på djupa, teologiska frågor, som under KG Hammars tid?
Knappast, eller hur?
Vi kommer nog alla att ha de starkaste minnena från Wejryds ärkebiskopstid förknippade med klimatfrågor och kungliga tilldragelser.
Ja, och så kanske en och annan också minns vad som hände på kyrkokansliet i Uppsala och med efterträdaren på biskopsstolen i Växjö!? Sådant som åtminstone inte förvånade mig!
onsdag 16 oktober 2013
Jag tror...
(Det blev visst lite svårt att bara tiga...)
Jag hör faktiskt till dem som tror på en biologisk jungfrufödsel, det har jag inte alls några som helst problem med bland alla andra konstigheter som jag faktiskt inte begriper. Det känns inte alls märkligt att Jesus föddes av en jungfru.
Men jag tror inte att Jesus dog för våra synder som ett offer, utan att han dog PÅ GRUND AV våra synder, det vill säga för att människor var så onda att de korsfäste honom. Genom uppståndelsen besegrades ondskan .
Nej, jag tror inte på en kroppslig återuppståndelse utan på ett evigt liv som finns parallellt med vårt fysiska liv och som vi på något sätt uppgår i. Jag tror inte heller att vi i detta eviga liv kan ha det på samma sätt som i det fysiska livet att vi möter varandra till exempel.
Jag kan tänka mig att reinkarnationsläran har gått förlorad i kristendomen på vägen, men jag vill helst slippa bli återfödd själv.
Jag har någon sorts insikt, som jag bär på, att något viktigt har gått förlorat på vägen med kristendomen. Kanske är det detta, eller också är det att fokus har förflyttats från kärlek till synd.
Jag hoppas en gång - men tiden håller på att rinna ut- i en nära relation få uppleva ett sant gudsmöte. Sådana som känns som bomull i bröstet och inte som vassa knivar.
Vad jag som kristen- för det anser jag att jag är- kallas är mig fullständigt likgiltigt! Det är inte etiketten som är viktigast!
Jag hör faktiskt till dem som tror på en biologisk jungfrufödsel, det har jag inte alls några som helst problem med bland alla andra konstigheter som jag faktiskt inte begriper. Det känns inte alls märkligt att Jesus föddes av en jungfru.
Men jag tror inte att Jesus dog för våra synder som ett offer, utan att han dog PÅ GRUND AV våra synder, det vill säga för att människor var så onda att de korsfäste honom. Genom uppståndelsen besegrades ondskan .
Nej, jag tror inte på en kroppslig återuppståndelse utan på ett evigt liv som finns parallellt med vårt fysiska liv och som vi på något sätt uppgår i. Jag tror inte heller att vi i detta eviga liv kan ha det på samma sätt som i det fysiska livet att vi möter varandra till exempel.
Jag kan tänka mig att reinkarnationsläran har gått förlorad i kristendomen på vägen, men jag vill helst slippa bli återfödd själv.
Jag har någon sorts insikt, som jag bär på, att något viktigt har gått förlorat på vägen med kristendomen. Kanske är det detta, eller också är det att fokus har förflyttats från kärlek till synd.
Jag hoppas en gång - men tiden håller på att rinna ut- i en nära relation få uppleva ett sant gudsmöte. Sådana som känns som bomull i bröstet och inte som vassa knivar.
Vad jag som kristen- för det anser jag att jag är- kallas är mig fullständigt likgiltigt! Det är inte etiketten som är viktigast!
Olönsamma smutskastningar
Antje Jackelén vann alltså överlägset i ärkebiskopsvalet igår.
Det måste kännas bra!
Vi som har följt henne som vår biskop i flera år och läst betraktelser som hon har skrivit och hört henne i predikningar är nog alla överens om att det var ett bra val. Min uppfattning är att hon är suveränt överlägsen, och jag har redan ett par år trott att hon skulle bli nästa ärkebiskop.
Men det är säkert inte lätt att vara begåvad, analytisk, välorienterad teologiskt och med stor internationell erfarenhet och försöka förklara teologiska tolkningar för människor som har fått den kristendomsundervisning som jag själv fick på 1950-talet, och då man dessutom gick i en skola som hyllade svar med rätt eller fel.
Om man inte tror att det har hänt något med kristendomstolkningar under tidens gång, kan man ju gå in i en gammal kyrka där det finns helvetesskildringar i målningar i kyrkans tak.
Där kan man då sitta och begrunda vad som händer om man hamnar där efter döden, om man hävdar att vi har den kristendom som vi har haft i 2000 år!
Det gläder mig verkligen att den vulgära smutskastningskampanj som har föregått det här valet inte har lyckats!
Men kanske är det inte så lätt att se andras framgångar om man själv inte når dithän som man egentligen hade önskat sig och dessutom står vid sin ämbetsperiods slut.
Det måste kännas bra!
Vi som har följt henne som vår biskop i flera år och läst betraktelser som hon har skrivit och hört henne i predikningar är nog alla överens om att det var ett bra val. Min uppfattning är att hon är suveränt överlägsen, och jag har redan ett par år trott att hon skulle bli nästa ärkebiskop.
Men det är säkert inte lätt att vara begåvad, analytisk, välorienterad teologiskt och med stor internationell erfarenhet och försöka förklara teologiska tolkningar för människor som har fått den kristendomsundervisning som jag själv fick på 1950-talet, och då man dessutom gick i en skola som hyllade svar med rätt eller fel.
Om man inte tror att det har hänt något med kristendomstolkningar under tidens gång, kan man ju gå in i en gammal kyrka där det finns helvetesskildringar i målningar i kyrkans tak.
Där kan man då sitta och begrunda vad som händer om man hamnar där efter döden, om man hävdar att vi har den kristendom som vi har haft i 2000 år!
Det gläder mig verkligen att den vulgära smutskastningskampanj som har föregått det här valet inte har lyckats!
Men kanske är det inte så lätt att se andras framgångar om man själv inte når dithän som man egentligen hade önskat sig och dessutom står vid sin ämbetsperiods slut.
tisdag 15 oktober 2013
Välgångsönskningar till den blivande ärkebiskopen!
Jag ger mina varmaste välgångsönskningar till den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén!
Som jag tidigare har skrivit var det hon som fick mig tillbaka till Svenska kyrkan när jag hade lämnat den efter nuvarande ärkebiskopens tillträde till ämbetet. Mina erfarenheter av honom var inte så goda, då han var hårt involverad som biskop i Växjö stift i utköpet av mig från rektorstjänsten på Oskarshamns folkhögskola.
Jag upplevde inte att det gick så bra att kommunicera med honom. Han föreföll kryptisk.
Vid en mejlkontakt med biskop Antje Jackelén mötte jag något helt annat, en lyssnande och kommunicerande människa. Så fick hon mig tillbaka till Svenska kyrkan.
I mitt eget liv känns valet av henne symboliskt. Den som fick mig ur Svenska kyrkan går och in kommer den som fick mig in i Svenska kyrkan igen!
Det känns bra!
Som jag tidigare har skrivit var det hon som fick mig tillbaka till Svenska kyrkan när jag hade lämnat den efter nuvarande ärkebiskopens tillträde till ämbetet. Mina erfarenheter av honom var inte så goda, då han var hårt involverad som biskop i Växjö stift i utköpet av mig från rektorstjänsten på Oskarshamns folkhögskola.
Jag upplevde inte att det gick så bra att kommunicera med honom. Han föreföll kryptisk.
Vid en mejlkontakt med biskop Antje Jackelén mötte jag något helt annat, en lyssnande och kommunicerande människa. Så fick hon mig tillbaka till Svenska kyrkan.
I mitt eget liv känns valet av henne symboliskt. Den som fick mig ur Svenska kyrkan går och in kommer den som fick mig in i Svenska kyrkan igen!
Det känns bra!
Dessutom- och inte minst viktigt- har vägen fram till hennes val med alla hemska och förtalande inlägg verkligen fått mig att inse hur käpprätt fel jag försökte gå (ja i vart fall då och då) under drygt tre års tid. Tack för den insikten! Jag är övertygad om att jag nu får se att det finns andra vägar att gå! Rätta vägar!
måndag 14 oktober 2013
Klarsyn
Efter år av oklarhet och tveksamhet kan jag nu äntligen tacka Gud för klarsyn! Medan jag njuter av höstens vackra färger.
Dagens akvarell.
lördag 12 oktober 2013
Trevlig helg!
Jag ska framöver ägna mig åt annat än dravel på bloggar och inte läsa mer om de vulgära hånfullheterna om den kommande kvinnliga ärkebiskopen.
Fortsättningsvis koncentrerar jag mig på de sammanhang där jag känner att jag får syre och näring, och de finns; skrivarklubbarna, logen, kd, akvarellkursen och vännerna. Och så har jag en mängd olästa böcker...
Trevlig helg! Och trevlig höst!
Fortsättningsvis koncentrerar jag mig på de sammanhang där jag känner att jag får syre och näring, och de finns; skrivarklubbarna, logen, kd, akvarellkursen och vännerna. Och så har jag en mängd olästa böcker...
Trevlig helg! Och trevlig höst!
torsdag 10 oktober 2013
Att håna är början på mobbning
Mobbning och mobbningstendenser sprider sig som ringar på vattnet. Jag brukar säga att när det finns mobbning på en skola, ska man börja med att granska lärarkåren och deras förhållningssätt till varandra - och eleverna.
När jag läser de verkligen mycket få bloggar som jag läser, så ryser jag. På vissa kyrkliga bloggar dryper det av hånfullhet, inte minst nu när allt pekar på att vi får en kvinnlig ärkebiskop. Hennes tyska ursprung och akademiska meriter nagelfars, och varje ord hon säger verkar få tyngd, en tyngd som ofta är emot henne.
När det gäller de akademiska meriterna vill jag påminna om att den nuvarande ärkebiskopens högsta examen, så vitt jag vet, är en teologie kandidatexamen, så nog borde en kvinna med en doktorsexamen i det avseendet slå högre.
Men det är inte bara där man möter hånfullheten. Den förekommer också i allra högsta grad på de socialdemokratiska bloggarna, där borgarna häcklas och hånas.
Vi får det samhälle vi själva skapar!
Hånfullhet är mobbningens vagga! Vi kan inte begära mera av våra barn och ungdomar än av oss själva! Barn gör, som bekant, inte det man säger utan det man gör! Mobbande vuxna får mobbande barn!
När jag läser de verkligen mycket få bloggar som jag läser, så ryser jag. På vissa kyrkliga bloggar dryper det av hånfullhet, inte minst nu när allt pekar på att vi får en kvinnlig ärkebiskop. Hennes tyska ursprung och akademiska meriter nagelfars, och varje ord hon säger verkar få tyngd, en tyngd som ofta är emot henne.
När det gäller de akademiska meriterna vill jag påminna om att den nuvarande ärkebiskopens högsta examen, så vitt jag vet, är en teologie kandidatexamen, så nog borde en kvinna med en doktorsexamen i det avseendet slå högre.
Men det är inte bara där man möter hånfullheten. Den förekommer också i allra högsta grad på de socialdemokratiska bloggarna, där borgarna häcklas och hånas.
Vi får det samhälle vi själva skapar!
Hånfullhet är mobbningens vagga! Vi kan inte begära mera av våra barn och ungdomar än av oss själva! Barn gör, som bekant, inte det man säger utan det man gör! Mobbande vuxna får mobbande barn!
Villkorad demokrati om SD utesluts
Svensk politik och kyrkopolitik är ytterst ovärdig när ledamöter inte är villiga att följa vanliga demokratiska regler och praxis.
Inte tror jag att människor egentligen är så rädda för främlingsfientlighet, som de anser att SD står för! Nej, det är nog något helt annat som får dem att ta avstånd från det partiet, nämligen ett behov av att utesluta och mobba.
Det är hårresande, anser jag, att ett parti som har rätt till platser i kyrkostyrelsen inte skulle få detta för att de stora politiska partierna Socialdemokraterna och Centern eventuellt går samman för att hindra SD att få plats. De säger att SD:s åsikter inte har i kyrkostyrelsen att göra! Vilket översitteri och vilket dömande! Och vilket trams!
Jag är nämligen fullständigt övertygad om att SD:s åsikter i invandringsfrågan delas av många, många socialdemokrater! Kolla och spela inte teater! Och ta tag i den frekventa mobbningen inom Svenska kyrkan i stället!
Det är inte så här man motarbetar främlingsfientlighet! Vad kallas de som inte gillar sverigedemokrater? Är de också rasister?
Och jag är ingen anhängare till SD, men däremot en stark förespråkare för demokrati och dess regler! Rätt ska vara rätt!
PS Under min tid som socialdemokrat arbetade jag bland annat på Oskarshamns folkhögskola som rektor under 6,5 år. Skolans grundare, som då fortfarande höll en del av styrelsen i ett järngrepp, trots att han sedan länge slutat som rektor, var supermoderat och gillade inte socialdemokrater. När Mona Sahlin skulle framträda på en konferens som Håkan Juholt hade anordnat, blev det ett förskräckligt väsen för att hon skulle framträda i skolans aula, som också fungerade som kapell. Grundaren ringde och härjade, och jag tvingades ändra lokalen till gymnastiksalen så att inte kapellet blev fläckat! Detta är sant!
Så jag förstår faktiskt hur man kan känna sig som sverigedemokrat ibland! Vi var ibland lika illa sedda som socialdemokrater av den gamla tidens supermoderater! DS
Inte tror jag att människor egentligen är så rädda för främlingsfientlighet, som de anser att SD står för! Nej, det är nog något helt annat som får dem att ta avstånd från det partiet, nämligen ett behov av att utesluta och mobba.
Det är hårresande, anser jag, att ett parti som har rätt till platser i kyrkostyrelsen inte skulle få detta för att de stora politiska partierna Socialdemokraterna och Centern eventuellt går samman för att hindra SD att få plats. De säger att SD:s åsikter inte har i kyrkostyrelsen att göra! Vilket översitteri och vilket dömande! Och vilket trams!
Jag är nämligen fullständigt övertygad om att SD:s åsikter i invandringsfrågan delas av många, många socialdemokrater! Kolla och spela inte teater! Och ta tag i den frekventa mobbningen inom Svenska kyrkan i stället!
Det är inte så här man motarbetar främlingsfientlighet! Vad kallas de som inte gillar sverigedemokrater? Är de också rasister?
Och jag är ingen anhängare till SD, men däremot en stark förespråkare för demokrati och dess regler! Rätt ska vara rätt!
PS Under min tid som socialdemokrat arbetade jag bland annat på Oskarshamns folkhögskola som rektor under 6,5 år. Skolans grundare, som då fortfarande höll en del av styrelsen i ett järngrepp, trots att han sedan länge slutat som rektor, var supermoderat och gillade inte socialdemokrater. När Mona Sahlin skulle framträda på en konferens som Håkan Juholt hade anordnat, blev det ett förskräckligt väsen för att hon skulle framträda i skolans aula, som också fungerade som kapell. Grundaren ringde och härjade, och jag tvingades ändra lokalen till gymnastiksalen så att inte kapellet blev fläckat! Detta är sant!
Så jag förstår faktiskt hur man kan känna sig som sverigedemokrat ibland! Vi var ibland lika illa sedda som socialdemokrater av den gamla tidens supermoderater! DS
onsdag 9 oktober 2013
Demokratiska val på kompisar
Det var lite skillnad att vara socialdemokrat och att vara i ett litet parti, i en opolitisk nomineringsgrupp i kyrkovalet.
Som socialdemokrat stod jag först på samlingslistan och i Oskarshamn på tredje plats på socialdemokraternas lista. Det enda jag minns av valarbetet var att vi blev fotograferade i s-gruppen i Oskarshamn. Möjligtvis formulerade vi något på ett valpapper, men det minns jag inte.
Sedan surfade man direkt in i kyrkofullmäktige och kyrkorådet, och en period var jag vice ordförande i kyrkofullmäktige.
Nu fick man slita. Flera debattartiklar i olika tidningar, valmanifest och fotografering och inte minst utdelning av valmaterial.
Jodå, vi kom in i kyrkofullmäktige på en ordinarie och en ersättarplats, men för allt det slitet! Det var ju en lite djärv satsning att gå ut som en nomineringsgrupp med enbart två personer när det fanns sex nomineringsgrupper! Vi får nog vara nöjda!
Själv har jag inga släktingar här. Min släkt finns i Malmö och i Stockholm och jag tror knappast att mer än någon enstaka ens röstar i kyrkovalet. Så jag kan inte luta mig mot släkten och få en massa röster där. Här får jag alltså lita på enbart på min egen person.
Men är det egentligen rätt att en lista kan bli helt kullkastad av att någon längre ner på listan har många kompisar och stor släkt som kryssar, kanske utan att ens veta vad det handlar om?
Som socialdemokrat stod jag först på samlingslistan och i Oskarshamn på tredje plats på socialdemokraternas lista. Det enda jag minns av valarbetet var att vi blev fotograferade i s-gruppen i Oskarshamn. Möjligtvis formulerade vi något på ett valpapper, men det minns jag inte.
Sedan surfade man direkt in i kyrkofullmäktige och kyrkorådet, och en period var jag vice ordförande i kyrkofullmäktige.
Nu fick man slita. Flera debattartiklar i olika tidningar, valmanifest och fotografering och inte minst utdelning av valmaterial.
Jodå, vi kom in i kyrkofullmäktige på en ordinarie och en ersättarplats, men för allt det slitet! Det var ju en lite djärv satsning att gå ut som en nomineringsgrupp med enbart två personer när det fanns sex nomineringsgrupper! Vi får nog vara nöjda!
Själv har jag inga släktingar här. Min släkt finns i Malmö och i Stockholm och jag tror knappast att mer än någon enstaka ens röstar i kyrkovalet. Så jag kan inte luta mig mot släkten och få en massa röster där. Här får jag alltså lita på enbart på min egen person.
Men är det egentligen rätt att en lista kan bli helt kullkastad av att någon längre ner på listan har många kompisar och stor släkt som kryssar, kanske utan att ens veta vad det handlar om?
tisdag 8 oktober 2013
Att hitta sig själv
På sitt sätt är det lite otäckt att vara pensionär, för man får så mycket tid att tänka och känna efter, även om man har en hel del aktiviteter för sig.
Man får tillfälle att se sitt liv och fundera över vägar och beslut.
Varför gick man dit man gick, och hur blev det sedan?
Jag ville gärna arbeta med teckning, egentligen. Det var ritandet som var min passion som ung. Men jag avråddes för det skulle bli svårt att hitta jobb. Nu begriper jag inte varför jag lyssnade på de tongångarna.
När jag hade läst franska en termin vid Lunds universitet, eller rättare sagt följt föreläsningarna, för det var inte mycket ordning på de studierna, så reste jag mig en dag upp, lämnade föreläsningen och gick och köpte en duk, ett staffli och färger.
Var inte detta tydliga signaler?
Varför var det ingen som förstod detta? Inte jag själv heller.
Nej, ingen förstod, och sedan tragglade jag litteraturhistoria, som var urjobbigt med massor av läsning.
Nåväl, jag hann med mycket under de där studieåren, mycket mer än studier, pojkvänner och till och med giftermål och så arbetade jag ibland också.
Och sedan när jag hade familj, var gift i många år, skilde mig och skulle försörja mig ensam, då fanns det ju inte så mycket tid till annat än att hålla skutan igång så att säga.
Nu har skutan lagt sig vid kajen, och nu kan man fundera över om man egentligen gick rätt... Och nu är det så dags!
Man får tillfälle att se sitt liv och fundera över vägar och beslut.
Varför gick man dit man gick, och hur blev det sedan?
Jag ville gärna arbeta med teckning, egentligen. Det var ritandet som var min passion som ung. Men jag avråddes för det skulle bli svårt att hitta jobb. Nu begriper jag inte varför jag lyssnade på de tongångarna.
När jag hade läst franska en termin vid Lunds universitet, eller rättare sagt följt föreläsningarna, för det var inte mycket ordning på de studierna, så reste jag mig en dag upp, lämnade föreläsningen och gick och köpte en duk, ett staffli och färger.
Var inte detta tydliga signaler?
Varför var det ingen som förstod detta? Inte jag själv heller.
Nej, ingen förstod, och sedan tragglade jag litteraturhistoria, som var urjobbigt med massor av läsning.
Nåväl, jag hann med mycket under de där studieåren, mycket mer än studier, pojkvänner och till och med giftermål och så arbetade jag ibland också.
Och sedan när jag hade familj, var gift i många år, skilde mig och skulle försörja mig ensam, då fanns det ju inte så mycket tid till annat än att hålla skutan igång så att säga.
Nu har skutan lagt sig vid kajen, och nu kan man fundera över om man egentligen gick rätt... Och nu är det så dags!
Är verkligheten åtalbar?
Det är verkligen en märklig tid vi lever i. Samtidigt som man tycker att vad som helst får passera hotar människor med att anmäla varandra för att man skriver saker som har hänt och som är ofördelaktiga för den det gäller.
En del skulle säkert med glädje anmäla hela Sveriges journalistkår för förtal av folk- om de kunde!
Så jag tycker faktiskt att de som hotar med att anmäla hit och dit ska göra detta också! Själv samlar jag - för säkerhets skull- också på mig saker som kan vara en moteld, i form av negativa offentliga omdömen och olaga hot. För man vet ju inte vad som kan hända framöver.
Men visst är det märkligt om man tror att någon som har berättat saker som har hänt i hans/hennes liv skulle kunna åtalas för detta! Nej, så fungerar säkert inte svensk lagstiftning! Ännu har vi inget förbud att berätta om våra upplevelser! Inte ens om andra därmed kommer att framstå i en ofördelaktig dager.
En del skulle säkert med glädje anmäla hela Sveriges journalistkår för förtal av folk- om de kunde!
Så jag tycker faktiskt att de som hotar med att anmäla hit och dit ska göra detta också! Själv samlar jag - för säkerhets skull- också på mig saker som kan vara en moteld, i form av negativa offentliga omdömen och olaga hot. För man vet ju inte vad som kan hända framöver.
Men visst är det märkligt om man tror att någon som har berättat saker som har hänt i hans/hennes liv skulle kunna åtalas för detta! Nej, så fungerar säkert inte svensk lagstiftning! Ännu har vi inget förbud att berätta om våra upplevelser! Inte ens om andra därmed kommer att framstå i en ofördelaktig dager.
söndag 6 oktober 2013
Trött på
Jag är urtrött på människor som verkar spela med dubbla kort i eventuella låtsasroller eller sken av roller! Därför går jag till storms både här och ute på bloggarna!
De måste avslöjas! Det får bli hur pinsamt det vill för dem när de står där med byxorna nere!
De måste avslöjas! Det får bli hur pinsamt det vill för dem när de står där med byxorna nere!
lördag 5 oktober 2013
En kyrka utan mysterium?
Förvisso är jag inte teolog, men i min enfald har jag på något sätt fått för mig att kristendomen bygger på ett mysterium, nämligen att en jungfru födde en inkarnerad Gud, Guds son, Jesus Kristus.
När vi nu tydligen är på väg att få en ärkebiskop som, av intervjuer att döma, inte verkar tro på detta, då undrar jag vad det hela går ut på?. Har Svenska kyrkan förvandlats till någon sorts sekulär institution? Helt utan mysterium?
Jag har varit positiv till att se vår biskop här i Lunds stift som ärkebiskop, men nu börjar faktiskt tvivel att väckas även hos mig.
För nog vill jag ha en person på den platsen som åtminstone ter sig religiös!
Det finns saker i kristendomen som jag ställer mig frågande inför, men till dem hör definitivt inte jungfrufödseln, som jag ser som hela fundamentet.
När vi nu tydligen är på väg att få en ärkebiskop som, av intervjuer att döma, inte verkar tro på detta, då undrar jag vad det hela går ut på?. Har Svenska kyrkan förvandlats till någon sorts sekulär institution? Helt utan mysterium?
Jag har varit positiv till att se vår biskop här i Lunds stift som ärkebiskop, men nu börjar faktiskt tvivel att väckas även hos mig.
För nog vill jag ha en person på den platsen som åtminstone ter sig religiös!
Det finns saker i kristendomen som jag ställer mig frågande inför, men till dem hör definitivt inte jungfrufödseln, som jag ser som hela fundamentet.
fredag 4 oktober 2013
Fundamentalism är fascism
Ett av mina starkaste minnen från min tid som invandrarlärare var hur många av mina vuxna elever såg på oss svenskfödda med en stor hånfullhet, för de tyckte att vi var otroligt godtrogna.
Jag är inte rädd för "normala" religiösa, men jag fruktar alla slags fundamentalister. Det är de som sätter sig själva i högsätet som de enda som har den rätta läran och förkastar alla andra. Att fundamentalister inom kristendomen skulle ha någon större framgång i Sverige är väl knappast troligt idag, men hur är det med religionsutövare av andra religioner? Vet vi egentligen vad som sker i det för oss osynliga?
Det betvivlar jag starkt.
Har man arbetat nära dessa värderingar, då rycker man inte nonchalant på axlarna. För får de fäste då är det farligt i samhället för många grupper. Vi har redan ett starkt perfektionistiskt ideal på många områden, inte minst då det gäller människors kroppar och deras duktighet.
Fundamentalismen bygger på förhållningssättet att ha ett Vi som är Rätt och ett Dom som är fel. Detta är hela basen för fascismen.
Jag är inte rädd för "normala" religiösa, men jag fruktar alla slags fundamentalister. Det är de som sätter sig själva i högsätet som de enda som har den rätta läran och förkastar alla andra. Att fundamentalister inom kristendomen skulle ha någon större framgång i Sverige är väl knappast troligt idag, men hur är det med religionsutövare av andra religioner? Vet vi egentligen vad som sker i det för oss osynliga?
Det betvivlar jag starkt.
Har man arbetat nära dessa värderingar, då rycker man inte nonchalant på axlarna. För får de fäste då är det farligt i samhället för många grupper. Vi har redan ett starkt perfektionistiskt ideal på många områden, inte minst då det gäller människors kroppar och deras duktighet.
Fundamentalismen bygger på förhållningssättet att ha ett Vi som är Rätt och ett Dom som är fel. Detta är hela basen för fascismen.
Stämmer läsarstatistiken?
Jag blir lika förvånad varje dag när jag tittar på min läsarstatistik.
Är det verkligen möjligt att jag har så många läsare i USA, Ryssland och Kina? Eller är det någon sorts företag som har koll på våra bloggar i reklamsyfte eller...?
Någon som vet?
För övrigt är jag lika förvånad som tidigare över vad man får skriva på Åke Bonniers blogg. Borde den inte vara modererad? Eller är det helt okey att beskylla människor för att vara nazister hur som helst?
Och nu får väl Någon kopiera detta inlägg och skicka det vidare till någon ordförande eller liknande i någon förening som jag är medlem för att tala om hur jag kränker mitt parti genom att yttra mig!?
I stället borde nog vederbörandes egna inlägg på olika håll granskas och anmälas!
Är det verkligen möjligt att jag har så många läsare i USA, Ryssland och Kina? Eller är det någon sorts företag som har koll på våra bloggar i reklamsyfte eller...?
Någon som vet?
För övrigt är jag lika förvånad som tidigare över vad man får skriva på Åke Bonniers blogg. Borde den inte vara modererad? Eller är det helt okey att beskylla människor för att vara nazister hur som helst?
Och nu får väl Någon kopiera detta inlägg och skicka det vidare till någon ordförande eller liknande i någon förening som jag är medlem för att tala om hur jag kränker mitt parti genom att yttra mig!?
I stället borde nog vederbörandes egna inlägg på olika håll granskas och anmälas!
torsdag 3 oktober 2013
Att vara social
Man kan bli lite lat när man bor själv (med katten) i en by lite långt borta från det mesta. Men ibland måste man lämna sin bekvämlighet och vara social, även om man måste ge sig iväg med bil ett par mil.
Den här veckan har jag hittills varit ytterst social. I måndags kväll var det dukning på logen och i tisdags logemöte med mina härliga systrar, då jag också var bland värdinnorna.
Och igår hade vi möte i vår lokalavdelning i kd. Vi är ett bra gäng där och fick både information från våra politiker och hade vettiga diskussioner, tyckte jag, om många frågor.
Nu har jag ett protokoll att skriva!
Den här veckan har jag hittills varit ytterst social. I måndags kväll var det dukning på logen och i tisdags logemöte med mina härliga systrar, då jag också var bland värdinnorna.
Och igår hade vi möte i vår lokalavdelning i kd. Vi är ett bra gäng där och fick både information från våra politiker och hade vettiga diskussioner, tyckte jag, om många frågor.
Nu har jag ett protokoll att skriva!
Mobbade elever bär inte skulden!
I SvD kunde man häromdagen läsa en artikel om hemmasittande barn, det vill säga de elever som inte gick i skolan av en eller annan anledning. I många fall utsätts de för mobbning i skolan och stannar därför hemma.
Mobbade eller deras anhöriga var intervjuade och berättade hemska historier om vad eleverna hade utsatts för.
Det kusliga var, tyckte jag, hur berättelserna i några fall slutade med att föräldern påstod att sedan hade de äntligen fått en förklaring, nämligen att deras barn hade ADHD eller Asperger eller något ditåt. Orsaken blev alltså att barnet var avvikande på något sätt!
Skrämmande!
När min generation växte upp fanns inte de konstlade stämplingarna ja, de fanns nog inte ens när våra barn växte upp, utan det är en modern uppfinning, som förmodligen byts ut efter några år mot andra uppfunna "handikapp".
Detta är naturligtvis ett sätt för den fyrkantiga skolan att hitta en ursäkt för att de misslyckas. Det blir det avvikande (från vilken normalstatus?) barnets fel att det blir illa behandlat. Barnet bär själv skulden genom sitt uppförande.
Jag känner igen resonemanget från vad jag hörde som högstadielärare. Elever fick "skylla sig själva" för att de genom sitt uppförande på något sätt avvek från det man förväntade sig.
Så länge de tongångarna finns i skolorna kommer man garanterat inte tillrätta med den mobbning som knappast verkar minska, utan snarare bli värre med tillgången till nätet.
Det är aldrig den mobbades fel att han/hon mobbas!
Mobbning bottnar i en attityd av att det finns ett Vi och ett Dom, eller snarare ett Du som inte passar in bland de andre. Och ofta sitter den där attityden "i väggarna".
Skolinspektionen bör nog i de fall det förekommer mobbning också granska hur det ser ut i personalgruppen! Förekommer det någon sorts utfrysning där? Och hur är lärarnas egen attityd till de/den elev det gäller? Attityder smittar nämligen!
Mobbade eller deras anhöriga var intervjuade och berättade hemska historier om vad eleverna hade utsatts för.
Det kusliga var, tyckte jag, hur berättelserna i några fall slutade med att föräldern påstod att sedan hade de äntligen fått en förklaring, nämligen att deras barn hade ADHD eller Asperger eller något ditåt. Orsaken blev alltså att barnet var avvikande på något sätt!
Skrämmande!
När min generation växte upp fanns inte de konstlade stämplingarna ja, de fanns nog inte ens när våra barn växte upp, utan det är en modern uppfinning, som förmodligen byts ut efter några år mot andra uppfunna "handikapp".
Detta är naturligtvis ett sätt för den fyrkantiga skolan att hitta en ursäkt för att de misslyckas. Det blir det avvikande (från vilken normalstatus?) barnets fel att det blir illa behandlat. Barnet bär själv skulden genom sitt uppförande.
Jag känner igen resonemanget från vad jag hörde som högstadielärare. Elever fick "skylla sig själva" för att de genom sitt uppförande på något sätt avvek från det man förväntade sig.
Så länge de tongångarna finns i skolorna kommer man garanterat inte tillrätta med den mobbning som knappast verkar minska, utan snarare bli värre med tillgången till nätet.
Det är aldrig den mobbades fel att han/hon mobbas!
Mobbning bottnar i en attityd av att det finns ett Vi och ett Dom, eller snarare ett Du som inte passar in bland de andre. Och ofta sitter den där attityden "i väggarna".
Skolinspektionen bör nog i de fall det förekommer mobbning också granska hur det ser ut i personalgruppen! Förekommer det någon sorts utfrysning där? Och hur är lärarnas egen attityd till de/den elev det gäller? Attityder smittar nämligen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)