Häromdagen tänkte jag på att så många finns där borta, "på den andra sidan", av människor som har stått mig nära. Det känns som om de väntar där, även om jag inte tror på ett liv efter döden på det sättet. Snarare som någon sorts uppgående i en annan sorts tillvaro.
Jag borde städa undan. Det finns mycket att rensa ut. Vi vet ju aldrig vad livet kommer att bjuda oss, eller vad som kommer att drabba oss.
Nu syns det så tydligt att det skymmer, tycker jag. I min gamla klass bestämde vi nästa möte till om två år, inte längre fem års intervall.
Mellan nutid och studenten ligger våra liv.
Hur blir det om man vet att man har en mycket begränsad tid kvar? Hur blir det då med det liv som inte levdes, inte fick levas eller som vi inte lät leva? Det vi som aldrig blev.
Ibland tänker jag att man borde få provleva sådana, sista dagar för att känna efter. Vad hade då hänt?
torsdag 30 maj 2013
Kreativitet
Idag har det varit "Stormöte kultur" på Kreativum i Karlshamn, en plats med ett passande namn.
Det var en hel del spännande infallsvinklar på kreativitet som presenterades. Något man speciellt minns är nog den koreograf som visade bilder från en uppsättning med klassisk balett till Heavy metal - musik. Det får man väl säga är nytänkade!
Det är alltid bra att vara med i sådana sammanhang för man träffar alltid på folk man känner eller känner till.
Det var en hel del spännande infallsvinklar på kreativitet som presenterades. Något man speciellt minns är nog den koreograf som visade bilder från en uppsättning med klassisk balett till Heavy metal - musik. Det får man väl säga är nytänkade!
Det är alltid bra att vara med i sådana sammanhang för man träffar alltid på folk man känner eller känner till.
onsdag 29 maj 2013
En trevlig tradition
När jag gick över från folkhögskolan till anställning inom kommunala högstadiet bytte jag fackförbund och valde då det där lärarförbundet som hör till SACO.
Det var mycket trevligt när man var förtroendevald, som jag snart blev, för man fick fin utbildning och bodde på fina hotell. Men jag blev inte så nöjd i längden.
I slutet av min lärartid bytte jag till LF, Lärarförbundet, och jag måste ge detta förbund en eloge! Jag är fortfarande med som pensionär, och de tar verkligen hand om sina medlemmar, även om oss som är pensionerade.
Idag har vi blivit bjudna på lunch på restaurangen i Brunnsparken. Där var vi också på julbord. Och vi får andra förmåner också som att vi får vara med på resor exempelvis till bokmässan, och senast var det en resa till Köpenhamn. Jag var inte med där, för jag hade annat för mig.
Och så får man träffa några av de gamla kollegerna och andra som man känner! En mycket lovvärd tradition!
Det var mycket trevligt när man var förtroendevald, som jag snart blev, för man fick fin utbildning och bodde på fina hotell. Men jag blev inte så nöjd i längden.
I slutet av min lärartid bytte jag till LF, Lärarförbundet, och jag måste ge detta förbund en eloge! Jag är fortfarande med som pensionär, och de tar verkligen hand om sina medlemmar, även om oss som är pensionerade.
Idag har vi blivit bjudna på lunch på restaurangen i Brunnsparken. Där var vi också på julbord. Och vi får andra förmåner också som att vi får vara med på resor exempelvis till bokmässan, och senast var det en resa till Köpenhamn. Jag var inte med där, för jag hade annat för mig.
Och så får man träffa några av de gamla kollegerna och andra som man känner! En mycket lovvärd tradition!
Brunnsparkens restaurang, tidigare kallad Wienercaféet.
Debattartikel om turism
Idag har jag en stor debattartikel om turismen i Blekinge i BLT, papperstidningen.
Jag påtalar bland annat att man bör kunna förlänga turistsäsongen med tanke på äldre bussturister, som åker utanför sommarmånaderna, och så kritiserar jag de rabatter som bara är till för par och familjer, där ensamstående inte finns med.
Jag påtalar bland annat att man bör kunna förlänga turistsäsongen med tanke på äldre bussturister, som åker utanför sommarmånaderna, och så kritiserar jag de rabatter som bara är till för par och familjer, där ensamstående inte finns med.
tisdag 28 maj 2013
Att vara i sammanhang
Vår gamla klass värmer, jo, den gör verkligen det! Nu, efter jubileet, skickas det mejl, och vi är alla glada och tackar för den fina festen. Och den var verkligen både trevlig och välordnad med god och riklig mat. Vi hänger ihop, även om det kan ta tio år mellan träffarna med en del, genom vårt gemensamma förflutna.
Att jag sedan, dagen efter, vid en politisk telefondiskussion ryker ihop med en av de bästa väninnorna där, som är aktiv kommunist, (ja, du läser nog detta!) hör liksom inte dit. Det rinner av. Vi lever i olika länder, under olika förhållanden...
Men, så är det säkert, att vi som är så goda vänner när vi träffas under ytan är väldigt, väldigt olika i våra uppfattningar om saker och ting.
Jag försöker hitta karakteristika på skåningar i jämförelse med blekingar. Det är skillnad!
Idag har jag varit på födelsedagskalas hos en äldre väninna. Och hur var de som var där? tänkte jag. Men så kom jag på att vi som var där var alla inflyttade och tre av oss till och med från -Skåne!
Kanske söker vi oss omedvetet tillbaka till våra rötter för att känna oss i rätt sammanhang!?
Att jag sedan, dagen efter, vid en politisk telefondiskussion ryker ihop med en av de bästa väninnorna där, som är aktiv kommunist, (ja, du läser nog detta!) hör liksom inte dit. Det rinner av. Vi lever i olika länder, under olika förhållanden...
Men, så är det säkert, att vi som är så goda vänner när vi träffas under ytan är väldigt, väldigt olika i våra uppfattningar om saker och ting.
Jag försöker hitta karakteristika på skåningar i jämförelse med blekingar. Det är skillnad!
Idag har jag varit på födelsedagskalas hos en äldre väninna. Och hur var de som var där? tänkte jag. Men så kom jag på att vi som var där var alla inflyttade och tre av oss till och med från -Skåne!
Kanske söker vi oss omedvetet tillbaka till våra rötter för att känna oss i rätt sammanhang!?
Insändare idag
Välkomna att läsa min insändare idag på
www.sydostran.se Opinion "Befinner sig skolan och eleverna i samma värld?"
www.sydostran.se Opinion "Befinner sig skolan och eleverna i samma värld?"
måndag 27 maj 2013
Respektlöshet utlöser aggressivitet
När vi människor blir behandlade på ett respektlöst sätt kan vi reagera olika. En del av oss blir utagerande, andra blir slutna, tillbakadragna och tysta i sin kränkthet.
Jag har sett mycket respektlöshet mot människor i offentlig verksamhet. I detta sammanhang ska jag inte berätta var, men det har varit på ställen där det inte borde vara så, där människor borde mötas med högaktning och respekt. Jag ska bara strax ge ett litet exempel.
När människor blir väl behandlade blir de ofta också mindre benägna att ta till våld.
Detta borde både poliser och andra myndighetspersoner betänka!
Känner man sig kränkt är det lätt att bli upprörd och reagera med aggressivitet.
Jag har en minnesbild från min tid som högstadielärare. En av de där lite tuffare gossarna skulle skriva ett nationellt prov, och var givetvis mycket nervös inför det - trots sin tuffhet. Men läraren uppträdde oförskämt mot honom.Han var helt upprörd. Den store gossen satt på mitt tjänsterum och grät, och jag knöt mina händer i ilska!
Nog borde människan ha begripit att eleven var orolig och försökt att vara vänlig och positiv mot honom!
Den här gången var det ingen elev som sparkade och skrek, det hade det kunnat vara, den här gången grät han!
Jag har sett mycket respektlöshet mot människor i offentlig verksamhet. I detta sammanhang ska jag inte berätta var, men det har varit på ställen där det inte borde vara så, där människor borde mötas med högaktning och respekt. Jag ska bara strax ge ett litet exempel.
När människor blir väl behandlade blir de ofta också mindre benägna att ta till våld.
Detta borde både poliser och andra myndighetspersoner betänka!
Känner man sig kränkt är det lätt att bli upprörd och reagera med aggressivitet.
Jag har en minnesbild från min tid som högstadielärare. En av de där lite tuffare gossarna skulle skriva ett nationellt prov, och var givetvis mycket nervös inför det - trots sin tuffhet. Men läraren uppträdde oförskämt mot honom.Han var helt upprörd. Den store gossen satt på mitt tjänsterum och grät, och jag knöt mina händer i ilska!
Nog borde människan ha begripit att eleven var orolig och försökt att vara vänlig och positiv mot honom!
Den här gången var det ingen elev som sparkade och skrek, det hade det kunnat vara, den här gången grät han!
Målning i det fria
Det blev mot förmodan solsken till sista gången på akvarellcirkeln idag. Då kunde vi åka ut och måla i det fria i den här fina miljön.
söndag 26 maj 2013
Tidskullerbyttor
Har möten med gamla miljöer alltid rivit upp mig? Jag vet inte. Men numera är det som om människor från mitt förflutna, som jag inte har haft kontakt med på flera, kanske många, år, gör att det blir någon sorts tidskullerbyttor i mitt liv. Det är som om jag inte riktigt kan hålla reda på vad som är mitt liv, för det rymmer så många olika liv i sig, olika miljöer och olika människor. Jag är inte den jag en gång var. Vem är det?
Vissa människor finns kvar, trots förändrade förhållanden. Som exmaken till exempel och min f. d. italienske fästman har också under årens lopp kommit med brev och de senare åren med mejl efter det att jag en natt, mycket oväntat för flera år sedan, fick ett mejl då han hade hittat min adress. Detta känns inte så konstigt längre.
Då är det märkligare med gamla klasskamrater eller arbetskamrater från en tid långt tillbaka.
Kanske borde man nysta upp sitt livs trådar. Det känns så ibland. Gå igenom det man har antecknat och försöka se mönster.
Jag är här och nu sedan många år, men därnere i Malmö finns också en del av mitt jag, liksom i Stockholm, både i höghusområdet där jag själv bodde, på Östermalm där jag har varit så mycket hos släkten och ute vid badplatsen vid Drevviken. Och så Tumba, där jag hade en vän i många år ibland med långa uppehåll i kontakten. Jag tror att han lever fortfarande, men vi har inte setts på nio år.
När jag ska besöka sonen och sonhustrun i Lund passerar jag förbi området där vi en gång bodde och på väg till Malmö kör jag ibland in i villaområdet i Hjärup, där vi hade vårt hus.
Så finns en annan del av mig kvar i Oskarshamn i min lägenhet och min balkong, där jag brukade ha lila petunior som doftade så gott.
Ibland när jag kör förbi stan åker jag in och tittar på gatan där jag bodde, kyrkan där jag brukade fira gudstjänst och skolan där jag arbetade.
Så många människor finns kvar i de miljöer jag en gång lämnade.
Det känns bra att dottern numera bor granne med min gamla kommun i Stockholm. Det känns som att komma hem till en del av sitt jag när jag besöker dem. Några trådar som, trots tidsintervallen, har återknutits.
Vissa människor finns kvar, trots förändrade förhållanden. Som exmaken till exempel och min f. d. italienske fästman har också under årens lopp kommit med brev och de senare åren med mejl efter det att jag en natt, mycket oväntat för flera år sedan, fick ett mejl då han hade hittat min adress. Detta känns inte så konstigt längre.
Då är det märkligare med gamla klasskamrater eller arbetskamrater från en tid långt tillbaka.
Kanske borde man nysta upp sitt livs trådar. Det känns så ibland. Gå igenom det man har antecknat och försöka se mönster.
Jag är här och nu sedan många år, men därnere i Malmö finns också en del av mitt jag, liksom i Stockholm, både i höghusområdet där jag själv bodde, på Östermalm där jag har varit så mycket hos släkten och ute vid badplatsen vid Drevviken. Och så Tumba, där jag hade en vän i många år ibland med långa uppehåll i kontakten. Jag tror att han lever fortfarande, men vi har inte setts på nio år.
När jag ska besöka sonen och sonhustrun i Lund passerar jag förbi området där vi en gång bodde och på väg till Malmö kör jag ibland in i villaområdet i Hjärup, där vi hade vårt hus.
Så finns en annan del av mig kvar i Oskarshamn i min lägenhet och min balkong, där jag brukade ha lila petunior som doftade så gott.
Ibland när jag kör förbi stan åker jag in och tittar på gatan där jag bodde, kyrkan där jag brukade fira gudstjänst och skolan där jag arbetade.
Så många människor finns kvar i de miljöer jag en gång lämnade.
Det känns bra att dottern numera bor granne med min gamla kommun i Stockholm. Det känns som att komma hem till en del av sitt jag när jag besöker dem. Några trådar som, trots tidsintervallen, har återknutits.
Lika fult som TV på 1960/70-talen
Vi som var studenter på 1960/70-talen och bodde i studentboende träffade nog alla på dem. De som satt dagarna i ända och läste DN (Ja, absolut inte SvD!) i studentköket och som samtidigt höll rätt på alla,så att ingen lämnade en kopp utan diskade efter sig. Det var i allmänhet de som satte upp små lappar på köksskåpen om någon hade glömt sina förpliktelser.
Det fulaste och minst intellektuella som fanns i deras värld var TV. TV kunde man inte titta på!
Men min exmake och jag köpte en TV ihop efter bara ett par dagars bekantskap och gissa om folk kom in och tittade!
Nu är det inte TV som är fult, utan det är sociala medier. Facebook, bloggar och Twitter och annat är fult och omöjligt för en intellektuell människa i deras värld. Sådant kan man inte syssla med. Man kan ju bara konstatera att de inte har så stor vetskap om hur kommunikationen löper mellan människor idag.
Och en sak lär de ha gemensamt med min ungdoms tidningsläsande studenter; de lär fortfarande plöja DN som om den vore en bibel!
Det fulaste och minst intellektuella som fanns i deras värld var TV. TV kunde man inte titta på!
Men min exmake och jag köpte en TV ihop efter bara ett par dagars bekantskap och gissa om folk kom in och tittade!
Nu är det inte TV som är fult, utan det är sociala medier. Facebook, bloggar och Twitter och annat är fult och omöjligt för en intellektuell människa i deras värld. Sådant kan man inte syssla med. Man kan ju bara konstatera att de inte har så stor vetskap om hur kommunikationen löper mellan människor idag.
Och en sak lär de ha gemensamt med min ungdoms tidningsläsande studenter; de lär fortfarande plöja DN som om den vore en bibel!
Att bränna grannens bil- bra väg till samhällsanpassning?
Nog måste man bli urförbannad när man ser hur bilar brinner, skolor brinner, polisstationer och torg vandaliseras!
Jag tyckte att det var förfärligt med den 69-årige mannen som blev ihjälskjuten av polisen, och jag hoppas att detta inte bara passerar spårlöst förbi som annat övervåld har verkat göra. Men, det som senare har hänt i form av upplopp och vandaliseringar är ingen rimlig reaktion.
Vad har grannens bil med polisens skjutande att göra? Eller barnens förskolor och skolor?
Vi måste klart och tydligt visa att detta inte är en väg att gå i ett demokratiskt samhälle. Föräldrarna måste träda in med skärpa. Egentligen borde de få betala för minderåriga som har vandaliserat, tycker jag! Men detta är så klart inte genomförbart retroaktivt. Fast kanske kunde en lag som sade detta bli ett hinder i framtiden?
Det är inte så här man samhällsanpassas, inte genom att förstöra andra människors egendom.
Låt oss nu få se att man går till rätta med problemen i förorterna!
Jag tyckte att det var förfärligt med den 69-årige mannen som blev ihjälskjuten av polisen, och jag hoppas att detta inte bara passerar spårlöst förbi som annat övervåld har verkat göra. Men, det som senare har hänt i form av upplopp och vandaliseringar är ingen rimlig reaktion.
Vad har grannens bil med polisens skjutande att göra? Eller barnens förskolor och skolor?
Vi måste klart och tydligt visa att detta inte är en väg att gå i ett demokratiskt samhälle. Föräldrarna måste träda in med skärpa. Egentligen borde de få betala för minderåriga som har vandaliserat, tycker jag! Men detta är så klart inte genomförbart retroaktivt. Fast kanske kunde en lag som sade detta bli ett hinder i framtiden?
Det är inte så här man samhällsanpassas, inte genom att förstöra andra människors egendom.
Låt oss nu få se att man går till rätta med problemen i förorterna!
Är det vår, sommar eller höst?
Det känns oredigt med årstiden, gör det inte det? Gräset är högt som mitt på sommaren, syrenerna blommar, men idag är det mörkt och regnigt som på hösten!
lördag 25 maj 2013
Försöker media styra politiken?
Mina insändare och debattartiklar har under åren blivit många, både i lokalpress och i andra tidningar. Först var det i båda lokaltidningarna här, sedan i den andra mot den jag har skrivit de senaste åren. Det har nog aldrig hänt att någon debattartikel inte har publicerats. Inte vad jag minns i vart fall.
Men det hände nu. Ämnet passade inte i den pågående debatten, skrev de. Vad handlade den då om? Jo, den var en svidande kritik mot Björklunds skolpolitik. Och den togs alltså inte in i en liberal tidning!
Det finns människor som inbillar sig att pressen låter alla röster bli hörda!
Vad har jag då på fötter för att skriva en så kritisk insändare? Jo, 38 års pedagogiskt arbete i olika skolformer, därav åtta år som rektor och de sista åtta åren som högstadielärare. Plus då all utbildning med lärarhögskola, en gedigen facklig utbildning och erfarenhet och fackliga förtroendeuppdrag, och så några år som ersättare i en gymnasienämnd. Nog tror jag att jag vet något om inlärning och pedagogik!
Men kan man hylla Björklunds pedagogiska modeller, då krävs det nog att man inte vet så mycket om inlärning!
Men det hände nu. Ämnet passade inte i den pågående debatten, skrev de. Vad handlade den då om? Jo, den var en svidande kritik mot Björklunds skolpolitik. Och den togs alltså inte in i en liberal tidning!
Det finns människor som inbillar sig att pressen låter alla röster bli hörda!
Vad har jag då på fötter för att skriva en så kritisk insändare? Jo, 38 års pedagogiskt arbete i olika skolformer, därav åtta år som rektor och de sista åtta åren som högstadielärare. Plus då all utbildning med lärarhögskola, en gedigen facklig utbildning och erfarenhet och fackliga förtroendeuppdrag, och så några år som ersättare i en gymnasienämnd. Nog tror jag att jag vet något om inlärning och pedagogik!
Men kan man hylla Björklunds pedagogiska modeller, då krävs det nog att man inte vet så mycket om inlärning!
Ett samhälle i brand!
Man kan naturligtvis ha olika förklaringsmodeller till varför det har brunnit i de svenska förorterna på ett sätt att det har genljudit över världen. Bra är det naturligtvis inte!
Men en sak måste man väl ändå vara överens om. Det saknas en vi-känsla. Detta visar sig ju i att man förstör gemensam egendom. Inte heller finns det respekt för andras privata egendomar, vilket då visar sig i att man förstör sådan.
Det är bedrövligt! Motsättningarna mellan samhällets etablissemang och förorternas besvärliga ungdomsgrupper plus tillresande rötägg verkar vara total.
Att inte skapa och upprätthålla vi-känslor är farligt. Det är så konflikter och inbördeskrig uppstår. Så fort man markerar att man är i fight med andra tar man steget bort från den gemenskap som kan bygga ett positivt samhälle.
En del företrädare för politiska partier (säger inte vilka) bedriver sitt valarbete på att tala om hur dåliga andra är i stället för att tala om vad de själva vill. Även detta är strängar på samma lyra; splittringens instrument.
Det som brukar spelas av honom med hornen!
Men en sak måste man väl ändå vara överens om. Det saknas en vi-känsla. Detta visar sig ju i att man förstör gemensam egendom. Inte heller finns det respekt för andras privata egendomar, vilket då visar sig i att man förstör sådan.
Det är bedrövligt! Motsättningarna mellan samhällets etablissemang och förorternas besvärliga ungdomsgrupper plus tillresande rötägg verkar vara total.
Att inte skapa och upprätthålla vi-känslor är farligt. Det är så konflikter och inbördeskrig uppstår. Så fort man markerar att man är i fight med andra tar man steget bort från den gemenskap som kan bygga ett positivt samhälle.
En del företrädare för politiska partier (säger inte vilka) bedriver sitt valarbete på att tala om hur dåliga andra är i stället för att tala om vad de själva vill. Även detta är strängar på samma lyra; splittringens instrument.
Det som brukar spelas av honom med hornen!
fredag 24 maj 2013
En helt fantastisk klass!
Jo, så får man nog beskriva vår studentklass i Malmö. Det var en härlig klass- bara tjejer för det fanns inte ens killar på skolan då-, och vi talar ibland om hur fint det var att klassen var kemiskt fri från alla former av mobbning. Här fanns inte ens ögonkast eller miner bakom ryggen. Alla tolererade alla, trots att vi inbördes var mycket olika.
Så har vi också hållit ihop. Flera av oss umgås fortfarande och vart femte år har det varit fest, dit alla som haft möjlighet har kommit. Själv har jag inte kunnat vara med på alla träffarna, som har varit i Skåne, men de flesta har jag varit med på. Och nu har vi firat 50 -år! Ofattbart, men sant. Och så roligt att träffa alla!
Så har vi också hållit ihop. Flera av oss umgås fortfarande och vart femte år har det varit fest, dit alla som haft möjlighet har kommit. Själv har jag inte kunnat vara med på alla träffarna, som har varit i Skåne, men de flesta har jag varit med på. Och nu har vi firat 50 -år! Ofattbart, men sant. Och så roligt att träffa alla!
torsdag 23 maj 2013
onsdag 22 maj 2013
tisdag 21 maj 2013
När spåren upphör
Vi har väl alla sett skräckfilmer där någon (oftast en kvinna) kommer hem, och hon vet att någon har varit i hennes hem, fastän spåren kanske inte är så tydliga.
Så där kan det vara i andra fall också. Man kan se spår av människor i saker som sägs eller skrivs i det offentliga rummet.
Där finns någon man känner fast skyddad i sin identitet.
Men så en dag kan man uppleva att man varken hör eller ser något längre. Har man blivit döv eller var man extraskärpt i hörseln tidigare? Har ögonen blivit försvagade eller synen suddig?
Någon har förmodligen tystnat.
Bara tystnat utan att lämna några som helst spår efter sig...
Och det blev tomt...
Så där kan det vara i andra fall också. Man kan se spår av människor i saker som sägs eller skrivs i det offentliga rummet.
Där finns någon man känner fast skyddad i sin identitet.
Men så en dag kan man uppleva att man varken hör eller ser något längre. Har man blivit döv eller var man extraskärpt i hörseln tidigare? Har ögonen blivit försvagade eller synen suddig?
Någon har förmodligen tystnat.
Bara tystnat utan att lämna några som helst spår efter sig...
Och det blev tomt...
En trogen kund
För en stund sedan beställde jag en liten bok om fjärilar från Bonniers bokklubb, och en sommarvaxduk på premiepris. Passade också på att kolla hur länge jag hade varit medlem i den bokklubben. (Jag är med i flera.) 35 år! Sedan 1978, halva mitt liv!
Jag är en mycket trogen konsument. Det finns de som tror att jag förlorar på detta. Men jag vill ha det så. Samma telebolag, samma elleverantör och jag handlar nästan alla livsmedel i samma affär.
Och så har jag haft mitt hus i 31 år snart, trots att jag nio av de åren arbetade på annan ort och också hade lägenhet där. Nio år är en lång tid. Vad jag längtade till mina syrener på våren då!
Man behöver nog ha vissa stabila saker i sitt liv. Jag har många gamla vänner också. Det ger kontinuitet i ett liv där man har bytt jobb och relationer flera gånger.
Numera kan jag se det som mycket positivt att så många ville anställa mig, för det är inte givet att man kan byta jobb. Många är de som söker andra jobb, men inte får dem!
Och som jag brukar säga om relationer.
- Att hitta EN man är väl ingen konst!
Det är värre att hitta flera!
Ha en bra dag! :-)
Nu blommar mina syrener!
Jag är en mycket trogen konsument. Det finns de som tror att jag förlorar på detta. Men jag vill ha det så. Samma telebolag, samma elleverantör och jag handlar nästan alla livsmedel i samma affär.
Och så har jag haft mitt hus i 31 år snart, trots att jag nio av de åren arbetade på annan ort och också hade lägenhet där. Nio år är en lång tid. Vad jag längtade till mina syrener på våren då!
Man behöver nog ha vissa stabila saker i sitt liv. Jag har många gamla vänner också. Det ger kontinuitet i ett liv där man har bytt jobb och relationer flera gånger.
Numera kan jag se det som mycket positivt att så många ville anställa mig, för det är inte givet att man kan byta jobb. Många är de som söker andra jobb, men inte får dem!
Och som jag brukar säga om relationer.
- Att hitta EN man är väl ingen konst!
Det är värre att hitta flera!
Ha en bra dag! :-)
Nu blommar mina syrener!
måndag 20 maj 2013
Nu brinner det i Husby
Det har nu varit våldsamma upplopp i Husby med stenkastning mot poliser och bilar som har satts i brand.
Tråkigt om oskyldiga får sina bilar förstörda!
Detta ska ha sitt ursprung i dödsskjutningen häromdagen av en man, som polisen påstod hade viftat med en kniv och som hade varit våldsam så att polisen blev tillkallad.
Poliser ska inte bruka övervåld! Gång på gång hör vi talas om att de har gjort detta.
Det är nog bra med demonstrationer som hörs och syns mot detta! Gränsen för dödsskjutningarna är nådd för länge sedan!
Tråkigt om oskyldiga får sina bilar förstörda!
Detta ska ha sitt ursprung i dödsskjutningen häromdagen av en man, som polisen påstod hade viftat med en kniv och som hade varit våldsam så att polisen blev tillkallad.
Poliser ska inte bruka övervåld! Gång på gång hör vi talas om att de har gjort detta.
Det är nog bra med demonstrationer som hörs och syns mot detta! Gränsen för dödsskjutningarna är nådd för länge sedan!
söndag 19 maj 2013
Då får vi glädjefnatt och skriker!
Jodå, jag såg också Eurovision Song Contest med glitter och sång, eller skrik, och en massa spotlights och andra fenomen som for över scenen.
Fast jag började undra om jag var helt omusikalisk för jag måste erkänna att jag inte kunde höra så stor skillnad på låtarna. Det var mestadels ett par toner som for upp och ner, tyckte jag. Men visst är det härligt med allt glittret! Och alla vackra kläder! De ser ju nästan ut som påven eller en del präster i mässkrud!
Föreställningen var ju oklanderlig och leddes suveränt.
Men det är väl ändå roligt att se hur vi drabbas av nationell yra i vissa sammanhang som på matcher av olika slag och nu på den här tävlingen. Nationalitetskänslan flödar och alla blir som galna. En del klär ju ut sig och målar sig i ansiktet och tar på konstiga tröjor och hattar. Man är ju SVENSK och ibland har man VUNNIT!
För detta att vinna är viktigt! Vi ska vara duktiga som nation och som enskilda. (Jodå, jag också.) Känner vi oss inte duktiga känner vi oss misslyckade.
Nu, som pensionär, har jag, trots att jag håller igång, ändå hunnit rannsaka mig själv och mitt liv lite. Och jag kan ju lugnt konstatera att jag inte har haft så mycket tid att leva på riktigt så att säga. Det har varit ett flängande och ett jagande och en jakt för att kunna leva ett drägligt liv som ensamstående.
Igår hände det igen. Jag lyssnade på musik, och plötsligt var det som om en sträng slog an inom mig. Det var inget som påminde mig om något, utan det var bara en djup känslighet som drabbade mig. Då tänkte jag att jag nog är bepansrad och genom detta skydd når man mig inte med orden. En dörr öppnades på glänt.
Jag kände för några sekunder värmen från en sträng som brast för länge sedan.
Fast jag började undra om jag var helt omusikalisk för jag måste erkänna att jag inte kunde höra så stor skillnad på låtarna. Det var mestadels ett par toner som for upp och ner, tyckte jag. Men visst är det härligt med allt glittret! Och alla vackra kläder! De ser ju nästan ut som påven eller en del präster i mässkrud!
Föreställningen var ju oklanderlig och leddes suveränt.
Men det är väl ändå roligt att se hur vi drabbas av nationell yra i vissa sammanhang som på matcher av olika slag och nu på den här tävlingen. Nationalitetskänslan flödar och alla blir som galna. En del klär ju ut sig och målar sig i ansiktet och tar på konstiga tröjor och hattar. Man är ju SVENSK och ibland har man VUNNIT!
För detta att vinna är viktigt! Vi ska vara duktiga som nation och som enskilda. (Jodå, jag också.) Känner vi oss inte duktiga känner vi oss misslyckade.
Nu, som pensionär, har jag, trots att jag håller igång, ändå hunnit rannsaka mig själv och mitt liv lite. Och jag kan ju lugnt konstatera att jag inte har haft så mycket tid att leva på riktigt så att säga. Det har varit ett flängande och ett jagande och en jakt för att kunna leva ett drägligt liv som ensamstående.
Igår hände det igen. Jag lyssnade på musik, och plötsligt var det som om en sträng slog an inom mig. Det var inget som påminde mig om något, utan det var bara en djup känslighet som drabbade mig. Då tänkte jag att jag nog är bepansrad och genom detta skydd når man mig inte med orden. En dörr öppnades på glänt.
Jag kände för några sekunder värmen från en sträng som brast för länge sedan.
Sitter deras Gud gömd i kalsongerna?
Häromdagen hörde jag en kvinna som var medlem i Frimodig kyrka säga att detta var hon, men hon skulle aldrig rösta på dem, för hon ville inte rösta på D.S.
Så kan det också vara!
Det är ett förfärligt skrikande kring denne man, och hans fan club höjer honom till skyarna. Men hur är det när det verkligen gäller? D.S. var ju en av kandidaterna till biskopsstolen i Växjö. Hur många röstade på honom? Det var bara ett 30-tal, och han blev så klart inte biskop. Men varför inte om han är så populär eller tror sig vara så populär? Detta tål kanske att tänka på.
På kommentarerna på hans blogg dyker ständigt frågan om samkönade pars kyrkliga vigslar upp. Ja, och så frågan om kvinnliga präster också naturligtvis. Beslutet om kvinnorna togs ju 1958, så det har väl inte satt sig riktigt än.
Det är som om hela Svenska kyrkan stod och föll med vigselfrågan och ämbetsfrågan.
Dessa människor har verkligen förmågan att förminska både kristendomen och Gud.
Gud verkar de ha placerad gömd i kalsongerna/underkläderna!
För hela kristendomen verkar ju handla om underlivet för en del!
Så kan det också vara!
Det är ett förfärligt skrikande kring denne man, och hans fan club höjer honom till skyarna. Men hur är det när det verkligen gäller? D.S. var ju en av kandidaterna till biskopsstolen i Växjö. Hur många röstade på honom? Det var bara ett 30-tal, och han blev så klart inte biskop. Men varför inte om han är så populär eller tror sig vara så populär? Detta tål kanske att tänka på.
På kommentarerna på hans blogg dyker ständigt frågan om samkönade pars kyrkliga vigslar upp. Ja, och så frågan om kvinnliga präster också naturligtvis. Beslutet om kvinnorna togs ju 1958, så det har väl inte satt sig riktigt än.
Det är som om hela Svenska kyrkan stod och föll med vigselfrågan och ämbetsfrågan.
Dessa människor har verkligen förmågan att förminska både kristendomen och Gud.
Gud verkar de ha placerad gömd i kalsongerna/underkläderna!
För hela kristendomen verkar ju handla om underlivet för en del!
Något trevligare
Några bilder från Ronneby Brunn även på den här bloggen.
Text på guidebloggen.
Text på guidebloggen.
Brunnshallen
Iskalla samhällsvindar
Jag blir lite beklämd när jag märker hur moralen har förändrats i vårt land. För det har den. Före den tid när stressade poliser rände runt med laddade pistoler, var det nog otänkbart att de skulle ha rätten att skjuta ihjäl sjuka människor. Men det har de tydligen nu. Och inte nog med att de har detta, fullt normala samhällsmedborgare anser att detta är okey. Så har ni någon psykiskt sjuk anhörig som blir våldsam, så ring absolut inte polisen för då riskerar ni dennes liv! Dessutom kommer den allmänna opinion att vara att det var helt okey att döda din släkting, sambo eller äkta hälft. Sedan kan några demonstrera emot detta. De kommer att betraktas som avvikande! Hemskt, anser jag!
Annat är också hemskt. Ett av de tyngst vägande skälen till att jag bytte från fp till kd var fp- feministernas iskalla abortsyn. Jag tror inte att man ska eller kan förbjuda fri abort. Men jag anser att gränsen bör sättas till 12:e veckan, precis som gränsen är i andra europeiska länder, också våra grannländer. Det finns länder som har 10:e veckan också. Varför ska vi ha världens mest liberala abortlagstiftning?
Hur vi har fått det är nog klart. Vi har säkert haft några högljudda, hårt drivande fp- feminister som har drivit på och som inte ser annat än kvinnan. Ett foster i 18:e veckan existerar inte för dem.
Med stor häpnad hörde jag en märklig reporter intervjua SD:s Jimmie Åkesson igår på radion. Abortfrågan är väl ingen fråga som de driver speciellt hårt, men hon sög på den karamellen och lät som om Sverigedemokraterna var landets mest kvinnofientliga parti på grund av deras förslag att sänka abortgränsen för att anpassa den till andra europeiska länder.
Jag är ingen anhängare till SD, men i den här frågan stöder jag dem till hundra procent, och önskar att mitt eget parti inte var så mjäkiga i abortfrågan. Så har det ju inte varit förr!
Intervjun var mycket oproffsig, men partiledaren klarade den bra, tycker jag. Reportrar ska akta sig för att göra sig löjliga!
Men denna kvinnliga reporters hållning är ytterligare ett bevis på de kalla vindar som sveper över samhället, där mjukhet och värnande om livet snart inte existerar.
När ska man legalt börja ta död på gamla eller sjuka som är till besvär? Kommer någon att ens höja på ögonbrynen då?
Annat är också hemskt. Ett av de tyngst vägande skälen till att jag bytte från fp till kd var fp- feministernas iskalla abortsyn. Jag tror inte att man ska eller kan förbjuda fri abort. Men jag anser att gränsen bör sättas till 12:e veckan, precis som gränsen är i andra europeiska länder, också våra grannländer. Det finns länder som har 10:e veckan också. Varför ska vi ha världens mest liberala abortlagstiftning?
Hur vi har fått det är nog klart. Vi har säkert haft några högljudda, hårt drivande fp- feminister som har drivit på och som inte ser annat än kvinnan. Ett foster i 18:e veckan existerar inte för dem.
Med stor häpnad hörde jag en märklig reporter intervjua SD:s Jimmie Åkesson igår på radion. Abortfrågan är väl ingen fråga som de driver speciellt hårt, men hon sög på den karamellen och lät som om Sverigedemokraterna var landets mest kvinnofientliga parti på grund av deras förslag att sänka abortgränsen för att anpassa den till andra europeiska länder.
Jag är ingen anhängare till SD, men i den här frågan stöder jag dem till hundra procent, och önskar att mitt eget parti inte var så mjäkiga i abortfrågan. Så har det ju inte varit förr!
Intervjun var mycket oproffsig, men partiledaren klarade den bra, tycker jag. Reportrar ska akta sig för att göra sig löjliga!
Men denna kvinnliga reporters hållning är ytterligare ett bevis på de kalla vindar som sveper över samhället, där mjukhet och värnande om livet snart inte existerar.
När ska man legalt börja ta död på gamla eller sjuka som är till besvär? Kommer någon att ens höja på ögonbrynen då?
I lugnare tempo
Det kan bli lite körigt ibland, trots att jag borde vara pensionär. Nu går jag förhoppningsvis in i en lite lugnare period i två veckor. En brunnsguidning nästa vecka, en konferens och så det 50-åriga studentjubileet nere i Skåne. Om min envisa hosta ger med sig, borde det finnas möjlighet att jobba i trädgården.
Tänkte köra över Österlen ner. Skåne känns för mig idag otroligt exotiskt, som en annan värld mot här. Det är lite fascinerande.
På väg till ett styrelsemöte i Åhus häromdagen kunde jag inte låta bli att stanna på vägen och fotografera korna långt borta på fältet. Ja, det blev inte mycket med den bilden, men jag lägger ut den här nedan trots detta.
Minns när jag för några år sedan skulle på min kusins begravning i Skanör, och jag låste mig (och blomma, väska och skor) ute från bilen vid ett rastställe genom att slänga in de kläder jag just hade bytt ut genom höger bildörr och smälla igen den. I bilen låg bilnycklarna och mobiltelefonen! Då satte jag mig först på en sten och tittade på ljungen, och tyckte att jag var i en annan värld. Visste inte vad man gör ensam ute på ett ljungfält med bilen låst. (Jo, situationen löste sig så småningom, och jag hann vara med på en del av begravningen.)
Den gången var det många år sedan jag hade sett ljungfälten nere vid Skanör/Falsterbo.
Jag delar in mitt liv i olika perioder beroende på var jag har bott och med vem jag har levt i relation. Varje del har en plats i mitt hjärta.
Tänkte köra över Österlen ner. Skåne känns för mig idag otroligt exotiskt, som en annan värld mot här. Det är lite fascinerande.
På väg till ett styrelsemöte i Åhus häromdagen kunde jag inte låta bli att stanna på vägen och fotografera korna långt borta på fältet. Ja, det blev inte mycket med den bilden, men jag lägger ut den här nedan trots detta.
Minns när jag för några år sedan skulle på min kusins begravning i Skanör, och jag låste mig (och blomma, väska och skor) ute från bilen vid ett rastställe genom att slänga in de kläder jag just hade bytt ut genom höger bildörr och smälla igen den. I bilen låg bilnycklarna och mobiltelefonen! Då satte jag mig först på en sten och tittade på ljungen, och tyckte att jag var i en annan värld. Visste inte vad man gör ensam ute på ett ljungfält med bilen låst. (Jo, situationen löste sig så småningom, och jag hann vara med på en del av begravningen.)
Den gången var det många år sedan jag hade sett ljungfälten nere vid Skanör/Falsterbo.
Jag delar in mitt liv i olika perioder beroende på var jag har bott och med vem jag har levt i relation. Varje del har en plats i mitt hjärta.
De mörka fläckarna är korna.
lördag 18 maj 2013
Om Ronneby Brunn
Välkommen att läsa om Ronneby Brunn på min guideblogg
http://lilaguide.blogspot.com
http://lilaguide.blogspot.com
Gamla källan, Brunnshuset, från 1846, tillsammans med Brunnskontoret den äldsta byggnaden i området.
fredag 17 maj 2013
Bra protester och demonstrationer mot polisens skjutningar!
Alldeles uppenbart är det fler än jag som reagerar på polisens dödskjutningar, nu senast i Husby.
Häromdagen var det ju till och med en demonstration i Husby.
Det är känt av människor som bor i förorten att polisen inte precis brukar störta till deras hjälp. Folk, som har bott i förortsområdena, kan berätta att polisen ibland inte ens kommer när de blir tillkallade. Men det är kanske bättre att de inte kommer än att skjuter ihjäl folk! Idag kan vi läsa på nyheterna att det oftast är psykiskt sjuka personer som blir ihjälskjutna. Kanske vore det bättre att tillkalla en mentalvårdare än polisen i sådana fall.
Hur som helst är och förblir agerandet totalt oförsvarligt, anser jag. Sjuka människor ska inte skjutas ihjäl!
Häromdagen var det ju till och med en demonstration i Husby.
Det är känt av människor som bor i förorten att polisen inte precis brukar störta till deras hjälp. Folk, som har bott i förortsområdena, kan berätta att polisen ibland inte ens kommer när de blir tillkallade. Men det är kanske bättre att de inte kommer än att skjuter ihjäl folk! Idag kan vi läsa på nyheterna att det oftast är psykiskt sjuka personer som blir ihjälskjutna. Kanske vore det bättre att tillkalla en mentalvårdare än polisen i sådana fall.
Hur som helst är och förblir agerandet totalt oförsvarligt, anser jag. Sjuka människor ska inte skjutas ihjäl!
tisdag 14 maj 2013
Fängelsestraff för häxutdrivning
Så har då alltså hovrätten skärpt straffet för det par och den pastor som hade häxförklarat en liten flicka på tolv år och bedrivit exorcism mot henne. Det blev ju fängelsestraff på drygt ett år för pastorn och drygt två år för paret som straff. Jo, det är lätt när saker går till handgripligheter. Men psykisk misshandel kan vara nog så svår.
Den där öländske pastorn som satt och fantiserade om sex och tidelag för några år sedan, han gick ju fri, trots sitt äckliga och förnedrande tal som kränkte och gjorde många människor illa.
Och gubben lär visst leva ännu, fast han har visst med tiden blivit mycket isolerad i Sverige. Ja, senilitet avslöjas ju så småningom, för man får väl förmoda att det var en sådan som var grunden i den gubbsjuka sexfixering som han visade prov på! Stackaren!
Den där öländske pastorn som satt och fantiserade om sex och tidelag för några år sedan, han gick ju fri, trots sitt äckliga och förnedrande tal som kränkte och gjorde många människor illa.
Och gubben lär visst leva ännu, fast han har visst med tiden blivit mycket isolerad i Sverige. Ja, senilitet avslöjas ju så småningom, för man får väl förmoda att det var en sådan som var grunden i den gubbsjuka sexfixering som han visade prov på! Stackaren!
Tyvärr råkade polisen döda - igen!
Det verkar onekligen bokstavligen vara livsfarligt att tillkalla polis. Nu har det hänt igen att en polis har "råkat" döda en person när de var kallade till en lägenhet. I detta fall en 69-årig man. Man måste ju undra hur länge detta ska få fortgå. Lär de sig inte skjuta inom polisen? Kan det vara så svårt att sikta på benen i stället för att skjuta så att personen avlider? Och vad är det för nervösa och rädda människor som blir poliser? De verkar ju onekligen minst sagt stresskänsliga.
Sedan 1995 har 17 personer dödats av polis i Sverige och de senaste tio åren är det åtta personer som har fått sätta livet till. Av dessa var det en rånare här i min egen by som blev skjuten vid skottlossning. Detta var kanske mera förståeligt då rånaren tydligen hade öppnat eld mot polisen.
Men att skjuta mentalt sjuka och/eller helt eller halvt förvirrade eller uppretade, obeväpnade människor som finns i sina bostäder, nej detta kan inte vara acceptabelt i ett rättssamhälle!
Ställ förövaren inför rätta! En sådan poliskår ska vi inte ha i ett civiliserat samhälle!
Sedan 1995 har 17 personer dödats av polis i Sverige och de senaste tio åren är det åtta personer som har fått sätta livet till. Av dessa var det en rånare här i min egen by som blev skjuten vid skottlossning. Detta var kanske mera förståeligt då rånaren tydligen hade öppnat eld mot polisen.
Men att skjuta mentalt sjuka och/eller helt eller halvt förvirrade eller uppretade, obeväpnade människor som finns i sina bostäder, nej detta kan inte vara acceptabelt i ett rättssamhälle!
Ställ förövaren inför rätta! En sådan poliskår ska vi inte ha i ett civiliserat samhälle!
söndag 12 maj 2013
Risken att vara förtrogen
Det kan hända att en bibeltext är som direkt anpassad för det tillstånd man befinner sig i. Så kände jag det idag när jag lyssnade på TV-gudstjänsten om Bob Dylan där GT:s text var som en direkt spegling av det jag känner.
Man ska akta sig för sina "vänner" som kan föra försåtligt tal bakom ryggen på en.
Det är en stor risk man tar när man har någon som sin förtrogna. Så klart! Men egentligen bör man alltid notera hur denna person förhåller sig till sina andra vänner. Är det en människa som pratar illa om andra som hon/han umgås med? Är det någon som har en välvillig inställning till sin omgivning, eller är det en person som sätter sig själv i överläge och föraktfullt pratar om andra och andras livsstil?
Du kan ju också notera om den/dem du väljer ut är någon som delar din glädje, eller kanske rent av någon som förstör den. Är det en person som tycker att det är bra att du har framgång i något eller känner du avundsjukan spira och läcka i det som du får höra?
Jag kan väl säga att det inte är så många av mina vänner som har gjort mig besviken, men det är några. Och de som har gjort det har gjort detta med besked! Efteråt har jag inte heller begripit att jag inte tidigare har förstått hur den människan fungerade i sin omgivning.
Men man lär sig, men lär sig, även vid min ålder! Det gäller, som de sade i bibeltexten att se upp!
Man ska akta sig för sina "vänner" som kan föra försåtligt tal bakom ryggen på en.
Det är en stor risk man tar när man har någon som sin förtrogna. Så klart! Men egentligen bör man alltid notera hur denna person förhåller sig till sina andra vänner. Är det en människa som pratar illa om andra som hon/han umgås med? Är det någon som har en välvillig inställning till sin omgivning, eller är det en person som sätter sig själv i överläge och föraktfullt pratar om andra och andras livsstil?
Du kan ju också notera om den/dem du väljer ut är någon som delar din glädje, eller kanske rent av någon som förstör den. Är det en person som tycker att det är bra att du har framgång i något eller känner du avundsjukan spira och läcka i det som du får höra?
Jag kan väl säga att det inte är så många av mina vänner som har gjort mig besviken, men det är några. Och de som har gjort det har gjort detta med besked! Efteråt har jag inte heller begripit att jag inte tidigare har förstått hur den människan fungerade i sin omgivning.
Men man lär sig, men lär sig, även vid min ålder! Det gäller, som de sade i bibeltexten att se upp!
lördag 11 maj 2013
Fast inte för mig!
Jodå, våren är nog fin för en del, medan andra av oss, som jag, mår bäst på hösten.
fredag 10 maj 2013
torsdag 9 maj 2013
Kvinnor som vittnade om mobbning
Elisabet Höglund och en ung kvinna, som jag inte minns namnet på, berättade i tv-programmet Fråga doktorn om hur de hade blivit mobbade som barn.
I Elisabet Höglunds fall var det för att hon var mullig, och i det andra fallet var det väl det vanliga att någon på något sätt inte passar inom ramen för hur de flesta är.
Och visst är det väl anmärkningsvärt så många framstående författare, konstnärer, skådespelare och vackra kvinnor som träder fram och vittnar om hur mobbade de en gång blev! Av nollorna, så klart! Av dem som kände sig hotade av dem eller kände sig underlägsna. Bilden av den mobbade som någon svag och negativt avvikande håller verkligen på att förändras, eller hur?
Nej, jag kan nog inte säga att jag har blivit riktigt mobbad själv, men det har gjorts tappra försök på ett par ställen, fast jag har bitit ifrån så det har visslat om det. Whistle - blowers är inte populära när man vill värna om en sjuk miljö på en arbetsplats. Inte rektorer som säger sanningar om arbetsplatsen heller. Tänk, jag funderar ibland på att jag skulle skriva en bok om detta fantastiska ställe, där de flesta var släkt med varandra, och där man hade gjort en dygd av nödvändigheten ibland på ett sätt så att jag bara gapade.
Nu har många kommit bort därifrån, frivilligt eller ofrivilligt, och det är så många år sedan jag lämnade bygget, så det är garanterat helt förändrat.
Det som sades i programmet är mycket viktigt i mobbningssituationer. Faktiskt kan det räcka med att någon inte ställer upp utan ställer sig på den utsattas sida. Så är det när det gäller grupper.
Men det finns andra typer av trakasserier som det är svårt att värna sig emot. Maktkampen i privata relationer, där maktövertaget är som en gungbräda som man åker upp och ner på.
I början blir man kanske irriterad, men så småningom blir de där ständiga nedvärderingarna som slag emot en. Du känner dig piskad.
Ofta är det en växelverkan mellan det allra mest kärleksfulla och behövande och en förödande, nedvärderande attityd, där du får påklistrat dig allehanda epitet som du kanske inte alls känner igen och som kanske inte alls har någon sanningshalt i sig.
Risken är överhängande att man faktiskt drabbas av en depression i sådana förhållanden. Det kan kännas som om man var upphängd i ett träd, där man ömsom blev slagen och ömsom blev smekt av den som ägde det. Fastkedjad och tillintetgjord.
Varningsklockor kan ringa, först svagt, sedan starkare, och till sist är de bara ett dånande i öronen på en. Risken är bara att man då mår så dåligt att man knappast orkar reagera än mindre förflytta sig. Detta gäller naturligtvis främst kvinnor som är gifta eller lever i fasta samboförhållanden.
Se upp kvinnor, se upp! Spring för livet, som Sara V. sjöng.
I Elisabet Höglunds fall var det för att hon var mullig, och i det andra fallet var det väl det vanliga att någon på något sätt inte passar inom ramen för hur de flesta är.
Och visst är det väl anmärkningsvärt så många framstående författare, konstnärer, skådespelare och vackra kvinnor som träder fram och vittnar om hur mobbade de en gång blev! Av nollorna, så klart! Av dem som kände sig hotade av dem eller kände sig underlägsna. Bilden av den mobbade som någon svag och negativt avvikande håller verkligen på att förändras, eller hur?
Nej, jag kan nog inte säga att jag har blivit riktigt mobbad själv, men det har gjorts tappra försök på ett par ställen, fast jag har bitit ifrån så det har visslat om det. Whistle - blowers är inte populära när man vill värna om en sjuk miljö på en arbetsplats. Inte rektorer som säger sanningar om arbetsplatsen heller. Tänk, jag funderar ibland på att jag skulle skriva en bok om detta fantastiska ställe, där de flesta var släkt med varandra, och där man hade gjort en dygd av nödvändigheten ibland på ett sätt så att jag bara gapade.
Nu har många kommit bort därifrån, frivilligt eller ofrivilligt, och det är så många år sedan jag lämnade bygget, så det är garanterat helt förändrat.
Det som sades i programmet är mycket viktigt i mobbningssituationer. Faktiskt kan det räcka med att någon inte ställer upp utan ställer sig på den utsattas sida. Så är det när det gäller grupper.
Men det finns andra typer av trakasserier som det är svårt att värna sig emot. Maktkampen i privata relationer, där maktövertaget är som en gungbräda som man åker upp och ner på.
I början blir man kanske irriterad, men så småningom blir de där ständiga nedvärderingarna som slag emot en. Du känner dig piskad.
Ofta är det en växelverkan mellan det allra mest kärleksfulla och behövande och en förödande, nedvärderande attityd, där du får påklistrat dig allehanda epitet som du kanske inte alls känner igen och som kanske inte alls har någon sanningshalt i sig.
Risken är överhängande att man faktiskt drabbas av en depression i sådana förhållanden. Det kan kännas som om man var upphängd i ett träd, där man ömsom blev slagen och ömsom blev smekt av den som ägde det. Fastkedjad och tillintetgjord.
Varningsklockor kan ringa, först svagt, sedan starkare, och till sist är de bara ett dånande i öronen på en. Risken är bara att man då mår så dåligt att man knappast orkar reagera än mindre förflytta sig. Detta gäller naturligtvis främst kvinnor som är gifta eller lever i fasta samboförhållanden.
Se upp kvinnor, se upp! Spring för livet, som Sara V. sjöng.
Elaka människor och en helsjuk värld
Idag är det riktigt botten här. Ibland tycker jag att världen är så sjuk, så jag fattar inte att folk fortfarande vill föda barn till den.
Tre unga kvinnor blir helt vanliga dagar infångade och hålls sedan fångna i tio år i en källare. En av dem föder ett barn som hon har med sig ut från fångenskapen, en annan säger att hon misshandlats till missfall flera gånger. Hur sjuka är människor, som kan göra sådant här?
Men det är ju inte bara den där öppna, totala elakheten som det inte går att ta miste på, utan det finns massor av subtil, äcklig ondska, inte minst i den frekventa mobbningen i skolor och på arbetsplatser och i de nära relationerna, inte att förglömma
.
Ibland blir man tvungen att rensa i sin omgivning för att få livet att fungera. Man kan inte hela tiden höra hur elak och dålig man är och ändå fungera normalt.
Det är klart att i en kultur, där man helst ska stå med mössan i handen bakom en dörr och absolut inte tro att man är någon, där är människor som visar upp sig otroligt provokativa. Du ska inte tro att du är något! Jantelagen lyser med sin närvaro.
Så fick jag nog! Alldeles, fullständigt nog. Det är ingen ursäkt att folk har gått i pension och säkert har det tråkigt och inte längre vet sin roll, man ska inte behöva trakasseras för det.
Jag tänker fortsätta att blogga hur illa gamla arbetskamrater än tycker om folk som bloggar. Jag tänker fortsätta att försöka bli utgiven på de stora förlagen. Jag tänker fortsätta att skriva debattartiklar och att hänga ut akvareller som jag har målat
Allt detta tänker jag fortsätta att göra oavsett om det passar folk, som inte har några åsikter som de vågar föra till torgs själva, eller inte.
Och jag tänker inte låta mig trakasseras av några besserwisserkarlar längre. Det är slut på min acceptans!
Sedan får det vara tomt och tyst omkring mig ett tag. Hellre är jag utan de kontakter som bara skadar mig än med dem och mår dåligt!
Vad är det som gör att kvinnor blir så avundsjuka på varandra?
Idag är det ännu dystert här, som synes. Kanske vaknade jag på fel sida, som man säger.
Men senare idag ska jag träffa vänner. Riktiga vänner.
Tre unga kvinnor blir helt vanliga dagar infångade och hålls sedan fångna i tio år i en källare. En av dem föder ett barn som hon har med sig ut från fångenskapen, en annan säger att hon misshandlats till missfall flera gånger. Hur sjuka är människor, som kan göra sådant här?
Men det är ju inte bara den där öppna, totala elakheten som det inte går att ta miste på, utan det finns massor av subtil, äcklig ondska, inte minst i den frekventa mobbningen i skolor och på arbetsplatser och i de nära relationerna, inte att förglömma
.
Ibland blir man tvungen att rensa i sin omgivning för att få livet att fungera. Man kan inte hela tiden höra hur elak och dålig man är och ändå fungera normalt.
Det är klart att i en kultur, där man helst ska stå med mössan i handen bakom en dörr och absolut inte tro att man är någon, där är människor som visar upp sig otroligt provokativa. Du ska inte tro att du är något! Jantelagen lyser med sin närvaro.
Så fick jag nog! Alldeles, fullständigt nog. Det är ingen ursäkt att folk har gått i pension och säkert har det tråkigt och inte längre vet sin roll, man ska inte behöva trakasseras för det.
Jag tänker fortsätta att blogga hur illa gamla arbetskamrater än tycker om folk som bloggar. Jag tänker fortsätta att försöka bli utgiven på de stora förlagen. Jag tänker fortsätta att skriva debattartiklar och att hänga ut akvareller som jag har målat
Allt detta tänker jag fortsätta att göra oavsett om det passar folk, som inte har några åsikter som de vågar föra till torgs själva, eller inte.
Och jag tänker inte låta mig trakasseras av några besserwisserkarlar längre. Det är slut på min acceptans!
Sedan får det vara tomt och tyst omkring mig ett tag. Hellre är jag utan de kontakter som bara skadar mig än med dem och mår dåligt!
Vad är det som gör att kvinnor blir så avundsjuka på varandra?
Idag är det ännu dystert här, som synes. Kanske vaknade jag på fel sida, som man säger.
Men senare idag ska jag träffa vänner. Riktiga vänner.
Min akvarell är från Jylland. Ibland längtar jag dit till havet och naturen.
onsdag 8 maj 2013
Att sätta ner foten
Ibland undrar man varför människor umgås med varandra. Människor som pratar en massa bakom ryggen på varandra och egentligen inte alls verkar tycka om varandra. Vad vill de då med umgänget?
Det sägs att det är svårt att få nya vänner när man är äldre. Det har jag inte märkt. Tvärtom kan det ju vara ganska så befriande att slippa de gamla etiketterna, som man kanske fick på sig som ung, och som folk inbillar sig fortfarande gäller.
50-års jubileum till studenten. Vilka var vi då, och vilka är vi idag? Kan vi hoppa över en massa år och tro att vi pratar med samma människor?
Igår fick jag nog av en väninna. Det borde jag ha fått för länge sedan, men häromdagen blev det så uppenbart att hon egentligen retade sig något alldeles otroligt på mig och på hur jag är.
Så jag tänkte efter ordentligt. Är detta en person som tillför något gott i mitt liv? Svaret blev nej, och därmed var saken klar.
Människor som inte ger mig något gott har jag bestämt mig för att avpollettera från mitt liv.
Problemet är bara att jag dröjer för länge att göra detta ibland. Ni vet, man tror att man missuppfattar, att egentligen är det inte så som man uppfattar det, egentligen vill de en väl.
Man borde nog vara betydligt mera klarsynt mycket tidigare många gånger. Försåtliga elakheter mår man definitivt inte bra av. Dem kan man garanterat leva utan.
Trevlig helg!
Det sägs att det är svårt att få nya vänner när man är äldre. Det har jag inte märkt. Tvärtom kan det ju vara ganska så befriande att slippa de gamla etiketterna, som man kanske fick på sig som ung, och som folk inbillar sig fortfarande gäller.
50-års jubileum till studenten. Vilka var vi då, och vilka är vi idag? Kan vi hoppa över en massa år och tro att vi pratar med samma människor?
Igår fick jag nog av en väninna. Det borde jag ha fått för länge sedan, men häromdagen blev det så uppenbart att hon egentligen retade sig något alldeles otroligt på mig och på hur jag är.
Så jag tänkte efter ordentligt. Är detta en person som tillför något gott i mitt liv? Svaret blev nej, och därmed var saken klar.
Människor som inte ger mig något gott har jag bestämt mig för att avpollettera från mitt liv.
Problemet är bara att jag dröjer för länge att göra detta ibland. Ni vet, man tror att man missuppfattar, att egentligen är det inte så som man uppfattar det, egentligen vill de en väl.
Man borde nog vara betydligt mera klarsynt mycket tidigare många gånger. Försåtliga elakheter mår man definitivt inte bra av. Dem kan man garanterat leva utan.
Trevlig helg!
tisdag 7 maj 2013
Möjligheternas liv
För många år sedan hade jag en kollega från Oskarshamn med mig hit till mitt hus i Blekinge, som stod obebott den mesta tiden i nio år, då jag bara kom hit när jag var ledig från jobben. Trädgården sköttes styvmoderligt under de åren.
När kollegan var här och såg min trädgård sade hon att det var en möjligheternas trädgård. Nu har det givetvis hänt en hel del där sedan dess, och jag har ju bott här efter min återkomst i fjorton år nu. Fjorton år! Kollegan är för övrigt död sedan några år.
Idag tänkte jag att så är nog hela mitt liv och min tillvaro här. Fylld av möjligheter som jag inte utnyttjar. Jag har på något sätt alltid fullt upp med att försörja mig och skaffa pengar till detta.
Alla dessa intressanta böcker, all den underbara musik som jag har och alla tusentals recept och receptböcker. Hur mycket tid har jag kvar att leva i de möjligheter som finns alldeles inpå mig?
Nu ska jag snart börja med att förbereda guidningar på tyska till Småland och Öland dit jag ska ta två grupper i sommar. Jag guidade där på tyska för en del år sedan, men min tyska har nog utvecklats sedan dess. Jag har med tiden dessutom skaffat mig en rätt stor summa akademiska poäng i det språket, som jag är ganska så stolt över, för alla har jag tagit efter 57 års ålder, de senaste förra året.
50-årsjubiléet för studenten närmar sig. Och idag är det en av mina mostrars födelsedag. Hon har varit död i arton år nu.
Idag är det också 48 år sedan på dagen (minns det för att det var min mosters födelsedag) som jag för sista gången såg den man som jag som artonåring var förlovad med, och som jag hade den längsta relationen med under min ungdomstid. Vi visste inte den gången att det var sista gången vi sågs i livet.
Han har nu varit död i sex år.
Livet går vidare. Vi vet aldrig hur länge.
När kollegan var här och såg min trädgård sade hon att det var en möjligheternas trädgård. Nu har det givetvis hänt en hel del där sedan dess, och jag har ju bott här efter min återkomst i fjorton år nu. Fjorton år! Kollegan är för övrigt död sedan några år.
Idag tänkte jag att så är nog hela mitt liv och min tillvaro här. Fylld av möjligheter som jag inte utnyttjar. Jag har på något sätt alltid fullt upp med att försörja mig och skaffa pengar till detta.
Alla dessa intressanta böcker, all den underbara musik som jag har och alla tusentals recept och receptböcker. Hur mycket tid har jag kvar att leva i de möjligheter som finns alldeles inpå mig?
Nu ska jag snart börja med att förbereda guidningar på tyska till Småland och Öland dit jag ska ta två grupper i sommar. Jag guidade där på tyska för en del år sedan, men min tyska har nog utvecklats sedan dess. Jag har med tiden dessutom skaffat mig en rätt stor summa akademiska poäng i det språket, som jag är ganska så stolt över, för alla har jag tagit efter 57 års ålder, de senaste förra året.
50-årsjubiléet för studenten närmar sig. Och idag är det en av mina mostrars födelsedag. Hon har varit död i arton år nu.
Idag är det också 48 år sedan på dagen (minns det för att det var min mosters födelsedag) som jag för sista gången såg den man som jag som artonåring var förlovad med, och som jag hade den längsta relationen med under min ungdomstid. Vi visste inte den gången att det var sista gången vi sågs i livet.
Han har nu varit död i sex år.
Livet går vidare. Vi vet aldrig hur länge.
måndag 6 maj 2013
Fundamentalister, inte muslimer, står för kvinnoförtrycket
I samband med att en mycket omdiskuterad målning invigdes på en ort i Skåne blev en kvinna intervjuad. Hon talade om kvinnoförtryck. Och hon sade något som jag tror är mycket sant. Hon påpekade nämligen att det inte är muslimer generellt som står för kvinnoförtryck, utan det är fundamentalister i alla religioner. Visst är det så!
Kvinnoförtrycket har många olika ansikten. Det som är mest markant är uppfattningen att kvinnan är mindre värd än mannen. Man behöver inte lyssna på någon som är mindre värd, inte bry sig om det hon säger, inte ta hänsyn till vad hon vill, för hon har egentligen ingen egen talan.
Naturligtvis är det detta som är det farliga för jämställdheten!
Kvinnoförtrycket har många olika ansikten. Det som är mest markant är uppfattningen att kvinnan är mindre värd än mannen. Man behöver inte lyssna på någon som är mindre värd, inte bry sig om det hon säger, inte ta hänsyn till vad hon vill, för hon har egentligen ingen egen talan.
Naturligtvis är det detta som är det farliga för jämställdheten!
Att läsa bipacksedlar
Mediciner är inte min starka sida. Som tur är har jag hittills inte behövt mycket av den varan i mitt liv, och oftast slutar det med att jag konstaterar att jag nog är friskare utan dem om jag har fått något utskrivet.
Idag på morgonen skulle jag börja ta en medicin mot en lättare åkomma, som har stått i mitt skåp ett par månader nu.
Och då inträffade det vanliga; jag läste bipacksedeln och konstaterade att jag nog hade mindre besvär utan den medicinen än med den.
Vissa mediciner verkar ju, om man läser biverkningarna, vara livsfarliga att ta!
Idag på morgonen skulle jag börja ta en medicin mot en lättare åkomma, som har stått i mitt skåp ett par månader nu.
Och då inträffade det vanliga; jag läste bipacksedeln och konstaterade att jag nog hade mindre besvär utan den medicinen än med den.
Vissa mediciner verkar ju, om man läser biverkningarna, vara livsfarliga att ta!
söndag 5 maj 2013
På utställning
Idag har tre av mina akvareller varit med på utställning i Folkets Hus i Bräkne - Hoby. Det är de tre som är i lodrät rad i mitten.
lördag 4 maj 2013
fredag 3 maj 2013
Konsensus om Gud!
Bara en stor suck! Och ett löjets leende!
Är Gud stor eller liten? Kan Gud vara störst och/eller minst?
Den här sortens intellektuella frågor, tagna från djupet av människors inre och deras stora frågor inför tillvarons mysterier, finns för närvarande på en av biskopsbloggarna.
Jodå, på fullt allvar!
Jag dristade mig ge de funderingar jag hade, men det skulle jag inte ha gjort. Genast fick jag svaret att diskussionen inte var ägnad åt mig, utan det var endast en biskop som skulle svara! Det är ju sådana som har patent på gudsuppfattningen!
Och de som svarar vet! De vet exakt allt om Gud, för det har de lärt sig på universiteten och på pastoralinstituten!
Om Gud kunde sucka, skulle han nog sucka djupt!
Suckar gör jag också! Det är tur att det finns en levande Gud också, bortanför alla intellektuella diskussioner som kyrkans folk försöker föra om något som INGEN av oss vet!
Fast kanske är det så att Gud talar till oss ibland, och han kanske inte är så noga med titlarna! Kanske till och med tvärtom! Han möter kanske dem som söker honom i sitt hjärta och inte i trycksvärta!
Är Gud stor eller liten? Kan Gud vara störst och/eller minst?
Den här sortens intellektuella frågor, tagna från djupet av människors inre och deras stora frågor inför tillvarons mysterier, finns för närvarande på en av biskopsbloggarna.
Jodå, på fullt allvar!
Jag dristade mig ge de funderingar jag hade, men det skulle jag inte ha gjort. Genast fick jag svaret att diskussionen inte var ägnad åt mig, utan det var endast en biskop som skulle svara! Det är ju sådana som har patent på gudsuppfattningen!
Och de som svarar vet! De vet exakt allt om Gud, för det har de lärt sig på universiteten och på pastoralinstituten!
Om Gud kunde sucka, skulle han nog sucka djupt!
Suckar gör jag också! Det är tur att det finns en levande Gud också, bortanför alla intellektuella diskussioner som kyrkans folk försöker föra om något som INGEN av oss vet!
Fast kanske är det så att Gud talar till oss ibland, och han kanske inte är så noga med titlarna! Kanske till och med tvärtom! Han möter kanske dem som söker honom i sitt hjärta och inte i trycksvärta!
torsdag 2 maj 2013
Att stå inför folk
Det är inte bara skådespelare som står inför publik i sina jobb. Även lärare gör det, och jag gör det också som turistguide.
Numera är jag inte stressad inför själva jobbet som sådant, utan det är andra saker runt det som stressar mig. Tänk om jag blir hes! Nu är jag sällan förkyld, det brukar röra sig om två-fem år mellan förkylningarna. Men när jag är det, så är det rejält. Förra veckan blev jag förkyld på torsdagen, och jag skulle guida på tisdagen efter, det vill säga på Valborgsmässoafton. Ännu hostar jag, men det gick faktiskt bra, nästan helt utan hosta.
Ja, och så kan jag oroa mig för att komma för sent, vilket betyder att jag planerar att åka hemifrån jättetidigt med tanke på när guidningen ska vara. Då brukar jag komma i tid, för i mitt liv finns det nästan alltid inbyggda klockor som går för sent. Det är ärftligt, för mina föräldrar var likadana. När de åkte buss var det språngmarsch till den, ibland med oknutna skosnören på min fars skor. Jag minns detta så tydligt.
Glömmer saker gör jag sällan. Jag hör inte till den sorten som förlägger nycklar eller tappar bort dem på vägen. Men nog kan det hända att jag just när jag ska iväg går ut och öppnar bilen, och så går jag in igen och lägger bilnycklarna på ett ställe där de inte brukar ligga och så börjar eländet...
Om jag känner mig stressad inför något brukar jag tänka på något som är värre. Det är värre att bli opererad till exempel! Sådant brukar lugna ner mig!
Numera är jag inte stressad inför själva jobbet som sådant, utan det är andra saker runt det som stressar mig. Tänk om jag blir hes! Nu är jag sällan förkyld, det brukar röra sig om två-fem år mellan förkylningarna. Men när jag är det, så är det rejält. Förra veckan blev jag förkyld på torsdagen, och jag skulle guida på tisdagen efter, det vill säga på Valborgsmässoafton. Ännu hostar jag, men det gick faktiskt bra, nästan helt utan hosta.
Ja, och så kan jag oroa mig för att komma för sent, vilket betyder att jag planerar att åka hemifrån jättetidigt med tanke på när guidningen ska vara. Då brukar jag komma i tid, för i mitt liv finns det nästan alltid inbyggda klockor som går för sent. Det är ärftligt, för mina föräldrar var likadana. När de åkte buss var det språngmarsch till den, ibland med oknutna skosnören på min fars skor. Jag minns detta så tydligt.
Glömmer saker gör jag sällan. Jag hör inte till den sorten som förlägger nycklar eller tappar bort dem på vägen. Men nog kan det hända att jag just när jag ska iväg går ut och öppnar bilen, och så går jag in igen och lägger bilnycklarna på ett ställe där de inte brukar ligga och så börjar eländet...
Om jag känner mig stressad inför något brukar jag tänka på något som är värre. Det är värre att bli opererad till exempel! Sådant brukar lugna ner mig!
Gu bevare mig för "jordens salt"!
Ja, nästan så skrev jag på ett kommentarsfält på en prästblogg. Nästan så, för jag skrev att om de ständiga förlöjligande av kolleger, nedvärderingen av kvinnliga präster/biskopar och den totala kränktheten var "jordens salt", som en del kallar dem som gnäller mest, då vill jag bli bevarad från det saltet!
Den del av Svenska kyrkan som arbetar tyst, lugnt och seriöst nära människor, vilka de läker, borde få en mera framträdande roll.
I dagsläget syns och hörs de som slåss som tockar så att fjädrarna ryker om det och kallar och beskyller varandra för än det ena än det andra allra mest.
Ingen tjusig bild precis!
Den del av Svenska kyrkan som arbetar tyst, lugnt och seriöst nära människor, vilka de läker, borde få en mera framträdande roll.
I dagsläget syns och hörs de som slåss som tockar så att fjädrarna ryker om det och kallar och beskyller varandra för än det ena än det andra allra mest.
Ingen tjusig bild precis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)