Att ställa in sig mentalt

Idag tyckte jag verkligen att jag fick bekräftat hur man kan ställa in sig mentalt på saker. När jag tidigare har kört bil till Göteborg, vilket jag har gjort många gånger under de sju år dottern med sambo har bott där, har jag börjat bli ganska trött ungefär vid Borås.
När jag körde idag visste jag att Göteborg bara skulle vara halvvägs, för jag skulle tillbaka hem idag igen och dessutom vara försedd med två katter i bur- som inte är vana vid att åka i bur- för att vara kattvakt för dem i fjorton dagar.

För att få in våra gamle katter i buren fick man ta till alla möjliga knep. Buren fick ställas fram ett par dagar i förväg. Dörrarna till smårummen fick stängas så att de inte gömde sig där under sängarna, och man fick bevaka den öppna spisen så att de inte kröp bakom den. Lyckades de göra detta i alla fall, fick man ta fram dammsugaren, för när den närmade sig for de ut från gömstället.

Sedan ska jag inte berätta hur de uppträdde I buren, men det var ett litet h-e de åren jag körde mellan lägenheten i Stockholm och senare Oskarshamn och Blekinge. De var aldrig lugna och tysta.

Min nuvarande katt, den mest fantastiska katt som finns, ligger tryggt i buren timme ut och timme in.

Nu gick resan idag bättre än förväntat, fast vid tankstoppet trodde jag att den yngre katten hade dött av skräck. Den låg hopkurad under en stor frottehandduk , helt tyst, medan den äldre då och då stod och fräste över den.

Nu är de här i huset, den korpsvarta, som en gång hittades i ett rör (som jag tidigare har skrivit om) och som, nyligen upphittad, kostade 2 500 kronor i veterinärkostnader för att  den skulle få igång magen, vilken  inte riktigt klarade av mjölkersättningen, behöll de,  vilket inte hade varit avsikten då den ca 2 veckor gamla kattungen bars hem från röret.

Och så den gamla, nu 15 år och vackrare än någonsin, som faktiskt har bott här ett halvt år för elva år sedan tillsammans med min nuvarande katt-övertagen från dottern- då hon hade träffat kärleken och drog till Stockholm från Norrland och bodde ett halvt år i andrahands studentrum, innan de fick egen lägenhet tillsammans.

Nu får jag ha lite fräsande här då och då, men jag tror att min Bellman får upp ångan av den lilla dramatik det innebär att ha andra katter inom sitt revir. Han behöver nog lite spänning nu på vinterhalvåret också. På sommaren går han ut och slåss så pälstussarna ryker med eventuella inkräktare.

Veckan har inneburit flera stora, sociala sammankomster. Nästa vecka ska det sociala bli lite lugnare.