Rätten att välja attityd

Har jag en dålig människosyn för att jag nekar att försöka bli vän med en väns mentalsjuka väninna? Är det inte min rätt att välja mina vänner själv?
Jag vill inte riskera att utsättas för märkliga samtal vilken tid på dygnet som helst, vare sig det handlar om kanariefågeln eller om hennes utvaldhet inför Gud. Har jag inte rätten att skydda mitt privatliv?
Jag vill inte ha överseende med mördare, tjuvar eller horor? Är detta  fel av mig? Är jag en klandervärd människa för att jag anser att det finns en moral i det här samhället som vi bör följa?
Jag gillar inte människor som slappt låter sig omhändertas av samhälllet för att detta är bekvämast.
Är jag elak och känslolös för det?
Vi ska inte tro att vi kan leka Jesus, menar jag.
Människor som har blivit bestulna eller rånade på sina ägodelar, kränkta och bespottade av människor med mentala sjukdomar eller bokstavskombinationer, som har psykats av alkisar och mobbats av avundsjuka medarbetare har kanske insett att det inte finns skäl att låtsas vara tolerant inför folk som man faktiskt bara far illa av, som skadar och förstör för andra människor.
Jag tror att det är hög tid i vårt samhälle att vi sänker toleranströskeln rejält!

När ska man ge upp?

Vi kommer väl alla till situationer i livet då vi frågar oss om det är lönt att försöka längre. Man har ansträngt sig och ansträngt sig utan att det har blivit några resultat.
Det gäller kanske att sätta gränser för sig själv om inte energin helt ska läcka ur en.

Idag ska jag börja ett nytt liv. Jag ska inte längre skylla på halkan att jag går upp i vikt, utan tänka på vad den mera målmedvetna dottern sade häromdagen
-Men halkan hindrar väl inte dig att äta rätt!
Jag ska sätta fart på läsningen av den tyska boken som vi ska diskutera på universitetet nu i veckan och forsätta på Dorés bibel av Torgny Lindgren som jag började på igår. Detta till ett seminarium i en av skrivarklubbarna. I nästa vecka fortsätter guidefortbildningarna.
Livet måste få återta sin forna form med kreativa aktiviteter, bort från all destruktivitet, tänkte jag i morse.

Ett år av debatt

Idag är det ett år sedan fästmannen och  jag först kom i personlig kontakt, fast det var ju inte  precis första  gången vi hade kontakt.
Det hela började med att vi debatterade med varandra på ölandsprästens blogg. Till slut blev jag trött på de stora gossarna där och aviserade då att dra mig ur debatterna. Min nuv. fästman gick då hårdflirtande ut mot mig och försökte kalla mig tillbaka, ja, jag minns till och med att han där påstod att han älskade mig utan att ens veta vem jag var. Vi har ju lite olika vokabulär. Jag svarade reserverat, minns jag, tyckte han var halvgalen men ganska rolig när han ropade på "Bessy". (13 febr. 2010)
Vi kommenterade också på varandras bloggar och på min födelsedag den 20 febr, fick jag en mycket lång och mycket personlig kommentar från honom. Ja, den var så personlig att jag inte lade ut den, men jag har kvar den på e-mail. Jag hade nu börjat bli nyfiken på vem han var, och eftersom han hade skickat sin e-mejl adress på kommentarer, skickade jag iväg ett mejl och frågade vem han var. Det fanns inga baktankar med detta, jag var helt enkelt nyfiken. Jag hörde inget från honom och skickade samma mejl på nytt två dagar senare den 26 februari. Han uttryckte sin glädje över att ha hört ifrån mig.
Ja, mejlkontakterna blev så småningom mycket täta och detta blev telefonkontakterna också när de kom igång. När vi träffades den första gången var vi precis så förälskade som vi trodde.
Den 8 juni förlovade vi oss.
Sedan har debatterna fortsatt, och de som har följt våra bloggar och andra bloggar också vet att det inte enbart har varit en dans på rosor. Jag får väl tacka honom för att det håller i sig idag.
För se det är inte lätt när man förälskar sig i debattens hetta. Det finns en risk att fightandet fortsätter!
Så länge man nu orkar!

Smicker!

Det visade sig alltså att de där smickrande kommentarerna om hur duktig bloggaren var kom från asiatiska hotell och reseföretag. Det var alltså reklam.
Ju mer jag upplever av denna bloggvärld desto sjukare tycker jag att den är.
Du vet aldrig vad du kan hamna i när du far runt här. Människor är ibland totalt skrupelfria och vad vet du om människors verkliga identitet?
Jag känner att jag inte vill ha ett liv bland själsligt bloggprostituerade, och jag vill inte heller själv tillhöra den gruppen.
Så helgen ska jag ta till stor eftertanke.
Ha en trevlig helg, bästa läsare! Våren är i antågande, det hör man på envisa fågeldrillar.

Reklam eller horor?

Vad är det som händer ute på bloggarna? När jag satt och läste en manlig blogg upptäckte jag kommentarer från (unga, till synes) kvinnor som lovordade inläggen. Konstigt, tyckte jag, för dessa var inte precis av den art att unga kvinnor borde falla i trance.
När jag tittade på adresserna till kommentatorerna så var dessa till asiatiska resebyråer eller hotell.
Är detta ett nytt sätt att göra reklam?
Eller är det horor som har hört om allt sexmissbruk inom kyrkorna, och som söker kunder på detta sätt?

Sugen att vara otrogen?

I natt har jag varit på upptäcktsfärd på nätet och hittat det riktigt, riktigt sjuka. Tidigare, på min gamla blogg, har jag skrivit om dem som sitter på konstiga tider och verkar söka mental närhet och stimulans med någon annan än den som de är gifta med. Men detta är kanske inte så farligt. Inte kan man till exempel lasta en utarbetad fembarnsmamma om söker lite andra kontakter än gubben, när barnen sover, och hon kanske började tidigt med att föda barn! Detta är ju nästan förståeligt, fast bara nästan.
Men jag kom att googla ett namn efter en kommentar som såg hur oskyldig ut som helst. Nu vet man ju inte var man hamnar när man googlar, för det kan ju hamna snett, men jag hamnade på ytterst intressanta bloggsighter.
Först var det en sight som inbjöd människor som var utleda i sina förhållanden till otrohet. Denna otrohet skulle stimulera deras relation med den de egentligen var ihop med, sades det, och det skulle vara "deras egen lilla hemlighet." Ja, visst är det sorgligt och patetiskt! Stackars, stackars människor som lever sådana torftiga liv att de behöver den sortens stimulans! Och på den sighten påstods det att de flesta på singeldejterna  egentligen levde i förhållanden eller var gifta.

Sedan hamnade jag direkt in på en riktig porrsight, där någon undrade om karlar, ja, det var karlar, ville bli smiskade och dominerade av henne, och sådana karlar fanns uppenbart! Ack ja!

Jag slutade mitt sökande sent och funderade på om jag verkligen skulle vara med i denna sjuka, sjuka bloggvärld i fortsättningen. Återkommer jag inte med inlägg har jag bestämt mig för att hoppa av.

Och det finns ju också en sorts bloggprostitution som innebär att du villigt delar med dig av dina tankar och känslor, inte bara på din egen blogg, där jag tycker att sådant hör hemma, utan till kreti och pleti ute i cybervärlden på olika bloggar runt om. Du har blivit till en bloggprostituerad, som har smetat ut dig, en sorts själslig casanova, helt utan insikt om att sådana inte står högt i kurs hos seriösa människor som söker närhet och har en önskan om att vara ensamma på täppan! Sådana människor får nog ibland stanna kvar i sin sjuka ensamhet i cybervärlden utan riktiga, levande relationer.

Vill man lösa Palmemordet?

Nog är vi väl många som frågar oss om det egentligen är så att man inte vill lösa mordet på Olof Palme.
I ett land som är så litet som vårt, med 225 hyllmeter utredningsmaterial och med ett mord mitt i centrala staden ter det hela sig faktiskt löjligt, gör det inte det.
Det framkom ju också i programmet med Leif GW Persson att det fanns vissa spår som man överhuvudtaget inte tog tag i.
Vad döljer man för folket?

Granska Svenska kyrkans ledning!

36 miljoner (!!!) kronor har utköpen av anställda på riksnivå inom Svenska kyrkan kostat under åren 2009-2010!Detta borde tala sitt tydliga språk!
När ska röster höjas ordentligt mot Svenska kyrkans ledning?
Det har varit tid för detta länge, länge...

Dagen efter Palmemordet

Jag glömmer aldrig morgonen efter Palmemordet. Eftersom jag skulle iväg till Skåne var jag tidigt vid brevlådan. Rubrikerna chockade mig, inte minst som jag då var aktiv socialdemokrat.
Tidigt ringde min väninna och undrade om jag hade läst tidningen. Men det var inte mordet hon menade utan en förlovningsannons. Hur vad detta möjligt?
Mannen, som jag var djupt förälskad i, hade brutit med mig bara ett par veckor tidigare med ett brev där han påstod att jag måste vara psykiskt sjuk som inbillade mig att han var otrogen och därför kollade honom.
Och här stod nu hans förlovningsannons i tidningen! Hur snabbt kan man förlova sig? Det måste väl ha varit snabbt, för det var ju bara dagar sedan brevet till mig...
Jag kollade runt lite, men fick inte höra att någon annan kände till denna kvinna.
En man på över 50 år. Flygare och  marinofficer.
Jag förväntade mig stadga och pålitlighet.
Och samma dag som detta gräsliga mord finns i tidningen står denna, för mig så hemska, annons.
Sådant glömmer man väl aldrig någonsin!

En samhällsfara?

Varje svensklärare vet hur det kan låta.
-Men det står ju där!
Ja och nej, något står men i sitt sammanhang betyder det inte samma sak som om man plockar ut det ur sitt sammanhang.
Men det är inte bara elever i skolan som ibland har brister i läsförståelsen. Man kan upptäcka detta ganska ofta även i den vuxna befolkningen. Man läser selektivt, har ingen förmåga att se essensen eller läsa mellan raderna och man ser inte helheten.
Egentligen är detta en stor samhällsfara, för många saker som skrivs blir totalt missuppfattade av människor som inte har förstått vad som egentligen har menats.

Ett sista inlägg

Jag har idag skrivit ett sista inlägg på Metrobloggen adress
www.metrobloggen.se/lilatankar. Därefter kommer jag att skriva här.

Ny identitet

Det är en lite märklig känsla att byta blogg, men metrobloggen ska lägga ner så det är bäst att vänja sig vid skilsmässan. Så är det ju alltid när man står inför något nytt, och så känns det ikväll efter nästan tre års bloggande på den tidigare bloggen.
Jag ska kanske hålla en mera poetisk stil och ha lite dikter och kortnoveller här också. Annars publicerar jag ju sådant i skrivarklubbens tidskrifter eller årsskrifter.

Så vänder jag blad

Detta är min nya blogg, och här kommer du att kunna följa mina tankar och funderingar.
Välkommen!