Ibland blir jag bara så trött, för det är som att slå huvudet i en vägg att försöka få en del människor att begripa. Vad de bland annat borde förstå är att de själva försätter sig i olika situationer.
Ja, jag vet att jag inte tolererar vad som helst i relationer- fram tills dess att jag har tolererat för mycket någon gång - och att detta kan ställa till det, men jag balanserar ändå upp mitt liv.
Nej, jag talar om en del av dem som det är så fruktansvärt synd om för att de är så drabbade av det här samhället.(?)
En blir arbetslös och utan pengar.
- Men fick du inget från A-kassan då?
- Den var jag inte med i!
Och så är man sjuk, men får ingen sjukpenning.
- Varför fick du ingen sjukpenning då?
- Jag förlorade jobbet, och sedan stod jag inte till arbetsmarknadens förfogande.
- Varför inte det då?
- Jag var sjuk!
Nog måste man väl kunna stå till arbetsmarknadens förfogande och bli/vara sjuk.
Men, det är klart, att om man hela tiden kör sitt eget race och inte ser om sitt hus och sin kropp i form av att man är olycksfallsförsäkrad eller har försäkringar på annat sätt, då är det stor risk att man drabbas.
Fast man ÄR inte drabbad egentligen! Man har nämligen själv bäddat åt sig. Det är så här det här samhället fungerar.
Inte heller är man drabbad av journalister som eventuellt har rotat fram något orent mjöl i ens påse. Man är inte drabbad, utan man är avslöjad! Det är skillnad det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar