fredag 31 oktober 2014
torsdag 30 oktober 2014
Att matas med det negativa
Föreställ dig att du varje morgon när du öppnar din e-post matas med ett negativt omdöme om dig själv. Hur tror du att du hade känt dig då?
Är människor som producerar sådant några som du skulle vilja ha som vänner i ditt liv?
Nätet är förödande på många sätt. Och det är inte bara anonyma kommentatorer som kan skada oss.
Men detta hur vi uppträder mot varandra är viktigt för hur vi mår. Jag känner mycket tydligt hur människor, som jag har kontakt med, lyfter mig eller får mig att gå ner i varv.
Och jag är så pass medveten om detta att jag har lärt mig att välja bort dem jag kan välja bort, som är hinder för mitt välbefinnande.
Ja, jag har till och med under åren lämnat kontakter med gamla väninnor när jag insåg hur dessa kontakter egentligen var och hur jag mådde efter samtal med dem.
Det finns narcissister av båda könen, människor som till varje pris ska agera i överläge, sälja sig själva och sänka andra!
Är människor som producerar sådant några som du skulle vilja ha som vänner i ditt liv?
Nätet är förödande på många sätt. Och det är inte bara anonyma kommentatorer som kan skada oss.
Men detta hur vi uppträder mot varandra är viktigt för hur vi mår. Jag känner mycket tydligt hur människor, som jag har kontakt med, lyfter mig eller får mig att gå ner i varv.
Och jag är så pass medveten om detta att jag har lärt mig att välja bort dem jag kan välja bort, som är hinder för mitt välbefinnande.
Ja, jag har till och med under åren lämnat kontakter med gamla väninnor när jag insåg hur dessa kontakter egentligen var och hur jag mådde efter samtal med dem.
Det finns narcissister av båda könen, människor som till varje pris ska agera i överläge, sälja sig själva och sänka andra!
onsdag 29 oktober 2014
Gemenskap genom splittring?
Lite med avseende på det som jag skrev i förra inlägget, men också med tanke på mina relationserfarenheter i största allmänhet.
Relationer är ett svårt kapitel. För mig har de varit jättesvåra, för jag tycker aldrig att jag finner det jag söker.
Man kan ju inte skapa en gemenskap med någon genom att bedriva någon sorts splittringsverksamhet mentalt eller faktiskt.
Detta kan ske på olika sätt. Man tillhör en grupp som man aktivt utestänger den andre ifrån. Man jämför hela tiden sin partner med andra på ett sätt så att partnern kommer tillkorta. Man tävlar och försöker överglänsa, ja, sätten är många.
Och ändå kanske vi alla bär på en längtan efter det rätta eller den rätte, den som gör att vi tillsammans känner oss som en enhet.
Den mjuka linjens relation i värme och seende. Men det är väl hög tid att ge upp en sådan längtan i min ålder!
Relationer är ett svårt kapitel. För mig har de varit jättesvåra, för jag tycker aldrig att jag finner det jag söker.
Man kan ju inte skapa en gemenskap med någon genom att bedriva någon sorts splittringsverksamhet mentalt eller faktiskt.
Detta kan ske på olika sätt. Man tillhör en grupp som man aktivt utestänger den andre ifrån. Man jämför hela tiden sin partner med andra på ett sätt så att partnern kommer tillkorta. Man tävlar och försöker överglänsa, ja, sätten är många.
Och ändå kanske vi alla bär på en längtan efter det rätta eller den rätte, den som gör att vi tillsammans känner oss som en enhet.
Den mjuka linjens relation i värme och seende. Men det är väl hög tid att ge upp en sådan längtan i min ålder!
Vad är en social begåvning?
De finns förvisso som anser att de är högt socialt begåvade om
de aldrig visar sina egentliga ställningstaganden i kontroversiella frågor. Så kan man surfa med och skapa sig fördelar.
En del andra (män) är otroligt socialt begåvade - och hänsynsfulla- när de inte sårar sin hustru genom att tala om att de faktiskt också har en - eller flera- älskarinnor.
Jag såg och hörde Lena Andersson tala om sin senaste relationsroman häromdagen. Det var en positiv upplevelse, för mitt tidigare intryck av henne var att hon var en torr och tråkig person, och nu blev hon plötsligt en intressant, skärpt och humoristisk människa. Hon talade just om hur det var att vara en gift mans älskarinna. Huvudpersonen i boken hade gjort det allra mest opassande, hon hade kontaktat mannens hustru.
Det borde nog alla älskarinnor göra, tycker jag, för det är väl sällan som det bara är EN kvinna som är bedragen i sådana sammanhang.
För mig är en social begåvning något man har när man kan vara ärlig mot sig själv och mot andra, men ändå kan vara i sammanhang där man tänker annorlunda utan att detta stör- eller utan att man stör! Då tycker jag att man är socialt begåvad!
de aldrig visar sina egentliga ställningstaganden i kontroversiella frågor. Så kan man surfa med och skapa sig fördelar.
En del andra (män) är otroligt socialt begåvade - och hänsynsfulla- när de inte sårar sin hustru genom att tala om att de faktiskt också har en - eller flera- älskarinnor.
Jag såg och hörde Lena Andersson tala om sin senaste relationsroman häromdagen. Det var en positiv upplevelse, för mitt tidigare intryck av henne var att hon var en torr och tråkig person, och nu blev hon plötsligt en intressant, skärpt och humoristisk människa. Hon talade just om hur det var att vara en gift mans älskarinna. Huvudpersonen i boken hade gjort det allra mest opassande, hon hade kontaktat mannens hustru.
Det borde nog alla älskarinnor göra, tycker jag, för det är väl sällan som det bara är EN kvinna som är bedragen i sådana sammanhang.
För mig är en social begåvning något man har när man kan vara ärlig mot sig själv och mot andra, men ändå kan vara i sammanhang där man tänker annorlunda utan att detta stör- eller utan att man stör! Då tycker jag att man är socialt begåvad!
Svårtolkat
På en plats i mitt förflutna fanns en kyrkoherde som jag gillade skarpt. Han är ur tiden sedan flera år nu. Jag skulle ha varit på hans begravning, men orkade inte köra de nästan 20 milen.
Egentligen borde jag vara jättearg och besviken på både honom och andra på den platsen, men det vill sig liksom inte. Alltför tydligt tycker jag mig se människorna bakom rollerna. Den ende som jag nog inte har lust att förlåta är f.d. ärkebiskopen, som jag har skrivit flera gånger. Han var nämligen så totalt omedveten om det spel och de underströmmar som kan löpa på en arbetsplats att han, enligt min mening, inte borde ha haft positioner, där han blev bedömare i en konflikt. Och det har ju visat sig många gånger efter mitt fall också! Nog därom. Jag fick ju egentligen ett bättre liv efteråt.
Men min gamle kyrkoherde gillade jag. Dessutom var han mycket vacker. Och så ingav han lugn.
Efter det att jag hade slutat talade jag med honom en gång i telefonen (det var säkert flera gånger, men jag minns inte hur många), men denna gång minns jag.
Han frågade mig då om kontakten med en NN. Jag nekade till att vi hade kontakt.
- Vad? sade han, Har ni inte kontakt? i ett uppfordrande tonfall som om jag inte skulle ljuga.
Jag hörde att han hade information från den det gällde.
- Nej, ser du, det kan man nog inte säga att vi har, svarade jag. Jag skriver och sedan svarar Gud på ett eller annat sätt- eller vem det är!
Den förklaringen köpte han, det hörde jag.
En annan person i trakterna (en kvinna) har några gånger frågat mig om "vi fortfarande har kontakt".
- Fråga honom själv! har jag då svarat.
- Nej, det skulle jag aldrig våga! har jag fått till svar.
Men för mig är det faktiskt svårt att svara på frågor som jag inte vet svaret på själv. Som denna om jag har kontakt med någon eller ej.
Vad vet jag? Det har jag kanske! På något underligt sätt. Troligen ja! Fast oantastligt.
Egentligen borde jag vara jättearg och besviken på både honom och andra på den platsen, men det vill sig liksom inte. Alltför tydligt tycker jag mig se människorna bakom rollerna. Den ende som jag nog inte har lust att förlåta är f.d. ärkebiskopen, som jag har skrivit flera gånger. Han var nämligen så totalt omedveten om det spel och de underströmmar som kan löpa på en arbetsplats att han, enligt min mening, inte borde ha haft positioner, där han blev bedömare i en konflikt. Och det har ju visat sig många gånger efter mitt fall också! Nog därom. Jag fick ju egentligen ett bättre liv efteråt.
Men min gamle kyrkoherde gillade jag. Dessutom var han mycket vacker. Och så ingav han lugn.
Efter det att jag hade slutat talade jag med honom en gång i telefonen (det var säkert flera gånger, men jag minns inte hur många), men denna gång minns jag.
Han frågade mig då om kontakten med en NN. Jag nekade till att vi hade kontakt.
- Vad? sade han, Har ni inte kontakt? i ett uppfordrande tonfall som om jag inte skulle ljuga.
Jag hörde att han hade information från den det gällde.
- Nej, ser du, det kan man nog inte säga att vi har, svarade jag. Jag skriver och sedan svarar Gud på ett eller annat sätt- eller vem det är!
Den förklaringen köpte han, det hörde jag.
En annan person i trakterna (en kvinna) har några gånger frågat mig om "vi fortfarande har kontakt".
- Fråga honom själv! har jag då svarat.
- Nej, det skulle jag aldrig våga! har jag fått till svar.
Men för mig är det faktiskt svårt att svara på frågor som jag inte vet svaret på själv. Som denna om jag har kontakt med någon eller ej.
Vad vet jag? Det har jag kanske! På något underligt sätt. Troligen ja! Fast oantastligt.
En medmänsklig miljöpartist lämnade skutan
En miljöpartist i Ronneby, Tomas Lundberg, skrev för en tid sedan en insändare, där han önskade Jimmie Åkesson god (hälso) bättring. Han ansåg också att andra partier och medier hånade Åkesson och hans utbrändhet. Undrar var han kan ha fått så konstiga idéer ifrån?
Detta blev för mycket för Miljöpartiet i Ronneby som starkt kritiserade honom. Han hade ju haft fräckheten att skriva MP efter sitt namn och då kunde man ju tro att hela MP stod bakom.
Det tror jag inte att någon tror!
Och insändaren var mycket hedervärd och medmänsklig!
Men detta känner jag igen. Angående skolavslutningar i skolan gick jag en gång, som partimedlem i KD, ut i en insändare mot en KD - riksdagsman och menade att man skulle ta kyrkan på allvar. Kyrkan skulle inte enbart vara något som man upplevde stämning i vid vissa tillfällen. Jag tyckte att jag i allra högsta grad följde partilinjen här, för nog ville väl KD att man skulle ta Svenska kyrkan på allvar.
Jag hade inte undertecknat med partibeteckning, men tidningen frågade om de fick göra detta, och jag sade ja. Så det stod KD efter mitt namn. Då fick jag veta att det fick man bara göra om Partiet stödde åsikten. Men ett parti kan väl inte ha uttalat sig i varje litet enskilt ärende? Nog måste man få dra slutsatser själv? Jag fick då också veta hur man skulle skriva sig, nämligen som "kristdemokrat" eller "kristdemokrat i Ronneby".
Med tiden fick jag en känsla av att man helst skulle ha sina insändare godkända av partistyrelsen innan man skickade in dem, och det kändes väldigt konstigt. Sådant passar definitivt inte mig, för jag vill ha friheten att ha åsikter, även om jag hör till ett parti. Om partiet kräver att medlemmarna ska vara megafoner till partistyrelsen gräver det nog sin egen grav.
Det är alltså inte bara i MP som det är lågt till tak. Jag har nog en känsla av att många, många lätt slår huvudet i taket idag.
I tidningen idag uttalar sig Miljöpartiets ordförande i Ronneby, och hon säger att Tomas Lundberg är på väg att bli medlem i SD nu.
Men tror han att det är högre i tak där?
Detta blev för mycket för Miljöpartiet i Ronneby som starkt kritiserade honom. Han hade ju haft fräckheten att skriva MP efter sitt namn och då kunde man ju tro att hela MP stod bakom.
Det tror jag inte att någon tror!
Och insändaren var mycket hedervärd och medmänsklig!
Men detta känner jag igen. Angående skolavslutningar i skolan gick jag en gång, som partimedlem i KD, ut i en insändare mot en KD - riksdagsman och menade att man skulle ta kyrkan på allvar. Kyrkan skulle inte enbart vara något som man upplevde stämning i vid vissa tillfällen. Jag tyckte att jag i allra högsta grad följde partilinjen här, för nog ville väl KD att man skulle ta Svenska kyrkan på allvar.
Jag hade inte undertecknat med partibeteckning, men tidningen frågade om de fick göra detta, och jag sade ja. Så det stod KD efter mitt namn. Då fick jag veta att det fick man bara göra om Partiet stödde åsikten. Men ett parti kan väl inte ha uttalat sig i varje litet enskilt ärende? Nog måste man få dra slutsatser själv? Jag fick då också veta hur man skulle skriva sig, nämligen som "kristdemokrat" eller "kristdemokrat i Ronneby".
Med tiden fick jag en känsla av att man helst skulle ha sina insändare godkända av partistyrelsen innan man skickade in dem, och det kändes väldigt konstigt. Sådant passar definitivt inte mig, för jag vill ha friheten att ha åsikter, även om jag hör till ett parti. Om partiet kräver att medlemmarna ska vara megafoner till partistyrelsen gräver det nog sin egen grav.
Det är alltså inte bara i MP som det är lågt till tak. Jag har nog en känsla av att många, många lätt slår huvudet i taket idag.
I tidningen idag uttalar sig Miljöpartiets ordförande i Ronneby, och hon säger att Tomas Lundberg är på väg att bli medlem i SD nu.
Men tror han att det är högre i tak där?
tisdag 28 oktober 2014
Höstbilder från Blekinge
När jag hade varit och hämtat mina nya glasögon i Karlshamn idag körde jag över Vägga och Matvik tillbaka hem. Då tänkte jag att man skulle åka till kusten varje dag.
Vi har ett strålande höstväder här idag!
Vi har ett strålande höstväder här idag!
Och så en bild från min trädgård.
Femte terminen på akvarellmålningen
Idag har jag varit på akvarellmålningskurs. Det är en trevlig början på veckan. Vi är nu inne på vår femte termin. Detta är förutom en termins kalligrafi, som vi startade med. Fem tappra äldre kvinnor!
Här en tidig akvarell.
Här en tidig akvarell.
måndag 27 oktober 2014
Nätet avslöjar när verksamheter brister
Få saker avslöjar väl hur verksamheter fungerar - eller inte fungerar - som nätet. Har man en hemsida som inte uppdateras ser det mycket illa ut, tycker jag.
Själv har jag ännu bara en hemsida som aldrig uppdateras, eller ska uppdateras. Den bara ligger där.
http://lisbethbeselin.wordpress.com
Däremot har jag ju en guideblogg.
http://lilaguide.blogspot.com
Själv har jag ännu bara en hemsida som aldrig uppdateras, eller ska uppdateras. Den bara ligger där.
http://lisbethbeselin.wordpress.com
Däremot har jag ju en guideblogg.
http://lilaguide.blogspot.com
söndag 26 oktober 2014
När musiken förflyttar oss
Vissa perioder lyssnar jag inte så mycket på musik. Funderade på det idag. Hur kan det komma sig? Jag tror att förklaringen är att jag då behöver återhämtning av något slag och inget får störa den processen.
Musik väcker ju ofta känslor hos oss. Vi kan minnas tillbaka i tiden, och vi kan uppleva stämningar.
Jag har en gång skrivit en berättelse om vad som hände när jag lyssnade på "Petite fleur". Så fort jag hörde sången förflyttades jag till en dans när jag var sjutton år gammal. Jag mindes den kristallklart. Vi, min dåvarande pojkvän och jag, var på en dansrestaurang i Malmö. Dansen var mycket tydlig, och jag kunde till och med känna lukten av hans kläder. Och sedan följde en massa minnen förknippade med honom. En del bra, andra trista och olyckliga. Vår relation var ganska lång, flera år, och vi hade också tänkt gifta oss, men så blev det inte.
Vi gifte oss båda med andra. Och nu är han död sedan flera år tillbaka. Men han lever igen när jag lyssnar på "Petite fleur".
Musik väcker ju ofta känslor hos oss. Vi kan minnas tillbaka i tiden, och vi kan uppleva stämningar.
Jag har en gång skrivit en berättelse om vad som hände när jag lyssnade på "Petite fleur". Så fort jag hörde sången förflyttades jag till en dans när jag var sjutton år gammal. Jag mindes den kristallklart. Vi, min dåvarande pojkvän och jag, var på en dansrestaurang i Malmö. Dansen var mycket tydlig, och jag kunde till och med känna lukten av hans kläder. Och sedan följde en massa minnen förknippade med honom. En del bra, andra trista och olyckliga. Vår relation var ganska lång, flera år, och vi hade också tänkt gifta oss, men så blev det inte.
Vi gifte oss båda med andra. Och nu är han död sedan flera år tillbaka. Men han lever igen när jag lyssnar på "Petite fleur".
Olyckliga gnällspikar
Jag har aldrig varit någon stor bloggläsare. Tvärtom så är det ytterst få bloggar som jag läser.
Nu har jag emellertid tröttnat på dessa också.
För vad är det för ständigt kverulerande och gnällande? Aldrig något som är bra, aldrig något som lyfter, bara klagomål på klagomål och påpekanden om vad som är fel.
Ja, detta att visa på all skit som finns kan väl knappast vara Guds vägar! Eller hur?
Men man får nog tänka att det är mycket olyckliga människor som håller på så.
Ska inte en kristen vara en ljusets bärare?
Nu har jag emellertid tröttnat på dessa också.
För vad är det för ständigt kverulerande och gnällande? Aldrig något som är bra, aldrig något som lyfter, bara klagomål på klagomål och påpekanden om vad som är fel.
Ja, detta att visa på all skit som finns kan väl knappast vara Guds vägar! Eller hur?
Men man får nog tänka att det är mycket olyckliga människor som håller på så.
Ska inte en kristen vara en ljusets bärare?
lördag 25 oktober 2014
Trevlig helg!
Önskar er en trevlig helg!
Och så en tanke inför helgen. Kan man gå det godas ärende när man hela tiden pekar på ondskan i världen? Vore det inte vettigare att peka på det som visar Guds kraft?
Att frossa i ondskan
Nej, jag orkar faktiskt inte läsa mer om den lilla 8-åriga flickan som blev mördad i Karlskrona! Nu frossar lokaltidningarna- i bästa kvällstidningsjournalistik- i detaljerade beskrivningar om vad som hände i hemmet, sida upp och sida ner.
Vad händer med oss när vi så till övervägande del matas med berättelser om ondska i massmedia?
Själv känner jag bara en stor trötthet.
Min blick måste vända sig mot Guds verk och inte mot den andres!
Vad händer med oss när vi så till övervägande del matas med berättelser om ondska i massmedia?
Själv känner jag bara en stor trötthet.
Min blick måste vända sig mot Guds verk och inte mot den andres!
fredag 24 oktober 2014
Att se det förväntade och det oväntade
Vi har väl alla sett bilden som man kan se på olika sätt, antingen ser man en gammal kvinna i profil eller också ser man en ung kvinna. Det beror på hur man ställer in blicken. Och så är det ju med många bilder.
Men så är det ju också med annat omkring oss, både i det vi ser och i det vi hör. Man ser tillvaron selektivt, vi ser det förväntade, det vi är bekanta med.
Själv får jag verkligen anstränga mig att se hur folk är klädda. Det är inget som jag så att säga ser automatiskt, och ibland när jag har varit någonstans undrar jag vad de andra var klädda i.
Det händer ju också att man plötsligt upptäcker något nytt på vägen, där man ofta har kört. Detta händer i vart fall mig. Hur länge har det där huset legat där?
Nu kör jag ju för det mesta bil, så detta kan ju i vissa fall förklaras med att jag mestadels bara har tittat rakt fram på vägen och det som är närmast.
Men så är det ju också med annat omkring oss, både i det vi ser och i det vi hör. Man ser tillvaron selektivt, vi ser det förväntade, det vi är bekanta med.
Själv får jag verkligen anstränga mig att se hur folk är klädda. Det är inget som jag så att säga ser automatiskt, och ibland när jag har varit någonstans undrar jag vad de andra var klädda i.
Det händer ju också att man plötsligt upptäcker något nytt på vägen, där man ofta har kört. Detta händer i vart fall mig. Hur länge har det där huset legat där?
Nu kör jag ju för det mesta bil, så detta kan ju i vissa fall förklaras med att jag mestadels bara har tittat rakt fram på vägen och det som är närmast.
Sådana som...
Det som jag ska skriva om nu har jag säkert skrivit om många gånger förut, men nu blir det aktuellt igen med tanke på drottningens avstående från ett pris från en organisation som är emot aborter. Och så är de emot samkönade äktenskap etcetera...
Jag förstår faktiskt inte hur dessa frågor kan kopplas ihop! Men jag har tydligt märkt att de gör det. När jag har debatterat en sänkt abortgräns (till den normala 12:e graviditetsveckan, som gäller i de flesta (det finns 10:e veckan också) andra europeiska länder) har jag ofta blivit kontaktad av någon som samtidigt börjar prata om samkönade pars rättigheter och RFSL.
Nu tycker jag inte heller att samkönade par ska kopplas ihop med RFSL, som verkar ha sin alldeles egen agenda. Och inte heller ska de göra det med Pride- karnevalen. Denna är en karneval och har nog lika lite med samkönade par att göra som Lundakarnevalen har med gifta studenters liv att göra.
Man måste skilja på sak och sak!
Jag är för samkönade pars rättigheter. Jag är mot en lössläppt sexualitet som jag förstår att RFSL ibland ?, alltid ? lanserar.
Och jag skulle gärna se att abortgränsen i Sverige sänktes till normal nivå, 12:e grav.veckan. Levande foster som ligger och självdör i rondskålar är inget jag tycker att vi ska försvara!
Jag förstår faktiskt inte hur dessa frågor kan kopplas ihop! Men jag har tydligt märkt att de gör det. När jag har debatterat en sänkt abortgräns (till den normala 12:e graviditetsveckan, som gäller i de flesta (det finns 10:e veckan också) andra europeiska länder) har jag ofta blivit kontaktad av någon som samtidigt börjar prata om samkönade pars rättigheter och RFSL.
Nu tycker jag inte heller att samkönade par ska kopplas ihop med RFSL, som verkar ha sin alldeles egen agenda. Och inte heller ska de göra det med Pride- karnevalen. Denna är en karneval och har nog lika lite med samkönade par att göra som Lundakarnevalen har med gifta studenters liv att göra.
Man måste skilja på sak och sak!
Jag är för samkönade pars rättigheter. Jag är mot en lössläppt sexualitet som jag förstår att RFSL ibland ?, alltid ? lanserar.
Och jag skulle gärna se att abortgränsen i Sverige sänktes till normal nivå, 12:e grav.veckan. Levande foster som ligger och självdör i rondskålar är inget jag tycker att vi ska försvara!
onsdag 22 oktober 2014
Det blev som det blev, men det kunde kanske ha blivit annorlunda
I vissa åldrar känner man sig plötsligt gammal. Det har man lärt sig i min ålder. Man passerar milstolpar; trettio år, fyrtio år, femtio år, sextio år och så, ve och fasa!, sjuttio år!
Samtidigt som jag försöker arbeta för en sorts ny (osäker) framtid i en mera skapande anda, och har bestämt mig för att fortsätta att guida (det finns redan beställningar till nästa säsong) känns mycket annat i livet för sent nu.
Det är som det blev. Kanske kunde saker ha varit helt annorlunda. Med facit i hand kan man ju inse att man passerade de stora vägvalen i livet, utan den minsta aning om att det var sådana eller utan förmåga att se konsekvenser. Så gjorde i vart fall jag!
Samtidigt som jag försöker arbeta för en sorts ny (osäker) framtid i en mera skapande anda, och har bestämt mig för att fortsätta att guida (det finns redan beställningar till nästa säsong) känns mycket annat i livet för sent nu.
Det är som det blev. Kanske kunde saker ha varit helt annorlunda. Med facit i hand kan man ju inse att man passerade de stora vägvalen i livet, utan den minsta aning om att det var sådana eller utan förmåga att se konsekvenser. Så gjorde i vart fall jag!
tisdag 21 oktober 2014
Har alla regeringar dåliga lärare?
Så fort det ska satsas på skolan börjar politikerna lova att lärarlönerna ska höjas och att lärarna ska få mera kompetensutbildning.
Men är skolans eventuella problem (Det är visst inte problem överallt!) verkligen att det är dåliga lärare för att man inte får lärare med tillräckligt höga betyg själva? Och att lärarna inte är fortbildade tillräckligt?
Det tror jag inte en sekund på!
Elever lär inte IN bättre för att lärarna har höga löner!
Lärarna måste skapa lust för lärandet så att elevernas glädje över det väcks! Fler nationella prov är inte lösningen på detta! Det är inte genom sådana idiotier som man skapar en inlärning som blir livslång, knappast ens veckolång. För den sortens kunskap sitter garanterat inte så länge. Det har jag för övrigt också hört föräldrar säga.
En annan sak som stör inlärningen är när det är oroligt i klasserna. Inga elever kan lära in saker i en stökig miljö!
Varför inte satsa pengarna på föräldrautbildning om hur man fostrar drägliga och artiga ungar och på en utbildning i hur man skapar lust inför lärandet i stället för allt det som säkert bara är bortkastat vad gäller eleverna och deras framgångar!
Nu har jag inte arbetat som lärare på sex år. (Tiden går) och mina sista sex år hade jag trevliga och artiga invandrarungdomar i små grupper. Men stökigheterna på skolorna är ju väl kända!
Och så en bild på kvällens akvarell.
Men är skolans eventuella problem (Det är visst inte problem överallt!) verkligen att det är dåliga lärare för att man inte får lärare med tillräckligt höga betyg själva? Och att lärarna inte är fortbildade tillräckligt?
Det tror jag inte en sekund på!
Elever lär inte IN bättre för att lärarna har höga löner!
Lärarna måste skapa lust för lärandet så att elevernas glädje över det väcks! Fler nationella prov är inte lösningen på detta! Det är inte genom sådana idiotier som man skapar en inlärning som blir livslång, knappast ens veckolång. För den sortens kunskap sitter garanterat inte så länge. Det har jag för övrigt också hört föräldrar säga.
En annan sak som stör inlärningen är när det är oroligt i klasserna. Inga elever kan lära in saker i en stökig miljö!
Varför inte satsa pengarna på föräldrautbildning om hur man fostrar drägliga och artiga ungar och på en utbildning i hur man skapar lust inför lärandet i stället för allt det som säkert bara är bortkastat vad gäller eleverna och deras framgångar!
Nu har jag inte arbetat som lärare på sex år. (Tiden går) och mina sista sex år hade jag trevliga och artiga invandrarungdomar i små grupper. Men stökigheterna på skolorna är ju väl kända!
Och så en bild på kvällens akvarell.
Infiltrerande katoliker
Det är inte mycket av det som senaste ex-fästmannen (ja, tyvärr visade sig valet vara/bli fel även denna gång!) skriver eller säger som jag håller med om, men en sak instämmer jag i.
Vad gör dessa kverulerande katoliker på de svenskkyrkliga bloggarna?
De hänger där som tejpremsor och försitter inget tillfälle att klaga över Svenska kyrkan och hur utvecklingen går där.
Sådana kommentatorer hade jag inte gett utrymme, de hade sållats bort på min blogg.
Visst är det konstigt att kyrkliga ämbetsmän tillåter att deras kyrka smutsas ner hela tiden av samma signaturer, man får förmoda samma personer. Är det inte det? Och vad vill icke- medlemmar i Svenska kyrkan åstadkomma med sitt klagande? De har ju tagit beslutet att inte vara med, eller de har aldrig varit med, kan de då inte lämna Svenska kyrkan ifred? De har väl inget med den att göra!
Vad gör dessa kverulerande katoliker på de svenskkyrkliga bloggarna?
De hänger där som tejpremsor och försitter inget tillfälle att klaga över Svenska kyrkan och hur utvecklingen går där.
Sådana kommentatorer hade jag inte gett utrymme, de hade sållats bort på min blogg.
Visst är det konstigt att kyrkliga ämbetsmän tillåter att deras kyrka smutsas ner hela tiden av samma signaturer, man får förmoda samma personer. Är det inte det? Och vad vill icke- medlemmar i Svenska kyrkan åstadkomma med sitt klagande? De har ju tagit beslutet att inte vara med, eller de har aldrig varit med, kan de då inte lämna Svenska kyrkan ifred? De har väl inget med den att göra!
Åter igång?
I dag har jag nästan känt mig som vanligt. Var på akvarellmålning och gick utan svårighet de 22 trappstegen upp och ner till och från den nya lokalen.
På eftermiddagen körde jag till Ronneby för ytterligare en akvarellcirkel. Olika människor, men samma förening.
Och så var det förfrågan om priset på tre heldagars guidning på tyska till en tysk firma. Jag har legat lite på det innan jag skickade iväg mina prisuppgifter.
De är nog så höga att de inte tar den! Nu har jag i vart fall visat min goda vilja- och det blir mycket dyrare för dem att ta guidningen via någon turistbyrå som själva anordnar guidningar. Det är inte alla här i Blekinge som gör det, utan de kontaktar i stället oss som har firmor med guideverksamhet.
Min verksamhet har ju legat nere sedan i våras. Men nu verkar benen läkta, fast jag får så klart ta det lite försiktigt ännu. Eventuella bokningar nu gäller våren och sommaren.
Den här akvarellen är en äldre målning.
På eftermiddagen körde jag till Ronneby för ytterligare en akvarellcirkel. Olika människor, men samma förening.
Och så var det förfrågan om priset på tre heldagars guidning på tyska till en tysk firma. Jag har legat lite på det innan jag skickade iväg mina prisuppgifter.
De är nog så höga att de inte tar den! Nu har jag i vart fall visat min goda vilja- och det blir mycket dyrare för dem att ta guidningen via någon turistbyrå som själva anordnar guidningar. Det är inte alla här i Blekinge som gör det, utan de kontaktar i stället oss som har firmor med guideverksamhet.
Min verksamhet har ju legat nere sedan i våras. Men nu verkar benen läkta, fast jag får så klart ta det lite försiktigt ännu. Eventuella bokningar nu gäller våren och sommaren.
Den här akvarellen är en äldre målning.
Och förutom att jag har tillfrisknat, har jag också vaknat!
söndag 19 oktober 2014
Guidebloggen
Har du tittat på min guideblogg?
http://lilaguide.blogspot.com
Märk särskilt inlägget om häxorna i Ronneby från 2011. (hittas till höger på bloggen)
http://lilaguide.blogspot.com
Märk särskilt inlägget om häxorna i Ronneby från 2011. (hittas till höger på bloggen)
Människors ondska skrämmer mig
Ja, människors genuina ondska skrämmer mig verkligen. När man fortsätter att spotta och sparka på en sjukskriven partiledare i de sociala medierna, då har man inte någon som helst medmänsklighet.
Det sägs att SD står för hatet. Gör de? För att de vill ha en begränsning av invandringen?
Vem är det som hatar? Är det inte de som hatar SD som står för hatet?
Och vem är främlingsfientlig? Jag såg ett mycket intressant tv-program med bland andra Stefan Einhorn häromdagen, där man försökte reda ut begreppen rasism och främlingsfientlighet, och där det betonades att främlingsfientlighet är ett mycket vidare begrepp än att det handlar om invandrare. Det handlar om rädsla för det som är främmande. Kan främlingsfientligheten vara större än den är mot sverigedemokraterna?
Och jag måste säga en sak. Med tanke på de utländska namnen på många av dem som värst spottar så måste jag erkänna att jag undrar vad vi ibland har plockat in i landet! Vill vi verkligen ha en sådan stil på folk, och dessutom få dem som applåderar detta? Det känns faktiskt ganska osvenskt i ett land, där folk förr var ganska så rejäla! Ingen kan väl ha undvikit att se de problem vi har fått in i landet!?
Jag instämmer inte med allt i SD:s program, men de måste bli behandlade med vett och respekt, för de är ju faktiskt ett parti som väljarna har valt in i riksdagen. Vem säger att de som vill ha F!:s konstiga politik eller gamla kommunister är bättre?
Det sägs att SD står för hatet. Gör de? För att de vill ha en begränsning av invandringen?
Vem är det som hatar? Är det inte de som hatar SD som står för hatet?
Och vem är främlingsfientlig? Jag såg ett mycket intressant tv-program med bland andra Stefan Einhorn häromdagen, där man försökte reda ut begreppen rasism och främlingsfientlighet, och där det betonades att främlingsfientlighet är ett mycket vidare begrepp än att det handlar om invandrare. Det handlar om rädsla för det som är främmande. Kan främlingsfientligheten vara större än den är mot sverigedemokraterna?
Och jag måste säga en sak. Med tanke på de utländska namnen på många av dem som värst spottar så måste jag erkänna att jag undrar vad vi ibland har plockat in i landet! Vill vi verkligen ha en sådan stil på folk, och dessutom få dem som applåderar detta? Det känns faktiskt ganska osvenskt i ett land, där folk förr var ganska så rejäla! Ingen kan väl ha undvikit att se de problem vi har fått in i landet!?
Jag instämmer inte med allt i SD:s program, men de måste bli behandlade med vett och respekt, för de är ju faktiskt ett parti som väljarna har valt in i riksdagen. Vem säger att de som vill ha F!:s konstiga politik eller gamla kommunister är bättre?
Jesus som avgud?
Eftersom jag inte orkar med att gå ner i vår ödsliga kyrka "firar" jag gudstjänst i min ensamhet. Så det blir gudstjänst framför TV:n.
Här dansar de (det är Oas-rörelsen) och viftar och sträcker sina händer mot himlen. De älskar Jesus, hojtar de. Ja, det är väl bra. Men Jesus kan väl inte vara en sorts avgud som man dyrkar?
Finns det inte en missuppfattning i detta?
För mig är Jesus vägvisare, inte någon som jag ska dyrka.
Men predikan i gudstjänsten var bra!
Här dansar de (det är Oas-rörelsen) och viftar och sträcker sina händer mot himlen. De älskar Jesus, hojtar de. Ja, det är väl bra. Men Jesus kan väl inte vara en sorts avgud som man dyrkar?
Finns det inte en missuppfattning i detta?
För mig är Jesus vägvisare, inte någon som jag ska dyrka.
Men predikan i gudstjänsten var bra!
lördag 18 oktober 2014
En kort och intensiv tockedröm
Om jag hade haft en terapeut skulle jag ha frågat om mina tockedrömmar, men nu har jag ingen terapeut, för sådana klarar jag inte av, eller de klarar inte av mig, eller hur det nu är. Det finns alltså ingen!
Men eftermiddagens dröm var väldigt rörig och kort.
I mitten stod den Store, han med det stora korset om halsen och han viftade och gol, som vanligt
- Och det är fel, och det är också fel, och han begriper ingenting, inte han heller och inte hon, och allting förfaller,och vi som förstår något finns snart inte mer....
De som stod runt honom- det vanliga tockegänget, några med huvor, andra utan, plus en höna med halva huvudet täckt och en annan höna, som verkade välbekant- stämde in i kör
- Ja, allt är fel, fel, fel, förfall, förfall, förfall, vi faller, faller, faller...
Runt dem gick den där tocken, som inte hade någon huva, men som hade ett stort plakat som han viftade med "Gör tockekyrkan STATLIG". Nästan alla nonchalerade honom, men där var en med huva som gick till attack.
- Jag sörjer, sade han, jag sörjer som om jag hade förlorat en god vän.
Då såg jag honom med plakatet gå bort och slå det i huvudet på honom! Gång, på gång, på gång...tills han som blev slagen gick bort och blandade sig med de andra med huvor och stämde in i kören igen.
Men vad hände sedan...? Nu började den där hönan, som jag tycker är välbekant, närma sig en av tockarna med huva.
- Är det inte...? Var det du som fick plakatet i huvudet?
Tocken kollade att huvan satt fast och gol med tillgjord röst
- O, nej, det var inte alls jag, inte alls jag... och så började han springa, precis som i förra drömmen. Och den där välbekanta hönan sprang efter och skrek
- Jag ska nog få av dig huvan!
Och han sprang- ja, oj, vad han sprang, fortare och fortare, så till slut såg jag bara röken av honom i drömmen. Undrar om han steg upp till himlen?
Det fick jag aldrig veta, för då vaknade jag! Det är ju bedrövligt att jag aldrig får drömma den drömmen till slut!
Men eftermiddagens dröm var väldigt rörig och kort.
I mitten stod den Store, han med det stora korset om halsen och han viftade och gol, som vanligt
- Och det är fel, och det är också fel, och han begriper ingenting, inte han heller och inte hon, och allting förfaller,och vi som förstår något finns snart inte mer....
De som stod runt honom- det vanliga tockegänget, några med huvor, andra utan, plus en höna med halva huvudet täckt och en annan höna, som verkade välbekant- stämde in i kör
- Ja, allt är fel, fel, fel, förfall, förfall, förfall, vi faller, faller, faller...
Runt dem gick den där tocken, som inte hade någon huva, men som hade ett stort plakat som han viftade med "Gör tockekyrkan STATLIG". Nästan alla nonchalerade honom, men där var en med huva som gick till attack.
- Jag sörjer, sade han, jag sörjer som om jag hade förlorat en god vän.
Då såg jag honom med plakatet gå bort och slå det i huvudet på honom! Gång, på gång, på gång...tills han som blev slagen gick bort och blandade sig med de andra med huvor och stämde in i kören igen.
Men vad hände sedan...? Nu började den där hönan, som jag tycker är välbekant, närma sig en av tockarna med huva.
- Är det inte...? Var det du som fick plakatet i huvudet?
Tocken kollade att huvan satt fast och gol med tillgjord röst
- O, nej, det var inte alls jag, inte alls jag... och så började han springa, precis som i förra drömmen. Och den där välbekanta hönan sprang efter och skrek
- Jag ska nog få av dig huvan!
Och han sprang- ja, oj, vad han sprang, fortare och fortare, så till slut såg jag bara röken av honom i drömmen. Undrar om han steg upp till himlen?
Det fick jag aldrig veta, för då vaknade jag! Det är ju bedrövligt att jag aldrig får drömma den drömmen till slut!
Tema med variationer
Den här veckan har jag ägnat mig åt en pumpa! Här kommer en sammanställning av tema med variationer.
I känslor av vanmakt
Det har retat mig många gånger när jag har sett SD:s representanter stå i kulregnet medan människor runt dem har spottat på dem.
Jimmie Åkesson borde ha ställt in en del möten, tycker jag. Det är inte rimligt att folk ska peka finger, vissla, ringa i kyrkklockor och låta pizzor sväva över huvudet på en partiledare och riksdagskandidat. Det är ju nästan i likhet med hur folk bar sig åt under franska revolutionen, den som under min skoltid hyllades! Görs det fortfarande?Hyllar man att man körde iväg med människor som halshöggs till folkets jubel?
Ibland har vi känslor av vanmakt inbyggda i oss, insupna genom modersmjölken. Vi förblir på något sätt ett litet barn, som inte tror sig ha möjligheten att påverka det som sker i livet. En sorts total underdog- mentalitet som kan vara svår att bryta sig loss ifrån.
Det är som det är, och jag kan inget göra åt det.
Människor i vår omgivning kan förstärka en sådan känsla. Själv upplever jag den väldigt stark när människor inte svarar mig. Det kan vara enkla mejl om något ganska betydelselöst, men detta väcker hos mig en känsla av kränkthet och vanmakt. Gamla trauma från uppväxten? Ja, jag vill inte skriva något illa om min salig mor, men dominant och viljestark det var hon!
Det är bra om man är medveten om sitt bagage. Och om andra människors ibland oändliga feghet!
Jimmie Åkesson borde ha ställt in en del möten, tycker jag. Det är inte rimligt att folk ska peka finger, vissla, ringa i kyrkklockor och låta pizzor sväva över huvudet på en partiledare och riksdagskandidat. Det är ju nästan i likhet med hur folk bar sig åt under franska revolutionen, den som under min skoltid hyllades! Görs det fortfarande?Hyllar man att man körde iväg med människor som halshöggs till folkets jubel?
Ibland har vi känslor av vanmakt inbyggda i oss, insupna genom modersmjölken. Vi förblir på något sätt ett litet barn, som inte tror sig ha möjligheten att påverka det som sker i livet. En sorts total underdog- mentalitet som kan vara svår att bryta sig loss ifrån.
Det är som det är, och jag kan inget göra åt det.
Människor i vår omgivning kan förstärka en sådan känsla. Själv upplever jag den väldigt stark när människor inte svarar mig. Det kan vara enkla mejl om något ganska betydelselöst, men detta väcker hos mig en känsla av kränkthet och vanmakt. Gamla trauma från uppväxten? Ja, jag vill inte skriva något illa om min salig mor, men dominant och viljestark det var hon!
Det är bra om man är medveten om sitt bagage. Och om andra människors ibland oändliga feghet!
Magdalena Andersson gjorde bort sig i Skavlan- men det verkade hon inte begripa!
Så var det Magdalena Anderssons tur att framträda i Skavlan igår. Givetvis påpekade hon vilket tomt bord hon ansåg sig ha tagit över. Hon höll en ganska trevlig stil, men lite flickaktig, lite småflörtande och kanske inte så professionell. Men, programmet ska ju vara lite personligt.
Däremot såg hon inte upp med vad som blev resultatet när intervjuaren fick henne att avslöja att hon på sitt kontor, mittemot Sverigedemokraternas kontor, brukade dra för gardinerna för att slippa se dem. De var ju inte människor med så ädla åsikter som hon själv hade, förstod man.
Inte var hon heller särskilt angelägen om att träffa Norges utrikesminister från ett parti nära SD.
Fattade hon inte att många som såg programmet inte var socialdemokrater? Har det blivit så legitimt att mobba SD att man liksom kan förutsätta att alla tycker att det är helt okey? Frågestunden slutade med frågor om hon fortsatte att göra så när partiet nu hade blivit tredje största parti.
Magdalena Andersson visade naturligtvis med all önskvärd tydlighet hur obildad hon är. Knappast värdig den post hon har fått, i detta avseende, enligt min åsikt.
Nu har man fått Jimmie Åkesson att stupa- tillfälligtvis får man väl hoppas, för det är väl hemskt om människor ska kunna mobba ut någon på det sättet. Att han har orkat stå i den starka motvinden, trots framgångarna, så länge, förvånar nog fler än mig. Men SD får naturligtvis uppmärksamhet av detta så det förslår. Media är ju fulla av nyheten och lovord om hur duktig han är som partiledare.
Sedan blir det väl nästan löjligt när Stefan Löfven uttrycker att det är svårt att vara partiledare. Inser han inte själv att hans mobbning av Jimmie Åkesson säkerligen har varit spik i kistan?
Jag önskar att de människor som företräder oss i riksdag och regering åtminstone hade vanligt folkvett och en liten aning bildning och respekt!
Däremot såg hon inte upp med vad som blev resultatet när intervjuaren fick henne att avslöja att hon på sitt kontor, mittemot Sverigedemokraternas kontor, brukade dra för gardinerna för att slippa se dem. De var ju inte människor med så ädla åsikter som hon själv hade, förstod man.
Inte var hon heller särskilt angelägen om att träffa Norges utrikesminister från ett parti nära SD.
Fattade hon inte att många som såg programmet inte var socialdemokrater? Har det blivit så legitimt att mobba SD att man liksom kan förutsätta att alla tycker att det är helt okey? Frågestunden slutade med frågor om hon fortsatte att göra så när partiet nu hade blivit tredje största parti.
Magdalena Andersson visade naturligtvis med all önskvärd tydlighet hur obildad hon är. Knappast värdig den post hon har fått, i detta avseende, enligt min åsikt.
Nu har man fått Jimmie Åkesson att stupa- tillfälligtvis får man väl hoppas, för det är väl hemskt om människor ska kunna mobba ut någon på det sättet. Att han har orkat stå i den starka motvinden, trots framgångarna, så länge, förvånar nog fler än mig. Men SD får naturligtvis uppmärksamhet av detta så det förslår. Media är ju fulla av nyheten och lovord om hur duktig han är som partiledare.
Sedan blir det väl nästan löjligt när Stefan Löfven uttrycker att det är svårt att vara partiledare. Inser han inte själv att hans mobbning av Jimmie Åkesson säkerligen har varit spik i kistan?
Jag önskar att de människor som företräder oss i riksdag och regering åtminstone hade vanligt folkvett och en liten aning bildning och respekt!
fredag 17 oktober 2014
Utbrändhet blir resultatet av mobbning
Nu har alltså mobbningen av Jimmie Åkesson och SD fått resultat. Jimmie Åkesson är sjukskriven för utbrändhet.
Ja, det blir ju den vanliga följden vid mobbning.
Vad tror folk, att de har med människor av sten att göra?
Skandal! Så ska inte ett demokratiskt valt parti behandlas och inga enskilda individer heller, inte ens som partiledare! Vart har respekten och medmänskligheten tagit vägen?
Ja, det blir ju den vanliga följden vid mobbning.
Vad tror folk, att de har med människor av sten att göra?
Skandal! Så ska inte ett demokratiskt valt parti behandlas och inga enskilda individer heller, inte ens som partiledare! Vart har respekten och medmänskligheten tagit vägen?
Nej, detta tror jag inte...
Ja, jag är medveten om att jag har min egen tolkning ibland av kristendomen, som någon påpekade för en tid sedan, för
vissa saker faller på sin egen orimlighet för mig.
Jag tror att Jesus kom till jorden för att visa oss vägen, visa oss modellen för det rike Gud vill ha, göra Gud begriplig. Bara genom honom, och hur han visade att vi ska verka och vara mot varandra kan Guds rike bli verklighet. Detta tror jag.
Och jag tror att tillvaron består av en kamp mellan ont och gott.
Däremot tycker jag att det är otroligt egotrippat att tro att Jesus dog för allas våra synder för att vi skulle bli befriade av nåd. Detta tycker jag är förmätet! När jag var socialist skulle jag ha sagt pissborgerligt!Men det säger jag så klart inte längre! :-)
Jag tror att det är en missuppfattning av ordens betydelse. (Jag vet att jag har skrivit detta förr.) Jag tror att...
Jesus dog på grund av människornas ondska! De korsfäste honom som var god! Alltså inte för människornas skull, utan på grund av människorna. Hans frälsning av världen är för mig att han visar oss vägen till hur världen ska frälsas genom vårt agerande.
Men ondskan fick inte sista ordet, för han uppstod igen. Vi får nog, tror jag, bära våra egna synder och svara för dem. Jag ser Jesus som den första syndabocken, det mest kända mobbningsoffret.
Jag har inga som helst problem med att tro på jungfrufödseln. Den är för mig inte konstigare än att träden slår ut varje vår på nytt, men jag är ju inte naturvetare!
Däremot har jag inga kannibalistiska tendenser och jag ser nattvarden som en åminnelsehögtid och som en symbolhandling, inget annat.
Vem som har rätt ger sig väl på den yttersta dagen! Om nu den kommer...
Men en sak tycker jag mig se klart; genom att fokusera på en personlig syndabefrielse och riter, kan vi helt klart missa det mest väsentliga i den kristna läran; att försöka följa efter de mönster vi har att följa för att kallas kristna.
Och som jag brukar säga; jag tror på Gud och Kristus, trots kyrkan!
vissa saker faller på sin egen orimlighet för mig.
Jag tror att Jesus kom till jorden för att visa oss vägen, visa oss modellen för det rike Gud vill ha, göra Gud begriplig. Bara genom honom, och hur han visade att vi ska verka och vara mot varandra kan Guds rike bli verklighet. Detta tror jag.
Och jag tror att tillvaron består av en kamp mellan ont och gott.
Däremot tycker jag att det är otroligt egotrippat att tro att Jesus dog för allas våra synder för att vi skulle bli befriade av nåd. Detta tycker jag är förmätet! När jag var socialist skulle jag ha sagt pissborgerligt!Men det säger jag så klart inte längre! :-)
Jag tror att det är en missuppfattning av ordens betydelse. (Jag vet att jag har skrivit detta förr.) Jag tror att...
Jesus dog på grund av människornas ondska! De korsfäste honom som var god! Alltså inte för människornas skull, utan på grund av människorna. Hans frälsning av världen är för mig att han visar oss vägen till hur världen ska frälsas genom vårt agerande.
Men ondskan fick inte sista ordet, för han uppstod igen. Vi får nog, tror jag, bära våra egna synder och svara för dem. Jag ser Jesus som den första syndabocken, det mest kända mobbningsoffret.
Jag har inga som helst problem med att tro på jungfrufödseln. Den är för mig inte konstigare än att träden slår ut varje vår på nytt, men jag är ju inte naturvetare!
Däremot har jag inga kannibalistiska tendenser och jag ser nattvarden som en åminnelsehögtid och som en symbolhandling, inget annat.
Vem som har rätt ger sig väl på den yttersta dagen! Om nu den kommer...
Men en sak tycker jag mig se klart; genom att fokusera på en personlig syndabefrielse och riter, kan vi helt klart missa det mest väsentliga i den kristna läran; att försöka följa efter de mönster vi har att följa för att kallas kristna.
Och som jag brukar säga; jag tror på Gud och Kristus, trots kyrkan!
torsdag 16 oktober 2014
Idag röd i morgon död
När jag ser jublande folkmassor inför någon, tänker jag ofta på hur lätt det är att vinden vänder till burop i stället.
Det tidigare paret Reinfeldt lommar tydligen iväg vid motgångar. Ja, nu kan man ju tänka sig att andra uppdrag väntar på Fredrik Reinfeldt, men han var snabb att lämna Moderaterna efter valnederlaget.
Och nu är det Filippa Reinfeldts tur när hon inte fick den position i landstinget som hon hoppades på. Då ger sig även hon iväg, från landstingspolitiken.
Jag tror att det ibland kan vara klokt att dra sig undan ett tag efter någon form av offentligt nederlag. Men kanske då bara för att hämta andan för att komma igen på något sätt.
Jag minns hur jag själv var knockoutad på hösten 1999 med ett utköp från en rektorstjänst på folkhögskola. Livet stannade upp ett tag då. Man blir liksom villrådig. Man är inte längre intressant för medierna och inte heller för en del bekanta eller vänner. Det kan bli mycket tyst, speciellt om man ett tag har stått i hetluften.
Vägen tillbaka för mig gick över förnyade universitetsstudier,som gick mycket bra, trots att tyskan inte är det lättaste att studera. Dessutom läste jag på 1,5 fart. Tyska på heltid och musikvetenskapliga fält vid Växjö universitet på halvtid. Efter två terminers studier låg arbetsmarknaden öppen för mig på nytt.
Och det hade varit en intressant tid, då jag också hade gott om pengar eftersom jag inte längre hade två bostäder.
Livet därefter har varit rikt på nya erfarenheter och flera studier. Förutom andra kurser kunde jag också plocka ut en ny akademisk examen, en Högskole-examen vid 60 års ålder. Det är jag faktiskt lite stolt över. Huvudämne tyska!
Tänk om mitt fysiska liv också kunde vända nu till ett mera aktivt och sunt sådant med träning och smalkost!
Det tidigare paret Reinfeldt lommar tydligen iväg vid motgångar. Ja, nu kan man ju tänka sig att andra uppdrag väntar på Fredrik Reinfeldt, men han var snabb att lämna Moderaterna efter valnederlaget.
Och nu är det Filippa Reinfeldts tur när hon inte fick den position i landstinget som hon hoppades på. Då ger sig även hon iväg, från landstingspolitiken.
Jag tror att det ibland kan vara klokt att dra sig undan ett tag efter någon form av offentligt nederlag. Men kanske då bara för att hämta andan för att komma igen på något sätt.
Jag minns hur jag själv var knockoutad på hösten 1999 med ett utköp från en rektorstjänst på folkhögskola. Livet stannade upp ett tag då. Man blir liksom villrådig. Man är inte längre intressant för medierna och inte heller för en del bekanta eller vänner. Det kan bli mycket tyst, speciellt om man ett tag har stått i hetluften.
Vägen tillbaka för mig gick över förnyade universitetsstudier,som gick mycket bra, trots att tyskan inte är det lättaste att studera. Dessutom läste jag på 1,5 fart. Tyska på heltid och musikvetenskapliga fält vid Växjö universitet på halvtid. Efter två terminers studier låg arbetsmarknaden öppen för mig på nytt.
Och det hade varit en intressant tid, då jag också hade gott om pengar eftersom jag inte längre hade två bostäder.
Livet därefter har varit rikt på nya erfarenheter och flera studier. Förutom andra kurser kunde jag också plocka ut en ny akademisk examen, en Högskole-examen vid 60 års ålder. Det är jag faktiskt lite stolt över. Huvudämne tyska!
Tänk om mitt fysiska liv också kunde vända nu till ett mera aktivt och sunt sådant med träning och smalkost!
Ett liv sant mot en själv
Igår delade jag ett inlägg på facebook om de fem saker människor sade sig ångra mest i sina liv när de visste att döden närmade sig.
Det första var att de önskade att de hade levt mera sant mot sig själva och inte efter omvärldens förväntningar.
Lätt sagt och svårt gjort!
Jag själv växte snarast upp i en storfamilj än i en kärnfamilj eftersom ett par av mina mostrar hade villa mittemot vår. Där bodde tre mostrar, mormor när hon levde, och så småningom en frånskild morbror. I övrigt var vi också hårt knutna till släkten.
Skillnaden mot hur jag lever idag i ensamhet och långt borta från familj och släkt är enorm.
Kanske är det därför jag lever så här.
I dessa familjer/släkter finns nämligen en sorts osynligt förtryck. Ingen äger egentligen sitt eget liv, utan alla har sin roll som ska uppfyllas. Det kan vara mycket förkvävande om man har anlag för klaustrofobi.
Även sedan människor har gift sig och flyttat hemifrån kan det där mönstret finnas kvar. Jag har säkert en del av det insupet med modersmjölken så att säga, men å andra sidan har jag ytterst självständiga barn, som definitivt markerar revir.
Jag flyttade sexton mil bort och fick så småningom också en skilsmässa på halsen genom detta. Vi var överens.
Ibland kan man se gamla par som alldeles uppenbart borde ha gått skilda vägar, men som inte har orkat, vågat eller haft för stora pliktkänslor för att göra detta. Så har deras liv på sitt sätt blivit misslyckade och olyckliga. Sådant är naturligtvis tragiskt.
Ett missriktat hänsynstagande gagnar ingen, tror jag. Illamåendet läcker på något sätt ut och visar sig på olika sätt.
Det första var att de önskade att de hade levt mera sant mot sig själva och inte efter omvärldens förväntningar.
Lätt sagt och svårt gjort!
Jag själv växte snarast upp i en storfamilj än i en kärnfamilj eftersom ett par av mina mostrar hade villa mittemot vår. Där bodde tre mostrar, mormor när hon levde, och så småningom en frånskild morbror. I övrigt var vi också hårt knutna till släkten.
Skillnaden mot hur jag lever idag i ensamhet och långt borta från familj och släkt är enorm.
Kanske är det därför jag lever så här.
I dessa familjer/släkter finns nämligen en sorts osynligt förtryck. Ingen äger egentligen sitt eget liv, utan alla har sin roll som ska uppfyllas. Det kan vara mycket förkvävande om man har anlag för klaustrofobi.
Även sedan människor har gift sig och flyttat hemifrån kan det där mönstret finnas kvar. Jag har säkert en del av det insupet med modersmjölken så att säga, men å andra sidan har jag ytterst självständiga barn, som definitivt markerar revir.
Jag flyttade sexton mil bort och fick så småningom också en skilsmässa på halsen genom detta. Vi var överens.
Ibland kan man se gamla par som alldeles uppenbart borde ha gått skilda vägar, men som inte har orkat, vågat eller haft för stora pliktkänslor för att göra detta. Så har deras liv på sitt sätt blivit misslyckade och olyckliga. Sådant är naturligtvis tragiskt.
Ett missriktat hänsynstagande gagnar ingen, tror jag. Illamåendet läcker på något sätt ut och visar sig på olika sätt.
onsdag 15 oktober 2014
Oanständiga skriverier om sex för gammalt folk
Det här kommer att bli frispråkigt, så är du pryd ska du sluta att läsa här!
Måste gamla människor försöka vara så unga och alerta? Jag blir så trött när jag läser de magasin och tidskrifter jag läser om alla rika och hippa 70 plusare- ja ännu mer ibland! De ska resa, de ska dansa, och de ska ha sex, och alla verkar ha väldigt gott om pengar.
Har de ingen partner så ska de skaffa sig en ny om de så närmar sig de nittio, ja, till och med är över 90 år, och det händer att de gifter sig, och jag undrar alltid vad barnen, som kanske hade räknat med att ärva dem, tänker om det.
Och så var det detta med sexet. Amelia Adamo som ju blev mycket intresserad av sex när hon som barn gick i klosterskola (har hon påstått) undervisade i M-magasin häromåret äldre kvinnor hur de skulle suga av sin gamle gubbe. Hon (eller reportern?) gjorde detta i detalj och talade om att ifall den äldre damen tyckte att det var äckligt att suga på manslemmen, kunde hon ha ett glas vatten vid sidan och dricka eller skölja ur munnen emellanåt! Ack ja, det finns olika sorters förtryck, gör det inte det?
Häromdagen läste jag om ett par som hade stora bekymmer. De var 70 plus, hur mycket framgick inte, men de hade så svårt för att ha sex, för de hade så mycket värk, var ledbrutna och ja, ni vet utbytta höftleder och knän och så. Nu ville de ha råd om lämpliga ställningar.
Den som svarade i tidningen bad dem tänka på höftproteserna så att de inte gick sönder under akten och föreslog dem faktiskt att kanske tänka på andra sorters sexuella aktiviteter än just samlag. Det var nog klokt i det läget.
Jag kunde inte låta bli att se scenen framför mig med en kvinna med höftleder som höll på att gå isär, värkbruten och med sköra slemhinnor (jodå, det finns östrogenvagitorier) och en gammal, skrynklig, mager gubbe, han också med proteser, som tog mycket god tid på sig för att komma loss i den stackars kvinnans sköra sköte! Medan det knakade och brakade i deras leder. Och kunde de resa sig upp efteråt? Kanske stod rollatorerna vid sängen?
Det är väl inte fel om vi äldre har sex, men det måste ju liksom finnas förutsättningar för det, eller hur? Måste allting köras in absurdum?
Kan inte allting i livet få ha sin tid!
Jag blir alltså bara oändligt trött när jag läser sådant här!
Måste gamla människor försöka vara så unga och alerta? Jag blir så trött när jag läser de magasin och tidskrifter jag läser om alla rika och hippa 70 plusare- ja ännu mer ibland! De ska resa, de ska dansa, och de ska ha sex, och alla verkar ha väldigt gott om pengar.
Har de ingen partner så ska de skaffa sig en ny om de så närmar sig de nittio, ja, till och med är över 90 år, och det händer att de gifter sig, och jag undrar alltid vad barnen, som kanske hade räknat med att ärva dem, tänker om det.
Och så var det detta med sexet. Amelia Adamo som ju blev mycket intresserad av sex när hon som barn gick i klosterskola (har hon påstått) undervisade i M-magasin häromåret äldre kvinnor hur de skulle suga av sin gamle gubbe. Hon (eller reportern?) gjorde detta i detalj och talade om att ifall den äldre damen tyckte att det var äckligt att suga på manslemmen, kunde hon ha ett glas vatten vid sidan och dricka eller skölja ur munnen emellanåt! Ack ja, det finns olika sorters förtryck, gör det inte det?
Häromdagen läste jag om ett par som hade stora bekymmer. De var 70 plus, hur mycket framgick inte, men de hade så svårt för att ha sex, för de hade så mycket värk, var ledbrutna och ja, ni vet utbytta höftleder och knän och så. Nu ville de ha råd om lämpliga ställningar.
Den som svarade i tidningen bad dem tänka på höftproteserna så att de inte gick sönder under akten och föreslog dem faktiskt att kanske tänka på andra sorters sexuella aktiviteter än just samlag. Det var nog klokt i det läget.
Jag kunde inte låta bli att se scenen framför mig med en kvinna med höftleder som höll på att gå isär, värkbruten och med sköra slemhinnor (jodå, det finns östrogenvagitorier) och en gammal, skrynklig, mager gubbe, han också med proteser, som tog mycket god tid på sig för att komma loss i den stackars kvinnans sköra sköte! Medan det knakade och brakade i deras leder. Och kunde de resa sig upp efteråt? Kanske stod rollatorerna vid sängen?
Det är väl inte fel om vi äldre har sex, men det måste ju liksom finnas förutsättningar för det, eller hur? Måste allting köras in absurdum?
Kan inte allting i livet få ha sin tid!
Jag blir alltså bara oändligt trött när jag läser sådant här!
tisdag 14 oktober 2014
Lämna eller stanna kvar?
Nu börjar tiden närma sig då man ska gå ur Svenska kyrkan om man vill slippa kyrkoskatten nästa år.
Och går man ur nu, så måste man betala avgift resten av året, men man får inte utnyttja kyrkans tjänster. Sådana är reglerna.
Jag känner mig lika villrådig som ofta vid den här tidpunkten.
Förra året var det kyrkoval, och då hade jag ju på hösten varit upptagen av det.
Svenska kyrkan har faktiskt urartat centralt, och blivit till en inte bara politisk utan partipolitisk megafon. Borta verkar all ödmjukhet vara och denna verkar ersatt av en otrolig överlägsenhet till synes i tron av att vara bäst och riktigast. Jag trodde inte att kyrkliga ämbetsmän skulle uppfostra medlemmarna utan att de var satta att tjäna och vara föredömen.
Antje Jackelén har för mig blivit en stor besvikelse. Jag som hade så gott intryck av henne en gång!
Vi fick nittiotvå röster i vår opolitiska nomineringsgrupp på bara två personer i kyrkovalet i pastoratet. Det var många fler än jag hade räknat med. Jag har ju ingen släkt här som röstar på mig. Det räckte till en ordinarie och en ersättarplats i kyrkofullmäktige. Vad kan man göra med det?
I denne kompakt politikerstyrda kyrka?
Och går man ur nu, så måste man betala avgift resten av året, men man får inte utnyttja kyrkans tjänster. Sådana är reglerna.
Jag känner mig lika villrådig som ofta vid den här tidpunkten.
Förra året var det kyrkoval, och då hade jag ju på hösten varit upptagen av det.
Svenska kyrkan har faktiskt urartat centralt, och blivit till en inte bara politisk utan partipolitisk megafon. Borta verkar all ödmjukhet vara och denna verkar ersatt av en otrolig överlägsenhet till synes i tron av att vara bäst och riktigast. Jag trodde inte att kyrkliga ämbetsmän skulle uppfostra medlemmarna utan att de var satta att tjäna och vara föredömen.
Antje Jackelén har för mig blivit en stor besvikelse. Jag som hade så gott intryck av henne en gång!
Vi fick nittiotvå röster i vår opolitiska nomineringsgrupp på bara två personer i kyrkovalet i pastoratet. Det var många fler än jag hade räknat med. Jag har ju ingen släkt här som röstar på mig. Det räckte till en ordinarie och en ersättarplats i kyrkofullmäktige. Vad kan man göra med det?
I denne kompakt politikerstyrda kyrka?
Har Nobelkommittén testat alla andras åsikter?
Börjar inte Nobelkommitténs uteslutningar av SD till Nobelfesten bli lite löjeväckande? Har de testat av åsikterna hos alla andra som de har bjudit in? Och att ändra reglerna för att endast talmannen och inte vice talmännen ska bli inbjudna säger betydligt mer om kommittén än om dem som inte blir bjudna.
Men å andra sidan måste det vara en förfärlig tillställning! Tänk att tvingas sitta stilla i så många timmar och försöka konversera okända människor, för det är det väl oftast! Det är nog ingen förlust, men de officiella kränkningarna av riksdagens tredje parti är ju ändå ytterst anmärkningsvärda.
Hur många nya röster vann SD på detta?
Och vilka sitter i den där kommittén? Bara obildade människor?
Men å andra sidan måste det vara en förfärlig tillställning! Tänk att tvingas sitta stilla i så många timmar och försöka konversera okända människor, för det är det väl oftast! Det är nog ingen förlust, men de officiella kränkningarna av riksdagens tredje parti är ju ändå ytterst anmärkningsvärda.
Hur många nya röster vann SD på detta?
Och vilka sitter i den där kommittén? Bara obildade människor?
Rikemansbarn ska få gratis medicin, fattigpensionärer får betala!
Jag tror att vi kommer att få se vad det innebär att det inte finns någon som driver äldrefrågorna i riksdagen. En riksdag fylld av föräldrar till kanske minderåriga barn kommer garanterat att ha slagsida i sina beslut.
Nu kommer ett sådant konstigt förslag. V har fått S att gå med på att man i budgeten ska föreslå gratis mediciner inom högkostnadsområdet för ALLA barn upp till 18 års ålder. Hoppsan! Det gäller även rikemansbarnen, där föräldrarna har råd att betala. Men de fattigaste pensionärerna får snällt betala sin medicin.
Vad är det är för konstiga förslag till beslut?
Jag undrar om Vänsterpartiet har fattat rätt vad gäller att arbeta för de mest utsatta?
Hoppas att detta är en fråga för riksdagen och att riksdagens majoritet inte stöder detta märkliga förslag!
Nu kommer ett sådant konstigt förslag. V har fått S att gå med på att man i budgeten ska föreslå gratis mediciner inom högkostnadsområdet för ALLA barn upp till 18 års ålder. Hoppsan! Det gäller även rikemansbarnen, där föräldrarna har råd att betala. Men de fattigaste pensionärerna får snällt betala sin medicin.
Vad är det är för konstiga förslag till beslut?
Jag undrar om Vänsterpartiet har fattat rätt vad gäller att arbeta för de mest utsatta?
Hoppas att detta är en fråga för riksdagen och att riksdagens majoritet inte stöder detta märkliga förslag!
Vilka vill integreras?
I Sverige har vi en lag om integration, inte assimilation. Detta betyder att vi ska ha ett mångkulturellt samhälle, sida vid sida. Men helst borde vi väl ha ETT samhälle TILLSAMMANS.
Men för att detta ska fungera måste det finnas en vilja att samverka, att leva tillsammans i landet. Vi kan inte leva som öar avskilda från varandra med olika kulturer.
Det skrivs och talas ofta om segregationen. Vem står för den? Vilka är det som inte vill integreras? Vilka vill?
Men för att detta ska fungera måste det finnas en vilja att samverka, att leva tillsammans i landet. Vi kan inte leva som öar avskilda från varandra med olika kulturer.
Det skrivs och talas ofta om segregationen. Vem står för den? Vilka är det som inte vill integreras? Vilka vill?
Den stora faran är extrem fundamentalism
Extrema fundamentalistiska muslimska grupper etablerar sig i Sverige. Ungdomar till invandrade svenskar reser ut för att delta i terrorkrig.
Ibland tror jag att vi sitter i en båt som det har gått läck i, och vi märker inte ens att vattnet forsar in.
Om människor med värderingar som vi har kämpat emot i många decennier kommer in i vår riksdag och översvämmar media, vad händer då?
Det förvånar mig väldigt mycket att F! med sin till synes radikala syn inte förstår konsekvenser av alltför vidöppna gränser.
Vi börjar se vartåt det lutar, tror jag...
Vi kommer att komma på kollisionskurs med många värderingar, kvinnosynen, äktenskapssynen, synen på samkönade pars rättigheter etcetera. Redan har en riksdagskvinna höjt rösten för hon tyckte att man skulle ha särlagstiftning. Vad händer på sikt?
Jag är orolig...
Ibland tror jag att vi sitter i en båt som det har gått läck i, och vi märker inte ens att vattnet forsar in.
Om människor med värderingar som vi har kämpat emot i många decennier kommer in i vår riksdag och översvämmar media, vad händer då?
Det förvånar mig väldigt mycket att F! med sin till synes radikala syn inte förstår konsekvenser av alltför vidöppna gränser.
Vi börjar se vartåt det lutar, tror jag...
Vi kommer att komma på kollisionskurs med många värderingar, kvinnosynen, äktenskapssynen, synen på samkönade pars rättigheter etcetera. Redan har en riksdagskvinna höjt rösten för hon tyckte att man skulle ha särlagstiftning. Vad händer på sikt?
Jag är orolig...
måndag 13 oktober 2014
Man ska börja tidigare på dagen...
tänkte jag i natt när jag härjade under diskbänken och rensade rören!
Men plötsligt, sent, hade jag inte orkat med vattnet som stod där i köksvasken trots propplösningspulvret.
Först ska man ha isär rören, sedan ska de rensas, och så ska man ha ihop dem igen. Rätt. Och hårt sitter fästena! Den tång jag köpte för några år sedan bara gled på plasten.
Kl. 02.30 blev jag tvungen att ge upp läckorna som jag inte visste hur jag skulle åtgärda, när jag väl hade fått ihop rören. Kroppen värkte, för det är inte lätt att böja huvudet i timmar under en vask.
I morse i dagsljuset klarnade det. Packningarna satt fel! Och så blev det klart!
Men under timmarna som gick hann jag tänka både det ena och det andra om idiotidéerna om jämställdhet. Jag hade ju kunnat ringa någon av de unga, manliga grannarna.
Å andra sidan känner jag mig som jämställdheten personifierad idag! Inte illa vad? Jag är ju, trots allt, en gammal kvinna! Nu rinner vattnet så fint, så fint ner i rören! Och de läcker inte längre!
Men plötsligt, sent, hade jag inte orkat med vattnet som stod där i köksvasken trots propplösningspulvret.
Först ska man ha isär rören, sedan ska de rensas, och så ska man ha ihop dem igen. Rätt. Och hårt sitter fästena! Den tång jag köpte för några år sedan bara gled på plasten.
Kl. 02.30 blev jag tvungen att ge upp läckorna som jag inte visste hur jag skulle åtgärda, när jag väl hade fått ihop rören. Kroppen värkte, för det är inte lätt att böja huvudet i timmar under en vask.
I morse i dagsljuset klarnade det. Packningarna satt fel! Och så blev det klart!
Men under timmarna som gick hann jag tänka både det ena och det andra om idiotidéerna om jämställdhet. Jag hade ju kunnat ringa någon av de unga, manliga grannarna.
Å andra sidan känner jag mig som jämställdheten personifierad idag! Inte illa vad? Jag är ju, trots allt, en gammal kvinna! Nu rinner vattnet så fint, så fint ner i rören! Och de läcker inte längre!
Försöker Suhonen skriva om Juholt-historien?
Håkan Juholt var bara partiledare några månader, och under den tiden avslöjades det dels att han hade fuskat med bostadsbidragen, och dels gjorde han det ena märkligare utspelet efter det andra. Det var väl ganska tydligt för omvärlden att här hade S tagit någon i båten som det skulle bli besvär med.
Nu försöker Suhonen få det till att det är någon sorts konspirationer mellan en höger- och en vänsterfalang inom Socialdemokraterna.
Som före detta socialdemokrat under 28 år blir jag mycket förvånad över etiketten vänstersosse på en person som har jobbat med försvarsfrågor i riksdagen. Detta är knappast vad jag förknippar med vänster.
Det lär nog bli svårt att skriva om historien. Allt för många minns nog hur de officiella utspelen var, även om drevet som följde var otäckt.
Frågan är nu hur det ska gå med den nye partiledaren. Även socialdemokrater börjar ju nu undra vart landet är på väg...i denna rödgröna gyttja.
Nu försöker Suhonen få det till att det är någon sorts konspirationer mellan en höger- och en vänsterfalang inom Socialdemokraterna.
Som före detta socialdemokrat under 28 år blir jag mycket förvånad över etiketten vänstersosse på en person som har jobbat med försvarsfrågor i riksdagen. Detta är knappast vad jag förknippar med vänster.
Det lär nog bli svårt att skriva om historien. Allt för många minns nog hur de officiella utspelen var, även om drevet som följde var otäckt.
Frågan är nu hur det ska gå med den nye partiledaren. Även socialdemokrater börjar ju nu undra vart landet är på väg...i denna rödgröna gyttja.
söndag 12 oktober 2014
Håkan Juholt är inte intressant längre!
Måste man inte fråga sig vad en bok om händelserna kring Håkan Juholt gör för nytta eller glädje nu? Det verkar vara en överspelad händelse som författaren försöker ge nytt liv.
Håkan Juholt är tveklöst en sådan person att han lätt tar offerkoftan och inte alls verkar förstå vilka grova övertramp och dumheter han gjorde som partiledare.
Det verkar onekligen som om författaren till boken vill förstärka den bilden.
Håkan Juholt borde ha åkt bort från partiledarposten så fort fusket med bostadsbidraget blev känt! Då hade han inte kunnat ställa till mer.
Märkligt att smålänningarna är så blåögda att de har honom kvar som riksdagsledamot!
Håkan Juholt är tveklöst en sådan person att han lätt tar offerkoftan och inte alls verkar förstå vilka grova övertramp och dumheter han gjorde som partiledare.
Det verkar onekligen som om författaren till boken vill förstärka den bilden.
Håkan Juholt borde ha åkt bort från partiledarposten så fort fusket med bostadsbidraget blev känt! Då hade han inte kunnat ställa till mer.
Märkligt att smålänningarna är så blåögda att de har honom kvar som riksdagsledamot!
lördag 11 oktober 2014
Inte på riktigt
I förhållande till hur stressigt och flängigt mitt liv har varit tidigare har jag haft jättemycket tid de senaste åren, i vart fall det allra senaste när jag har varit förhindrad att arbeta sedan i våras.
Då får man tid att tänka, och i min ålder blir det kanske mest tillbaka. Framtiden känns ytterst osäker.
Vad som har förvånat mig är hur mycket av det som jag har upplevt som inte känns "på riktigt". Det har varit sådant man måste göra, som man har gjort för att det är tradition att göra det, sådant jag har gått på för att det hör till.
Kanske har det därför nu slagit till någon sorts broms i mitt liv, så att jag har fått tid att tänka och reflektera.
Livet kan ju inte vara konstlat. Livet måste vara naturligt och nära.
Igår ringde en i Blekinge mycket känd person hit och tackade mig för min senaste insändare och sade att jag inte fick sluta skriva.
Då känns det jag gör meningsfullt. Någon läser, någon tycker som jag, eller tycker inte som jag.
Men samtidigt pågår livet utanför de där rummen, där man sitter och skriver och i mitt fall läker mina ben. Jodå, det går framåt, igår var jag i stan!
Jag borde fixa här hemma och bjuda hem folk! Eller kunna öppna dörren varje dag.
Ofta tänker jag på författare som har skrivandet som sin inkomst. Vet människor vad det betyder när de säger att skrivandet är ett ensamjobb som kräver disciplin? Hur mycket av det sociala livet får de avstå ifrån?
Jag skriver fort, orden rinner till. Men jag kan få ändra en del vid senare genomläsning.
Fast jag borde ta och disciplinera mig på ett annat, mera praktiskt sätt för att kunna leva det där Livet som är på riktigt, tror jag. Att skriva och att måla kan också vara ett sätt att stänga dörren till Livet, inte bara att närma sig det.
Nu ska jag ner till affären och köpa propplösningsmedel!
Skulle nog behöva ett sådant - någon sådan- i mitt liv också!
Publicerar på nytt en bild på min senaste akvarellmålning.
Då får man tid att tänka, och i min ålder blir det kanske mest tillbaka. Framtiden känns ytterst osäker.
Vad som har förvånat mig är hur mycket av det som jag har upplevt som inte känns "på riktigt". Det har varit sådant man måste göra, som man har gjort för att det är tradition att göra det, sådant jag har gått på för att det hör till.
Kanske har det därför nu slagit till någon sorts broms i mitt liv, så att jag har fått tid att tänka och reflektera.
Livet kan ju inte vara konstlat. Livet måste vara naturligt och nära.
Igår ringde en i Blekinge mycket känd person hit och tackade mig för min senaste insändare och sade att jag inte fick sluta skriva.
Då känns det jag gör meningsfullt. Någon läser, någon tycker som jag, eller tycker inte som jag.
Men samtidigt pågår livet utanför de där rummen, där man sitter och skriver och i mitt fall läker mina ben. Jodå, det går framåt, igår var jag i stan!
Jag borde fixa här hemma och bjuda hem folk! Eller kunna öppna dörren varje dag.
Ofta tänker jag på författare som har skrivandet som sin inkomst. Vet människor vad det betyder när de säger att skrivandet är ett ensamjobb som kräver disciplin? Hur mycket av det sociala livet får de avstå ifrån?
Jag skriver fort, orden rinner till. Men jag kan få ändra en del vid senare genomläsning.
Fast jag borde ta och disciplinera mig på ett annat, mera praktiskt sätt för att kunna leva det där Livet som är på riktigt, tror jag. Att skriva och att måla kan också vara ett sätt att stänga dörren till Livet, inte bara att närma sig det.
Nu ska jag ner till affären och köpa propplösningsmedel!
Skulle nog behöva ett sådant - någon sådan- i mitt liv också!
Publicerar på nytt en bild på min senaste akvarellmålning.
fredag 10 oktober 2014
Trevlig helg!
En trevlig helg! Publicerar på nytt den här bilden för jag tycker att den är så rofylld.
Det var lättare förr...
kan jag tycka ibland. Då, från mitten av 1970-talet och nästan tre årtionden framåt, när jag var sossefrälst och borgarna var de stora fienderna. Då visste man (jag, vi) vad man ville ha; ett nytt samhälle med godhet och jämställdhet.
Mellan 1970-talet och fram tills nu finns för min del en viktig del av Livet. Det som inte blev som det var tänkt med skilsmässa som en nödvändighet för att få vara jämställd och välja min väg. Livet som blev byten av miljöer, platser och relationer, och också politiska partier.Innehållsrikt, omväxlande, men...
Vissa saker kan man ställa upp på, men andra frågor är så viktiga att det inte finns kompromisser. Så kunde jag inte vara i ett kollektivistiskt parti i längden. Men nog var det bra att klara av det i 28 år! Det parti som jag sedan trodde stod för yttrandefrihet och liberalism hade en annan sorts förtryck. En förtryckande skolpolitik och en kall människosyn, där aborter enbart var en kvinnofråga.
Dessutom visade det sig ju här i Blekinge att det inte var så mycket med yttrandefriheten när man till och med uteslöt en medlem på grund av en insändare.
I KD väntade jag en annan abortsyn. Den fanns inte. Dessutom fanns det något som jag inte hade upplevt tidigare, men som jag upplevde som toppstyrd kontroll. Jag fick en känsla av att man helst skulle ha debattartiklar godkända av partistyrelsen innan man skickade in dem. En känsla! Det partiet kändes obekvämt för mig.
Tre partier. Tre olika kulturer och olika förväntningar på medlemmarna.
Det var onekligen mycket lättare förr när jag stod på barrikaderna och kämpade för kvinnors frihet och såg borgarna som skurkarna i världen.
Nu känns mycket så förvirrande... Å ena sidan, men å andra sidan...
Mellan 1970-talet och fram tills nu finns för min del en viktig del av Livet. Det som inte blev som det var tänkt med skilsmässa som en nödvändighet för att få vara jämställd och välja min väg. Livet som blev byten av miljöer, platser och relationer, och också politiska partier.Innehållsrikt, omväxlande, men...
Vissa saker kan man ställa upp på, men andra frågor är så viktiga att det inte finns kompromisser. Så kunde jag inte vara i ett kollektivistiskt parti i längden. Men nog var det bra att klara av det i 28 år! Det parti som jag sedan trodde stod för yttrandefrihet och liberalism hade en annan sorts förtryck. En förtryckande skolpolitik och en kall människosyn, där aborter enbart var en kvinnofråga.
Dessutom visade det sig ju här i Blekinge att det inte var så mycket med yttrandefriheten när man till och med uteslöt en medlem på grund av en insändare.
I KD väntade jag en annan abortsyn. Den fanns inte. Dessutom fanns det något som jag inte hade upplevt tidigare, men som jag upplevde som toppstyrd kontroll. Jag fick en känsla av att man helst skulle ha debattartiklar godkända av partistyrelsen innan man skickade in dem. En känsla! Det partiet kändes obekvämt för mig.
Tre partier. Tre olika kulturer och olika förväntningar på medlemmarna.
Det var onekligen mycket lättare förr när jag stod på barrikaderna och kämpade för kvinnors frihet och såg borgarna som skurkarna i världen.
Nu känns mycket så förvirrande... Å ena sidan, men å andra sidan...
En statsminister får inte vara bufflig!
Stefan Löfven tycker att alla ska få erövra den vita mössan. Det tror han att alla kan. Det tror inte jag som utbildad och tidigare verksam lärare/rektor. Han tror att alla kan bli högskolebehöriga. Detta tror jag inte heller. Också i insikten att jag själv knappast skulle klara ett naturvetenskapligt gymnasium med matte, fysik och kemi som huvudämnen. Min begåvning ligger inte åt det hållet! Det hållet är obegåvat hos mig!
Däremot tror jag som gammal folkhögskolemänniska och folkbildare på alla människors förmåga att erövra bildning. Bildning är något mycket större och mycket finare- ja, jag skulle vilja säga ädlare- än utbildning. Bildning är insikten om hur vi bör bete oss i olika omständigheter och situationer.
En bildad människa talar med alla. Speciellt talar man med dem som man bör tala med, till exempel företrädare för andra politiska partier i riksdagen. En bildad människa bemöter människor vänligt, även om man inte tycker som de.
Man bemöter, förklarar, svarar i telefonen och svarar på brev och mejl. Man behandlar inte medmänniskor som luft, och man ser alla människor som sina medmänniskor.
I mina ögon är Stefan Löfven bufflig. I mina ögon verkar han helt sakna bildning.
Det vore kanske bättre att alla fick chansen att bli bildade i stället för att alla fick chansen att få den vita mössan. Jag tror att det första bättre hade bäddat för ett gott samhällsklimat.
Det gör inte mobbande statsministrar med ett falskt likatänkande.
Sådana som gillar olika utom...
Däremot tror jag som gammal folkhögskolemänniska och folkbildare på alla människors förmåga att erövra bildning. Bildning är något mycket större och mycket finare- ja, jag skulle vilja säga ädlare- än utbildning. Bildning är insikten om hur vi bör bete oss i olika omständigheter och situationer.
En bildad människa talar med alla. Speciellt talar man med dem som man bör tala med, till exempel företrädare för andra politiska partier i riksdagen. En bildad människa bemöter människor vänligt, även om man inte tycker som de.
Man bemöter, förklarar, svarar i telefonen och svarar på brev och mejl. Man behandlar inte medmänniskor som luft, och man ser alla människor som sina medmänniskor.
I mina ögon är Stefan Löfven bufflig. I mina ögon verkar han helt sakna bildning.
Det vore kanske bättre att alla fick chansen att bli bildade i stället för att alla fick chansen att få den vita mössan. Jag tror att det första bättre hade bäddat för ett gott samhällsklimat.
Det gör inte mobbande statsministrar med ett falskt likatänkande.
Sådana som gillar olika utom...
torsdag 9 oktober 2014
Vi möts i mina drömmar
Jag brukar säga att jag har delar av mitt hjärta på olika platser, där jag har bott. Och ibland kan jag längta tillbaka till dem.
Jag kan längta till Gustaf Adolfs torg i Malmö, eller jag kan längta efter mina lila petunior, som doftade så gott på min balkong i Oskarshamn.
Ja, jag längtar också tillbaka till höghusområdet i Flemingsberg i södra storstockholmsområdet, där jag bodde i två år i början av 1990-talet. Där står jag faktiskt i kö till 65 plus boende, det vill säga jag står i kö i Huddinge kommun. Och för några månader sedan låg jag ett tag på första plats, och sedan på andra plats för en lägenhet där. Men jag är inte riktigt mogen för det än. Jag älskar mitt hus och min trädgård.
I många år hade jag en återkommande dröm att jag åkte tillbaka till en av platserna, som jag har bott på, och träffade någon där. Den drömmen hade jag inte drömt på flera år nu, men häromnatten var jag där igen. Det är en märklig dröm, inte speciellt känslosam, men verklig. Dagen efter känns det som om ett riktigt möte har ägt rum. Så är det alltid.
Ja, de drömmarna kan förvisso fara iväg med en...
Jag kan längta till Gustaf Adolfs torg i Malmö, eller jag kan längta efter mina lila petunior, som doftade så gott på min balkong i Oskarshamn.
Ja, jag längtar också tillbaka till höghusområdet i Flemingsberg i södra storstockholmsområdet, där jag bodde i två år i början av 1990-talet. Där står jag faktiskt i kö till 65 plus boende, det vill säga jag står i kö i Huddinge kommun. Och för några månader sedan låg jag ett tag på första plats, och sedan på andra plats för en lägenhet där. Men jag är inte riktigt mogen för det än. Jag älskar mitt hus och min trädgård.
I många år hade jag en återkommande dröm att jag åkte tillbaka till en av platserna, som jag har bott på, och träffade någon där. Den drömmen hade jag inte drömt på flera år nu, men häromnatten var jag där igen. Det är en märklig dröm, inte speciellt känslosam, men verklig. Dagen efter känns det som om ett riktigt möte har ägt rum. Så är det alltid.
Ja, de drömmarna kan förvisso fara iväg med en...
På tal om feminism...
är du välkommen att läsa om "Häxor i Ronneby" på min guideblogg
http://lilaguide.blogspot.com se Bloggarkiv klicka på 2011
Välkommen!
http://lilaguide.blogspot.com se Bloggarkiv klicka på 2011
Välkommen!
En S-MP- regering med stora, fasta kliv... Vad blir det av det här?
Regeringen har knappast börjat arbeta förrän de har deklarerat sina synpunkter och avsikter i flera kontroversiella frågor.
De vill förbjuda sexköp utomlands. Jaha, hur ska det gå till? Ska vi ha våra svenska poliser stationerade utomlands?
Och ska utlänningar som deltar i Pride eller gör aborter här, vilket är förbjudet i deras hemländer, dömas när de kommer hem?
Så ska de ha ett obligatoriskt gymnasium för "alla ska erövra den vita mössan", tycker statsministern. Och alla gymnasier ska bli högskoleförberedande. Den ene är så go´ som en ann´, som jag har skrivit, och inget har med medfödd begåvning att göra, tydligen!
Sverige ska godkänna Palestina har statsministern helt frankt deklarerat, vilket har genljudit ut över världen. Där får han nog svårt åtminstone med FP, KD och SD!
Och Åsa Romson, MP, har lovat att stänga ner flera kärnkraftverk under mandatperioden, och så klart fått både de borgerliga och näringslivet på sig.
Vinster i välfärden ska försvinna, oavsett, verkar det som, om det är ett litet företag med få anställda eller ett riskkapitalbolag, för det har V förhandlat sig till.
Är de här människorna mogna att regera?
Tur att det i praktiken kommer att vara riksdagen som gör det!
Hur länge håller den här regeringen?
De vill förbjuda sexköp utomlands. Jaha, hur ska det gå till? Ska vi ha våra svenska poliser stationerade utomlands?
Och ska utlänningar som deltar i Pride eller gör aborter här, vilket är förbjudet i deras hemländer, dömas när de kommer hem?
Så ska de ha ett obligatoriskt gymnasium för "alla ska erövra den vita mössan", tycker statsministern. Och alla gymnasier ska bli högskoleförberedande. Den ene är så go´ som en ann´, som jag har skrivit, och inget har med medfödd begåvning att göra, tydligen!
Sverige ska godkänna Palestina har statsministern helt frankt deklarerat, vilket har genljudit ut över världen. Där får han nog svårt åtminstone med FP, KD och SD!
Och Åsa Romson, MP, har lovat att stänga ner flera kärnkraftverk under mandatperioden, och så klart fått både de borgerliga och näringslivet på sig.
Vinster i välfärden ska försvinna, oavsett, verkar det som, om det är ett litet företag med få anställda eller ett riskkapitalbolag, för det har V förhandlat sig till.
Är de här människorna mogna att regera?
Tur att det i praktiken kommer att vara riksdagen som gör det!
Hur länge håller den här regeringen?
-Gud har gett oss det här landet!
sade en judinna i en intervju i TV apropå om det skulle bli ett fritt Palestina. Ja, vad biter på ett sådant argument? Och hur låter detta i vårt sekulariserade land?
När jag hörde det, tänkte jag på att det ju också finns många här som också stöttar sig mot vad de anser att Gud har sagt för att bli oemotsägliga auktoriteter.
Absolut högsta instans. Omöjlig att ifrågasätta?
När jag hörde det, tänkte jag på att det ju också finns många här som också stöttar sig mot vad de anser att Gud har sagt för att bli oemotsägliga auktoriteter.
Absolut högsta instans. Omöjlig att ifrågasätta?
onsdag 8 oktober 2014
Hur länge klarar Socialdemokraterna att regera?
Självklart var det så att Socialdemokraterna inte vann valet! De gick väl, vad jag vet, inte framåt sedan förra valet. Det var ju i stället de med de öppna hjärtana, M, som förlorade. Sju mandat, om jag inte missminner mig. Så kan det bli! De som gick framåt var ju SD, som nog kan ses som den enda vinnaren i det här valet.
Jag tittade lite på partiledardebatten idag. Stefan Löfven gör bort sig mer och mer.
Sverigedemokraterna hade hakkors tidigare i sina demonstrationer, berättade han.
Och Jimmie Åkesson kvitterade med att han inte hade varit i ett parti som hade drivit ett rasbiologiskt institut och lagstiftat om tvångssteriliseringar.(som S)
Han kunde ju ha tillagt att regeringen samarbetar med ett gammalt kommunistparti. Det märks ju redan tydligt i önskan om att inskränka individernas frihet i de förslag som läggs fram.
Ja, Jimmie Åkesson har naturligtvis helt rätt i att Socialdemokraterna egentligen inte har mandat för en regering. Det blev ju ingen vänstervind! Och den virvelvind som nu far runt med Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regeringen, där de inte ens är överens om vad de är överens om, är ju inget som inger förtroende.
Hur länge ska vi tippa att S håller sig kvar?
Är de inte medvetna om att SD kan få bort dem?
Jag tittade lite på partiledardebatten idag. Stefan Löfven gör bort sig mer och mer.
Sverigedemokraterna hade hakkors tidigare i sina demonstrationer, berättade han.
Och Jimmie Åkesson kvitterade med att han inte hade varit i ett parti som hade drivit ett rasbiologiskt institut och lagstiftat om tvångssteriliseringar.(som S)
Han kunde ju ha tillagt att regeringen samarbetar med ett gammalt kommunistparti. Det märks ju redan tydligt i önskan om att inskränka individernas frihet i de förslag som läggs fram.
Ja, Jimmie Åkesson har naturligtvis helt rätt i att Socialdemokraterna egentligen inte har mandat för en regering. Det blev ju ingen vänstervind! Och den virvelvind som nu far runt med Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regeringen, där de inte ens är överens om vad de är överens om, är ju inget som inger förtroende.
Hur länge ska vi tippa att S håller sig kvar?
Är de inte medvetna om att SD kan få bort dem?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)