Här är några av de medverkande.
torsdag 29 juni 2017
I Martinsonrummet
Idag har vi framträtt i Martinsonrummet på biblioteket i Olofström, där vi, medlemmar i Skrivarklubben i Blekinge, läste texter och dikter. Inhyrda musiker var Lars Jerrhag och Göran Johansson.
Här är några av de medverkande.
Här är några av de medverkande.
tisdag 27 juni 2017
Okunniga journalister sprider löje över kåren
Nu är Sofia Lilly Jönsson på gång igen. Den här gången har hon anmält en domprost för förtal till domkapitlet. Dessa hänvisar till att förtal anmäler man till domstol. Borde inte en som kallar sig journalist begripa detta? Ännu värre blir det när några i Journalistförbundet stöttar henne.
Nog måste väl journalister veta hur en slipsten dras, och var man anmäler vad. Domkapitlet är väl ingen domstol!
Sådant här bäddar inte för förtroende för journalistkåren.
Nog måste väl journalister veta hur en slipsten dras, och var man anmäler vad. Domkapitlet är väl ingen domstol!
Sådant här bäddar inte för förtroende för journalistkåren.
Vissa människor sprider ljus
För några år sedan kom jag, i ett något uppstressat tillstånd, in på en tandläkarmottagning. Där fanns en kvinna som gav ett ytterst märkligt intryck. Det var som om hon utstrålade lugn och värme. Hon blev på något sätt som en personifiering av Ljuset.
Så kan människor vara. Ett kort möte en dyster dag kan betyda mycket.
Förutom debatter skriver jag berättelser och dikter. Dessa publiceras mestadels i skrivarklubbens tidskrift Groblad, som kommer ut fyra gånger per år, eller i Tingsryds skrivarklubbs årsskrift Gåspennan, som kommer ut en gång om året.
Några nummer tillbaka skrev jag i Groblad följande lilla dikt:
Magiskt ord
Det var ett enda, litet ord
som vände
det tunga, dystra
i mitt sinne den dagen
Ett enda ord
från en okänd medmänniska
den dagen.
Så kan människor vara. Ett kort möte en dyster dag kan betyda mycket.
Förutom debatter skriver jag berättelser och dikter. Dessa publiceras mestadels i skrivarklubbens tidskrift Groblad, som kommer ut fyra gånger per år, eller i Tingsryds skrivarklubbs årsskrift Gåspennan, som kommer ut en gång om året.
Några nummer tillbaka skrev jag i Groblad följande lilla dikt:
Magiskt ord
Det var ett enda, litet ord
som vände
det tunga, dystra
i mitt sinne den dagen
Ett enda ord
från en okänd medmänniska
den dagen.
Rätt eller fel, men vad är sant?
När jag läser vissa kommentarer i kyrkliga debatter tänker jag att de som står bakom måste ha varit underbara elever för en lärare. Så lite ifrågasättande! Detta står, detta har jag lärt mig i söndagsskolan, konfirmationsundervisningen eller i min utbildning till präst, diakon eller annat närliggande. Därför är det rätt. Allt annat är fel. Punkt och slut!
Men, det väsentliga är naturligtvis inte vad som anses rätt eller fel.
Det viktiga är ju faktiskt vad som är sant! Det fanns en tid när man trodde att jorden var platt också.
Betvivlar ni att fan är lös på jorden i allt mördande, krigande och all ondska? Ser ni inte de mörka krafterna?
Ser ni ljuset också? Bidrar vi till ljuset?
Eller sitter vi så nersjunkna i trycksvärta att vi missar budskapet att sprida ljus!?
Men, det väsentliga är naturligtvis inte vad som anses rätt eller fel.
Det viktiga är ju faktiskt vad som är sant! Det fanns en tid när man trodde att jorden var platt också.
Betvivlar ni att fan är lös på jorden i allt mördande, krigande och all ondska? Ser ni inte de mörka krafterna?
Ser ni ljuset också? Bidrar vi till ljuset?
Eller sitter vi så nersjunkna i trycksvärta att vi missar budskapet att sprida ljus!?
måndag 26 juni 2017
Reinkarnation- en hemsk tanke för mig
Det finns människor som säger att de skulle finna tröst i om vi föddes på nytt eller hade varit i ett tidigare liv.
Jag tycker att detta är skrämmande och hemskt. För vem vet då vad som händer? Nog tycker jag att jag har haft det ganska bra och bekvämt i det här livet.
Men jag kan inte säga att jag utesluter att det är så att man totalt har missuppfattat det där med ett evigt liv någon annanstans i en "himmel". Det skulle ju lika gärna - och kanske mera logiskt- vara själen i ett evigt kretslopp. Usch!
Och jag skulle kunna säga vilka platser jag kan tänka mig att jag har levt på tidigare. Häromdagen hände något som var lite kusligt apropå detta. Ni som har facebook känner till de där fåniga sakerna att man kan klicka och få veta en massa dumheter om sig själv, sin framtid och sitt förflutna. Naturligtvis är det nonsens, men ändå reagerade jag när jag klickade på var jag hade levt i ett tidigare liv och fick fram just den plats och tid som jag tänkte på.
I mitt förflutna fanns en kamrat som sysslade mycket med spöken och tidigare möten. Han kunde berätta hur han hade mött människor, och de sedan hade fått fram gemensamma minnen från tidigare liv tillsammans. Sådant skulle kunna förklara varför man kan ha svårt att släppa vissa kontakter. Man kan ha omedvetna kopplingar till dessa från tidigare liv. Det finns dagar då jag tror på sådant, och andra dagar då jag ser detta som rent nonsens.
Finns det någon läsare här som tror sig ha mött mig i ett tidigare liv? Lite spännande är det väl?
Jag tycker att detta är skrämmande och hemskt. För vem vet då vad som händer? Nog tycker jag att jag har haft det ganska bra och bekvämt i det här livet.
Men jag kan inte säga att jag utesluter att det är så att man totalt har missuppfattat det där med ett evigt liv någon annanstans i en "himmel". Det skulle ju lika gärna - och kanske mera logiskt- vara själen i ett evigt kretslopp. Usch!
Och jag skulle kunna säga vilka platser jag kan tänka mig att jag har levt på tidigare. Häromdagen hände något som var lite kusligt apropå detta. Ni som har facebook känner till de där fåniga sakerna att man kan klicka och få veta en massa dumheter om sig själv, sin framtid och sitt förflutna. Naturligtvis är det nonsens, men ändå reagerade jag när jag klickade på var jag hade levt i ett tidigare liv och fick fram just den plats och tid som jag tänkte på.
I mitt förflutna fanns en kamrat som sysslade mycket med spöken och tidigare möten. Han kunde berätta hur han hade mött människor, och de sedan hade fått fram gemensamma minnen från tidigare liv tillsammans. Sådant skulle kunna förklara varför man kan ha svårt att släppa vissa kontakter. Man kan ha omedvetna kopplingar till dessa från tidigare liv. Det finns dagar då jag tror på sådant, och andra dagar då jag ser detta som rent nonsens.
Finns det någon läsare här som tror sig ha mött mig i ett tidigare liv? Lite spännande är det väl?
Vad gick fel?
Jag har i många år haft en stark känsla av att det finns något som ska avslöjas i kristendomen. Något har gått helt fel på vägen. Och detta handlar inte om kvinnor som präster och/eller samkönade äktenskap, utan är mycket mer genomgripande och allvarligt. Om man kan tro att Gud vill säga en något, så tror jag att Gud vill ha hjälp att få kristendomen "rätt" igen. Men hur? Och vad är det?
Naturligtvis talar Gud till oss och verkar fortfarande i världen. För ingen tror väl att han visade sig för Paulus o co och sedan lade sig ner och vilade i förtröstan på att alla skulle följa dem? En sovande Gud i 2000 år medan den lede härjar fritt, för detta kan väl ingen undvika att se? Eller?
Naturligtvis talar Gud till oss och verkar fortfarande i världen. För ingen tror väl att han visade sig för Paulus o co och sedan lade sig ner och vilade i förtröstan på att alla skulle följa dem? En sovande Gud i 2000 år medan den lede härjar fritt, för detta kan väl ingen undvika att se? Eller?
Kan de på allvar tro att Gud har skrivit Bibeln?
Nog kan man bli fundersam över folk ibland. På fullt allvar hävdar en del ju att Gud har sagt det och det i Bibeln. Det är verkligen att ha god tro till dem som är bakom Bibelns olika böcker. För, nu ska jag berätta en hemsk sanning, det är MÄNNISKOR som har skrivit Bibeln och kyrkofäder- också människor- som har fattat beslut om vilka böcker som ska ingå i den!
Det har till och med skrivits att kyrkofäder förbjöd tron på reinkarnation i kristendomen, jag tror det var på 500-talet, kanske tidigare. Detta är riktigt kul! För om det är så- Gud bevare oss för detta- att vi reinkarnerar, så kan givetvis inget kyrkomöte i världen påverka detta faktum.
Jag hoppas jag slipper! Det räcker mer än väl med detta livet för mig.
Sedan är frågan vilka vi sätter störst tilltro till bland dem som står bakom de olika böckerna. Jag vet vem jag sätter högst.
Och det är inte Paulus!
Det har till och med skrivits att kyrkofäder förbjöd tron på reinkarnation i kristendomen, jag tror det var på 500-talet, kanske tidigare. Detta är riktigt kul! För om det är så- Gud bevare oss för detta- att vi reinkarnerar, så kan givetvis inget kyrkomöte i världen påverka detta faktum.
Jag hoppas jag slipper! Det räcker mer än väl med detta livet för mig.
Sedan är frågan vilka vi sätter störst tilltro till bland dem som står bakom de olika böckerna. Jag vet vem jag sätter högst.
Och det är inte Paulus!
Trött på facebook- idyllerna!
Ni vet hur det är. Nu har det varit en högtid, och nu dräller det in bilder på lyckliga familjer, släktingar, barn , barnbarn och vänner på facebook. Det är otroligt så lyckade och lyckliga alla är! I synnerhet som en del garanterat är utbytta nästa år. Det är dina barn och mina barn och bonusbarn hit och dit.
Min exmake och jag gifte aldrig om oss. Vi fick liksom nog av äktenskap. Därmed blev det aldrig bonusbarn för oss.
Men de där bilderna nu är väl det som i min utbildning till folkhögskollärare i estetiska ämnen kallades mytbilder. Bilder av en falsk verklighet.
Tänk om vi fick läsa om släktingar som blev ovänner, kanske slogs, äkta makar som grälade, barn som trilskades, tonåringar som var odrägliga, folk som blev alltför fulla. För det är klart att sådant också fanns! Men allt ska vara så polerat så att många människor känner sig totalt misslyckade vid helgerna.
Jag minns min mormors sista jul. Vi firade alltid julen med henne hela släkten. För vår familj var det enkelt för mormor bodde hos mostrar, som hade villa mittemot mina föräldrars villa. De som ibland hade jobbat dygnet runt i blomsteraffären natten före var ofta trötta. Den här sista julen var stämningen definitivt inte på topp.
Mormor hade med tiden blivit tämligen döv. Efter firandet uttryckte hon att det var den roligaste jul hon hade upplevt. I den villfarelsen dog hon sedan i slutet av januari 92 år gammal! Så kan det också vara! Frid över hennes goda minne, kära lilla mormor!
Min exmake och jag gifte aldrig om oss. Vi fick liksom nog av äktenskap. Därmed blev det aldrig bonusbarn för oss.
Men de där bilderna nu är väl det som i min utbildning till folkhögskollärare i estetiska ämnen kallades mytbilder. Bilder av en falsk verklighet.
Tänk om vi fick läsa om släktingar som blev ovänner, kanske slogs, äkta makar som grälade, barn som trilskades, tonåringar som var odrägliga, folk som blev alltför fulla. För det är klart att sådant också fanns! Men allt ska vara så polerat så att många människor känner sig totalt misslyckade vid helgerna.
Jag minns min mormors sista jul. Vi firade alltid julen med henne hela släkten. För vår familj var det enkelt för mormor bodde hos mostrar, som hade villa mittemot mina föräldrars villa. De som ibland hade jobbat dygnet runt i blomsteraffären natten före var ofta trötta. Den här sista julen var stämningen definitivt inte på topp.
Mormor hade med tiden blivit tämligen döv. Efter firandet uttryckte hon att det var den roligaste jul hon hade upplevt. I den villfarelsen dog hon sedan i slutet av januari 92 år gammal! Så kan det också vara! Frid över hennes goda minne, kära lilla mormor!
söndag 25 juni 2017
Olika verkligheter
Det är faktiskt inte alltid så lätt att tolka verkligheten.
I februari hade vi en historia här när jag förberedde besök av gäster och Mr, som var på besök, blev irriterad på mig och plötsligt reste sig, packade väskan och reste hem, en timme innan gästerna anlände och två dagar före planerad hemresa.
Jag blev först halvt hysterisk när jag insåg att något kaotiskt höll på att ske, men sedan helt lugn. Vi hade sedan också en trevlig sammankomst, gästerna och jag.
Men, och nu kommer det viktiga i denna historia, efteråt, när Mr och jag talades vid, hade en utomstående förmodligen inte kunnat tro att det var samma händelse vi relaterade. Vi hade helt olika uppfattning om vad som hade hänt och helt olika uppfattningar om vem som hade anledning att vara arg på vem och hela orsak-verkan kedjan. Så kan det vara.
Det är nog väldigt ofta så att vi människor inte är överens om vad som har hänt och hur det har hänt, vem som är skyldig till vad,
och varför saker blev som de blev.
Måtte vår Herre ha bättre koll!
I februari hade vi en historia här när jag förberedde besök av gäster och Mr, som var på besök, blev irriterad på mig och plötsligt reste sig, packade väskan och reste hem, en timme innan gästerna anlände och två dagar före planerad hemresa.
Jag blev först halvt hysterisk när jag insåg att något kaotiskt höll på att ske, men sedan helt lugn. Vi hade sedan också en trevlig sammankomst, gästerna och jag.
Men, och nu kommer det viktiga i denna historia, efteråt, när Mr och jag talades vid, hade en utomstående förmodligen inte kunnat tro att det var samma händelse vi relaterade. Vi hade helt olika uppfattning om vad som hade hänt och helt olika uppfattningar om vem som hade anledning att vara arg på vem och hela orsak-verkan kedjan. Så kan det vara.
Det är nog väldigt ofta så att vi människor inte är överens om vad som har hänt och hur det har hänt, vem som är skyldig till vad,
Måtte vår Herre ha bättre koll!
Visst kan man missa en del av livets goda om man smiter undan!
Brrr, jag ryser....
för något av det värsta jag vet när det gäller kyrkan är när den enbart blir en kulturbärare och en plats för borgerligt grädde på moset på högtiderna. Jag har just läst intervjun med Stefan Löfven i Kyrkans tidning. Hans fru, som tydligen ska kandidera till kyrkomötet, är, liksom han själv, inte heller troende. Tror de att Svenska kyrkan är en kulturinstitution?
Samma uppfattning hittar vi ofta i argumenten för att ha skolavslutningarna i kyrkan. Det är stämningsfullt. Man kan uppleva ro i kyrkan. Byggnaderna är ett kulturarv.
Jesus liksom bara försvinner. Läran försvinner. Allvaret försvinner.
Detta är precis lika illa som präster som lider brist på mod!
Samma uppfattning hittar vi ofta i argumenten för att ha skolavslutningarna i kyrkan. Det är stämningsfullt. Man kan uppleva ro i kyrkan. Byggnaderna är ett kulturarv.
Jesus liksom bara försvinner. Läran försvinner. Allvaret försvinner.
Detta är precis lika illa som präster som lider brist på mod!
lördag 24 juni 2017
Felet är vigselrätten!
Stefan Löfven har påtalat att han anser att alla präster ska viga samkönat. Detta kan han ju knappast öppet ha åsikter om, för statsministern kan inte diktera villkoren för prästers tjänstgöring.
Däremot kan naturligtvis riksdagen besluta om vigselrätten. Och missköter man ett uppdrag så att en del par känner sig kränkta av prästens beteende, då ska man inte heller ha vigselrätt, anser jag.
Äktenskapet är inget sakrament inom Svenska kyrkan.
Ta därför helt enkelt bort vigselrätten från kyrkorna och gör vigseln till en helt civilrättslig handling. De som känner behov av att välsignas av en präst kan ju göra det om de vill.
Däremot kan naturligtvis riksdagen besluta om vigselrätten. Och missköter man ett uppdrag så att en del par känner sig kränkta av prästens beteende, då ska man inte heller ha vigselrätt, anser jag.
Äktenskapet är inget sakrament inom Svenska kyrkan.
Ta därför helt enkelt bort vigselrätten från kyrkorna och gör vigseln till en helt civilrättslig handling. De som känner behov av att välsignas av en präst kan ju göra det om de vill.
Tillbaka till BLT
Efter att ha övergett Blekinge läns tidning ganska lång tid och varit helt utan daglig lokaltidning, gav jag upp. Det räcker inte med de lokaltidningar som kommer en gång i veckan och Svenska Dagbladet ger ingen lokal information.
Så nu är jag prenumerant på min gamla lokaltidning igen! Men några debattinlägg lär jag inte skriva längre. Det är inte trevligt att åka i mediedrev.
Så nu är jag prenumerant på min gamla lokaltidning igen! Men några debattinlägg lär jag inte skriva längre. Det är inte trevligt att åka i mediedrev.
Neurotisk pensionering?
Det är kanske lite märkligt att plötsligt landa i en pensionärstillvaro efter nästan 40 års heltidsarbete. En del har ännu mer, och så finns det de som inte verkar våga sluta jobba, utan fortsätter och fortsätter. Men är det inte lite synd? Är det inte tid för vila och rekreation när man har nått pensionsåldern och för att ägna tiden åt dem man eventuellt har nära sig?
Själv fortsatte jag de studier vid universitetet, som jag inte hade slutat med, sedan jag efter ett års studier blev högstadielärare.
Jag hade studier som fritidssysselsättning och fortbildning under högstadieåren.
Direkt efter pensioneringen läste en kort kurs i Samtida fransk kultur (nuv. 7,5 p). Den var jobbig för mig, trots att jag nyligen hade repeterat min gamla studentfranska från språklig gren vid universitetet och blivit examinerad på den. Men jag slutförde kursen.
Jag gick den terminen också en endagars redaktörskurs på Poppius journalistskola.
2010 var ett intensivt år. Tyska för turistbranschen, 15 p, på Linné-
universitetet och två guideutbildningar i Blekinge, den ena för certifiering till världsarvsguide. De var intressanta, man lärde sig mycket. Sedan blev det guidejobb och så småningom egen firma.
2010 läste jag grundkursen i latin vid universitetet i Växjö och examinerades i januari 2011. Den terminen blev det också Tyska för arbetslivet 7,5 p, Litteratur, film och kommunikation i Växjö.
Sedan började jag känna mig väl överårig för kurser där de flesta var i 20-årsåldern.
2014 fick jag en benskada och fick ställa in guidningarna efter denna. Då läste jag värdskapsutbildningen för Bleking på nätet.
2015 guidade jag en del, gick ner tio kilo och målade mitt hus.
2016 fick jag långvarig influensa och guidade bara en guidning i slutet av sommaren.
I år har jag ställt in och avbokat dem som var inbokade.
Och bland detta så träffade jag Mr 2010 och så har den kontakten pågått, ibland i viloläge på grund av något vi har kommit ihop oss om.
Nu ägnar jag mig åt att försöka återkomma fysiskt och åt att genomföra aktiviteter och övrigt i uppdraget som ordförande i Sveriges äldsta skrivarklubb, ett uppdrag som jag har sedan februari 2016.
Detta räcker. Man är inte 20 år längre. Det är dags att se blommorna vid vägen och inte flänga genom livet. Hög tid!
Själv fortsatte jag de studier vid universitetet, som jag inte hade slutat med, sedan jag efter ett års studier blev högstadielärare.
Jag hade studier som fritidssysselsättning och fortbildning under högstadieåren.
Direkt efter pensioneringen läste en kort kurs i Samtida fransk kultur (nuv. 7,5 p). Den var jobbig för mig, trots att jag nyligen hade repeterat min gamla studentfranska från språklig gren vid universitetet och blivit examinerad på den. Men jag slutförde kursen.
Jag gick den terminen också en endagars redaktörskurs på Poppius journalistskola.
2010 var ett intensivt år. Tyska för turistbranschen, 15 p, på Linné-
universitetet och två guideutbildningar i Blekinge, den ena för certifiering till världsarvsguide. De var intressanta, man lärde sig mycket. Sedan blev det guidejobb och så småningom egen firma.
2010 läste jag grundkursen i latin vid universitetet i Växjö och examinerades i januari 2011. Den terminen blev det också Tyska för arbetslivet 7,5 p, Litteratur, film och kommunikation i Växjö.
Sedan började jag känna mig väl överårig för kurser där de flesta var i 20-årsåldern.
2014 fick jag en benskada och fick ställa in guidningarna efter denna. Då läste jag värdskapsutbildningen för Bleking på nätet.
2015 guidade jag en del, gick ner tio kilo och målade mitt hus.
2016 fick jag långvarig influensa och guidade bara en guidning i slutet av sommaren.
I år har jag ställt in och avbokat dem som var inbokade.
Och bland detta så träffade jag Mr 2010 och så har den kontakten pågått, ibland i viloläge på grund av något vi har kommit ihop oss om.
Nu ägnar jag mig åt att försöka återkomma fysiskt och åt att genomföra aktiviteter och övrigt i uppdraget som ordförande i Sveriges äldsta skrivarklubb, ett uppdrag som jag har sedan februari 2016.
Detta räcker. Man är inte 20 år längre. Det är dags att se blommorna vid vägen och inte flänga genom livet. Hög tid!
Livet som inte blev- och det som blev
Om det plötsligt finns mera ledig tid i ens liv, får man tid att reflektera över hur livet blev och inte blev.
Vissa saker kan man ju inte rå för, som sjukdomar- icke självförvållade, död och vissa separationer, men annat har vi ju själva tagit aktiv del i genom våra val.
Mitt största och livsavgörande val gjorde jag nog när jag en natt gick upp och skickade ett telegram och bröt förlovningen med min italienske fästman. På den tiden fanns det inga mobiltelefoner.
Detta förändrade ju min framtid helt. Från att ha varit inställd på att flytta till Italien satt jag den första tiden i en lägenhet i Kristianstad, där den nye fästmannen, senare maken, vikarierade som psykolog, och jag försökte få rätsida på försummade studier.
Jag hade bestämt mig ganska snabbt, och förändringen var inte helt smärtfri för jag insåg senare vidden av vad jag hade gjort.
Hur hade livet blivit annars? Det är konstigt att tänka att mina barn då inte hade varit födda. Hade jag fortfarande varit gift i Italien idag? Hade jag funnit mig tillrätta där?
Visst är det märkligt hur ett enda brev eller samtal kan förändra hela ens framtid. När vet man om man gjorde rätt?
Vissa saker kan man ju inte rå för, som sjukdomar- icke självförvållade, död och vissa separationer, men annat har vi ju själva tagit aktiv del i genom våra val.
Mitt största och livsavgörande val gjorde jag nog när jag en natt gick upp och skickade ett telegram och bröt förlovningen med min italienske fästman. På den tiden fanns det inga mobiltelefoner.
Detta förändrade ju min framtid helt. Från att ha varit inställd på att flytta till Italien satt jag den första tiden i en lägenhet i Kristianstad, där den nye fästmannen, senare maken, vikarierade som psykolog, och jag försökte få rätsida på försummade studier.
Jag hade bestämt mig ganska snabbt, och förändringen var inte helt smärtfri för jag insåg senare vidden av vad jag hade gjort.
Hur hade livet blivit annars? Det är konstigt att tänka att mina barn då inte hade varit födda. Hade jag fortfarande varit gift i Italien idag? Hade jag funnit mig tillrätta där?
Visst är det märkligt hur ett enda brev eller samtal kan förändra hela ens framtid. När vet man om man gjorde rätt?
Risken att äta ihjäl sig
Häromdagen läste jag att många människor begår självmord genom att äta ihjäl sig. Nu är det så klart inte avsiktligt, men det blir så!
I slutet av februari släpade jag mig- dödstrött- iväg till min husläkare, som jag inte hade besökt på tre år. Blodsockret var för högt, och därmed började ett helt nytt liv för mig. Det skulle ner utan mediciner, hade jag bestämt mig för.
Men jag köpte in en blodsockermätare och kollar minst en gång om dagen. Detta har verkligen öppnat ögonen på mig, för det syns genast när jag har varit alltför frikostig med kolhydrater och socker. Svårigheten är naturligtvis att det finns socker i det mesta. Det är helt otroligt när man börjar kolla!
Blodsockret sjönk snabbt efter omläggning av kosten, och har varit normalt vid de två sista besöken hos sköterska och läkare. Men jag ligger i riskzonen helt klart, och det gäller att se upp.
Och jag tänker med fasa på alla de år som jag bara har vräkt i mig mat, kakor och godsaker hur som helst. Och hur många gör inte det?
Det dröjde inte heller länge förrän tröttheten drastiskt minskade, men tyvärr ersattes den av att kroppen kändes helt knäckt. Livet får gå i ultrarapid just nu. Vid min ålder är man gammal, det gäller att acceptera detta och anpassa sin tillvaro till den nya verkligheten.
Och jag blir bara trött av gamlingar som försöker spela unga, häftiga och alerta, som jag redan har skrivit!
I stort sett har jag ett stimulerande liv i skrivandet och intressena, och jag njuter i min trädgård, även om den är i stort behov av vård just nu. Nu blommar ju buskarna som vackrast.
I slutet av februari släpade jag mig- dödstrött- iväg till min husläkare, som jag inte hade besökt på tre år. Blodsockret var för högt, och därmed började ett helt nytt liv för mig. Det skulle ner utan mediciner, hade jag bestämt mig för.
Men jag köpte in en blodsockermätare och kollar minst en gång om dagen. Detta har verkligen öppnat ögonen på mig, för det syns genast när jag har varit alltför frikostig med kolhydrater och socker. Svårigheten är naturligtvis att det finns socker i det mesta. Det är helt otroligt när man börjar kolla!
Blodsockret sjönk snabbt efter omläggning av kosten, och har varit normalt vid de två sista besöken hos sköterska och läkare. Men jag ligger i riskzonen helt klart, och det gäller att se upp.
Och jag tänker med fasa på alla de år som jag bara har vräkt i mig mat, kakor och godsaker hur som helst. Och hur många gör inte det?
Det dröjde inte heller länge förrän tröttheten drastiskt minskade, men tyvärr ersattes den av att kroppen kändes helt knäckt. Livet får gå i ultrarapid just nu. Vid min ålder är man gammal, det gäller att acceptera detta och anpassa sin tillvaro till den nya verkligheten.
Och jag blir bara trött av gamlingar som försöker spela unga, häftiga och alerta, som jag redan har skrivit!
I stort sett har jag ett stimulerande liv i skrivandet och intressena, och jag njuter i min trädgård, även om den är i stort behov av vård just nu. Nu blommar ju buskarna som vackrast.
torsdag 22 juni 2017
onsdag 21 juni 2017
måndag 19 juni 2017
Nej, SR, vi tror inte på förklaringen om plakatet!
Naturligtvis är det stor skandal om en av Sveriges radios journalister har stått med ett plakat om att Jimmie Åkesson är rasist vid ett offentligt framträdande av honom. Men vem förvånar sig?
Vi är nog många som minns hur reportrarna vid SVT kved vid senaste valet över SD:s framgångar. Det var pinsamt!
Att försöka inbilla folk att plakatet stod utanför bussen och sedan hade plockats in är väl magstarkt. Hur dumma tror SR att folk är? Och nog ser det ut att var den påstådda kvinnliga journalisten på bilden.
Som vanligt blev Jimmie Åkesson delvis utbuad vid sitt tal vid politikerveckan på Järvafältet av det vänsterfolk som ständigt talar om allas lika värde. Att de inte är så noga med demokratin, det vet vi vid detta laget. Liksom att de gillar olika, fast inte dem som hör eller gillar SD. Puh!
Men vad hjälper deras aktioner? SD växer ju så det knakar, och ingen kan väl säga annat än att deras partiledare är en lysande talare, oavsett vad man tycker om innehållet som sådant. Eller?
Vi är nog många som minns hur reportrarna vid SVT kved vid senaste valet över SD:s framgångar. Det var pinsamt!
Att försöka inbilla folk att plakatet stod utanför bussen och sedan hade plockats in är väl magstarkt. Hur dumma tror SR att folk är? Och nog ser det ut att var den påstådda kvinnliga journalisten på bilden.
Som vanligt blev Jimmie Åkesson delvis utbuad vid sitt tal vid politikerveckan på Järvafältet av det vänsterfolk som ständigt talar om allas lika värde. Att de inte är så noga med demokratin, det vet vi vid detta laget. Liksom att de gillar olika, fast inte dem som hör eller gillar SD. Puh!
Men vad hjälper deras aktioner? SD växer ju så det knakar, och ingen kan väl säga annat än att deras partiledare är en lysande talare, oavsett vad man tycker om innehållet som sådant. Eller?
söndag 18 juni 2017
Goda kristna exempel?
Vill du se några riktigt goda, kristna exempel på hur man tänker och bemöter varandra?
Då ska du gå in på http://bloggardag.blogspot.com
Där hittar du de verkligt goda och ödmjuka exemplen på kristet uppförande!?
Dessutom kan du, om du följer kommentarerna- åratal tillbaka- se utmärkta exempel på mobbning och syndabockstänkande bland kommentatorerna.
Vissa sitter nog och väntar på dagens inlägg för att få spy upp sina egna frustrationer, kan man misstänka.
Stackars olyckliga människor! För så måste det väl vara?
Lyckliga människor har inte den intoleransen!
Då ska du gå in på http://bloggardag.blogspot.com
Där hittar du de verkligt goda och ödmjuka exemplen på kristet uppförande!?
Dessutom kan du, om du följer kommentarerna- åratal tillbaka- se utmärkta exempel på mobbning och syndabockstänkande bland kommentatorerna.
Vissa sitter nog och väntar på dagens inlägg för att få spy upp sina egna frustrationer, kan man misstänka.
Stackars olyckliga människor! För så måste det väl vara?
Lyckliga människor har inte den intoleransen!
Inget midsommarsällskap
Nej, jag söker verkligen inget midsommarsällskap för att jag gärna vill veta det riktiga namnet på en vänlig kommentator. Detta är det enda jag vill, och inte något annat, som någon spekulerar om.
Jag planerar en ensam midsommar eftersom jag är full av krämpor. Min högsta önskan just nu är att få vila och gå i min egen takt, utan press och stress. Jag orkar inte köra iväg någonstans, och jag orkar inte ha besök. Det blir säkert ensamt och tråkigt, men jag har en vacker trädgård att vistas i!
Jag planerar en ensam midsommar eftersom jag är full av krämpor. Min högsta önskan just nu är att få vila och gå i min egen takt, utan press och stress. Jag orkar inte köra iväg någonstans, och jag orkar inte ha besök. Det blir säkert ensamt och tråkigt, men jag har en vacker trädgård att vistas i!
Och jag får väl pryda mitt matbord som vanligt.
Lägenhet direkt- utan ett öre svart
Måste man stå minst tio år i bostadskö i Stockholm för att få en hyresrätt? Det spekuleras i att om man får det tidigare, då har man betalat svarta pengar.
Så behöver det ju inte alls vara i förorterna och säkert inte inne i stan heller.
När jag började arbeta i Stockholm på ett rektorsvikariat på 1,5 år
hade jag ingen bostad. Ja, från början verkligen ingen alls. Jag hade fem nätter bokade på vandrarhem och kuddar och filtar i bilen. Men jag fick genast ett rum med eget bad och toalett i en villa. Efter två månader ville jag ha en lägenhet, men då uppstod en sorts moment 22, för eftersom det var ett vikariat var jag fortfarande skriven i Blekinge, och jag måste vara skriven i Stockholm för att få stå i kö och få bostad. Efter en tids letande hittade jag en stor lägenhet i Flemingsberg, där de hade gått ur bostadskön för att handplocka hyresgäster i ett försök att få rätsida på tidigare problem. Jag fick en fyra på 104 m2 på sjunde våningen, helt nyrenoverad med inglasad balkong och alla bekvämligheter med hyrd tvättmaskin och diskmaskin, torkskåp fanns redan och gästtoalett. Förrådet låg i anslutning till lägenheten. Jag betalade inte ett öre svart! Fick förstahandskontrakt och bodde där i två år tills jag flyttade för jobb på annan ort.
Även min dotter och hennes familj fick lägenhet direkt efter att ha bevakat nätet ett antal dagar, då gamla studentlägenheter blev lediga för uthyrning och lades ut där. Inga svarta pengar alls.
Nu står jag i kö för 65 plus. Det har jag gjort i snart nio år! Men hur skulle jag orka flytta?
Så behöver det ju inte alls vara i förorterna och säkert inte inne i stan heller.
När jag började arbeta i Stockholm på ett rektorsvikariat på 1,5 år
hade jag ingen bostad. Ja, från början verkligen ingen alls. Jag hade fem nätter bokade på vandrarhem och kuddar och filtar i bilen. Men jag fick genast ett rum med eget bad och toalett i en villa. Efter två månader ville jag ha en lägenhet, men då uppstod en sorts moment 22, för eftersom det var ett vikariat var jag fortfarande skriven i Blekinge, och jag måste vara skriven i Stockholm för att få stå i kö och få bostad. Efter en tids letande hittade jag en stor lägenhet i Flemingsberg, där de hade gått ur bostadskön för att handplocka hyresgäster i ett försök att få rätsida på tidigare problem. Jag fick en fyra på 104 m2 på sjunde våningen, helt nyrenoverad med inglasad balkong och alla bekvämligheter med hyrd tvättmaskin och diskmaskin, torkskåp fanns redan och gästtoalett. Förrådet låg i anslutning till lägenheten. Jag betalade inte ett öre svart! Fick förstahandskontrakt och bodde där i två år tills jag flyttade för jobb på annan ort.
Även min dotter och hennes familj fick lägenhet direkt efter att ha bevakat nätet ett antal dagar, då gamla studentlägenheter blev lediga för uthyrning och lades ut där. Inga svarta pengar alls.
Nu står jag i kö för 65 plus. Det har jag gjort i snart nio år! Men hur skulle jag orka flytta?
Flemingsberg akvarell målad av mig 2012.
Jag erkänner
Nu ska jag erkänna en sak. Efter ett 30-tal kommentarer med positivt, glädjande och upplyftande innehåll från samma signatur är jag ytterst nyfiken på vem denne (?) trevlige person är.
Jag vet nu att två signaturer är samma person, men ännu har jag inte fått vetskap om det riktiga namnet. Vem vill inte veta vem som skriver snälla och vänliga saker till en? De styrker!
Jag vet nu att två signaturer är samma person, men ännu har jag inte fått vetskap om det riktiga namnet. Vem vill inte veta vem som skriver snälla och vänliga saker till en? De styrker!
??????
lördag 17 juni 2017
Vid min uteplats
Nu är det som vackrast vid min uteplats och utanför mitt sovrumsfönster.
Och jasminbuskarna blommar.
Nu får Mona Sahlin gott sällskap!
Att betala för parkering tycks inte vara något som höga sossepampar tycker är viktigt. Först hade vi Sahlin- historien med alla hennes parkeringsböter, och nu visar det sig att Anders Ygeman har samma skit i sitt bagage plus lite annat. Tycker de sig stå ovanför lagen på något sätt? Man kan kanske anse att 27 år är en lång tid, för det var ju för 27 år sedan som Anders Ygemans tillkortakommanden utspelade sig, men för oss äldre är väl knappast 1990-talet långt borta.
Fast det finns kanske en tjusning i olagligheterna.
Häromdagen skulle jag till ögonläkaren i en grannkommun, som har parkeringsautomater. (Gratis i Ronneby!) Jag var sen, hade ont i benen och parkeringsplatsen, som jag hittade, låg en bit bort. Det var på eftermiddagen och automaten låg uppe på en liten backe.
Då struntade jag i att gå dit. Inget hände, och jag erkänner att det kändes lite festligt att ha varit olaglig, jag som annars är fånigt laglydig. Man ska kanske praktisera detta!
När jag jobbade som AMU-lärare vid Fridhemsplan i Stockholm på 1990-talet fanns det en man i gruppen av invandrare som varje dag struntade i att han stod på parkering förbjuden. Och varje dag fick han parkeringsböter på 700 kronor, och vi kunde se hur de nitiska parkeringsvakterna satte dit lapparna från fönstret i undervisningslokalen. Somliga kan! Han berättade att han aldrig betalade de böterna. Precis som Mona Sahlin och Anders Ygeman tydligen. Han var ju i gott sällskap!
Fast det finns kanske en tjusning i olagligheterna.
Häromdagen skulle jag till ögonläkaren i en grannkommun, som har parkeringsautomater. (Gratis i Ronneby!) Jag var sen, hade ont i benen och parkeringsplatsen, som jag hittade, låg en bit bort. Det var på eftermiddagen och automaten låg uppe på en liten backe.
Då struntade jag i att gå dit. Inget hände, och jag erkänner att det kändes lite festligt att ha varit olaglig, jag som annars är fånigt laglydig. Man ska kanske praktisera detta!
När jag jobbade som AMU-lärare vid Fridhemsplan i Stockholm på 1990-talet fanns det en man i gruppen av invandrare som varje dag struntade i att han stod på parkering förbjuden. Och varje dag fick han parkeringsböter på 700 kronor, och vi kunde se hur de nitiska parkeringsvakterna satte dit lapparna från fönstret i undervisningslokalen. Somliga kan! Han berättade att han aldrig betalade de böterna. Precis som Mona Sahlin och Anders Ygeman tydligen. Han var ju i gott sällskap!
fredag 16 juni 2017
Förändrade tider eller egenmäktighet?
Nu kan vi läsa att Ann Heberlein kandiderar till riksdagen. Jaha. Har Moderaterna redan sina listor färdiga för riksdagsvalet? Konstig ordning.
Vid förra valet satt jag i nomineringskommittén för KD i Blekinge. Vi hade först nominering av kandidater från medlemmarna, sedan provval och slutligen fastställde vi listorna. Det var minsann ingen här som "kandiderade till riksdagen" så där hur som helst. Sedan, efter listornas fastställande kunde den som ville ha en personvalskampanj.
Visst har det ändrats mycket när det gäller valen Nu kan man ju tala om ifall man är intresserad av något, men ändå tycker jag att det är mycket märkligt om en person utan politisk erfarenhet, efter vad jag tycker mig förstå, går ut och säger att hon är kandidat till en riksdagsplats.
Men man arbetar kanske så inom M?
Vid förra valet satt jag i nomineringskommittén för KD i Blekinge. Vi hade först nominering av kandidater från medlemmarna, sedan provval och slutligen fastställde vi listorna. Det var minsann ingen här som "kandiderade till riksdagen" så där hur som helst. Sedan, efter listornas fastställande kunde den som ville ha en personvalskampanj.
Visst har det ändrats mycket när det gäller valen Nu kan man ju tala om ifall man är intresserad av något, men ändå tycker jag att det är mycket märkligt om en person utan politisk erfarenhet, efter vad jag tycker mig förstå, går ut och säger att hon är kandidat till en riksdagsplats.
Men man arbetar kanske så inom M?
Plötsligt har de blivit tusentals!
Nog kan man bli trött! Och häpen! För hur kommer det sig att vi plötsligt får veta att nu finns de våldsbejakande extremisterna i tusental i Sverige! När hände det? Skuttar siffrorna upp från några hundra till tusentals så där med en gång? Nog verkar det som om läget inte är under kontroll, eller hur?
onsdag 14 juni 2017
Trött på Malena Ivarsson
Malena Ivarsson är populär i tidningar för gamlingar. Både i seniorföreningarnas och i M-magasin träder hon fram och ger råd till de äldre om sex.
Borde man inte som sexexpert få lämna fram ett CV med meritlista? Jag betvivlar denna.
Hennes artiklar hade platsat i tonårstidningar, där man lär ungdomarna upptäcka ett nytt område i sina liv. Som det är nu, när råden ges till 80 plus ibland, får de, tycker jag, ett löjets skimmer. Nog borde gamlingarna kunna det där?
Och så detta med Viagra. Jag är helt övertygad- speciellt när kroppen värker som mest- att många gamla kvinnor med benskörhet och värk ser Viagra- industrin som ett djävulens gissel.
Naturen borde kanske ha sin gång.Allting har sin tid.
Eller är det någon sorts prydhet hos mig som gör att jag tycker att nyblivna 80-åriga pappor ter sig lite märkligt. Ja, då har förstås tanten troligen inte varit värkbruten! Kanske lyckligt övergiven?
Och varför vill många kvinnor bo ensamma? Tänk om de bara vill ha sina gamla kroppar ifred.
Det borde kanske startas en rörelse mot den nya sortens kvinnoförtryck och krav!? För det finns faktiskt kvinnor som beklagar sig för sina väninnor! Tro det eller ej!
Detta borde väl kommenteras!
Borde man inte som sexexpert få lämna fram ett CV med meritlista? Jag betvivlar denna.
Hennes artiklar hade platsat i tonårstidningar, där man lär ungdomarna upptäcka ett nytt område i sina liv. Som det är nu, när råden ges till 80 plus ibland, får de, tycker jag, ett löjets skimmer. Nog borde gamlingarna kunna det där?
Och så detta med Viagra. Jag är helt övertygad- speciellt när kroppen värker som mest- att många gamla kvinnor med benskörhet och värk ser Viagra- industrin som ett djävulens gissel.
Naturen borde kanske ha sin gång.Allting har sin tid.
Eller är det någon sorts prydhet hos mig som gör att jag tycker att nyblivna 80-åriga pappor ter sig lite märkligt. Ja, då har förstås tanten troligen inte varit värkbruten! Kanske lyckligt övergiven?
Och varför vill många kvinnor bo ensamma? Tänk om de bara vill ha sina gamla kroppar ifred.
Det borde kanske startas en rörelse mot den nya sortens kvinnoförtryck och krav!? För det finns faktiskt kvinnor som beklagar sig för sina väninnor! Tro det eller ej!
Detta borde väl kommenteras!
Sjuk inför oförstående och häftiga åldringar
Sedan många år lider jag av värk som kommer i skov och som min husläkare har betecknat som "fibromyalgiliknande". Den går att lindra, men inte att bota, säger han.
För närvarande har jag alltså helvetiskt ont.
Jag undrar varför. Någon form av stress? Vädret? Eller konstiga ställningar på huvudet när jag somnar framför TV:n?
Det värsta, förutom värken, är när omgivningen inte förstår hur man har det. Jag kan vara pigg och alert kl. 13, men totalt utslagen kl 18. Tröttheten och värken kommer i rasande fart ibland. Vem begriper sig på sådant? Jo, de som själva har samma eller liknande krämpor, men knappast de andra.
- Vi sätter inte på potatisen förrän L står i dörren, sade en nära anförvant för något år sedan. Men har man 16 mil att köra för
besöket är det inte lätt att veta i förväg om man kan komma eller ej.
Vissa perioder är jag så glad att jag klarar av saker. Ett möte i en förening eller med vänner blir till betydelsefulla steg.
Idag läste jag kontaktannonserna i PRO-tidningen, bara för skojs skull, och konstaterade att världen var full av alerta, slanka, pigga, kulturella, dansanta gamlingar. Ibland är de otroligt pigga på sex också har jag läst i rådgivande artiklar av Malena Ivarsson. Tönteri! Det verkar onekligen ibland som om det är nyhetens behag för de skrynkliga 80- åringarna! Puh!De har kanske på ålderns höst blivit av med en gammal äkta hälft och nu hittat nya lekkamrater.
Får man inte lov att vara sjuk? skrev jag på min facebook-sida häromdagen. Det fick man konstaterade några av vännerna, medan andra höll på att hylla någon som var SÅ duktig och en SÅDAN kämpe! I mitt tillstånd orkar jag inte läsa den slags. Varken om superduktiga dansanta, cyklande åldringar eller 80- åriga sexatleter eller allmänt häftiga och duktiga personer!
So help me God! Tänk att få vara under någons vingars skydd och få vara precis så värkbuten, gammal och överviktig som man är!
Det är en ynnest att stilla bedja om!
För närvarande har jag alltså helvetiskt ont.
Jag undrar varför. Någon form av stress? Vädret? Eller konstiga ställningar på huvudet när jag somnar framför TV:n?
Det värsta, förutom värken, är när omgivningen inte förstår hur man har det. Jag kan vara pigg och alert kl. 13, men totalt utslagen kl 18. Tröttheten och värken kommer i rasande fart ibland. Vem begriper sig på sådant? Jo, de som själva har samma eller liknande krämpor, men knappast de andra.
- Vi sätter inte på potatisen förrän L står i dörren, sade en nära anförvant för något år sedan. Men har man 16 mil att köra för
besöket är det inte lätt att veta i förväg om man kan komma eller ej.
Vissa perioder är jag så glad att jag klarar av saker. Ett möte i en förening eller med vänner blir till betydelsefulla steg.
Idag läste jag kontaktannonserna i PRO-tidningen, bara för skojs skull, och konstaterade att världen var full av alerta, slanka, pigga, kulturella, dansanta gamlingar. Ibland är de otroligt pigga på sex också har jag läst i rådgivande artiklar av Malena Ivarsson. Tönteri! Det verkar onekligen ibland som om det är nyhetens behag för de skrynkliga 80- åringarna! Puh!De har kanske på ålderns höst blivit av med en gammal äkta hälft och nu hittat nya lekkamrater.
Får man inte lov att vara sjuk? skrev jag på min facebook-sida häromdagen. Det fick man konstaterade några av vännerna, medan andra höll på att hylla någon som var SÅ duktig och en SÅDAN kämpe! I mitt tillstånd orkar jag inte läsa den slags. Varken om superduktiga dansanta, cyklande åldringar eller 80- åriga sexatleter eller allmänt häftiga och duktiga personer!
So help me God! Tänk att få vara under någons vingars skydd och få vara precis så värkbuten, gammal och överviktig som man är!
Det är en ynnest att stilla bedja om!
tisdag 13 juni 2017
Trött på anonymitet
Öppna famnar- inte stängda murar
Givetvis har vi alla gjort oss en bild av kristendomen och av hur vi vill vara som kristna och bli bemötta av kristna.
Det är väl i det sista som så många av oss lever i någon sorts chocktillstånd när vi har mött förtal, utfrysningar, utestängningar, hat och ren ondska. Så vill vi inte se dem vi betraktar som kristna!
En kristen måste möta sina medmänniskor med en öppen famn. Man borde aldrig slänga igen dörren inför en medmänniska eller rusa ifrån någon.
Jag har sett några skräckexempel på församlingar, bestående av en grupp personer, som ter sig som om de trodde sig vara utvalda och förmer än andra, sammansvetsade i någon sorts sekteristisk sörja, där förmodligen väldigt många mår rejält dåligt. I sådana grupper är förväntningarna på hur man ska vara höga, oavsett hur man egentligen är. Miljön bäddar för förljugenhet och falskhet. Usch ja!
Några bryter sig loss. Anställda står ibland inte ut och söker sig till friskare miljöer. Man kan förstå dem.
Förr- hur det är nu vet jag inte- fanns det säkra bevis på utvaldheten på söndagarna. En del män hade kostymer och kärringarna hade hatt. Fast det har man kanske inte längre. De finaste satt längst fram - om de inte ville vara nära toan.
Enkelhet, öppenhet, välkomnande, detta borde väl vara det som präglar en god kristen miljö! Inte hånfullhet, förlöjligande och syndabockssökande som en del ägnar sig åt. Usch igen!
Men det är nog så att fan är lös på en del ställen! Garanterat!
Suta med Auschwitzresorna för skolelever!
Idag kan vi läsa om hur skolelever har lekt Hitler vid ett besök i Auschwitz. Människor förfasar sig. Visst, det är osmakligt.
Men, skolorna ska kanske börja inse att förintelsen inte är det enda brott mot människor som har begåtts.
När jag jobbade på högstadiet var jag med om en makaber föreställning, där en äldre man berättade hur han hade varit ett år i lägret i Auschwitz. I gruppen som han talade för satt elever som hade flytt från krig. De hade varit mitt i kriget, sett sina släktingar, kanske syskon, mördas, sina mammor bli tagna och bortförda av soldater, och de hade blivit hårt traumatiserade av händelserna.
Hur tror ni att de kände sig vid berättelser om Auschwitz? Kanske borde lärarna lyssna på de nyanlända och ta deras lidande på allvar? Det hade kanske bitit mera på eleverna än förintelsen!
Men, skolorna ska kanske börja inse att förintelsen inte är det enda brott mot människor som har begåtts.
När jag jobbade på högstadiet var jag med om en makaber föreställning, där en äldre man berättade hur han hade varit ett år i lägret i Auschwitz. I gruppen som han talade för satt elever som hade flytt från krig. De hade varit mitt i kriget, sett sina släktingar, kanske syskon, mördas, sina mammor bli tagna och bortförda av soldater, och de hade blivit hårt traumatiserade av händelserna.
Hur tror ni att de kände sig vid berättelser om Auschwitz? Kanske borde lärarna lyssna på de nyanlända och ta deras lidande på allvar? Det hade kanske bitit mera på eleverna än förintelsen!
måndag 12 juni 2017
Liberalerna vill ha klassklättrare- Vänstern kränker som vanligt
Vid dagens politikermöte på Järvafältet kunde vi höra hur Jan Björklund lovade att han ville att människor i förorten skulle få samma möjligheter som han. Han hade nämligen vuxit upp i en arbetarmiljö, där man förväntade sig att han skulle bli textilarbetare, som andra på orten, och som hans far tydligen var.
Detta hade han arbetat sig ifrån. Tydligen är det inte fint nog för Jan Björklund att vara textilarbetare, utan det är något man måste sträva från, för att bli något "finare".
Nåväl, man kan ju inte vänta sig att liberaler ska vara socialister och anse att alla jobb är lika mycket värde!
Lika värde har, som vanligt, inte heller alla för Vänsterns företrädare, som tog tillfället i akt att bildligt spotta på sverigedemokraten, som hade hävdat att kunskaperna i svenska var viktigast, en inträdesbiljett till samhället. Sverigedemokraten borde överhuvudtaget inte finnas där, tyckte vänsterpartisten!
Kan ingen stoppa deras ständiga offentliga kränkningar? De är ju faktisk rätt så äckliga!
Jag försöker alltid föreställa mig hur det känns för företrädarna för Sveriges andra största parti att ständigt bli bespottade och beskyllda för att vara rasister offentligt, Och detta ofta av företrädare för partier som är mycket mindre än de själva. Borde de inte sätta ner foten ordentligt någon gång? Och borde inte deras väljare ge hals?
Nu har tydligen kulturministern insett att kulturutredningens förslag om bidrag endast till dem som står för "allas lika värde" kan vara suspekt. Skönt att någon verkar ha vaknat! Vi ska helst inte ha ett STASI- stuk vad gäller kulturen här. Kultur ska inte vara statligt reglerad till sitt innehåll! För då kanske man tar första steget mot diktatur.
Detta hade han arbetat sig ifrån. Tydligen är det inte fint nog för Jan Björklund att vara textilarbetare, utan det är något man måste sträva från, för att bli något "finare".
Nåväl, man kan ju inte vänta sig att liberaler ska vara socialister och anse att alla jobb är lika mycket värde!
Lika värde har, som vanligt, inte heller alla för Vänsterns företrädare, som tog tillfället i akt att bildligt spotta på sverigedemokraten, som hade hävdat att kunskaperna i svenska var viktigast, en inträdesbiljett till samhället. Sverigedemokraten borde överhuvudtaget inte finnas där, tyckte vänsterpartisten!
Kan ingen stoppa deras ständiga offentliga kränkningar? De är ju faktisk rätt så äckliga!
Jag försöker alltid föreställa mig hur det känns för företrädarna för Sveriges andra största parti att ständigt bli bespottade och beskyllda för att vara rasister offentligt, Och detta ofta av företrädare för partier som är mycket mindre än de själva. Borde de inte sätta ner foten ordentligt någon gång? Och borde inte deras väljare ge hals?
Nu har tydligen kulturministern insett att kulturutredningens förslag om bidrag endast till dem som står för "allas lika värde" kan vara suspekt. Skönt att någon verkar ha vaknat! Vi ska helst inte ha ett STASI- stuk vad gäller kulturen här. Kultur ska inte vara statligt reglerad till sitt innehåll! För då kanske man tar första steget mot diktatur.
Märkliga miljöer.
Visst är det praktiskt med e-post. Man kan nå någon jättesnabbt, och man kan strunta i att svara, för vid e-post- tilltal gäller inte alltid normala uppförandekoder.
Men sedan måste jag tillägga att detta sätt att undvika och frysa ut människor nog mest praktiseras inom kyrkan. Andra människor har, enligt min erfarenhet, lite mera vett mot sina medmänniskor.
Jag har mött detta på flera kyrkliga håll, och andra kan vittna om detsamma.
Det är naturligtvis också ett sätt att sätta sig själv i överläge.
Någon är så liten och betydelselös att man inte ens behöver svara.
För inte gör man så mot människor som man respekterar och ser upp till? Eller?
Det finns fler sjuka arbetsmiljöer än de kyrkliga. Igår råkade jag på ett manus om den högstadieskola där jag senast jobbade. Det blev inte publicerat, och manuset var faktiskt tråkigt. Fast jag ska kanske titta på det och skriva om det. För läsvärt är det. Om man nu bortser från kyrkans arbetsmiljöer, så är nog skolorna i särklass konstiga. Ofta snäva miljöer, kanske på mindre orter med lärare som själva har varit elever på skolan och som tillsammans har gått i förskolan, grundskolan och gymnasiet och som känner varandras familjer (viktigt) och kusiner och sysslingar. Inskränkt och ibland helt sjukt.Varför flyttar folk inte på sig? Kan det vara så givande att exempelvis växa upp i Ronneby och sedan vara där hela livet- frånsett några år vid universitetet, om ens det?
På ett kalas häromdagen fick jag veta att en gammal kollega till mig från folkhögskolan bara hade haft ett jobb i hela sitt liv! Ett jobb! Det är otroligt för mig. Sådant skulle jag aldrig orka med. Mitt behov av växt och utveckling skulle kännas avstannat om jag inte någonsin hade flyttat på mig. Det förklarar naturligtvis om man inte riktigt har perspektiv på det som händer. Eller om man inte begriper att det faktiskt är knarklangning som pågår framför ens ögon.
Det var inte bättre på högstadiet. När en annan lärare och jag hade begärt möte med elevvårdsteamet för att några elever alldeles uppenbart var påtända ibland på lektionerna, och det ryktades "på stan" att det såldes knark utanför skolan, fick vi höra att elevvårdarna inte kunde bedöma sådant för de hade inte knarkat själva!!! Dessutom var det mycket allvarligt att anklaga någon för knarkinnehav. Nej, vi som ville ha mötet hade inte heller knarkat!
Vad hände sedan? Problemen flyttade med till gymnasieskolan, där de inte var lika blåögda. Jag vet, för jag satt i den nämnden.
Därmed vill jag ha sagt att slutna, inskränkta miljöer faktiskt är rätt så farliga!
Men sedan måste jag tillägga att detta sätt att undvika och frysa ut människor nog mest praktiseras inom kyrkan. Andra människor har, enligt min erfarenhet, lite mera vett mot sina medmänniskor.
Jag har mött detta på flera kyrkliga håll, och andra kan vittna om detsamma.
Det är naturligtvis också ett sätt att sätta sig själv i överläge.
Någon är så liten och betydelselös att man inte ens behöver svara.
För inte gör man så mot människor som man respekterar och ser upp till? Eller?
Det finns fler sjuka arbetsmiljöer än de kyrkliga. Igår råkade jag på ett manus om den högstadieskola där jag senast jobbade. Det blev inte publicerat, och manuset var faktiskt tråkigt. Fast jag ska kanske titta på det och skriva om det. För läsvärt är det. Om man nu bortser från kyrkans arbetsmiljöer, så är nog skolorna i särklass konstiga. Ofta snäva miljöer, kanske på mindre orter med lärare som själva har varit elever på skolan och som tillsammans har gått i förskolan, grundskolan och gymnasiet och som känner varandras familjer (viktigt) och kusiner och sysslingar. Inskränkt och ibland helt sjukt.Varför flyttar folk inte på sig? Kan det vara så givande att exempelvis växa upp i Ronneby och sedan vara där hela livet- frånsett några år vid universitetet, om ens det?
På ett kalas häromdagen fick jag veta att en gammal kollega till mig från folkhögskolan bara hade haft ett jobb i hela sitt liv! Ett jobb! Det är otroligt för mig. Sådant skulle jag aldrig orka med. Mitt behov av växt och utveckling skulle kännas avstannat om jag inte någonsin hade flyttat på mig. Det förklarar naturligtvis om man inte riktigt har perspektiv på det som händer. Eller om man inte begriper att det faktiskt är knarklangning som pågår framför ens ögon.
Det var inte bättre på högstadiet. När en annan lärare och jag hade begärt möte med elevvårdsteamet för att några elever alldeles uppenbart var påtända ibland på lektionerna, och det ryktades "på stan" att det såldes knark utanför skolan, fick vi höra att elevvårdarna inte kunde bedöma sådant för de hade inte knarkat själva!!! Dessutom var det mycket allvarligt att anklaga någon för knarkinnehav. Nej, vi som ville ha mötet hade inte heller knarkat!
Vad hände sedan? Problemen flyttade med till gymnasieskolan, där de inte var lika blåögda. Jag vet, för jag satt i den nämnden.
Därmed vill jag ha sagt att slutna, inskränkta miljöer faktiskt är rätt så farliga!
söndag 11 juni 2017
Lurad av kvinnofrigörelsen?
Vad blev det av livet? kan man ju tänka ibland. Jag tycker, när jag ser tillbaka på mitt liv, att mycket av livet har gått ut på att försörja sig. Det har varit jobb och jobb och uppdrag och sammanträden, kurser och konferenser.
När jag äntligen landade några år efter pensioneringen, och efter fortsatta universitetsstudier och kurser, upptäckte jag den värld som hade funnits runt mig hela tiden, samt att mina barn inte ens var unga utan medelålders. Hade jag inte missat en alltför stor del av deras uppväxt genom mitt sätt att leva?
Dottern tröstade mig med att hon inte kunde tänka sig att jag hade mått bra som hemmafru. Indirekt sagt att det nog var roligare på Dagis.Jag får väl trösta mig med det.
Fast visst händer det att jag tycker att kvinnofrigörelsen är på männens villkor. Så bekvämt för dem att få hjälp med försörjningen och fri tillgång till kvinnor i sexuell frigörelse.
Själv gifte jag mig vid 23 års ålder. Det räddade mig säkert från en del synd! Även om vi sedan skilde oss efter 15 år. Så var jag ensamförsörjare med underhållsbidrag till ett barn och med vårdnaden om det andra. På den tiden fanns ingen gemensam vårdnad. Och vi fick snällt betala våra underhållsbidrag själva.
Så visst har livet varit slitigt. Jobbet som föreståndare för de korta kurserna och lärare på folkhögskolan här i byn kombinerade jag med reseledarjobb i Sverige och ute i Europa och med frilansjobb på en lokaltidning.Nej, jag hade inte behövt göra det, för så pass bra tjänade jag på mitt fasta jobb, men det var ett billigt sätt att komma ut med reseledarskapet.
Men andra saker har liksom bara gått förbi i livet. Relationerna som jag inte orkade med. Relationer som aldrig blev, men kanske borde ha blivit. Sådant som var alltför jobbigt och alltför stort. Låsta positioner och brist på mod.
Och så annat som liksom bara kom in i livet. Åren går och jag upplever att jag tappar tidsperspektivet. Plötsligt har det inte gått några månader utan några år.
Nio år sedan jag gick i pension från lärarjobbet. Sedan, alltså, fortsatte jag med universitetsstudier och guideutbildningar som blev guidejobb.
I år avbokade jag inbokade guidningar. Tur var det innan jag började känna mig så sjuk.
Men ordförandeskapet i Sveriges äldsta skrivarklubb med 65 medlemmar inte bara i Blekinge, utan även på andra håll i landet kräver mycket mer än jag trodde när jag åtog med detta uppdrag.
Framför oss har vi nu Nässelfrossa, ett stort kulturevenemang i Blekinge, då vi framträder i Olofström i Martinsonrummet på biblioteket. Sedan har vi utflykt till Kristianopel, Byafesten i Bräkne-Hoby, möte vid Silverforsen i Ronneby och så höstens verksamhet med seminarium, Kulturnatt i Karlshamn och vårt berättarcafé i adventstid. Här finns inga sommarlov, som en som är ny i styrelsen konstaterade. Nej, förvisso inte! Idag har jag skickat födelsegratulation till en medlem, det gäller att hålla rätt på sådana också. Och så har vi fått ny tavla med klubbens namn, nya visitkort och ny stämpel. Allt detta med en ordförande som för närvarande knappt kan gå och mest känner för att lägga sig ner och sova!
När jag äntligen landade några år efter pensioneringen, och efter fortsatta universitetsstudier och kurser, upptäckte jag den värld som hade funnits runt mig hela tiden, samt att mina barn inte ens var unga utan medelålders. Hade jag inte missat en alltför stor del av deras uppväxt genom mitt sätt att leva?
Dottern tröstade mig med att hon inte kunde tänka sig att jag hade mått bra som hemmafru. Indirekt sagt att det nog var roligare på Dagis.Jag får väl trösta mig med det.
Fast visst händer det att jag tycker att kvinnofrigörelsen är på männens villkor. Så bekvämt för dem att få hjälp med försörjningen och fri tillgång till kvinnor i sexuell frigörelse.
Själv gifte jag mig vid 23 års ålder. Det räddade mig säkert från en del synd! Även om vi sedan skilde oss efter 15 år. Så var jag ensamförsörjare med underhållsbidrag till ett barn och med vårdnaden om det andra. På den tiden fanns ingen gemensam vårdnad. Och vi fick snällt betala våra underhållsbidrag själva.
Så visst har livet varit slitigt. Jobbet som föreståndare för de korta kurserna och lärare på folkhögskolan här i byn kombinerade jag med reseledarjobb i Sverige och ute i Europa och med frilansjobb på en lokaltidning.Nej, jag hade inte behövt göra det, för så pass bra tjänade jag på mitt fasta jobb, men det var ett billigt sätt att komma ut med reseledarskapet.
Men andra saker har liksom bara gått förbi i livet. Relationerna som jag inte orkade med. Relationer som aldrig blev, men kanske borde ha blivit. Sådant som var alltför jobbigt och alltför stort. Låsta positioner och brist på mod.
Och så annat som liksom bara kom in i livet. Åren går och jag upplever att jag tappar tidsperspektivet. Plötsligt har det inte gått några månader utan några år.
Nio år sedan jag gick i pension från lärarjobbet. Sedan, alltså, fortsatte jag med universitetsstudier och guideutbildningar som blev guidejobb.
I år avbokade jag inbokade guidningar. Tur var det innan jag började känna mig så sjuk.
Men ordförandeskapet i Sveriges äldsta skrivarklubb med 65 medlemmar inte bara i Blekinge, utan även på andra håll i landet kräver mycket mer än jag trodde när jag åtog med detta uppdrag.
Framför oss har vi nu Nässelfrossa, ett stort kulturevenemang i Blekinge, då vi framträder i Olofström i Martinsonrummet på biblioteket. Sedan har vi utflykt till Kristianopel, Byafesten i Bräkne-Hoby, möte vid Silverforsen i Ronneby och så höstens verksamhet med seminarium, Kulturnatt i Karlshamn och vårt berättarcafé i adventstid. Här finns inga sommarlov, som en som är ny i styrelsen konstaterade. Nej, förvisso inte! Idag har jag skickat födelsegratulation till en medlem, det gäller att hålla rätt på sådana också. Och så har vi fått ny tavla med klubbens namn, nya visitkort och ny stämpel. Allt detta med en ordförande som för närvarande knappt kan gå och mest känner för att lägga sig ner och sova!
Framträdande på Kulturnatten i Karlshamn 1 okt. 2016
torsdag 8 juni 2017
De går rakt fram och slänger ut dem som inte passar dem
Sverigedemokraterna når enligt senaste mätningen över 20% i väljarstöd, medan det svajar för de andra partierna.
Varför har de en sådan framgång?
Är det inte så att de går rakt fram, kör sina säkra frågor och kastar ut folk som misshagar partiledningen.
Inom Liberalerna vimsar man, som vanligt, hit och dit i personfrågor. Mönstret känner jag igen från mina nio år i det partiet. Det var ofta personer som ställdes mot varandra på ett för en gammal socialdemokrat, som jag var, både konstigt och olustigt sätt. Inom S visste man som regel hur valen skulle sluta i förväg. Folk var eniga och lojala, fast det har ju förändrats en hel del där med åren. Vi minns ju Juholthistorien!
Ett annat parti som det går framåt för är ju V. Även de ger intrycket att de går raka vägen i sina viljor. Det är väl det vi väljare vill ha. Klara besked och raka linjer, inte en fråga hit och en fråga dit som plötsligt ploppar upp och blir till det man satsar på. Detta blir bara tröttsamt och förvirrande.
Sedan tror jag också att ju mer de andra partierna vill frysa ut och negligera SD, desto fler väljare kommer de förmodligen att få, för många ser fördelar i deras politik och vill att de ska ha inflytande. M gjorde ju SD rumsrena genom att säga att man kunde samtala med dem. Därefter har säkert många helt enkelt gått över till SD.
Vad som sedan skulle bli om de får reell makt återstå att se. Då skulle vi nog inte ha kvar en vänsterkultur eller media som är så vänstervridna att det är skandalöst. Men vad kom i stället...?
Varför har de en sådan framgång?
Är det inte så att de går rakt fram, kör sina säkra frågor och kastar ut folk som misshagar partiledningen.
Inom Liberalerna vimsar man, som vanligt, hit och dit i personfrågor. Mönstret känner jag igen från mina nio år i det partiet. Det var ofta personer som ställdes mot varandra på ett för en gammal socialdemokrat, som jag var, både konstigt och olustigt sätt. Inom S visste man som regel hur valen skulle sluta i förväg. Folk var eniga och lojala, fast det har ju förändrats en hel del där med åren. Vi minns ju Juholthistorien!
Ett annat parti som det går framåt för är ju V. Även de ger intrycket att de går raka vägen i sina viljor. Det är väl det vi väljare vill ha. Klara besked och raka linjer, inte en fråga hit och en fråga dit som plötsligt ploppar upp och blir till det man satsar på. Detta blir bara tröttsamt och förvirrande.
Sedan tror jag också att ju mer de andra partierna vill frysa ut och negligera SD, desto fler väljare kommer de förmodligen att få, för många ser fördelar i deras politik och vill att de ska ha inflytande. M gjorde ju SD rumsrena genom att säga att man kunde samtala med dem. Därefter har säkert många helt enkelt gått över till SD.
Vad som sedan skulle bli om de får reell makt återstå att se. Då skulle vi nog inte ha kvar en vänsterkultur eller media som är så vänstervridna att det är skandalöst. Men vad kom i stället...?
När kroppen har kollapsat
Jo, jag tror faktiskt att min kropp har kollapsat. Jag har inte på något sätt kollapsat mentalt, men min kropp har lagt av på det sättet att jag har svårt att gå och svårt att röra mig, och jag famlar och fumlar och välter saker.
Sådan har jag varit förr, men det har gått över.
Fast man vet ju aldrig om något går över eller om man har drabbats av en allvarlig neurologisk sjukdom. En gång - har jag skrivit om tidigare, det vet jag- var det som om något brast i mitt ena ben under knäet efter en långkörning och promenader.
Jag hade ont i månader och den första tiden kunde jag knappast förflytta mig, men jag gick inte till läkare för jag var övertygad om att jag hade cancer och att de skulle amputera benet. Det kunde vänta, tyckte jag. Nu får de nog amputera det mesta i min kropp.
Och ont gör det!
Eller är det så plötsligt att min kropp minns all den smärta och alla de förluster jag har upplevt. Nu är det kanske bara stopp, den vill inte mer.
Men vad gör jag då, med ett hus som ska skötas, och en trädgård där ogräset och gräset växer?
Livet ter sig onekligen en aning komplicerat just nu.
Tänk om jag kunde komma iväg till Brunnsparken och fick se rododendronbuskarnas blomning i år också.
Sådan har jag varit förr, men det har gått över.
Fast man vet ju aldrig om något går över eller om man har drabbats av en allvarlig neurologisk sjukdom. En gång - har jag skrivit om tidigare, det vet jag- var det som om något brast i mitt ena ben under knäet efter en långkörning och promenader.
Jag hade ont i månader och den första tiden kunde jag knappast förflytta mig, men jag gick inte till läkare för jag var övertygad om att jag hade cancer och att de skulle amputera benet. Det kunde vänta, tyckte jag. Nu får de nog amputera det mesta i min kropp.
Och ont gör det!
Eller är det så plötsligt att min kropp minns all den smärta och alla de förluster jag har upplevt. Nu är det kanske bara stopp, den vill inte mer.
Men vad gör jag då, med ett hus som ska skötas, och en trädgård där ogräset och gräset växer?
Livet ter sig onekligen en aning komplicerat just nu.
Tänk om jag kunde komma iväg till Brunnsparken och fick se rododendronbuskarnas blomning i år också.
tisdag 6 juni 2017
Har kungafamiljen hjärtat "till vänster" politiskt?
Nej, det tror jag knappast inte, men ändå måste de uthärda mobbaren Stefan Löfvens tal på nationaldagen.
Och så fick han ånyo frossat i terrordådet, så att han låtsades framstå som en sorts landsfader- för alla utom för sverigedemokraterna, för dem gillar inte den store landsfadern!
Jag tycker att han är osmaklig! Tänk om han blir kvar efter valet! Hemska tanke!
Och så fick han ånyo frossat i terrordådet, så att han låtsades framstå som en sorts landsfader- för alla utom för sverigedemokraterna, för dem gillar inte den store landsfadern!
Jag tycker att han är osmaklig! Tänk om han blir kvar efter valet! Hemska tanke!
Töntarna i Svenska kyrkan
Gud finns TROTS Svenska kyrkan, har jag skrivit många gånger.
Och det tror jag.
Men vad är det som gör att folk lämnar?
Det är klart att många som begär utträde inte är troende. Andra anser sig vara alltför troende.
Men jag menar att kyrkan bygger sin egen grav genom att släppa fram alltför många töntar i ljuset.
"Gud har sagt! Gud vill!" Jaha! Jag trodde annars att det var människor som hade tolkat det som de uppfattade som Guds vilja och händelser som de tolkar som Guds ingripande.
Sedan har manliga kyrkofäder valt ut vilket av detta som ska utgöra Bibeln.
Nej, man kan nog inte vara så säker på vad Gud har sagt, ens om det finns i skrift att någon påstår detta.
Mellan oss och Gud står nämligen andra människor, och sådana är inte alltid att lita på! Man får välja vad man kan tro på utan att man låter sunda förnuftet skena bort alltför mycket.
Och det tror jag.
Men vad är det som gör att folk lämnar?
Det är klart att många som begär utträde inte är troende. Andra anser sig vara alltför troende.
Men jag menar att kyrkan bygger sin egen grav genom att släppa fram alltför många töntar i ljuset.
"Gud har sagt! Gud vill!" Jaha! Jag trodde annars att det var människor som hade tolkat det som de uppfattade som Guds vilja och händelser som de tolkar som Guds ingripande.
Sedan har manliga kyrkofäder valt ut vilket av detta som ska utgöra Bibeln.
Nej, man kan nog inte vara så säker på vad Gud har sagt, ens om det finns i skrift att någon påstår detta.
Mellan oss och Gud står nämligen andra människor, och sådana är inte alltid att lita på! Man får välja vad man kan tro på utan att man låter sunda förnuftet skena bort alltför mycket.
När det blir jobbigt
Ibland har jag undrat över mig själv. Vad är det som får mig att ofta hamna i sammanhang där jag inte hör hemma med tanke på bakgrund och erfarenheter?
Vi kan ju börja med att jag, uppvuxen storstadsmänniska, om än i ett gediget villakvarter, har bosatt mig i en by på landet.Nog vore det enklare för mig att bo i Stockholm eller Malmö.
Och så människor som jag umgås med. Varför består de inte mest av människor uppvuxna i storstäderna? Jodå, sådana finns, men de är inte övervägande. För det är skillnad! Du kommer aldrig att förstå mentaliteten på mindre orter om du är född någon annanstans, jag lovar. Dessa släkter och detta brödraskap med folk som man har gått i förskolan och tagit studenten med. Här räknas inte kompetens! Den kan till och med vara farlig. Det som räknas är personkännedom och släktskap.
När uppförandekoderna inte stämmer blir det jobbigt. Speciellt gäller detta givetvis i närmare relationer. Visst, jag kan väl ibland tycka att jag kommer från en miljö som är lite "papegojaktig". Man kommenterar och berömmer och säger att maten är god, att kakorna är goda, att saker är vackra etcetera. Och är man van vid den stilen blir man väldigt osäker när saker inte kommenteras. Var inte maten eller kakorna goda? Är inte de nya kläderna snygga?
Man är van vid respons och uteblir den vet man inte var man står.
Ja, livet kan vara enklare om man är bland likasinnade med likadana referensramar. Då behöver man inte diskutera vad man gör och inte gör, eller vad man säger och inte säger. Detta vet man.
Vi kan ju börja med att jag, uppvuxen storstadsmänniska, om än i ett gediget villakvarter, har bosatt mig i en by på landet.Nog vore det enklare för mig att bo i Stockholm eller Malmö.
Och så människor som jag umgås med. Varför består de inte mest av människor uppvuxna i storstäderna? Jodå, sådana finns, men de är inte övervägande. För det är skillnad! Du kommer aldrig att förstå mentaliteten på mindre orter om du är född någon annanstans, jag lovar. Dessa släkter och detta brödraskap med folk som man har gått i förskolan och tagit studenten med. Här räknas inte kompetens! Den kan till och med vara farlig. Det som räknas är personkännedom och släktskap.
När uppförandekoderna inte stämmer blir det jobbigt. Speciellt gäller detta givetvis i närmare relationer. Visst, jag kan väl ibland tycka att jag kommer från en miljö som är lite "papegojaktig". Man kommenterar och berömmer och säger att maten är god, att kakorna är goda, att saker är vackra etcetera. Och är man van vid den stilen blir man väldigt osäker när saker inte kommenteras. Var inte maten eller kakorna goda? Är inte de nya kläderna snygga?
Man är van vid respons och uteblir den vet man inte var man står.
Ja, livet kan vara enklare om man är bland likasinnade med likadana referensramar. Då behöver man inte diskutera vad man gör och inte gör, eller vad man säger och inte säger. Detta vet man.
Vuxnas respektlöshet
Att barn inte gör som man säger, utan som man gör, är välkänt.
Vi ska kanske tänka på det i det offentliga rummet om vi vill att barn inte ska mobba varandra.
Då ska vi föregå med gott exempel.
Dåliga exempel är de hån som USA: s nye president utsätts för på olika håll. Det verkar vara helt legitimt att mobba på där.
På vissa vuxnas bloggar har man hittat syndabockar som flera hänger på och trakasserar. Ständigt gäller detta sign. BOD på f.d. ölandsprästens blogg,och det gäller också själve blogginnehavaren på en av sossebloggarna som flera hela tiden försöker misskreditera och göra bort. Om han nu är så korkad förstår jag inte varför man återkommer till hans blogg. Då kan man ju hålla sig därifrån om det inte är just för det där behovet att ha någon som man gemensamt kan trakassera.
Det finns många sätt att vara respektlös på. Att öppet tala om att man gärna skulle knulla en svart, vacker kvinna, och få barn med en sådan,när man lever i relation med en vit kvinna,är knappast respektfullt det heller.
Sådant kan man se- av en slump- men man borde kanske inte vara förvånad, även om möjligheterna till något sådant inte finns. Det blir kanske snarare så att den vita kvinnan försvinner!
Ränder tvättas inte bort så lätt... Det är rosorna i det spruckna kruset,som alltid förblir rosor! (--- men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.)
Vi ska kanske tänka på det i det offentliga rummet om vi vill att barn inte ska mobba varandra.
Då ska vi föregå med gott exempel.
Dåliga exempel är de hån som USA: s nye president utsätts för på olika håll. Det verkar vara helt legitimt att mobba på där.
På vissa vuxnas bloggar har man hittat syndabockar som flera hänger på och trakasserar. Ständigt gäller detta sign. BOD på f.d. ölandsprästens blogg,och det gäller också själve blogginnehavaren på en av sossebloggarna som flera hela tiden försöker misskreditera och göra bort. Om han nu är så korkad förstår jag inte varför man återkommer till hans blogg. Då kan man ju hålla sig därifrån om det inte är just för det där behovet att ha någon som man gemensamt kan trakassera.
Det finns många sätt att vara respektlös på. Att öppet tala om att man gärna skulle knulla en svart, vacker kvinna, och få barn med en sådan,när man lever i relation med en vit kvinna,är knappast respektfullt det heller.
Sådant kan man se- av en slump- men man borde kanske inte vara förvånad, även om möjligheterna till något sådant inte finns. Det blir kanske snarare så att den vita kvinnan försvinner!
Ränder tvättas inte bort så lätt... Det är rosorna i det spruckna kruset,som alltid förblir rosor! (--- men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.)
söndag 4 juni 2017
Jo, jag har blivit klokare
För ett år sedan var jag i mediedrev efter kritik av Prides utformning, som jag tyckte skapade ännu fler fördomar.
Jag har skrivit några insändare efter detta, men inte särskilt många. Man kan säga att jag har fått nog.
För en stund sedan tog jag bort gammal skräppost, mest sådan som inte ens nått mig, utan som blivit placerad direkt i skäppostkorgen.
Men där hittade jag också en del som jag själv lagt dit.
Bland annat fanns där många trakasserande kommentarer från en P-A Rudberg som var en frekvent kommentator ett tag.Var han är nu, eller om han lever, vet jag inte.
Idag hade jag inte ens svarat honom, men det gjorde jag då.
Jag har nog blivit klokare med tiden!
Jag har skrivit några insändare efter detta, men inte särskilt många. Man kan säga att jag har fått nog.
För en stund sedan tog jag bort gammal skräppost, mest sådan som inte ens nått mig, utan som blivit placerad direkt i skäppostkorgen.
Men där hittade jag också en del som jag själv lagt dit.
Bland annat fanns där många trakasserande kommentarer från en P-A Rudberg som var en frekvent kommentator ett tag.Var han är nu, eller om han lever, vet jag inte.
Idag hade jag inte ens svarat honom, men det gjorde jag då.
Jag har nog blivit klokare med tiden!
lördag 3 juni 2017
Och så applåderade de!
Visst, jag är väl lite annorlunda, för jag gillar lite fetlagda människor, både män och kvinnor. Detta är givetvis en dålig grund för bantning.
Något av det mest makabra jag har varit med om är därför de gånger jag har gått hos Viktväktarna. Första gången, någon gång på 1980-talet, var min startvikt där en vikt som jag hade varit mycket glad om jag hade haft idag. Tiderna och kropparna förändras ibland.
Nåväl, målvikterna på 1980- talet var låga, tyckte jag. När jag sedan gick en vända i slutet av 1990 var de högre. Men hur som helst var de även då för låga för min smak.
Det kunde hända att det kom dit kvinnor (Det var mest kvinnor där.) som i mina ögon var mycket vackra, yppiga och med höfter och bak. Förvandlingen började. Efter några månader såg de ut som fågelskrämmor med tomt hängande hud, och vad hände då? Jo, då hade de nått målvikten och FOLK APPLÅDERADE!
I insikten att detta inte var min modell, så att säga, slutade jag denna konstiga klubb.
Jag har min egen teori om hur den började. Säkert var det en mager kvinna vars man hade en yppig älskarinna, och så startade hon Viktväktarna för att kvinnor skulle bli av med sina bröst och rumpor. Något konstigt är det i mina ögon med ideal som jag verkligen inte kan uppskatta.
Fast det är klart att det finns gränser...
Mina är överskridna just nu. Det känns i knäna och höfterna.
Men någon ny omgång hos Viktväktarna blir det definitivt inte för det!
Något av det mest makabra jag har varit med om är därför de gånger jag har gått hos Viktväktarna. Första gången, någon gång på 1980-talet, var min startvikt där en vikt som jag hade varit mycket glad om jag hade haft idag. Tiderna och kropparna förändras ibland.
Nåväl, målvikterna på 1980- talet var låga, tyckte jag. När jag sedan gick en vända i slutet av 1990 var de högre. Men hur som helst var de även då för låga för min smak.
Det kunde hända att det kom dit kvinnor (Det var mest kvinnor där.) som i mina ögon var mycket vackra, yppiga och med höfter och bak. Förvandlingen började. Efter några månader såg de ut som fågelskrämmor med tomt hängande hud, och vad hände då? Jo, då hade de nått målvikten och FOLK APPLÅDERADE!
I insikten att detta inte var min modell, så att säga, slutade jag denna konstiga klubb.
Jag har min egen teori om hur den började. Säkert var det en mager kvinna vars man hade en yppig älskarinna, och så startade hon Viktväktarna för att kvinnor skulle bli av med sina bröst och rumpor. Något konstigt är det i mina ögon med ideal som jag verkligen inte kan uppskatta.
Fast det är klart att det finns gränser...
Mina är överskridna just nu. Det känns i knäna och höfterna.
Men någon ny omgång hos Viktväktarna blir det definitivt inte för det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)