Där var det verkligen fullt ös med fantastisk körsång, härlig allsång och annan musik. God fika och trevligt umgänge gav mersmak för mig som inte varit på mötena sedan förra årsmötet.
På bilden är bara halva kören.
torsdag 27 april 2017
Fullt ös på Spf
Det hade nog inte varit många utifrån som hade trott att de var på en pensionärssammankomst om de hade kommit till oss i Spf i min by idag.
Där var det verkligen fullt ös med fantastisk körsång, härlig allsång och annan musik. God fika och trevligt umgänge gav mersmak för mig som inte varit på mötena sedan förra årsmötet.
På bilden är bara halva kören.
Där var det verkligen fullt ös med fantastisk körsång, härlig allsång och annan musik. God fika och trevligt umgänge gav mersmak för mig som inte varit på mötena sedan förra årsmötet.
På bilden är bara halva kören.
Trött på osakligheterna
Nu ska jag ha läst något meningsutbyte om fossila bränslen, och detta ska ha gjort att jag har skrivit om nedvärderingar från en kommentator av blogginnehavaren som skrev om detta.
Jag vet inte vad detta är för blogginlägg. Det är i vart fall inget jag har läst.
En del människor verkar jaga folk som de kan trakassera och nedvärdera. Vi ser det så gott som dagligen på f.d. ölandsprästens blogg, där ett gäng verkar ligga i bakhåll färdiga för samma eller ett nytt byte.
Den omskrivne debattören har hittat ett byte i en stackars kommunalpolitisk s-märkt man i Norrland som han ständigt försöker överglänsa och vars obetydlighet (vad han nu vet om detta?) han försöker påvisa. Men det är väl så man gör sig välkänd inom de politiska partierna? Eller? Det gör nog att andra gärna vill ha en till förtroendeuppdrag!!! Puh!
Jag vet inte vad detta är för blogginlägg. Det är i vart fall inget jag har läst.
En del människor verkar jaga folk som de kan trakassera och nedvärdera. Vi ser det så gott som dagligen på f.d. ölandsprästens blogg, där ett gäng verkar ligga i bakhåll färdiga för samma eller ett nytt byte.
Den omskrivne debattören har hittat ett byte i en stackars kommunalpolitisk s-märkt man i Norrland som han ständigt försöker överglänsa och vars obetydlighet (vad han nu vet om detta?) han försöker påvisa. Men det är väl så man gör sig välkänd inom de politiska partierna? Eller? Det gör nog att andra gärna vill ha en till förtroendeuppdrag!!! Puh!
onsdag 26 april 2017
Att lite göra bort sig
En gång gjorde jag nästan bort mig- eller gjorde lite bort mig- inför en av de kända lokalreportrarna på en småländsk ort. Jag sade nämligen att jag "bara" hade gått på Poppius journalistskola. Det hade nämligen hen också gjort!
Nåväl, jag gick fackkursen, ett halvt år, vid 49 års ålder. Kursen var dyr, men jag tror att det var många sökanden. Jag hade då frilansat på en lokaltidning i tre år, vilket förmodligen gjorde dels att jag kom in och dels att jag inte läste grundkursen. Jag minns inte riktigt hur det var med den saken. Detta jobb var i och för sig en bra skola, bara det! Men jag hade inte lärt mig de pressetiska reglerna i jobbet utan på skolan.
Senare har jag också varit på Poppius på en redaktörskurs.
Poppius är ärevördigt! Där har många kända journalister och författare gått. Jag får fortfarande information om kurser hos dem.
Själv tyckte jag nog att jag lärde mig en hel del det halva året.
Och så har jag ett fint intyg! Jag har dessutom andra mediakurser som jag har fått gå genom förtroendeuppdrag- ofta en bra plattform för utbildningar..
Nåväl, jag gick fackkursen, ett halvt år, vid 49 års ålder. Kursen var dyr, men jag tror att det var många sökanden. Jag hade då frilansat på en lokaltidning i tre år, vilket förmodligen gjorde dels att jag kom in och dels att jag inte läste grundkursen. Jag minns inte riktigt hur det var med den saken. Detta jobb var i och för sig en bra skola, bara det! Men jag hade inte lärt mig de pressetiska reglerna i jobbet utan på skolan.
Senare har jag också varit på Poppius på en redaktörskurs.
Poppius är ärevördigt! Där har många kända journalister och författare gått. Jag får fortfarande information om kurser hos dem.
Själv tyckte jag nog att jag lärde mig en hel del det halva året.
Och så har jag ett fint intyg! Jag har dessutom andra mediakurser som jag har fått gå genom förtroendeuppdrag- ofta en bra plattform för utbildningar..
En inspirerande dag
Idag har jag haft en mycket inspirerande dag.
Först på eftermiddagen var jag och såg och lyssnade på
"Tea for Two" på ett serviceboende i Kallinge. En härlig föreställning och ett mycket proffsigt framträdande av mitt kusinbarn Ann-Sofi Härstedt.
Först på eftermiddagen var jag och såg och lyssnade på
"Tea for Two" på ett serviceboende i Kallinge. En härlig föreställning och ett mycket proffsigt framträdande av mitt kusinbarn Ann-Sofi Härstedt.
Sedan körde jag till Tingsryd och åt kvällsmackor på Börjes.
Slutligen var jag på ett inspirerande skrivarklubbsmöte i Tingsryds skrivarklubb.
Där läste vi idag bland annat ut gamla Gåspennan (-or).
Denna från 1988.
Och så körde jag hem till en irriterad katt! Servicen brast idag!
Vänlighet och artighet helar
Min mentala utmattning efter flera års kamp, nedvärderingar och påhopp börjar släppa.
Trevliga kommentarer och artiga och tillmötesgående mejl och så insikten om att jag har många vänner, även om jag inte alltid umgås regelbundet med dem, värmer.
Tänk vad ett "Du är så välkommen!" betyder mycket!
Igår fortsatte jag att läsa Eva Rusz´s bok "Relationspsykopaten" och kunde konstatera att många kvinnor är helt otroliga i vad de står ut med. Men varför gör vi kvinnor detta? Varför stannar vi i relationer som vi inte mår bra i? Varför låter vi oss duperas till att gång på gång återvända till något totalt destruktiv?
Och hur kan andra tro på mannen som psykiskt kränker och misshandlar i stället för på kvinnan som utsätts för detta.
Det verkar vara vanligt att sådana män ringer och skriver till folk runt kvinnan, till familj, arbetskamrater och vänner och förklarar hur oskyldiga de själva är och att kvinnan är mer eller mindre otillräknelig.
Jodå, sådant har man hört om f.d. relationer som en del män har haft. Och som en gammal väninna en gång sade apropå detta fenomen, så blir man sedan så förvånad om man träffar på den omtalade kvinnan, som verkar helt normal.
Ja, det är mycket man kan fundera över.
Fortfarande känner jag mig halvt förlamad och har svårt att ta tag i vardagliga göromål.
Men det går framåt, mer och mer för varje dag. Vissa saker måste jag göra, och det är bra. Som ordförande i Skrivarklubben måste jag hålla styrelsemöten och skicka ut handlingar till dessa, och
även om verksamheten med guidning för närvarande har lagts på is har jag ju kvar min firma.
Trevliga kommentarer och artiga och tillmötesgående mejl och så insikten om att jag har många vänner, även om jag inte alltid umgås regelbundet med dem, värmer.
Tänk vad ett "Du är så välkommen!" betyder mycket!
Igår fortsatte jag att läsa Eva Rusz´s bok "Relationspsykopaten" och kunde konstatera att många kvinnor är helt otroliga i vad de står ut med. Men varför gör vi kvinnor detta? Varför stannar vi i relationer som vi inte mår bra i? Varför låter vi oss duperas till att gång på gång återvända till något totalt destruktiv?
Och hur kan andra tro på mannen som psykiskt kränker och misshandlar i stället för på kvinnan som utsätts för detta.
Det verkar vara vanligt att sådana män ringer och skriver till folk runt kvinnan, till familj, arbetskamrater och vänner och förklarar hur oskyldiga de själva är och att kvinnan är mer eller mindre otillräknelig.
Jodå, sådant har man hört om f.d. relationer som en del män har haft. Och som en gammal väninna en gång sade apropå detta fenomen, så blir man sedan så förvånad om man träffar på den omtalade kvinnan, som verkar helt normal.
Ja, det är mycket man kan fundera över.
Fortfarande känner jag mig halvt förlamad och har svårt att ta tag i vardagliga göromål.
Men det går framåt, mer och mer för varje dag. Vissa saker måste jag göra, och det är bra. Som ordförande i Skrivarklubben måste jag hålla styrelsemöten och skicka ut handlingar till dessa, och
även om verksamheten med guidning för närvarande har lagts på is har jag ju kvar min firma.
Riktigt obehagligt
Ja, det är faktiskt riktigt obehagligt att kommentera på f.d. ölandsprästens blogg. Det känns som om det ligger vilddjur i bakhåll färdiga att flåsande sätta tänderna i en. Där har vi Antony, en till synes underlig person med behov av ständiga uppkastningar om Svenska kyrkan, fastän han påstår att han är katolik. Är han medlem i Katolska kyrkan får de nog skämmas för honom.
Sedan har vi någon biskop Göran ( i misssionsprovinsen?) som ploppar upp. Vad är det för sorts biskopar de har? Och så kommer Elisabeth, alltid färdig att ställa upp när det luktar lite drev.
Sedan har vi HH som verkar ha totalkoll på mig. Han minns saker som jag har skrivit för länge sedan - påstår han- som jag själv inte minns och knappast heller kan ha menat.
Vad är det för folk som ständigt figurerar där? Frustrerade personer som försöker få utlopp för sina frustrationer genom att hacka på än den ene än den andre?
Sedan kan man naturligtvis fundera över varför BOD hänger kvar där. Gillar han att bli påhoppad?
En märklig samling! Och otrevligt är det att försöka tränga sig in med en kommentar! Jag ska försöka avstå en annan gång!
Sedan har vi någon biskop Göran ( i misssionsprovinsen?) som ploppar upp. Vad är det för sorts biskopar de har? Och så kommer Elisabeth, alltid färdig att ställa upp när det luktar lite drev.
Sedan har vi HH som verkar ha totalkoll på mig. Han minns saker som jag har skrivit för länge sedan - påstår han- som jag själv inte minns och knappast heller kan ha menat.
Vad är det för folk som ständigt figurerar där? Frustrerade personer som försöker få utlopp för sina frustrationer genom att hacka på än den ene än den andre?
Sedan kan man naturligtvis fundera över varför BOD hänger kvar där. Gillar han att bli påhoppad?
En märklig samling! Och otrevligt är det att försöka tränga sig in med en kommentar! Jag ska försöka avstå en annan gång!
tisdag 25 april 2017
Skrämmande okunskap
Som vanligt är det nästan omöjligt att kommentera något. Ord som man inte har sagt läggs i ens mun. HUR skulle jag ha kunnat veta något om förhållandena i Visby domkyrkoförsamling?
Ärligt talat så skiter jag fullständigt i dem!
Men jag gillar inte en ensidig och tendensiös journalistik.
Ingen seriös journalist skriver om någon som kommer "gråtande och skrikande in i rummet" och någon annan som svarar med lugn röst. Detta är riktigt dålig veckotidningsjournalistik och är inte värdigt tidningen Dagen. Dessutom är det ju relaterat i andra hand!!! Det hade möjligtvis kunnat passera som en ögonvittnesskildring av något dramatiskt.
Men det kusliga är att så många inte tycks förstå vad som gjorde att artikeln fälldes och att fällningen inte har med sanningshalten i personalproblemen att göra. Den blev inte fälld för att innehållet var lögn, utan för att de omtalade inte samtidigt fick ge sitt genmäle! Detta med genmäle är mycket grundläggande inom journalistiken. Har man missat det har man inte mycket journalistisk kunskap!
Ärligt talat så skiter jag fullständigt i dem!
Men jag gillar inte en ensidig och tendensiös journalistik.
Ingen seriös journalist skriver om någon som kommer "gråtande och skrikande in i rummet" och någon annan som svarar med lugn röst. Detta är riktigt dålig veckotidningsjournalistik och är inte värdigt tidningen Dagen. Dessutom är det ju relaterat i andra hand!!! Det hade möjligtvis kunnat passera som en ögonvittnesskildring av något dramatiskt.
Men det kusliga är att så många inte tycks förstå vad som gjorde att artikeln fälldes och att fällningen inte har med sanningshalten i personalproblemen att göra. Den blev inte fälld för att innehållet var lögn, utan för att de omtalade inte samtidigt fick ge sitt genmäle! Detta med genmäle är mycket grundläggande inom journalistiken. Har man missat det har man inte mycket journalistisk kunskap!
Men sätt ner foten, människa!
Så skulle jag gärna vilja säga till en av s-bloggarna som gång på gång blir utsatt för kränkningar och förolämpningar av en bekant till mig. Varför tolererar han detta?
Behovet att spela i överläge och trakassera blogginnehavaren för att förminska honom är så uppenbart.
Det verkar som om ordmängden skulle göra att man har mera rätt än andra och att om man förminskar de andra, så växer man själv.
Själv har jag nu flera gånger fått höra att jag inte "når upp till hans nivå", trots mina fina betyg. Och att jag är avundsjuk på detta!!! Saken är naturligtvis att jag inte ägnar mitt liv åt orealistiska och fantasifulla utläggningar om allt möjligt.Jag har annat att syssla med än med fantasivärldar.
Man kan kanske tycka att det är synd om någon inte har fått visa "sin nivå" genom fina betyg. De är ju i alla fall en trygghet att andra också har bedömt en kompetent när man har visat vad man kan! Så känner jag betygen/akademiska examina som en bekräftelse på att jag kan vissa saker.
En sak har livet lärt mig. Man ska sätta ner foten! En gång i tiden var jag dålig på det, men jag har blivit bättre.
I natt läste jag om relationspsykopater, en nyinskaffad bok. Jag ska fortsätta med det idag.
Fast solen skiner här idag, det förpliktigar också! Jag måste ut!
Behovet att spela i överläge och trakassera blogginnehavaren för att förminska honom är så uppenbart.
Det verkar som om ordmängden skulle göra att man har mera rätt än andra och att om man förminskar de andra, så växer man själv.
Själv har jag nu flera gånger fått höra att jag inte "når upp till hans nivå", trots mina fina betyg. Och att jag är avundsjuk på detta!!! Saken är naturligtvis att jag inte ägnar mitt liv åt orealistiska och fantasifulla utläggningar om allt möjligt.Jag har annat att syssla med än med fantasivärldar.
Man kan kanske tycka att det är synd om någon inte har fått visa "sin nivå" genom fina betyg. De är ju i alla fall en trygghet att andra också har bedömt en kompetent när man har visat vad man kan! Så känner jag betygen/akademiska examina som en bekräftelse på att jag kan vissa saker.
En sak har livet lärt mig. Man ska sätta ner foten! En gång i tiden var jag dålig på det, men jag har blivit bättre.
I natt läste jag om relationspsykopater, en nyinskaffad bok. Jag ska fortsätta med det idag.
Fast solen skiner här idag, det förpliktigar också! Jag måste ut!
Det jag inte vet
Självklart vet jag inget om de faktiska förhållandena i domkyrkoförsamlingen i Visby, vilka kritiserades av SLJ 2015 i en artikel som blev PO - anmäld och fälld. Det har jag aldrig vetat.
Vad jag kan bedöma- och det kan jag tydligen- var den usla kvalitén på artikeln, där skribenten berättade vad någon/några sagt och om händelser relaterade från enbart ett håll. Så arbetar ingen seriös journalist.
Det borde kanske rensas upp i journalistträsket så att vi fick en trovärdig massmedial bevakning i landet! Autodidakter i all ära, men de kan vara lite farliga om de går ut på djupa vatten!
Vad jag kan bedöma- och det kan jag tydligen- var den usla kvalitén på artikeln, där skribenten berättade vad någon/några sagt och om händelser relaterade från enbart ett håll. Så arbetar ingen seriös journalist.
Det borde kanske rensas upp i journalistträsket så att vi fick en trovärdig massmedial bevakning i landet! Autodidakter i all ära, men de kan vara lite farliga om de går ut på djupa vatten!
måndag 24 april 2017
Andra minns
När det gäller debatten om artikeln 2015 av Sofia Lilly Jönsson kom jag inte ihåg att jag hade varit så aktiv i denna på bloggardag. Men andra mindes. Signaturen HH upplyste mig om detta och fick mig att gå tillbaka både där och här på min egen blogg.
Givetvis hade jag sett hur osaklig artikeln var och att det saknades genmälen. Man kan ju inte bara ta en (eller flera) persons uppfattning och skriva ner den, och sedan påstå att man har gjort seriös research utan att motparten har fått tillfälle till genmäle.
Dessutom kan något betraktas som förtal även om det är sant!
Men det är endast den som berörs, är förtalad, som kan anmäla förtal!
Artikeln klandrades ju också av PO. Artikeln blev fälld. Givetvis får man ju säga!
Dag S. däremot tyckte att den var "ett ovanligt kompetent journalistiskt arbete"!!! Bristen på insikt och kunskap lyser!
Givetvis hade jag sett hur osaklig artikeln var och att det saknades genmälen. Man kan ju inte bara ta en (eller flera) persons uppfattning och skriva ner den, och sedan påstå att man har gjort seriös research utan att motparten har fått tillfälle till genmäle.
Dessutom kan något betraktas som förtal även om det är sant!
Men det är endast den som berörs, är förtalad, som kan anmäla förtal!
Artikeln klandrades ju också av PO. Artikeln blev fälld. Givetvis får man ju säga!
Dag S. däremot tyckte att den var "ett ovanligt kompetent journalistiskt arbete"!!! Bristen på insikt och kunskap lyser!
Att skilja på sak och sak- om en PO-anmälan
För två år sedan skrev Sofia Lilly Jönsson en artikel i tidningen Dagen om förhållandena i domkyrkoförsamlingen i Visby.
Artikeln- jag har just läst den igen- var en blandning av saklighet och skvaller. Namngivna personer blev integritetskränkande omskrivna, exempelvis hade någon gråtande lämna ett rum etcetera. Dessa personer fick inte komma till tals, vilket de givetvis skulle ha fått göra enligt god publicistisk sed.
Detta gjorde att artikeln JO- anmäldes och blev fälld. Det hade ju inget med faktiska förhållanden att göra!
Nu har tydligen tidningen Journalisten konstaterat att förhållandena har visat sig vara riktiga.
Men detta är ingen upprättelse för skribenten!
Det var utformningen av artikeln som kritiserades!
Och det förvånar mig mycket att tidningen Dagen tog in den i det skick den var skriven. Man kan inte skriva på skvaller och andra-hands uppgifter på det sättet och inte låta de omtalade personerna komma till tals.
Gör man det vet man inte mycket om etiken inom journalistiken!
Artikeln- jag har just läst den igen- var en blandning av saklighet och skvaller. Namngivna personer blev integritetskränkande omskrivna, exempelvis hade någon gråtande lämna ett rum etcetera. Dessa personer fick inte komma till tals, vilket de givetvis skulle ha fått göra enligt god publicistisk sed.
Detta gjorde att artikeln JO- anmäldes och blev fälld. Det hade ju inget med faktiska förhållanden att göra!
Nu har tydligen tidningen Journalisten konstaterat att förhållandena har visat sig vara riktiga.
Men detta är ingen upprättelse för skribenten!
Det var utformningen av artikeln som kritiserades!
Och det förvånar mig mycket att tidningen Dagen tog in den i det skick den var skriven. Man kan inte skriva på skvaller och andra-hands uppgifter på det sättet och inte låta de omtalade personerna komma till tals.
Gör man det vet man inte mycket om etiken inom journalistiken!
Klandras för reportage om kyrkostrid på Gotland
Hembygdsföreningar, dem gillar jag!
Samtidigt som en del förtroendevalda simmar runt i höga arvoden finns det en grupp människor, som ofta gör ett ovärderligt arbete med att dokumentera och samla in material i sin hembygd, vilka jag sällan tror är arvoderade.
Jag tänker nu på hembygdsföreningarna runt om i landet.
Själv är jag med i två stycken; den i min hemby och den i Ronneby. Men jag har också viss insyn i andra genom folk i skrivarklubben, som är med i hembygdsföreningar, och jag har också guidat några.
Medlemmarna här är vad jag har sett riktiga eldsjälar som drivs av sitt genuina intresse för sin bygd. Ibland kommer det fram väldigt roliga historier också. Med stor värme och humor berättade en medlem i vår klubb på vårt förra berättarcafé i juletid om gamla original i sin by. Det fanns ingen elakhet alls i berättelserna, som var mycket roliga och gav oss många glada skratt.
Vilken tur att det fortfarande finns människor som jobbar ideellt!
Jag tänker nu på hembygdsföreningarna runt om i landet.
Själv är jag med i två stycken; den i min hemby och den i Ronneby. Men jag har också viss insyn i andra genom folk i skrivarklubben, som är med i hembygdsföreningar, och jag har också guidat några.
Medlemmarna här är vad jag har sett riktiga eldsjälar som drivs av sitt genuina intresse för sin bygd. Ibland kommer det fram väldigt roliga historier också. Med stor värme och humor berättade en medlem i vår klubb på vårt förra berättarcafé i juletid om gamla original i sin by. Det fanns ingen elakhet alls i berättelserna, som var mycket roliga och gav oss många glada skratt.
Vilken tur att det fortfarande finns människor som jobbar ideellt!
söndag 23 april 2017
Ja, alltså...
till slut tröttnar man på att bara stillatigande ta skit! Då gör jag som andra som utsätts för näthat och mobbning; jag lägger ut det!
Det var förvisso inte trevligt alls att vara med i ett mediadrev förra året. Dessutom var ju hela mitt innehåll i insändaren förvrängt! Jag kritiserade Prides utformning, som jag tycker alltför mycket lutar åt dekadens och ohämmad, sexuell frigörelse. Detta gagnar inte saken som sådan! Alla som känner mig vet att jag har kämpat för homosexuellas rättigheter i många år.
Det vet LFL också! Han, som själv var mycket aktiv i stöttningen av Åke Green, har jag fått veta. Jag debatterade mot Åke Green.
Givetvis hade jag många som stöttade mig i debatten, och det var inte bara heterosexuella.
Så någon "driftkucku", som LFL skriver, var jag ju knappast!
Man tröttnar på elakheter! Jag är värd bättre än att utsättas för sådan här skit! Det ska bli skönt att så småningom få avstånd till allt detta elände. Ännu är det alltför nära i tiden.
Det var förvisso inte trevligt alls att vara med i ett mediadrev förra året. Dessutom var ju hela mitt innehåll i insändaren förvrängt! Jag kritiserade Prides utformning, som jag tycker alltför mycket lutar åt dekadens och ohämmad, sexuell frigörelse. Detta gagnar inte saken som sådan! Alla som känner mig vet att jag har kämpat för homosexuellas rättigheter i många år.
Det vet LFL också! Han, som själv var mycket aktiv i stöttningen av Åke Green, har jag fått veta. Jag debatterade mot Åke Green.
Givetvis hade jag många som stöttade mig i debatten, och det var inte bara heterosexuella.
Så någon "driftkucku", som LFL skriver, var jag ju knappast!
Man tröttnar på elakheter! Jag är värd bättre än att utsättas för sådan här skit! Det ska bli skönt att så småningom få avstånd till allt detta elände. Ännu är det alltför nära i tiden.
lördag 22 april 2017
Bloggsvar o annat
Om
någon lider av megalomani så är det du. För visserligen blev du omtalad i media
över hela Sverige för ett år sedan, men det var som drifkucku och påstådd
homofob, och inte för något som uppskattades.
Kanske är du avundsjuk för att du inte når upp till min nivå, trots alla dina fina betyg. Kanske är det en fråga om begåvning? Varför bränner du ut dig på det här dumma sättet?
Ovanstående svar på mitt blogginlägg har troligen skickats fel. Det kom som mejl och inte som en kommentar. Men eftersom det alldeles uppenbart är en kommentar från LFL lägger jag ut den här.
Upprepar också meddelandet på min e-post i morse
"Du är inte till någon glädje!"
Nog finns det många sätt för en som kallar sig kristen att visa människokärlek!
Kanske är du avundsjuk för att du inte når upp till min nivå, trots alla dina fina betyg. Kanske är det en fråga om begåvning? Varför bränner du ut dig på det här dumma sättet?
Ovanstående svar på mitt blogginlägg har troligen skickats fel. Det kom som mejl och inte som en kommentar. Men eftersom det alldeles uppenbart är en kommentar från LFL lägger jag ut den här.
Upprepar också meddelandet på min e-post i morse
"Du är inte till någon glädje!"
Nog finns det många sätt för en som kallar sig kristen att visa människokärlek!
Förvanskningar, lögner och fantasier
Vi vet väl alla vilka stora problem de sociala medierna,och bloggarna, ger idag. Folk kan ju skriva precis vad som helst om en.
Frånsett mediadrevet förra året, när jag kritiserade Prides utformning, har jag inte råkat så illa ut. Vad jag vet, får jag väl säga, för jag läser nog inte allt.
Desto värre har jag råkat ut på senaste exets blogg. En gång polisanmälde jag, för lögnerna var för grova. De innehöll då flera falska sakuppgifter. Givetvis hjälpte inte detta. Sådana bagateller som att man öppet ljuger om någon intresserar inte polisen. Åklagaren tog inte ens in underlaget.
Nu kör han vidare med lögner och trakasserier. Och nu gäller lögnerna inte bara mig, utan också en av mina gäster som var här i februari. Vad gäller mig var det något igår om kassörskor som hade lett mot honom, som jag hade blivit irriterad över. Jag vet inte vad det handlar om. När vi har handlat ihop har jag för det mesta betalat, och han packat, såvida han inte ensam har handlat medan jag har väntat i bilen.Vi har olika affärer som vi gör inköp i.
Jag blir bara trött! Det är verkligen, som jag skrev tidigare, som att slåss mot väderkvarnar. Varför kan han inte bara låta mig vara ifred? Eller gillar han att försöka plåga folk?
I morse när jag öppnade min mejlkorg fanns det bara några ord
"Du är inte till någon glädje!" Men då så... ? Visst ter det hela sig bara sjukt!? Och givetvis hade jag med eftertryck kunnat svara "Tack detsamma!"
Två månader har gått, men han säger sig fortfarande inte ha fattat att relationen är över!
Frånsett mediadrevet förra året, när jag kritiserade Prides utformning, har jag inte råkat så illa ut. Vad jag vet, får jag väl säga, för jag läser nog inte allt.
Desto värre har jag råkat ut på senaste exets blogg. En gång polisanmälde jag, för lögnerna var för grova. De innehöll då flera falska sakuppgifter. Givetvis hjälpte inte detta. Sådana bagateller som att man öppet ljuger om någon intresserar inte polisen. Åklagaren tog inte ens in underlaget.
Nu kör han vidare med lögner och trakasserier. Och nu gäller lögnerna inte bara mig, utan också en av mina gäster som var här i februari. Vad gäller mig var det något igår om kassörskor som hade lett mot honom, som jag hade blivit irriterad över. Jag vet inte vad det handlar om. När vi har handlat ihop har jag för det mesta betalat, och han packat, såvida han inte ensam har handlat medan jag har väntat i bilen.Vi har olika affärer som vi gör inköp i.
Jag blir bara trött! Det är verkligen, som jag skrev tidigare, som att slåss mot väderkvarnar. Varför kan han inte bara låta mig vara ifred? Eller gillar han att försöka plåga folk?
I morse när jag öppnade min mejlkorg fanns det bara några ord
"Du är inte till någon glädje!" Men då så... ? Visst ter det hela sig bara sjukt!? Och givetvis hade jag med eftertryck kunnat svara "Tack detsamma!"
Två månader har gått, men han säger sig fortfarande inte ha fattat att relationen är över!
Hur ska det gå?
Idag skulle jag ha varit på begravning av en av våra trognaste medlemmar i Skrivarklubben. Men jag vaknade med halsont, kände mig illamående och allmänt risig så jag kunde inte gå.
Samtidigt undrar jag vad som händer framöver. Sedan Mr gjort sig själv portad här, kommer ju ingen att bo här tidvis. Och mina barn och släkten är långt borta. Närmast är min bror när de är i fritidshuset i Småland, men de är också gamla. Det kommer nog att bli många ensamma helger och högtider, kan jag misstänka- om jag lever. Jag har inte riktigt orken alltid att resa iväg och inte heller att ta tag i det sociala livet, när det inte finns naturliga anknytningar. Att bo ensam kräver aktivitet om man inte ska vara ensam. Jag kan inte gå ner i en cafeteria och dricka kaffe med gamlingar, som är mer eller mindre pratglada.
Nu känner jag mig ungefär som i ungdomen när den väninna som jag umgicks mest med flyttade till Italien. Jag skulle ha flyttat senare, men kom aldrig dit. Då kände jag mig vilsen till en början, innan jag hittade nytt umgänge.
Det får gärna komma en riddare på en vit häst av sig själv...
Samtidigt undrar jag vad som händer framöver. Sedan Mr gjort sig själv portad här, kommer ju ingen att bo här tidvis. Och mina barn och släkten är långt borta. Närmast är min bror när de är i fritidshuset i Småland, men de är också gamla. Det kommer nog att bli många ensamma helger och högtider, kan jag misstänka- om jag lever. Jag har inte riktigt orken alltid att resa iväg och inte heller att ta tag i det sociala livet, när det inte finns naturliga anknytningar. Att bo ensam kräver aktivitet om man inte ska vara ensam. Jag kan inte gå ner i en cafeteria och dricka kaffe med gamlingar, som är mer eller mindre pratglada.
Nu känner jag mig ungefär som i ungdomen när den väninna som jag umgicks mest med flyttade till Italien. Jag skulle ha flyttat senare, men kom aldrig dit. Då kände jag mig vilsen till en början, innan jag hittade nytt umgänge.
Det får gärna komma en riddare på en vit häst av sig själv...
fredag 21 april 2017
Lider du av megalomani?
Storhetsvansinne, vanföreställning som består i att en person uppfattar sig som genial, förnäm eller speciellt utkorad för religiösa eller politiska stordåd.
Megalomani förekommer vid mani i samband med det maniska stämningsläget, som bisarr vanföreställning vid schizofreni, narcissistisk personlighetsstörning samt vid paranoiska syndrom.
Personer med storhetsvansinne kallas på engelska megalomaniacs, ett ord som också används om självcentrerade personer med alltför höga tankar om sig själv.
Ovanstående text hittade jag på nätet om MEGALOMANI, det vill säga storhetsvansinne.
För omvärlden kan det naturligtvis förefalla löjligt när en person inbillar sig att hen har en speciell position, som personen alldeles uppenbart inte har. När man tror att idéer som något parti kommer med kommer från en själv utan att man på något sätt är knuten till det partiet som om företrädarna vore tankläsare eller satt och läste alla möjliga konstiga bloggar med alla möjliga konstiga idéer.
Jag undrar om inte också detta att man tror att någon genast har blivit förälskad i en för att hen tilltalar en eller samtalar med en är en släng av detta fenomen.
Man lever alltså i en falsk låtsasvärld om man lider av denna form av mani. I ens fantasi är man Någon som man faktiskt inte alls är. Kanske är det inte lätt för en själv att inse detta, men andra borde kanske ana det!
torsdag 20 april 2017
Respektlöst mot köer
Fridolin tycker inte att man behöver respektera att föräldrar har ställt sina barn i kö till de mest populära skolorna. Platserna ska i stället lottas ut, tycker han, för det är orättvist att en del barn har föräldrar som är förutseende.
Samma fenomen kan vi se i bostadsköer. Här går man ibland förbi mångåriga köer för att ge bostäder till eller till och med köpa dyra lägenheter till människor som är utan bostad och utan köplats! Rättvist???
Och hur går det med de stränga prövningar som blivande hyresgäster oftast ställs inför? De kan ju knappast gälla här!
Men nu ska jag berätta en hemlighet om varför det aldrig kan bli en helt jämlik skola. Jo, det är så att vissa barn är mera begåvade än andra, och begåvade barn har ofta lättare för att lära eller att bli framträdande inom sitt begåvningsområde och får därför bättre betyg och bättre kunskaper. Detta kan inga cirkuskonster i världen rätta till!
Samma fenomen kan vi se i bostadsköer. Här går man ibland förbi mångåriga köer för att ge bostäder till eller till och med köpa dyra lägenheter till människor som är utan bostad och utan köplats! Rättvist???
Och hur går det med de stränga prövningar som blivande hyresgäster oftast ställs inför? De kan ju knappast gälla här!
Men nu ska jag berätta en hemlighet om varför det aldrig kan bli en helt jämlik skola. Jo, det är så att vissa barn är mera begåvade än andra, och begåvade barn har ofta lättare för att lära eller att bli framträdande inom sitt begåvningsområde och får därför bättre betyg och bättre kunskaper. Detta kan inga cirkuskonster i världen rätta till!
Att köra i blindo
Jodå, det gick bra att köra bil, sade ögonläkaren igår efter att ha sprutat i något i mina ögon så att jag såg suddigt. Men jag skulle se sämre i solljuset, sade han.
Men vet läkarna hur man ser? Det måste de väl veta? Nog tyckte jag att det var otäckt att köra bil med de ögonen. Idag ser jag normalt igen, så klart.
Här finns ingen som kör mig eller som eventuellt kommer att köra mig till en operation. När Mr opererades för några år sedan körde jag honom flera gånger till Karlskrona.
Så är det att vara ensamboende och utan kontakter som kan köra. Mina vänner är mest äldre än jag och/eller har sina egna bekymmer. Om de inte är döda. Och barnen bor långt härifrån.
Tänkte att det har sina nackdelar att bo själv, men så tröstade jag mig med att om jag hade gift mig med någon av tonårskärlekarna, då hade jag varit änka för länge sedan! För så kan det ju också vara. Man har inga garantier för livslängden!
Min mycket gamla bil, som jag försöker behålla så länge som möjligt för att jag trivs så bra med den, och för att jag gärna vill ha en bil som jag inte behöver akta, har i alla år startat utmärkt.
Men de senaste åren har det kärvat ibland. Som i Stockholm i oktober 2015 när jag var djurvakt när dottern med äkta hälft var i N.Y. Då startade plötsligt inte bilen en dag. Den gången var Mr i närheten och kom till undsättning.
Igår sade det brruuum, brruum på flera stressande försök innan bileländet kom igång. Jag undrar vem som rasar först, jag, den gamla bilen eller den gamle katten.
Jag är fortfarande konfunderad över hur Mr totalt kunde missuppfatta en av mina gäster här i februari. Det var ett helt normalt samtal med frågor om var han bodde och hade bott. Vi satt alla runt samma bord och ingen kunde undvika att höra samtalet. Samma frågor fick jag för övrigt igår hos doktorn. Vad hade han gjort om en läkare hade ställt samma frågor? Förskräckt sprungit iväg på grund av inbillade baktankar?
Det är ganska skönt med människor som följer normala uppförandekoder! Vad som hände här begriper jag inte alls. Detta som ett komplement till konstiga saker på hans blogg, om någon läser den också.
På tal om bilen så är jag lite rädd ibland när jag ska ge mig ut. Dock lyckades jag ta mig till Kristianstad förra veckan för att träffa min gamla Rom- boende väninna som kom upp från sitt besök i Malmö. Vi träffas ibland halvvägs. Det var trevligt trots att vi hade svårt att ta oss in till centrum på grund av alla enkelriktningar. Vi visste ungefär var restaurangen, som vi tidigare hade besökt, låg, men det dröjde innan vi hittade vägen.
Men vet läkarna hur man ser? Det måste de väl veta? Nog tyckte jag att det var otäckt att köra bil med de ögonen. Idag ser jag normalt igen, så klart.
Här finns ingen som kör mig eller som eventuellt kommer att köra mig till en operation. När Mr opererades för några år sedan körde jag honom flera gånger till Karlskrona.
Så är det att vara ensamboende och utan kontakter som kan köra. Mina vänner är mest äldre än jag och/eller har sina egna bekymmer. Om de inte är döda. Och barnen bor långt härifrån.
Tänkte att det har sina nackdelar att bo själv, men så tröstade jag mig med att om jag hade gift mig med någon av tonårskärlekarna, då hade jag varit änka för länge sedan! För så kan det ju också vara. Man har inga garantier för livslängden!
Min mycket gamla bil, som jag försöker behålla så länge som möjligt för att jag trivs så bra med den, och för att jag gärna vill ha en bil som jag inte behöver akta, har i alla år startat utmärkt.
Men de senaste åren har det kärvat ibland. Som i Stockholm i oktober 2015 när jag var djurvakt när dottern med äkta hälft var i N.Y. Då startade plötsligt inte bilen en dag. Den gången var Mr i närheten och kom till undsättning.
Igår sade det brruuum, brruum på flera stressande försök innan bileländet kom igång. Jag undrar vem som rasar först, jag, den gamla bilen eller den gamle katten.
Jag är fortfarande konfunderad över hur Mr totalt kunde missuppfatta en av mina gäster här i februari. Det var ett helt normalt samtal med frågor om var han bodde och hade bott. Vi satt alla runt samma bord och ingen kunde undvika att höra samtalet. Samma frågor fick jag för övrigt igår hos doktorn. Vad hade han gjort om en läkare hade ställt samma frågor? Förskräckt sprungit iväg på grund av inbillade baktankar?
Det är ganska skönt med människor som följer normala uppförandekoder! Vad som hände här begriper jag inte alls. Detta som ett komplement till konstiga saker på hans blogg, om någon läser den också.
På tal om bilen så är jag lite rädd ibland när jag ska ge mig ut. Dock lyckades jag ta mig till Kristianstad förra veckan för att träffa min gamla Rom- boende väninna som kom upp från sitt besök i Malmö. Vi träffas ibland halvvägs. Det var trevligt trots att vi hade svårt att ta oss in till centrum på grund av alla enkelriktningar. Vi visste ungefär var restaurangen, som vi tidigare hade besökt, låg, men det dröjde innan vi hittade vägen.
onsdag 19 april 2017
I sin egen lilla bubbla
Det ska verkligen bli spännande att se vilka strategier socialdemokraterna ska ha för att vinna nästa val.
Kanske fortsätter de att sätta skygglappar på sig och förvanskar verkligheten?
Idag har vi fått veta att SD är Sveriges andra största parti- statistiskt säkerställt. Samtidigt läste jag just på en s-blogg att nationalsocialismen och högerpopulismen nu hade spelat ut sin roll. Men hallå! Vakna!
Det är många ytterst fantasirika idéer som kläcks på den bloggen av olika personer.
Ja, verkligheten kan förvisso vara svår att tolka för en del. Jag läste just på Mr´s blogg att han inte hade förstått att de gäster som var här - och som skulle komma hit- samtidigt som han var här i februari, kom för att fira min födelsedag om än en och några dagar för sent.Han förstod inte vad vi firade för något skriver han!? Då måste det ju ha varit mycket förvirrande för honom att vänner till mig kom till en bjudning dagen efter min födelsedag med presenter och gratulerade. Undrar vad han trodde att de gjorde här då?
Dessutom ställer han en fråga om jag har ångrat mig. JAG? Skulle jag ångra att han störtade iväg härifrån hals över huvud? Det var ju inte jag som gick! Ytterst märklig fråga!
Ja, vi är ju nu i en ålder, där man får se upp. Demensen kan smyga sig på. Den börjar ofta som aningar och krusningar på en vattenyta för att senare utvecklas till full storm!
Givetvis är det alltid jobbigt att gå ur en relation. I det här fallet har den ju- med vissa downperioder- varat i sju år. Men en dag kan man nå vägs ände. Dit nådde i vart fall jag. Enough is enough, som jag skrev tidigare!
Kanske fortsätter de att sätta skygglappar på sig och förvanskar verkligheten?
Idag har vi fått veta att SD är Sveriges andra största parti- statistiskt säkerställt. Samtidigt läste jag just på en s-blogg att nationalsocialismen och högerpopulismen nu hade spelat ut sin roll. Men hallå! Vakna!
Det är många ytterst fantasirika idéer som kläcks på den bloggen av olika personer.
Ja, verkligheten kan förvisso vara svår att tolka för en del. Jag läste just på Mr´s blogg att han inte hade förstått att de gäster som var här - och som skulle komma hit- samtidigt som han var här i februari, kom för att fira min födelsedag om än en och några dagar för sent.Han förstod inte vad vi firade för något skriver han!? Då måste det ju ha varit mycket förvirrande för honom att vänner till mig kom till en bjudning dagen efter min födelsedag med presenter och gratulerade. Undrar vad han trodde att de gjorde här då?
Dessutom ställer han en fråga om jag har ångrat mig. JAG? Skulle jag ångra att han störtade iväg härifrån hals över huvud? Det var ju inte jag som gick! Ytterst märklig fråga!
Ja, vi är ju nu i en ålder, där man får se upp. Demensen kan smyga sig på. Den börjar ofta som aningar och krusningar på en vattenyta för att senare utvecklas till full storm!
Givetvis är det alltid jobbigt att gå ur en relation. I det här fallet har den ju- med vissa downperioder- varat i sju år. Men en dag kan man nå vägs ände. Dit nådde i vart fall jag. Enough is enough, som jag skrev tidigare!
tisdag 18 april 2017
Magdalena Andersson, vilka är "Sverige" som det går bra för?
Vilka är "Sverige", Magdalena Andersson? Är det de gamla som svälter på äldreboendena för att de inte får näringsriktig mat? Är det pensionärerna som inte kan leva på sin pension? Är det de som få vänta så länge på vård att de dör i väntan?
Är det för alla dem som har stått mer än tio år i bostadskö och ännu inte har fått någon bostad?
Vilka är ditt "Sverige"? Bara pinsamt snack!
Är det för alla dem som har stått mer än tio år i bostadskö och ännu inte har fått någon bostad?
Vilka är ditt "Sverige"? Bara pinsamt snack!
Inte för sådana som jag
Kommer någonsin politiken att handla om sådana som jag?
Vi är säkert ganska många, dessutom.
Det är vi som har mer än 14 000 kronor i pension. Vi får ingen skattesänkning.
Vi får inte heller bostadsbidrag- i vart fall får inte jag det.
Varför ska sådana som jag betala så mycket mer i skatt än de som arbetar gör? Räknas vi inte?
Vi är säkert ganska många, dessutom.
Det är vi som har mer än 14 000 kronor i pension. Vi får ingen skattesänkning.
Vi får inte heller bostadsbidrag- i vart fall får inte jag det.
Varför ska sådana som jag betala så mycket mer i skatt än de som arbetar gör? Räknas vi inte?
Egenterapi i bloggandet
Egentligen vet jag inte om mitt bloggande ger någon något.
För mig är det nog mest egenterapi just nu.Jag har tappat tilltron till det samhälle jag lever i. Det är ju fullständigt bisarrt. När vi just har upplevt ett terrordåd lär en undersökning visa att invånare anser att samhället är på rätt väg!!!
I någon sorts märkligt kamouflage över de verkliga förhållandena, nämligen att en person som borde ha varit utvisad begår terrorbrott, hyllas statsministern, ytterst ansvarig, som landsfader och hjälte. Är folk helt sjuka i huvudet?
Samtidigt som horder gråter och lämna blommor för att hedra terroroffren, som om det vore deras egna anhöriga som hade dött, blir vice ordförande i FI trakasserad och hotad. 70% av kvinnliga krönikörer och ledarskribenter har enligt uppgift hotats och trakasserats.Lärare funderar på att sluta för att de har mordhotats av elever. Barn och unga mobbar varandra! Bra samhälle? Kärlek? Kärlek är inte att gå och lägga blommor när någon dött. Det är något helt annat! Vi möter inte våldet med kärlek genom att gråta utan i handling!
Jag är trött på falskt känslomos!
Och jag är arg på mig själv som inte mycket tidigare lämnade en relation, som vid så många tillfällen skadat mig. Men å andra sidan är väl förstörelse av någons födelsedagsfirande definitivt ingen kärlekshandling.Så får man svart på vitt på hur relationen egentligen var; känslolös.
Jag jämför detta med när jag slutade röka. Innan det definitiva slutet hade jag gjort flera uppehåll. En gång tre år, en gång tretton år. Så åkte jag dit igen efter en enda cigarrett. Men slutet blev en ambulansfärd med 200 i puls efter att ha rökt en fimp och gått upp tre våningar utan hiss. Då tog det definitivt slut. Det är nu 21 år sedan, så nu lär faran vara över. Ibland ska det till något mycket drastiskt för att man ska få slut på något som inte är bra för en.
För mig är det nog mest egenterapi just nu.Jag har tappat tilltron till det samhälle jag lever i. Det är ju fullständigt bisarrt. När vi just har upplevt ett terrordåd lär en undersökning visa att invånare anser att samhället är på rätt väg!!!
I någon sorts märkligt kamouflage över de verkliga förhållandena, nämligen att en person som borde ha varit utvisad begår terrorbrott, hyllas statsministern, ytterst ansvarig, som landsfader och hjälte. Är folk helt sjuka i huvudet?
Samtidigt som horder gråter och lämna blommor för att hedra terroroffren, som om det vore deras egna anhöriga som hade dött, blir vice ordförande i FI trakasserad och hotad. 70% av kvinnliga krönikörer och ledarskribenter har enligt uppgift hotats och trakasserats.Lärare funderar på att sluta för att de har mordhotats av elever. Barn och unga mobbar varandra! Bra samhälle? Kärlek? Kärlek är inte att gå och lägga blommor när någon dött. Det är något helt annat! Vi möter inte våldet med kärlek genom att gråta utan i handling!
Jag är trött på falskt känslomos!
Och jag är arg på mig själv som inte mycket tidigare lämnade en relation, som vid så många tillfällen skadat mig. Men å andra sidan är väl förstörelse av någons födelsedagsfirande definitivt ingen kärlekshandling.Så får man svart på vitt på hur relationen egentligen var; känslolös.
Jag jämför detta med när jag slutade röka. Innan det definitiva slutet hade jag gjort flera uppehåll. En gång tre år, en gång tretton år. Så åkte jag dit igen efter en enda cigarrett. Men slutet blev en ambulansfärd med 200 i puls efter att ha rökt en fimp och gått upp tre våningar utan hiss. Då tog det definitivt slut. Det är nu 21 år sedan, så nu lär faran vara över. Ibland ska det till något mycket drastiskt för att man ska få slut på något som inte är bra för en.
Idag röd i morgon död
Såg ni programmen om Pehr G. Gyllenhammar? En stor mans uppgång, fall och återkomst.
Bilden där han, efter det han lämnat Volvo, sitter i sitt rum och ser ut över dess anläggningar, bortkopplad från Volvo, säger mycket. Då ensam, isolerad och utanför.
Vi är många som i mindre eller större sammanhang har fått erfara hur det är att falla utanför något, som man har varit innanför eller kanske till och med ansvarig för.
Det blir tyst och tomt.
Själv bär jag min historia om att bli utmanövrerad från en rektorstjänst i mitt bagage. En historia som jag ännu inte, efter arton år, riktigt har förstått. Jo, jag har förstått att skolans grundare och lärarna ville ha en annan på tjänsten, men vad jag själv gjorde för fel har jag faktiskt fortfarande inte begripit.
Det är nog så att jag helt enkelt var fel person. Socialdemokrat, på den tiden, och ganska så frispråkig.
Så är det väl också när en äkta man hittar en ny kvinna. Hustrun försöker hitta felen hos sig själv, fastän det handlar om den andra som förefaller mera attraktiv helt enkelt.
I morse slog mig plötsligt något jag inte tänkt på.
De som dirigerade detta i bakgrunden låtsades vara väldigt fina.
Dyra, fina kläder och andra yttre attribut.
Men hur var bakgrunden egentligen?
Var det kanske svårt att på den tiden vara född som ett utomäktenskapligt barn som till en början fostrades av andra?
Gör en sådan bakgrund att man blir mera intolerant mot andra, att man har ett behov av att spela i överläge och låtsas vara fin?
För första fiolen i spelet runt mig spelades av andra än av dem på skolan. Det är jag fullständigt övertygad om!
Dessutom fick jag höra hur min kvinnliga efterträdare blev uppringd och ombedd att avsäga sig rektorskapet, för att lämna över det till den som passade skolans grundare! Detta gjorde hon inte, men hon berättade senare händelsen för mig.
Man lär sig hur ondskan kan klä sig i olika kläder. Ibland är detta svårt att ta till sig.
Så ser man något som gör att man påminns om hur det kändes att bli utslängd från att ha haft en position. Jag gick från att vara rektor till att bli student på nytt. Och jag minns hur jag det första året, när jag läste på fallskärm, såg dem som var på väg till sina jobb. Sedan blev detta att få en arbetsplats och nycklar något väldigt viktigt.
Nej, jag hade inte svårt att hitta ett nytt, fast jobb. Fast nog var det riskfyllt vid 57 års ålder! Och nog var det hänsynslöst att bara slänga ut mig utan att omplacera! Växjö stift är ju stort, och jag har en bred kompetens. När sedan den som gick i täten här blev ärkebiskop, då lämnade jag Svenska kyrkan i 1,5 år.
Men Svenska kyrkan har väl knappast blivit bättre. Kanske dags att lämna för gott?
Bilden där han, efter det han lämnat Volvo, sitter i sitt rum och ser ut över dess anläggningar, bortkopplad från Volvo, säger mycket. Då ensam, isolerad och utanför.
Vi är många som i mindre eller större sammanhang har fått erfara hur det är att falla utanför något, som man har varit innanför eller kanske till och med ansvarig för.
Det blir tyst och tomt.
Själv bär jag min historia om att bli utmanövrerad från en rektorstjänst i mitt bagage. En historia som jag ännu inte, efter arton år, riktigt har förstått. Jo, jag har förstått att skolans grundare och lärarna ville ha en annan på tjänsten, men vad jag själv gjorde för fel har jag faktiskt fortfarande inte begripit.
Det är nog så att jag helt enkelt var fel person. Socialdemokrat, på den tiden, och ganska så frispråkig.
Så är det väl också när en äkta man hittar en ny kvinna. Hustrun försöker hitta felen hos sig själv, fastän det handlar om den andra som förefaller mera attraktiv helt enkelt.
I morse slog mig plötsligt något jag inte tänkt på.
De som dirigerade detta i bakgrunden låtsades vara väldigt fina.
Dyra, fina kläder och andra yttre attribut.
Men hur var bakgrunden egentligen?
Var det kanske svårt att på den tiden vara född som ett utomäktenskapligt barn som till en början fostrades av andra?
Gör en sådan bakgrund att man blir mera intolerant mot andra, att man har ett behov av att spela i överläge och låtsas vara fin?
För första fiolen i spelet runt mig spelades av andra än av dem på skolan. Det är jag fullständigt övertygad om!
Dessutom fick jag höra hur min kvinnliga efterträdare blev uppringd och ombedd att avsäga sig rektorskapet, för att lämna över det till den som passade skolans grundare! Detta gjorde hon inte, men hon berättade senare händelsen för mig.
Man lär sig hur ondskan kan klä sig i olika kläder. Ibland är detta svårt att ta till sig.
Så ser man något som gör att man påminns om hur det kändes att bli utslängd från att ha haft en position. Jag gick från att vara rektor till att bli student på nytt. Och jag minns hur jag det första året, när jag läste på fallskärm, såg dem som var på väg till sina jobb. Sedan blev detta att få en arbetsplats och nycklar något väldigt viktigt.
Nej, jag hade inte svårt att hitta ett nytt, fast jobb. Fast nog var det riskfyllt vid 57 års ålder! Och nog var det hänsynslöst att bara slänga ut mig utan att omplacera! Växjö stift är ju stort, och jag har en bred kompetens. När sedan den som gick i täten här blev ärkebiskop, då lämnade jag Svenska kyrkan i 1,5 år.
Men Svenska kyrkan har väl knappast blivit bättre. Kanske dags att lämna för gott?
måndag 17 april 2017
Fel kattunge
Visserligen är min tillvaro och mina barns tillvaro fylld av katter, men jag måste ändå fundera över min dröm i natt.
Ni som läser min blogg regelbundet vet att min katt Bellman nu är nitton år gammal. Ibland önskar jag mig en liten söt kattunge, men så inser jag att denna garanterat kommer att överleva mig med många år. Så Bellman får nog bli den sista katten i mitt liv.
Men jag har idag funderat över en lite märklig dröm i natt. Jag drömde att jag hade en liten söt, vit kattunge med svarta fläckar som sprang ut. (Bellman är nu vid sin höga ålder innekatt och är bara ute i band med mig under vackra sommardagar.) Men kattungen stack alltså ut, och folk hjälpte mig att leta. Först fick jag in en kattunge, men jag såg att det var fel katt. Sedan fick jag in ännu en som jag trodde var rätt, men vid närmare syn på den var den också fel, och så fortsatte jag att leta efter den där rätta katten som hade varit en stund i mitt hus... Jag vaknade innan jag hade hittat den igen.
Ni som läser min blogg regelbundet vet att min katt Bellman nu är nitton år gammal. Ibland önskar jag mig en liten söt kattunge, men så inser jag att denna garanterat kommer att överleva mig med många år. Så Bellman får nog bli den sista katten i mitt liv.
Men jag har idag funderat över en lite märklig dröm i natt. Jag drömde att jag hade en liten söt, vit kattunge med svarta fläckar som sprang ut. (Bellman är nu vid sin höga ålder innekatt och är bara ute i band med mig under vackra sommardagar.) Men kattungen stack alltså ut, och folk hjälpte mig att leta. Först fick jag in en kattunge, men jag såg att det var fel katt. Sedan fick jag in ännu en som jag trodde var rätt, men vid närmare syn på den var den också fel, och så fortsatte jag att leta efter den där rätta katten som hade varit en stund i mitt hus... Jag vaknade innan jag hade hittat den igen.
Jesus åt inte på vita damastdukar
Tänk som saker kan förvanskas! Igår när jag såg sista delen av "Killing Jesus" på TV tänkte jag igen på hur absurd den roll som kyrkan och prästerna har tagit är.
Vad har en revolutionärs hetsiga budskap mot förtryck med pissig finkultur, översitteri, utklassning, utsortering och högfärd att göra?
Faktiskt, inte ett dugg!
Man tar sig en översittarroll i de falska profeternas klädnad!
Vad har en revolutionärs hetsiga budskap mot förtryck med pissig finkultur, översitteri, utklassning, utsortering och högfärd att göra?
Faktiskt, inte ett dugg!
Man tar sig en översittarroll i de falska profeternas klädnad!
Vår?
Snödropparna har dragit ihop sig i kylan.
Förra året tog en influensa hårt på mig, och det dröjde länge innan jag orkade promenera, och sedan blev det ingen ordning på promenaderna. Idag var första gången på länge som jag gick det jag brukar kalla "lilla skogspromenaden" som tar ca 30 minuter för mig.
Förra året tog en influensa hårt på mig, och det dröjde länge innan jag orkade promenera, och sedan blev det ingen ordning på promenaderna. Idag var första gången på länge som jag gick det jag brukar kalla "lilla skogspromenaden" som tar ca 30 minuter för mig.
Men Bellman föredrog en fåtölj.
Från mitt barndomshem.
lördag 15 april 2017
De hänger med!
Till slut tog jag fram mina gamla påsksaker, som har hängt med i alla år. Den lilla påskharen hade jag som barn, och den måste vara bortåt 70 år gammal nu.
torsdag 13 april 2017
onsdag 12 april 2017
Omhändertagen
Det finns en tendens hos mig att slarva med mig själv. Att inte gå till husläkaren på tre år är sådant slarv. När det visade sig att jag behövde vård, fattade jag det. Och för första gången på länge, länge kände jag mig omhändertagen när jag satt med en sköterska för information i bortåt två timmar. Nu måste jag skärpa mig!
Igår råkade jag hitta gamla manus, som inte hade blivit antagna av de förlag jag hade skickat dem till. Kanske ger jag upp för snabbt. Två förlag och sedan har jag fått nog.
Jag ska nog ta påsken till att titta igenom dem och se om det inte är något användbart i dem. Det jag läste igår var faktiskt bra!
Fast jag skriver ju på andra ställen, där mina alster blir publicerade. I Groblad, Skrivarklubben i Blekinges tidskrift, som kommer fyra gånger per år, (Man kan prenumerera på den.) och i Gåspennan, som ges ut av Tingsryds skrivarklubb.
Och så får jag titta på hur det växer i trädgården, även om det är få av de lökar jag sätter som kommer upp. Vart de tar vägen vet jag inte.
Detta är min egen vitsippsdunge i trädgården.
Igår råkade jag hitta gamla manus, som inte hade blivit antagna av de förlag jag hade skickat dem till. Kanske ger jag upp för snabbt. Två förlag och sedan har jag fått nog.
Jag ska nog ta påsken till att titta igenom dem och se om det inte är något användbart i dem. Det jag läste igår var faktiskt bra!
Fast jag skriver ju på andra ställen, där mina alster blir publicerade. I Groblad, Skrivarklubben i Blekinges tidskrift, som kommer fyra gånger per år, (Man kan prenumerera på den.) och i Gåspennan, som ges ut av Tingsryds skrivarklubb.
Och så får jag titta på hur det växer i trädgården, även om det är få av de lökar jag sätter som kommer upp. Vart de tar vägen vet jag inte.
Detta är min egen vitsippsdunge i trädgården.
tisdag 11 april 2017
Den konstiga samvetsfriheten
Ibland kan man se absurditeten i klart ljus i det här samhället!
Präster har samvetsfrihet.De behöver inte viga homosexuella par om deras samvete förbjuder dem enligt bokstavstolkningar.(?)
Men en barnmorska som inte vill utföra aborter får inte ha samvetsfrihet!!!
Präster har samvetsfrihet.De behöver inte viga homosexuella par om deras samvete förbjuder dem enligt bokstavstolkningar.(?)
Men en barnmorska som inte vill utföra aborter får inte ha samvetsfrihet!!!
Regeringen är skyldig till fyra människors död!
Låt oss inse sanningen i terrorhändelsen!
Det är regeringen som bär skulden till fyra människors död!
Det är tack vare en slapphet i avvisningsärendena,uppenbart dåligt samarbete mellan Migrationsverket och polisen och en total brist på kompetens att förlägga polisens resurser rätt som gör att detta kunde hända.
Det hjälper inte med tårar, blommor och snack om att Stefan Löfven skötte sig bra! Man kan inte sköta sig i efterhand!
Det är regeringens fel att terroristen fortfarande fanns i landet.
Låter man polisen stå vid gränskontroller i stället för att jaga dem som bör lämna landet händer sådant här!
I stället för blommor skulle det kanske kastas ägg på de ansvariga!
Det är regeringen som bär skulden till fyra människors död!
Det är tack vare en slapphet i avvisningsärendena,uppenbart dåligt samarbete mellan Migrationsverket och polisen och en total brist på kompetens att förlägga polisens resurser rätt som gör att detta kunde hända.
Det hjälper inte med tårar, blommor och snack om att Stefan Löfven skötte sig bra! Man kan inte sköta sig i efterhand!
Det är regeringens fel att terroristen fortfarande fanns i landet.
Låter man polisen stå vid gränskontroller i stället för att jaga dem som bör lämna landet händer sådant här!
I stället för blommor skulle det kanske kastas ägg på de ansvariga!
Kärlek- ett missbrukat ord
Jag blir otroligt trött av allt detta jolmande om kärlek och om att vi tillsammans är starka. Finns det något ord som är så missbrukat som ordet kärlek?
Det är inte kärlek att komma med blommor och gråta tillsammans över en händelse, där man inte har varit direkt inblandad själv. Det är lika lite kärlek som att gråta när man ser en tragisk film.
Detta är känslomos!
Kärlek är att vilja väl och att se människor i djupet.
I ett kärleksfullt samhälle finns inte mobbning varken i skolorna, på arbetsplatserna eller av statsministern! Där skjuter man inte ihjäl varandra. Där skiljer man inte föräldrar och barn. Där låter man inte människor plågas i åratal i asylboenden i osäker väntan.
Där har man inte skandalösa häktningstider. Där far inte gamla människor illa. Där finns det tider för vård och bostäder för hemlösa.
Vi är mycket, mycket långt från ett kärleksfullt samhälle, hur många blommor som än läggs på Sergels torg!
Låt oss inte lura oss av löst prat om Kärlek!
Det är inte kärlek att komma med blommor och gråta tillsammans över en händelse, där man inte har varit direkt inblandad själv. Det är lika lite kärlek som att gråta när man ser en tragisk film.
Detta är känslomos!
Kärlek är att vilja väl och att se människor i djupet.
I ett kärleksfullt samhälle finns inte mobbning varken i skolorna, på arbetsplatserna eller av statsministern! Där skjuter man inte ihjäl varandra. Där skiljer man inte föräldrar och barn. Där låter man inte människor plågas i åratal i asylboenden i osäker väntan.
Där har man inte skandalösa häktningstider. Där far inte gamla människor illa. Där finns det tider för vård och bostäder för hemlösa.
Vi är mycket, mycket långt från ett kärleksfullt samhälle, hur många blommor som än läggs på Sergels torg!
Låt oss inte lura oss av löst prat om Kärlek!
måndag 10 april 2017
Vad betyder alla blommor?
Idag kunde vi höra på Blekingenytt att en stor del av eleverna på vissa skolor kände sig mobbade. Att detta också gällde Ronneby kommun förvånar mig inte. Nu är det snart nio år sedan jag slutade som högstadielärare, men sådant brukar sitta i väggarna. Mobbningen var hemsk! Flera invandrarelever satt hos mig och grät, och det var inte bara elever som behandlade dem illa.
Men,vad hjälpte det att klaga när man trodde sig leva i den bästa av världar? Då var man bara besvärlig! Några föräldrar skrev till Skolverket (tror jag det var) och klagade, men skolan visade papper på vad de hade gjort, så var allt bra med detta. Att eleven fortfarande var mobbad var betydelselöst.
Stefan Löfvens sedvanliga tomma prat om alla människors lika värde faller platt när han sedan fryser ut Jimmie Åkesson och låter bli att kalla honom till samtal med de andra partierna om terrorism.
Men kan ingen av de andra partiledarna höja rösten mot denna mobbning?
Vad betyder blomsternedläggningar när man sedan går ut och mobbar människor som väljare i landet har valt?
Men,vad hjälpte det att klaga när man trodde sig leva i den bästa av världar? Då var man bara besvärlig! Några föräldrar skrev till Skolverket (tror jag det var) och klagade, men skolan visade papper på vad de hade gjort, så var allt bra med detta. Att eleven fortfarande var mobbad var betydelselöst.
Stefan Löfvens sedvanliga tomma prat om alla människors lika värde faller platt när han sedan fryser ut Jimmie Åkesson och låter bli att kalla honom till samtal med de andra partierna om terrorism.
Men kan ingen av de andra partiledarna höja rösten mot denna mobbning?
Vad betyder blomsternedläggningar när man sedan går ut och mobbar människor som väljare i landet har valt?
Sverige klarade inte flyktinganstormningen
Efter fredagens händelser är det väl helt uppenbart att samhället inte har klarat av flyktinganstormningen. Det är ju nästan parodiskt att människor prövas för asyl, får ett nej, försvinner, och det finns inga resurser att leta efter dem. Nu ser vi ju tydligt konsekvenserna.
Man måste ju få en obehaglig känsla av att vi har ett explosivt samhälle under ytan med 12000 personer som finns här illegalt. Hur försörjer de sig?
Kanske dags för Löfven att börja lyssna på Jimmie Åkesson o co?
Man måste ju få en obehaglig känsla av att vi har ett explosivt samhälle under ytan med 12000 personer som finns här illegalt. Hur försörjer de sig?
Kanske dags för Löfven att börja lyssna på Jimmie Åkesson o co?
Stoppa Löfvens mobbning av Jimmie Åkesson!
Får det inte snart vara nog! Nu ska Sveriges andra största parti (enligt senaste opinionsmätningar) inte få vara med i de partiövergripande samtalen om hur man ska stoppa terrorismen.
Vad vinner Stefan Löfven på sitt vulgära uppträdande? Vad säger Sverigedemokraternas väljare?
Borde inte de övriga partierna reagera!?
För nog tycker väl alla att i de här frågorna är SD de som är drivande!
Hur får en statsminister fortsätta att frysa ut ett folkvalt parti?
Vad vinner Stefan Löfven på sitt vulgära uppträdande? Vad säger Sverigedemokraternas väljare?
Borde inte de övriga partierna reagera!?
För nog tycker väl alla att i de här frågorna är SD de som är drivande!
Hur får en statsminister fortsätta att frysa ut ett folkvalt parti?
söndag 9 april 2017
lördag 8 april 2017
Dagen som inte blev
Givetvis kan vi inte låta bli att påverkas när ett terrordåd händer alldeles inpå oss. Själv fick jag vetskapen om det av min stockholmsboende dotter som hann ringa innan jag hade hört nyheterna och meddelade att de var välbehållna och att hon var på jobbet.
Liv som förändras på en sekund. Detta sker hela tiden, men det blir så påtagligt när någon bara plöjer in bland människor som är ute i helt vardagliga ärenden. Pang! Och så är allt förändrat för den eller de som blir dödade eller skadade och deras anhöriga- för all framtid. De döda fick aldrig uppleva dagen idag.
Jag blir mera arg än ledsen över den här sortens nyheter. Man ska inte gråta och be över ondskan, man ska mobilisera sin ilska. Så här får det nämligen inte vara!
Ofta återkommer jag till vad en irakisk elev sade till mig en gång
när hon berättade att deras hus hade blivit nerbränt när de var borta på annat håll.
- Det var människor som gjorde det!
Sådant ska alltså väcka vår oerhörda vrede och kraft, inte våra tårar!
Nu ska jag ut och fotografera våren i trädgården! Forsythiabusken blommar!
Liv som förändras på en sekund. Detta sker hela tiden, men det blir så påtagligt när någon bara plöjer in bland människor som är ute i helt vardagliga ärenden. Pang! Och så är allt förändrat för den eller de som blir dödade eller skadade och deras anhöriga- för all framtid. De döda fick aldrig uppleva dagen idag.
Jag blir mera arg än ledsen över den här sortens nyheter. Man ska inte gråta och be över ondskan, man ska mobilisera sin ilska. Så här får det nämligen inte vara!
Ofta återkommer jag till vad en irakisk elev sade till mig en gång
när hon berättade att deras hus hade blivit nerbränt när de var borta på annat håll.
- Det var människor som gjorde det!
Sådant ska alltså väcka vår oerhörda vrede och kraft, inte våra tårar!
Nu ska jag ut och fotografera våren i trädgården! Forsythiabusken blommar!
fredag 7 april 2017
Begåvning kan inte överskugga elakhet
Naturligtvis finns det ingen som har läst Mr:s oändliga blogginlägg under många år som inte tycker att han är skärpt och analytisk. Att man sedan ibland kan ifrågasätta analysen om man noga läser vad som står är en annan sak.
Men det finns massor av begåvade människor, som inte ser utöver sin egen nästipp när det gäller andra människor, och som därför kan vara ganska så elaka ibland.
Jag har bestämt mig! Jag ger inte plats för elaka personer i mitt liv längre. Det har funnits nog av sådana!
Hellre en lite halvkorkad karl, som är snäll, än en lysande, begåvad djävul! Om nu en sådan finns... Men först hälsan!
Men det finns massor av begåvade människor, som inte ser utöver sin egen nästipp när det gäller andra människor, och som därför kan vara ganska så elaka ibland.
Jag har bestämt mig! Jag ger inte plats för elaka personer i mitt liv längre. Det har funnits nog av sådana!
Hellre en lite halvkorkad karl, som är snäll, än en lysande, begåvad djävul! Om nu en sådan finns... Men först hälsan!
Men de blir kanske aldrig lästa...
För många, många år sedan var jag olyckligt förälskad i en omöjlig man. Detta utlöste en del dikter, vilka sedan publicerades i skrivarklubbens tidskrift Groblad. Riktigt bra dikter, faktiskt!
Igår letade jag efter en annan dikt och gick igenom tidskriftens alla nummer från julnumret 1999 och fram till nu. Då tänkte jag att det är ju synd att föremålet, som har fått inspirationen att flöda så, inte får läsa dessa dikter! Ett tag tänkte jag skicka kopior till honom.
Men vid närmare eftertanke avstår jag...
Allting har sin tid... och ibland kan det så småningom kvitta vad man tänkte eller kände.
Fast jag kommer kanske att ge ut ett dikthäfte, och då kommer de att vara med. Eget förlag!
Igår letade jag efter en annan dikt och gick igenom tidskriftens alla nummer från julnumret 1999 och fram till nu. Då tänkte jag att det är ju synd att föremålet, som har fått inspirationen att flöda så, inte får läsa dessa dikter! Ett tag tänkte jag skicka kopior till honom.
Men vid närmare eftertanke avstår jag...
Allting har sin tid... och ibland kan det så småningom kvitta vad man tänkte eller kände.
Fast jag kommer kanske att ge ut ett dikthäfte, och då kommer de att vara med. Eget förlag!
torsdag 6 april 2017
Men ur ett barnperspektiv...?
På Opinion Live kunde vi ikväll höra och se personer som talade om hur det var att vara bonusförälder eller att lämna ett barn för att bara träffa det varannan vecka vid en skilsmässa.
Detta med varannan veckas boende är ett sentida fenomen. När jag själv skilde mig fanns inte ens gemensam vårdnad, och tanken på att forsla barn varannan vecka mellan oss, som bodde långt från varandra, fanns så klart inte. Men det hela fungerade smidigt, men ingen av oss gick in i en ny familj. Och vi har idag en utmärkt kontakt med båda våra barn och en bra, kamratlig kontakt också oss själva emellan.
Vad jag saknar i debatten är barnens röst. Det är märkligt att man aldrig får höra vad barn tycker om att bo varannan vecka hos ena föräldern och eventuellt ny familj och varannan hos den andre. Nu finns det ju föräldrar som låter barnen bo kvar i hemmet och växlar att bo där, men de hör ju till undantagen.
Tänk dig själv! Varannan vecka bor du på ett ställe, och sedan ska du över till ett annat, och så löper det på. Var får du ron? När landar du? Jag tror att detta är urjobbigt för många barn. Vi kunde ju också märka i skolan hur nervös stämningen kunde vara på fredagarna. Dags för uppbrott för många?
Nej, jag tror inte på detta system. Jag anser att detta främst är något som är till föräldrarna och deras behov och definitivt inte för barnen.
Jag är glad att den modellen inte fanns när vi skilde oss för många år sedan!
Detta med varannan veckas boende är ett sentida fenomen. När jag själv skilde mig fanns inte ens gemensam vårdnad, och tanken på att forsla barn varannan vecka mellan oss, som bodde långt från varandra, fanns så klart inte. Men det hela fungerade smidigt, men ingen av oss gick in i en ny familj. Och vi har idag en utmärkt kontakt med båda våra barn och en bra, kamratlig kontakt också oss själva emellan.
Vad jag saknar i debatten är barnens röst. Det är märkligt att man aldrig får höra vad barn tycker om att bo varannan vecka hos ena föräldern och eventuellt ny familj och varannan hos den andre. Nu finns det ju föräldrar som låter barnen bo kvar i hemmet och växlar att bo där, men de hör ju till undantagen.
Tänk dig själv! Varannan vecka bor du på ett ställe, och sedan ska du över till ett annat, och så löper det på. Var får du ron? När landar du? Jag tror att detta är urjobbigt för många barn. Vi kunde ju också märka i skolan hur nervös stämningen kunde vara på fredagarna. Dags för uppbrott för många?
Nej, jag tror inte på detta system. Jag anser att detta främst är något som är till föräldrarna och deras behov och definitivt inte för barnen.
Jag är glad att den modellen inte fanns när vi skilde oss för många år sedan!
Stackars tanter!
Allt fler äldre skiljer sig.Man kan ju undra varför. Är det för att det är möjligt att skilja sig rent ekonomiskt eller är det av andra skäl?
Malena Ivarsson, sexolog, måste tjäna mycket på alla gamla gubbars och tanters sexuella bekymmer. Gubbarna ska vara alerta. Är de inte det- och det är de ofta inte- ska de ta Viagra. Blir de ändå inte tillräckligt alerta, blir det stora bekymmer.
Men måste man inte någon gång tänka att allting har sin tid?Kanske är det naturens ordning att när kvinnor blir gamla, värkbrutna och sköra i skeletten, då förloras förmågan hos gubbarna att vara sexatleter. Tänk, jag har inte en enda gång läst att någon kvinna har tyckt att det finns trevligare saker, när man har ont i sin gamla kropp, än att bli bestigen av en Viagra- stinn, långsam gubbe, som vill vara sexatlet, kanske vid en ålder då de flesta har lämnat jordelivet!
Frågan är om inte denna nya trend är en ny sorts form av kvinnoförtryck. Kan det rent av vara så att en del kvinnor ger sig av för att få vara ensamma? Och kan Viagra vara såväl en välsignelse som en förbannelse för många?
Åldern tar ofta ut sin rätt, hur gärna man än vill verka ung och pigg. Ibland blir detta nästan enbart löjligt! Låt människor få vara gamla ifred utan krav på att leva som yngre!
Malena Ivarsson, sexolog, måste tjäna mycket på alla gamla gubbars och tanters sexuella bekymmer. Gubbarna ska vara alerta. Är de inte det- och det är de ofta inte- ska de ta Viagra. Blir de ändå inte tillräckligt alerta, blir det stora bekymmer.
Men måste man inte någon gång tänka att allting har sin tid?Kanske är det naturens ordning att när kvinnor blir gamla, värkbrutna och sköra i skeletten, då förloras förmågan hos gubbarna att vara sexatleter. Tänk, jag har inte en enda gång läst att någon kvinna har tyckt att det finns trevligare saker, när man har ont i sin gamla kropp, än att bli bestigen av en Viagra- stinn, långsam gubbe, som vill vara sexatlet, kanske vid en ålder då de flesta har lämnat jordelivet!
Frågan är om inte denna nya trend är en ny sorts form av kvinnoförtryck. Kan det rent av vara så att en del kvinnor ger sig av för att få vara ensamma? Och kan Viagra vara såväl en välsignelse som en förbannelse för många?
Åldern tar ofta ut sin rätt, hur gärna man än vill verka ung och pigg. Ibland blir detta nästan enbart löjligt! Låt människor få vara gamla ifred utan krav på att leva som yngre!
Det självklara patriarkatet
Är vi jämställda i det här landet? Är det bara i fundamentalistiska förortsområden som patriarkatet härskar?
Naturligtvis är det inte så! Det patriarkala mönstret går djupt ner i folkdjupet,åtminstone hos många män. Det är så insupet att de inte ens märker det själva. Nedvärderingen av kvinnor är fullständigt naturlig.
Vi ser det i olika sammanhang. Det kan gälla i yrkeslivet,i vissa fall i politiken (Har ni sett alla kostymerna i EU?) eller i vardagslivet.
Givetvis har kvinnoförtrycket inom fundamentalistiska grupper inom islam inget med religionen att göra. Att tycka att tjejer inte får sitta överallt eller att man får tafsa på dem hur som helst är ingenting som har sin grund i Koranens texter.
Att sedan kvinnor ibland vill vara för sig själva-och det gäller kvinnor med olika religiös bakgrund -som exempelvis att de vill ha separerade badtider, är en helt annan sak. Då är det nämligen kvinnorna som väljer!
Det märkliga är hur en del kvinnor stämmer in i de förtryckande patriarkala mönstren. Vi ser detta också med all tydlighet på f.d. ölandsprästens blogg! För nog är den ett typexempel på ett patriarkalt översitteri! Om man sedan kan finna stöd i Bibeln eller i kyrklig tradition för detta, så gör det inte saken ett enda dugg bättre! Så klart inte!
Nej,jag är inte feminist! Och jag har aldrig varit någon rödstrumpa.Men jag har,trots detta, analysförmåga och kompetens att se patriarkala mönster och överlägsenhetstänkande.
Naturligtvis är det inte så! Det patriarkala mönstret går djupt ner i folkdjupet,åtminstone hos många män. Det är så insupet att de inte ens märker det själva. Nedvärderingen av kvinnor är fullständigt naturlig.
Vi ser det i olika sammanhang. Det kan gälla i yrkeslivet,i vissa fall i politiken (Har ni sett alla kostymerna i EU?) eller i vardagslivet.
Givetvis har kvinnoförtrycket inom fundamentalistiska grupper inom islam inget med religionen att göra. Att tycka att tjejer inte får sitta överallt eller att man får tafsa på dem hur som helst är ingenting som har sin grund i Koranens texter.
Att sedan kvinnor ibland vill vara för sig själva-och det gäller kvinnor med olika religiös bakgrund -som exempelvis att de vill ha separerade badtider, är en helt annan sak. Då är det nämligen kvinnorna som väljer!
Det märkliga är hur en del kvinnor stämmer in i de förtryckande patriarkala mönstren. Vi ser detta också med all tydlighet på f.d. ölandsprästens blogg! För nog är den ett typexempel på ett patriarkalt översitteri! Om man sedan kan finna stöd i Bibeln eller i kyrklig tradition för detta, så gör det inte saken ett enda dugg bättre! Så klart inte!
Nej,jag är inte feminist! Och jag har aldrig varit någon rödstrumpa.Men jag har,trots detta, analysförmåga och kompetens att se patriarkala mönster och överlägsenhetstänkande.
onsdag 5 april 2017
Lever
Jo, f.d. fästmannen i Milano lever, fick jag veta i morse. Då finns det ju någon från min ungdom kvar. Jag var visserligen 20 år när vi träffades, men det är ju nästan tonåring! Mina tre tonårskärlekar vilar i en annan värld, redan sedan flera år.
Kanske är det alltid så att när man skiljs som ung, så tror man att man ska träffas eller åtminstone ses igen. Detta var jag fullständigt övertygad om när en av dessa ungdomens kärlekar lämnade mina föräldrars hus sista gången för många, många år sedan. Tänk om någon hade sagt att det var sista gången vi sågs i livet! Jag minns bara detta avsked, de andra minns jag inte.
Italienaren, som jag lämnade för en svensk man, som jag sedan gifte mig med, var här i fjorton dagar efter min skilsmässa 1982.
Vi hade sedan kontakt per brev några år, men så rann det ut i sanden tills jag fick ett mejl 2007 med en förfrågan om jag mindes honom.Han hade hittat min mejladress på kommunens hemsida, jag var politiskt aktiv då.
Det har bara varit en kamratlig kontakt mellan oss, men den upphörde för ett par år sedan, och nu undrade jag om han levde.
Visst är det lite tråkigt nu att allting i livet på något sätt är för sent!
Allting har sin tid, men nu verkar det, tycker jag, inte finnas tid för någonting.
Min husläkare hittade för några veckor sedan två blodsockerprov som var för höga och stämplade mig sjuk.
Därefter har alla mätningar (jag köpte en mätare) varit normala i flera veckor och idag hos sköterskan var alla prov bra. Men jag är ändå sjuk, påstår doktorn.
Så det är jag kanske. Vad vet jag. Jag är ingen läkare, men nog är det märkligt att proven är bra, men jag sägs vara sjuk. ???
Hur som helst så är jag väl i riskzonen, så det är bäst att sköta sig!
Kanske är det alltid så att när man skiljs som ung, så tror man att man ska träffas eller åtminstone ses igen. Detta var jag fullständigt övertygad om när en av dessa ungdomens kärlekar lämnade mina föräldrars hus sista gången för många, många år sedan. Tänk om någon hade sagt att det var sista gången vi sågs i livet! Jag minns bara detta avsked, de andra minns jag inte.
Italienaren, som jag lämnade för en svensk man, som jag sedan gifte mig med, var här i fjorton dagar efter min skilsmässa 1982.
Vi hade sedan kontakt per brev några år, men så rann det ut i sanden tills jag fick ett mejl 2007 med en förfrågan om jag mindes honom.Han hade hittat min mejladress på kommunens hemsida, jag var politiskt aktiv då.
Det har bara varit en kamratlig kontakt mellan oss, men den upphörde för ett par år sedan, och nu undrade jag om han levde.
Visst är det lite tråkigt nu att allting i livet på något sätt är för sent!
Allting har sin tid, men nu verkar det, tycker jag, inte finnas tid för någonting.
Min husläkare hittade för några veckor sedan två blodsockerprov som var för höga och stämplade mig sjuk.
Därefter har alla mätningar (jag köpte en mätare) varit normala i flera veckor och idag hos sköterskan var alla prov bra. Men jag är ändå sjuk, påstår doktorn.
Så det är jag kanske. Vad vet jag. Jag är ingen läkare, men nog är det märkligt att proven är bra, men jag sägs vara sjuk. ???
Hur som helst så är jag väl i riskzonen, så det är bäst att sköta sig!
Ja, somliga håller sig i form!
Andra har blivit större med åren!
tisdag 4 april 2017
Nu kan jag elda igen!
För drygt ett år sedan var sotaren här och skulle sota och inspektera min öppna spis på vinden. Men dörren till vinden gick inte att öppna. Dels var det frost och dels hade dörren svält när gaveln målades. Så besiktningen var inte klar, och jag vågade inte elda. Igår var snickaren här och fixade till dörren, och idag har sotaren varit här och godkänt. Nu kan jag elda igen!
Ska det fortsätta så här?
Hur länge ska jag utsättas för förtal på Mr:s blogg? Kan han inte sluta nu?
Jag var mycket upprörd när han började packa sin resväska, totalt impulsstyrt, när vi väntade gäster, som skulle fira min födelsedag. Givetvis hade jag planerat för en trevlig lunch!
I stället står jag där inför en karl som plötsligt ska ge sig av ett par dagar före planerad avresa, och mina gäster är på väg. Jag bröt ihop inför detta, och efter två dagars trakasserier för att jag hade åtagit mig ett förtroendeuppdrag, som inte passade Mr. Men sedan lugnade jag mig snabbt. Och inte ringde jag honom tillbaka, som han, enligt sin blogg, tydligen hade förväntat sig! Jag kände ganska snart att detta både var bra och rätt.
Äntligen skulle denna tärande relation ta slut!
Det finns ingen här som inte tycker detsamma! Alla instämmer i att nu måste det vara definitivt slut på något som jag många gånger har farit så illa i!
Lämna mig då ifred, LFR!!! Sluta kommentera vad jag skriver!
Var glad att du slipper en person om vilken du säger så mycket negativt! Vi lever i olika världar. I min värld är känslighet en mycket positiv egenskap- om än plågsam ibland för dem som har den. Vi hyllar inte empatilösa personer utan föreställningsförmåga om faror och konsekvenser av sitt handlande!
Nu får du - igen i ditt liv- ta konsekvenserna av hur du har uppträtt! Oåterkalleligt den här gången!
Jag var mycket upprörd när han började packa sin resväska, totalt impulsstyrt, när vi väntade gäster, som skulle fira min födelsedag. Givetvis hade jag planerat för en trevlig lunch!
I stället står jag där inför en karl som plötsligt ska ge sig av ett par dagar före planerad avresa, och mina gäster är på väg. Jag bröt ihop inför detta, och efter två dagars trakasserier för att jag hade åtagit mig ett förtroendeuppdrag, som inte passade Mr. Men sedan lugnade jag mig snabbt. Och inte ringde jag honom tillbaka, som han, enligt sin blogg, tydligen hade förväntat sig! Jag kände ganska snart att detta både var bra och rätt.
Äntligen skulle denna tärande relation ta slut!
Det finns ingen här som inte tycker detsamma! Alla instämmer i att nu måste det vara definitivt slut på något som jag många gånger har farit så illa i!
Lämna mig då ifred, LFR!!! Sluta kommentera vad jag skriver!
Var glad att du slipper en person om vilken du säger så mycket negativt! Vi lever i olika världar. I min värld är känslighet en mycket positiv egenskap- om än plågsam ibland för dem som har den. Vi hyllar inte empatilösa personer utan föreställningsförmåga om faror och konsekvenser av sitt handlande!
Nu får du - igen i ditt liv- ta konsekvenserna av hur du har uppträtt! Oåterkalleligt den här gången!
måndag 3 april 2017
Vänds mot mig!
Allt som jag skriver på den här bloggen vänds tydligen mot mig för närvarande. Det förvanskas till oigenkännlighet.
Alla som har följt Mr:s skriverier på oändliga, olika blogginlägg under årens lopp har säkert noterat att han har sin alldeles egna, lilla verklighet.
Så, ett gott råd om du läser hans blogg och min blogg; Strunta i vad som står där!
Han försöker misskreditera mig. Så blir det när man lämnar den sortens män!
Notera att allt handlar om honom och förhållandet till honom. Vad kallas sådant? Hybris? Eller bara narcissism?
Hur kan man inbilla sig att en kvinna, som har levt ett självständigt liv i 35 år, plötsligt skulle finna sig i en karl, som talade om för henne vad hon skulle göra och vilka förtroendeuppdrag hon skulle ha!? Och hur skulle man kunna kontrollera någon som bor 40 mil bort? (Kallas det inte paranoia att tro sig vara kontrollerad?)Förklara det!
När man äntligen kommer ur en totalt destruktiv relation ska givetvis båda parter vara glada över detta!
Alla som har följt Mr:s skriverier på oändliga, olika blogginlägg under årens lopp har säkert noterat att han har sin alldeles egna, lilla verklighet.
Så, ett gott råd om du läser hans blogg och min blogg; Strunta i vad som står där!
Han försöker misskreditera mig. Så blir det när man lämnar den sortens män!
Notera att allt handlar om honom och förhållandet till honom. Vad kallas sådant? Hybris? Eller bara narcissism?
Hur kan man inbilla sig att en kvinna, som har levt ett självständigt liv i 35 år, plötsligt skulle finna sig i en karl, som talade om för henne vad hon skulle göra och vilka förtroendeuppdrag hon skulle ha!? Och hur skulle man kunna kontrollera någon som bor 40 mil bort? (Kallas det inte paranoia att tro sig vara kontrollerad?)Förklara det!
När man äntligen kommer ur en totalt destruktiv relation ska givetvis båda parter vara glada över detta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)