På ett år dog för mig tre människor som jag hade nära kontakt med; min gamla moster, en släkt till släkten och en av de allra närmaste väninnorna. Det blev tyst på telefonen. Segheten följer mig fortfarande, för jag orkar inte riktigt med livet som förut, saker hopar sig, och jag kan inte förmå mig att ta tag i enkla saker.
Andra människor kan ha försvunnit ur ens synfält på annat sätt genom att man inte längre har deras telefonnummer eller mejladresser. De är borta från det offentliga, har flyttat eller man har på ett eller annat sätt missat varandra.
För mig är detta konstigt, för mina egna uppgifter är helt öppna, men vill man göra sig osynlig så vill man väl det av något skäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar