Ja, ursäkta språket, men det känns så! Nu har datorn nyckfullt startat eller inte startat i tre dygn, så nu gav jag upp och köpte en ny.
Den gamla tog jag med för att eventuellt få den reparerad. Vilken fånig tanke! Vem reparerar saker idag? Idag köper man nytt!
Det som finns i datorn kommer att gå förlorat för det handlar nog inte om många dagar förrän den stänger ner för gott. Dit hör tusentals mejl, som jag hade fått uppgift om lagrades i Telias server, vilket visade sig vara helt fel. De ligger i min dator.
Men man kan inte ha ett liv så helt beroende av tekniken!
Jag har sällan känt en så stor längtan efter enkelhet och teknikfrihet. Och i morgon tar jag bussen till jobb och inte bilen! För tänk om bilen också strular!
tisdag 29 maj 2012
måndag 28 maj 2012
Vänta bara tills S-politiken ska presenteras på allvar!
Socialdemokraterna har haft smekmånad med den nye partiledaren och opinionssiffrorna har börjat återgå till siffror före det stora raset.
Men vänta! Snart blir de tvungna att presentera en politik också, och då kommer nog inte folk att nöja sig med att arbetslösa ska tvingas tillbaka till skolbänken!
Så lättduperade är människor inte att de tror att jobben börjar växa för att Per och Oskar går i skolan!
Men vänta! Snart blir de tvungna att presentera en politik också, och då kommer nog inte folk att nöja sig med att arbetslösa ska tvingas tillbaka till skolbänken!
Så lättduperade är människor inte att de tror att jobben börjar växa för att Per och Oskar går i skolan!
En rubrik i tidningen
Ofta funderar jag över de där rubrikerna som finns en dag, och sedan försvinner historien från media.Rubrikerna som innebär att hela liv har förändrats för alltid.
I helgen kunde vi läsa om en mormor som hade försökt rädda sina barnbarn från att drunkna vid ett friluftsbad. Ett lyckades hon rädda, men det andra barnet dog och mormodern också.
Vad gjorde hon vid badet? Passade hon barnbarnen? Var fanns föräldrarna? Hur orkar mamman med detta?
Sådana tankar flyger automatiskt genom mitt huvud när jag läser sådant här.
Vi vet aldrig vad livet kommer att bjuda oss, brukar jag säga, och så är det ju.
Någon är på väg hem, men kommer aldrig hem. Någon ska fira sin semester och upplever en katastrof i stället.
Jag skrev om detta häromdagen, och jag återkommer alltså till det idag.
För några dagar sedan frågade jag om en födsel, som borde ha skett för några veckor sedan.
Det blev inget barn, för det dog de sista dagarna i moderlivet.
Jag känner många som har drabbats av detta.
Nio månader i moderlivet, planering, inköp som görs den sista tiden och så död och förtvivlan. Glädje som blir till sorg.En sommar som skulle varit en underbar tid med ett nyfött barn blir en mörkrets och fasans tid.
Vi lär ha en ny tronarvinge. Detta sades så fort hon var född. Kan vi vara säkra på det? Vad vet vi om detta barn?
Livet är ingen dans på rosor. Du vet aldrig vart stegen leder dig och de dina!
I helgen kunde vi läsa om en mormor som hade försökt rädda sina barnbarn från att drunkna vid ett friluftsbad. Ett lyckades hon rädda, men det andra barnet dog och mormodern också.
Vad gjorde hon vid badet? Passade hon barnbarnen? Var fanns föräldrarna? Hur orkar mamman med detta?
Sådana tankar flyger automatiskt genom mitt huvud när jag läser sådant här.
Vi vet aldrig vad livet kommer att bjuda oss, brukar jag säga, och så är det ju.
Någon är på väg hem, men kommer aldrig hem. Någon ska fira sin semester och upplever en katastrof i stället.
Jag skrev om detta häromdagen, och jag återkommer alltså till det idag.
För några dagar sedan frågade jag om en födsel, som borde ha skett för några veckor sedan.
Det blev inget barn, för det dog de sista dagarna i moderlivet.
Jag känner många som har drabbats av detta.
Nio månader i moderlivet, planering, inköp som görs den sista tiden och så död och förtvivlan. Glädje som blir till sorg.En sommar som skulle varit en underbar tid med ett nyfött barn blir en mörkrets och fasans tid.
Vi lär ha en ny tronarvinge. Detta sades så fort hon var född. Kan vi vara säkra på det? Vad vet vi om detta barn?
Livet är ingen dans på rosor. Du vet aldrig vart stegen leder dig och de dina!
söndag 27 maj 2012
Ja, vad blir det i kyrkan idag?
Pingst! En stor kyrkohelg då jag förväntar mig seriösa gudstjänster/mässor i våra kyrkor.
I min kyrka vet jag inte vad det blir. I församlingsbladet står det att det ska vara en musikgudstjänst. I predikoturerna står det bara medverkande och kyrkoherden som textläsare, men vad det är vet man inte. Och så droppen, i en annons står det "Vårkonsert" och "FRI ENTRÉ"!
Detta med inträden verkar vara en ny trend. Den 12 maj hade församlingens stora kör 10-årsjubileum, och då kostade det 50 kronor i inträde med kaffe mitt i föreställningen.
Man hade troligen fått in lika mycket pengar om det var frivilligt att lägga pengar. Nu utestängde man ju dem som inte ansåg sig ha råd. För det finns folk som inte ens har råd att betala 50 kronor för en konsert.
Ja, jag vet alltså inte vad vi har i min kyrka idag. Gudstjänst? Knappast?
Kantorer bör i första hand satsa på att göra levande gudstjänster på söndagarna och inte på att ha en massa glassiga jippon, tycker jag.
I min kyrka vet jag inte vad det blir. I församlingsbladet står det att det ska vara en musikgudstjänst. I predikoturerna står det bara medverkande och kyrkoherden som textläsare, men vad det är vet man inte. Och så droppen, i en annons står det "Vårkonsert" och "FRI ENTRÉ"!
Detta med inträden verkar vara en ny trend. Den 12 maj hade församlingens stora kör 10-årsjubileum, och då kostade det 50 kronor i inträde med kaffe mitt i föreställningen.
Man hade troligen fått in lika mycket pengar om det var frivilligt att lägga pengar. Nu utestängde man ju dem som inte ansåg sig ha råd. För det finns folk som inte ens har råd att betala 50 kronor för en konsert.
Ja, jag vet alltså inte vad vi har i min kyrka idag. Gudstjänst? Knappast?
Kantorer bör i första hand satsa på att göra levande gudstjänster på söndagarna och inte på att ha en massa glassiga jippon, tycker jag.
lördag 26 maj 2012
Mors dag
I morgon är det alltså Mors dag. Min mor dog för drygt fjorton år sedan, och jag är 16 mil ifrån hennes grav. Jag besöker dessutom sällan kyrkogårdar, måste jag erkänna. Kanske för att jag tror att om min mor idag finns någonstans, så är det i vart fall inte där. Eller för att jag minns hur tråkigt det var att fara till kyrkogården jämt och ständigt som barn med min far. (Det var mest pappa)
Mina egna barn bor långt härifrån, men de brukar komma ihåg dagen. Men något egentligt morsdagsfirande har jag inte varit med om på många år.
Ibland kan jag nästan känna en sorts avundsjuka mot dem som har släkten nära, fast bara nästan, för egentligen är jag ingen avundsjuk person till min natur.
Och så minns jag min egen uppväxt i en släkt, för så måste man nog beskriva vårt villaboende på Bellevue mittemot mostrarnas hus, där också mormor bodde till sin död 1963, lite före min studentexamen.
Vi gick emellan husen på en gång genom de stora prunkande trädgårdarna. Dem kan jag sakna!
Nej, detta var inget som är värt att rekommendera! Att leva så tätt ihop många människor (vi var nio när alla levde) är ganska så förkvävande. Ingen har liksom ett eget liv, alla är utlämnade och beroende av varandra.
Egentligen tror jag att mitt behov av ensamhet bottnar i detta. Minnet av att vara kontrollerad, övervakad, att inte få vara självständig, sitter i.
Det hade varit trevligt att träffa sina barn i morgon. Men, man får ta sitt liv som det är. Det har fördelar också att bo en bit ifrån varandra, för man träffas mera sammanhängande, dagar i sträck, när man väl träffas.
Mina egna barn bor långt härifrån, men de brukar komma ihåg dagen. Men något egentligt morsdagsfirande har jag inte varit med om på många år.
Ibland kan jag nästan känna en sorts avundsjuka mot dem som har släkten nära, fast bara nästan, för egentligen är jag ingen avundsjuk person till min natur.
Och så minns jag min egen uppväxt i en släkt, för så måste man nog beskriva vårt villaboende på Bellevue mittemot mostrarnas hus, där också mormor bodde till sin död 1963, lite före min studentexamen.
Vi gick emellan husen på en gång genom de stora prunkande trädgårdarna. Dem kan jag sakna!
Nej, detta var inget som är värt att rekommendera! Att leva så tätt ihop många människor (vi var nio när alla levde) är ganska så förkvävande. Ingen har liksom ett eget liv, alla är utlämnade och beroende av varandra.
Egentligen tror jag att mitt behov av ensamhet bottnar i detta. Minnet av att vara kontrollerad, övervakad, att inte få vara självständig, sitter i.
Det hade varit trevligt att träffa sina barn i morgon. Men, man får ta sitt liv som det är. Det har fördelar också att bo en bit ifrån varandra, för man träffas mera sammanhängande, dagar i sträck, när man väl träffas.
fredag 25 maj 2012
Nätet är ett språkligt Vilda Western!
Egentligen är det väl olustigt att vem som helst kan ge sig ut på nätet och skriva vad som helst, ja, till och med utge sig för att vara någon annan och vara hur anonym som helst.
Men att det råder kaos och lite av Vilda Western bland dem som inte är skolade i hur man skriver, det kan man ju förstå. Mera anmärkningsvärt är det när människor som påstår sig vara utbildade, och skryter och skräpper med sina akademiska meriter, skapar sig en egen liten regelvärld efter sitt eget gottfinnande.
Det finns etiska regler och det finns juridiska regler.
Man citerar, som jag skrev tidigare, inte människor utan att tala om var man har hittat citatet.
Bilder är det allvarligare med. Bilder finns det copyright på, så där måste man vara försiktig.
Jag blir otroligt trött på att tjafsa om saker som är solklara och självklara för mig. Ett exempel var när jag under sju kilometerns bilfärd fick hålla på att förklara att det kan inte heta en katt flera kattor av den enkla anledningen att första deklinationen, som har -or i plural, alltid har ett -a i slutet av ordet i singular. En katta flera kattor, men en katt flera katter. Detta sista ord hör till tredje deklinationen. Och det gör det hur mångordig "motståndaren" än är och hur mycket han är påstår att jag har fel!
Men att det råder kaos och lite av Vilda Western bland dem som inte är skolade i hur man skriver, det kan man ju förstå. Mera anmärkningsvärt är det när människor som påstår sig vara utbildade, och skryter och skräpper med sina akademiska meriter, skapar sig en egen liten regelvärld efter sitt eget gottfinnande.
Det finns etiska regler och det finns juridiska regler.
Man citerar, som jag skrev tidigare, inte människor utan att tala om var man har hittat citatet.
Bilder är det allvarligare med. Bilder finns det copyright på, så där måste man vara försiktig.
Jag blir otroligt trött på att tjafsa om saker som är solklara och självklara för mig. Ett exempel var när jag under sju kilometerns bilfärd fick hålla på att förklara att det kan inte heta en katt flera kattor av den enkla anledningen att första deklinationen, som har -or i plural, alltid har ett -a i slutet av ordet i singular. En katta flera kattor, men en katt flera katter. Detta sista ord hör till tredje deklinationen. Och det gör det hur mångordig "motståndaren" än är och hur mycket han är påstår att jag har fel!
Elever ska känna sig inkluderade
Nu börjar tjafset om skolavslutningarna igen, om de ska vara i kyrkan och om prästen ska få välsigna eleverna.
För mig som både har varit lärare i en massa år och har jobbat med invandrare är denna diskussion mer eller mindre befängd.
Ska man ha en kristen avslutning en termin, en muslimsk nästa, en judisk, en buddistisk etcetera omväxlande? Alla elever har rätt att känna sig hemma och inkluderade i sin skola.
Vi måste sluta se på det här samhället som om vi var kvar på 1950-talet, och de människor som kanske inte har satt sin fot i en skola på många herrans år, borde nog tiga i den här debatten.
Vi lever i ett mångkulturellt samhälle med en INTEGRATIONSPOLITIK inte en assimilationspolitik.
Det är skillnad det!
Därför borde diskussionen vara totalt överflödig, för det är den egentligen.
Jag rekommenderar de föräldrar som är så angelägna om dessa kristna avslutningar att gå med sina barn i kyrkan på söndagarna i stället! Man kan nog vara ganska så säker på att de allra flesta finns någon annanstans på gudstjänsttid!
För mig som både har varit lärare i en massa år och har jobbat med invandrare är denna diskussion mer eller mindre befängd.
Ska man ha en kristen avslutning en termin, en muslimsk nästa, en judisk, en buddistisk etcetera omväxlande? Alla elever har rätt att känna sig hemma och inkluderade i sin skola.
Vi måste sluta se på det här samhället som om vi var kvar på 1950-talet, och de människor som kanske inte har satt sin fot i en skola på många herrans år, borde nog tiga i den här debatten.
Vi lever i ett mångkulturellt samhälle med en INTEGRATIONSPOLITIK inte en assimilationspolitik.
Det är skillnad det!
Därför borde diskussionen vara totalt överflödig, för det är den egentligen.
Jag rekommenderar de föräldrar som är så angelägna om dessa kristna avslutningar att gå med sina barn i kyrkan på söndagarna i stället! Man kan nog vara ganska så säker på att de allra flesta finns någon annanstans på gudstjänsttid!
Elementära regler
Ibland blir jag ytterst förvånad, som när jag ser att folk som påstår att de har läst på universitet, inte kan de enklaste regler, som till exempel vad som gäller när man skriver något som citat.
Då gäller att källan, det vill säga vem som har skrivit/sagt något ska anges och också var det står skrivet.
För mig är sådant här så självklart att jag tycker att det är konstigt att man inte lär sig sådant i grundskolan.
Om man nu inte kan saker, som jag i och för sig tycker att man borde kunna, så är det ju ytterst enkelt idag att kolla på nätet!
Man skriver alltså inte "På en blogg står det..." plus ett direktcitat, utan att uppge var och vem som har skrivit det.
Då gäller att källan, det vill säga vem som har skrivit/sagt något ska anges och också var det står skrivet.
För mig är sådant här så självklart att jag tycker att det är konstigt att man inte lär sig sådant i grundskolan.
Om man nu inte kan saker, som jag i och för sig tycker att man borde kunna, så är det ju ytterst enkelt idag att kolla på nätet!
Man skriver alltså inte "På en blogg står det..." plus ett direktcitat, utan att uppge var och vem som har skrivit det.
Van att bli bespottad?
Jimmie Åkesson har gjort en polisanmälan om mordhot på Twitter. Det gjorde han givetvis helt rätt i.
Jag har i många år försvarat SD:s rätt att finnas till och att driva sin politik. Detta gjorde jag långt innan de kom in i riksdagen och långt före min bekantskap med en f.d. - mycket före detta! -sd-are. Dessa saker har alltså inget med saken att göra. Jag anser mig helt enkelt vara en människa som hyllar demokratin och som inte anser att människor ska bli mobbade, och definitivt inte i politiska sammanhang.
Jag kan inte bedöma om det finns högerextrema organisationer i bakgrunden till Sverigedemokraterna, men de tongångar mot den invandring som har varit och är förekommer nog i alla partier
Ohlys och Juholts utspel förra året, när de inte skulle delta i partiledardebatten för att de blev felplacerade, sade naturligtvis mera om dem än om det utpekade partiet. Men nu har ju dessa vulgära gossar lämnat partiledararenan.
Före riksdagsdebuten var det turbulens i många kommuner och rena utfrysningen mot Sverigedemokraterna. Jag blir alltså väldigt illa berörd av sådant här vem den än gäller.
Alla partiledare var inbjudna till prinsessans Estelles barndop, men Jonas Sjöstedt hade förhinder. (Men till Nobelfesten var inte SD välkomna! Inbjudarna hade väl stenkoll på övriga inbjudnas åsikter!? Eller?)
Såg ni till Jimmie Åkesson vi barndopet? Nej, han föll i medieskugga. Dessutom fanns det på Twitter- såg jag någon som hänvisade till -en mycket osmaklig kommentar (säkert flera) från någon som, givetvis falskt, uppgav sig vara prins Daniel. Har folk inte hut i kroppen? Hur kan man falla så lågt?
Vissa människor är vana att bli bespottade. Ingen ska vänja sig vid det.
Det är bra gjort att polisanmäla! Det borde många fler göra, även om det inte får några konsekvenser.
Kvinnor som psykas och misshandlas, barn, ungdomar och äldre som mobbas, gå till polisen och anmäl plågoandarna!
Jag har i många år försvarat SD:s rätt att finnas till och att driva sin politik. Detta gjorde jag långt innan de kom in i riksdagen och långt före min bekantskap med en f.d. - mycket före detta! -sd-are. Dessa saker har alltså inget med saken att göra. Jag anser mig helt enkelt vara en människa som hyllar demokratin och som inte anser att människor ska bli mobbade, och definitivt inte i politiska sammanhang.
Jag kan inte bedöma om det finns högerextrema organisationer i bakgrunden till Sverigedemokraterna, men de tongångar mot den invandring som har varit och är förekommer nog i alla partier
Ohlys och Juholts utspel förra året, när de inte skulle delta i partiledardebatten för att de blev felplacerade, sade naturligtvis mera om dem än om det utpekade partiet. Men nu har ju dessa vulgära gossar lämnat partiledararenan.
Före riksdagsdebuten var det turbulens i många kommuner och rena utfrysningen mot Sverigedemokraterna. Jag blir alltså väldigt illa berörd av sådant här vem den än gäller.
Alla partiledare var inbjudna till prinsessans Estelles barndop, men Jonas Sjöstedt hade förhinder. (Men till Nobelfesten var inte SD välkomna! Inbjudarna hade väl stenkoll på övriga inbjudnas åsikter!? Eller?)
Såg ni till Jimmie Åkesson vi barndopet? Nej, han föll i medieskugga. Dessutom fanns det på Twitter- såg jag någon som hänvisade till -en mycket osmaklig kommentar (säkert flera) från någon som, givetvis falskt, uppgav sig vara prins Daniel. Har folk inte hut i kroppen? Hur kan man falla så lågt?
Vissa människor är vana att bli bespottade. Ingen ska vänja sig vid det.
Det är bra gjort att polisanmäla! Det borde många fler göra, även om det inte får några konsekvenser.
Kvinnor som psykas och misshandlas, barn, ungdomar och äldre som mobbas, gå till polisen och anmäl plågoandarna!
I rampljus och ensamhet
Av en slump hamnade jag igår mitt i en intervju med Kristina Lugn på TV. Personligen tycker jag att hennes offentliga image är lite jobbig, även om jag tycker om det hon skriver.
Men intervjun var fascinerande eftersom hon var så självutlämnande. Det måste kanske poeter vara.
Kristina Lugn berättade om sina misslyckade relationer med män-trots att hon tydligen varit gift mer än en gång- och hon menade att man inte skulle vara ensam när man gick in i ålderdomen.
Det är kanske lite svårt att undvika att vara det som kvinna eftersom männen oftast dör tidigare. Många i min och Kristina Lugns ålder är ju redan änkor.
Men det anmärkningsvärda var den bild som hon och flera andra kändisar visar fram av en människa som står i rampljuset och uppskattas av så många, men samtidigt är mycket ensam privat. Hon sade det, att hon var en mycket ensam människa. Och då hade hon ändå barnbarn.
Kanske är det, trots detta, ändå så att detta på något sätt indirekt är självvalt. Man behöver tid för sig själv för att vara kreativ och skapar därför en sorts bubbla omkring sig, som man kanske inte är riktigt medveten om.
När jag ser tillbaka på mitt eget liv, som också innehåller en del kreativa aktiviteter, dock utan ett riktigt kändisskap, så har jag alltid haft ett behov av att stänga dörren om mig.
Jag minns hur min mor gång på gång många kvällar kom upp på mitt rum på ovanvåningen i vårt hus för att försöka locka ner mig till den övriga familjen medan jag hellre ville sitta där och rita eller läsa. Dragen fanns liksom med från början i livet.
Detta behov av ensamhet har med åren blivit livsnödvändigt för mig för att kunna behålla välbefinnandet.
Jag upprepar vad jag ofta säger: Ensamhet är en känsla och inte ett tillstånd.
Var kan man vara ensammare än i ett misslyckat parförhållande?
Men intervjun var fascinerande eftersom hon var så självutlämnande. Det måste kanske poeter vara.
Kristina Lugn berättade om sina misslyckade relationer med män-trots att hon tydligen varit gift mer än en gång- och hon menade att man inte skulle vara ensam när man gick in i ålderdomen.
Det är kanske lite svårt att undvika att vara det som kvinna eftersom männen oftast dör tidigare. Många i min och Kristina Lugns ålder är ju redan änkor.
Men det anmärkningsvärda var den bild som hon och flera andra kändisar visar fram av en människa som står i rampljuset och uppskattas av så många, men samtidigt är mycket ensam privat. Hon sade det, att hon var en mycket ensam människa. Och då hade hon ändå barnbarn.
Kanske är det, trots detta, ändå så att detta på något sätt indirekt är självvalt. Man behöver tid för sig själv för att vara kreativ och skapar därför en sorts bubbla omkring sig, som man kanske inte är riktigt medveten om.
När jag ser tillbaka på mitt eget liv, som också innehåller en del kreativa aktiviteter, dock utan ett riktigt kändisskap, så har jag alltid haft ett behov av att stänga dörren om mig.
Jag minns hur min mor gång på gång många kvällar kom upp på mitt rum på ovanvåningen i vårt hus för att försöka locka ner mig till den övriga familjen medan jag hellre ville sitta där och rita eller läsa. Dragen fanns liksom med från början i livet.
Detta behov av ensamhet har med åren blivit livsnödvändigt för mig för att kunna behålla välbefinnandet.
Jag upprepar vad jag ofta säger: Ensamhet är en känsla och inte ett tillstånd.
Var kan man vara ensammare än i ett misslyckat parförhållande?
torsdag 24 maj 2012
Vad är det för våning?
Har du någon dröm som ofta återkommer i ditt liv och som du funderar över.
Jag drömmer ibland om en tom lägenhet där jag har bott, så sägs det i drömmen. Det är ingen plats jag känner igen i vaket tillstånd och ingen plats som jag har bott på. Men drömmen återkommer gång på gång på gång. Senast, för bara några nätter sedan, började jag känna det som frustrerande och irriterande. Vad är det för en bostad som återkommer i mina drömmar?
Har du liknande erfarenheter? Berätta då gärna i en kommentar!
Jag drömmer ibland om en tom lägenhet där jag har bott, så sägs det i drömmen. Det är ingen plats jag känner igen i vaket tillstånd och ingen plats som jag har bott på. Men drömmen återkommer gång på gång på gång. Senast, för bara några nätter sedan, började jag känna det som frustrerande och irriterande. Vad är det för en bostad som återkommer i mina drömmar?
Har du liknande erfarenheter? Berätta då gärna i en kommentar!
På en enda sekund blir livet annorlunda
Om man, som jag har, har varit med om flera ytterst dramatiska händelser i sitt liv, då saker har förändrats på en enda sekund, kanske man, som jag, blir lite ängslig av sig. Man vet hur det är när det oförutsägbara sker med blixtens hastighet.
En nära släkting tog ett steg mot sitt skrivbord på jobbet och hjärtat stannade. Med änglavakt blev han återupplivad efter några minuter i dödens rike. Dygnen som följde var osäkra och dramatiska.
Min far föll omkull i hjärnblödning i köket medan min mor var ute och julhandlade. Han levde en månad efter detta, men dog sedan.
En moster föll ner i köket med en hjärnblödning som ändade hennes liv, en annan låg med brutet lårben hjälplös och ensam ett par timmar innan någon fann henne. Detta har inte hänt ute på farliga vägar, inte i flygplan eller i bilen utan hemma och på jobbet.
När någon som står mig nära inte svarar i mobiltelefonen blir jag orolig. Det bara är så. Man bär sina erfarenheter med sig.
Idag hade en minibuss voltat med skogsarbetare som aldrig kom fram till sitt jobb. En är redan död, några svårt skadade.
Vi läser dagligen om de snabba olyckorna som kastar omkull livet för familjer och vänner. Vi läser sällan om fortsättningen.
Man ska vara glad över de dagar då livet är precis som vanligt!
En nära släkting tog ett steg mot sitt skrivbord på jobbet och hjärtat stannade. Med änglavakt blev han återupplivad efter några minuter i dödens rike. Dygnen som följde var osäkra och dramatiska.
Min far föll omkull i hjärnblödning i köket medan min mor var ute och julhandlade. Han levde en månad efter detta, men dog sedan.
En moster föll ner i köket med en hjärnblödning som ändade hennes liv, en annan låg med brutet lårben hjälplös och ensam ett par timmar innan någon fann henne. Detta har inte hänt ute på farliga vägar, inte i flygplan eller i bilen utan hemma och på jobbet.
När någon som står mig nära inte svarar i mobiltelefonen blir jag orolig. Det bara är så. Man bär sina erfarenheter med sig.
Idag hade en minibuss voltat med skogsarbetare som aldrig kom fram till sitt jobb. En är redan död, några svårt skadade.
Vi läser dagligen om de snabba olyckorna som kastar omkull livet för familjer och vänner. Vi läser sällan om fortsättningen.
Man ska vara glad över de dagar då livet är precis som vanligt!
onsdag 23 maj 2012
Hur mår Lundsbergs elever egentligen?
Efter att ha tagit del av "Uppdrag granskning" och programmet om Lundsberg undrar jag; Hur mår deras elever egentligen?
Placerade på ett internat, kanske långt borta från sina föräldrar, som säkert ibland inte ens finns i Sverige utan kanske på utlandsjobb.
Verkar inte hela stilen tyda på att det finns en massa frustrerade ungdomar som tar ut sin frustration genom trakasserier av andra.
Detta borde kanske undersökas!
Placerade på ett internat, kanske långt borta från sina föräldrar, som säkert ibland inte ens finns i Sverige utan kanske på utlandsjobb.
Verkar inte hela stilen tyda på att det finns en massa frustrerade ungdomar som tar ut sin frustration genom trakasserier av andra.
Detta borde kanske undersökas!
Man blir alltså tjatig...
I mina privata relationer tycker folk ibland att jag kan vara tjatig, säger samma sak om och om igen.
Tänkte idag att det är ju inte så konstigt att man är som man är.
Nu hoppar jag över hur det är att försöka fostra barn!
Men tjugo år på heltid med undervisning av invandrare/asylsökande, då man fick upprepa det man sade gång på gång på gång, sätter sina spår.
Och samma sak med turister. Du måste faktiskt säga var och när man ska träffas igen flera gånger innan de lämnar bussen för att gå på egen hand.
Just det, tänkte jag, när de ringde från turistbyrån två timmar efter det att jag hade lämnat bussen idag för att en man hade gått till fel upphämtningsplats. Den där tanken jag hade när jag steg av bussen att platsen och tiden nog borde ha upprepats var alltså helt riktig!
Ja, tjatig är man och tjatig blir man också i det privata, för man tar liksom tjatet med sig!
Idag har jag guidat i Ronneby i Heliga kors kyrka och i Bergslagen.
Tänkte idag att det är ju inte så konstigt att man är som man är.
Nu hoppar jag över hur det är att försöka fostra barn!
Men tjugo år på heltid med undervisning av invandrare/asylsökande, då man fick upprepa det man sade gång på gång på gång, sätter sina spår.
Och samma sak med turister. Du måste faktiskt säga var och när man ska träffas igen flera gånger innan de lämnar bussen för att gå på egen hand.
Just det, tänkte jag, när de ringde från turistbyrån två timmar efter det att jag hade lämnat bussen idag för att en man hade gått till fel upphämtningsplats. Den där tanken jag hade när jag steg av bussen att platsen och tiden nog borde ha upprepats var alltså helt riktig!
Ja, tjatig är man och tjatig blir man också i det privata, för man tar liksom tjatet med sig!
Idag har jag guidat i Ronneby i Heliga kors kyrka och i Bergslagen.
tisdag 22 maj 2012
Ohederligheten som brer ut sig
Sverige idag är inte det land som jag växte upp i. Definitivt inte. När jag var ung förfasade man sig över hur man blev lurad i Sydeuropa. Nu skulle man väl inte ens höja på ögonbrynen.
Det finns många tecken på hur ohederligheten brer ut sig.
Jag blir bedrövad när jag hör att ett flygbolag har gått i konkurs, och det inte är säkert att resenärerna får sina pengar för biljetterna, som inte har utnyttjats, tillbaka. Kanske fanns det bland dem människor som hade fått avstå och spara för att kunna köpa sin biljett.
Lika äckligt är det när man kan läsa att utlandsboenden (och svenskar) struntar i att betala tillbaka sina studiemedel. Vad tror man? Att man ska åka i gräddfil och slippa att betala på andra människors bekostnad?
Som pensionär finns det månader då det inte blir mycket över av pensionen när räkningarna är betalda.
Tänk om man då skulle strunta i att betala dessa! För att ha lite roligare!
Ett samhälle bygger på rättigheter och skyldigheter. Utan att den sista delen uppfylls fungerar inte samhället.
Det går inte att taxichaufförer lurar resenärerna med skyhöga priser eller att hårfrisören/frisörskan jobbar svart. Alla måste bidra. Annars är vi snart på ett gungfly och detta gungfly kan sjunka. Ett samhälle utan moral är stinkande. Börjar vi komma dithän?
Det finns många tecken på hur ohederligheten brer ut sig.
Jag blir bedrövad när jag hör att ett flygbolag har gått i konkurs, och det inte är säkert att resenärerna får sina pengar för biljetterna, som inte har utnyttjats, tillbaka. Kanske fanns det bland dem människor som hade fått avstå och spara för att kunna köpa sin biljett.
Lika äckligt är det när man kan läsa att utlandsboenden (och svenskar) struntar i att betala tillbaka sina studiemedel. Vad tror man? Att man ska åka i gräddfil och slippa att betala på andra människors bekostnad?
Som pensionär finns det månader då det inte blir mycket över av pensionen när räkningarna är betalda.
Tänk om man då skulle strunta i att betala dessa! För att ha lite roligare!
Ett samhälle bygger på rättigheter och skyldigheter. Utan att den sista delen uppfylls fungerar inte samhället.
Det går inte att taxichaufförer lurar resenärerna med skyhöga priser eller att hårfrisören/frisörskan jobbar svart. Alla måste bidra. Annars är vi snart på ett gungfly och detta gungfly kan sjunka. Ett samhälle utan moral är stinkande. Börjar vi komma dithän?
Den farliga misshandeln
De senaste dagarna har det funnits många debattartiklar om kvinnomisshandel. Och det är klart att denna ofta koncentreras i media till fysisk misshandel, slag.
Men jag tror inte att detta är det mest frekventa. Det är nog snarare den psykiska misshandeln, ständiga nedvärderingar och nålstick som får dig att känna dig liten, får dig att tappa självförtroendet som är den riktigt farliga misshandeln.
Slag på kroppen läks, men i själen kan du få obotliga skador.
Det kan komma en dag då du som är utsatt för sådant inte längre orkar gå. Så gå i tid!
Men jag tror inte att detta är det mest frekventa. Det är nog snarare den psykiska misshandeln, ständiga nedvärderingar och nålstick som får dig att känna dig liten, får dig att tappa självförtroendet som är den riktigt farliga misshandeln.
Slag på kroppen läks, men i själen kan du få obotliga skador.
Det kan komma en dag då du som är utsatt för sådant inte längre orkar gå. Så gå i tid!
Nu skriiiiker vi, hör så kul vi har!
Tv:n går för fullt i sovrummet med en skränig delfinal på Melodifestivalen. Snart börjar väl det riktiga skrikandet.
Skrikande är nämligen det nutida tecknet på att man har kul!
En mardröm i skrikandet är ju "Allsång på Skansen" på tisdagarna, fast jag brukar se det- trots detta.
Skreks gjorde det också i skolan. Det skreks på rasterna.
Och skriker gör mina grannar. Jag har en riktig skrik-Lisa till granne som har vrålat och vrålat de senaste - vad kan det vara- sju, åtta åren. Jag undrar om hon ska fortsätta att skrika som tonåring också. Hon måste väl snart vara där.
Jag fattar inte att föräldrarna inte säger till ungarna att tagga ner.
Deras skrikande är ju faktiskt ett miljöproblem! Och inte kan det vara bra för stämbanden heller!
Tänk om man skulle starta krig och köra trimmern klockan sju en helgdagsmorgon? Detta är väl inte värre än när gamla människor försöker vila på eftermiddagen och ständigt vaknar av ett "Iiiiihhh! Iiiihhh!"?
Skrikande är nämligen det nutida tecknet på att man har kul!
En mardröm i skrikandet är ju "Allsång på Skansen" på tisdagarna, fast jag brukar se det- trots detta.
Skreks gjorde det också i skolan. Det skreks på rasterna.
Och skriker gör mina grannar. Jag har en riktig skrik-Lisa till granne som har vrålat och vrålat de senaste - vad kan det vara- sju, åtta åren. Jag undrar om hon ska fortsätta att skrika som tonåring också. Hon måste väl snart vara där.
Jag fattar inte att föräldrarna inte säger till ungarna att tagga ner.
Deras skrikande är ju faktiskt ett miljöproblem! Och inte kan det vara bra för stämbanden heller!
Tänk om man skulle starta krig och köra trimmern klockan sju en helgdagsmorgon? Detta är väl inte värre än när gamla människor försöker vila på eftermiddagen och ständigt vaknar av ett "Iiiiihhh! Iiiihhh!"?
Hade skrivit, men tog bort det...
Jag hade skrivit ett inlägg om ärkebiskopen, som döpte prinsessan Estelle idag, men jag ångrade mig och tog bort det.
Mina barn hade den mannen aldrig fått döpa!
Han var som biskop i Växjö stift min ordförande den största delen av min tid som rektor på en folkhögskola inom Växjö stift. Det blev en oförglömligt hemsk tid sedan han kom dit.
Hans företrädare som biskop i Växjö stift, som jag hade mycket bra kontakt med, dog i en trafikolycka. Men jag har kvar ett papper från honom där det står; "Från stiftets sida är vi glada över dig!"
Jan Arvid Hellström var en mycket begåvad person, inte så lättduperad! Det var en stor sorg och chock när han omkom.
Och Anders Wejryds efterträdare som biskop i Växjö stift blev under förnedrande former tvungen att lämna sitt ämbete.
Och vad hände på kyrkokansliet i Uppsala med alla dem som fick lämna? Enligt uppgift till en kostnad av ca 10 miljoner kronor.
Varför gör ingen research på den mannens framfart? När han inte viger eller döper kungliga!
Mina barn hade den mannen aldrig fått döpa!
Han var som biskop i Växjö stift min ordförande den största delen av min tid som rektor på en folkhögskola inom Växjö stift. Det blev en oförglömligt hemsk tid sedan han kom dit.
Hans företrädare som biskop i Växjö stift, som jag hade mycket bra kontakt med, dog i en trafikolycka. Men jag har kvar ett papper från honom där det står; "Från stiftets sida är vi glada över dig!"
Jan Arvid Hellström var en mycket begåvad person, inte så lättduperad! Det var en stor sorg och chock när han omkom.
Och Anders Wejryds efterträdare som biskop i Växjö stift blev under förnedrande former tvungen att lämna sitt ämbete.
Och vad hände på kyrkokansliet i Uppsala med alla dem som fick lämna? Enligt uppgift till en kostnad av ca 10 miljoner kronor.
Varför gör ingen research på den mannens framfart? När han inte viger eller döper kungliga!
måndag 21 maj 2012
Det är ju som fan- eller är det Fan?
Min mor var en dominerande kvinna. Jag vet att min store, lillebror inte skulle tycka om att jag skrev detta, men det var hon. Mitt behov av att bli hörd och sedd var kanske större än hans.
När jag råkar ut för dominerande människor- och det gör man nog titt som tätt om man har haft en dominerande mor, för man söker det välkända som bekant- kan jag falla in i någon sorts passivitet. Praktiska saker bara växer omkring mig, och så äter jag mer än jag borde. Jag får liksom säga till mig själv att jag inte längre är en liten hjälplös flicka...
Men det finns annat som kan vara lika hopplöst som de som utövar makt över en, och det är de som utövar en tyst makt genom att till synes tiga. Jag säger till synes, märk väl.
Ibland har jag, under många års tid, tänkt tanken att det är ju som fan att man inte kan prata med visst folk! Fast det är kanske rent av så att det är Fan själv som gör att människor inte når fram till varandra. Fans hinder och destruktivitet.
När jag råkar ut för dominerande människor- och det gör man nog titt som tätt om man har haft en dominerande mor, för man söker det välkända som bekant- kan jag falla in i någon sorts passivitet. Praktiska saker bara växer omkring mig, och så äter jag mer än jag borde. Jag får liksom säga till mig själv att jag inte längre är en liten hjälplös flicka...
Men det finns annat som kan vara lika hopplöst som de som utövar makt över en, och det är de som utövar en tyst makt genom att till synes tiga. Jag säger till synes, märk väl.
Ibland har jag, under många års tid, tänkt tanken att det är ju som fan att man inte kan prata med visst folk! Fast det är kanske rent av så att det är Fan själv som gör att människor inte når fram till varandra. Fans hinder och destruktivitet.
Ett kungligt (!?) dop - ja, låt dem leka!
Ebba von Sydow, som jag gärna ser på Go´kväll på lördagarna, gör vad hon kan för att hålla uppe glansen av det dop som nu ska gå av stapeln i morgon.
Den, som det sägs, kungliga Estelle ska döpas av teol.kand:en, ärkebiskopen Anders Wejryd!
Men vad är kungligt egentligen?
Ja, inte ens urfadern Bernadotte var ju av kunglig börd, han var ju som alla vet en marskalk i Napoleons armé från Frankrike.
Av kunglig börd är inte heller mormor, som ju var en vanlig medborgare, och så har vi ju fadern, som alla vet är en self-made man från Ockelbo. Ja, vad blir kvar av kunglig glans och ärkebiskopsglans egentligen? Det som massor av journalister och Ebba von Sydow så gärna vill se! Men låt dem leka, en dag kommer nog republikanerna att ta över!
Men visst är kärleksparet söta, så länge de nu får vara ett kronprinspar, för jag tror att många börjar tröttna på det ihåliga spelet och alla pengar de kostar! Även jag, som räknar mig som rojalist, börjar bli less på detta genuina trams. För vad är det annars? Skådespel under falska premisser!
Den, som det sägs, kungliga Estelle ska döpas av teol.kand:en, ärkebiskopen Anders Wejryd!
Men vad är kungligt egentligen?
Ja, inte ens urfadern Bernadotte var ju av kunglig börd, han var ju som alla vet en marskalk i Napoleons armé från Frankrike.
Av kunglig börd är inte heller mormor, som ju var en vanlig medborgare, och så har vi ju fadern, som alla vet är en self-made man från Ockelbo. Ja, vad blir kvar av kunglig glans och ärkebiskopsglans egentligen? Det som massor av journalister och Ebba von Sydow så gärna vill se! Men låt dem leka, en dag kommer nog republikanerna att ta över!
Men visst är kärleksparet söta, så länge de nu får vara ett kronprinspar, för jag tror att många börjar tröttna på det ihåliga spelet och alla pengar de kostar! Även jag, som räknar mig som rojalist, börjar bli less på detta genuina trams. För vad är det annars? Skådespel under falska premisser!
Syrenerna blommar igen
Mina syrenbuskar är lite magiska för mig, för jag tänker alltid när de har blommat ut att det kanske var sista gången jag såg dem blomma. Nu blommar de igen!
Min gamla mormor hade andra sätt att tänka sig sin död. När yngsta dottern med familj var på besök från Stockholm gick avfärden alltid till så att mormor stod vid fönstret och vinkade och sade
- Nu såg jag dem för sista gången!
Det gjorde hon så länge jag kan minnas.
Hon levde tills hon var 92 år.
Hoppas att jag också får se mina syrener många år till!
Min gamla mormor hade andra sätt att tänka sig sin död. När yngsta dottern med familj var på besök från Stockholm gick avfärden alltid till så att mormor stod vid fönstret och vinkade och sade
- Nu såg jag dem för sista gången!
Det gjorde hon så länge jag kan minnas.
Hon levde tills hon var 92 år.
Hoppas att jag också får se mina syrener många år till!
Hur är det bakom jargongen?
Jag hör aldrig på P4 eller P3 hemma, men nästan alltid i bilen. Varför vet jag inte, men på något sätt får det där skvalet, och den märkliga jargongen, resan att kännas kortare.
Så gjorde jag också under de 40 milen till och från bröllopte i fredags. Då var det i programmet en ung man som sökte en kvinna och tre kvinnor blev intervjuade för att se om de passade denne singel. För mig var det helt klart vem jag skulle ha valt om jag var han, och så valde han också. Men, och här kommer det anmärkningsvärda.
Har vi överhuvudtaget kommit någonvart i jämställdhet? undrade jag när jag hörde den kvittrande reportern (heter det så i radio också?) gratulera den utvalda och hela tiden framställa situationen som att de tävlande stod inför en ynnest att bli valda av denne kille.
Jargongen i programmet var helt otrolig! Som gammal, garvad och erfaren satt jag där och undrade vad som får 20-åringar till att låta som om de hade all världens erfarenhet både av Livet och av relationer.
Nåväl, ålder är ju inte allt. Det finns ju folk som lever med samma person i hela livet. Vad vet man då om relationer, mer eller mindre snabba uppbrott, svek och separationsångest?
Vägval kan vara svåra. På en blogg finns det en diskussion om hur vi kan ana att Gud leder oss. En klok människa skrev att det känns på frukten, om vi känner frid och ro. Som bomull i bröstet, brukar jag säga.
Så gjorde jag också under de 40 milen till och från bröllopte i fredags. Då var det i programmet en ung man som sökte en kvinna och tre kvinnor blev intervjuade för att se om de passade denne singel. För mig var det helt klart vem jag skulle ha valt om jag var han, och så valde han också. Men, och här kommer det anmärkningsvärda.
Har vi överhuvudtaget kommit någonvart i jämställdhet? undrade jag när jag hörde den kvittrande reportern (heter det så i radio också?) gratulera den utvalda och hela tiden framställa situationen som att de tävlande stod inför en ynnest att bli valda av denne kille.
Jargongen i programmet var helt otrolig! Som gammal, garvad och erfaren satt jag där och undrade vad som får 20-åringar till att låta som om de hade all världens erfarenhet både av Livet och av relationer.
Nåväl, ålder är ju inte allt. Det finns ju folk som lever med samma person i hela livet. Vad vet man då om relationer, mer eller mindre snabba uppbrott, svek och separationsångest?
Vägval kan vara svåra. På en blogg finns det en diskussion om hur vi kan ana att Gud leder oss. En klok människa skrev att det känns på frukten, om vi känner frid och ro. Som bomull i bröstet, brukar jag säga.
söndag 20 maj 2012
Äcklig värme och lite av varje
Jag erkänner det, jag längtar till september och svalka. Nu har värmen redan börjat, och jag hatar värme! Det är äckligt, svettigt och klibbigt och som kronan på verket kommer små pigga mygg,
som har en oändlig kärlek till mig, som är allergisk mot myggbett.
Som ung gillade jag värmen. Hur kunde jag det?
Det är drygt tre månader till en förhoppningsvis skön och sval höst! Men det kan ju regna på sommaren också!
Inte heller förstår jag tjusningen i att äta halvt vidbränt kött eller korvar från någon grill. Min egen grill tippade ständigt när det ena benet gick av och åkte till slut för några år sedan till sopstationen. Jag har ännu inte köpt någon ny och begriper faktiskt inte varför jag skulle göra det.
När jag ändå är igång och gnäller...
Jag undrar om de får rätt på det gangstersverige som vi har fått nu. Det har säkert gått alldeles för långt redan i kriminalitetens etablerande här i landet. Vad jag är trött på detta! I natt drömde jag att gangstrarna gjorde inbrott i mitt hus, vad de nu skulle kunna hitta här!
Förra sommaren var jag jättesjuk. Någon kom hit och hade tydligen blivit smittad på vägen, smittade mig, och den hemska hostan höll i sig i åtta veckor, tror jag det var. Då fick jag inte sitta i solen i ett par veckor på grund av den medicin jag tog.
I stället var någon därute och sågade ner en massa grenar, och nu är trädgården full av ved, vad jag nu ska göra med den, jag som så sällan eldar i min öppna spis.
Usch vad jag är trött på en massa! Skulle vilja börja ett helt nytt liv någon annanstans!
Nu ska jag gå och lägga mig och sova middag!
Kanske är jag på bättre humör när jag vaknar.
Och biskopen kan inviga sin pigrimsled i vår kyrka utan min närvaro!
som har en oändlig kärlek till mig, som är allergisk mot myggbett.
Som ung gillade jag värmen. Hur kunde jag det?
Det är drygt tre månader till en förhoppningsvis skön och sval höst! Men det kan ju regna på sommaren också!
Inte heller förstår jag tjusningen i att äta halvt vidbränt kött eller korvar från någon grill. Min egen grill tippade ständigt när det ena benet gick av och åkte till slut för några år sedan till sopstationen. Jag har ännu inte köpt någon ny och begriper faktiskt inte varför jag skulle göra det.
När jag ändå är igång och gnäller...
Jag undrar om de får rätt på det gangstersverige som vi har fått nu. Det har säkert gått alldeles för långt redan i kriminalitetens etablerande här i landet. Vad jag är trött på detta! I natt drömde jag att gangstrarna gjorde inbrott i mitt hus, vad de nu skulle kunna hitta här!
Förra sommaren var jag jättesjuk. Någon kom hit och hade tydligen blivit smittad på vägen, smittade mig, och den hemska hostan höll i sig i åtta veckor, tror jag det var. Då fick jag inte sitta i solen i ett par veckor på grund av den medicin jag tog.
I stället var någon därute och sågade ner en massa grenar, och nu är trädgården full av ved, vad jag nu ska göra med den, jag som så sällan eldar i min öppna spis.
Usch vad jag är trött på en massa! Skulle vilja börja ett helt nytt liv någon annanstans!
Nu ska jag gå och lägga mig och sova middag!
Kanske är jag på bättre humör när jag vaknar.
Och biskopen kan inviga sin pigrimsled i vår kyrka utan min närvaro!
Gud är ingen serviceinstitution för oss!
När jag tittade på tv-gudstjänsten idag och lyssnade på vad de sade och på orden i psalmerna funderade jag över vem som tror sig styra vem och hur mycket av avgudadyrkan som finns i religionen.
Det lät ungefär som att vi skulle tänka på att Gud alltid uppträdde väl emot oss, som om han var någon som styrdes av oss. Vi kunde lita på honom. Är det inte han som ska lita på oss?
Jag får inte ihop det. Detta är inte min gudsbild. Min Gud leder oss, det är inte vi som leder honom! För mig är vi Guds redskap, det är inte Gud/Kristus som är vårt redskap.
Vi kan välja eller välja bort att gå de vägar Gud stakar ut för att vi rätt ska kunna tjäna honom. Men vi kan aldrig välja bort Guds ingripande i våra liv!
Det är vi som är i vår Herres händer! Inte tvärtom! Det är jag helt övertygad om.
Möten som betyder en annan riktning i livet kan göra oss tveksamma, sjukdom, olyckor och ond, bråd död. Detta kan vi inte styra. Men vi kan välja förhållningssätt till det som sker!
Det lät ungefär som att vi skulle tänka på att Gud alltid uppträdde väl emot oss, som om han var någon som styrdes av oss. Vi kunde lita på honom. Är det inte han som ska lita på oss?
Jag får inte ihop det. Detta är inte min gudsbild. Min Gud leder oss, det är inte vi som leder honom! För mig är vi Guds redskap, det är inte Gud/Kristus som är vårt redskap.
Vi kan välja eller välja bort att gå de vägar Gud stakar ut för att vi rätt ska kunna tjäna honom. Men vi kan aldrig välja bort Guds ingripande i våra liv!
Det är vi som är i vår Herres händer! Inte tvärtom! Det är jag helt övertygad om.
Möten som betyder en annan riktning i livet kan göra oss tveksamma, sjukdom, olyckor och ond, bråd död. Detta kan vi inte styra. Men vi kan välja förhållningssätt till det som sker!
Våra subkulturer
Vid en begravning av en kriminell motorklubbist dök ett annat gäng upp med massor av medlemmar för att markera revir. (Inga namn här). I "Uppdrag granskning" blev det klart att månggifte - om än inte formellt på pappret- finns i vårt land och att det är acceptabelt att män är, ska vi kalla det lite hårdhänta mot sina fruar.
Allt fler verkar ta lagen i egna händer och utöva vedergällning. Vapen och narkotika tycks finnas i riklig mängd.
Att det finns subkulturer här fick jag lära mig när jag undervisade romer ( på den tiden kallades de zigenare även av icke-romer). För att vi lärare skulle klara av kulturen och undervisningen skickades vi till Tällberg (jättetjusigt med fin inkvartering och utsökt mat) i tre veckor (en plus en plus en) på kurs. Kursdeltagarna fick inte heller undervisas tillsammans med andra, utan var på en speciell kurs där bara romer gick. Det var många, många hänsyn som togs.
Så bevarar men ju subkulturerna. Men det var intressant!
Det har gått långt nu. Vårt land överflödas av främmande kulturer, och det är inte alltid vi är helt medvetna om konsekvenserna.
Men det är kanske så vi vill ha det???
Allt fler verkar ta lagen i egna händer och utöva vedergällning. Vapen och narkotika tycks finnas i riklig mängd.
Att det finns subkulturer här fick jag lära mig när jag undervisade romer ( på den tiden kallades de zigenare även av icke-romer). För att vi lärare skulle klara av kulturen och undervisningen skickades vi till Tällberg (jättetjusigt med fin inkvartering och utsökt mat) i tre veckor (en plus en plus en) på kurs. Kursdeltagarna fick inte heller undervisas tillsammans med andra, utan var på en speciell kurs där bara romer gick. Det var många, många hänsyn som togs.
Så bevarar men ju subkulturerna. Men det var intressant!
Det har gått långt nu. Vårt land överflödas av främmande kulturer, och det är inte alltid vi är helt medvetna om konsekvenserna.
Men det är kanske så vi vill ha det???
Värre med reportrar i maktens och brödraskapets knän!
Det finns många saker man kan bli konstigt dömd för i vårt land. Om du skadar en inbrottstjuv kan du bli dömd till exempel.
Vi vet väl alla att brottsprovokation inte är tillåtet och att man inte kan begå en brottslig handling i journalistikens tjänst. Det är ju detta som de reportrar som köpte vapen nu blir dömda för.
Men ibland behövs det nog att man tar till det tunga artilleriet för att verkligen avslöja svåra missförhållanden, och dit måste väl ändå vapenhandel höra.
Visst händer det att media- ibland utan att ha riktigt bra på fötter- hänger enskilda personer med svåra konsekvenser i dessas liv. Detta är mycket illa.
Men det allra värsta som kan hända är väl ändå när media sitter i maktens eller brödraskapets knän, vare sig detta gäller sossestyrning-misstänker att det är vanligare i s-tidningar (om nu sådana finns- fortfarande) eller -hemska tanke- frimureriet???
Vi vet väl alla att brottsprovokation inte är tillåtet och att man inte kan begå en brottslig handling i journalistikens tjänst. Det är ju detta som de reportrar som köpte vapen nu blir dömda för.
Men ibland behövs det nog att man tar till det tunga artilleriet för att verkligen avslöja svåra missförhållanden, och dit måste väl ändå vapenhandel höra.
Visst händer det att media- ibland utan att ha riktigt bra på fötter- hänger enskilda personer med svåra konsekvenser i dessas liv. Detta är mycket illa.
Men det allra värsta som kan hända är väl ändå när media sitter i maktens eller brödraskapets knän, vare sig detta gäller sossestyrning-misstänker att det är vanligare i s-tidningar (om nu sådana finns- fortfarande) eller -hemska tanke- frimureriet???
lördag 19 maj 2012
På skånska slott
Min bror och hans familj gillar helt uppenbart de skånska slotten. Och det är tack vare dem som jag, gamla systern och fastern, också får ta del av lyxen. För lyxigt är det där, och maten är ofta suberb.
Igår hade brudparet, min brorson och hans sambo, som gifte sig på Örenäs slott, tur med vädret, som blev till solsken före vigseln nere vid havet med en underbar utsikt över vattnet.
Festen var fantastiskt välplanerad och som ett litet trevligt kuriosum fanns ett häfte med en presentation av alla de ca 60 gästerna. Själv fick jag lite extra språkkunskaper mig till godo!
Man njuter när allt flyter, när serveringen löper friktionsfritt och maten är ytterst välsmakande.
En härlig eftermiddag/kväll, och färden efteråt hem de 20 milen gick också bra! Och hemma mötte katten Bellman upp innanför dörren. Han hade varit totalt försvunnen vid min avfärd, för han hade helt klart märkt att det var resa på gång.
Igår hade brudparet, min brorson och hans sambo, som gifte sig på Örenäs slott, tur med vädret, som blev till solsken före vigseln nere vid havet med en underbar utsikt över vattnet.
Festen var fantastiskt välplanerad och som ett litet trevligt kuriosum fanns ett häfte med en presentation av alla de ca 60 gästerna. Själv fick jag lite extra språkkunskaper mig till godo!
Man njuter när allt flyter, när serveringen löper friktionsfritt och maten är ytterst välsmakande.
En härlig eftermiddag/kväll, och färden efteråt hem de 20 milen gick också bra! Och hemma mötte katten Bellman upp innanför dörren. Han hade varit totalt försvunnen vid min avfärd, för han hade helt klart märkt att det var resa på gång.
Örenäs slott ligger vid Glumslöv ett par mil söder om Helsingborg.
torsdag 17 maj 2012
Kvällsgökotta
Vi har traditioner i vår skrivarklubb i Blekinge, och så vill vi ha det. Kristi Himmelsfärdsdag har vi gökotta på sen eftermiddag/kväll ute i Långasjönäs utanför Asarum. Då grillar vi korv, och sedan sitter vi i stugan och läser dikter och texter, lyssnar på någon/några som spelar och sjunger och dricker kaffe. Alltid lika mysigt, men lite vemodigt när någon har fallit ifrån sedan förra året.
Och bokskogen är så underbart vacker nu på våren!
Blekinges natur är fantastisk!
Och bokskogen är så underbart vacker nu på våren!
Blekinges natur är fantastisk!
Vakna till verkligheten, Janne Josephsson
Man kan se saker på olika sätt, förvisso. Igår var Janne Josephsson i farten och ställde imamer mot väggen i tv-programmet "Uppdrag granskning".
Det är naturligtvis inte okey i Sverige att ha fyra fruar. Men är det okey att ha älskarinnor som många, ska vi kalla dem etniska svenskar, har?
Är det okey att be sin 55-åriga hustru, som har jobbat deltid för mannens och barnens skull, att lämna en ifred för att man nu har träffat en ny kvinna, som man vill gifta sig med? Eller man kan ju bara behålla sin älskarinna så får frun tåla det.
Går etniska svenska kvinnor till polisen och anmäler sina psykande och/eller misshandlande män?
Vad skulle folk säga till en kvinna med en man i hög samhällsställning om hon hade blivit misshandlad? Skulle de säga
-Gå till polisen?
Om inte, varför inte???
Vakna Janne Josephsson, du lever i en ihopfantiserad verklighet som du vill försöka bevisa!
Det är naturligtvis inte okey i Sverige att ha fyra fruar. Men är det okey att ha älskarinnor som många, ska vi kalla dem etniska svenskar, har?
Är det okey att be sin 55-åriga hustru, som har jobbat deltid för mannens och barnens skull, att lämna en ifred för att man nu har träffat en ny kvinna, som man vill gifta sig med? Eller man kan ju bara behålla sin älskarinna så får frun tåla det.
Går etniska svenska kvinnor till polisen och anmäler sina psykande och/eller misshandlande män?
Vad skulle folk säga till en kvinna med en man i hög samhällsställning om hon hade blivit misshandlad? Skulle de säga
-Gå till polisen?
Om inte, varför inte???
Vakna Janne Josephsson, du lever i en ihopfantiserad verklighet som du vill försöka bevisa!
onsdag 16 maj 2012
Att representera ett parti
En person ligger hela tiden på mig med att jag ska skriva vad kd anser i olika frågor. Hur skulle jag kunna göra det som helt ny partimedlem? Jag tar inte på mig rollen att representera ett parti som en del andra gör, som inte ens var medlemmar i det parti vars politik de försöker påverka, när de började med sina ändlösa haranger!
Att hindra någons liv
Vem ger en människa rätt att hindra en annans liv?
Vad är en ond och vad är en god människa?
Kan man äga en annan människa?
Du kan inte tvinga dig på en annan människa! Ingen människa har rätt att hindra en annan från att leva ett harmoniskt liv. Ingen. Inte ens om du har fyrtio år av äktenskap tillsammans med denna människa har du rätt att hindra honom/henne.
Om någon säger att hon/han vill gå, måste man låta den personen få välja detta! Vi är inte varandras ägodelar.
Nu ska jag strax se på "Uppdrag granskning" som förmodligen idag kommer att ge SD några nya röster!
(Jag hör inte till dem, men jag delar uppfattningen att islam inte är en oskyldig religion! Varför? Jag har jobbat med tillräckligt många muslimer för att ha fått den uppfattningen!)
Men så skönt för de muslimska kvinnorna att de vet när mannen tar sig en ny fru. Hur många andra kvinnor vet när det finns en eller flera extra med i båten?
Nu har jag sett "Uppdrag granskning".
Vad tror Janne Josephsson hade hänt med den kvinna som hade polisanmält sin make för polisen? Vad tror han hade hänt med barnen?
Har Janne Josephsson egen erfarenhet av myndigheter?
Det är kanske inte så konstigt om imamerna avråder från att polisanmäla! De ser nog längre än J.J. De ser vad som händer efteråt!
Vad är en ond och vad är en god människa?
Kan man äga en annan människa?
Du kan inte tvinga dig på en annan människa! Ingen människa har rätt att hindra en annan från att leva ett harmoniskt liv. Ingen. Inte ens om du har fyrtio år av äktenskap tillsammans med denna människa har du rätt att hindra honom/henne.
Om någon säger att hon/han vill gå, måste man låta den personen få välja detta! Vi är inte varandras ägodelar.
Nu ska jag strax se på "Uppdrag granskning" som förmodligen idag kommer att ge SD några nya röster!
(Jag hör inte till dem, men jag delar uppfattningen att islam inte är en oskyldig religion! Varför? Jag har jobbat med tillräckligt många muslimer för att ha fått den uppfattningen!)
Men så skönt för de muslimska kvinnorna att de vet när mannen tar sig en ny fru. Hur många andra kvinnor vet när det finns en eller flera extra med i båten?
Nu har jag sett "Uppdrag granskning".
Vad tror Janne Josephsson hade hänt med den kvinna som hade polisanmält sin make för polisen? Vad tror han hade hänt med barnen?
Har Janne Josephsson egen erfarenhet av myndigheter?
Det är kanske inte så konstigt om imamerna avråder från att polisanmäla! De ser nog längre än J.J. De ser vad som händer efteråt!
S-politiken är utan substans
Det är nog svårt för många av oss att tro att uppgången- eller rättare sagt tillbakagången till tidigare siffror- för Socialdemokraterna kommer att hålla i sig.
Lättnaden över att ha blivit av med en yvig, tveksamt ärlig, storordig och impulsstyrd partiledare har säkert gjort att man kände en trygghet i den till synes lugne och välbalanserade Löfven.
Men vad kommer sedan att hända? Opinionssiffrorna har redan börjat sjunka.
När reportrarna har känt de nya S-stjärnorna på pulsen visar det sig nämligen att det är samma, gamla, vanliga skåpmat som man kommer dragandes med. Det skulle bli utbildningsbidrag och kamouflering av brist på jobb med ändlösa utbildnings/bidragslösningar. Man har inget annat att komma med.
När människor inser detta kommer förmodligen den gamla tröttheten inför sossepolitiken att återvända. För vem orkar med deras ständiga bidragsförsörjningar i stället för jobb!
Lättnaden över att ha blivit av med en yvig, tveksamt ärlig, storordig och impulsstyrd partiledare har säkert gjort att man kände en trygghet i den till synes lugne och välbalanserade Löfven.
Men vad kommer sedan att hända? Opinionssiffrorna har redan börjat sjunka.
När reportrarna har känt de nya S-stjärnorna på pulsen visar det sig nämligen att det är samma, gamla, vanliga skåpmat som man kommer dragandes med. Det skulle bli utbildningsbidrag och kamouflering av brist på jobb med ändlösa utbildnings/bidragslösningar. Man har inget annat att komma med.
När människor inser detta kommer förmodligen den gamla tröttheten inför sossepolitiken att återvända. För vem orkar med deras ständiga bidragsförsörjningar i stället för jobb!
Breivik och paranoian
Jag undrar vad psykologiska/psykiatriska experter egentligen sysslar med och hur de ställer sina diagnoser. Igår kunde vi läsa att något/några ljushuvuden hade kommit på att Anders Behring Breivik nog var mera paranoid än de hade trott. Trott?
Om en person far ut och tar död på 77 oskyldiga personer för att han tror att Norge håller på att ockuperas av muslimer, kan man då vara annat än totalt paranoid?
Behövs det ens en undersökning för denna diagnos?
Om en person far ut och tar död på 77 oskyldiga personer för att han tror att Norge håller på att ockuperas av muslimer, kan man då vara annat än totalt paranoid?
Behövs det ens en undersökning för denna diagnos?
tisdag 15 maj 2012
Brev till en död, gammal kärlek
Det är nyttigt att skriva. Så tänkte jag igår när jag började på ett nytt manus, ett brev till den stora tonårskärleken. Han dog för fem år sedan, och vi sågs sista gången 1965.
När jag fick veta att han var död plockade jag fram hans brev från tiden då han var i militärtjänst på somrarna plus några andra brev. Det var spännande, för jag fick en helt ny bild av situationen.
Jag har dagböcker från en del av tiden, men framförallt har jag anteckningar i mina almanackor om vad vi har gjort tillsammans. Att läsa dem kommer nog att väcka minnen, tankar och känslor.
Vi var förlovade en kort tid, cirka ett halvt år, men vi träffades under ganska många år, både regelbundet och mer oregelbundet.
Jag hade aldrig blivit lycklig med honom, för vi var alltför olika, och han var alltför genomsyrande. Detta såg mina föräldrar.
När jag var i Italien en sommar, och han hade förlovat sig innan jag åkte, anade jag att han skulle skicka brev till mig senare. Det gjorde han också, för då var förlovningen bruten.
Mina föräldrar skickade inte ner det brevet till mig. Det var nog mycket klokt.
Under den sommaren förlovade jag mig själv med min italienske pojkvän, och tonårskärleken gifte sig senare med den kvinna han hade brutit med.
Jag tror att det blir en mycket spännande resa att skriva den här historien, och det är märkligt hur levande allting blir när man återupplever händelserna. Ett planerat samliv som inte blev, kvar finns fortfarande ofållade och onamnade linnehanddukar, som vi fick i förlovningspresent. Kanske ska jag fålla några under manusets framväxt, som för att äntligen göra ett avslut. Färdigt! Nu ska jag vid 69 års ålder och många relationer rikare gå vidare...
När jag fick veta att han var död plockade jag fram hans brev från tiden då han var i militärtjänst på somrarna plus några andra brev. Det var spännande, för jag fick en helt ny bild av situationen.
Jag har dagböcker från en del av tiden, men framförallt har jag anteckningar i mina almanackor om vad vi har gjort tillsammans. Att läsa dem kommer nog att väcka minnen, tankar och känslor.
Vi var förlovade en kort tid, cirka ett halvt år, men vi träffades under ganska många år, både regelbundet och mer oregelbundet.
Jag hade aldrig blivit lycklig med honom, för vi var alltför olika, och han var alltför genomsyrande. Detta såg mina föräldrar.
När jag var i Italien en sommar, och han hade förlovat sig innan jag åkte, anade jag att han skulle skicka brev till mig senare. Det gjorde han också, för då var förlovningen bruten.
Mina föräldrar skickade inte ner det brevet till mig. Det var nog mycket klokt.
Under den sommaren förlovade jag mig själv med min italienske pojkvän, och tonårskärleken gifte sig senare med den kvinna han hade brutit med.
Jag tror att det blir en mycket spännande resa att skriva den här historien, och det är märkligt hur levande allting blir när man återupplever händelserna. Ett planerat samliv som inte blev, kvar finns fortfarande ofållade och onamnade linnehanddukar, som vi fick i förlovningspresent. Kanske ska jag fålla några under manusets framväxt, som för att äntligen göra ett avslut. Färdigt! Nu ska jag vid 69 års ålder och många relationer rikare gå vidare...
Att vara efterklok
En del av oss är svårbetingade i vissa avseenden, vi har svårt att lära av våra misstag. Till dem hör nog jag ibland. Jag kan till exempel stoppa i mig mat som jag ofta mår dåligt av i tron att den här gången ska det gå bättre. Det gör det sällan.
Samma sak är det med andra saker i livet. Man vet att vissa egenskaper orkar man inte med i sitt nära umgänge och ändå försöker man få det att fungera.
Om man vill ha så mycket kontroll som det nu är möjligt i livet, så går det inte att samordna detta med människor som lever efter devisen att det ordnar sig säkert.
Många överraskningar undviker man när man är en kontrollfreak.
Man står inte utan ett fungerande bankkort, för man har ett till. Man blir inte utan bensin om ett bensinkort inte funkar för man har kort på en station till. Om bilen stannar sitter man inte törstig i den för man har vattenflaskor med sig, och man behöver inte gå i höga klackar för det finns extra gympaskor med. På vintern finns det filtar och är det riktigt kallt slänger jag in en gammal päls för säkerhets skull i baksätet.
Givetvis är livet sådant att du inte kan gardera dig mot allt, ja, mycket kan du inte kontrollera. Men en del kan man...
Vill man ha ett lugnt liv ska man välja människor med samma livshållning... Kontrollbehov kan man nog inte fostra bort!
Samma sak är det med andra saker i livet. Man vet att vissa egenskaper orkar man inte med i sitt nära umgänge och ändå försöker man få det att fungera.
Om man vill ha så mycket kontroll som det nu är möjligt i livet, så går det inte att samordna detta med människor som lever efter devisen att det ordnar sig säkert.
Många överraskningar undviker man när man är en kontrollfreak.
Man står inte utan ett fungerande bankkort, för man har ett till. Man blir inte utan bensin om ett bensinkort inte funkar för man har kort på en station till. Om bilen stannar sitter man inte törstig i den för man har vattenflaskor med sig, och man behöver inte gå i höga klackar för det finns extra gympaskor med. På vintern finns det filtar och är det riktigt kallt slänger jag in en gammal päls för säkerhets skull i baksätet.
Givetvis är livet sådant att du inte kan gardera dig mot allt, ja, mycket kan du inte kontrollera. Men en del kan man...
Vill man ha ett lugnt liv ska man välja människor med samma livshållning... Kontrollbehov kan man nog inte fostra bort!
Förvridna sanningar?
Ibland får man gnugga sig i ögonen när man läser något. Det fick jag göra idag när jag läste Expressen. Där stod det talas om en politiker i Mellansverige, som jag har hört talas om under två års tid och som har utmålats som en ytterst osympatisk person för mig. Jag har också fått uppfattningen att han var mycket illa omtyckt.
Nu har han hoppat av sitt parti.
Och döm om min förvåning när det står att han var mycket omtyckt i partiet och att flera partikamrater hade följt honom och blivit politiska vildar!
Tänk vad illasinnat förtal kan göra med bilden av en människa! Man borde aldrig lyssna på sådant!
Nu har han hoppat av sitt parti.
Och döm om min förvåning när det står att han var mycket omtyckt i partiet och att flera partikamrater hade följt honom och blivit politiska vildar!
Tänk vad illasinnat förtal kan göra med bilden av en människa! Man borde aldrig lyssna på sådant!
måndag 14 maj 2012
Partipiskorna viner ibland
Idag finns det en stor artikel i Expressen med en kartläggning av bråken inom Sverigedemokraterna, om uteslutningar och om dem som själva har lämnat partiet. Det lär också förekomma våld, smutskastningar och tal om polisanmälningar mellan medlemmarna. Ja, lite har jag ju hört.
Men, detta är illa, naturligtvis, även om man som utomstående inte är helt insatt i sakerna. Man blir ju lite förvånad när man läser en helt annan version i tidningen än vad man har hört! Vem vet vad sanningen är.
Fast jag kan tänka mig att hot hör till vanligheterna. Sådant sitter i efteråt också! Eller?
Det är illa när medlemmar blir uteslutna ur ett parti. Men det är kanske ännu konstigare när en medlem i ett parti, som ska stå för yttrandefrihet, blir struken från både landstings- och riksdagslistan för att hon yttrat sig i media om att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD i kommunen om detta gagnade kommunen.
Då viner partipiskan extra hårt, tycker jag. Jag var med på mötet, men hade inte rösträtt.
Partipiskor finns överallt. De var stenhårda inom S, upplevde jag. Där gällde verkligen majoritetsbeslut. Kommuninvånare, som kunde tänkas att avvika från majoritetens uppfattning, var till exempel inte med på fullmäktigemöten när kontroversiella frågor behandlades, som exempelvis skolnedläggningar i den del i kommunen som de kom ifrån.
Ja, nog finns det piskor i alla partier. Men det viner kanske inte så ofta och inte så öppet som inom SD.
Men, detta är illa, naturligtvis, även om man som utomstående inte är helt insatt i sakerna. Man blir ju lite förvånad när man läser en helt annan version i tidningen än vad man har hört! Vem vet vad sanningen är.
Fast jag kan tänka mig att hot hör till vanligheterna. Sådant sitter i efteråt också! Eller?
Det är illa när medlemmar blir uteslutna ur ett parti. Men det är kanske ännu konstigare när en medlem i ett parti, som ska stå för yttrandefrihet, blir struken från både landstings- och riksdagslistan för att hon yttrat sig i media om att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD i kommunen om detta gagnade kommunen.
Då viner partipiskan extra hårt, tycker jag. Jag var med på mötet, men hade inte rösträtt.
Partipiskor finns överallt. De var stenhårda inom S, upplevde jag. Där gällde verkligen majoritetsbeslut. Kommuninvånare, som kunde tänkas att avvika från majoritetens uppfattning, var till exempel inte med på fullmäktigemöten när kontroversiella frågor behandlades, som exempelvis skolnedläggningar i den del i kommunen som de kom ifrån.
Ja, nog finns det piskor i alla partier. Men det viner kanske inte så ofta och inte så öppet som inom SD.
Att riva sitt liv
Livet går oftast upp och ner för oss alla. Vissa tider har vi det bra, andra tider har vi det mindre bra.
Sjukdomar, dödsfall och olyckor drabbar oss, som vi inte kan påverka. Men en hel del i våra liv kan vi, trots detta, själva skapa eller förstöra.
En del människor råkar aldrig illa ut vad gäller förhållandet till andra människor. Man kan då misstänka att de inte är så speciellt märkliga eller personliga, för slätstrukenhet och konfliktlöshet går ofta hand i hand.
Andra av oss råkar ibland i svårigheter. Uppskattas av en del medan andra tycker illa om oss. Då har man kanske åsikter som kan vara kontroversiella hos några.
Vi som har agerat whistle - blowers har ofta fått våra törnar, ibland ganska hårda sådana, för whistle-blowers står sällan högt i kurs hos arbetsgivarna.
Men så finns det en tredje sort och det är de som livet liksom totalt rasar ihop för. De ser ofta till att de förlorar allt; jobb, relationer, bostad och så sitter de där och skyller på andra.
När man lär känna en sådan människa märker man till slut vissa egenheter som man kan tänka sig bidrar till deras ständiga misslyckanden;
1. De är illojala. Man kan inte lita på dem. Detta gäller såväl i arbetslivet som i relationer.
2. De är alltid ett steg efter. I stället för att i förväg kunna inse vad som skulle kunna hända och gardera sig mot detta, är de ett steg efter och ser förvånade på vad som har hänt.
3. De släpper saker och gör sällan saker färdiga. Deras liv är kantat av jobb som de har lämnat efter kort tid, av kortvariga relationer som aldrig blivit riktiga, av många byten av bostad och av halvfärdiga studier.
Nu kan man ju lämna studier av olika skäl, och idag fullföljer många inte de studier de har påbörjat, men den här sortens människor har satt i system att aldrig någonsin lyckas göra något färdigt; ofärdiga studentexamina och eventuellt ofärdiga akademiska examina. Det är som om de aldrig orkar fram till slutet.
4. De har inga nätverk, kanske inga vänner, för människor har tröttnat på deras illojalitet och deras förtal.
5. De är kanske inte med i facket, inte i a-kassan, har dåligt med eller inga försäkringar.
6. De kan vara vårdslösa med sin hälsa, dricka för mycket alkohol eller använda andra droger, slarva med mediciner som de borde ta, sova oregelbundet och leva ett osunt liv i största allmänhet.
Så rasar man utför om man rasar. Och man kan rasa rejält. Steget från ett etablerat liv och ett liv mer eller mindre i rännstenen är ofta förvånansvärt kort! Skrämmande kort!
Och det är kanske inte så lätt att återvända när Kronofogden har hand om ens skulder, ingen hyresvärd vill ge en lägenhet, jobbet är borta, familjen har övergivit en och alla ens tillgångar har försvunnit. Vem är man då?
Kanske tid att tänka före och inte efter det att sådant här har inträffat. Det är inte så enkelt som att det alltid är fel på de andra och att andra har hela skulden för vad som händer i ens liv. Framförallt tror få människor på de förklaringarna, hur ofta man än upprepar dem.
Man skapar- faktiskt- till stor del sitt liv utifrån de förutsättningar man har!
Sjukdomar, dödsfall och olyckor drabbar oss, som vi inte kan påverka. Men en hel del i våra liv kan vi, trots detta, själva skapa eller förstöra.
En del människor råkar aldrig illa ut vad gäller förhållandet till andra människor. Man kan då misstänka att de inte är så speciellt märkliga eller personliga, för slätstrukenhet och konfliktlöshet går ofta hand i hand.
Andra av oss råkar ibland i svårigheter. Uppskattas av en del medan andra tycker illa om oss. Då har man kanske åsikter som kan vara kontroversiella hos några.
Vi som har agerat whistle - blowers har ofta fått våra törnar, ibland ganska hårda sådana, för whistle-blowers står sällan högt i kurs hos arbetsgivarna.
Men så finns det en tredje sort och det är de som livet liksom totalt rasar ihop för. De ser ofta till att de förlorar allt; jobb, relationer, bostad och så sitter de där och skyller på andra.
När man lär känna en sådan människa märker man till slut vissa egenheter som man kan tänka sig bidrar till deras ständiga misslyckanden;
1. De är illojala. Man kan inte lita på dem. Detta gäller såväl i arbetslivet som i relationer.
2. De är alltid ett steg efter. I stället för att i förväg kunna inse vad som skulle kunna hända och gardera sig mot detta, är de ett steg efter och ser förvånade på vad som har hänt.
3. De släpper saker och gör sällan saker färdiga. Deras liv är kantat av jobb som de har lämnat efter kort tid, av kortvariga relationer som aldrig blivit riktiga, av många byten av bostad och av halvfärdiga studier.
Nu kan man ju lämna studier av olika skäl, och idag fullföljer många inte de studier de har påbörjat, men den här sortens människor har satt i system att aldrig någonsin lyckas göra något färdigt; ofärdiga studentexamina och eventuellt ofärdiga akademiska examina. Det är som om de aldrig orkar fram till slutet.
4. De har inga nätverk, kanske inga vänner, för människor har tröttnat på deras illojalitet och deras förtal.
5. De är kanske inte med i facket, inte i a-kassan, har dåligt med eller inga försäkringar.
6. De kan vara vårdslösa med sin hälsa, dricka för mycket alkohol eller använda andra droger, slarva med mediciner som de borde ta, sova oregelbundet och leva ett osunt liv i största allmänhet.
Så rasar man utför om man rasar. Och man kan rasa rejält. Steget från ett etablerat liv och ett liv mer eller mindre i rännstenen är ofta förvånansvärt kort! Skrämmande kort!
Och det är kanske inte så lätt att återvända när Kronofogden har hand om ens skulder, ingen hyresvärd vill ge en lägenhet, jobbet är borta, familjen har övergivit en och alla ens tillgångar har försvunnit. Vem är man då?
Kanske tid att tänka före och inte efter det att sådant här har inträffat. Det är inte så enkelt som att det alltid är fel på de andra och att andra har hela skulden för vad som händer i ens liv. Framförallt tror få människor på de förklaringarna, hur ofta man än upprepar dem.
Man skapar- faktiskt- till stor del sitt liv utifrån de förutsättningar man har!
Förödande avundsjuka
Hur vanligt är det egentligen med avundsjuka? Förr tänkte jag aldrig på det. Minns inte att jag har känt mig särskilt avundsjuk själv, det hör liksom inte till mina egenskaper. Men de senaste tio åren har jag blivit mer och mer medveten om hur avundsjukan styr människors tyckanden.
Är det den som gör att vackra och kända artister överöses av hatbrev från olika håll och att författare med framgång får otäcka mejl?
Det värsta är nog om egenskapen träder in i de nära relationerna, om mannen inte kan tolerera kvinnans framgångar eller - säkert mindre vanligt- om kvinnan inte kan tolerera sin mans.
Givetvis är avundsjuka ett tecken på små själar, människor som inte är generösa nog att önska andra människors välgång och framgång. Men hjälper det?
Är det den som gör att vackra och kända artister överöses av hatbrev från olika håll och att författare med framgång får otäcka mejl?
Det värsta är nog om egenskapen träder in i de nära relationerna, om mannen inte kan tolerera kvinnans framgångar eller - säkert mindre vanligt- om kvinnan inte kan tolerera sin mans.
Givetvis är avundsjuka ett tecken på små själar, människor som inte är generösa nog att önska andra människors välgång och framgång. Men hjälper det?
söndag 13 maj 2012
Vad är det med dagen idag?
Jag har haft på känn idag att det är något speciellt med den 13 maj, men jag har inte kunnat komma på det. Trodde ett tag att det var en av min dotters namnsdagar, men det var det inte.
Det var min mors! Och jag tog studenten den 13 maj för 49(!) år sedan. Nästa år - om jag lever- är det femtio år sedan! 50 år! Det är ju massor av år! Jag tog studenten den 13 maj, konfirmerades den 13 april och vår dotter är född den 13 januari. Vissa datum och siffror kommer igen i mitt liv. Jag ska inte skriva vilka andra, men detta var ett datum.
Tänkte på det där med tal när jag guidade i Ronneby häromdagen. 1564 var Ronneby blodbad och 300 år senare 1864 brann den största delen av staden ner. 64 och 64 eller hur?
Studenten kan vara värd den blomma jag fick idag! Trevligt!
Det var min mors! Och jag tog studenten den 13 maj för 49(!) år sedan. Nästa år - om jag lever- är det femtio år sedan! 50 år! Det är ju massor av år! Jag tog studenten den 13 maj, konfirmerades den 13 april och vår dotter är född den 13 januari. Vissa datum och siffror kommer igen i mitt liv. Jag ska inte skriva vilka andra, men detta var ett datum.
Tänkte på det där med tal när jag guidade i Ronneby häromdagen. 1564 var Ronneby blodbad och 300 år senare 1864 brann den största delen av staden ner. 64 och 64 eller hur?
Studenten kan vara värd den blomma jag fick idag! Trevligt!
Hippa fyrtiotalister?
Jag är ibland trött på och av min egen generation! Jag är trött på alla hippa fyrtiotalister som måste vara unga, resa runt och skryta med att de har ett fantastiskt sexliv- med eller utan Viagra.
Alla kan inte resa ut på dyra resor! Det är ju hemskt så dyr en vanlig charterresa har blivit!
Och det där med sexet...
Nu ska jag försöka läsa pensionärsorganisationernas tidningar eller tidskrifter. Faktiskt, för de är mycket påkostade och bra.
Men då kan man ju också se lite märkliga problem.
En änka, 70 år, men nybliven älskarinna till en ny man, var så lycklig över sitt nya, fantastiska sexliv, men hon hade ett problem. Hon kissade när hon fick orgasm!Vad skulle hon göra åt det?
Ska man skratta?
Alltså hade jag varit doktorn i den frågespalten hade jag kanske skrivit; Försök att kissa innan du knullar (har samlag) nästa gång!
Men måste man inte ändå fundera lite över hur länge hennes gamla kropp ska hänga med?
Om någon kissar när hon får orgasm ska hon kanske fundera över om hennes kropp ändå inte är för gammal för den sortens övningar!
Detta är bara en tanke... En tanke som kanske borde ha slagit någon hipp fyrtiotalist! Allting har, som bekant, sin tid...olika förvisso för var och en av oss, men kroppen ger nog sina signaler!
Alla kan inte resa ut på dyra resor! Det är ju hemskt så dyr en vanlig charterresa har blivit!
Och det där med sexet...
Nu ska jag försöka läsa pensionärsorganisationernas tidningar eller tidskrifter. Faktiskt, för de är mycket påkostade och bra.
Men då kan man ju också se lite märkliga problem.
En änka, 70 år, men nybliven älskarinna till en ny man, var så lycklig över sitt nya, fantastiska sexliv, men hon hade ett problem. Hon kissade när hon fick orgasm!Vad skulle hon göra åt det?
Ska man skratta?
Alltså hade jag varit doktorn i den frågespalten hade jag kanske skrivit; Försök att kissa innan du knullar (har samlag) nästa gång!
Men måste man inte ändå fundera lite över hur länge hennes gamla kropp ska hänga med?
Om någon kissar när hon får orgasm ska hon kanske fundera över om hennes kropp ändå inte är för gammal för den sortens övningar!
Detta är bara en tanke... En tanke som kanske borde ha slagit någon hipp fyrtiotalist! Allting har, som bekant, sin tid...olika förvisso för var och en av oss, men kroppen ger nog sina signaler!
lördag 12 maj 2012
Förmynderi/översitteri
Många är upprörda i Blekinge över att en gammal änkeman, som levde med sin sjuåriga hund och ett par katter, har blivit fråntagen sin hund, ska bli fråntagen sina katter och har fått djurförbud.
Mannen hade inte orkat rasta hunden ordentligt, och hunden hade skött sina behov på ovanvåningen dit mannen inte kunde ta sig. Hunden togs ifrån honom.
Han fick huset städat efter upptäckten, och en kvinna lovade att rasta hunden. Det hjälpte inte.
Idag finns det en jättestor artikel om hunden som sörjer och saknar sin matte.
Hunden var vid omhändertagandet vid gott hull, uppges det, och hade blank päls, men har sedan ätit dåligt och pälsen ser dålig ut.
Var hunden vanvårdad vid omhändertagandet?
Nu är ärendet överklagat till länsrätten. Men även om de ger mannen rätt får han inte tillbaka sin hund!
Detta är ett rättssamhälles röta. När maktfullkomliga människor sätter sig på andra som är värnlösa, vilket en gammal, kraftlös man är, liksom djur som inte kan tala.
Nu verkade ju situationen löst för mannen, när han får hjälp med rastning. Varför skulle han då inte få tillbaka sin hund, som säkert saknar honom också? Myndigheterna har ju faktiskt stulit hunden från honom!
I stället borde kanske samhällets maktmaskin ägna sig åt att se till att gamla människor på äldreboenden fick chansen att komma ut i friska luften! Här är det visst inte så noga och inga lagar som skyddar rätten att komma ut!
Mannen hade inte orkat rasta hunden ordentligt, och hunden hade skött sina behov på ovanvåningen dit mannen inte kunde ta sig. Hunden togs ifrån honom.
Han fick huset städat efter upptäckten, och en kvinna lovade att rasta hunden. Det hjälpte inte.
Idag finns det en jättestor artikel om hunden som sörjer och saknar sin matte.
Hunden var vid omhändertagandet vid gott hull, uppges det, och hade blank päls, men har sedan ätit dåligt och pälsen ser dålig ut.
Var hunden vanvårdad vid omhändertagandet?
Nu är ärendet överklagat till länsrätten. Men även om de ger mannen rätt får han inte tillbaka sin hund!
Detta är ett rättssamhälles röta. När maktfullkomliga människor sätter sig på andra som är värnlösa, vilket en gammal, kraftlös man är, liksom djur som inte kan tala.
Nu verkade ju situationen löst för mannen, när han får hjälp med rastning. Varför skulle han då inte få tillbaka sin hund, som säkert saknar honom också? Myndigheterna har ju faktiskt stulit hunden från honom!
I stället borde kanske samhällets maktmaskin ägna sig åt att se till att gamla människor på äldreboenden fick chansen att komma ut i friska luften! Här är det visst inte så noga och inga lagar som skyddar rätten att komma ut!
fredag 11 maj 2012
Kaos på facebook-sidan
Hjälp! Min facebook-sida har fått spel. Allt är i oordning. Till vänster ligger en massa texter ovanpå varandra och i mitten är det helvitt och till höger en ruta för chatt.
Har någon av er läsare också problem? Finns det någonstans dit man kan vända sig?
Har någon av er läsare också problem? Finns det någonstans dit man kan vända sig?
torsdag 10 maj 2012
Gnäll, gnäll, gnäll...
Blekinge är ett fantastiskt län, verkligen! Ju mer jag är här, desto mer gillar jag det, även om jag ibland kan längta till Sydeuropa eller någon annanstans dit jag inte har råd att åka.
Dessutom får jag lov att bo här, för min farmor var faktiskt blekingska och således är en fjärdedel av mig från dessa trakter, kan man ju säga.Så jag har inträdesbiljett till länet!
Men här är en märklig mentalitet.
Man möter den ofta. Det är ett gnällande över det som inte görs, över dem som inte kommer, i stället för att man borde fokusera på det som genomförs.
Häromdagen mötte jag en kvinna som hade varit med i ett kyrkligt sammanhang, där jag hade varit arrangör. Jag frågade vad hon tyckte om sammankomsten, och jag hade tyckt att hon verkade positiv.
Vad svarar hon då? Jo, då börjar hon gnälla över dem som INTE kom! Jag förstår inte riktigt vad detta har med saken att göra. Vi var som arrangörer nöjda med tillströmningen, för det var första gången för ett sådant arrangemang.
Samma sak när man är på konferenser i samband med turism. Det gnälls och gnälls och gnälls över det som inte görs, i stället för att alla borde vara glada över det som folk faktiskt gör!
Själv gnäller jag väl åtminstone bara över bristen på toaletter och fungerande toalett i Karlskrona, när man kommer dit med en grupp! Men detta gnäll är verkligen befogat!Förhållandena är under alla kritik! Fortfarande, konstaterade jag igår när jag hade turister i grupp där.
Dessutom får jag lov att bo här, för min farmor var faktiskt blekingska och således är en fjärdedel av mig från dessa trakter, kan man ju säga.Så jag har inträdesbiljett till länet!
Men här är en märklig mentalitet.
Man möter den ofta. Det är ett gnällande över det som inte görs, över dem som inte kommer, i stället för att man borde fokusera på det som genomförs.
Häromdagen mötte jag en kvinna som hade varit med i ett kyrkligt sammanhang, där jag hade varit arrangör. Jag frågade vad hon tyckte om sammankomsten, och jag hade tyckt att hon verkade positiv.
Vad svarar hon då? Jo, då börjar hon gnälla över dem som INTE kom! Jag förstår inte riktigt vad detta har med saken att göra. Vi var som arrangörer nöjda med tillströmningen, för det var första gången för ett sådant arrangemang.
Samma sak när man är på konferenser i samband med turism. Det gnälls och gnälls och gnälls över det som inte görs, i stället för att alla borde vara glada över det som folk faktiskt gör!
Själv gnäller jag väl åtminstone bara över bristen på toaletter och fungerande toalett i Karlskrona, när man kommer dit med en grupp! Men detta gnäll är verkligen befogat!Förhållandena är under alla kritik! Fortfarande, konstaterade jag igår när jag hade turister i grupp där.
onsdag 9 maj 2012
Trovärdigt och icke-trovärdigt
Det är ganska kul, tycker jag, hur människor ibland uppfattar saker, och vad de tror och inte tror. Jag var alltså inte trovärdig i det jag skrev för att av de större bokförlagen (Vem begär att man ska berätta sanningar i romaner för övrigt!?), trots att så gott som vartenda ord var sant, om än hopplockat från olika håll.
För några år sedan berättade jag för en kollega att jag en gång hade en reseledarkollega en kortare tid, och när jag besökte honom såg jag en gång att han hade en pistol i handskfacket på bilen. Det visade sig sedan att han kom att tillhöra grekiska juntan och var här i Sverige för att arbeta här(ifrån?) före deras regeringstid. Han blev då diplomat här och efter deras fall fortsatte han inte. Att jag visste detta, som inträffade flera år efter vår bekantskaps upphörande, berodde på att det stod i en tidningsartikel i samband med en diskuterad utmärkelse flera år senare. Min kollega tittade på mig som om jag antingen fantiserade, fabulerade eller också att jag ljög.
När elever på skolor som jag har jobbat har varit påtända på lektionstid har skolledningen inte heller trott det, trots att vi har varit flera som har intygat att det garanterat var så. Kan inte du se om en person är full? Man kan ju också se om folk är tillräckligt påtända?
Å andra sidan kan det vara så att man samtidigt i "oerfarna" miljöer övertolkar saker och tror att saker, som faktiskt är fullständigt orimliga, är sanna. Man ser inga gränser, och man ser inte när gränserna är överstigna.
Det är ganska roande det där med rimligt och orimligt, faktiskt!
För några år sedan berättade jag för en kollega att jag en gång hade en reseledarkollega en kortare tid, och när jag besökte honom såg jag en gång att han hade en pistol i handskfacket på bilen. Det visade sig sedan att han kom att tillhöra grekiska juntan och var här i Sverige för att arbeta här(ifrån?) före deras regeringstid. Han blev då diplomat här och efter deras fall fortsatte han inte. Att jag visste detta, som inträffade flera år efter vår bekantskaps upphörande, berodde på att det stod i en tidningsartikel i samband med en diskuterad utmärkelse flera år senare. Min kollega tittade på mig som om jag antingen fantiserade, fabulerade eller också att jag ljög.
När elever på skolor som jag har jobbat har varit påtända på lektionstid har skolledningen inte heller trott det, trots att vi har varit flera som har intygat att det garanterat var så. Kan inte du se om en person är full? Man kan ju också se om folk är tillräckligt påtända?
Å andra sidan kan det vara så att man samtidigt i "oerfarna" miljöer övertolkar saker och tror att saker, som faktiskt är fullständigt orimliga, är sanna. Man ser inga gränser, och man ser inte när gränserna är överstigna.
Det är ganska roande det där med rimligt och orimligt, faktiskt!
tisdag 8 maj 2012
Inte övertygande
Idag hoppas jag att ett förlag, som jag lämnade in ett manus till, läser nyheterna. Jag hade skrivit det i kyrklig miljö och lagt in saker som jag hade hört inom den kyrkliga världen. En del var självupplevt, annat var situationer som jag bara hade hört relateras.
Jag fick tillbaka manuset från ett av de större förlagen med motiveringen att det inte var övertygande. I stort sett allt var taget från olika verkligheter.
Nu hoppas jag att de läser om prästen som hade ett förhållande med en konfirmandassistent och som hade sex med henne i andaktsrummet!
Sådana häftiga saker har då inte jag upplevt men ryktena och berättelserna om vad som kan förekomma i en kyrka på läktaren och på andra ställen florerar.
Men dessa saker är tydligen inte övertygande för dem som inte lever i sådana miljöer. Vi, som har gjort det, vet att kyrkan ångar av undertryckta sexuella lustar. Ibland inte ens undertryckta.
Jag fick tillbaka manuset från ett av de större förlagen med motiveringen att det inte var övertygande. I stort sett allt var taget från olika verkligheter.
Nu hoppas jag att de läser om prästen som hade ett förhållande med en konfirmandassistent och som hade sex med henne i andaktsrummet!
Sådana häftiga saker har då inte jag upplevt men ryktena och berättelserna om vad som kan förekomma i en kyrka på läktaren och på andra ställen florerar.
Men dessa saker är tydligen inte övertygande för dem som inte lever i sådana miljöer. Vi, som har gjort det, vet att kyrkan ångar av undertryckta sexuella lustar. Ibland inte ens undertryckta.
måndag 7 maj 2012
En värld med och utan ansikten
Mannen och jag, han som jag kämpar med och mot sedan drygt två år, träffades genom ständiga fighter på en blogg. Det var oväntat och inte alls okomplicerat. Man tar nämligen in någon i sitt liv som har delat sina tankar och sina livserfarenheter med en massa människor i bloggvärlden, om det är en flitig bloggare. Ja, så också jag, förvisso! Fast mest på min egen blogg.
Jag minns hur jag gång på gång frågade i början: "Vem är du?" Jag ville ha yrke, bostad, ålder, familjeförhållanden etcetera, etcetera. Tyckte att jag kände till många tankar, men inte vem personen var.
Som svar fick jag att han visste allt om mina jobb och examina, men ingenting om vem jag var.
Ja, bloggvärlden är märklig.
Genom bloggar och facebook har jag fått ansikte på framförallt en del intressanta kvinnor. De har blivit ganska kända för mig. När jag läste om en som hade rest och besökt en bloggkompis i utlandet var detta riktigt häftigt, tyckte jag.
Men de andra som också finns med, vilka är de? De som är helt anonyma genom att bara ange "Anonym" eller ett förnamn som är okänt för en. Och vilka är alla de som läser som aldrig kommenterar?
Runt ens texter finns människor, som säkert är ytterst intressanta, men helt okända- eller kända, men kamouflerade. Det vet vi inte! Ibland möter man någon som berättar att han/hon regelbundeet läser vad man skriver.
Jag har skrivit både debattartiklar och artiklar i tidningar,
men bloggen är annorlunda. En blogg är en del av ens person. Man ger ut, för det mesta utan att få något tillbaka.
Jag minns hur jag gång på gång frågade i början: "Vem är du?" Jag ville ha yrke, bostad, ålder, familjeförhållanden etcetera, etcetera. Tyckte att jag kände till många tankar, men inte vem personen var.
Som svar fick jag att han visste allt om mina jobb och examina, men ingenting om vem jag var.
Ja, bloggvärlden är märklig.
Genom bloggar och facebook har jag fått ansikte på framförallt en del intressanta kvinnor. De har blivit ganska kända för mig. När jag läste om en som hade rest och besökt en bloggkompis i utlandet var detta riktigt häftigt, tyckte jag.
Men de andra som också finns med, vilka är de? De som är helt anonyma genom att bara ange "Anonym" eller ett förnamn som är okänt för en. Och vilka är alla de som läser som aldrig kommenterar?
Runt ens texter finns människor, som säkert är ytterst intressanta, men helt okända- eller kända, men kamouflerade. Det vet vi inte! Ibland möter man någon som berättar att han/hon regelbundeet läser vad man skriver.
Jag har skrivit både debattartiklar och artiklar i tidningar,
men bloggen är annorlunda. En blogg är en del av ens person. Man ger ut, för det mesta utan att få något tillbaka.
söndag 6 maj 2012
Kristdemokraterna- de mjuka värdenas parti
För en tid sedan frågade någon mig varför jag hade valt KD som mitt nya parti. Svaret är enkelt; jag betraktar partiet som ett parti som värnar om de mjuka, medmänskliga värdena.
Jag var så trött på de fightande partierna; Socialdemokraterna och Folkpartiet, som jag följt som medlem i flera år, S i 28 år och FP i åtta år. Det finns frågor som är viktigare än makt och kamp.
Jag blev bara så trött av alla hurtiga, häftiga och kaxiga kämpar.
Det är nog åldern. Tanter vill ha lugn och ro, stadga och medmänsklighet.
I vart fall så länge de inte är riktigt ilskna över något...
Jag var så trött på de fightande partierna; Socialdemokraterna och Folkpartiet, som jag följt som medlem i flera år, S i 28 år och FP i åtta år. Det finns frågor som är viktigare än makt och kamp.
Jag blev bara så trött av alla hurtiga, häftiga och kaxiga kämpar.
Det är nog åldern. Tanter vill ha lugn och ro, stadga och medmänsklighet.
I vart fall så länge de inte är riktigt ilskna över något...
lördag 5 maj 2012
Man måste förbi mörkret till ljuset
Ibland tänker jag att jag ska sluta att skriva och försöka måla i stället. Visst, det är viktigt att visa på det som är fel, men det är svårt att skildra ljuset i annat än poesi, tycker jag.
Och om vi vill vara ljusets bärare, kan vi inte bara bära fram mörker.
Och om vi vill vara ljusets bärare, kan vi inte bara bära fram mörker.
Att se med nya ögon
Det är spännande att göra nya saker. Idag när jag var på konstrunda och tittade på akvarellmålningar såg jag dem på ett annat sätt, sedan jag själv har börjat måla lite akvarell och har gått på kurs. De här äpplena har en av mina favoriter, Irina Novocrescionova, målat. Jag brukar besöka hennes utställning.
Jag har ännu inte riktigt lärt mig min nya digitalkamera så det blir lite snett och vingt när jag fotograferar, men du kan säkert se vilken fin målning detta är i alla fall!
Vad är det de lär sig i skolan, egentligen?
Att skolan på 1950/60 talen var lite märklig med tanke på vad det var man lärde sig vet man väl, men jag hade nog trott att skolan så småningom utvecklades innehållsmässigt. Det trodde jag inte när jag såg vad min dotter tvingades tynga sitt minne med de första åren som exempelvis olika, konstiga delar på en fågel.
Jag har börjat se tv-programmet "Smartare än en femteklassare" för det är ganska kul att se vad man själv kan. Och det är som det är, en massa fullständigt onödig kunskap som eleverna får lära sig de allra första åren i skolan.
-Vad kallas fiskhanens sperma? var en av frågorna idag.
Ja, VAD kallas fiskhanens sperma!? Jag har levt i snart 70 år utan att veta vad fiskhanens sperma heter, och jag har klarat mig utmärkt utan den kunskapen.
Kan man inte undra vad de sysslar med i skolan?
Ibland får jag en känsla av att man liksom har fortsatt från 1800-talets skola innehållsmässigt i vissa skolämnen, då man inte riktigt begriper vad som är samhällsnyttig och för eleven viktig kunskap.
Själv hade jag läst franska i fem år i skolan. Jag kunde böja verben i hur många former som helst (och det kunde jag!), men jag kunde inte beställa en kopp kaffe.
När denna insikt hade vuxit sig riktigt stark, när jag närmade mig 60 års ålder, tog jag mig själv i kragen och repeterade gymnasiekursen på en universitetskurs. Nu kan jag beställa kaffe!
Ja, sedan läste jag faktiskt en kortare riktig universitetskurs i franska också när jag hade gått i pension från min lärartjänst.
Är det inte tid för skolpolitikerna att börja ifrågasätta innehållet i vissa ämnen i skolan? De kan ju titta på "Smartare än en femteklassare", så får de sig kanske en tankeställare! Vad går eleverna i skolan för? Vad är det de ska lära sig som de har nytta av i samhället och i livet? Detta borde vara vägledande!
Och då tror jag att de kan skippa sådant som vad fiskhanens sperma heter! Vad tror du?
Jag har börjat se tv-programmet "Smartare än en femteklassare" för det är ganska kul att se vad man själv kan. Och det är som det är, en massa fullständigt onödig kunskap som eleverna får lära sig de allra första åren i skolan.
-Vad kallas fiskhanens sperma? var en av frågorna idag.
Ja, VAD kallas fiskhanens sperma!? Jag har levt i snart 70 år utan att veta vad fiskhanens sperma heter, och jag har klarat mig utmärkt utan den kunskapen.
Kan man inte undra vad de sysslar med i skolan?
Ibland får jag en känsla av att man liksom har fortsatt från 1800-talets skola innehållsmässigt i vissa skolämnen, då man inte riktigt begriper vad som är samhällsnyttig och för eleven viktig kunskap.
Själv hade jag läst franska i fem år i skolan. Jag kunde böja verben i hur många former som helst (och det kunde jag!), men jag kunde inte beställa en kopp kaffe.
När denna insikt hade vuxit sig riktigt stark, när jag närmade mig 60 års ålder, tog jag mig själv i kragen och repeterade gymnasiekursen på en universitetskurs. Nu kan jag beställa kaffe!
Ja, sedan läste jag faktiskt en kortare riktig universitetskurs i franska också när jag hade gått i pension från min lärartjänst.
Är det inte tid för skolpolitikerna att börja ifrågasätta innehållet i vissa ämnen i skolan? De kan ju titta på "Smartare än en femteklassare", så får de sig kanske en tankeställare! Vad går eleverna i skolan för? Vad är det de ska lära sig som de har nytta av i samhället och i livet? Detta borde vara vägledande!
Och då tror jag att de kan skippa sådant som vad fiskhanens sperma heter! Vad tror du?
fredag 4 maj 2012
För glädje
En del människor sprider glädje och trevligheter.
Till dem som sprider trevliga kort hör en vän i Milano.
Här en ovanlig bild från centrala stan.
Till dem som sprider trevliga kort hör en vän i Milano.
Här en ovanlig bild från centrala stan.
Dags för jobb!
Nu är det inte så länge tills jag startar årets säsongarbete med guidningarna. Det ska bli trevligt, även om jag önskar att jag var åtskilliga kilon lättare. De första kräver dock inte så mycket gående.
Idag har jag köpt en ny bok om Ronnebys kyrkor, som jag hade beställt för länge sedan. Historia intresserar mig, och jag har inte lyckats få det intresset förstört genom att läsa ämnet på universitetet. Det tog många år innan jag såg bokläsning som ett nöje efter mina universitetskurser i litteraturhistoria.
Det bästa med guidningen, frånsett att man träffar trevliga människor, är att man håller huvudet i trim. Det är en bra träning att komma ihåg både namn och årtal. Och om en månad har jag den första på tyska. Så nu får jag uppdatera de kunskaperna.
Jag ska försöka ägna sommaren åt att läsa intressanta böcker och påta i min trädgård. Vem vet det blir kanske pengar över till en Italienresa när guidningarna är över!
Det gäller bara att försöka ha det lugnt i sitt liv, så gott det går. Man behöver ju inte själv placera problem i det åtminstone!
Idag har jag köpt en ny bok om Ronnebys kyrkor, som jag hade beställt för länge sedan. Historia intresserar mig, och jag har inte lyckats få det intresset förstört genom att läsa ämnet på universitetet. Det tog många år innan jag såg bokläsning som ett nöje efter mina universitetskurser i litteraturhistoria.
Det bästa med guidningen, frånsett att man träffar trevliga människor, är att man håller huvudet i trim. Det är en bra träning att komma ihåg både namn och årtal. Och om en månad har jag den första på tyska. Så nu får jag uppdatera de kunskaperna.
Jag ska försöka ägna sommaren åt att läsa intressanta böcker och påta i min trädgård. Vem vet det blir kanske pengar över till en Italienresa när guidningarna är över!
Det gäller bara att försöka ha det lugnt i sitt liv, så gott det går. Man behöver ju inte själv placera problem i det åtminstone!
Stasi - light
Har någon missat Stasiarkiven? Akterna över människor som var registrerade och övervakade? Åkte du någonsin i öststaterna då den tiden var? Märkte du kontrollen, gränsdragningarna och militärerna?
För mig är det bara gradskillnader mellan kommunismen och praktisk socialdemokrati med deras krav på anpassning i ledet, med deras totaldisciplin inför att man inte får säga och tycka det man vill, man ska rätta in sig efter majoritetens beslut. Alla ska vara lika hur olika de än är. Alla ska klara studier hur korkade och dåligt begåvade för inlärning de än är. Utslätade, lika, en ann´är så go´ som en ann´. Ingen, som inte är sosse, får sticka ut. Knappast ens i de egna leden får de göra detta.
Mina 7,5 års anställning i en sossekommun lärde mig hur sådana praktiskt fungerade. Nu har vi borgerlig majoritet. Mina 28 år i det, på den tiden, Stora partiet, lärde mig att man visst inte får tycka vad man vill.
I sossekommunen fanns det vissa personer som var skyddade från kritik hur de än bar sig åt. Det var sådana som hörde till majoritetspartiet, de som hade makten, de som skulle styra och bestämma över de andra. Det gällde att på alla sätt bevara denna, och då fick ingen kritik framföras.
Men de rasade, trots detta, från maktens boningar. Det är nämligen så att de allra, allra flesta genomskådar systemet så småningom. Folk är inte helt korkade!
För mig är det bara gradskillnader mellan kommunismen och praktisk socialdemokrati med deras krav på anpassning i ledet, med deras totaldisciplin inför att man inte får säga och tycka det man vill, man ska rätta in sig efter majoritetens beslut. Alla ska vara lika hur olika de än är. Alla ska klara studier hur korkade och dåligt begåvade för inlärning de än är. Utslätade, lika, en ann´är så go´ som en ann´. Ingen, som inte är sosse, får sticka ut. Knappast ens i de egna leden får de göra detta.
Mina 7,5 års anställning i en sossekommun lärde mig hur sådana praktiskt fungerade. Nu har vi borgerlig majoritet. Mina 28 år i det, på den tiden, Stora partiet, lärde mig att man visst inte får tycka vad man vill.
I sossekommunen fanns det vissa personer som var skyddade från kritik hur de än bar sig åt. Det var sådana som hörde till majoritetspartiet, de som hade makten, de som skulle styra och bestämma över de andra. Det gällde att på alla sätt bevara denna, och då fick ingen kritik framföras.
Men de rasade, trots detta, från maktens boningar. Det är nämligen så att de allra, allra flesta genomskådar systemet så småningom. Folk är inte helt korkade!
Om du blir liten, då blir jag stor
Ibland undrar jag hur jag såg världen som ung, eller hur unga människor ser på omvärlden och sin egen roll. Som ung vet man inte hur farligt det är att vara snygg, att vara skärpt och att kunna något. Folk har ingen aning om att dessa egenskaper kan göra att de blir utestängda och osynliggjorda.
Vi ser ju exempel på detta varje dag när människor som är kändisar i avundsjuka blir trakasserade.
Men man behöver inte vara kändis för att råka ut för sådant, man behöver inte ens vara snygg eller överbegåvad. I inskränkta miljöer eller i miljöer med hård konkurrens av något slag kan det räcka att någon sticker ut, är lite mer, har något mer än de andra.
Sätten att försöka få människor att krympa är många. Man kan höja det som dessa människor inte står för, så att det man tycker och tänker framstår som mindre värt. Man kan hylla någon som är motsatsen till den man vill förminska; säga att blondiner är jättesnygga eller att mörkhåriga är det (ja numera är ju hårfärg föränderlig), säga att man älskar slanka personer till någon som är kraftig, eller att man tycker att unga kvinnor är intressanta till någon som är gammal.
Fast det vanligaste är nog att man osynliggör den man vill sätta sig på. Man lyssnar inte på vad han/hon har att säga, man intresserar sig inte för det som han/hon sysslar med eller gör, man uppmärksammar inget som kommer från den personen.
För se om en annan blir liten-gjord, då kan man kanske själv i sin förkrympthet tycka att man växer sig större!
Vi ser ju exempel på detta varje dag när människor som är kändisar i avundsjuka blir trakasserade.
Men man behöver inte vara kändis för att råka ut för sådant, man behöver inte ens vara snygg eller överbegåvad. I inskränkta miljöer eller i miljöer med hård konkurrens av något slag kan det räcka att någon sticker ut, är lite mer, har något mer än de andra.
Sätten att försöka få människor att krympa är många. Man kan höja det som dessa människor inte står för, så att det man tycker och tänker framstår som mindre värt. Man kan hylla någon som är motsatsen till den man vill förminska; säga att blondiner är jättesnygga eller att mörkhåriga är det (ja numera är ju hårfärg föränderlig), säga att man älskar slanka personer till någon som är kraftig, eller att man tycker att unga kvinnor är intressanta till någon som är gammal.
Fast det vanligaste är nog att man osynliggör den man vill sätta sig på. Man lyssnar inte på vad han/hon har att säga, man intresserar sig inte för det som han/hon sysslar med eller gör, man uppmärksammar inget som kommer från den personen.
För se om en annan blir liten-gjord, då kan man kanske själv i sin förkrympthet tycka att man växer sig större!
Hälsning från min trädgård
De här vitsipporna finns i min trädgård. Var fanns vitsipporna under mina första 36 år när jag aldrig såg några då jag bodde i Malmö?
torsdag 3 maj 2012
Var finns ett röd-grönt block?
Media forsätter att publicera opinionssiffror som handlar om ett röd-grönt block. Vem har skapat detta samarbete? Var det inte det som inte var lyckat?
Har vi sett några gemensamma förslag eller en gemensam politik eller ens hört talas om vilka partier som eventuellt ska samverka i valet? Jag har inte hört något! Har du? Men media vet tydligen något som allmänheten i övrigt inte vet. Konstigt värre!
På sossebloggarna spekuleras det ständigt om regeringssamarbete. Vore det inte bättre att man lade fram en politik som man kunde gå till val på?
Bidragssverige, som vi hade under sosseregeringarna, är nog många rejält trötta på vare sig det gäller bidrag för studier eller i andra former.
Har vi sett några gemensamma förslag eller en gemensam politik eller ens hört talas om vilka partier som eventuellt ska samverka i valet? Jag har inte hört något! Har du? Men media vet tydligen något som allmänheten i övrigt inte vet. Konstigt värre!
På sossebloggarna spekuleras det ständigt om regeringssamarbete. Vore det inte bättre att man lade fram en politik som man kunde gå till val på?
Bidragssverige, som vi hade under sosseregeringarna, är nog många rejält trötta på vare sig det gäller bidrag för studier eller i andra former.
Ett svar betyder mycket
Med åren har jag blivit mer och mer medveten om hur viktigt det är att svara människor.
Idag är jag mäkta imponerad. Igår skickade jag mina synpunkter om Babel och Vänsterpartiets ledares insatser där till honom.
Och idag på morgonen fick jag ett vänligt svar från honom.
Verkligen trevligt! Sådant vinner man sympatisörer på.
Nu är jag inte vänsterpartist utan kristdemokrat, och jag har även varit med om att min egen partiledare har gett ett långt och utförligt svar på ett mejl, som jag hade skickat med synpunkter på en fråga.
Svar, det kunde man glömma i Folkpartiet, för sådana såg i vart fall aldrig jag röken av om jag skrev till partiledningen.
En del människor vet hur man stärker sitt parti! Heder åt dessa!
Idag är jag mäkta imponerad. Igår skickade jag mina synpunkter om Babel och Vänsterpartiets ledares insatser där till honom.
Och idag på morgonen fick jag ett vänligt svar från honom.
Verkligen trevligt! Sådant vinner man sympatisörer på.
Nu är jag inte vänsterpartist utan kristdemokrat, och jag har även varit med om att min egen partiledare har gett ett långt och utförligt svar på ett mejl, som jag hade skickat med synpunkter på en fråga.
Svar, det kunde man glömma i Folkpartiet, för sådana såg i vart fall aldrig jag röken av om jag skrev till partiledningen.
En del människor vet hur man stärker sitt parti! Heder åt dessa!
Sossarnas utbildningar känner vi!
Det bådar inte gott för S, och troligen kommer deras opinionssiffror att sjunka igen, för vad har de för nya lösningar att komma med?
"Skolplikt" till 25 år och nya utbildningar, det var ju så de höll på under sin regeringstid också. De kamouflerade arbetslösheten med utbildningsinsatser. Detta vet i vart fall vi som sysslade med vuxenutbildning och såg hur folk sattes på totalt meninslösa utbildningar som försörjde dem under utbildningstiden, men sedan inte gav dem något jobb av den enkla anledningen att regeringens utbildningsinsatser hade skapat en temporär försörjning, men inga jobb!
Det är väl ingen välsignelse med en gymnasieutbildning. Det vore bättre om de arbetslösa ungdomarna kom ut i sysselsättning, kanske på praktikplatser så att de kunde lära sig ett jobb.
Ja, mera hade sossarna inte att komma med än sin vanliga, gamla skåpmat, den som de förlorade regeringsmakten på.
Många är nog besvikna nu!
"Skolplikt" till 25 år och nya utbildningar, det var ju så de höll på under sin regeringstid också. De kamouflerade arbetslösheten med utbildningsinsatser. Detta vet i vart fall vi som sysslade med vuxenutbildning och såg hur folk sattes på totalt meninslösa utbildningar som försörjde dem under utbildningstiden, men sedan inte gav dem något jobb av den enkla anledningen att regeringens utbildningsinsatser hade skapat en temporär försörjning, men inga jobb!
Det är väl ingen välsignelse med en gymnasieutbildning. Det vore bättre om de arbetslösa ungdomarna kom ut i sysselsättning, kanske på praktikplatser så att de kunde lära sig ett jobb.
Ja, mera hade sossarna inte att komma med än sin vanliga, gamla skåpmat, den som de förlorade regeringsmakten på.
Många är nog besvikna nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)