måndag 24 juli 2017

Ett skrämmande scenario från regeringen

Kan det verkligen vara möjligt att statsministern och ansvarig minister för Transportstyrelsen inte kände till den utredning som pågick? Verkar inte detta helt otroligt?
Annars ljuger de? 
Om det verkligen är så att det finns sådana brister i regeringssamarbetet som det nu visar sig, måste vi givetvis bli av med denna regering så fort som möjligt! Den  verkar ju helt livsfarlig och farlig för rikets och medborgares säkerhet!
Måtte nu de andra partierna se till att något sker!

Så skyddar du dig mot...

Akta! Se upp!'

Så skyddar du 
dig  mot ID-kapningar
ditt bankkort
din bostad
din bil
din handväska

Så skyddar du dig
mot oärliga telefonförsäljare
falsk hemtjänstpersonal
farliga taxiförare
rånare, våldtäktsmän, sol- och vårare
falska identiteter på sociala medier
etcetera, etcetera

Vad är det för ett samhälle vi har fått? Jag blir så oändligt trött!

Hur många känner du i din närmaste omgivning som har haft inbrott i sin bostad?
Jag känner flera. Det värsta var, tyckte jag, när en hund hade blivit utsläppt genom ett inbrott och sprang runt på gatan.
Hur många känner du som har fått sina cyklar stulna? Jag känner många. Speciellt i Skåne.

Har du själv blivit bestulen på något? Det har jag blivit några gånger; flera smycken på ett hotell i Italien, ett jättefint pennskrin som barn när jag hade ställt skolväskan för ett tandläkarbesök, en portfölj på tunnelbanan i Stockholm, just när jag hade flyttat dit. Den fick jag tillbaka dagen efter, för den hade varit slängd i en skog. Allt var kvar, det fanns inget att stjäla i den.
Jag blir så trött!



fredag 21 juli 2017

Reaktioner efteråt

När jag var föreståndare för de korta kurserna och lärare på folkhögskolan här i byn, hade vi bland annat kurser med landstinget. Där var man som lärare mest pedagogisk övervakare, eller vad vi ska kalla det.
Speciellt minns jag en sak från dessa kurser. Föreläsaren berättade om sorg och sade att den kan ligga inkapslad och komma fram vid senare tillfälle. Så talade han om en kvinna, som först förlorade sin man, som hon inte verkade sörja. Men sedan dog katten, och hon blev otröstlig.
Själv trodde jag att det verkligen var så att hon sörjde katten mer än sin man, men det är ju en annan historia.
Historien skulle visa hur man sörjde i efterhand i mindre laddade situationer.
Jag satt just och letade efter en adress i min pärm för seniorförbundet där jag är kontaktperson. Där fanns också urklippen från mediedrevet förra året.
Det var ju förfärligt! Konstigt att jag inte mådde sämre då. Är det jag upplever nu en försenad reaktion?
Och en annan sak.  I en insändare menade jag att KD breddade sig till döds
Är det detta som gör att man just nu ligger så risigt till? Jag hade kanske rätt? Värdekonservatism, om man fortfarande har ambitionen att vara ett parti med värdekonservatism,  måste nog hållas inom ramar.

torsdag 20 juli 2017

Fräscht och fint, men...

En kvinna och tre små barn tros ha blivit mördade i Gårdsten i Göteborg. Lägenheten brann.
Jag känner området. En av mina familjemedlemmar bodde där i sju år. Lägenheterna var nyrenoverade, fräscha och fina. Området, vart fall i den del de bodde, var rent och vackert pyntat med blommor. Det var inget förfall, utan allt såg mycket bra ut. Men...

En gång sköts det i närheten av dem när de var ute och rastade hunden. En pojke blev mördad på fotbollsplanen, där de ibland rastade hundarna. Man riskerade att få bilen uppbränd när man ställde den på parkeringsplatsen.
Så var det med den förortsidyllen Synd för det var vackert där.

Margareta- förr och nu

När jag var barn hade jag bara en namnsdag, och det var Margareta, för mitt första namn fanns inte då. Namnsdagar firades i mitt föräldrahem. Den 21 var det Johanna, och det hette min mormor. Mormor, tre mostrar och en morbror bodde i mostrarnas ville mittemot vår. Och den 22 juli hade vår far födelsedag. Det var kalas i dagarna tre.
Nu sitter jag här med katten Bellman, och får vara glad över eventuella Grattis på facebook...


Blommorna från Mr år 2012.


onsdag 19 juli 2017

Vad är det med mig?

Visst, jag gillar att gå för mig själv med katten Bellman, läsa lite, lyssna lite på musik, spela lite piano, sitta i min trädgård och ta det lugnt i min egen takt.
Men i år är detta inte självvalt. Och jag undrar när detta tillstånd egentligen började- och om det blir permanent. Vissa hålltider har jag. Vid min födelsedag hade jag inte denna värk i benen som jag har nu. Då hade jag inga problem att stå och fixa saker i köket stående. Detta var i slutet av februari. Så när började det?
Låst läge. Så skulle jag vilja säga om det hela. Jag orkar inte.
Försöker ta lite i taget i trädgården, där häcken behöver klippas, och gräset på sina håll är halvmeterhögt och ska klippas med trimmer.
Kämpar med ett blodsocker- utan medicin- som vissa dagar ligger på gränsen till för högt. Ett tråkigt liv för en som gillar kakor och choklad!
Vad är det som händer eller har hänt?
Allt går i ultrarapid, och planerar jag tre saker en dag kommer jag sällan igenom mer än en sak.
Katten Bellman har nu svårt att hoppa upp i fåtöljerna. Och det är länge sedan han kunde hoppa upp på köksskåpet över den stora frysen. Jag väntar på att han ska sluta andas.
Hoppas han går före mig!  Och före den gamla bilen!
Fast vad gör jag om jag en morgon hittar en död katt i stolen?
Usch, hemska tanke!
Utbrändhet? Ja, kanske...
Livet har gått in i låst läge...
Och på facebook ser man tjusiga bilder från alla som är ute och reser... Här sitter jag! 







Med ålderns rätt...?

räcker man bara tunga åt mattes
- Gå ner från matbordet!
och rör man sig inte ur fläcken...


                                    (Bellman 19 år gammal)