Vi tycker olika, men det har ingen betydelse för kärleken övervinner allt! Tror man kanske.
Ölandsprästen har förlovat sig med en ung kvinna, som är präst. Vi får då hoppas att han slutar att uppfatta kvinnor som ovärdiga prästämbetet.
Ovärdighetskänslan är nog det värsta som kan drabba en. Den äter sig fast, gräver sig ner i en och får en att förtvina inifrån.
Den är ingenting att leka med, ingenting att nonchalera. Det är lätt hänt att man tar över sin omgivnings bild av en och gör den till sin självbild. Därför är det så oändligt viktigt vilka människor man omger sig med om man ska må bra.
Förälskade människor mår ofta bra, och kanske kan förälskelser göra att människor förändras och börjar betrakta varandra som värdiga - också i ämbetet. Då är detta nog Guds vilja och kanske ett sätt att få tyst på de värsta kvinnoprästmotståndarna.
Vad säger nu fan cluben? Stannar de kvar och applåderar och gratulerar?
22 kommentarer:
Vad roligt för de nyförlovade men hur går detta ihop...
Jag förmodar att många inom den yngre generationen kvinnliga präster, som är uppvuxna i ett mer mångkulturellt samhälle, har lättare än den äldre generationen att acceptera olikheter i tro och teologi. Har man en övertygelse att man är kallad av Gud att vara präst, betyder det kanske mindre vad männikor tro om detta. Dessutom kan det ju finnas en åsiktsgemenskap mellan vissa kvinnoprästmotståndare och vissa kvinnliga präster om att "man ska lyda Gud mer än människor", dvs att man ser inte detta som en jämlikhetsfråga eller som en fråga om att "rätta sig efter demokratiskt tagna beslut", utan om olika sätt att tjäna Gud.
Ett mångkulturellt samhälle? Vad har det med kvinnoprästfrågan att göra? Och det mångkulturella samhället finns då rakt inte överallt i det här landet. Mest i storstäderna.
Bara inte unga kvinnor inte begriper vad en i grunden nedvärderande attityd till det de sysslar med betyder! Det ska man kanske vara lite äldre för att begripa.
Men så finns det ju något som kallas
"identifikation med aggressorn" relationer också! Det är när man blir kär i sin motståndare.
Vi får önska dem lycka till och hoppas att hon inte blir uppäten!
För övrigt var det inte vad Gud menade, utan vad D.S. tyckte, L.F. Och han är väl människa!
Äldre kvinnor är sällan masochister, det är väl därför de inte gillar män som trampar på deras heder!
Jag blir rent bedrövad och ledsen av att man inte ska kunna ha olika åsikter och ändå älska varandra. Du har ju inte ens förstått vad jag menade, och ändå har jag uttryckt mig tydligt nog. Jag förmodar att bådas inställning är att man ska tjäna Gud mer än människor och att hon anser sig kapabel att själv avgöra vad Gud har kallat henne till, utan att fråga D.S.
Och vad fan har detta med ålder och mångkultur att göra?
Tycker du att äldre kvinnor ska känna sig förstockade av dina fördomsfulla gubbkommentarer? För nog är man en gubbe vid din ålder-med råge!
Vad vet du om skillnaden mellan äldre och yngre kvinnliga prästers inställning?
Tror du att yngre är mera toleranta mot prästgubbarna som är kvinnoprästmotståndare? Tänk jag tror precis tvärtom! I allmänhet.
I tidigare inlägg skrev du om åldersskillnad. Var det med tanke på de nyförlovade?
Nej, det var generellt.
När jag själv förlovade mig förlovade jag mig inte med något jäkla ämbete. Man behöver inte acceptera varandras åsikter som något som man får på köpet. Och vad händer om ändrar sig under livets gång, så att man inte tycker lika, även om man gjorde det från början? Ska man skiljas då? Och jag tror faktiskt att det finns en del yngre (kanske även en del äldre, men det vet jag inte) kvinnliga präster, som ger blanka f*n i vad kvinnoprästmotståndarna tycker om att de är präster.
Präster brukar ju offentligt tala om vad de tycker, så det behövs inga personliga diskussioner för att det finns en grupp yngre kvinnliga präster som hellre ser till den tro som förenar än till de tvistefrågor som splittrar.
Kan det vara så att yngre kvinnor inte är lika rädda som äldre? De har en egen styrka och de behöver inte definiera sig utifrån en man?
Får bara en känsla av att nya tant lilas kommentarer här ger uttryck för en syn på kvinnor (speciellt unga) som svaga och män som starka.
Nej då, kvinnor är nog i allmänhet starka, yngre som äldre, såvida de inte i hela sitt liv har haft en man, som har sagt dem motsatsen. Detta är inte helt ovanligt ibland kvinnor som är cirka tio är äldre än jag. Ja, och så kan man ha en man som försöker mästra en!
Starka män vill jag gärna se! Sådana har jag letat efter i hela mitt liv. (Oj, nu kommer nog LFL med en kommentar, och sonen skulle invända, fast han lär nog inte läsa bloggar, och dessutom är han i det stora landet over there just nu!)
nya tant lila,
Hur orkar du med dina ständiga påhopp på män?
Att utmåla kvinnor i en slags "offerroll" är inte särskilt smickrande för kvinnor...
Nej, jag har inte på något sätt utmålat kvinnor som offer. Hur får du det till detta?
Jag har bara efterlyst starka män!
nya tant lila,
Jag kan ha missuppfattat dig, men så här skrev du: "Nej då, kvinnor är nog i allmänhet starka, yngre som äldre, såvida de inte i hela sitt liv har haft en man, som har sagt dem motsatsen."
Här känns det lite "kvinna som offer", tycker du inte det själv?
Det är bara trist att notera att du inte mött några starka, trygga, stabila män. Har du funderat på vad det beror på?
Hur ska en man bete sig enligt dig?
Jo, men visst finns den sortens kvinnor. Men de var ju (är ju) fruar, levde på sin mans eventuella status, var hemmafruar i vart fall så länge barnen var små.
Och skulle aldrig i sitt liv kunna leva på sin pension ensamma! Vad vill du kalla den kategorin kvinnor?
Men detta betyder väl inte att alla kvinnor är offer!
Jag var ung i den stora kvinnofrigörelsens gyllene tid!
Med 40-talister som män landade vi ofta senare i skilsmässor.
Varför jag inte har mött någon trygg och stabil man?
De finns väl inte!!!
nya tant lila,
Jag skulle ALDRIG visa sådan brist på respekt mot de kvinnorna att jag hade placerat dem i en "offerroll". ALDRIG!
Jag skulle aldrig definiera människor utifrån ekonomisk förmåga eller yrkesroll.
Och ditt påstående om huruvida starka män finns eller inte bekräftar bara min tidigare iakttagelse. Din människosyn är bara att beklaga.
Men de här kvinnorna ÄR offer! De är helt enkelt lurade. Vad gör de om de skulle vilja skilja sig? Det finns många som helt enkelt inte har råd att skilja sig, fastän de lever i mycket dåliga relationer.
Och vad gör de om mannen (sådant kan hända) hittar en ny kvinna och vill skilja sig? Jag har sett en del sådana tragiska fall.
Plötsligt står 60 pluskvinnan utan fast mark i arbetslivet och med en framtida pension som är minimal! Och mannen seglar iväg med den nya, med sina pensionspoäng och livförsäkringar.
Det jag skrev om starka män, var ett skämt. Det finns säkert någon, någonstans om man letar riktigt intensivt.
Där är jag inte överens med dig. Att placera kvinnor i en offerposition utifrån de kriterier som du använder är för mig djupt nedvärderande mot många kvinnor.
En människa är faktiskt mer än pensionspoäng och yrkestitlar.
Ta t ex min mor. Hon valde bort sin yrkeskarriär för att vara hemma med oss när jag och min bror var små. Tog sedan kvällsjobb när vi började skolan.
Var hon en svag kvinna - ett offer? Nej, ingalunda. Hon var en stark kvinna som gjorde val och prioriterade i sitt liv.
Sådant tycks inte "karriärkvinnor" förstå. De tycks vara uppslukade av att människans värde är yrkespositionen.
Jodå, visst är en människa mer än pensionspoäng!
Men en pension består av de poäng man har fått ihop!
Och det är bra att ha råd att leva.
Det är djärvt, tycker jag,att inte ha ett eget förvärvsarbete.Och det handlar inte om karriär. Men konsekvenserna av att inte ha förvärvsarbetat särkilt många år kan ju i vissa fall bli förödande!
Själv förlorade jag ca 1000 kronor i månaden genom ett år på lärarhögskolan mitt i förvärvsarbetet, eftersom jag bestämde mig för att bli lärare efter 6 år som utbildare.
Skicka en kommentar