Dagens guidning

Bilder från dagens guidningar i Brunnsparken ut till Eriksberg. Lunch där. Tillbaka med buss nr två till Ronneby och Brunnsparken.

Inlägg också på http://lilaguide.blogspot.com

Trevlig helg

Önskar dig en trevlig helg med några av mina akvareller!

Alkoholhaltigt nattvardsvin som gamla tiders avlatsbrev?

Jag erkänner att jag inte förstår. Ända sedan dåvarande fästmannen för några år sedan nekade att ta nattvarden i vår kyrka, och stod och väntade på handpåläggning av den kvinnliga prästen i stället, har jag varit frågande inför fenomenet.
Vissa tror visst verkligen att vinet förvandlas till Kristi blod, men att det krävs alkohol i det för att detta ska ske.
Vad händer då? Är det Kristi offerdöd som gör att ens egna synder blir förlåtna eller vad är detta för hokus-pokus?

För mig är detta bara konstigheter, för att inte säga värre saker om det.
Det är som gamla tiders avlatsbrev. Jag brukar tala om dem när jag ska guida i Heliga kors kyrka där man har en yttre predikstol, där man också tror att man kanske hade försäljning av avlatsbrev under den katolska tiden.

När jag som hastigast tittar in på Bloggardag känner jag mig bedrövad. Tänk dessa harvande människor som verkar tro att deras tjatande är högsta form av rätt kristendom! Vad de måste ha tråkiga liv och vara olyckliga! Så här uppträder inga harmoniska personer! Det är så klart jättesynd om dem. Egentligen.

Spel- en möjlighet till ett annat liv

Två saker förstår jag inte när det gäller spel.
Den ena är de som aldrig spelar. Den andra är de som spelar för mycket.
För mig är spelandet en självklar del av livet, ett sätt att hålla en möjlig förändring tillgänglig. För tänk om man vann miljoner! Hela livet skulle ju förändras då.
Men jag är totaldisciplinerad i mitt spelande. Aldrig en lott extra. Varje vinst tar jag i pengar, aldrig i nya lottor.

Om jag vinner? Jo, ganska ofta småvinster.
En gång vann jag femtusen kronor, en annan gång tretusen och så har jag vunnit 1000 kronor. Detta är max, och det är ju egentligen inte mycket med tanke på alla år som jag har spelat.
Men än lever hoppet om storvinsten...

Konstig attityd mot äldre

Igår såg jag programmet med den 103 - åriga bloggerskan. Hon såg spänstig ut när hon promenerade.
Vi hade också en över 90-årig kvinna i Blekinge som först flyttade ner till sin son i Thailand och sedan tillbaka med sonen och nya sonhustrun plus sonhustruns son till Blekinge. Hon sålde allt när hon flyttade och började sedan, med sonens hjälp, att blogga. Detta gjorde att hon blev mycket uppmärksammad. Nu är hon död.

Men vad som förundrar mig är den attityd människor har när det är någon gammal som gör något. De skrattar förtjust (inte hånfullt) som om det vore ytterst märkligt att gamla människor kunde göra sådant som att blogga och vara aktiva. Och så pratar man ofta med äldre som om de vore barn på nytt.
Vad förväntar man sig? Att man ska sitta stilla i soffan och titta på tv-program som man inte begriper något av? 

Ska gamla tanter cykla?

Det intressantaste med mitt guidejobb är möten med människor. Man träffar ibland på personer som fastnar i ens minne.
Igår mötte jag två personer, den ena på resan, och den andra i väntsalen på stationen, vilka jag säkert kommer att minnas.

Damen på resan hade födelsedag. Hon fyllde 96 år!
Den andra damen såg ung ut, tyckte jag, men hon visade sig vara 75 år gammal. Hon visste vem jag var och bodde också i Hoby. Men det som imponerade på mig var att hon berättade att när hon var 72 år gammal hade hon cyklat till Norge! 167 mil!
Jag berättade att jag hade cyklat fram och tillbaka på vår lilla gata och trillat på cykeln när jag hade stigit av och inte fick med mig ena benet. Och så sade jag att jag inte hade cyklat på två år.
Hon hade före Norge- cyklingen inte cyklat sedan hon var tonåring.

Vilka människor det finns! Nog kan man bli imponerad. Och nog inger de hopp!
Frågan är nu om gamla tanter, som jag, ska cykla eller inte fortsättningsvis.

Brunnsparken igen

Idag har jag startat guidningen vid Alfreds café i Hoby. Sedan åkte jag med i bussen och guidade på vägen till Ronneby och i Brunnsparken och vid ett snabbt besök i Heliga kors kyrka.
Turen avslutades för min del med lunchen på Bergslagskrogen varefter jag tog tåget tillbaka hem.
Alltid lika vackert i Brunnsparken!

Badhus nr 1. Här badade de rika under brunnsepoken.

Fontänen med Per Hasselbergs lilla staty "Grodan".

Inlägg även på http://lilaguide.blogspot.com

Ändrad dygnsrytm?

Nu har jag i fyra morgnar stigit upp klockan sju. Detta kanske inte verkar så konstigt, men för mig, som mest av allt har njutit av att, för det mesta, slippa ställa väckarklockan efter pensioneringen, är detta ovanligt.
Anledningen är att jag har målare här, och de ska börja måla klockan åtta. Det ser ju inte så bra ut om man sover då.

Nu är snart deras del av målningen klar, och så ska jag ta över och göra resten. Förhoppningsvis, om inte min arm bråkar.
Jag tycker om att måla. Det är så fint när saker blir förvandlade i ny färg.
Men först ska jag jobba ett par dagar. 
Och jag tror att jag ska hålla fast vid de tidiga morgnarna, för de var inte alls så dumma! Snart har vi mörkret över oss igen.

Bara en helt vanlig dag

Jag brukar säga att jag aldrig har tråkigt. Det är inte riktigt sant, för här i en by långt borta från större städers charm och långt ifrån släkten och många av mina vänner, kan det vara rätt så tråkigt vissa dagar. Tomt och tråkigt.
När jag liksom inte är på topp i kreativiteten, och jag är less på tröghet och trösklar, då längtar jag bort.

Det är något mycket märkligt med det här länet. Man slår på stort, mycket stort och "nu ska man", och så rätt som det är har det blivit pannkaka av alltihop.
Det förvånar inte mig att Blekinge Health Arena i samverkan med Blekinge tekniska högskola, där man öst in många miljoner, inte blev till något, för väldigt mycket blir aldrig till något här.

Har man då levt i storstädernas puls blir detta rätt så ledsamt och tröttsamt.
Varför det blir så? Jag tror att man kanske har fel män på fel plats. Släktskap och kompisskap är faktiskt ingen bra grund för anställningar! Och så är det nog tyvärr ofta att man rekryterar folk man känner hellre än högt meriterade utifrån. Skulle det mot förmodan komma någon sådan brukar hen ge sig av härifrån ganska snabbt.

Ja, idag är jag lite uttråkad här. Livet känns färglöst.
Sådana dagar brukar jag påminna mig om de gånger jag har stått inför en operation och tittat ner på parkeringsplatsen nedanför sjukhusfönstret och önskat att det var en helt vanlig dag för mig också.

För helt vanliga dagar är faktiskt inget att förakta, även om de känns lite färglösa ibland. Man ska vara tacksam för dem!

Klassisk kristendom?

Kristendom är naturligtvis inte bara en lära om synd och försoningsoffer. Att vara kristen är ett förhållningssätt till omvärlden och till medmänniskan.
Jag tänkte på det där med klassisk kristendom för en stund sedan. När denna var den kristendom som var allenarådande, var det inte då som Folket satt i kyrkbänkarna och hörde att de skulle få sin lön i himlen. Så kunde de ju förtrösta i sina kanske annars eländiga liv.

Var det då när Prästen var en överhöghet och församlingsmedlemmarna kröp, bugade och bockade? Och ännu längre tillbaka kanske många inte var läskunniga, utan de satt i kyrkan och såg målade berättelser om synden och helvetet i kyrktaken och på väggarna.

Visst är det blaskigt många gånger i Svenska kyrkans predikningar idag, och visst kan man önska att prästerna åtminstone någon gång under en gudstjänst alltid skulle nämna Jesus, och inte bara  prata allmänt känslomos om godhet och naturen. Visst detta önskar jag också. Men det finns liksom gränser!

Relations slit och släng

Egentligen har jag inget att säga, för jag har bytt relationer alltför många gånger i mitt liv. Ändå kan jag idag, när jag ser yngre personer, känna en sorg över hur de handskas med varandra.
Vi var åtminstone gifta i femton år! Då har man försökt.

Men om man bara ger relationen några år och man har barn tillsammans, då är det lite tragiskt, tycker jag. För det är stora steg att bryta upp en familj. Och alla dessa nya relationer med nya partners, bonusbarn och nya bonusmor - och farföräldrar. Vilken röra det kan bli!

Ju äldre jag själv har blivit desto mera har jag insett hur viktig kontinuiteten i livet är. Omväxling i all ära, men vi behöver också en fasthet i tillvaron. Och kanske en större ömsinthet mot våra medmänniskor.

Det finns dagar...

då jag gärna skulle ha bott långt inne i skogen, borta från all (förbannad) teknik.
Som igår när jag inte hade laddat mobiltelefonen, och den verkade stendöd, och laddningen inte kom igång. Förra gången detta hände fick jag köpa nytt batteri, för batteriet hade blivit förstört. 
Nu kände jag mig en aning panikslagen, då jag har mobilen som jobbtelefon, och jag ska guida den här veckan. 
Att få tag på batteri här går inte, det lärde jag mig förra gången. Dessutom var det söndag och allt verkade stängt, det gick inte att få information någonstans.
Hittade så en försäljare i Nederländerna. De hade den sort jag skulle ha, och jag beställde. Men så skulle jag skriva dit några siffror som jag inte visste var de stod på kortet. Ringde min dotter, som visste. Sedan kunde jag inte betala. Jag hade nämligen ingen security kod till mitt kort och inget Mobilt Bank ID, så jag fick avbeställa.
Då svor jag över tekniken! 

Är jag 100 år gammal? Och hur klarar de sig som ÄR 100 år?

Sedan skedde undret. Batteriet hade säkert stått för laddning i bortåt tre timmar när laddningen plötsligt kom igång!

Men allvarligt! Jag blir urstressad om bilen inte startar, om datorn krånglar och om mobilen inte fungerar.

Nog skulle det vara skönt att leva i ett samhälle som var fritt från allt det här! Där man inte alltid behövde bäva för att något skulle sluta att fungera.

Nu har jag varit duktig...

Jo, faktiskt, jag är nöjd med mig själv idag. Jag har för det första kört bort fjorton säckar med grenar och höga växter, som jag har klippt ner och dragit upp för nu ska huset målas. I fredags var de här och tvättade det. Jag ska själv göra en del. Detta är dels ekonomiskt, men det är också så att jag gillar att måla. Tycker det är så härligt att se hur fint det blir med lite ny färg.
Det som är högt får målaren ta.
Idag har jag målat två fönsterbleck och en trappa. Men nu har jag hosta...
Sedan är trädgårdsmästaren beställd för att klippa ner höga buskar som jag inte själv klarar av. Han är bra, och så kör han bort grenarna.

Önskar er en fortsatt trevlig helg!

En del sådana här mjölkört har jag dragit upp, men där finns många kvar. Jag gillar dem och vill inte ta bort alla.

Få bort dem?

Även om man inte kan lita på alla mätningar, så är det ju uppenbart att SD klättrar högre och högre upp. Samtidigt måste man ju bli förvånad när det finns personer som öppet undrar hur "vi" ska få bort dem. Vilka är "vi"? Det verkar vara bortåt 20 % som sätter dem som bästa parti idag, och man kan nog tänka sig att siffran kommer att öka.
Människor gillar inte att folk blir ihjälstuckna på varuhusen av förvirrade personer som har nekats asyl.M.m.m.m.

Kanske måste alla vakna till verkligheten! Nu kommer det inte längre att hjälpa att ha talkörer och hänga pizzor över deras talare. Jag kan inte avgöra om SD är ett i grunden brunt parti.
Men trenden verkar ju onekligen vara att bruna partier ökar i Europa. Det är svårt att veta hur djupt Sverigedemokraternas normalisering har gått.  
Vi i de andra partierna är nog alltför otydliga med vad vi vill, tror jag.

Om inget annat så är hen en av DOM

Förvisso finns det många sätt att skapa sig positioner på.
Nu börjar skolorna, och många elever går med klumpar i magen, för de kommer att utsättas för mobbning. Denna leds av någon, och sedan hänger andra på. En del, ja kanske till och med många, av dem som hänger på är sådana som inte har någon annan plats, ingen annan position än att smälta in i mobben. Där blir man någon, man blir en av DOM.

På samma sätt kan det faktiskt också vara i bloggvärldens debatter. Genom att ta ställning och bli delaktig i en grupps mobbningsbeteende skapar du dig en position som du inte har annars.Du är också här en av DOM, tillhörig några.
Men nog borde väl livet kunna vara mera givande? Nog är det man eftersträvar ett riktigt liv och inte ett låtsasliv med fejkade identiteter i ett ständigt gafflande i bloggvärlden.
De kontakter man skapar där är inga kontakter förrän man möts.

Och nog måste man eftersträva att möta människor IRL!

KARLS KRONA, men....!!!

I Karlskrona lanserar man en ny logga. Den ser ut så här och med vågor under.
KARLS
KRONA

Av detta framgår nog med all tydlighet att det inte är några språkmänniskor som arbetar med marknadsföringen, för jag tror inte att någon som sysslar med språk gillar särskrivningar, som kan ge så mycket missförstånd.

Men man tycker väl att man är fiffig! Och jag måste säga att jag suckar. Lika mycket som när man bytte ut det välkända "Blekinge-Sveriges trädgård" mot "Blekinge-underbara vatten."

- Vad är det för något med era vatten? frågade en gäst på en bussresa häromdagen. 

Och frågan är motiverad. Vi har en fin skärgård, men sådana finns på många håll!

Folk struntar i järnrören, tro mig!

Sverigedemokraterna verkar vara landets största politiska parti. Och det ter sig som om människor faktiskt tror detta, även om man är lite tvivlande till den undersökning som visar så.
Nu försöker några desperat hitta nedvärderande saker att säga. Och vad skriver man då om på vissa håll? Jo, de järnrör som en politiker sprang runt med i fyllan och villan i Stockholm innan han satt i riksdagen. Detta håller inte längre! Folk struntar i de där järnrören, jag lovar!
Men vad gör att SD växer så det knakar? Är det inte så att de visar en tydlighet som de andra partierna saknar. 
Vi borde kanske lära oss! Det går nog inte att vara ett parti där saker å ena sidan är så här, men å andra sidan så här.

Tydligt är väl också att liberalismens tid är förbi. Den framstår nog otydlig och flummig för många.

Var vi hamnar i den nya politiska kartan i Europa återstår att se.

Vad ligger bakom?

Måste man inte fundera över vad som fick D.S. att skriva detta fingerade biskopsbrev. Ja, att han vill ha fram sin egen uppfattning är ju klart, men han borde ju förstå att han nog är ute på djupt vatten nu.

Det har han ju varit många gånger. Har han inte förstått detta? Med tanke på den upprördhet som han har visat när han har blivit anmäld, borde man kanske inse att det finns något som gör att han faktiskt inte förstår det socialt olämpliga i sitt beteende.

Om han hade varit elev i skolan hade han troligen i dag blivit specialbehandlad för den sortens handikapp. För detta är så klart ett socialt handikapp, även om det sedan applåderas av en del av dem med svarta huvor som inte röjer sin identitet. De riskerar ju ingenting.

Pinsamt för kommentatorerna

Nog måste man le eller skratta när man tänker på hur de som trodde att brevet från biskopen var äkta nu måste känna sig.
Men, har folk ingen förmåga att fatta när saker är helt verklighetsfrämmande? Man kan, som jag skrev tidigare, inte känna den kyrkliga kulturen alls om man kan inbilla sig något sådant. Och tror man inte att biskoparna har någon som helst kvalitet? Men jag undrar hur många snopna kommentatorer som nu drar sig tillbaka! Ha, Ha!

Dag S. låter kommentatorerna göra bort sig

D.S. måste ha haft jätteroligt åt de kommentatorer som trodde att biskopsbrevet, som han lade ut idag, var äkta.
Men hur dumma är de som kommenterar?
Nog har blogginnehavaren sett till att flera personer har gjort bort sig rejält!

Skrämmande och roligt

Idag är det så roligt - och skrämmande- på Bloggardag att jag var tvungen att kommentera.
Blogginnehavaren har lagt ut ett fingerat biskopsbrev, och folk tror att det är autentiskt! Helt otroligt! Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta. Visst är det också pinsamt!
Om jag ska skratta eller gråta vet jag inte heller när jag läser inlägg från folk som jag känner väl och vet mycket om. Hur förhåller man sig till en förljugen värld?

Naturligtvis är det ytterst anmärkningsvärt att man kan dupera människor hur som helst. Det började ju redan när han gjorde blogguppehåll, och det framstod som om han gjorde detta på grund av några av oss som hade kommenterat. Hur kunde någon inbilla sig att vi skulle vara så betydelsefulla och intressanta att detta var orsaken? Det trodde jag så klart inte en sekund. Och det visade sig ju så småningom att det var helt andra saker, kopplade till domkapitel och anmälningar. Så klart!

I ett samhälle där människor inte kritiskt kan granska det de läser är risken överhängande att folk blir ytterst lättmanipulerade! Detta är givetvis farligt för demokratin!
Och man ska vara otroligt dåligt bevandrad i kyrklig kultur om man inbillar sig att en biskop i sitt ämbete skulle kunna skriva och uttrycka sig så! Så går det inte till!

De gudafrånvända

Efter att i många år ha debatterat på f.d. ölandsprästens blogg känns det plötsligt omöjligt för mig att delta i diskussionerna där.

Jag ser nämligen något som får mig att rygga. Innehållet och kommentarerna känns främmande för en kristen tro - inte bara för min personliga tro. De känns snarast gudafrånvända med en skrämmande bokstavstolkning, som gör Bibelns budskap totalt förvridet.

Det känns som om man snurrar och snurrar i bibelcitat utan att greppa innehållet, så som elever med vissa bokstavskombinationer gör. De kan läsa vad som står, men förstår inte helheten och den viktiga essensen.

Denna kan man givetvis förstå oavsett vilken politisk färg man har! Att påstå att vissa politiker inte kan vara kristna är ju enbart dravel!

Blogginnehavaren hade inte fått celebrera mässan  på 22 månader, skrev han i sin blogg, när han nyligen fick den äran att återvända till Öland för ett sådant uppdrag och att viga där.
Borde inte detta avståndstagande från en känd predikant mana till eftertanke? Människor är kanske inte så imponerade av all galla som spys ut! Det går kanske inte att jämföra kyrkomedlemmarnas uppfattning med den lilla fan cluben, där många redan har lämnat Svenska kyrkan för andra samfund. 

Allvarligt med missaktning mot församlingsmedlemmar

Jag förstår mycket väl kyrkopolitikernas upprördhet över Torbjörn Lindahls tramsande med sina "fobier", för det är så klart inte dessa i sig som är det stötande, utan den missaktning som garanterat församlingsmedlemmar kan uppleva om de läser detta.
Detta är allvarligt! Mycket allvarligt! En präst ska inte såra och få medlemmarna att känna sig mindre värda.
Självklart måste domkapitlet ta tag i ett sådant beteende hos en präst! Det har väl inget med den politiska färgen hos dem som anmäler att göra!
Präster kan väl inte vara empatistörda om de ska fungera i sitt ämbete! Då ska de bort!

Ids inte

Det händer ganska ofta att jag plockar bort inlägg här, eller rättare sagt så döljer jag dem. De finns kvar som utkast.
Det kan vara något som jag har skrivit med synpunkter på något aktuellt, bara en tanke om det. Meningen är inte att detta ska utmynna i ändlösa diskussioner om innehållet. Sådant orkar jag inte med. Oändliga mängder med ord har för länge sedan slutat att intressera mig.
Sedan är det ju väldigt konstigt vad människor kan tycka en massa saker om sådant som de faktiskt inte kan ha en aning om. Hur vet folk, som aldrig själva har varit förtroendevalda inom Svenska kyrkan, så väl  hur ALLA förtroendevalda är? Löjligt!

Nu börjar den årstid som jag gillar bäst. Jag är en typisk höstmänniska, som njuter av de mjuka höstfärgerna när de kommer och värmen som ofta finns vid den här tiden. Jag minns när jag arbetade på högstadiet hur olidligt varmt det kunde vara när skolan började.
Och nu är det sju år sedan jag gick i pension. Sju år! Otroligt!

Jag minns också hösten 1999, när jag hade kommit tillbaka till Blekinge efter Oskarshamnsjobbet. Jag läste då vid högskolan/universitetet på 1,5 fart, så jag hade mycket att göra. Solen sken i början av terminen, och jag satt i trädgården och njöt och läste. Jag var hemma igen!

Idag var jag på bilverkstaden i Karlshamn och på vägen hem passade jag på att ta en liten extra biltur. Körde över Vägga och Kolleviks camping och ner till Järnavik och tittade på hamnen där skyltarna till Tjäröbåten finns kvar, fastän båten inte går i år. Detta är nog vemodigt för många, som brukade åka dit.

Samma tid förra året.

Vägga i år.

Järnavik.

Det blåste igår, och det har blåst idag. Svårt att få bilden tydlig i vinden.

EN mamma och EN pappa?

Jag är rädd för att inom KD kommer man nu att föra en diskussion om något som inte stämmer med verkligheten. En del kommer att hävda att barn har rätt till en mamma och en pappa. Är dessa då helt omedvetna om att dagens barn ofta inte har bara EN mamma och EN pappa utan två- minst- av varje slag. 
Vad som borde diskuteras är i stället skilsmässorna och hur barnen mår av att bo en vecka hos den ena föräldern och nästa vecka hos den andra. 
Och så borde vi diskutera de sena abortgränserna.

Partivänner i KD! Debatten kommer tolv år för sent!

Homosexuella par har rätt att adoptera sedan 2003. Alltså har man haft denna rätt i tolv år!
Nu har Ebba Busch Thor väckt frågan att KD, som tidigare har sagt nej till detta, för de anser att barn behöver en mamma och en pappa, ska ändra linje.
Varför det? Lagen gäller, KD har inte skuggan av en chans att ändra på den. Är det inte bättre att bara begrava en fråga som knappast gagnar partiet att diskutera, då motsättningarna i uppfattning är uppenbara. Risken är väl uppenbar att KD kommer att ses som ett bakåtsträvande betongparti om man inte accepterar lagen.

Detta påminner mig om lärarna på den folkhögskola där jag var rektor i 6,5 år. När frågorna var färdigdiskuterade och besluten tagna försökte man dra igång en ny diskussion om dem genom att ringa styrelseledamöter för att riva upp besluten. Så fungerar inte en demokrati.

Skiljelinjerna i mitt parti kommer troligen att bli mer och mer tydliga med den nya partiledningen. Men vi ska akta oss! Människor idag vill nog ha tydlighet och inte ett å ena sidan och å andra sidan! Då blir man nog bara förvirrad. Vissa frågor, där ens uppfattning faktiskt är betydelselös bör man kanske därför tiga i!

Men varför är de kvar?

Är det inte logiskt att man byter arbetsgivare om man är mycket missnöjd med anställningen.
Detta tycker jag de präster som hela tiden klagar på Svenska kyrkan borde göra om de är anställda där. De gagnar inte kyrkans utveckling, tvärtom. Det finns väl andra samfund för sådana som bara gnäller. 
Och inte tror jag att Gud kommer till deras hjälp, de påstår ju att det är han som är arbetsgivaren. Ja, ja!!!
Han är nog alltför kärleksfull för att vilja ha med dessa destruktiva krafter att göra. Tror jag!

Sedan kan man naturligtvis förstå att det kan vara bittert att totalt ha förlorat sin status, att förvandlas från någon, som folk har sett upp till, till någon som snarast ter sig som en bakåtsträvande, lite löjlig figur.

Tydligare på avstånd

Jag har haft förmånen att umgås med några av min ungdoms ex, det vill säga de som inte är döda.
Antingen är det så att man var som en blind höna eller också är det så att jag har ändrat mig eller åtminstone profilerat mig starkare själv.
För vad tänkte jag på när jag lierade mig med en windsurfande och tävlingscyklande ung man? Det gick inte då, och det skulle definitivt inte gå nu heller när han fortfarande är densamma!

Nu går vi bakåt för att gå framåt

Det är väl klart att det kan te sig lite löjligt att man på ett riksting i ett politiskt parti ska diskutera gällande lagstiftning som partistyrelsen inom KD nu kommer att föreslå rikstinget vad gäller homosexuellas rätt att ansöka om adoption.
De har ju redan den rätten, men få adoptioner görs, förmodligen beroende på att man vet hur man gör barn, även om man är homosexuell och skaffar sina barn på naturlig väg så att säga.

Nu handlar det vid adoptioner alltid om rätten att ansöka om adoption. Detta borde väl alla människor ha!? Å andra sidan är det givetvis viktigt att man prövar föräldrarnas lämplighet ordentligt. 
Sedan får man ju vara tacksam över att inte alla par som får egna barn prövas, för då skulle det kanske inte bli så många barn. Och så stabila är väl knappast relationer över lag med tanke på alla skilsmässor och nya partners som kommer in i bilden. Kanske skulle man börja räkna hur många mammor och pappor ett barn har under sitt liv!
När det gäller adoptioner tycker jag att det är fantastiskt att människor betalar stora pengar för att adoptera ett barn vars anlag man ju knappast kan ha en susning om. Ett barn som kanske i tonåren kommer att göra allt för att få tag på sina biologiska föräldrar eller i vart fall  sin mor, dessutom. Detta skulle jag nog fundera många gånger över!

Ja, det finns många uppfattningar i ett konservativt parti som KD. Men en sak är väl säker, man kan inte vara trovärdig genom att utesluta. 
Det är också olyckligt att man blandar ihop Svenska kyrkan och KD, tycker jag, speciellt när det finns präster som inte riktigt kan handskas med sin Bibel, utan till och med blandar in Sodom och Gomorra när två oskyldiga tjejer i tjugoårsåldern ska gifta sig.
Sådant trams vinner nog varken kyrkan eller KD på! Man behöver väl inte var tossig för att man betraktar sig som religiös!

På guidebloggen

Nytt inlägg på min guideblogg
"Sex säsongers guidning"
http://lilaguide.blogspot.com

Trevlig helg!

Önskar er en trevlig helg!

Krukorna står på min uteplats.

Är vi charm- och passionslösa?

Hur är vi svenskar i omvärldens ögon egentligen? Förr tyckte jag att jag visste mer, förr när jag arbetade med invandrare och asylsökande och när jag reste som reseledare i Europa. Nu vet jag knappt någonting kan jag tycka, trots att släkten faktiskt med tiden har blivit ganska så internationell.
Jag minns mina invandrarelevers föräldrars fasa, nämligen att deras söner skulle hitta en svensk flickvän eller att deras döttrar skulle bli som de oanständiga svenskorna.

Men är vi inte urtråkiga? När jag ser svenska filmer tänker jag på hur dystra alla är. Sällan är moderna svenska filmer roliga eller charmiga, utan tunga, tyngda av allehanda bekymmer. Är det konstigt att så många människor mår dåligt i det här landet med denna dysterhet? Och läser man bloggkommentarer undrar man hur karlarnas fruar står ut!

Eftersom jag fortfarande har svårt att röra mig efter cykelvurpan häromdagen tittade jag på reprisen av filmen om Palme. Jag såg den för länge sedan, och jag såg den häromdagen också. När jag hör sossesångerna och minns den tiden, så var det ändå en glöd i den som jag har saknat efteråt. Att vara socialdemokrat på 1970/80 talen betydde att man trodde på framåtskridande och utveckling. Nu känns rörelsen mera omodern och tung, den också. Jag lämnade den i början av 2003 för att gå över till FP för att 2012 gå över till KD. 
När jag presenterade mig på ett möte för en tid sedan för nya medlemmar förklarade jag att jag gick från klarhet till klarhet.

Jag har börjat längta söderut. Bara det inte hade varit varmt. Med åren har jag börjat tycka allt sämre om värme.

Min insändare idag

I BLT:s papperstidning och på nätet www.blt.se Insändare, långt ner på sidan.

Nu går jag med käpp igen!

Tanken var god. Jag reparerade min cykel; däck, lyse, smord kedja och sänkt sadel, och så skulle jag ta en liten provtur. Den första på två år. 
Tänk att det är så svårt att cykla! Jag vinglade först hit och dit, innan det började gå bra, trots att sadeln nu faktiskt är för låg.
Men, så stannade jag och hoppade ner på båda fötterna. Lyfte ena benet till andra sidan, men fastnade och störtade handlöst ner på gatan på höften. Jag hade inte en chans att komma upp, men tur i oturen var att jag var utanför mitt hus, ingen bil fanns bakom mig, och grannen  mittöver och hans två barn var ute i trädgården.
- Hjälp! skrek jag, och de kom genast till undsättning.

Upp kom jag inte av egen kraft, utan de fick lyfta upp mig från gatan. Skönt med grannar!
Jag tror att fettet runt höfterna gjorde att inget bröts. Det hade nog gått riktigt illa om jag hade varit smal. Men jag har svårt att röra ena benet, och nu går jag med käpp igen här hemma.
- Det tar ett par dagar att bli bra, säger dottern, brevbärare sedan många år.Tror du inte att brevbärare trillar på sina cyklar? Jag vet!

Fast detta känns bara som en liten tröst just nu!

Insändare

Jag har skrivit ännu en insändare om turismen.
Den finns nu på nätet.

www.blt.se      se Insändare "Öppna turistmagneterna igen."

Vi söker värme och skönhet i en galen värld

Jo, nog är det en galen värld. Två personer blir mördade när de är på IKEA. Varför? Mördarna och de mördade lär inte ha känt varandra. Far man nu bara fram och tar död på folk hur som helst? Vad är det för sjuka människor detta handlar om?

Någon/några bränner ner fattiga EU-migranters enkla bostäder i husvagnar och förstör de få ägodelar de har. Vilken helvetisk, genuin ondska!

Vad är det som händer här? Tar vi inte hand om människor som mår psykiskt dåligt? Låter vi dem bara fara runt och förstöra och ta död på andra hur som helst? För nog måste det vara något sådant som ligger bakom. Människor har väl inte rent allmänt någon sorts behov av att förstöra och döda?

Mitt i detta kan vi se klara och tydliga tecken på hur vi människor vill ha glädje och skönhet. Titta på Allsång på Skansen, dit människor flödar. Jag märker det på facebook, när jag lägger ut en vacker bild, hur detta uppskattas.
Vi behöver skönheten, värmen och medmänskligheten. Vi behöver inte våld, mord och terror.
Men var och en av oss måste försöka vara ljusets bärare och inte mörkrets!

I kvällssolen...

i min trädgård

Vi behöver skönhet, poesi och musik

I många år levde jag i de stora svepen. Först åren då jag var reseledare på bussresor, och jag tyckte att jag mest satt på Autobahn i Tyskland i transporter på sommaren, i en ständig ström med nya människor, nya platser, nya hotell, nya restauranger och sevärdheter.
Jag började se tecken på annalkande slutkördhet. På morgnarna tog det ett tag att orientera sig innan jag visste var jag var. 
En dag satt jag utanför ett konstmuseum (minns inte namnet nu) i Venedig, och där inne var en utställning av Caravaggio. Konsthistoria är mitt huvudämne i min första examen. Jag gick inte in! Orkade inte, iddes inte, så medan mina gäster hade egen tid satt jag på trappan och tittade på duvorna på Markusplatsen.
Då var jag nog rätt så slut i huvudet, nästan urblåst.

Sedan kom tiden när jag for mellan olika bostäder; Stockholm- Blekinge, Oskarshamn- Blekinge och sedan alla resor till barnen där de har varit och är. Till Sundsvall när dottern studerade på Mitthögskolan, och sedan till Stockholm, Göteborg och Malmö för att träffa dem, och vid detta är jag ju fortfarande.

Jag skrev en gång en dikt om blommorna vid vägen som jag inte hade sett på så många år.
Nu ser jag dem! Jag har dragit i handbromsen och ägnar mig till stor del åt den skönhet jag ser, skriver inte bara blogg och debattartiklar, utan också poesi och berättelser och försöker fånga det vackra i bilder och akvareller.
Det är där i naturens skönhet, i poesin och i musiken som jag förnimmer Gud! Inte i ett ständigt tjafsande om vem som är mest rätt eller mest fel!

Desperat sökande efter sammanhang

Den där prästbloggen är faktiskt ett märkligt fenomen. Det såg man ju inte minst när bloggaren själv slutade skriva, men kommentatorerna (jodå, delvis jag också!) fortsatte inbördes.
Men vilken funktion har då bloggen?
Den verkar ju mest ha en social funktion, där man tillsammans söker ett sammanhang, något man kan klaga och oja sig över.
Är det så att det ibland är människor som till stor del är utan privata sammanhang, som desperata söker sig dit för att hitta ett sådant, några man skenbart  kan "umgås" med och ha gemenskap med? Är det människor som det är mycket svårt att umgås med IRL? De kanske saknar den där sociala förmågan som gör ett umgänge möjligt?
För det är ju inte alls enbart högkyrkliga präster som figurerar där, och dessutom är det ju flera flitiga kommentatorer, som tydligen hör till andra trossamfund.
Egentligen finns det nog mycken tragik dold i de kommentarsfälten.

Trevlig helg!

                                      

Trevlig helg!      

Min guideblogg hittar du på http://lilaguide.blogspot.com Välkommen!

Ronneby igen

Idag har jag guidat i Ronneby igen, nu hembygdsföreningar från Varberg/Falkenberg. De besökte också Möllebackagården, där vi har vår hembygdsförening. Och så besökte de Mor Oliviagården. 

I den fantastiska Brunnsparken blommar blå hortensior. Och utanför Heliga kors kyrka de vackra rosorna.

Idag guidning åt andra hållet

Idag har jag guidat västerut,i Karlshamn och Mörrum. Först besökte vi Karl Gustafs kyrka vid torget, därefter åkte vi till utvandrarmonumentet och sedan var det kaffe i Vägga. Sista stoppet var i Mörrum.

Axel Olssons utvandrarmonument av Karl-Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Invigdes 1959 i närvaro av Vilhelm Moberg.

Vägga.

Mörrum laxfisket.

Guidning idag

Idag har jag guidat en jättetrevlig grupp i Heliga kors kyrka i Ronneby och i Brunnsparken.
(se mera på http://lilaguide.blogspot.com)

I Heliga kors kyrka finns flera epitafier, minnestavlor av välkända borgare.

 Brunnsparken sen eftermiddag.

Läs en prästs insändare idag!

Idag vill jag rekommendera alla att läsa prästen Luka Vestergaards fantastiska insändare i Sydöstran "Många missuppfattat kyrkans uppfattning".
Jag ska nog vara kvar i Svenska kyrkan i alla fall! 
www.sydostran.se     Se Insändare till höger långt ner på sidan!

Har någon/några kommentatorer fått kalla fötter nu?

Det ska bli intressant att se vad som händer på f.d.ölandsprästens blogg nu. Onekligen verkar det som om någon/några (förutom jag själv) har dragit sig tillbaka.
Ja, det gäller att vara försiktig nu när en präst har blivit anmäld till Domkapitlet för vad han har skrivit på sin blogg, och när tydligen också D.S. har figurerat i klagomålen.
Det visade sig ju också att både jag och en annan debattör (åtminstone efter vad hon sade) lätt kunde ta reda på namnet på två av kommentatorerna. Lekande lätt till och med. De hade gett så mycket information om sina liv att det inte gick att ta miste. Av samma anledning kunde jag utesluta en annan, där förhållandena inte alls stämde.

Då är det nog bästa att backa för någon/några... för tänk så förargligt om man blev avslöjad!
Dessutom ska det ju bli hårdare tag på bloggen vad gäller att plocka bort kommentarer. Detta är väl inte en dag för tidigt!

Det måste finnas gränser för prästerna!

Givetvis måste det finnas gränser även för präster, såväl som för alla andra som jobbar. Det är inte rimligt att de ska tro sig ha rätten att åka i någon sorts gräddfil som gör att de kan diskriminera människor fritt, bestämma vilka som enligt dem är värdiga att gifta sig och till och med döpa sina barn! Som medlem i Svenska kyrkan borde givetvis alla ha de rättigheterna. 
Prästerna ska tjäna och inte härska! Och de är anställda och har därmed en anställds skyldigheter.
- Det finns skäl varför man inte vill ha med Svenska kyrkan att göra, sade en släkting till mig.
Jo, så är det nog!
Dags att gå ur igen?

Bibeln som farlig läsning

Säkerligen är det så att för de flesta i vårt sekulariserade samhälle är Bibeln en ganska okänd och ointressant bok. För andra är det stor litteratur. En del ser det som berättelser om Guds uppenbarelser på jorden och åter andra ser det som Guds absoluta ord.
Med den senare tolkningen har man tagit Bibeln som det rättesnöre, som ska gälla till och med ovan regler och lagar.
Då är det farligt!

Just nu har debatten om äktenskap för samkönade par på nytt dykt upp i kyrkliga sammanhang. Anställda präster inom Svenska kyrkan har nämligen den unika positionen att de i kraft av sitt ämbete kan neka vissa arbetsuppgifter som borde ligga på deras bord. Dit hör vigseln. De behöver bara viga dem som de anser vara värdiga att vigas av dem. Är några i deras ögon inte det, kan de överlåta ärendet till en kollega.
Detta handlar inte bara om samkönade par, utan också om exempelvis frånskilda. En del präster vill inte heller viga sådana, i vart fall inte förrän de själva har skilt sig och gift om sig, ibland flera gånger.
Nu har jag hört talas om en präst som inte heller ville döpa ett barn för att föräldrarnas gudstro - eller brist på sådan - inte passade honom. Kunde inte Guds välsignelse komma över barnet genom dopet i alla fall?
Naturligtvis är en sådan här situation ohållbar. Det är inte rimligt i vårt moderna samhälle att någon ska gå utanför lagen och ta en tvåtusenårig skrift som intäkt på att detta är helt okey.

På vissa håll markerar man. Så har en präst i norra Sverige, som har raljerat med begreppen homofobi och islamofobi, blivit anmäld till domkapitlet.
Vi får hoppas att det kommer flera anmälningar, även på annat håll. De här prästerna ska inte ta sin befängda tro som intäkt för att kunna diskriminera människor och gå emot de beslut som kyrkomötet har tagit.
Trivs de inte med att alla människor ska behandlas med respekt och kärlek  finns det väl andra, mera passande samfund, för dem än Svenska kyrkan!
Det är hög tid att markera mot dem! Bra att det görs!

Och så har D.S. återupptagit bloggandet efter att tydligen ha hållit på och grejat med domkapitel och Överklagandenämnd. Vad var det jag sade? 
Visst skulle det vara skönt för många av oss om vi fick en kyrka, där man upplevde att alla drog åt samma håll, och luften var ren, i stället för dessa aggressiva och tråkiga underströmmar.

Har vänstern monopol på Pride?

Sverigedemokraterna gjorde ett eget Pridetåg i Tensta för att markera mot islamismens negativa hållning till homosexualitet.
Detta fick vänstern att resa ragg. Inte får SD hålla på med frågor som de anser som unika vänsterfrågor! Människors lika värde.(fast det gäller inte sverigedemokraterna här)  De påpekar att SD gör detta för att markera mot islamismen.
Tänk, var kan SD ha fått så konstiga idéer ifrån som att det finns en negativ hållning till homosexualitet där?
Fast SD borde nog gå ut och vifta med sina regnbågsflaggor i vissa högkyrkliga områden också, för det är inte ett enda dugg bättre där.
Frånsett detta gillar jag inte Pride. Jag tror att Pride förstör mer än den gagnar. Den blir en sorts manifestation för något avvikande i stället för att markera normalitet. Dessutom, som jag redan har skrivit många gånger, så ger paraden en enbart lössläppt bild av homosexualitet.
Personligen anser jag också att det finns en stor spännvidd inom HBTQ-området, vilket gör att frågorna kanske inte borde kopplas ihop. Lika lite som ett vällustigt gayliv har något med vanliga Svensson samkönade par att göra.
Inte har väl porrshower något med vanligt Svenssonliv att göra i heterosexuella förhållanden heller?