tisdag 25 oktober 2011

Bluffsamhället

Jag tror att det är farligt om vi börjar acceptera någon sorts bluffsamhälle, där man tänjer på alla gränser till hederlighet.
Därför är det så viktigt vilka det är som representerar folket. Det måste vara rejäla människor, som sköter sig och sin ekonomi och andra åtaganden.
Idag berättar våra lokaltidningar om hur Håkan Juholt tycker att det är okey att ge mutor i Vitryssland, vilket givetvis får en del att kommentera. Detta berättade han inför många människor igår vid sitt besök här. Ledarskribenten konstaterade att hans problem troligen var brist på omdöme, och det får man ju hålla med om.

I den stilen tänker jag också på Kerstin Ekmans nya bok om ett par som går samman om att vara EN person som är författare till det som skrivs. Den ena skriver och den andra framträder i media.
Skulle något sådant vara möjligt i det verkliga livet? Att man bluffade i ett författarskap? Svindlande tanke! Man kunde kanske till och med få Augustpriset på något sådant?

7 kommentarer:

Carolina sa...

Men vet du vad, denna ide med en författare som skriver och en som är ansiktet utåt har Kerstin Ekman snott från verkligheten, eller den fanns i verkligheten, osäker dock om Ekman visste det. Läste om det i DN, tror jag, eller någon av kvällstidningarna. Det var en änka efter en väldigt känd finsk deckarförfattare som fortsatte hans författarskap i sitt eget namn. Hon kunde liksom rida på hans framgång, problemet var: Hon kunde inte skriva så det gjorde hennes granne.

nya tant lila sa...

Ja, man kan ju fundera över varifrån hon får en sådan idé...
Det kanske finns spännande saker dolda i författarvärlden, vem vet?

P-A Jonsson sa...

Historien är FULL av personer som skrivit åt andra eller under påhittade identiteter.

nya tant lila sa...

Pseudonymer har väl alltid funnits, men om man lånar ett känt namn och utger sig för att vara denne, är det okey?
Förlagen är ju svaga för redan kända!

P-A Jonsson sa...

Även det har hänt. Faktiskt vanligare förr än nu. Det har skett med såväl texter (fakta, romaner, poesi, dramatik) som musik.
Ibland har det fungerat som en slags underleverantörsmodell där man gjort en överenskommelse om hur man delat på vinsten.

nya tant lila sa...

Intressant!
Jag kom att tänka på stora konstnärsverkstäder som Michelangelos eller Rubens. De hade ju hjälp av andra till sina målningar.
Man kan kanske få Augustpriset eller annat pris genom att bluffa!?
Någon kanske tappar inspirationen, och så tar någon annan över!Författare kan ju ändra stil ibland.

P-A Jonsson sa...

Väldigt vanligt på olika sätt.
Paulus skrev inte alla Paulus-breven, bara för att ta ett exempel. Dessutom är ett par av evangelierna högst tveksamma om det är den uppgivne författaren som verkligen är författare. Vi har det med flera skådespel från tidigt 1600-tal - där är det närmast regel att skådespelen är skrivna av andra än de kända författarnamn som står som författare - Jonson, Fletcher, Marlowe m fl. Vi har det med Mozarts ofullbordade rekviem som beställdes för att beställaren skulle kunna hävda att det var skrivet av honom själv.
(Nu talar jag inte om vad man normalt sett kallar förfalskningar.)