torsdag 27 april 2017

Fullt ös på Spf

Det hade nog inte varit många utifrån som hade trott att de var på en pensionärssammankomst om de hade kommit  till oss i Spf i min by idag.
Där var det verkligen fullt ös med fantastisk körsång, härlig allsång och annan musik. God fika och trevligt umgänge gav mersmak för mig som inte varit på mötena sedan förra årsmötet.

På bilden är bara halva kören.





Trött på osakligheterna

Nu ska jag ha läst något meningsutbyte om fossila bränslen, och detta ska ha gjort att jag har skrivit om nedvärderingar från en kommentator av blogginnehavaren som skrev om detta.

Jag vet inte vad detta är för blogginlägg. Det är i vart fall inget jag har läst.
En del människor verkar jaga folk som de kan trakassera och nedvärdera. Vi ser det så gott som dagligen på f.d. ölandsprästens blogg, där ett gäng verkar ligga i bakhåll färdiga för samma eller ett nytt byte.
Den omskrivne debattören har hittat ett byte i en stackars kommunalpolitisk s-märkt  man i Norrland som han ständigt försöker överglänsa och vars obetydlighet (vad han nu vet om detta?) han försöker påvisa. Men det är väl så man gör sig välkänd inom de politiska partierna? Eller? Det gör nog att andra gärna vill ha en till förtroendeuppdrag!!! Puh!

onsdag 26 april 2017

Att lite göra bort sig

En gång gjorde jag nästan bort mig- eller gjorde lite bort mig- inför en av de kända lokalreportrarna på en småländsk ort. Jag sade nämligen att jag "bara" hade gått på Poppius journalistskola. Det hade nämligen hen också gjort!

Nåväl, jag gick fackkursen, ett halvt år, vid 49 års ålder. Kursen var dyr, men jag tror att det var många sökanden. Jag hade då frilansat på en lokaltidning i tre år,  vilket förmodligen gjorde dels att jag kom in och dels att jag inte läste grundkursen. Jag minns inte riktigt hur det var med den saken. Detta jobb var i och för sig en bra skola, bara det! Men jag hade inte lärt mig  de pressetiska reglerna i jobbet utan på skolan.
Senare har jag också varit på Poppius på en redaktörskurs.
Poppius är ärevördigt! Där har många kända journalister och författare gått. Jag får fortfarande information om kurser hos dem.

Själv tyckte jag nog att jag lärde mig en hel del det halva året.
Och så har jag ett fint intyg! Jag har dessutom andra mediakurser som jag har fått gå genom förtroendeuppdrag- ofta en bra plattform för utbildningar..

En inspirerande dag

Idag har jag haft en mycket inspirerande dag.
Först på eftermiddagen var jag och såg och lyssnade på 
"Tea for Two" på ett serviceboende i Kallinge. En härlig föreställning och ett mycket proffsigt framträdande av mitt kusinbarn Ann-Sofi Härstedt.





Sedan körde jag till Tingsryd och åt kvällsmackor på Börjes.


Slutligen var jag på ett inspirerande skrivarklubbsmöte i Tingsryds skrivarklubb.
Där läste vi idag bland annat ut gamla Gåspennan (-or).


Denna från 1988.


Och så körde jag hem till en irriterad katt! Servicen brast idag!




Vänlighet och artighet helar

Min mentala utmattning efter flera års kamp, nedvärderingar och påhopp börjar släppa.
Trevliga kommentarer och artiga och tillmötesgående mejl och så insikten om att jag har många vänner, även om jag inte alltid umgås regelbundet med dem, värmer.
Tänk vad ett "Du är så välkommen!" betyder mycket!

Igår fortsatte jag att läsa Eva Rusz´s bok "Relationspsykopaten" och kunde konstatera att många kvinnor är helt otroliga i vad de står ut med. Men varför gör vi kvinnor detta? Varför stannar vi i relationer som vi inte mår bra i? Varför låter vi oss duperas till att gång på gång återvända till något totalt destruktiv?
Och hur kan andra tro på mannen som psykiskt kränker och misshandlar i stället för på kvinnan som utsätts för detta.
Det verkar vara vanligt att sådana män ringer och skriver till folk runt kvinnan, till familj, arbetskamrater och vänner och förklarar hur oskyldiga de själva är och att kvinnan är mer eller mindre otillräknelig.
Jodå, sådant har man hört om f.d. relationer som en del män har haft. Och som en gammal väninna en gång sade apropå detta fenomen, så blir man sedan så förvånad om man träffar på den omtalade kvinnan, som verkar helt normal.
Ja, det är mycket man kan fundera över.

Fortfarande känner jag mig halvt förlamad och har svårt att ta tag i vardagliga göromål.
Men det går framåt, mer och mer för varje dag. Vissa saker måste jag göra, och det är bra. Som ordförande i Skrivarklubben måste jag hålla styrelsemöten och skicka ut handlingar till dessa, och 
även om verksamheten med guidning för närvarande har lagts på is har jag ju kvar min firma.

Riktigt obehagligt

Ja, det är faktiskt riktigt obehagligt att kommentera på f.d. ölandsprästens blogg. Det känns som om det ligger vilddjur i bakhåll färdiga att flåsande sätta tänderna i en. Där har vi Antony, en till synes underlig person med behov av ständiga uppkastningar om Svenska kyrkan, fastän han påstår att han är katolik. Är han medlem i Katolska kyrkan får de nog skämmas för honom.
Sedan har vi någon biskop Göran ( i misssionsprovinsen?) som ploppar upp. Vad är det för sorts biskopar de har? Och så kommer Elisabeth, alltid färdig att ställa upp när det luktar lite drev.
Sedan har vi HH som verkar ha totalkoll på mig. Han minns saker som jag har skrivit för länge sedan - påstår han- som jag själv inte minns och knappast heller kan ha menat.
Vad är det för folk som ständigt figurerar där? Frustrerade personer som försöker få utlopp för sina frustrationer genom att hacka på än den ene än den andre?
Sedan kan man naturligtvis fundera över varför BOD hänger kvar där. Gillar han att bli påhoppad?
En märklig samling! Och otrevligt är det att försöka tränga sig in med en kommentar! Jag ska försöka avstå en annan gång!


tisdag 25 april 2017

Skrämmande okunskap

Som vanligt är det nästan omöjligt att kommentera något. Ord som man inte har sagt läggs i ens mun. HUR skulle jag ha kunnat veta något om förhållandena i Visby domkyrkoförsamling?
Ärligt talat så skiter jag fullständigt i dem!
Men jag gillar inte en ensidig och tendensiös journalistik.
Ingen seriös journalist skriver om någon som kommer "gråtande och skrikande in i rummet" och någon annan som svarar med lugn röst. Detta är riktigt dålig veckotidningsjournalistik och är inte värdigt tidningen Dagen. Dessutom är det ju relaterat i andra hand!!! Det hade möjligtvis kunnat passera som en ögonvittnesskildring av något dramatiskt.
Men det kusliga är att så många inte tycks förstå vad som gjorde att artikeln fälldes och att fällningen inte har med sanningshalten i personalproblemen att göra. Den blev inte fälld för att innehållet var lögn, utan för att de omtalade inte samtidigt fick ge sitt genmäle! Detta med genmäle är mycket grundläggande inom journalistiken. Har man missat det har man inte mycket journalistisk kunskap!