lördag 29 november 2014

Att stå som strutsen med huvudet i sanden

Hur ska man säga?
Folk vet mer än man tror. Eller: Folk tror sig veta mer än man tror.
Eller: Folk tror sig ofta veta mer om ens liv än man själv vet.

Denna visshet har fått mig att inte försöka dölja saker som kan vara ofördelaktiga för mig. Det är bättre att berätta själv än att saken ska förvanskas. Jag gör till exempel ingen hemlighet av att jag efter 6,5 års anställning som rektor på Oskarshamns folkhögskola blev utköpt av bland andra biskopen i Växjö stift, senare ärkebiskop i Svenska kyrkan. Flera utköp följde senare, efter min tid, på den skolan.

Jag förstår inte varför folk blir upprörda över om någon påpekar sådant som är lätt kontrollerbart. Om jag har varit aktiv någonstans, och det finns fullt med avtryck från den tiden på nätet, är detta knappast lönt att förneka.

Själv har jag många hänvisningar till min tid inom FP och också inom KD. Nu är jag partilös.

Löfven är väl knappast mogen sitt uppdrag

Alla visste att Stefan Löfven var ny i riksdags-regeringssammanhang. Men var det någon som förstod vidden av detta? Det visar sig ju nu med all tänkbar tydlighet.
Människor som bor på småorter är också förskräckligt rädda för det som kommer utifrån och som ter sig främmande.
Jag minns hur det var att flytta ut i byar när man kom från stora städer. Man blir misstänkliggjord bara i det faktum att man kommer från annan ort, och då speciellt från de stora städerna.
Är det sådant som gör att Stefan Löfven och även Håkan Juholt inte kan fördra det som ter sig främmande för dem? Vi minns ju hur Håkan Juholt bar sig åt mot SD-folket! Och jag minns hur det var i Oskarshamn...

Att omvärdera

Jag tror inte riktigt på att tiden läker alla sår. Möjligtvis kan det komma en tunn sårskorpa över vissa. Men en sak gör ju tiden ofta med oss, den lär oss att se saker på ett nytt sätt.
Idag är jag mycket förvånad över hur blind jag var för 15-16 år sedan och lång tid efteråt också, när jag trodde att jag levde i en ömsesidig, svår och omöjlig förälskelse.
Idag tror jag mig veta bättre. Jag har omvärderat, och jag har lärt mig att ett sådant spel kan vara den manipulativa människans sätt att skaffa sig makt och inflytande över en annan person. Man försöker beröra känslomässigt! Kanske kan vissa människor överhuvudtaget inte älska, för de är så upptagna av att själva bli speglade att de inte ser sin medmänniska.


.

fredag 28 november 2014

Ny rekommendation

Än en gång vill jag rekommendera er som inte redan läser följande bloggar att göra detta och då speciellt kommentarerna, där vissa kommentatorer som Antony, Annorzzz och L.Gunnarsson  lär vara katoliker.
Vad säger ni? Är detta värdigt en kyrka? 
Och nu förfasar sig hela fancluben på den ena bloggen för att innehavaren har fått en erinran av domkapitlet som överklagansnämnden anser vara befogad. Vad kallas sådana människor som alltid är offer och aldrig har fel hur fel andra än kan tycka att de har gjort? 

http://bloggardag.blogspot.se
http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier

Socialdemokraterna ljuger om pensionärsskatten

Socialdemokraterna påstår att pensionärer får lägre skatt med deras budget. Vilka pensionärer och hur mycket?
Jo, pensionärer med en pension upp till 120 000 kronor får en viss reduktion. Hur många är de? Sedan sker ytterligare någon sänkning upp till 240 000 kronor per år.
Men alla dessa som ligger över 240 000 kronor i årsinkomst? Det gör nog många med avtalspension.
Ska de fortsätta att betala mycket mer skatt än en löntagare med samma inkomst? 
Vad är det för politik!?
Socialdemokraterna ljuger alltså om pensionärsskatten! De ger en del av pensionärerna lägre skatt med sitt förslag. Bara en del!

Pedofiler, sexövergrepp, själsligt utnyttjande vid själavårdssamtal och massor av utköp

Vad sägs om rubriken? Vad är detta? Jo, tyvärr så är detta min bild av Svenska kyrkan idag. En flathet inför pedofiler, inte bättre än i Katolska kyrkan, ständigt nya, uppmärksammade sexuella övergrepp eller närmanden, inte minst mot konfirmander, gränsöverskridande vid så kallade själavårdssamtal, där en törstande präst skaffar sig egen mental stimulans och så alla dessa utköp.
Egentligen är det väl bra att fler kvinnor kommer in som präster, för man kan väl ana att en del av ovanstående minskar genom detta.

Pinsamt okunnig ärkebiskop

Även Kyrkans tidning skrev den här veckan om de 115 miljonerna som man har betalat ut de senaste fem åren (och då har man inte räknat på tiden före) som fallskärmar till anställda som man har velat bli av med inom Svenska kyrkan. Ärkebiskopen har yttrat sig. Hon tycker att det är omoraliskt att man kan ha både ny lön och avgångsvederlag för samma tid. Hon visar därmed sin totala okunnighet. Ett avgångsvederlag betalas som en kompensation till en anställd som man vill bli av med utan att ha saklig grund för uppsägning. Varför skulle detta reduceras om den det gäller får nytt jobb?
Som vanligt måste man häpna inför okunnigheten inom Svenska kyrkan.
Nu tycker jag i och för sig, som sagt,  att det är synd att inte dessa uppgifter kom under företrädarens tid, för nog var det han med alla de personer som köptes ut och omplacerades runt honom som anslog tonen. Usch ja!  

torsdag 27 november 2014

Hur uppträder Stefan Löfven?

Det börjar visst bli riktigt kaos i regering och riksdag nu.
SD har visat sin välvilja genom att ge Socialdemokraterna sina krav på budgeten, men statsministern nekar fortfarande att befatta sig med något som kommer från SD.
Får man göra så?
Kan en statsminister neka att samtala med ett i riksdagen invalt parti, dessutom det tredje största? Vem är det fel på? Statsministern eller systemet?

Alliansen å sin sida nekar att sitta i en pensionsgrupp med MP.Nu är det visst riktigt roligt!

Men vem bär sig åt i allt detta om inte Stefan Löfven!
Regeringen måste spräckas! Så klart!
Vi kan inte ha ett ansvarslöst parti som MP i regeringsställning och inte en statsminister som inte kan uppträda med vanlig hyfs!

Och vilka pensionärer får sänkt skatt? Det ska inte sägas "pensionärer" utan "vissa pensionärer" som får en liten minskning.
Själv lär jag inte få någon sådan!

Bloggar för mobbning


Vill du se praktiska illustrationer på mobbning och trakasserier (inom Svenska kyrkans sfär) ska du gå till följande bloggar

http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier

och http://bloggardag.blogspot.se

Bättre illustrationer finns inte! Märk speciellt en kommentator som "Antony" (tydligen katolik) som är en riktig stjärna!!! Flera av kommentatorerna tror att de hör till det utvalda och speciellt intelligenta folket!!! Fast de flesta vågar inte visa detta så de skriver anonymt!

SD har rätt; MP:s roll är för stor i regeringen!

Nej, jag tror inte att regeringen kommer att falla. Men den borde falla! Det är inte rimligt att vi har en regering med en skock omogna personer som ställer till det hela tiden! MP måste bort på något sätt! Vi kan ju redan konstatera vartåt det lutar. De har total brist på respekt för besluten. Regeringen beslutar om vargjakt och Romson går ut och talar mot. De tycker inte ens att ett riksdagsbeslut om Förbifart Stockholm behöver följas.
Trots att oddsen är dåliga, för de borgerliga vill väl inte att SD ska ha något inflytande, hoppas jag att alla som inser att en sådan här regering inte kan fortsätta- och de är garanterat många - försöker hjälpa till så att MP kommer bort.
Socialdemokraterna får, som sagt, gärna regera för mig, men inte i den här konstellationen!

onsdag 26 november 2014

Utköp för 115 miljoner de senaste fem åren i Svenska kyrkan

Nu har man alltså granskat utköpen i Svenska kyrkan i DN. Synd att det inte skedde förr under den förre ärkebiskopen, för det var väl under hans tid som de tog riktig fart. Jag tror att han anslog tonen så att säga.
Det förekom utköp redan innan kyrkan var skild från staten, det vill säga före år 2000.
Anders Wejryd var bra på att bli av med folk. Jag var själv en av det folket. Han lyckades också omplacera sin efterträdare som biskop efter en konflikt i Växjö stift. Han om någon borde ju ha känt till att läget där inte var det lättaste. Och så var det visst 10 personer som kom bort från kyrkokansliet i Uppsala på olika sätt för stora pengar. Som sagt, han var inte den som löste några konflikter!
Synd att den nya ärkebiskopen ska få klä skott för det! Fast jag har inte riktig koll på hur hon var i Lunds stift...

Miljöpartiet måste bort från regeringen!

Är det inte så att till och med socialdemokrater har insett att regeringen i dess nuvarande form inte kan fortsätta? Innan MP ställer till ännu mer än de redan har gjort, måste man se till i riksdagen att de kommer bort.
Nu tror jag inte att det blir så. Jag tror nämligen att Alliansen kommer att rösta så att inte SD får någon vågmästarroll, vilket det ju för närvarande också spekuleras i.
Eller också finns det ett arbete bakom kulisserna som vi inte får veta.
Socialdemokraterna själva får gärna regera för mig, men inte i konstellationer med MP och/eller V.
Ja, det blir förvisso en rysare att se vad som händer vid nästa riksdagssammanträde!

tisdag 25 november 2014

Solen skiner idag!

                       Från min trädgård. Huset är grannens.


måndag 24 november 2014

Att slippa bekymra sig eftersom man är lagom troende

Det är faktiskt skönt att inte vara fanatiskt troende utan att försöka ha med sunda förnuftet i tron också!
Jag är övertygad om att det finns en kraft som jag kallar Gud och att Kristus kom till jorden för att vi skulle lära känna Gud och hans vilja. Detta är min tolkning. Genom hans handlingar får vi ett rättesnöre för hur vi ska agera för att Guds rike ska bli verklighet på jorden, för att Guds vilja ska uppfyllas. Men oj, vad vi är långt ifrån detta!

Jag har inga bekymmer med jungfrufödseln. Det är så mycket som jag inte begriper ändå. Men att tro att vi ska få en ny kropp efter någon sorts uppståndelse, nej, det tror jag inte. Det eviga livet har nog en annan form.
Så behöver jag inte heller fundera över vem jag eventuellt ska möta i detta nya, eviga liv. Vilken fruktansvärd tanke med ett evigt liv! Och vilken röra det skulle bli där om vi återuppstod och mötte alla möjliga och omöjliga människor som vi har mött i livet. Nej, de tankarna har jag inte.
Inte heller tror jag att Kristi blod faktiskt finns i nattvarden och att brödet har förvandlats till hans kropp. För mig är nattvarden en symbolhandling.

Så jag väljer vad jag ska tro, men jag uppfattar det nog som att jag är på samma linje som många moderna präster inom Svenska kyrkan. Religionen kan inte bli absurd!
Absurd blir också kristendomen om man tror att man lever ett kristet liv genom att dagligen sitta och spy över andra människor i någon sorts total överlägsenhet, så som det finns präster och deras doakörer som gör.
Detta måste vara mycket, mycket långt från ett kristet leverne! Tror jag!

söndag 23 november 2014

Patrik Spång, din dotters mobbning är inget att vara stolt över!

Ja, det är precis så som mobbning sanktioneras och växer, som vi nu kan se på facebook! En far, Patrik Spång, applåderar ett urlöjligt skolfoto, som inte på något sätt är ett inlägg mot SD:s politik, utan endast mobbning av en sjukskriven partiledare, som hans dotter, Patricia Spång Lundahl, söker uppmärksamhet på facebook med. Hon och två andra blonda elever sitter ensamma på klasskortet, och det sägs att de andra eleverna skickade Jimmie hem! Och alla mobbarna jublar - så klart!

Jimmie Åkesson har väl inte skickat hem några invandrare! Har han någonsin påstått att det ska göras? Vet inte elever i den åldern att det är Migrationsverket och inte partiledare som skickar folk ur landet? Eller det var kanske i den klassen terroristerna fanns? De lär ju vara 90 stycken och i växande skara!

Och, dessutom visar ju bilden precis det som en del av oss befarar; den svenska befolkningen består idag mest av invandrare. För blir det bara tre personer kvar när invandrarna inte låter sig fotograferas, då kan man ju undra hur det är med landets ursprungsbefolkning? Som med indianerna? Eller Australiens urinvånare? Försvunna och marginaliserade!

Som före detta lärare tycker jag att det är äckligt att se en far uttala att han är stolt över ett barn som söker uppmärksamhet i en mobbningsaktion!

Och sedan, tänk när eleverna vill titta på sina gamla klasskamrater efter flera, eller till och med många, år, då finns det ju inget klassfoto. Bara tre personer! De andra är berövade sin bild!

Igenkänd eller avslöjad?

Efter en av gudstjänsterna idag tänkte jag på ordet igenkänd. Det är kanske inte så trevligt att bli igenkänd i fel sammanhang. Ännu värre måste det väl vara att bli direkt avslöjad med att sortera under rubriken en hederlig vandel, höra till de positivt tongivande och så i själva verket vara en sådan som sitter och spyr skit över andra i anonym klädnad! Detta kan väl i djupet inte vara så bra för självbilden! Och det hade så klart definitivt raserat omvärldens bild av en om de kände till eller fick kännedom om detta! Men vem vet, omgivningen kanske redan vet eller anar. Pinsamt! Pinsamt!
Heder åt dem som vågar stå för det de gör och säger!
Och tänk om man inte har en aning om vad folk säger eller tänker om en? Egentligen!

Hur är det med tiggeriet egentligen?

Som aktiv socialdemokrat tyckte jag inte om allmosor. Människor skulle ha sin rätt och få leva på lika villkor och inte ges allmosor. Men vi tycker ju om att känna oss goda! Och visst är vi väl goda när vi ger tiggarna pengar? Och den där mannen som kom till lägret i Mercedes och hämtade något existerar säkert inte, eller hur? Eller de unga män som sitter och tigger och på kvällen går som vanligt folk på krogen, som folk har sett, finns väl inte heller? Eller?

Och det är klart att tiggarna skickar de där enkronorna som de får i burken hem till sina barn. För de går väl i skolan för svenska enkronor, som ingen bank växlar in? Eller de kanske går till Forex? Men de finns väl inte överallt?

Tiggeriet har förekommit länge fast i andra former. Tidigare fanns det studenter som knackade dörr och visade upp en skylt att de var fattiga studenter, som inte kunde svenska och behövde pengar. Detta  fungerade kanske, men så avslöjades det att det var en firma som de var anställda på och som hade denna metod att få in pengar. Sätten är många.

När jag en gång hade en grupp polska kvinnor, som jag undervisade i svenska, fick jag höra hur godtrogna vi är i det här landet. De skrattade åt oss. Kvinnorna var mest sådana som var gifta med svenska män.

Jo, jag tror nog att många skrattar åt oss. Men vi kan ju slå oss för bröstet och tänka på hur GODA vi är. Vi hjälper ju både människosmugglare och rika akademiker från Syrien. Men de fattiga i det landet kanske hade behövt lite av den hjälpen? De som inte har råd att betala 50 000- 100 000 för en smuggelresa hit.
Och vad händer med de fattiga biståndsländerna som blir utan de pengar de tidigare fått för att dessa ska gå till rika syrianer i Sverige?

Nog är det väl slutligen också behjärtansvärt att våra skattepengar ska gå till att avprogrammera terrorister som efter krigstjänst återvänder till det omhuldande Sverige!?

Babbel, tjafs och ord utan mening

Ja, det är så jag numera ser det som produceras från prästerligt håll inom Svenska kyrkan, där man inte ens tycks vara överens om de mest grundläggande teologiska frågorna.
Inte kan man tro på en sådan kyrka?
Dumt att jag inte gick ur i oktober, för nu får man ju betala för hela nästa år också även om man inte är medlem.

Det måste bli nyval!

Börjar det inte bli ganska så klart för de flesta i landet att vi inte kan ha det så här med politiken fyra år framåt?
Det måste givetvis bli ett nyval! Man får ju hoppas att riksdagspartierna i opposition och SD förstår detta!
Idag går till och med SÄPO- chefen ut och varnar för hemvändande krigare,  vilka det då så klart ska gulligullas med om Mona Sahlin får bestämma!
Vart är vi på väg i det här landet?
Är det inte en sådan utveckling i ett land som bäddar för nationalistiska och högerextrema grupper att få fäste? Jag tror det. Vi är inne på mycket farliga vägar.

lördag 22 november 2014

Bloggvärldens queer-folk

Numera händer det aldrig att jag debatterar anonymt. Men en gång för många år sedan hade jag skrivit i ett känsligt ämne under signatur. Jag minns idag inte vad det gällde, men jag kommer ihåg att jag blev påhoppad efteråt, och det intressanta var att den som kommenterade min insändare verkade ta för givet att jag var en man. Min signatur avslöjade inget kön!

Man kan försöka förvilla ordentligt i debatter genom att ge sig ut för att vara någon med ett annat namn. För många år sedan - det också- var det någon med ett konstigt kvinnonamn som hade svarat mig i Kyrkans tidning i en debatt. Jag blev lite misstänksam och anade varifrån svaret kom, och kollade upp den angivna personen, som i vart fall inte existerade i sinnevärlden i Sverige, vilket jag misstänkte.

Det händer ibland att jag känner igen - eller i vart fall tror mig känna igen - den som skriver. Speciellt märkligt är ju inte detta eftersom jag är språkmänniska och har studerat och jobbat med svenska i stort sett hela mitt arbetsliv. Då blir man rätt bra på att identifiera stilarter och personliga uttryck. 
I sådana fall har jag ibland också gjort precis den upptäckten att någon klär sig i kvinnokläder fastän han är man.
Sådana personer måste man väl säga är bloggvärldens egen lilla queer-grupp, eller hur?

               Önskar er en trevlig fortsättning på helgen!


tisdag 18 november 2014

Måste nog vila från bloggandet i alla fall

Vid en diskussion ikväll om vem en anonym kommentator kunde vara, känner jag bara att nu skiter jag i detta!
Det var ingen jag kände igen stilen på, och det kan ju vara vem som helst. 
Människor som inte vågar stå för det de säger ger jag faktiskt inte mycket för. Den sortens undanglidande feghet är så långt ifrån mitt eget transparenta sätt att vara så det är obegripligt för mig.
Och jag har heller ingen lust att dväljas i dessa halvsjuka kommentarsfält längre, där man kan säga oförskämda saker till varandra utan att avslöja vem man är. Jag tycker också att det är ytterst omoraliskt av kyrkliga företrädare- ibland i höga ämbeten- att inte sortera bort den sortens dynga från sina bloggar!
Så nu har jag avsikten att vila från det här!

måndag 17 november 2014

De blågulklädda nationalisterna skäms inte!

Det finns verkligen stora motsättningar i vårt land och i synen på olika rörelser. Just nu är det väldigt fult med nationalism, och de partier som står för detta hånas och förföljs.

Men hur är det med de svenska fansen som sitter på läktarna iklädda blågula kläder och ibland med vikingahjälmar på huvudet när landslaget i fotboll spelar någon match utomlands- eller i Sverige?

Fenomenet är strängar på nationalismens lyra! Fattar ingen detta?
Nej, då är det plötsligt inte bara okey utan det ska vara så! En nationalistisk yra!

söndag 16 november 2014

KD blev en stor besvikelse

När jag i början av 2012 bytte från FP till KD kände jag mig förtröstansfull. Här skulle jag ju slippa FP:s konstiga skolpolitik och deras friska abortförespråkarlinjer.
Men det dröjde inte länge förrän jag upptäckte att så enkelt var det inte. Alliansen höll Göran Hägglund i ett fast grepp. 
Jag följde partiets riksting på tv och kunde konstatera att ombuden var ovanligt fogliga och benägna att gå på partistyrelsens förslag. Detta var jag inte van vid från S, där jag hade varit medlem i 28 år, eller från FP, där diskussionens vågor brukade gå höga.

Det blev ännu värre. Som van debattör trodde jag att man i vanlig ordning kunde skicka in debattartiklar och insändare. Så enkelt var inte heller detta. En gång hade jag en debattartikel i en lokaltidning som jag bara hade undertecknat med mitt namn, och där hade jag delvis andra synpunkter mot vad en riksdagspolitiker i KD hade haft vad gällde kyrkans verksamhet. Jag menade att man borde ta denna på allvar och inte bara strida för att gudstjänster och skolavslutningar skulle vara en stämningsfull tradition. Tidningen frågade om de fick skriva KD under min artikel. Det fick de, för jag var inte införstådd med att detta endast fick stå om man företrädde någon sorts uttalad partilinje, hur nu denna var i detta fallet. För nog borde väl kristdemokrater tycka att man ska ta religionen på allvar!
Men undertecknandet av insändare skulle ske på ett visst sätt med ord som kristdemokrat etcetera. Nu var jag styrelseledamot i Ronneby, så jag tyckte nog att det kunde stå KD, men det var nog reserverat för partiets högsta ledning.Jag började inse att här fick man inte tycka fritt!

Ja, så var det nog. Detta visste en person i min närhet som själv tidigare hade varit medlem i KD, så när jag skrev saker som inte passade honom i debatter kopierade han detta och skickade över till distriktsledningen som rapporter. Ja, och sedan mejlade han och ringde till andra ledamöter också. Han visste vad som gällde i det partiet, där fick man inte ens tycka att SD borde ha vanliga demokratiska rättigheter, som jag hade tyckt i någon debatt.

När man efter detta sedan bara plockade in en f.d. ledare från lokala SD, när hen hade blivit utesluten, och tog denne direkt in i KD- styrelsens sammanhang, utan att resten av styrelsen hade fått ge synpunkter på detta kontroversiella tillvägagångssätt, fick jag nog. Jag gick då ur KD. Det har jag inte ångrat!

Precis före valet dök det så upp en historia här, där en av dem som vi i nomineringskommittén för landstings- och riksdagslistan hade satt högt upp på listorna, visade sig ha stulit pengar från en gammal kvinna för bara två år sedan, utan att informera partiet, blev  jag knappast förvånad.
Och från det hållet hade det drivits hårt att man som förtroendevald skulle intyga sin lojalitet till partiet, och att man inte hade några lik i lasten, på en särskild förtroendemannaförsäkran.

Nej, KD är nog inget parti för mig! Jag vill att människor ska kunna känna och ha förtroende utan en massa konstiga underskrifter. Vi kunde ju dessutom se vad de var värda! Jag vill ha ett parti där man får tycka saker och inte bara måste nicka ja till partistyrelsen.

Att nu läsa i tidningen att en kristdemokrat, som hade haft stort förtroende inom partiet vid valet 2010 inte längre har detta då hon har drivit  en alltför värdekonservativ linje, och att hon dessutom är ordförande för "Ja, till livet", gör mig heller inte förvånad. För, som jag uppfattade det, så stod Kristdemokraterna inte alls för de saker jag trodde att de stod för. Som ja till liv till exempel!!! Kvinnan ifråga har enligt uppgift gått över till SD!

Utan personligt ansvar

Vårt samhällsklimat genomsyras av tendensen att skuldbelägga andra. Själva står vi som oskyldiga offer till vad som sker med oss eller omkring oss. Detta gäller också i saker där vi definitivt själva är skyldiga.
Vi ser det på många sätt. Ta till exempel tjejer som fläker ut sig på nätet, och sedan tvingas till avancerade sexuella bilder, varför finns de överhuvudtaget på nätet med sina förföriskt framställda kroppar? Börja där! Se till att tjejerna inte ägnar sig åt att lägga ut bilder på sig själva som kan missuppfattas, eller som rent av syftar till att framställa sig själv som enbart ett sexobjekt.

På samma sätt upplever jag att vi förväntar oss ett religiöst omhändertagande. En del tror att Jesus sonade våra synder genom sin död på korset. Det tror inte jag. Jag tror att Jesus dog på korset på grund av våra synder, det vill säga som den stora syndabocken och mobbningsoffret. Vi slipper nog inte ifrån våra egna synder!
Sedan är jag också, som jag har skrivit tidigare, övertygad om att vi får våra straff i detta livet. Det kommande har nog en annan form och substans!

Igår, när jag hörde en betraktelse inför helgen, tänkte jag också på hur lätt vi gör det för oss. Vi väntar på att Jesus ska återkomma.
Ska återkomma? Då har man nog missat den levande Gud som finns här hela tiden.
Jag tror att ansvaret för att Guds kärleksfulla rike ska breda ut sig ligger på oss nu. Kristus finns närvarande, om vi vill se det. Genom honom och hans vägledning ska vi få kunskap om hur vi ska agera för att himmelriket ska bli verklighet. Här på jorden!
Jag tror nämligen inte att Guds vilja gäller någon sorts himmelrike bortanför utan att det gäller just jordelivet. Det är här kärlekens väg ska förverkligas.
Sitter vi med händerna i kors och väntar på Jesu återkomst, då tror jag att vi totalt missar målet!
Men, hu, som det ser ut på jorden! Det måste vara starka andra krafter i omlopp, eller hur?
Dessa försvinner inte genom vår väntan och passivitet. Det krävs handling och vittnesmål om en annan kraft i tillvaron!

Lärde vi oss att tolerera mindervärdet?

Det sista året har jag haft mycket tid, kanske för mycket. Detta har också inneburit att jag har haft möjlighet att reflektera över mitt liv och roller i det som jag har spelat, och över uppväxten.
Jag växte upp i ett medelklasshem i ett burget villaområde i Malmö i skydd inte bara av familjen, utan också av en stor del av släkten eftersom mina mostrar hade villa mittemot vår, där också min mormor bodde tills hon dog 1963 vid 92 års ålder. Och släkten samlades hos oss vid högtiderna.

Tillvaron var trygg och ombonad, och materiellt fick vi mer än vi kunde önska oss som barn. Men hur var det annars? Var inte vi barn som växte upp på 1940 - talet våra föräldrars ägodelar, som skulle uppfylla deras önskningar? Inte var det väl tal om barnens självbestämmanderätt i min generation inte! Den rätten tror jag inte att något barn hade.
Har dominansen från föräldrarna och den självklara synen att det egentligen var finare att ha fått en son än en dotter påverkat oss kvinnor och vårt förhållningssätt till män?

Jag tror att svaret är ja. Och jag tror aldrig att jag själv hade tolererat så mycket skit (rent ut sagt) och kränkningar från män som jag faktiskt har gjort, om jag inte hade vuxit upp med en känsla av vanmakt inför maktfullkomlighet.
Ja, även inför andra än nära relationer har jag varit väl tolerant ibland.
Det behövs en ansträngning för att jag ska förstå att jag faktiskt inte behöver acceptera vissa saker, för jag har en fri vilja att sätta gränser, trots att jag nu vet att jag äger gränssättningen  för toleransen.

Således skulle jag naturligtvis inte ha spelat med i flera års under cover-spel med  någon som tydligen både ville ha lite stimulans, men ändå inte vågade stå för detta öppet. Det finns ju också en själslig otrohet, eller hur?
Jag skulle inte heller så länge ha accepterat vissa förhållanden i min senaste relation.
Någon sade till mig för en tid sedan
- Du låter som en kvinna som blir misshandlad och som försvarar detta!
Ja, nu blev jag ju inte fysiskt slagen, men det finns annat...

Varför stannar så många av oss kvinnor kvar för länge i förhållanden och relationer som vi inte mår bra i?
Jag tror att svaret ligger mycket djupt rotat i den syn på flickor som vi söp in med modersmjölken! Detta är faktiskt mycket troligt!
Och ser vi inte upp, kan vi vara dömda till evig underkastelse i någon form.

lördag 15 november 2014

Goda avsikter

Jag hade goda avsikter att trappa ner på bloggandet, men vissa saker kan jag inte hålla tyst om.
Dessutom får man dålig respons i kontroversiella frågor, och det gäller inte bara på bloggar utan även på debattartiklar, såvida du inte har en partimarkering efter namnet. 
Människor kan ringa och skriva till en och tala om för en att de uppskattar det man skriver, men offentligt tar de inte ställning.

Man kan lugnt säga att jag är trött på den feghet jag ibland ser hos människor som i andra fall (vi är naturligtvis olika) brukar yttra sig.

Sedan är jag också trött på dem som år efter år verkar "under cover". Jag förstår inte att man kan nedvärdera sig själv med att gå som kejsaren utan kläder medan en del personer bara skakar på huvudet och undrar hur dum man är. Förstår man inte att man syns, inte inför alla, men inför tillräckligt många för att det ska bli löjligt och - ibland, beroende på ställning och uppdrag- direkt opassande?


Det är skillnad på abort och abort - om samvetsklausulen

Jag blir fullständigt förstummad när jag hör människor fara ut mot sjuksköterskor som inte vill medverka vid en abort och anklaga dem för att inte vilja utföra sina arbetsuppgifter!
Så långt har vi alltså kommit i vårt samhälle att vi helt blundar för att ett foster har ett eget liv! Var har vi hamnat?

För mig är det stor skillnad på abort och abort. Jag anser inte att aborter ska förbjudas, men jag anser definitivt att gränsen för de tillåtna aborterna i Sverige ska sänkas till den normala nivån i Europa, nämligen 12:e veckan. (Vissa länder har 10:e veckan)
Att ha en tillåten abort upp till 18:e veckan utan någon som helst prövning och till 22:a veckan, då fostret i stort sett är livsdugligt, är för mig fullständigt absurt.

Men i Sverige ska vi skilja oss från alla andra länder i Europa! Vi ska vara de som leker världens änglar och ösa in flyktingar som vi inte kan ta hand om. Vi är de mest godtrogna, tror jag, om vi inte inser att vårt samhälle drastiskt förändras om vi tar in mängder av muslimer. Detta är ingen islamofobi, utan fakta!

Har vi blivit till ett folk av iskalla idioter, där vi tvingar människor som har valt ett yrke för att hjälpa och värna liv att utsläcka liv, och där vi inte kan se konsekvenser av våra beslut? 

För övrigt får vi väl hoppas att det gäller att medverka vid sena aborter för sjuksköterskorna och inte att utföra sådana arbetsuppgifter, som man förhoppningsvis har läkare till!


Självklart måste det finnas en samvetsklausul! En abort går väl inte att jämföra med att neka en blodtransfusion, vilket man åberopar som tänkbar följd då exempelvis någon i Jehovas vittnen kanske inte skulle kunna utföra en sådan.

Hur ställer sig religiösa invandrare?Kommer de att vara lika iskalla inför aborter som svenska sjuksköterskor verkar vara? Eller är det risk för att det blir färre som vill bli sjuksköterskor i framtiden med de här kraven?

Att hoppas att någon hör eller läser och förstår

Det är lite svårt att helt låta bli att skriva...

För många år sedan hörde jag en känd sångerska berätta hur hon nådde fram till en människa som hon älskade. Det är ganska länge sedan, vilket kan vara förklaringen. Hon diktade sånger, som hon framförde, och hoppades då att kvinnan, (det gällde kvinnor) som hon var förälskad i, skulle förstå att texten gällde just henne.

Ja, det verkar ju komplicerat att inte kunna tala direkt med den det gäller.
Skulle en sådan situation - eller en liknande situation- kunna uppträda även idag? Det är frågan!

På sitt sätt är det skönt att vara gammal. Man är av naturliga skäl bortkopplad från alla sådana spel, får man hoppas, även om en och annan gammal kärlek - och någon ny - hänger kvar.

torsdag 13 november 2014

Och ett råd på vägen...

Med tanke på hur ni Anonyma pucklar på varandra på vissa bloggar räcker kanske inte den här mjuka förklädnaden



utan det behövs kanske en sådan här! Lycka till!



Önskar er

en bra fortsättning på hösten! 


onsdag 12 november 2014

Att inte vilja begripa

Förstår en del människor inte vad som skrivs?
Den frågan har jag ställt mig när jag har läst kommentarer på bloggar ibland. Det har för mig varit mycket uppenbart att blogginnehavaren har varit urtrött på det som kommentatorn håller på att harva om, men av en eller annan anledning låter han honom fortsätta att kommentera, även om det ibland dyker upp hot om att kommentarer ska strykas.
Förstås inte signalerna? Varför fortsätter man då? De här blogginnehavarna  försöker ju kommunicera en vilja!

Annat är det med människor som bara tiger. En tystnad kan vara mycket svår att tolka. Den kan vara avvaktande eller avvisande. Det är bara den som tiger som vet vad som gäller.

Själv har jag skrivit i flera månader att jag inte vill ha mer kontakt eller flera mejl från en person, som inte har respekterat detta, utan har fortsatt att besvära mig.
Då fanns det bara en sak att göra; att blocka mejlen och få bort dem innan jag ser dem.
Så nu vet jag inget mer om några sådana, vet alltså inte om det fortfarande kommer mejl eller ej.

tisdag 11 november 2014

Annie Lööf bör svara för sitt eget ansvar!

Måste man inte undra vad centerledaren har för sig när hon far ut mot SD och menar att de inte ska rösta på Alliansens budget?
Givetvis bör regelverk stramas upp i riksdagen! Det första som bör göras är ett se till att ett parti med 13% av väljarna får större inflytande över regerandet  än de med 7%. För detta faktum att vi har ett konstigt MP med ett ynka stöd av 7% av väljarna som sitter och har inflytande på regerandet är ju skandal! Och så var det under den borgerliga tiden också. Små partier fick stort inflytande.
Alliansen behöver nog frukta nyval.
Jag tror att det enda parti som inte har någon anledning att frukta ett nyval är SD. De lär nog gå ut som vinnare ur ett sådant.
Hoppas de har modet att spräcka denna tossiga regering!

Första gången sedan i april!

Nu har jag varit ute på min första lilla stavpromenad sedan i slutet av april!
Tur att jag den gången inte visste hur lång tid skadan i benet skulle ta. Tänker ofta på idrottsmän som skadar sig och måste försöka reparera sig snabbt.
Fint väder och solsken här idag!



Nu kanske Stefan Löfven ångrar sig!

Vi som, oberoende av egna politiska åsikter, har tyckt att Sverigedemokraterna har behandlats på ett ytterst kränkande sätt, kan väl inte annat än le nu.
Nu kan den där sosseledaren sitta där och vara orolig fram till den 3 december, då budgeten ska tas, och det blir klart om han kan sitta kvar. Och SD gör naturligtvis helt rätt i att inte yppa hur de tänker rösta, vilket de kanske inte alls vet i nuläget heller.
Men det är ju otroligt intressant att det är de som sitter på hela makten just nu! Hade inte Socialdemokraterna räknat med detta? Det är kanske inte så roligt att vara oförskämd och kränkande i det här läget.
Jag tror att få människor- inte ens de som har röstat på S- kan tänka sig att ha denna rödgröna röra i fyra år! De har ju visat sig helt hopplöst inkompetenta och röriga redan. Det kommer ju kritik från alla håll. Det går inte alltid med att en ann´ är så go´som en ann´ mentalitet. I vissa lägen behövs både kunskaper, erfarenheter och gott omdöme.
Så, jag hoppas på nyval!

Är det bara SD som vill begränsa flyktinginvandring och stoppa tiggeriet?

Hur är läget i landet idag egentligen? Är det sant att det bara är Sverigedemokraterna som vill stoppa tiggeriet och begränsa flyktinginvandringen?
Ja, om man dömer av inställningen hos de andra politiska partierna verkar det ju vara så. 
Men de räknar nog inte med dem som är de viktigaste, nämligen det svenska folket.
Jag är ganska så övertygad om att de flesta idag börjar vilja få stopp på tiggeriet och har insett att flyktingpolitiken är totalt ansvarslös.
Det är en skam att vi i Sverige åser hur en grupp människor är så förnedrade att de sitter på gatorna och tigger! Fruktansvärt!

Och fler och fler börjar nog inse att en del gör stora pengar på flyktingarna och asylboendena.
Jag anser att det måste bli ett nyval. Vi kan inte leva i fyra år med dessa inkompetenta personer som nu sitter i regeringen.
Det ena är ju värre än det andra. Allt ifrån att man beslutar en sak i regeringen, och sedan går vice statsministern ut och säger något annat.
Och kulturministern ordnar tävling med en middag med sig själv som pris, enligt mediauppgifter, och läser ur Pippi Långstrump som en introduktion i Kulturutskottet.
Vad är det här för fjomperier?
Det måste ju bli ett slut på det!
Hoppas att SD och Alliansen inser sitt ansvar!

måndag 10 november 2014

Sverigedemokraterna har nu makten att fälla regeringen!

Nog ska det väl bli spännande att se vad som händer i budgetomröstningen. Alliansen har nu gått fram med sitt eget budgetförslag.
Nu är det bara att hoppas att SD stöder detta och att regeringen faller. För som det är kan det ju inte fortsätta, eller hur? Till och med gamla socialdemokrater ger ju regeringen kritik. 
Nej, en sosseregering ska nog inte ha till synes skruvade MP- ministrar i sin regering! Då blir det inte bra!
Jag hoppas att det blir nyval! Ja, jag tror att många inser att det MÅSTE bli nyval om inte landet ska kapsejsa!

Att rätta till misstag

Givetvis händer det att vi går fel i livet ibland. Detta händer nog oss alla. Ibland kan man rätta till misstagen, men ibland kan man inte göra något.
I de fall man kan rätta till det man gjort, eller ändra vägvalet om man har gått fel, är det naturligtvis bra. Detta måste också respekteras från andra inblandade.
Man får ibland se sitt liv indelat i perioder och förstå när en period är till ände. Det är tråkigt när man har misstagit sig, men det är skönt när det går att rätta till i efterhand.
Man kan ju inte leva som martyr till följd av felaktiga val!

Insändare idag

Jag har idag en insändare i Sydöstran. Den finns även på nätet.
Den var lång, jag försökte korta den på uppmaning, men det räckte tydligen inte. På grund av att tidningen har tagit bort ord  har det blivit fel på någon preposition. Inte mitt fel! säger svenskläraren.
www.sydostran.se/opinion   se insändare Sydöstran
"Det Malmö jag växte upp i är totalt förvandlat." Tidningens rubrik.
Välkomna att läsa!

söndag 9 november 2014

Det handlar om MIG!

Diskussionen om vem som är modell för huvudpersonen i Lena Anderssons två senaste böcker löper alltså på, som jag skrev i ett tidigare inlägg.
Det där med att människor identifierar sig kan man råka på även i bloggvärlden. Själv är jag urtrött på människor som tror att allt jag skriver är relaterat till dem, fastän de inte har ett dugg med inläggen att göra!

Man kan inte ångra för andra

I min ålder börjar man inse att man är i den sista delen av livet, och man funderar kanske över hur facit ser ut.
Det är inte lönt att ångra något som inte kan göras ogjort, även om man gärna skulle vilja göra detta.
Och framförallt kan man kanske ibland tänka att saker kunde ha varit annorlunda, men det är egentligen inte ens eget fel.
Så - man kan ju inte ångra för andra! Man kan ju bara hoppas att de inte ångrar sig alltför mycket, för då är det ju tragiskt!

lördag 8 november 2014

Att rädda en medmänniska?

Ibland kan jag undra vad jag gjorde i vissa situationer i livet.
Som när jag i många år drevs av övertygelsen att jag borde rädda en medmänniska från en inre död. Jag tyckte att jag så tydligt såg hur denna människa höll på att dö inombords, och jag tyckte att jag hörde rop på hjälp från hans instängdhet och sociala fängelse.
På något sätt såg jag också en sorts förlorad potential, som den människan borde ha verkat i.
Så här långt efteråt undrar jag om jag hade rätt eller fel.
Jag kunde inte göra mycket. Och antagligen uppfattade jag situationen fel, för annars hade väl vederbörande tagit emot hjälpen med utsträckta armar. Eller?


För egen maskin

Egentligen behöver jag varken Blekingepärlor eller något stort förlag. Jag har en enskild firma med tillstånd för både konstnärlig verksamhet och förlagsverksamhet. Jag kan alltså sälja där och ge ut böcker.
Men, det kräver aktivitet att marknadsföra sig själv. Det är detta som det handlar om för min del. Det skulle vara bekvämare att surfa med på ett förlag eller i en gemensam annonsering och utställningsverksamhet.

Men det finns utställningar i byn. Förra året hade jag tavlor med på Folkets Hus, på folkhögskolan och på Alfreds Café. Och det finns väl möjlighet till det framöver också, kan man tänka.


Mina tre i rad under varandra.


Författarens rätt att inspireras men slippa följa verkligheten

Är inte diskussionen om vem som är förebild för Lena Anderssons manliga huvudpersoner i hennes två senaste böcker märklig?
Varje författare har naturligtvis rätt att inspireras av sin verklighet och sina erfarenheter, utan att för den skull behöva vara sanningsenlig i en roman som sägs vara fiktiv.
Jag tänker på diskussionen om Guillous Ondskan, där människor ibland påtalade att så här var det inte alls i verkligheten. Men det var ju en roman, ingen dokumentärskildring!
Det verkar finnas en stor förvirring bland människor om vad som gäller i skönlitterär kontext och överhuvudtaget en sammanblandning av fantasi och verklighet.

Själv skrev jag en gång en berättelse om händelser inom Svenska kyrkan. Alla händelser var autentiska, men alla hade inte inträffat på samma plats. Dock var de alltså verkliga.
Jag fick tillbaka manuset (jag vet att jag har skrivit om detta förr) från förlaget med motiveringen att det inte var några troliga historier! Det var det, men inte hade de behövt vara det i en text som skulle vara fiktiv! Förstod inte förlaget detta?

Hur olyckliga är vi här?

Är det inte så att Sveriges befolkning mår jättedåligt överlag?
Jag tänker ofta på detta.
Vi kan se i det offentliga rummet hur människor hela tiden bär sig illa åt mot varandra, förkastar varandra, kränker varandra och kastar skit. Detta är nog faktiskt inte normalt.
En del har satt i system att skilja sig, flera gång på gång. Man skaffar nya prylar och försöker höja sin status på olika sätt.
Skolor och arbetsplatser dryper av mobbning.
I släkter och familjer är folk ovänner med varandra.

Men är det inte som om vi vore små barn som sitter och gråter i någon sorts övergivenhet?

Var finns snällheten och omtanken?



Du får inte leka på vår gata- ratad av Blekingepärlor

För en tid sedan- tiden går fort jag minns inte exakt när- hörde jag på en konferens att en kvinna i Ronneby, med en mycket framgångsrik verksamhet, hade sökt medlemskap i den förening av småföretagare i Ronnebytrakten, som kallar sig Blekingepärlor, men inte fått komma med.
Jag tyckte att detta var mycket märkligt.
Själv har jag med guidningen varit med i en grupp, som vi har kallat Ronnebyguiderna, men då de flesta där har annat än guidning för sig numera, kan man knappast säga att den gruppen existerar längre.
Dels med tanke på detta och dels med tanke på mina akvareller tänkte jag att Blekingepärlor kanske kunde vara en grupp som jag kunde vara med i. Det finns guideverksamhet även där, även om det bara är en person som sysslar med denna. Så jag skickade in en ansökan. 
De som ställer ut akvareller där är inte störande professionella, tycker jag. Jag trodde nog att jag skulle mer än duga för dem.
Jag trodde att de skulle bli glada över en ny ansökan!
Men se så var det inte alls. Det fanns många invändningar. De skulle ha någon som var ung nog att stå och sälja korv en hel dag, de skulle ha en balans mellan olika tekniker och sist, men inte minst, tyckte de två som var här inte att mina målningar (ännu inte, det sade de) var tillräckligt bra för denna amatörgrupp. Jag blev nog lite förvånad över den bedömningen för jag brukar få höra annat, och går på kurs på femte terminen hos en mycket välutbildad lärare, vilket de bedömande knappast var.
Själv har jag en gedigen konsthistorisk och estetisk utbildning med speciell kurs i bild. Jag har tre betyg, nuvarande 90 poäng från Lunds universitet i konsthistoria med konstteori, där bland andra professor Oscar Reutersvärd var min lärare, och jag har en estetlärarutbildning (och moderna språk) för folkhögskollärare från lärarhögskolan i Linköping. Plus att jag då har undervisat i konst på korta kurser och haft utbildningar för Konstfrämjandets ombud.

I Blekingepärlor bröt sig en grupp kvinnor, som i stället kallar sig "Skapande kvinnor", ur för en tid sedan och har nu egna utställningar. Man kan ju fråga sig varför.
Jag kan leva utan Blekingepärlor, och de får nu inte någon medlemsavgift från mig. 
Och jag har utrymme nog att ha egna utställningar i mitt stora förråd, när jag får det iordninggjort.

Mentaliteten borde kanske förvåna mig, men det gör den inte.
Det är inte ovanligt i det här området att man inte får leka på någons gata. Oavsett- eller kanske på grund av- ens kompetens.

Själv är jag inte så där jätteimponerad över människor som sitter och målar av en bild, skriver sitt eget namn under och ställer ut.
Det är dessutom rätt så riskabelt att göra detta, för det kan vara direkt olagligt.
Därmed inte sagt att det har förekommit i just den här föreningen, men det förekommer. Och till dessa hör inte jag. Jag målar bara egna motiv.
Det var nog dumt av mig att söka. Man ska akta sig för att försöka träda in i någras lilla kungarike!

fredag 7 november 2014

Trevlig helg!

                                
                              Önskar er en trevlig helg!
      



Ack, denna regering!

Är det Socialdemokraterna eller jag som har förändrats? 
Förmodligen är det båda, men idag är det för mig fullständigt obegripligt att jag kunde vara aktiv inom S i 28 år.
Ja, de allra sista åren, sedan jag hade flyttat från Oskarshamn, var jag inte aktiv med uppdrag, men i alla fall...
Nu är det visst mer än lovligt rörigt.
Vice statsministern, Åsa Romson, har alltså gått ut och haft en egen uppfattning i vargfrågan, utanför det som regeringen tycker. Hon är tydligen tudelad.
Alice Bah Kuhnke, den nya kulturministern, har redan kritiserats och hånats. Hon har tydligen talat om Pippi Långström vid sitt första besök i Kulturutskottet, och bara gett Expressens reporter två minuters intervjutid. Aj, aj, har hon inte insett var medierna betyder?

Tidningen Fokus påstår från en undersökning att Jonas Sjöstedt är en av de största makthavarna i Sverige. Till och med ska han ha mer makt än Jimmie Åkesson.
Detta återstår allt att se.
Det blir nog inte så mycket flinande i Jonas Sjöstedts ansikte när de frågor han har förhandlat med regeringen om ska beslutas i riksdagen. Ack ja, ack ja!
Hur ska detta ovärdiga elände sluta?
I själva verket är det ju bara ett parti som har makten idag i Sveriges riksdag. Så de andra partierna borde nog se upp med hur de behandlar dem!

Medan Sverige sover

När jag för ett par år sedan guidade vid och på Örlogsbasen i Karlskrona tyckte jag ofta att det verkade skrämmande ödsligt där. Nu var detta förmodligen bara en synvilla, men faktum är att det svenska försvaret i flera år koncentrerade sig på att vara en internationell insatsstyrka i stället för att rusta upp det egna försvaret. Medan Marinen hade sina båtar i Somalia fanns ryssen på andra sidan, och de sov uppenbarligen inte.
Nu har man vaknat när de ryska flygplanen har kretsat över svenskt luftrum och när det eventuellt har funnits en eller flera u-båtar, som inte borde vara där, i svenska farvatten.

Så tror jag också att det kommer att bli med den svenska kulturen. En dag kommer vi, som en gång levde i den, att finna att den inte längre finns kvar.
Sverige har blivit övertaget av främmande kulturer och ursprunget är glömt. Det uppväxande släktet vet inte ens hur den svenska kulturen en gång var, för de har levt i sina sociala medier och fostrats i en skola där omedvetenheten har flödat. Det svenska blir ett minne blott!

onsdag 5 november 2014

Höger är inget skällsord, Jonas Sjöstedt!

Han ser onekligen lite snopen ut, Jonas Sjöstedt, när han börjar inse att besluten inte är så enkla som att man förhandlar med Socialdemokraterna, som i regeringsställning med MP inte har majoritet i riksdagen.
Nu verkar hans förbud mot vinsterna i välfärden att ryka all världens väg när Sverigedemokraterna har deklarerat att de inte tänker stoppa valfriheten inom vården.
Då säger Jonas Sjöstedt att nu avslöjar SD att de är ett högerparti.
Vad trodde han? Att de tillhörde vänstern? Och Jonas Sjöstedt, höger är inget negativt för alla i det här samhället! Lika lite som Sverigedemokraterna är det.
Nu har det ju till och med visat sig att var nionde moderat har gått över till SD. Vad sägs om det? Tror man att dessa är det marginaliserade folket som har misslyckats?
Nej, det är nog hög till att inse att det sköljer en våg av nationalism över Europa. På gott och ont. Allting har fördelar och nackdelar.

Men i media kan vi ju tydligt se hur opinionen vänder och hur man nu fokuserar på den havererade flyktingpolitiken i landet. För närvarande sitter 13 000 människor, som har fått uppehållstillstånd, fast på asylboendena för att det inte finns några kommunplatser, och man förväntar sig att det snart är 20 000, samtidigt som man tror att flyktingströmmen nästa år kan bli ca 100 000 personer.
Tala om en ansvarslös politik! 
Men, jag tror att det måste bli ett nyval. De flesta har väl insett att den här regeringen inte kan regera.
Så nu får vi vänta på SD:s nästa drag!

Det saknas respekt

Har suttit och funderat över vad det är som är så totalt fel i vårt samhälle idag, och hur det var tidigare.
Är det inte så att hela grunden för samlevnad, som bottnar i en sorts respekt både för varandra och för lagar och regler, brister?

Mobbningen som pågår överallt är ett tydligt exempel på detta. Trakasserierna på nätet, hånfullheten som finns överallt, också i kyrkliga sammanhang. Den bristande respekten inför kvinnor som säger nej före en våldtäkt. Den bristande respekten för nej i andra sammanhang, som att man inte längre vill leva ihop eller umgås.

Det är ju också mycket tydligt med respektlösheten inför andras rätt att framföra sina åsikter. På väldigt många håll stryps yttranderätten idag. Människor plockas bort från sina sammanhang för att deras åsikter inte passar.
Man stjäl och rånar till och med värnlösa åldringar, och till och med mitt på ljusa dagen. Försöken till och bedrägerierna är snart snarast norm än undantag.
Människor tränger sig in i vårt samhälle och ockuperar det offentliga rummet, tar det som en självklarhet att de ska kunna slå läger och sova var som helst. Och det har blivit fult att protestera mot dessa intrång
Vårt samhälle har flippat ur! Och omedvetna idioter hjälper till att fortsätta att stjälpa den ordning och reda som generationer före oss har byggt upp under stora ansträngningar.

Vilka är ni, mina läsare?

Den här bloggen har nog förhållandevis många blogginlägg, men få kommentarer. Ser jag däremot till det sammanlagda antalet kommentarer, under den tid jag har bloggat här på blogspot, är det ganska högt.
Ibland träffar jag folk som berättar att de läser min blogg sedan flera år. Andra känner jag till genom att jag är bekant med dem eller genom deras kommentarer.
Men jag är nyfiken på er andra, som kanske är regelbundna läsare. Bloggen är, för att vara en så här vanlig blogg, nog rätt så välbesökt varje dag.
Du är välkommen att berätta något om dig själv på en kommentar!

måndag 3 november 2014

När är gränsen nådd?

I byarna är vi befriade. Här syns- än så länge- inga tiggare på gatorna, och här finns- än så länge- inga kåkstäder uppslagna i parker eller skogsområden.
Men  Stockholm lär vara nerlusad. Där flyttar de runt. Lägren rivs och nya kommer till. Jag läste just att nu hade man till och med läger på Sveavägen (!!!). När är gränsen nådd?
Ett mycket bra förslag vore väl att köra bussar ner till Rumänien och låta Rumänien ta ansvar för sin egen befolkning.
Det är ju faktiskt inte vårt ansvar! Vi kan inte ta emot all världens elände här!
Jag hör till dem som anser att tiggeriet bör förbjudas. Inte minst med tanke på förnedringen i det.
Men vad är det för land vi har fått?
En regering som är så vimsig så man kan bara hoppas att SD spräcker den mycket snart. Bedrägerier och försök till bedrägerier som man utsätts för varje dag. Ja, det gör åtminstone jag på min e-post. Är det inte någon som ska ha lösenord (exempelvis från Telia påstår de och så säger de  att jag har betalt min räkning två gånger) Två gånger! Det kan de ju inbilla sig att jag inte skulle ha märkt!
Och så är det utländska kvinnor som uppenbart  tror att jag är en karl och som till och med ibland skickar nakenbilder på sig själva.
Vad jag är trött på hur detta landet har blivit!!!

Höst genom mitt temperament




När kärleken är död

Det är förvisso så att förälskelse och kärlek inte är relaterat till ålder. Detta insåg jag redan när jag som nygift, 24-årig student vikarierade inom långvården och såg hur de gamla tanterna svartsjukt bevakade en vacker 90-årig man. Ja, han var fortfarande i sin ålder mycket stilig. Då tyckte jag det var märkligt och pikant, men idag, när jag läser allehanda magasin och tidskrifter för äldre, har jag insett att det inte alls är ovanligt med kära åldringar.
Med förskräckelse kan jag ju nu konstatera att det redan är sex år sedan jag gick i pension, och då hade jag gått ett halvt år över normal pensionsålder. Tiden löper iväg. Jag hör också till de gamla.
Och medan tiden löper sker det också förändringar.
Förälskelser är ofta blinda, sägs det ju, och det stämmer väl på det sättet att de inte är något som man kan resonera sig fram till.
På samma sätt kan man inte debattera någon tillbaka till ett förälskelsestadium när detta är passerat.
Händelser och saker som vi utsätts för i en relation kan naturligtvis med stor kraft få känslorna att både svalna och dö.
Enough is enough!
En dag ligger hela relationen i aska. Och vem kan blåsa liv i aska?Då får man bara vara tacksam om man inte är sammanboende eller -ve och fasa- gift, kanske sedan många år, med vederbörande. För vad kan vara en värre mardröm än att känna sig tvingad att leva kvar i en död relation?




lördag 1 november 2014

Inre vägvisning

Min Gud finns inte långt borta. Jag är fullt övertygad om att det finns en tänkt väg för våra liv och att Gud kan ingripa i dem.
Problemet är att tolka vad vi bör göra. 
I efterhand kan man nog ofta se - i vart fall kan jag göra det - hur saker, som till synes har varit slumpartade i ens liv, har länkats samman till ett mönster.
När jag tror mig gå rätt i livet brukar jag säga att det känns som bomull i bröstet. Jag fylls av en sorts harmoni. Och motsatsen, när jag är på fel väg, känner jag mig obehaglig till mods, har otäcka drömmar och kan vakna med hjärtklappning och ängslan.
Kroppen ljuger inte, detta tror jag är sant.
På samma sätt tror jag att en övervikt, som jag själv lider av, kan vara ett sätt att skydda sig. För jag tror inte att den bara har sin grund i okynnesätning. Samtidigt är det naturligtvis så att människor som lätt drar på sig extra kilon många gånger är livsnjutare och gillar livets goda och god mat. Man är nog inte mycket för att späka sig.
En del av oss är regelbundna i sina liv, andra har en mera impulsstyrd tillvaro. Som pensionär har jag unnat mig lyxen- för det mesta- att inte ställa klockan. Jag sover tills jag vaknar, det finns ingen som har med detta att göra. Min livsstil i det avseendet är enbart min så länge jag bor ensam med katten - och han får mat.




I tanke på dem som har lämnat oss

Gravarna till mina anhöriga finns på olika håll. De flesta i Malmö.
Min moster och gudmor ligger i minneslund på Skogskyrkogården i Stockholm och så har jag en kusin på kyrkogården i Skanör.
Jag kan inte åka till några gravar än med mitt ben. Men det blir bättre och bättre!
Så jag får nöja mig med att vara där i tankarna och tända ett ljus för dem som inte längre finns bland oss.
Här en bild från Skogskyrkogården från i våras, då jag var där med min dotter.