lördag 30 juni 2012

I nya sammanhang

Det passar mig bättre att jobba med turism än det gjorde att jobba som lärare i skolan, även om jag gillade eleverna.(och de mig, tror jag)
Skolan var av nödvändighet utklassande. Man kan inte ha ett betygssystem utan att det klassar ut. Det där med morötter för dem som har svårt för sig, kan vi bara glömma.Skolan var också så otroligt fyrkantig.
Turism är kul! Där ska man sprida kunskaper för att sprida glädje och upplevelser.
Igår var vi som guidar på stadsvandringarna i vår kommun kallade att vara med på en presskonferens eftersom det nu ska bli lite dramatiseringar med skådespelare under guidningarna. Det blir säkert trevligt och uppskattat.
Jag tycker om att känna att jag är i sammanhang. Dock gillar jag inte att vara bunden av ett kollektiv. Utan egen rätt till åsikter är det förkvävande.
Efter min pensionering har jag faktiskt skaffat mig ett nytt yrke som guide. Jag har ju också utbildat mig till det på tre olika kurser och i mitt bagage har jag gammal utbildning som reseledare och mångårig erfarenhet av det jobbet.
Turistfolk är urtrevliga! Det måste man vara.
Vad jag inte visste för två år sedan var hur många ringar på vattnet denna utbildning skulle ge. Det är ofta intressanta kurser och konferenser som man kallas till, ibland får man betala för dem, och ibland är de gratis. Till höjdpunkterna förra året hörde en konferens på Eriksberg i december på temat hur man möter utländska gäster och deras syn på oss svenskar. Både intressant och roande.
Och inte blev det hela sämre av ett utsökt julbord och andra delikatesser.

fredag 29 juni 2012

Utan personligt ansvar!?

Jag gör ett avbrott i bloggavbrottet, för nu börjar det bli för tossigt.
Det började med förslaget om en fett/sockerskatt. Detta skulle ju få överviktiga/feta att äta mindre "farlig mat". Vilken diet ska man nu följa? Det finns ju de som säger att man SKA äta fett, för att fett behövs för att förbränna fett.
Nu verkar, som tur är, politikerna vara klokare än att hitta på några sådana dumheter. Sanningen är ju att det bara är man själv som kan ta ansvar för det man äter, och att det handlar om mängden och hur mycket du gör av med och inte om något speciellt födoämne eller ens några speciella födoämnen.
Idag kommer man med nyheten att man kan stoppa ner en slang i magsäcken och suga upp en del av det man har ätit. Men är det inte bättre att inte stoppa ner det i magsäcken från början? Verkar konstigt!
Sluta med tjatet  om övervikt, så kommer säkert många gå ner bara för att de inte mobbas offentligt!

Idag var det Svenska spel, som plötsligt anklagades för att de inte tog ansvar för att folk kunde bli spelmissbrukare! Men hallå! Detta är väl i alla fall inte deras ansvarsområde! Utan den spelandes!


Vi börjar gå runt som programmerade robotar! Hela tiden får vi veta vad vi ska göra. På väg till midsommarfirande i Skåne hörde jag på bilradion hur någon talade om för folk vad de skulle tala om ifall de träffade någon som de tyckte var intressant. Man tror inte det är sant!

Allt ansvar läggs snart utanför individen.
För en stund sedan fick jag ett sms på min mobil från Telia. De talade om för oss att det var ett åskväder på gång och att jag skulle stänga av känslig elektronik!!! Nej, jag kan ju inte fatta själv att känslig elektronik ska stängas av om det åskar! Förutsätter de att kunderna är totalt okunniga?
-Sväng till höger, ta rakt fram säger GPS:en!

Idag är tydligen inte min fråga på ett blogginlägg häromåret något skämt längre
- Jag har gått upp så mycket i vikt! Vad gör politikerna åt det?

Nog behövs det en drive för ett återtaget ansvar hos individerna! Ansvaret för våra egna kroppar och liv- så långt detta är möjligt.

onsdag 20 juni 2012

Trevlig sommar!

Så önskar jag er, mina läsare, en riktigt

                         GLAD MIDSOMMAR          

                                   och en TREVLIG SOMMAR!

                            

Gamla dör av ensamhet

Det är svårt att vara ensam och svårt att leva i par. Nu har man gjort en undersökning som visar att äldre människor dör fortare när de lever ensamma.
Men bland dem som dör tidigt i parförhållanden finns det säkert en och annan som fått en tidigare död på grund av sin partner. Detta har inte undersökts!
Själv trivs jag i ensamhet, även om det blir väldigt, väldigt tyst när en relation just har upphört. Kusligt tyst. Ingen ringer, ingen bryr sig om var jag är eller om jag har kommit hem efter att ha varit ute någonstans. Barnen har sitt.
Det gäller att hålla huvudet kallt och hela tiden tänka på vad som är bäst i längden, en destruktiv relation eller ensamhet? Om det nu blir en ensamhet... Vem vet vad som finns bakom nästa hörn?

                     

tisdag 19 juni 2012

Jag vill ha en moped!

Om jag vinner pengar ska jag köpa en scooter-moped! En sådan hade jag som ung, fick den när jag tog realen och hade den nog fyra-fem år, minst, minns inte riktigt.
När jag skulle gå i pension kollade jag på försäkringar, men de är dyra.
Nu har jag inte råd, men idag såg jag en rosa moped utanför min affär, och jag fick en sådan lust att ha en sådan.
Motorcykel kan jag ju inte köpa nu! Men en moped vore härligt att köra!
Det kom inga trisslotter idag. Men kanske i morgon... Och så är det Lotto-dragning! Spelandet är genetiskt. Hos mig sker det i kontrollerad form, fast summa i budgeten.

Nya klädkoder?

Eftersom jag inte ser fotboll så ofta kan jag inte säga om det är ett nytt fenomen. Men varför klär sig förbundskaptenerna, och de som rapporterar från matcherna i vita skjortor, slipsar och kostymer? Det ser ju otroligt malplacerat ut!
Leker de riksdagsmän? Eller tror de sig höja fotbollens status genom detta?
Kan ingen skicka Magdalena Ribbing på dem som kan berätta för dem hur man klär sig korrekt i olika sammanhang? Det verkar ju behövas! Löjligt!

Att kommunicera

För några dagar sedan samtalade jag och några väninnor om hur det har blivit med kontakten mellan människor idag. Det känns nästan opassande att ringa någon som man kan skicka mail eller sms till.
Förra året fick vi som guidade i en av kommunerna här våra jobberbjudande via sms, och sedan fick den jobbet som svarade först.

När jag var föreståndare för kortkursverksamheten på folkhögskolan här i byn och var ute och föreläste i olika ämnen hade vi ganska många kurser om kommunikation. Då poängterades det att det var en väldigt liten del av det vi uppfattade som berodde på orden. Den stora delen var kroppsspråket.
Var finns detta idag i sms och mail? Som olika leende eller sura ansikten?

Det finns många sätt att kommunicera. I stater med diktaturer får man hitta andra vägar när de offentliga vägarna stryps.

" Då ska stenarna ropa" står det någonstans i Bibeln.
Det som måste sägas hittar man nog vägar för. Dessa vägar kan sedan vara hur märkliga som helst.
Viktigast är att mottagarna uppfattar budskapet.

Nu ska jag hämta posten, som just kom. Väntar de månatliga fyra trisslotterna. Tänk om jag har blivit rik!

Att skapa sin egen värld

Subkulturer kallas det ju när det utvecklas ett sätt att leva som inte överensstämmer med majoritetens.
Dessa subkulturer verkar bli fler och fler i vårt land, och detta beror inte bara på invandringen. Människor skapar sina egna regler och lagar, ibland i direkt kriminella nätverk och ibland lite mera  på något halvdekadent Svenssonplan med svart arbete, svarta pengar, fusk med skatten, lite sexköp etcetera.
Var det så förr också? Jo, kanske, fast det var på något sätt starkare gränsdragningar mellan acceptabelt och icke-acceptabelt i väletablerade kretsar, anser jag.
 I min värld fuskade man inte i skolan, i vart fall inte på stora prov. Detta skulle liksom vara en skam för en själv. Men visst var man smart om man kunde sjabbla lite med skatten, och i våra studentkretsar var det inte så noga om man körde bil efter att ha druckit. Ja, det var nästan en sport att efter en kräftskiva på landet se vem som klarade sig undan poliskontrollerna. Promillegränserna och straffen var ju heller inte jämförbara med dagens.
Jag minns att vi hade en "fylleväg" från vårt hus i byn utanför Lund. Den var en småväg, som gick över fälten och enda problemet var att de gäster som dirigerades dit efter våra fester, de måste faktiskt vara ganska så nyktra för att klara av den, då den var just slingrig, som en av saken erfaren gäst en gång påpekade.

Men man kan också skapa sin egen värld genom att ha sina helt egna, tillsnickrade regler efter de tolkningar man har gjort av lagar och avtal. Då kan det bli riktigt snurrigt i tillvaron.
Det finns ju folk som läser lagparagrafer som Fan läser Bibeln, som man säger. Och ingenting stämmer då med vad andra tolkar in.

Sår i öronen

När jag var ung sade man att man fick sår i öronen om någon var tjatig. Säger man det fortfarande?
Vad får man av dem som vräker ut skrivna ord i all oändlighet överallt? Sår i ögonen?
Vem tror att den som använder flest ord har mest rätt?

Jag har nu läst ut Carolina Johanssons bok. Jag sträckläste den. Den ska få smältas, och sedan ska jag skriva om den till henne. Mycket intressant och självutlämnande.

måndag 18 juni 2012

Dagen idag...

skulle ha varit en annan dag. Den skulle ha varit en återseendets  och glädjens dag efter ett par månader. Jag skulle ha haft huset städat och pyntat, och bordet skulle varit klart för att äta kvällsmat tillsammans. Denna dag skulle ha varit början på en lång sommar tillsammans med olika små resor och aktiviteter. Jag hade lagt juli månad fri.

Nu blev det inte så, för på vägen drunknade jag i maktkamper och ordharanger.Någonstans går det en gräns. Den gränsen är överskriden med råge.

Så vill nog Gud också ha det, det känns så!

Men ändå kändes det ledsamt idag när jag for till stan i ett helt annat ärende än en hämtning vid bussen. Som att ha blivit lurad på en planerad sommar.

Å andra sidan hade jag med de ursprungliga planerna säkert inte kunnat sitta på uteplatsen idag och läsa Carolina Johanssons bok
"Bråkdelen av en sekund". Jag har läst halva nu och ska fortsätta efter kvällsmaten. Tack Carolina! Den är intressant!

                                                     




De sista skälvande minuterna

Är det inte så att hela den här diskussionen om välsignelse i kyrkan vid skolavslutningen egentligen handlar om en förlorad prästroll?
Jag minns inte från min ungdom att prästerna var utstyrda som präster är numera i tjusiga dräkter och brokad. Vad jag minns var de enklare klädda, gav liksom mer en bild av tjänande än av upphöjdhet och överlägsenhet.

Är de medvetna om hur likgiltiga människor i allmänhet är inför denna välsignelse? Själv har jag alltid sett de där riterna i kyrkan som symboliska. Inte har jag väl på fullt allvar trott att man har en speciell makt över sina medmänniskor (som någon sorts medicinman) för att man har utbildat sig på Pastoralinstitutet.
Så korkad tror jag inte att Gud är att han väljer sina ombud utifrån den sortens kriterier.

Människor är upplysta. De kan säkert i de allra flesta fall skilja på Guds och människors makt. Människors självpåtagna makt!

Skolans problem

Mina sista sex år som högstadielärare hade jag det jättebra, för jag undervisade invandrarungdomar i små grupper, och de var mycket ambitiösa och lugna på några undantag när.

Men jag undrar varför ingen vågar tala om skolans verkliga problem, och orsaken till att många elever inte lär något. Detta har ingenting med vilken regering som sitter att göra, inte heller har det någon betydelse om det är en friskola eller ej.
Problemet med den svenska skolan är ofta de oborstade och dåligt uppfostrade eleverna! Många har ingen hyfs, de pratar och stökar och stör lektionerna så många inte får någon arbetsro, och inlärningen får stora brister.
Den stora skulden till den dåliga inlärningen i skolan har faktiskt de föräldrar som inte har lyckats fostra sina ungar!

söndag 17 juni 2012

Bantning, röjning och städning. Var börjar man?

Livet måste komma på fötter.
Men det är konstigt.
Sedan några månader tillbaka har jag inte umgåtts med bästa väninnan här. Vi kom ihop oss om något. Det händer. Gång på gång har jag sedan stått ansikte mot ansikte med henne nere i affären.
Idag var det så där jättekonstigt igen. Jag var på varuhuset, och plötsligt stod hon där.
Ingen ska få mig att tro att det inte finns en högre makt som griper in i våra liv. Jag har varit med om detta så många gånger.
Livet känns ödsligt, och plötsligt möter jag någon som öppnar en dörr.
Ja, nu har vi ju pratat med varandra igen, väninnan och jag.

Var fanns jag för drygt två år sedan? Då, när jag hade gått ner många kilon och just höll på med tre olika guideutbildningar. Vad hände sedan i mitt liv, som fick det att kännas så här kaotiskt?

Jag måste försöka vrida klockan tillbaka på något sätt och fånga in mig själv igen. Bantning, röjning och städning.
Var börjar jag?






Var vargdödade djurskötaren en människa?

Nu har det som många av oss har väntat på hänt: en vargflock har dödat en människa. Eller var djurskötaren som dödades i Kolmårdens djurpark ingen människa? Om jo, hur kan hon då ha blivit dödad? Vargar går ju inte på människor, har det sagts i Sverige i många år!

Hur mycket växte SD nu?

Det stämningar som har kommit fram i samband med diskussionen om skolavslutningarna i skolan ligger så nära SD:s värdegrund att jag måste ställa frågan
-Hur mycket växte SD av dem?
Och så har vi den nationella fotbollen också...
Vi har blivit riktiga Supersvenskar den sista tiden!

lördag 16 juni 2012

Varningssignalerna

Ibland är ens liv eller ens relationer som Titanics förlisning, där man från början inte verkade tro att skeppet skulle sjunka.
Du ser tecken, du hör varningssignaler, men någon säger hela tiden till dig att du hör fel.
Men så börjar vattnet forsa in, och då rusar du upp på däck för att hitta en flytväst.
Mina flytvästar heter musik och böcker. I min ålder är många vänner redan döda.
Detta gör att det är tomt i livet ibland.

En sak vill jag säga till kvinnor som är på ett sjunkande skepp:Gå! Annars kommer den dag då du inte kan andas längre, utan vattnet forsar in i dina lungor. Så gå i tid!

                                            



Flyga vart?

Olika falla ödets lotter! Har man varit ensamstående i många år har man nog oftast inte någon lysande ekonomi. I vart fall har man inte det om man har haft två bostäder i  många år, och ens föräldrar dog så pass tidigt att arvet är slut vid ens pensionering.
Som min situation är, men jag ska dock inte klaga för jag lever bekvämt och behöver inte fundera över vilken mat jag har råd med.

Men, till några utlandsresor- med de priser de har numera- finns det inga pengar just nu.

Därför blir jag irriterad när ungdomens exfästman i Italien ställer konstiga frågor (Jag finns visst med på någon sorts sändlista.) till sina bilder från Italien eller från olika semestrar som han skickar till mig.

- Har du aldrig funderat över att köpa en semesterbostad i utlandet? Det gör ju många svenskar!
- Vart ska du flyga på semestern i år?

Vilken semester? Jag är ju pensionär! Och jag är jätteglad om jag kan "flyga" till Karlskrona  eller Skåne och min gamle bil håller!

Nu ska vi vara tacksamma för det vi faktiskt har i stället för att reta oss på konstiga frågor från dem som lever annorlunda! Jag gillar inte vindsurfing! Och han har inget hus med en trädgård där kaprifol och paradisbuskar blommar.

                                             
Spanska trappan i Rom.





Att rädda sitt inre från en säker död

Det ser ut som om kriget har gått fram här hemma, och jag måste ta mig i kragen och sätta igång och röja fram ett välstädat och harmoniskt hem. Mitt inre kaos, det som jag har levt i den sista tiden, avspeglas i det yttre runt mig.
Ibland är livet väldigt dramatiskt fastän det inte finns någon yttre dramatik i det. Det är som om det fanns ett vulkanutbrott inom en.

Stilla min oroliga själ!

Uppbrott och avsked är uppslitande. Jag tror att ju fler vi har varit med om desto värre kan det ibland vara.
Men när man känner att man håller på att drunkna, då måste man på något sätt upp till vattenytan igen och få syre.Man kan tveklöst drunkna i ordmängder, maktkamper och stridigheter.

Då får man söka Gud i tystnaden!

Jag börjar idag i trädgården! Där finns kanske en del syre.


                         


Sverige fosterland!

Det känns lite förvirrande att se sig tvungen att ändra riktning i livet - igen. Att fullständigt solklart inse att man håller på att gå käpprätt fel, tvärnita och så sitta där med planerna för sommaren tillintetgjorda av en själv.

                                                     

Det var i ett sådant där vakuum-tillstånd som jag satte mig framför TV:n igår kväll. Och vad fanns att se om inte fotbollsmatchen mellan Sverige-England?
Det händer att jag ser viktiga matcher i både fotboll och ishockey, men det är inte regel. Och inte skulle då jag få en hjärtinfarkt av spänningen, som läkare har varnat för, för jag tycker i ärlighetens namn inte att det där springandet efter en boll är så där speciellt upphetsande.
Däremot var det ju otroligt intressant att se publiken. Massor av människor i blått och gult, någon till och med med vikingahjälm, som förvandlades till ett hav av tossingar som ställde sig upp, hoppade, lyfte armarna och skrek när den där lilla vit-svarta tingesten hamnade i mål. Vad är det för behov fotbollen tillfredsställer?

                                         
                                                  

Nu har ju alla de som har satsat mycket pengar på att åka ner och se matcherna inte mer att hämta vad gäller Sverige, för vi åkte ju ur nu.
Tänkte på behovet av tillhörighet och att värna den svenska särarten och det vi ser som det nationella.
 Är det inte samma vilja som kommer fram vid diskussionen om skolavslutningarna i kyrkan? Detta är nog faktiskt en ganska stor önskan hos dem som är födda i landet, och även hos många hitflyttade. Man vill ha det genuint svenska. Det är ju möjligt att särarten håller på att suddas ut på ett sätt som det inte finns en önskan om hos befolkningen i allmänhet.


                                  

Lika glad varje gång

Jag blir lika glad varje gång någon säger eller skriver att de får ut något av det jag skriver på olika håll.
Är det sedan en författare och journalist som säger detta, känns det extra betydelsefullt.
Och är det en kristen sökare är det ännu bättre.

Idag kom en av tidskrifterna i en av skrivarklubbarna. Jag gillar också att se mina texter i tryck!


fredag 15 juni 2012

Håkan Juholt till näringslivet?

Nu tror en del på sossebloggarna att någon skulle vara intresserad av att få över deras avpolletterade ordförande till näringslivet.
Har de den blekaste aning om vad som krävs av trovärdighet, utbildning och formella kompetenser för det?
Näringslivet är väl inte som en sossekommun som rekryterar på släktskap, brödraskap och lång och trogen tjänst i partiet?
Men så ser det ju också ut som det gör på många håll!

Och nu då?


Efter att ha insett att sommarplanerna aldrig skulle bli lyckade, såg jag det som nödvändigt att skippa dem.
Och vad gör man nu då?
Det är lite förvirrande när man har hoppat från något ibland!


KD och skolavslutningarna

Kristdemokraternas (mitt partis) Stefan Attefall går nu ut i debattartiklar och tycker att skollagen bör ses över.
Självklart måste något göras i den röra som ibland uppstår för skolor som vill ha sin avslutning i kyrkan. Och allt det bråk och de motsättningar som arbetas fram.
Detta är inte värdigt varken för kyrkan eller för skolan!

Och Stefan Attefall går inte ut och uppmanar prästerna att strunta i vad skolan hävdar som gällande.
Det är stor skillnad det! Civilministern har ett korrekt och riktigt förhållningssätt! Som politiker kan man inte köra sitt eget trotsiga race. Det kan man kanske göra som präst, men då utan en politikerroll.

Ordbajseri förändrar inte fakta

Jag är trött i huvudet! När någon försöker förändra fakta genom att överrösa andra med en otrolig mängd ordbajs, då känner jag bara en stor uppgivenhet.
Vem tror att fakta blir annorlunda för att man på olika håll vräker ur sig mängder av ord?
Det är faktiskt inte så att den som slänger ur sig flest ord har mest rätt!
Jag har därför plockat bort en del kommentarer från min blogg. Innehållet finns på så många andra håll i debatten så det räcker mer än väl!

Är han inte spritt språngande galen?

Igår vittnade de psykiatriker som har menat att Anders Behring Breivik lider av paranoid  schizofreni.
De berättade hur han hade stängt in sig i sitt rum från 2010, haft vapen för det kommande inbördeskriget och klätt sig i militäruniform.
Sedan for han ut och satte en bomb i regeringskansliet (var det väl) och tog död på 77 människor.
Vem kan tro att han är mentalsjuk?
Borde man inte undersöka dem som INTE tror detta?

torsdag 14 juni 2012

Djävulen- finns det en sådan?

En väninna till mig skrattar när jag säger att jag tror att det finns en djävul, som om jag trodde på tomtar och troll.
Men jag tror det, om man med djävul menar en destruktiv och förstörande kraft i kamp med det goda.
För jag är övertygad om att det pågår en kamp mellan ont och gott, såväl inom oss som utanför oss i livet och bland dem vi möter.

                                                                                                                   
Jag brukar säga att det känns när det är gudskraften som verkar. Den känns som bomull i bröstet, och man blir lugn, varm och trygg.




Djävulen splittrar, gör dig upprörd, ängslig, stressad, misstroende.

Nog finns de här krafterna! Eller vad tror du?

Infiltratörerna

För oss som följer debatterna på nätet är det väl ganska uppenbart att det här och var förekommer infiltratörer.
Man går in på olika politiska bloggar med en helt annan politisk färg-egentligen- och strör ut sina idéer för att påverka. Vid valen kommer folk ju sedan att känna igen idéerna.

Och givetvis- hur kan man vara så korkad?- så är det ju inte så troligt att någon som har varit superaktiv i SD plötsligt skulle bli lika hängiven i ett annat parti. Byter man parti brukar man ju ligga lite lågt i början och känna in sig. Men det verkar faktiskt som om människor är observanta och  lite misstänksamma! Det borde vi alla ha varit! Se upp!

Narcissism eller ödmjukhet?

Det är inte så sällan som jag undrar hur rekryteringen till prästyrket egentligen går till. Finns det ingen som prövar lämpligheten med avseende på prästens personlighet?
Vissa saker borde vara ett klart stopptecken, som behovet att stå i centrum, ren och skär narcissism.
Kanske faller så många församlingar inom Svenska kyrkan i nuläget på att prästerna är alltför fokuserade på att själva synas och höras i stället för att var ödmjuka tjänare i de församlingar som de är satta att tjäna. Tjäna, heter det, inte dupera ,kämpa om makten och visa framfötterna.
Gudstjänster ska man fira TILLSAMMANS. De ska inte vara någon sorts föreställning framförd av prästen eller eventuellt kantorn. Det ska vara de mångas gemenskap.
Fokuseringen på envägskommunikationen ger fullständigt felaktiga signaler om vad det hela handlar om. Gud är gemensam. Prästen har inget patent på Gud. Gud finns utan präster och utan kyrkor.

När kyrkorna blir till scener för framträdande i stället för en plats där församlingen tillsammans finner Gud och gemenskap, kan man lika gärna lägga ner.
Det är ju precis det som sker, och det man nu måste göra på många håll.
Undrar hur stor betydelse prästens personlighet har i de fallen?

Att möta Gud

Spegling av det gudomliga






I min trädgård just nu.

onsdag 13 juni 2012

Religionsfrihet, men varför

I Sverige infördes fullständig religionsfrihet från den 1 januari 1952 (1951 års lag) med villkorslös rätt att utträda ur Svenska kyrkan och inte heller behöva gå in i ett annat samfund, som det dittills varit.
Där har vi upphovet till den lagen!
Den nya lagen är från år 2000.

Vems är skolavslutningen?

Nu börjar visst skolavslutningsdebatten bli riktigt förvirrad.
Åke Bonnier, domprost i Stockholms stift och blivande biskop i Skara stift föreslår att kyrkorna ska bjuda in till skolavslutning.

Men hallå, vad är det som ska sluta? Kyrkan kan väl i rimlighetens namn inte bjuda in skolan till deras egen avslutning? Jodå, kyrkan har haft stor makt, men i skolan är idag kyrkans makt bruten.

Kyrkan är skild från staten, liksom skolan. Vi har ingen statskyrka som en del debattörer skriver att vi har.

Det är väl en utmärkt idé att ha någon sorts samreligiös gudstjänst efter skolans slut. Men skolavslutning kan detta aldrig bli!

Nog är det lite jobbigt med denna begreppsförvirring! Är det inte det?

När tron blir till vatten

I Sverige kan vi i alla fall inte beskylla kristendomen för att var jordens salt! När man hävdar att man är rädd för religionen för att man inte vill ha skolavslutningar i kyrkan så bedrar man sig rejält. Skolavslutningar i kyrkan har ingenting med tro att göra för de allra flesta. Det är just det som är felet.
I Sverige börjar Svenska kyrkan bli rädd för tron.
Konfirmationerna har på många håll (de flesta?) förvandlats till upplevelseläger, och ibland kan man väl höra att konfirmationen var så bra, för den var inte särskilt religiös, utan mera allmänt medmänskligt-snällinriktad.
Hur seriösa är barndopen och bröllopen? De halvnakna, vitklädda brudarna med avkomman som brudnäbbar? Har vigseln någon religiös innebörd?
Jag läste för en stund sedan en kommentar från i höstas om just skolavslutningar i kyrkan att de handlade väldigt lite om religion, mera om samhörighet och tradition.
Just det! Och just därför ska vi inte ha dem!
Vi ska ha en tro som är just jordens salt. Det blir den inte av ett allmänt, utslätat snällhetstyckande! Inte ens om man har en halv välsignelse i slutet.
Låt religionen vara tro, och kyrkan vara kyrkan! Vi behöver inte flera underhållningsarenor i landet! Dem finns det nog av!


Livsluft att sparka på någon

Det verkar onekligen som om en del människor har som sin livsluft och sitt syre att hitta någon som de kan bespotta tillsammans med andra. Sådana motsättningar är det otroligt lätt att dra med andra i.
Så sker också vid mobbning. Och när det negativa, som de flesta sägs tycka om en person, blir förhärskande och till en sanning, hur osant detta än är, då är mobbningen fullkomnad.
Men vad detta har med kristendom att göra, det begriper inte jag!

Jag är så trött på alla debatter! Nu ska jag försöka få en kreativ och uppbygglig sommar med musik, litteratur och målning.Någonting som stärker och lyfter mig.
Om Gud vill!



Kaprifolen i min trädgård just nu.

Guilt by association?

Eftersom L.F. är igång i vad som, enligt min tolkning, nästan verkar vara en rättshaveristil(?) och debatterar på BLT  vill jag understryka att jag inte finns i någon relation med honom längre! Jag har givetvis inte heller något samröre eller koppling till hans idéer! Gud bevare mig!

Inget "Guilt by association", alltså! Tack!

Utsikt


                                         Utanför mitt sovrumsfönster. Utslagen nu!

SD på frammarsch?

Nu är det inte bara medlemmar i SD, eller f d medlemmar, som höjer fanorna för SD-ideologin i vårt heliga Sveriges namn.
Detta sker givetvis i samband med diskussionen om skolavslutningarna. Invandrarna ska minsann inte komma hit här och ställa till det, så låter det på många håll. Det är vårt land, våra traditioner hävdar man, och så drar man fram historien med kyrkans och skolans sammankoppling förr i tiden, i total omedvetenhet om att förhållandena starkt har förändrats.

Tänk så lätt det är att få fram de bruna ränderna hos människor!




tisdag 12 juni 2012

I nya sammanhang

Ikväll har jag varit i mitt nya sammanhang i KD. Eftersom det var sista sammankomsten för halvåret var det också förtäring på restaurang, och det är ju alltid trevligt.
Men det intressanta var att vi är två personer i styrelsen som är inne på vårt tredje parti. Detsamma gällde för en kvinna som är politiskt aktiv här i byn och som jag råkade på  i byn för någon vecka sedan.
Det blir nog vanligare och vanligare att man byter parti, ser det ut som.
Tycker det är intressant att på nytt få lite inside information om vad som händer i politiken. Jag har ju legat lågt en tid.

Goddag yxskaft! Igen!

Nej, många verkar faktiskt inte ha en aning om hur förhållandena är i det här landet. Nu läste jag om någon som hade suttit i bastun med en massa gubbar och tyckt att man skulle ha skolavslutning i kyrkan för det var en så fin tradition. Man begriper inte heller de aviserade övertrampen mot skolans regler av den präst som meddelade att hon skulle läsa en halv välsignelse. Det är givetvis inte prästen som blir olaglig, utan skolan. Det är skolan som måste följa vad Skolverket säger. Prästens agerande tyder bara på en total brist på vilja till samarbete med en institution som har att följa de lagar som reglerar verksamheten. Tråkigt, när andra söker samförstånd och vägar att mötas. Bör inte en präst göra detta?

Undrar hur många som går i kyrkan när den vanliga skolavslutningen är över. Men att man lägger en gudstjänst i anslutning till avslutningen är väl en bra lösning. Folket kan väl sitta kvar till söndagens gudstjänst så får de ännu mer välsignelser!

Fast kyrkan kan ju inte inbilla sig att de därmed håller skolavslutningen, för den står skolan och ingen annan för.

Fotbollen- landets frälsning

Jodå, det händer att jag tittar på sport och till och med ser matcher i både fotboll och ishockey om det är viktiga sådana. Men för det mesta är jag totalt likgiltig.Som just nu.
Hur människor kan få hjärtinfarkt av att titta på en fotbollsmatch gör mig enbart förstummad.
För mig är det totalt obegripligt att någon kan härja runt och träna timmar om dagen för att komma några centimeter längre i längdhopp, hoppa några centimeter högre, springa några sekunder fortare etcetera. Jag begriper överhuvudtaget inte detta.
Men jag förstår att det rymmer mycket pengar.
Nu är det alltså fotboll överallt. Vill man titta på TV kan man lugnt konstatera att det kan man inte, för TV-programmen är ockuperade.

Samtidigt tyder detta naturligtvis på ett stort behov av engagemang,  ett behov av att vara tillhörig (Vi Svenskar) och ett behov av spänning.
Det är kanske synd att man inte kan inse tjusningen!

Där hämtar jag styrka


I min trädgård, i musiken och i böcker hämtar jag kraft och läkedom. Det ska jag göra nu!

Som att slå huvudet i en vägg

Debatten om skolavslutningar i kyrkan är fullständigt bisarr. Människor verkar helt ovetande om faktiska förhållanden.
Kanske är felet att skolan inte riktigt har hängt med. Man lever fortfarande med ena benet i en tid då skolan och kyrkan var knutna till varandra, båda var statliga och Svenska kyrkan var en statskyrka.

Situationen är ju mycket enkel;
skolan och kyrkan har inte längre något med varandra att göra. Den tiden är förbi! Statskyrkan är borta, och Svenska kyrkan är ett trossamfund som alla andra trossamfund sedan år 2000. Skolan är kommunal, om det inte är en friskola, och då är det inte förbjudet att utöva religioner där.
Men detta är det i den kommunala, konfessionslösa skolan.

Kan detta vara så otroligt svårt att begripa?
Det har ingen betydelse att pappa, farfar och farfarsfar hade skolavslutningar i kyrkan ledda av en präst. Detta är inte relevant, för det var i en annan tid med andra förhållanden.

måndag 11 juni 2012

En hand att hålla i

Med åren har jag mer och mer insett hur viktigt det är med stöd. Vi behöver människor som stärker oss, människor som värnar om oss, som säger att vi har rätt i våra åsikter och som tycker samma sak. Vi behöver en hand att hålla i, någon som är trygg.
Ungdomens förtjusning över maktkamper och fighter har jag lämnat i mina privata relationer. Där vill jag ha lugn och ro, annars får folk inte längre höra till min inre krets.

Osynliggjord

Vid mobbning är ett av de vanligaste tillvägagångssätten att man fryser ut eller låtsas som om någon inte finns.
Jag var en gång på en arbetsplats där sådant praktiserades. Hade man sagt/skrivit något som inte föll kollegerna i smaken behandlades man som om man inte existerade. Ibland kunde man undra om man var osynlig, eller om man egentligen inte var i rummet. Det var en kuslig känsla, och detta trots att jag inte kan säga att jag var mobbad. Man bara var sådan, stängde människor ute ifrån samtalet när det behagade. Ett allmänt mobbningsbeteende som kunde drabba vem som helst.

Det finns annat som tangerar detta. När människor inte bryr sig om vad man vill och säger, utan fortsätter att behandla en som om man aldrig hade uttryckt sin vilja.
Detta är mycket likt det som förmodligen händer vid en fysisk våldtäkt, då någon säger nej, och den andre fortsätter som om detta nej inte hade uttalats.
Fast nu handlar det om mentala våldtäkter.
- Jag vill inte fortsätta vår kontakt! Jag VILL INTE!

De människor som inte respekterar sådana uttalanden är inget mindre än psykiska våldtäktsmän.

Vi som svarar och de andre

Att tiga hör till härskarteknikerna. Det visar på en överposition; du är inte ens värd att bemöta.
Människor, som utan skäl, visar på dessa härskartekniker dömer jag direkt. De är inget att lita på, för de strävar efter en övre position.
Sedan kan det ju vara så att man säger åt någon att nu vill jag inte kommunicera mera. Då har man ju rätt att tiga, eller hur?

Folk tror vi har statskyrka fortfarande

I den debatt som pågår om skolan och avslutningarna är det helt uppenbart att en del människor inte har fattat att förhållandena skolan/kyrkan/staten har ändrats. Man tror att det är som när man själv var elev i skolan, om man är lite äldre.
Och visst är det stor skillnad!
I min småskola, som det hette då, började vi dagen med psalmsång och bön, tror jag, och kristendomsundervisningen var viktig. Det var faktiskt mitt bästa ämne!
Därifrån till den konfessionslösa skola vi ska ha idag är det naturligtvis ljusår.
Och visst kan man se tillbaka på tiden, då Sverige var ett kristet land med en statskyrka, med saknad.

Interiören är från Allhelgonkyrkan i Lund.

söndag 10 juni 2012

Dom och Vi, SD:s logga

Det finns saker som jag uppskattar hos SD, så detta är inte enbart kritik. Men en sak måste vi ju ändå inse, och det är att hela deras bild av samhället bygger på ett "Dom" och ett "Vi". Har jag fel?
När jag nu har läst inläggen för en kyrklig skolavslutning med allt vad som sägs om Oss, vår tradition, ja till och med om VÅR kyrka(!), och detta senare såg jag senast hos en känd s-politiker(!), och så talar man då om de Andre, som ska ta seden dit de kommer och rätta sig efter OSS! Oh, Ni Sverigedemokrater, ni kommer att få gyllene tider framöver, er ideologi genomsyrar vårt samhälle! Egentligen! Det har jag anat länge!

Att förlora sig i trams

Nog måste man tycka att de inlägg som har varit den sista tiden om hur man måste få säga "Gud välsigne er" på en skolavslutning är otroligt pinsam. Hur har man tid och kraft att ägna så mycket tid åt något sådant? Och har inte media annat att syssla med. Det är kanske en drive för att återinföra den gamla statskyrkan? Eller vad håller man på med?
Världen brinner, barn svälter och här ägnar sig präster åt att kräva att få dela ut välsignande ord över folk som kanske inte ens vill ha dem! I en icke-konfessionell skola!
Det måste vara bekvämt att vara präst, när man har tid med sådana löjligheter!

Att inte kunna gå

I TV-programmet "Sverige" var ju igår Hanne- Vibeke Holst intervjuad. Hon talade om sin släktkrönika "Förlåtelsen" och om kvinnor i äldre generationer som inte kunde lämna besvärande förhållanden i sina äktenskap för att de inte kunde försörja sig själva. Författaren menade att vi bär vår släkthistoria med oss i generationer. Finns det lik i garderoberna påverkar detta senare generationer också.
Jag tänkte på mitt eget liv och på hur mycket jag satsade på att kunna försörja mig själv. När jag kom in på den enda lärarhögskola jag med min kombination av svenska och konsthistoria kunde gå på, kunde jag inte tacka nej, trots att skolan låg 40 mil bort och mina barn var jättesmå.
Med facit i hand var detta tur trots att det var jobbigt att veckopendla och vara borta hemifrån under ett helt år.
Men vad hade jag annars gjort vid skilsmässan eller när jag förlorade ett jobb vid 56 års ålder? Min lärarexamen räddade mig ju! Och mina heltidsjobb har gett mig en bra pension.
Vad fanns i min bakgrund som gjorde att jag så starkt kände att jag måste kunna vara självständig?

lördag 9 juni 2012

Starta massor av kristna friskolor!

Jag tror att många känner precis som jag nämligen att det måste finnas ett stort underlag för kristna friskolor i landet. För tänk så religiösa folk är i skolavslutningstider.
Eller handlar det bara om kulturkristendom?
Många kyrkor inom Svenska kyrkan verkar ju snarare höra till nöjesbranschen. Jag såg ett bra epitet på en blogg om prästen som en festfixare!
Eller är folk mera religiösa än man kan tro?

Nu är jag hos mina syrener!

I augusti 1990 lämnade jag mitt hus för en osäker framtid på ett rektorsvikariat i Stockholm. Där blev jag, och delvis vår dotter, kvar i två år, och jag lyckades också få en stor, fin lägenhet i Flemingsberg på förstahands kontrakt.Därefter var jag ett halvt år i Malmö och jobbade och sedan kom jag till Oskarshamn i januari 1993. Tanken var att jag skulle ha kvar mitt hus och återvända 2008 vid pensioneringen. Nu kom jag tillbaka redan hösten 1999 och fick några härliga år i mitt hus, som jag inte annars hade fått.
Under de nio årens bortovaro längtade jag ofta till Blekinge. Mest längtade jag när syrenerna blommade medan jag satt i en lägenhet långt borta, och bara kunde besöka huset några dagar under den tiden, om ens detta. Nu är jag hos mina syrener som blommar, så länge jag orkar bo kvar i huset.

Klart med skolavslutningen i Fridlevstad

Det är nu klart med skolavslutningen i Tving. De stackars eleverna och föräldrarna får inte ha sin avslutning i kyrkan tack vare kyrkoherdens provokativa uppträdande.
Varför sade hon inte bara :"Gud välsigne er!" eller "Som präst vill jag säga Gud välsigne er!" utan att dra in TV och tidningar i det hela? Garanterat hade ingen reagerat på detta! Eleverna hade troligen inte ens hört det!
Tänk så mycket man kan ställa till när man absolut vill ha ljuset på sig! Och så mycket man förstör för andra.
Vad säger folket i byn om sin  kyrkoherde nu? Och vad säger kyrkorådet?
Och ska man inte som distriktsordförande i ett politiskt parti följa reglerna? Hon kunde ju ha nekat till att medverka när hon visste vad som gällde!

Det blommar i trädgården!



Snart helt utslagen! Det värmer mitt kylslagna inre!

När man inte står ut

Häromdagen hörde jag från någon som varit många, många år på ett jobb att nu orkade han inte med förhållandena längre. Så han sade upp sig och kastade sig ut på djupt vatten.
Själv har jag gjort något liknande när jag drev en konflikt till en olöslig situation och blev utlöst- vid 56 års ålder. Det handlade om att överleva. Då gungar marken, men ibland behöver marken gunga för att bli fast igen.
Samma sak gäller relationer. Om man lever under svåra förhållanden kanske man fortsätter ändå för att tomheten och ensamheten verkar vara värre.
Men ingenting är värre än att ständigt gröpas ur i sitt självförtroende och att vara utsatt för ständiga kränkningar av olika slag.
Då är garanterat ensamheten bättre. Och en dag vänder livet,för  så är det alltid...

Gäst i lånad lokal

Det är väl självklart att när det gäller skolavslutningarna så får man se det som att skolan lånar kyrkan som lokal. Det vore kanske bättre om de betalade hyra, för då skulle förhållandena bli tydligare.
Samtidigt bjuder man in prästen som gäst.
Samma sak gäller ju vid all uthyrning eller vid lånandet av lokaler. Då får ägaren finna sig i att verksamheten som sker där inte längre är hans.

fredag 8 juni 2012

Vilken jävla tradition?

Nu är jag jättetrött på att höra att vi ska hålla på våra traditioner och fira skolavslutningen i kyrkan. Vad har jag missat? Jag har aldrig firat någon skolavslutning i kyrkan annat än med mina barn. I Malmö i mina skolor hade vi avslutningarna på skolan.
Det är ett bonnafenomen och möjligtvis ett småstadsfenomen att ha avslutningarna i kyrkan. Det gäller definitivt inte hela landet!

Inte sjuk, men inte normal

Så har då äntligen ett trovärdigt psykiatriskt utlåtande om Anders Behring Breivik kommit. En psykiatriker anser inte att han lider av paranoid schizofreni, utan av asperger och tourettes (hur stavas det?) och en narcissistisk personlighetsstörning.
Naturligtvis kan inte karlen vara vad man brukar mena med normal. Vi får väl hoppas på att vi inte betraktar det som normalt att fara ut och ta död på 77 personer och att spränga en bomb i regeringskansliet (var det väl?). Så konstig har väl världen ännu inte blivit!
Anders Breivik är ju totalt fixerad i sina tankar på denna stora fara som vilar över landet.
Är det sant? Finns faran? Det tror vi inte, eller hur? Alltså är det en vanföreställning, och sådana är inte normala!
Men det är klart att han är förgrymmad i sin narcissistiska personlighetsstörning. Då vill man inte vara onormal!

Den slaskiga kyrkan

Nu är diskussionen om skolavslutningar i kyrkan igång igen. Det är en fin tradition, hävdar partikamrater till mig, och jag ryser inför uttalandet att något som firas i kyrkan enbart är en tradition.

Så slaskig har alltså kyrkan blivit,helt  fri från sitt budskap.

Det sägs att vi har en gammal tradition att fira skolavslutning i kyrkan. Vem har det? Jag har aldrig varit på några avslutningar i en kyrka under min skoltid. Det var först när min son började skolan som vi möttes av detta fenomen. Men är det inte en småstads- och landsbygdsvana?

Skolan ska vara konfessionslös. Jag håller med om att ett kyrkorum är fyllt av religiösa symboler. Det är kanske hög tid att helt bryta den förbindelse som i själva verket inte finns mellan skolan och kyrkan.
Gudstjänster får folk fira utanför skolan. Det är inte där de hör hemma.

Synd om eleverna!

Det är naturligtvis jättesynd om eleverna i skolorna i Fridlevstads församling som inte får ha sin avslutning i skolan för att prästen envisas med att läsa välsignelse över dem.
Men å andra sidan lär de sig väl att regler i skolan bryter man inte genom civil olydnad. Hyr man in sig i en lokal måste man kanske dessutom se till att inte personalen följer med!

torsdag 7 juni 2012

Debattartikel om tron

Döm om min förvåning när BLT idag lade ut en debattartikel av mig på nätet. De har inte haft artiklar där på flera veckor.
Välkommen att läsa på
www.blt.se se Opinion   se BLT-debatt
och "Ta religionen och tron på allvar".

Att hålla huvudet kallt

Jag skulle aldrig kunna jobba inom det militära, det känner jag varje gång jag är på årlig uppdatering av säkerhetsutbildningen på Örlogsbasen. Att varje dag leva i denna värld full av faror, skulle garanterat ge mig massor av konspiratoriska tankar. Det räcker faktiskt med utbildningen för att man ska börja se fanstyg.

Lugnare kändes det vid lunchtid när jag hade en jättestor buss med ca 52 personer, som jag skulle guida i Brunnsparken. Det är tur- igen- att man har rutin, för jag förstod att detta kan man inte göra utomhus, då hörs det inte vad man säger.
Så jag gjorde en lösning som visade sig smart, jag pratade i mikrofonen i bussen först och promenerade sedan i långsam takt med gruppen. De verkade mycket nöjda med innehållet och berömde mitt sätt att tala tydligt och klart.
Det gav energi!

Stöd och trygghet

Familjen är viktig, säger man i mitt nya parti, KD. Och familjen är viktig, det har man väl upptäckt mer och mer vid stigande ålder.
Nu har många av oss brutit upp sin kärnfamilj och sökt sig nya nära relationer, även om givetvis barnen och relationen till dem finns kvar.
Efter separationer blir man kanske mer och mer noga med den man knyter an till. Vad är det man vill ha?
Visst kan det vara stimulerande med lite olika åsikter, de kan friska upp. Men när detta utmynnar i offentligt avståndstagande, förlöjligande av vad den andre tycker då är det inte längre uppiggande. Vi behöver känna stöd och trygghet i våra nära relationer. Utan de ingredienserna kan man ju knappast kalla relationerna nära, i vart fall finns det ingen empati i dem, och vem kan leva utan en sådan?
Då är det ju tryggare att leva ensam.

onsdag 6 juni 2012

Pålitlighet

När jag stod och väntade på turistbussen idag, tänkte jag på att hela vårt samhälle egentligen bygger på pålitlighet.
Jag måste tro att bussen ska komma. Sedan måste resefirman tro att jag är där, och så måste jag tro att de betalar mitt arvode. Utan detta förtroende och en pålitlighet fungerar inte samhället.
Men det är väl därför det kärvar så ofta.
Läste just att Håkan Juholt tydligen inte behagade vara så mycket närvarande i riksdagen. Han tycker väl att det räcker med att hämta sina feta arvoden. Men så stupade han ju också på just den stilen, anser jag.
Det har blivit en sorts moralisk uppluckring i samhället. I Stockholm tar svarttaxibilar hutlösa priser av folk. Människor struntar i att betala för sig, man lurar sina arbetsgivare, man är korrumperad och man bedrar sina äkta hälfter.
Vi har börjat få att riktigt skitsamhälle.

Så skönt det är att stå och vänta på en buss och veta att den här sortens folk de kommer!

Goda förebilder för eleverna?

Skolavslutningstider är tider då vissa präster låtsas spela hjältar och deklarerar att de struntar i vad Skolverket säger om en konfessionslös skola. De ska minsann ha en religiös prägel på avslutningarna?
Vad tänker eleverna? Ska de också strunta i sådana regler som de tycker är löjliga?
Saken borde vara enkel; ha skolavslutningarna någon annanstans än i kyrkan! Då slipper skolan de problemen.
Det är väl klart att prästerna krampaktigt försöker hålla fast något av sin tidigare position.
Men faktum är att Gud finns TROTS kyrkan!

Övertro på journalister?

Jag är ytterst förundrad över människor som läser DN som vore den Bibeln - ja okey, SvD också.
Man kastar sig över vad någon journalist har skrivit och diskuterar detta fram och tillbaka.
Så mycket tid ger jag inte till DN:s journalister, brukar jag säga. Och  jag tycker sällan att det är intressant vad olika människor yttrar på olika ställen. Vid en viss ålder blir man lite blasé.
Det märkliga är att jag känner flera av den här sorten som samtidigt har ett stort förakt för media. Hur går det ihop?

Nationaldag i död turiststad

Jag hoppade på bussen vid järnvägsstationen och trodde att jag skulle guida 34 tyska studenter. Tyckte att det var lite konstigt att de behövde fyra medföljare. Steg upp på bussen och sade
-Guten Tag meine Damen und Herren,
utan att ha tittat på gästerna. Det gjorde jag efteråt och insåg att de enda damerna och herrarna i den bussen var lärarna. Övriga var elever på klassresa.
De förväntade sig en stadsvandring. Det kan man inte göra om man ska se Karlskrona. Jag förklarade att jag var anlitad för buss, men att de skulle få gå ur flera gånger.
Bussen saknade mikrofon, för den hade gått sönder på en tidigare resa. Kul!
Nåväl, jag har rutin. Det hela löste sig, även om guidningen inte höll den kvalitén som var planerat. Jag fick tala rakt ut i bussen, lägga om guidningen så att den kunde passa 15-16-åringar.
Men vad såg de då?
Det är vår nationaldag, och de mötte ett dött Karlskrona. Några, ytterst få, människor satt på bänkar vid torget. Eftersom ungdomarna hade förlorat ett vad med sin lärare skulle de framföra en dans på torget till kassettbandspelare. Så skedde också, och detta var förmodligen höjdpunkten kring torget idag.

De behövde en toalett. Vi skulle titta på Rosenbom och Nils Holgersson vid Amiralitetskyrkan, och jag förklarade att om kyrkan var öppen fanns där en toalett. Kyrkan var låst. Någon besparing?
Vid stationen var endast en av två toaletter i funktion, för den ena höll på att repareras. Däremot fungerade apparaten för betalning idag, det kostar fem kronor att göra ett besök.
På torget var toaletterna igång, i vilket tillstånd vet jag däremot inte.

Stort, ödsligt, trist, så var onekligen det intryck jag fick idag. Hur var turisternas intryck?
Det är faktiskt ingen idé att försöka satsa på turism när man inte ens på residensstadens torg märker någonting av att det är landets nationaldag.
Samma sak konstaterade engelska kryssningsturister vad gällde Helsingborg idag, kunde vi se på TV.
Ack, Sverige du fantastiska land, nog är du mycket, men ingenting för de turister som finns utanför storstäderna en dag som idag.

Varför upprördheten över skolavslutningar

Man ska inte begära att man förstår allt här i världen, men en sak förstår jag inte alls, och det är upprördheten om inte skolavslutningar firas i kyrkan och prästen får läsa en välsignelse. Här gapar och skriker föräldrar som förmodligen varken är troende eller kyrkobesökare i vanliga fall.
Jag satt och funderade över mina egna skolor. Hade vi någonsin en skolavslutning i kyrkan i Malmö i de skolor jag gick? Nej, inte vad jag minns. Vi hade skolavslutningen i aulan, eller om en sådan saknades hade vi den i gymnastiksalen.
Det var först när vi bodde i Hjärup vid Uppåkra som barnen hade skolavslutningar i kyrkan där. Och så här förstås, men det är ju inte så konstigt, för kyrkan ligger mitt emot skolan och de båda har ju hört ihop en gång i tiden.
Nu är skolan inte längre statlig utan kommunal, och kyrkan är också fri från staten.
Vad kyrkan och skolan har ihop är därför svårt att se.
Vårt land är mångkulturellt, det måste vi acceptera, och vi har ingen assimilationspolitik i det här landet. Var och en ska få ha sin religion.
Den kommunala skolan ska varken ha någon kristen eller muslimsk avslutning, det får friskolorna stå för.
Efter i morgon blir jag nog hängd, för då kommer mina synpunkter i en debattartikel/insändare i BLT!

tisdag 5 juni 2012

Vänta bara tills S presenterar en politik-om de kan!

S-raset med Juholt börjar nu återhämta sig och opinionssiffrorna för den röd-gröna alliansen, som inte lär finnas i verkligheten, ökar.
Vem har proklamerat denna allians? Jag har då inte hört något om den från någon s-politiker eller annan politiker heller. Det är medias egen lilla allians, verkar det som.
Men vänta bara, tiden då S blir tvungna att presentera en politik närmar sig. Det ska bli spännande att se opinionssiffrorna efter det? Är det någon som tror att de håller?

måndag 4 juni 2012

Språkrör genom historien

Jag tror att  Gud har många sändebud, inte bara Kristus, som ju har sin egen givna position som en inkarnerad Gud, och apostlarna. Jag tror att han upprepar ett budskap genom dessa sina sändebud gång på gång genom historien. De talar till oss, tror jag, på olika sätt, genom konsten eller genom orden.
Det finns säkert en röd tråd i det som de säger. På något sätt skulle det vara alltför enkelt om Gud en gång för alla har fört fram sin vilja. Så mycket tror jag inte att han förlitar sig på att den går fram med en gång.
En av dem som jag tror har varit ett sådant sändebud är Hildegaard av Bingen. Jag tror att vi ska titta mycket noga på vad hon har sagt och skrivit!

Ångest är min arvedel

Just nu har jag faktiskt lite ångestpirr, för nu har jag varit för snabb. Jag svarade illa kvickt på en debattartikel om skolavslutningar i kyrkan och inser att svaret kan missuppfattas. Egentligen menade jag inte att man inte kunde använda kyrkorummet, utan att man inte ska ha en kristen avslutning med tanke på att skolan enligt bestämmelserna ska vara konfessionslös.
Nu får jag hoppas att inte min lokaltidning är snabb och tar in den omedelbart, helst kanske inte alls vid närmare eftertanke... Eller? Känner mig lite feg...

söndag 3 juni 2012

Du är fin och jag är fin och vi är RÄTT!

Något av det värsta jag vet är människor som briljerar med sin tro. Det är som om de ägde Kristus och hade patent på kristendomen.

Kanske det första man ska göra, om man vill vara kristen, är att stiga ner från den piedestalen!

lördag 2 juni 2012

Då ringde jag tidningen...

I onsdags fick jag nog. Det kom två bussar med tyska turister från Kassel, och de skulle rasta en timme vid stationen i Karlskrona. Där fanns två toaletter till cirka 80 personer!
(På torget långt därifrån finns också två.)
Jag har klagat på bristen på offentliga toaletter i den staden så många gånger så nu fick jag nog, och när jag satt där och såg kön försökte jag ringa min lokaltidning, men jag kom bara till en telefonsvarare som jag öste ur mig på.
Dagen efter ringde jag dem, och igår intervjuade de mig.
Artikeln kom idag och finns på www.blt.se se Karlskrona, men det är en plustjänst.
Det gick snabbt.
Få se nu om det händer något på det kommunala planet!

Ungdomlig? Inte dagen efter...

Folk säger alltid att de inte tror på min ålder. Och visst, jag ser nog yngre ut i ansiktet, men kroppen består ju inte bara av ett ansikte!

Men åldern tar ut sin rätt, dagen efter, när jag har ansträngt mig med något. Idag visste jag att jag skulle vara intervjuad i BLT, www.blt.se se Karlskrona (behövs kanske Plus-tjänst) om det eviga ärendet med bristen på offentliga toaletter i Karlskrona. Jag var  nyfiken på intervjun, så jag var uppe tidigt.
Sedan blir det en ganska meningslös dag, för jag bara segar runt och är trött.
Fast jag har installerat program på min nya dator, nöjd med mig själv när de var färdiga. Man lär sig med tiden!
Vi är två gamlingar här just nu; katten Bellman och jag, lika slöa och med all tid i världen ibland!
Det är skönt!