Ibland tänker jag på hur ungdomar eller folk i medelåldern ser på äldre herrars klagomål och kverulerande. Jag var just inne på en prästblogg och läste kommentarerna från dem som vet bäst och ska förnya Svenska kyrkan genom att återgå till gammal ordning. Tongångarna är ungefär desamma på politiska bloggar.
Yngre människor kan ju inte känna igen mönstren som vi som är äldre förmodligen alla kan göra.
Här har vi ungdomens 68-killar i ny skepnad. Stilen håller även för dem som är pensionärer eller nästan pensionerade.
Tema med variationer, mina vänner!
tisdag 31 januari 2012
Kunskap bygger främst på inlärning, inte på utlärning
Jag hade aldrig tänkt på bli lärare, för jag skulle doktorera i konsthistoria och var också inskriven som doktorand, dock utan att någonsin påbörja de studierna. Anledningen till detta var att jag fastnade som lärare, när jag hade tagit ett jobb tillfälligt, trodde jag, som invandrarlärare på Kursverksamheten. Vi kallades lärare, vilket fick ABF:arna att se dubbelt rött. Nåväl jag blev kvar på KV i åtta år och var mycket engagerad både i undervisning och fortbildning av andra.
När det började bli tal om att kommunalisera undervisningen skulle det krävas lärarhögskola. De planerna hade jag stoppat undan eftersom min examen bestod av konsthistoria med konstteori (huvudämnet), litteraturhistoria med poetik och nordiska språk, svensk-stilistisk inriktning. Den kombinationen var inte gångbar i gundskola/gymasium på den tiden.
Men på en konferens råkade jag sitta vid sidan om en person som hade gått folkhögskollärarutbildningen i Linköping, en parallellinje till de andra ämneslärarutbildningarna som också kunde ge behörighet till den kommunala skolan, och där var mina ämnen huvudämnen fick jag höra. Dock visste jag att det var mycket svårt att komma in där, folk sökte massor av gånger.
Jag kom in på första försöket efter intervju och allt, och så började ett årslångt pendlande mellan Lundaregionen och Linköping/Norrköping där jag senare gjorde praktik.
Detta år blev för mig- och säkert för många andra- totalt omvälvande pedagogiskt sett.
Hela mitt fokus förändrades från att ha varit koncentrerat på hur jag lärde ut till hur eleverna lärde in, och på vad som skapade motivation hos dem. Detta gäller inte dåliga betyg för dem som aldrig lyckas, ens om de anstränger sig till det yttersta.
Du kan som lärare stå och spralla och vara hur duktig som helst i katedern, men till syvende och sist är hela inlärningen beroende av vad som fastnar i elevernas hjärnor. Helst ska detta sitta efter skrivningar och prov.
Med tanke på ovanstående kan man fundera över den nuvarande skolpolitiken. Men Björklund och kompani har inte gått lärarutbildning på folkhögskollärarlinjen, där undervisning bygger på inlärning och motivation!
Så fick jag sagt det, nu när jag har lämnat fp!
När det började bli tal om att kommunalisera undervisningen skulle det krävas lärarhögskola. De planerna hade jag stoppat undan eftersom min examen bestod av konsthistoria med konstteori (huvudämnet), litteraturhistoria med poetik och nordiska språk, svensk-stilistisk inriktning. Den kombinationen var inte gångbar i gundskola/gymasium på den tiden.
Men på en konferens råkade jag sitta vid sidan om en person som hade gått folkhögskollärarutbildningen i Linköping, en parallellinje till de andra ämneslärarutbildningarna som också kunde ge behörighet till den kommunala skolan, och där var mina ämnen huvudämnen fick jag höra. Dock visste jag att det var mycket svårt att komma in där, folk sökte massor av gånger.
Jag kom in på första försöket efter intervju och allt, och så började ett årslångt pendlande mellan Lundaregionen och Linköping/Norrköping där jag senare gjorde praktik.
Detta år blev för mig- och säkert för många andra- totalt omvälvande pedagogiskt sett.
Hela mitt fokus förändrades från att ha varit koncentrerat på hur jag lärde ut till hur eleverna lärde in, och på vad som skapade motivation hos dem. Detta gäller inte dåliga betyg för dem som aldrig lyckas, ens om de anstränger sig till det yttersta.
Du kan som lärare stå och spralla och vara hur duktig som helst i katedern, men till syvende och sist är hela inlärningen beroende av vad som fastnar i elevernas hjärnor. Helst ska detta sitta efter skrivningar och prov.
Med tanke på ovanstående kan man fundera över den nuvarande skolpolitiken. Men Björklund och kompani har inte gått lärarutbildning på folkhögskollärarlinjen, där undervisning bygger på inlärning och motivation!
Så fick jag sagt det, nu när jag har lämnat fp!
Hårda nypor i politiska partier
Sverigedemokraterna har det inte lätt i Blekinge med alla rasistiska uttalanden som vissa förtroendevalda har lagt ut på nätet. De säger själva att de bara har skämtat. (!?)
Storsläggan går för nu gäller det att hålla stilen och tvätta bort stämpeln av att vara ett rasistiskt parti. Så nu stryks medlemmar från uppdrag inom partiet. Detta är ju annars ett parti väl känt för sina uteslutningar, långt ifrån alltid bara på grund av rasistiska uttalanden.
Folkpartiet kan de också. Nu kan jag ju skriva, när jag har lämnat det partiet. Häromåret hade en förtroendevald sagt i media att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD i kommunala angelägenheter. För detta ströks hon från listorna till landstinget och riksdagen efter ett möte i partiet. Men hon blev kvar i kommunen.
Det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Må ingen skugga falla på partierna! Sedan är ju frågan vilka som är skuggorna! Egentligen.
Storsläggan går för nu gäller det att hålla stilen och tvätta bort stämpeln av att vara ett rasistiskt parti. Så nu stryks medlemmar från uppdrag inom partiet. Detta är ju annars ett parti väl känt för sina uteslutningar, långt ifrån alltid bara på grund av rasistiska uttalanden.
Folkpartiet kan de också. Nu kan jag ju skriva, när jag har lämnat det partiet. Häromåret hade en förtroendevald sagt i media att hon kunde tänka sig att samarbeta med SD i kommunala angelägenheter. För detta ströks hon från listorna till landstinget och riksdagen efter ett möte i partiet. Men hon blev kvar i kommunen.
Det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Må ingen skugga falla på partierna! Sedan är ju frågan vilka som är skuggorna! Egentligen.
måndag 30 januari 2012
Att måla fan på väggen
Visst, jag är medveten om att jag är bra på att måla fan på väggen och tro det värsta när jag blir orolig. Exmaken var precis tvärtom, han trodde aldrig att något allvarligt hade hänt, inte ens när det hade hänt.Som när min far hade fått en hjärnblödning och inte alls "hade trillat och slagit i huvudet". Min far dog.
Det går alltså inte att ringa dit när man är övertygad om att det är just sonen som har vurpat med motorcykeln (HD:n) någonstans i Skåne.
Idag skulle jag iväg på en akvarellcirkel. När jag satt i bilen hörde jag att något hade hänt vid en station i Stockholms södra förorter, och då steg adrenalinet och oron. Som tur var, var den unga damen nådig idag och svarade i mobiltelefonen trots att morsan ringde till jobbet. Det var alltså inte hon som hade förolyckats.
Lite senare konstaterade jag att det inte fanns några mejl från fästmannen. Eftersom han inte är purung och lite slarvig med livsviktig medicin ringde jag. Inga svar på mobiltelefonerna.
Då är jag övertygad om att om han nu inte ligger död i sängen, så ligger han död i duschen, eller också har han halkat igen och ligger ihjälfrusen på gatan någonstans.
Det är full dramatik i min stackars hjärna innan den icke-döde kommer ut från duschen och ser att jag har ringt.
Jag har ett dramatiskt liv ibland. Kanske också beroende på att mitt liv faktiskt har haft många dramatiska händelser i sig. Jag är således programmerad. Mina anhöriga är inte alltid programmerade för min oro. Barnen mindre än mannen!
Det går alltså inte att ringa dit när man är övertygad om att det är just sonen som har vurpat med motorcykeln (HD:n) någonstans i Skåne.
Idag skulle jag iväg på en akvarellcirkel. När jag satt i bilen hörde jag att något hade hänt vid en station i Stockholms södra förorter, och då steg adrenalinet och oron. Som tur var, var den unga damen nådig idag och svarade i mobiltelefonen trots att morsan ringde till jobbet. Det var alltså inte hon som hade förolyckats.
Lite senare konstaterade jag att det inte fanns några mejl från fästmannen. Eftersom han inte är purung och lite slarvig med livsviktig medicin ringde jag. Inga svar på mobiltelefonerna.
Då är jag övertygad om att om han nu inte ligger död i sängen, så ligger han död i duschen, eller också har han halkat igen och ligger ihjälfrusen på gatan någonstans.
Det är full dramatik i min stackars hjärna innan den icke-döde kommer ut från duschen och ser att jag har ringt.
Jag har ett dramatiskt liv ibland. Kanske också beroende på att mitt liv faktiskt har haft många dramatiska händelser i sig. Jag är således programmerad. Mina anhöriga är inte alltid programmerade för min oro. Barnen mindre än mannen!
Ett iskallt samhälle
Här i Blekinge väcker just nu en äldre missbrukares död stor uppmärksamhet.
Mannen som var i 60-årsåldern var beroende av sin hjärtmedicin och hade hemtjänst som kom hem till honom för att ge honom denna, som fanns i rummet.
Efter ett bråk på boendet för hemlösa missbrukare, där han bodde, byttes låset på hans boende så att han inte kunde komma in, och inte hemtjänsten heller. Hemtjänsten hade inte fått någon information om vad som hade hänt.
Det är kallt i Blekinge nu. Att bara låta en gammal, hjärtsjuk man bli utelåst under natten verkar totalt omänskligt.
Efter ett dygn bröt han sig in genom fönstret, men hemtjänsten släpptes inte in.
Mannen hittades sedan död i sitt rum. Släkten nåddes inte, enligt polisen, utan fick det chockartade beskedet genom media.
Får man så där plötsligt bara stänga ute människor från det boende de har? Har människor inga mänskliga rättigheter om de är hemlösa gamla alkoholister?
Visst kan det finnas skäl att kyla ner besvärliga personer ibland, men därifrån till att lämna dem till kylan på vinternätterna är ett mycket stort steg. Hur mår den/de som fattade det beslutet idag?
Mannen som var i 60-årsåldern var beroende av sin hjärtmedicin och hade hemtjänst som kom hem till honom för att ge honom denna, som fanns i rummet.
Efter ett bråk på boendet för hemlösa missbrukare, där han bodde, byttes låset på hans boende så att han inte kunde komma in, och inte hemtjänsten heller. Hemtjänsten hade inte fått någon information om vad som hade hänt.
Det är kallt i Blekinge nu. Att bara låta en gammal, hjärtsjuk man bli utelåst under natten verkar totalt omänskligt.
Efter ett dygn bröt han sig in genom fönstret, men hemtjänsten släpptes inte in.
Mannen hittades sedan död i sitt rum. Släkten nåddes inte, enligt polisen, utan fick det chockartade beskedet genom media.
Får man så där plötsligt bara stänga ute människor från det boende de har? Har människor inga mänskliga rättigheter om de är hemlösa gamla alkoholister?
Visst kan det finnas skäl att kyla ner besvärliga personer ibland, men därifrån till att lämna dem till kylan på vinternätterna är ett mycket stort steg. Hur mår den/de som fattade det beslutet idag?
lördag 28 januari 2012
Mitt nya parti
Hela eftermiddagen har jag tillbringat framför tv:n och tittat på KD:s extra riksting och pläderingarna för partiledaren och utmanaren. Göran Hägglund vann med mycket god marginal 198-88.
Stämningen i debatten var härligt positiv. Debattörerna fick instruktionen att bara prata för den det gällde och inte prata mot någon. Och detta följdes. Positivt med ett parti där man inte gillar förtal!
Jag känner redan att jag kommer att trivas utmärkt där.
Det som var anmärkningsvärt var att när det gällde partiledarna var det inga som helst politiska skiljelinjer som togs fram, utan endast ledaregenskaperna hos den de pratade för. I politiken sades partimedlemmarna vara överens. De var alla kristdemokrater. Om sedan detta stämmer med verkligheten är ju svårt att säga om man inte har sett partiet inifrån, men den fina stämningen talade ett tydligt språk om vänliga människor, tycker jag. Det bådar gott!
Stämningen i debatten var härligt positiv. Debattörerna fick instruktionen att bara prata för den det gällde och inte prata mot någon. Och detta följdes. Positivt med ett parti där man inte gillar förtal!
Jag känner redan att jag kommer att trivas utmärkt där.
Det som var anmärkningsvärt var att när det gällde partiledarna var det inga som helst politiska skiljelinjer som togs fram, utan endast ledaregenskaperna hos den de pratade för. I politiken sades partimedlemmarna vara överens. De var alla kristdemokrater. Om sedan detta stämmer med verkligheten är ju svårt att säga om man inte har sett partiet inifrån, men den fina stämningen talade ett tydligt språk om vänliga människor, tycker jag. Det bådar gott!
Ingen koppling!
För säkerhets skull vill jag här poängtera att jag inte på något sätt är delaktig eller har någon som helst koppling till L.Flemströms konspiratoriska idéer vad gäller media. Ingen "guilt by association" tack! Risken är att paranoian sprider sig, ser jag!
Kan folk inte alls värdera det de läser?
Kan ingen journalist yttra sig? Eller ser de det som lönlöst?
Kan folk inte alls värdera det de läser?
Kan ingen journalist yttra sig? Eller ser de det som lönlöst?
Bristande självinsikt?
Många har tyckt att det var starkt av Håkan Juholt att vara närvarande vid valet av ny partiordförande. Var det starkt? Eller tyder detta på att han överhuvudtaget inte har insett att han själv till stor del hade skuld i röran som uppkom? Det finns människor som skyller allt som händer på andra. Själva är de oskyldiga som små vita lamm.
Av Håkan Juholts olika uttalanden i den här historien finns det goda skäl, tycker jag, att misstänka att han hör till den sorten. Vad de nu kallas...
Med bristande insikt och med en stor okänslighet kan man ju sitta med och tänka att det inte var ens eget fel, eller hur? Man kan skylla på krypskyttar (vilka fanns, det är sant!) och på media och på hela situationen, men själv gjorde man inga fel.
Jag tyckte att hans närvaro var löjlig. Att stå där och applådera sin efterföljare ter sig enbart konstigt för mig.
Av Håkan Juholts olika uttalanden i den här historien finns det goda skäl, tycker jag, att misstänka att han hör till den sorten. Vad de nu kallas...
Med bristande insikt och med en stor okänslighet kan man ju sitta med och tänka att det inte var ens eget fel, eller hur? Man kan skylla på krypskyttar (vilka fanns, det är sant!) och på media och på hela situationen, men själv gjorde man inga fel.
Jag tyckte att hans närvaro var löjlig. Att stå där och applådera sin efterföljare ter sig enbart konstigt för mig.
torsdag 26 januari 2012
När ett Du och ett Jag (inte) blir ett Vi
Ann Heberlein hör till mina favoriter, det har jag skrivit förr. Jag tycker att hon är klok, orädd och delvis skör, en kombination som jag gillar.
Hon har också en förmåga att sätta fingret på viktiga saker i människors liv. Idag skriver hon i Kyrkans tidning om "Vikten av att höra ihop", som hon kallar inlägget.
Där skriver hon i slutet :
" Jag tänker att vi ibland glömmer bort det: vikten av att vara vi, av att höra ihop, av gemenskap. Vikten av att ibland, då och då, glömma bort sig själv och bli en kropp tillsammans med andra, en röst i en kör av röster, en röst som förenas med de andra rösterna, röster som smälter samman till något större än en sångare, till en kör."
Klokt. Om man lever i en gemenskap, som egentligen inte är en gemenskap, utan en ständig fight om vem som har rätt, där parterna står i olika läger och bekämpar varandra offentligt, då blir man trött. Man blir så trött, så trött för all energi dras ifrån en.
Motsatsen är de kärleksfulla relationerna. De som är som bomull i bröstet, där det finns ett Du som blir till ett Vi med mig.
En annan klok kvinna i Kyrkans tidning idag, Marielouise Samuelsson, har en mediekrönika under rubriken "Konspiratoriska fantasier" där hon sågar en påstådd dold agenda hos borgerliga medier. Hon avslutar så här
" Det är självfallet väsentligt att granska och ifrågasätta journalistisk verksamhet, men bilden av att samtliga stockholmsboende journalister skulle ha bestämt sig för att plåga Juholt och stötta Reinfeldt är lika mycket av konspiratorisk fantasi som historien om innebandypojken och hans elaka pappa."
Ack ja, visst är det så! Världen är, trots allt, inte full av dolda mikrofoner och dolda agendor! Och om politiken hade varit hälften så strategisk som en del tycks tro, hade det nog i själva verket varit en stor välsignelse. Vad man borde göra är nämligen att försöka komma bort från happening -tendenserna i hela vårt samhälle!
Hon har också en förmåga att sätta fingret på viktiga saker i människors liv. Idag skriver hon i Kyrkans tidning om "Vikten av att höra ihop", som hon kallar inlägget.
Där skriver hon i slutet :
" Jag tänker att vi ibland glömmer bort det: vikten av att vara vi, av att höra ihop, av gemenskap. Vikten av att ibland, då och då, glömma bort sig själv och bli en kropp tillsammans med andra, en röst i en kör av röster, en röst som förenas med de andra rösterna, röster som smälter samman till något större än en sångare, till en kör."
Klokt. Om man lever i en gemenskap, som egentligen inte är en gemenskap, utan en ständig fight om vem som har rätt, där parterna står i olika läger och bekämpar varandra offentligt, då blir man trött. Man blir så trött, så trött för all energi dras ifrån en.
Motsatsen är de kärleksfulla relationerna. De som är som bomull i bröstet, där det finns ett Du som blir till ett Vi med mig.
En annan klok kvinna i Kyrkans tidning idag, Marielouise Samuelsson, har en mediekrönika under rubriken "Konspiratoriska fantasier" där hon sågar en påstådd dold agenda hos borgerliga medier. Hon avslutar så här
" Det är självfallet väsentligt att granska och ifrågasätta journalistisk verksamhet, men bilden av att samtliga stockholmsboende journalister skulle ha bestämt sig för att plåga Juholt och stötta Reinfeldt är lika mycket av konspiratorisk fantasi som historien om innebandypojken och hans elaka pappa."
Ack ja, visst är det så! Världen är, trots allt, inte full av dolda mikrofoner och dolda agendor! Och om politiken hade varit hälften så strategisk som en del tycks tro, hade det nog i själva verket varit en stor välsignelse. Vad man borde göra är nämligen att försöka komma bort från happening -tendenserna i hela vårt samhälle!
onsdag 25 januari 2012
Är deras idyll egentligen en idyll?
Jag beundrar verkligen människor som har jobbat i fyrtio år på samma ställe och varit gifta med samma människa lika länge- eller längre. De har verkligen min stora beundran. Jag har skrivit detta många gånger.
Men ibland undrar jag hur de kommer att känna det när de vet att livet närmar sig sitt slut. Kommer de att vara nöjda då? Var deras relation bra? Levde de i kärlek och omtanke eller levde de i ett 40-årigt, kallt krig? Har de hunnit tänka efter och känna efter, eller har deras liv varit ständiga ekorrhjul?
I mitt eget liv har jag några fasta punkter förutom barnen och närmaste släkten. Mitt hus har jag haft i snart 30 år, och jag har flera riktigt gamla vänner, och med riktigt gamla menar jag sådana som jag har känt i cirka femtio år eller mer.
Men jag måste erkänna att jag har velat fram och tillbaka i mina relationer till män. Det har varit uppbrott och tillbakagångar och nya relationer.
Mitt privata liv har varit som ett enda stort frågetecken många gånger. Vad vill jag egentligen?
Jag tog aldrig det där stora klivet att flytta ner till Italien som det var planerat en gång. Detta var väl den största omsvängningen som jag har gjort i mitt liv.Tvärnit.
Det är möjligt att det hade kunnat vara andra, stora förändringar om jag hade haft ett mera öppet sinne och sett och hört noggrannare, men detta vet jag faktiskt inte, även om jag svagt anar att det finns folk som anser sig ha varit tydliga nog.
Ibland kanske man hör och ser det man vill höra och vill se. Det kan ju faktiskt vara enklare och bekvämast så.
Men vad som är rätt och vad som är fel, det vet jag inte. Detta är den stora sanningen. Jag vet inte.
En så där lite deppig dag talade jag med en av de där gamla väninnorna, numera tryggt gift, men med mer än en man i sitt förlutna.
Hon tröstade mig, och sade
- Men du, vi hade så många att välja på! Tänk på att alla inte har det!
Jo, så kan man också se saker. Och så kan man läsa veckotidningarna om kändisarnas alla äktenskap och relationer.
Dags att acceptera att man faktiskt inte längre är purung? Och stanna upp?
Men ibland undrar jag hur de kommer att känna det när de vet att livet närmar sig sitt slut. Kommer de att vara nöjda då? Var deras relation bra? Levde de i kärlek och omtanke eller levde de i ett 40-årigt, kallt krig? Har de hunnit tänka efter och känna efter, eller har deras liv varit ständiga ekorrhjul?
I mitt eget liv har jag några fasta punkter förutom barnen och närmaste släkten. Mitt hus har jag haft i snart 30 år, och jag har flera riktigt gamla vänner, och med riktigt gamla menar jag sådana som jag har känt i cirka femtio år eller mer.
Men jag måste erkänna att jag har velat fram och tillbaka i mina relationer till män. Det har varit uppbrott och tillbakagångar och nya relationer.
Mitt privata liv har varit som ett enda stort frågetecken många gånger. Vad vill jag egentligen?
Jag tog aldrig det där stora klivet att flytta ner till Italien som det var planerat en gång. Detta var väl den största omsvängningen som jag har gjort i mitt liv.Tvärnit.
Det är möjligt att det hade kunnat vara andra, stora förändringar om jag hade haft ett mera öppet sinne och sett och hört noggrannare, men detta vet jag faktiskt inte, även om jag svagt anar att det finns folk som anser sig ha varit tydliga nog.
Ibland kanske man hör och ser det man vill höra och vill se. Det kan ju faktiskt vara enklare och bekvämast så.
Men vad som är rätt och vad som är fel, det vet jag inte. Detta är den stora sanningen. Jag vet inte.
En så där lite deppig dag talade jag med en av de där gamla väninnorna, numera tryggt gift, men med mer än en man i sitt förlutna.
Hon tröstade mig, och sade
- Men du, vi hade så många att välja på! Tänk på att alla inte har det!
Jo, så kan man också se saker. Och så kan man läsa veckotidningarna om kändisarnas alla äktenskap och relationer.
Dags att acceptera att man faktiskt inte längre är purung? Och stanna upp?
Kompetens- inte ålder- avgörande
Nu blir det som jag har sett i flera år i arbetslivet synligt. Arbetsgivare söker i första hand kompetens och inte i första hand ungdomar till jobb. För mig har detta varit uppenbart ganska länge.
Och jag har ju märkt det i mitt eget liv också, att jag har varit/är efterfrågad trots att jag inte borde vara det med tanke på min ålder.
När det gäller politiken har man ju på många ställen i världen sett, och ser, gamla ledare. Skönt om Sverige också börjar ansluta sig till den inställningen! Man måste ju ta tillvara kunniga människor, så länge de själva vill stå till förfogande!
Och jag har ju märkt det i mitt eget liv också, att jag har varit/är efterfrågad trots att jag inte borde vara det med tanke på min ålder.
När det gäller politiken har man ju på många ställen i världen sett, och ser, gamla ledare. Skönt om Sverige också börjar ansluta sig till den inställningen! Man måste ju ta tillvara kunniga människor, så länge de själva vill stå till förfogande!
Media förstorar Socialdemokraterna
Nu får det liksom vara nog, får det inte det? Socialdemokraterna är ett parti som har minskat och minskat och vars inflytande idag inte är så stort. Den trenden verkar finnas på många håll i Europa. (på alla?) Kanske drog öststaternas fall hela vänsterideologin med sig. Socialism verkar inte längre vara en gångbar samhällsmodell, utan snarast något överspelat och förlegat.
Försök att få dem som jobbar i sitt anletes svett, och nu har fått betydligt mera pengar i plånboken genom Alliansen, att tycka att de inte ska ha det, för andra som inte jobbar ska ha deras pengar. Försök med det! Det kommer aldrig att gå hem i vårt individualistiska samhälle, där medmänsklighet och hjälpverksamhet verkar vara kopplade till att man ger pengar vid stora galor, då man samtidigt kan vinna något.
Solidaritet är inget honnörsbegrepp i ett samhälle där feel good och "satsa på dig själv" trender är det genomsyrande.
Försök att få dem som jobbar i sitt anletes svett, och nu har fått betydligt mera pengar i plånboken genom Alliansen, att tycka att de inte ska ha det, för andra som inte jobbar ska ha deras pengar. Försök med det! Det kommer aldrig att gå hem i vårt individualistiska samhälle, där medmänsklighet och hjälpverksamhet verkar vara kopplade till att man ger pengar vid stora galor, då man samtidigt kan vinna något.
Solidaritet är inget honnörsbegrepp i ett samhälle där feel good och "satsa på dig själv" trender är det genomsyrande.
Om Gud vill...
Jag gilllade verkligen att arbeta med invandrarungdomar på högstadiet och inte heller hade jag några konflikter med deras föräldrar. Tvärtom.
När troende muslimer berättade om framtiden sade de ofta "Om Gud vill". Det var fint, tyckte jag, för det visade en insikt och en ödmjukhet inför livet på något sätt. Vi kan ju aldrig veta, bara hoppas att våra planer ska gå i lås.
Tänker man så blir man lite fatalist, ibland i märkliga sammanhang. Så tänker jag just nu om ett manus som har blivit ratat på tre förlag. Jag ska nog inte fortsätta, för innehållsmässigt skulle nog inte den här boken vara bra för mig. Man kan ju alltid lägga skulden på Guds vilja i stället för på manusredaktören! Det är verkligen ursvårt att komma in som debutant på de stora förlagen. Men en dag ska jag lyckas!
Just nu håller jag på att orientera mig lokalt och på riksplanet i ett nytt parti, för jag har bytt från fp till kd. Jag klarade inte längre fp:s ställningstagande i vissa frågor och känner att med stigande ålder hör jag nog bättre hemma i ett mera konservativt parti.
Och som jag just sade till gruppledaren i kommunen, så är det väl bra om folk ser att det finns folk som går till kd också!
Även om jag nu är inne på mitt tredje parti, så finns det en linje i det jag gör; jag vill hitta kanaler för att jobba för de människor som inte har en egen röst.
När troende muslimer berättade om framtiden sade de ofta "Om Gud vill". Det var fint, tyckte jag, för det visade en insikt och en ödmjukhet inför livet på något sätt. Vi kan ju aldrig veta, bara hoppas att våra planer ska gå i lås.
Tänker man så blir man lite fatalist, ibland i märkliga sammanhang. Så tänker jag just nu om ett manus som har blivit ratat på tre förlag. Jag ska nog inte fortsätta, för innehållsmässigt skulle nog inte den här boken vara bra för mig. Man kan ju alltid lägga skulden på Guds vilja i stället för på manusredaktören! Det är verkligen ursvårt att komma in som debutant på de stora förlagen. Men en dag ska jag lyckas!
Just nu håller jag på att orientera mig lokalt och på riksplanet i ett nytt parti, för jag har bytt från fp till kd. Jag klarade inte längre fp:s ställningstagande i vissa frågor och känner att med stigande ålder hör jag nog bättre hemma i ett mera konservativt parti.
Och som jag just sade till gruppledaren i kommunen, så är det väl bra om folk ser att det finns folk som går till kd också!
Även om jag nu är inne på mitt tredje parti, så finns det en linje i det jag gör; jag vill hitta kanaler för att jobba för de människor som inte har en egen röst.
tisdag 24 januari 2012
När lamporna slocknar
Vad händer med människor som har haft mångas blickar (och medias) riktade på sig under lång tid, och sedan är de plötsligt i media-skugga?
Ja, många av oss har varit med om journalister som har jagat oss, och telefoner som har ringt nästan mitt i natten för att man ska säga något, även om det givetvis inte alls har varit i närheten av drevet vi just har åsett.
Själv har jag kvar tidningarna från min "drevtid", fast journalisterna var rätt så snälla i lokalpressen. Det handlade mera om att skildra ett händelsförlopp än att jaga mig. För övrigt var jag den förste om lät mig intervjuas av dem.
Men vad händer när man kommer till vägs ände? När allting har gått åt fanders, och man får packa och dra. Ofta gör man ju detta bokstavligen.
Jag minns hur jag hade fått iväg alla möblerna från min tvårumslägenhet på arbetsplatsen, och så skulle jag sortera på jobb och ta de sista småsakerna (blev en stor släpvagn fylld) i min bostad.
Då sov jag i en hopfällbar gästsäng och hade en liten, gammal, svartvit tv med mig. Jag visste inte något om utgången då, och jag upplevde en sorg, men samtidigt en frihet och lättnad.
När överenskommelsen med fallskärmen var klar blev det tyst. Mycket tyst. Det var som om man undrade om folk trodde att man hade blivit förvandlad.
Jo, det gick över så småningom, men det tog lite tid. Jag hade barnen och släkten och en något hit-och dit särbo, som väl kanske i det läget inte var den största tryggheten. Och de allra bästa, gamla vännerna.
Vad jag minns allra mest var hur underbar kravlösheten var. Eftersom jag läste på ett universitet och en högskola samtidigt var jag knappast undersysselsatt, men det var ju frivilligt, och jag hade gott om pengar.
Den hösten satt jag i min trädgård vid mitt vita "spets"bord i sensommarsolen och läste och tyckte att livet omfamnade mig, även om framtiden var ytterst oviss.
Det var så skönt att ha kommit hem! Så underbart.
Trycket hade försvunnit och ansvaret var borta. Kvar fanns saknaden efter människorna som jag hade blivit tvungen att lämna.
Ja, många av oss har varit med om journalister som har jagat oss, och telefoner som har ringt nästan mitt i natten för att man ska säga något, även om det givetvis inte alls har varit i närheten av drevet vi just har åsett.
Själv har jag kvar tidningarna från min "drevtid", fast journalisterna var rätt så snälla i lokalpressen. Det handlade mera om att skildra ett händelsförlopp än att jaga mig. För övrigt var jag den förste om lät mig intervjuas av dem.
Men vad händer när man kommer till vägs ände? När allting har gått åt fanders, och man får packa och dra. Ofta gör man ju detta bokstavligen.
Jag minns hur jag hade fått iväg alla möblerna från min tvårumslägenhet på arbetsplatsen, och så skulle jag sortera på jobb och ta de sista småsakerna (blev en stor släpvagn fylld) i min bostad.
Då sov jag i en hopfällbar gästsäng och hade en liten, gammal, svartvit tv med mig. Jag visste inte något om utgången då, och jag upplevde en sorg, men samtidigt en frihet och lättnad.
När överenskommelsen med fallskärmen var klar blev det tyst. Mycket tyst. Det var som om man undrade om folk trodde att man hade blivit förvandlad.
Jo, det gick över så småningom, men det tog lite tid. Jag hade barnen och släkten och en något hit-och dit särbo, som väl kanske i det läget inte var den största tryggheten. Och de allra bästa, gamla vännerna.
Vad jag minns allra mest var hur underbar kravlösheten var. Eftersom jag läste på ett universitet och en högskola samtidigt var jag knappast undersysselsatt, men det var ju frivilligt, och jag hade gott om pengar.
Den hösten satt jag i min trädgård vid mitt vita "spets"bord i sensommarsolen och läste och tyckte att livet omfamnade mig, även om framtiden var ytterst oviss.
Det var så skönt att ha kommit hem! Så underbart.
Trycket hade försvunnit och ansvaret var borta. Kvar fanns saknaden efter människorna som jag hade blivit tvungen att lämna.
Livet i en cirkel
Är det så att jag är ovanligt dålig på att släppa det förflutna? Eller är vi många som på något sätt lever våra liv i en cirkel, där vi inte riktigt kommer ur det förgångna, som vi bär med oss hela tiden. De nya sociala medierna gör naturligtvis sitt till för att man plötsligt kan trilla över människor från en helt annan period i ens liv.
Jag beundrar dem som har bott kvar hela tiden på samma ställe och dessutom med samma man!
Men ofta har man då gjort annat som att man har rest mycket.
Det tar ju tid att få fäste på ett nytt ställe, och ju mindre orten är desto svårare kan detta vara.
Jag håller på att ömsa skinn genom att jag har bytt politisk hemvist eller rättare sagt parti. Det nya är nog rätt hemvist för jag har med åren blivit rätt så konservativ och har lite svårt för fp:s gränlöshet. För mig är inte detta att vara liberal detsamma som att vara gränslös, men nog upplever jag att det är så ibland.
Just nu känns det lite ovant. Vi får se vad som händer.
Jag beundrar dem som har bott kvar hela tiden på samma ställe och dessutom med samma man!
Men ofta har man då gjort annat som att man har rest mycket.
Det tar ju tid att få fäste på ett nytt ställe, och ju mindre orten är desto svårare kan detta vara.
Jag håller på att ömsa skinn genom att jag har bytt politisk hemvist eller rättare sagt parti. Det nya är nog rätt hemvist för jag har med åren blivit rätt så konservativ och har lite svårt för fp:s gränlöshet. För mig är inte detta att vara liberal detsamma som att vara gränslös, men nog upplever jag att det är så ibland.
Just nu känns det lite ovant. Vi får se vad som händer.
måndag 23 januari 2012
Avgången kom för sent
Var inte loppet kört för Håkan Juholt redan i höstas? Jag tror det. När det blev klart att hans kulbo hade lurat sin arbetsgivare på pengar, och sedan fått sin hyra betald av riksdagen, var egentligen H.J:s politiska karriär slut.
Sådan här oärlighet gillar inte gemene man. Socialdemokrater är hederligt folk, det är liksom grundläggande.
Då skulle partiet gjort som Nya Moderaterna gör. De tar till storsläggan och folk åker ut nästan innan de har hunnit hångla färdigt med journalisterna på krogen, ja, innan man ens vet om de är riktigt skyldiga till det de anklagas för.
Men genom detta går partiet fritt. Det dras inte med en onödig (synlig, får man väl säga) barlast.
Socialdemokraterna gjorde helt fel. De skulle ha agerat direkt, så hade de garanterat haft ett annat läge idag.
Sådan här oärlighet gillar inte gemene man. Socialdemokrater är hederligt folk, det är liksom grundläggande.
Då skulle partiet gjort som Nya Moderaterna gör. De tar till storsläggan och folk åker ut nästan innan de har hunnit hångla färdigt med journalisterna på krogen, ja, innan man ens vet om de är riktigt skyldiga till det de anklagas för.
Men genom detta går partiet fritt. Det dras inte med en onödig (synlig, får man väl säga) barlast.
Socialdemokraterna gjorde helt fel. De skulle ha agerat direkt, så hade de garanterat haft ett annat läge idag.
Vad gör regeringen egentligen?
I all uppståndelsen kring socialdemokraternas virrige f d partiledare är det väldigt tyst om regeringen. Är det inte det?
Vad har de för sig egentligen?
Medias roll är att granska makten.
Men ett sosseparti på stark nedgång är ju ingen makt!
Nu säger den ene efter den andre nej till att bli partiledare. Det är dock väldigt tyst om ett av de namn som lanserades stenhårt vid valet av Håkan Juholt, nämligen Lena Sommestad.
Det vore väl en bra idé att välja henne och skönt för oss som inte är partianslutna! För då skulle i vart fall Socialdemokraterna bli väldigt osynliga, tror jag. Och vem lyssnar på någon som låter som en gläfsande terrier i debatten? Ingen risk att deras idéer får någon genomslagskraft då, som jag ser det. Bra för Alliansen!
Vet ni förresten att hon är Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande? Har någon noterat det?
Vad har de för sig egentligen?
Medias roll är att granska makten.
Men ett sosseparti på stark nedgång är ju ingen makt!
Nu säger den ene efter den andre nej till att bli partiledare. Det är dock väldigt tyst om ett av de namn som lanserades stenhårt vid valet av Håkan Juholt, nämligen Lena Sommestad.
Det vore väl en bra idé att välja henne och skönt för oss som inte är partianslutna! För då skulle i vart fall Socialdemokraterna bli väldigt osynliga, tror jag. Och vem lyssnar på någon som låter som en gläfsande terrier i debatten? Ingen risk att deras idéer får någon genomslagskraft då, som jag ser det. Bra för Alliansen!
Vet ni förresten att hon är Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande? Har någon noterat det?
Pinsamt, pinsamt, pinsamt för S
Nu är jag upprörd, verkligen, i min gamla f d sossesjäl! Hur har inte det partiet förfallit?
Carin Jämtin höll en överenskommelse och poängterade för det flåsande journalistdrevet att VU hade förtroende för sin partiledare och att han sedan avgick av egen fri vilja.
Samtidigt ger läckorna från gruppen Aftonbladet hela listan på en omröstning i VU där nio ledamöter sägs ha sagt nej till förtroendet och tre har sagt ja.
Men, var inte en av dem som sade nej en person som stod på en tidigare bild och kramade Håkan Juholt som en vän som alltid hade stöttat honom!?
Carin Jämtin skulle inte ha ljugit! VU har nu skadat f d partiledaren ännu mer än de hade behövt göra, för de har gjort honom till en löjlig figur, som vill hålla fasaden trots att allt har rasat omkring honom.
Vad sysslar man med i det socialdemokratiska partiet? Det är väl klart att ingen vill bli partiledare där!
Carin Jämtin höll en överenskommelse och poängterade för det flåsande journalistdrevet att VU hade förtroende för sin partiledare och att han sedan avgick av egen fri vilja.
Samtidigt ger läckorna från gruppen Aftonbladet hela listan på en omröstning i VU där nio ledamöter sägs ha sagt nej till förtroendet och tre har sagt ja.
Men, var inte en av dem som sade nej en person som stod på en tidigare bild och kramade Håkan Juholt som en vän som alltid hade stöttat honom!?
Carin Jämtin skulle inte ha ljugit! VU har nu skadat f d partiledaren ännu mer än de hade behövt göra, för de har gjort honom till en löjlig figur, som vill hålla fasaden trots att allt har rasat omkring honom.
Vad sysslar man med i det socialdemokratiska partiet? Det är väl klart att ingen vill bli partiledare där!
Kulturkrock
Juholthistorien har verkligen lagt en viktig pusselbit på plats i mitt liv. Äntligen tyckte jag att jag begrep.
Mitt entledigande med fallskärm från folkhögskolan i Oskarshamn är, eller jag kanske ska säga har varit, ett stort frågetecken i mitt liv.
Vad farao gjorde jag för fel? Nej, jag har faktiskt inte begripit det.
Men när jag såg oskarshamnaren Håkan Juholt stå och svamla framför tv-kamerorna, och ingen visste om det han sade var sant eller osant, och det mesta verkade gå ut på att hålla fasaden, och han verkade hur övertygande som helst när han påstod något som var helt fel.Och sedan tog han tillbaka det dagen efter. Då fick jag en stark aha-upplevelse.
Det där kände jag igen! Det var ju så det var, och det tog tid att begripa det. Man sade ja, när det var nej och tvärtom. Biskopen begrep det garanterat inte heller.
En själavårdande- eller vad man ska kalla det- präst försökte undervisa mig. Han var själv inflyttad. Man sade ja på ett speciellt sätt, förklarade han, men man kunde se på kroppsspråket att det egentligen var ett nej. Ack ja!
Jag bodde och arbetade i Stockholm när jag sökte tjänsten i Oskarshamn, och jag är född och uppvuxen i Malmö. I mig har jag säkert en storstadsmentalitet, som jag har sugit in med modersmjölken.
Ibland när jag jobbade i Småland sade jag att det var mycket lättare att jobba med iranier än med människor där. Och så var det.
Jag kulturkrockade med oskarshamnarna som storstadsmänniska. Håkan Juholt krockade med stockholmarna som oskarshamnare.
Detta blev så tydligt för mig när jag satt där och såg denna smålänning i tv-rutan. Man kan lära sig saker även om sitt eget liv när man ser stora händelser spelas upp för en.
Mitt entledigande med fallskärm från folkhögskolan i Oskarshamn är, eller jag kanske ska säga har varit, ett stort frågetecken i mitt liv.
Vad farao gjorde jag för fel? Nej, jag har faktiskt inte begripit det.
Men när jag såg oskarshamnaren Håkan Juholt stå och svamla framför tv-kamerorna, och ingen visste om det han sade var sant eller osant, och det mesta verkade gå ut på att hålla fasaden, och han verkade hur övertygande som helst när han påstod något som var helt fel.Och sedan tog han tillbaka det dagen efter. Då fick jag en stark aha-upplevelse.
Det där kände jag igen! Det var ju så det var, och det tog tid att begripa det. Man sade ja, när det var nej och tvärtom. Biskopen begrep det garanterat inte heller.
En själavårdande- eller vad man ska kalla det- präst försökte undervisa mig. Han var själv inflyttad. Man sade ja på ett speciellt sätt, förklarade han, men man kunde se på kroppsspråket att det egentligen var ett nej. Ack ja!
Jag bodde och arbetade i Stockholm när jag sökte tjänsten i Oskarshamn, och jag är född och uppvuxen i Malmö. I mig har jag säkert en storstadsmentalitet, som jag har sugit in med modersmjölken.
Ibland när jag jobbade i Småland sade jag att det var mycket lättare att jobba med iranier än med människor där. Och så var det.
Jag kulturkrockade med oskarshamnarna som storstadsmänniska. Håkan Juholt krockade med stockholmarna som oskarshamnare.
Detta blev så tydligt för mig när jag satt där och såg denna smålänning i tv-rutan. Man kan lära sig saker även om sitt eget liv när man ser stora händelser spelas upp för en.
Lögner skapar ingen tillit
Det är förvisso sant att man inte ska tro varje ord som står i tidningen, men man kan ju ändå liksom se de stora linjerna.
Idag intervjuas Per Nuder i Aftonbladet och beskriver hur han kom till VU och hjälpte Håkan Juholt att skriva avgångstalet. Varför det? Han skulle ju inte avgå? Detta var ju något som han kom på senare, enligt vad Carin Jämtin sade. VU hade ju fullt förtroende för honom.
Själv gjorde Håkan Juholt en intervju i Östran före sitt avgångstal som verkar lika förvirrad som allting annat han har deltagit i.
O nej, det är inget splittrat parti, enligt honom. Inte alls!
Hallå, det är nog bäst att försöka vila ut ordentligt, så kanske några konturer i verkligheten börjar skönjas!
I ett parti där man inte längre vet vem som ljuger mest kan det inte växa något frö till regeringsmakten. Gud bevare oss för det!
Idag intervjuas Per Nuder i Aftonbladet och beskriver hur han kom till VU och hjälpte Håkan Juholt att skriva avgångstalet. Varför det? Han skulle ju inte avgå? Detta var ju något som han kom på senare, enligt vad Carin Jämtin sade. VU hade ju fullt förtroende för honom.
Själv gjorde Håkan Juholt en intervju i Östran före sitt avgångstal som verkar lika förvirrad som allting annat han har deltagit i.
O nej, det är inget splittrat parti, enligt honom. Inte alls!
Hallå, det är nog bäst att försöka vila ut ordentligt, så kanske några konturer i verkligheten börjar skönjas!
I ett parti där man inte längre vet vem som ljuger mest kan det inte växa något frö till regeringsmakten. Gud bevare oss för det!
När paranoian flödar...
För en stund sedan tog jag en snabbkoll på s-bloggarna. Vad det är för något? Jo, det är bloggar som socialdemokrater har, som väl egentligen är tänkta för att man ska diskutera deras politik där. Men eftersom de inte tycks ha någon sådan, ägnar de sig mest åt att skriva om att de borde diskutera politik, men det kan de inte på grund av olika saker. Mest har det varit media som har varit orsak till detta, men just nu beklagar man sig över de läckor som tydligen finns i partiet, ja till och med i VU, och som läcker som såll till pressen. De är källskyddade!
Jag har länge reagerat över hur välinformerade vissa journalister har varit om vad som har hänt på interna socialdemokratiska möten.
Kan de ha någon som arbetar under falsk identitet? Någon förser helt klart journalister med uppgifter, och detta är förvisso illojalt.
Det spekuleras om sms, men varför det? De ringer väl från toa eller också har de en dator med, detta är ju inget ovanligt idag. Det kan ju vara mobilen som de skickar mejl ifrån.
Men nu börjar de jaga upp varandra till att tro att ledamöterna har mikrofoner i kläderna!
Och då tror jag att paranoian löper iväg med dem!
Jag har länge reagerat över hur välinformerade vissa journalister har varit om vad som har hänt på interna socialdemokratiska möten.
Kan de ha någon som arbetar under falsk identitet? Någon förser helt klart journalister med uppgifter, och detta är förvisso illojalt.
Det spekuleras om sms, men varför det? De ringer väl från toa eller också har de en dator med, detta är ju inget ovanligt idag. Det kan ju vara mobilen som de skickar mejl ifrån.
Men nu börjar de jaga upp varandra till att tro att ledamöterna har mikrofoner i kläderna!
Och då tror jag att paranoian löper iväg med dem!
söndag 22 januari 2012
Sanningen bakom avgången
Det är inte medias fel att Håkan Juholt avgick som partiordförande för S. Möjligtvis kan man väl säga att media hjälpte till att få bort honom.
Inte heller är det några kommunala politikers vinstintressen som är orsaken eller någon höger och vänsterfalang inom partiet.
Orsaken till Håkan Juholts avgång är att han dels inte framstod som hederlig, dels bluddrade rakt ut utan att tänka på vad han sade. Han hade helt enkelt inga begrepp om sant och osant, och hans överdrifter i retoriken var så stora att de blev till lögner.Han sade saker som inte var förankrade i partiet utan det hela blev till enmansshower. Han plockade bort erfarna politiker efter sitt behag.
Människor vill ha trovärdiga, hederliga politiker, som är goda föredömen, inte virrepannor som pratar hit och dit, säger en sak en dag och tar tillbaka det sagda dagen efter.
Detta är orsakerna till avgången. Andra spekulationer är konspirationstänkande eller oförmåga att uppfatta verkligheten, och de är bara tröttande för dem som läser dem.
Inte heller är det några kommunala politikers vinstintressen som är orsaken eller någon höger och vänsterfalang inom partiet.
Orsaken till Håkan Juholts avgång är att han dels inte framstod som hederlig, dels bluddrade rakt ut utan att tänka på vad han sade. Han hade helt enkelt inga begrepp om sant och osant, och hans överdrifter i retoriken var så stora att de blev till lögner.Han sade saker som inte var förankrade i partiet utan det hela blev till enmansshower. Han plockade bort erfarna politiker efter sitt behag.
Människor vill ha trovärdiga, hederliga politiker, som är goda föredömen, inte virrepannor som pratar hit och dit, säger en sak en dag och tar tillbaka det sagda dagen efter.
Detta är orsakerna till avgången. Andra spekulationer är konspirationstänkande eller oförmåga att uppfatta verkligheten, och de är bara tröttande för dem som läser dem.
lördag 21 januari 2012
Hitta en ärlig partiledare!
Det kan väl inte vara helt tömt på redigt folk hos Socialdemokraterna? Nu gnäller en del över hur både Mona Sahlin en gång fick gå och nu Håkan Juholt. Men hallå, vad är det för sorts människor? Det är väl inte medias fel att de inte var hederliga?
Den ena handlade privat på riksdagens kort. Hon struntade i både parkeringsböter och dagisavgifter, skrevs det, och hon verkade i sitt dagliga liv allmänt slarvig för att inte säga asocial.
Den andre skodde sig bäst han kunde, slarvade med sanningen, ja, han till och med ljög folk rakt upp i ansiktet. Han lovade bot och bättring gång på gång, men ingenting blev annorlunda. Men i detta sista fall menar jag allvar när jag säger att jag inte tror att saker står rätt till. Mannen verkar ju faktiskt förvirrad.
Kan det vara så svårt att hitta en välutbildad och hederlig person med god ledarförmåga inom S? Därmed inte sagt att det ska vara en Hon som låter som en terrier i talarstolen, för det går nog inte heller hem
Håkan Juholt lät ju bra, bara man inte granskade innehållet i det sagda.
Den ena handlade privat på riksdagens kort. Hon struntade i både parkeringsböter och dagisavgifter, skrevs det, och hon verkade i sitt dagliga liv allmänt slarvig för att inte säga asocial.
Den andre skodde sig bäst han kunde, slarvade med sanningen, ja, han till och med ljög folk rakt upp i ansiktet. Han lovade bot och bättring gång på gång, men ingenting blev annorlunda. Men i detta sista fall menar jag allvar när jag säger att jag inte tror att saker står rätt till. Mannen verkar ju faktiskt förvirrad.
Kan det vara så svårt att hitta en välutbildad och hederlig person med god ledarförmåga inom S? Därmed inte sagt att det ska vara en Hon som låter som en terrier i talarstolen, för det går nog inte heller hem
Håkan Juholt lät ju bra, bara man inte granskade innehållet i det sagda.
Oskarshamnsstilen gick inte hem!
I eftermiddag när jag har suttit här och följt turerna kring Håkan Juholt slog det mig plötsligt hur väl jag kände igen stilen. Det är kanske inte bara en personlighetsfråga.
Att förneka sanningar, att vara vårdslös med ärligheten, att direkt ljuga media rakt upp i ansiktet. Var har jag mött den stilen förr?
Jo, i Oskarshamn! Det var ju detta som var så olidligt för en rak skånska som jag. Man vände på och förnekade fakta, man gick naken som kejsaren i Kejsarens nya kläder och ALLA TEG. Alla visste att en del människor for med osanning men som i en sorts gentlemäns överenskommelse teg man. Man teg som muren och viskade bakom ryggen.
Tack för att Socialdemokratiska partiet inte accepterar den stilen- och inte väljarna heller! Så skönt detta känns!
Att förneka sanningar, att vara vårdslös med ärligheten, att direkt ljuga media rakt upp i ansiktet. Var har jag mött den stilen förr?
Jo, i Oskarshamn! Det var ju detta som var så olidligt för en rak skånska som jag. Man vände på och förnekade fakta, man gick naken som kejsaren i Kejsarens nya kläder och ALLA TEG. Alla visste att en del människor for med osanning men som i en sorts gentlemäns överenskommelse teg man. Man teg som muren och viskade bakom ryggen.
Tack för att Socialdemokratiska partiet inte accepterar den stilen- och inte väljarna heller! Så skönt detta känns!
Man vill ha redigt folk!
Det är bra om H.J. avgår, tycker jag, för det är en seger för den svenska samhällsmoralen.
Vi vill ha redigt folk! Vi vill inte ha hel- eller halvljugande personer, som slingrar sig och inte vet vad det själva säger och som hela tiden måste ta tillbaka och förklara sig dagen efter.
Om VU diskuterar partiledarfrågan, då diskuterar de den och inte bara den allmänna politiken, som H.J, ljugande in i det sista, påstod igår.
Håkan Juholt har själv slagit in alla spiken i sin kista. Det är inte media som har gjort det.
Vi vill ha redigt folk! Vi vill inte ha hel- eller halvljugande personer, som slingrar sig och inte vet vad det själva säger och som hela tiden måste ta tillbaka och förklara sig dagen efter.
Om VU diskuterar partiledarfrågan, då diskuterar de den och inte bara den allmänna politiken, som H.J, ljugande in i det sista, påstod igår.
Håkan Juholt har själv slagit in alla spiken i sin kista. Det är inte media som har gjort det.
Partiledare är ingen praktikant
Ryktena om Håkan Juholts förestående avgång från partiledarposten är idag ihållande.
När jag träffade Håkan Juholt på 1990-talet i Oskarshamn, och vi hade internationella konferenser på skolan, där jag var rektor, tillsammans med S, tyckte jag att han var en redig karl, och jag trodde att han med sin faderliga utstrålning skulle kunna vinna folks tilltro till partiet.
Den första stöten på väg utför var naturligtvis avslöjandena om sambons bedrägerier mot sin arbetsgivare. Guilt by association!
Ja, vi vet ju alla hur det har fortsatt; förlåt- turnéer, nya fadäser, uttalanden som tagna direkt ur luften, som har tagits tillbaka dagen efter. Senast hade han ju lärt sig en massa under sin semester i bland annat Mexico, och han bedyrade att han hade blivit en bättre människa än han var i december när han efter en månad återvände från semestern. Och så for han ut och placerade SD i riksdagen flera år innan de var där, med förklaringen att han hade "uttryckt sig drastiskt" dagen efter.
Sedan var det inte honom som de diskuterade på VU:s långa möten utan bara politiken, försäkrade han inför mediadrevet.
Är han inte klok, karlen? Kan han inte alls skilja ut vad som är sant och vad som är osanning?
Nej, det är nog inte en dag för tidigt att han avgår. Att vara partiledare är inte att vara praktikant.
Det är inte media som i så fall har avsatt Håkan Juholt! Vad skulle de ha för intresse av det? Skulden är hans egen och ingen annans!
När jag träffade Håkan Juholt på 1990-talet i Oskarshamn, och vi hade internationella konferenser på skolan, där jag var rektor, tillsammans med S, tyckte jag att han var en redig karl, och jag trodde att han med sin faderliga utstrålning skulle kunna vinna folks tilltro till partiet.
Den första stöten på väg utför var naturligtvis avslöjandena om sambons bedrägerier mot sin arbetsgivare. Guilt by association!
Ja, vi vet ju alla hur det har fortsatt; förlåt- turnéer, nya fadäser, uttalanden som tagna direkt ur luften, som har tagits tillbaka dagen efter. Senast hade han ju lärt sig en massa under sin semester i bland annat Mexico, och han bedyrade att han hade blivit en bättre människa än han var i december när han efter en månad återvände från semestern. Och så for han ut och placerade SD i riksdagen flera år innan de var där, med förklaringen att han hade "uttryckt sig drastiskt" dagen efter.
Sedan var det inte honom som de diskuterade på VU:s långa möten utan bara politiken, försäkrade han inför mediadrevet.
Är han inte klok, karlen? Kan han inte alls skilja ut vad som är sant och vad som är osanning?
Nej, det är nog inte en dag för tidigt att han avgår. Att vara partiledare är inte att vara praktikant.
Det är inte media som i så fall har avsatt Håkan Juholt! Vad skulle de ha för intresse av det? Skulden är hans egen och ingen annans!
fredag 20 januari 2012
VU ja, men folket nej!
Socialdemokratiska partiets VU har uttalat att de har fullt förtroende för Håkan Juholt.
Det är väl bra att någon har det, för svenska folket lär ju inte ha det av opinionssiffrorna att döma!
Detta beslut säger väl egentligen ingenting annat än att hela partiet lider av moraliskt förfall, man har helt enkelt tappat gränserna för accepterade lögner, oegentligheter och fantasier på den politiska arenan.
Nu ska det bli intressant att se vad som händer. Kommer partiledarens personlighet att förändras, hans ljugande att upphöra, hans osakligheter att försvinna eller kommer hela S att vara ett enda stort gungfly?
Och vad händer i de partidistrikt där man klart och tydligt har krävt partiledarens avgång?
Men det finns samtidigt något mycket kusligt i detta beslut, för det vittnar om hur en viss sorts människor har förmåga att dupera.
Vad kallas den sorten? Fundera och analysera!
Det är väl bra att någon har det, för svenska folket lär ju inte ha det av opinionssiffrorna att döma!
Detta beslut säger väl egentligen ingenting annat än att hela partiet lider av moraliskt förfall, man har helt enkelt tappat gränserna för accepterade lögner, oegentligheter och fantasier på den politiska arenan.
Nu ska det bli intressant att se vad som händer. Kommer partiledarens personlighet att förändras, hans ljugande att upphöra, hans osakligheter att försvinna eller kommer hela S att vara ett enda stort gungfly?
Och vad händer i de partidistrikt där man klart och tydligt har krävt partiledarens avgång?
Men det finns samtidigt något mycket kusligt i detta beslut, för det vittnar om hur en viss sorts människor har förmåga att dupera.
Vad kallas den sorten? Fundera och analysera!
Att överlämna sig, utlämna sig och till slut ge upp?
När jag satt en timme idag i tandläkarstolen (utan bedövning) medan tandläkaren byggde upp en ny tand längst bak i käken tänkte jag många tankar.
Nej, jag har ingen tandläkarskräck eller tandläkarrädsla, tvärtom, gillar jag nog att gå till tandläkaren, och det var detta märkliga fenomen som fick mig att fundera över mig själv.
Hur kan man tycka om att gå till en tandläkare?
Jag tror att det är känslan av att vara totalt överlämnad i händerna på någon/några andra. Det är som att stå i kö, som jag inte heller har något emot. Man kan absolut inte göra någonting annat än bara vara där. Och hos tandläkaren är någon totalt fokuserad på mina tänder.
Det var ingen lätt match idag, varken för mig eller för tandläkaren, kanske värst för den sista.
Jag brukar inte heller ha några nojor i tandläkarstolen, men när det faktiskt hade börjat göra ont, och jag kände hur hjärtat bankade, funderade jag över vad som hände om man liksom bara fick en hjärtinfarkt där i tandläkarstolen med hela munnen full av instrument och trådar runt en tand. Eller tänk om man blev illamående! Hemska tanke!
Nu var jag så pass klar att jag kunde inse att detta var en ovanligt lång och tuff behandling, och att det nog inte var så stor risk för att jag skulle bli illamående.
När jag äntligen var hemma igen, började jag fundera på det manus som jag nu har haft hos tre förlag. Ska jag fortsätta?
Nu får jag nog skriva om en del i det, men de ger ju inga besked om varför de inte vill ge ut något.
Nu blev jag i alla fall tipsad om ett förlag som skulle kunna passa den stilen som manuset håller. Så då får jag väl försöka igen.
Mot alla odds, som den där serien på TV heter. Vet inte riktigt vad jag tycker om den, men på något sätt ger den mig råg i ryggen. Saker är kanske inte omöjliga.
Det är kanske inte helt omöjligt att få utgivet på ett av de etablerade förlagen
- Ge inte upp! säger de på förlagen när de har ratat ens manus.
Men själva har de sagt nej.
Nej, jag har ingen tandläkarskräck eller tandläkarrädsla, tvärtom, gillar jag nog att gå till tandläkaren, och det var detta märkliga fenomen som fick mig att fundera över mig själv.
Hur kan man tycka om att gå till en tandläkare?
Jag tror att det är känslan av att vara totalt överlämnad i händerna på någon/några andra. Det är som att stå i kö, som jag inte heller har något emot. Man kan absolut inte göra någonting annat än bara vara där. Och hos tandläkaren är någon totalt fokuserad på mina tänder.
Det var ingen lätt match idag, varken för mig eller för tandläkaren, kanske värst för den sista.
Jag brukar inte heller ha några nojor i tandläkarstolen, men när det faktiskt hade börjat göra ont, och jag kände hur hjärtat bankade, funderade jag över vad som hände om man liksom bara fick en hjärtinfarkt där i tandläkarstolen med hela munnen full av instrument och trådar runt en tand. Eller tänk om man blev illamående! Hemska tanke!
Nu var jag så pass klar att jag kunde inse att detta var en ovanligt lång och tuff behandling, och att det nog inte var så stor risk för att jag skulle bli illamående.
När jag äntligen var hemma igen, började jag fundera på det manus som jag nu har haft hos tre förlag. Ska jag fortsätta?
Nu får jag nog skriva om en del i det, men de ger ju inga besked om varför de inte vill ge ut något.
Nu blev jag i alla fall tipsad om ett förlag som skulle kunna passa den stilen som manuset håller. Så då får jag väl försöka igen.
Mot alla odds, som den där serien på TV heter. Vet inte riktigt vad jag tycker om den, men på något sätt ger den mig råg i ryggen. Saker är kanske inte omöjliga.
Det är kanske inte helt omöjligt att få utgivet på ett av de etablerade förlagen
- Ge inte upp! säger de på förlagen när de har ratat ens manus.
Men själva har de sagt nej.
Är de på samma möte?
Nog ter sig Socialdemokraternas fars konstigare och konstigare.
Två personer blir intervjuade efter ett möte. Den ene, partiledaren, som är starkt ifrågasatt, säger till den församlade pressen efter mötet att detta inte alls har handlat om honom.
En annan i VU säger att de diskuterar personfrågor och ger inget tydligt ja på om partiledaren kommer att sitta kvar.
Men en sak är nog klar; om VU inte vidtar några åtgärder idag, är det nog ganska så säkert att inte bara Juholts förtroende är i botten, utan att hela VU kommer att brista i sin trovärdighet.
De skulle ha agerat redan förra gången det var krismöte. Få människor accepterar en partiledare med tveksam moral, sammanboende med en kvinna som har förskingrat från sin arbetsgivare.
Här gäller nog definitivt "guilt by association", anser jag.
- Säg mig med vem du umgås, och jag ska säga dig vem du är!
Något vi alla nog bör tänka på!
Ter sig partiledaren dessutom vimsig och oklar i huvudet är ju saken ännu värre. Det gäller att veta vad man säger i offentlighetens ljus.
Två personer blir intervjuade efter ett möte. Den ene, partiledaren, som är starkt ifrågasatt, säger till den församlade pressen efter mötet att detta inte alls har handlat om honom.
En annan i VU säger att de diskuterar personfrågor och ger inget tydligt ja på om partiledaren kommer att sitta kvar.
Men en sak är nog klar; om VU inte vidtar några åtgärder idag, är det nog ganska så säkert att inte bara Juholts förtroende är i botten, utan att hela VU kommer att brista i sin trovärdighet.
De skulle ha agerat redan förra gången det var krismöte. Få människor accepterar en partiledare med tveksam moral, sammanboende med en kvinna som har förskingrat från sin arbetsgivare.
Här gäller nog definitivt "guilt by association", anser jag.
- Säg mig med vem du umgås, och jag ska säga dig vem du är!
Något vi alla nog bör tänka på!
Ter sig partiledaren dessutom vimsig och oklar i huvudet är ju saken ännu värre. Det gäller att veta vad man säger i offentlighetens ljus.
Ljög Juholt IGEN?
Håkan Juholt lär ha sagt att VU:s möte idag var ett helt vanligt möte, inplanerat sedan länge. Samtidigt påstås det att flera ledamöter hade krävt hans avgång idag.
Ljuger han nu igen?
Folk som uppträder, som denna karl gör, ger mig starka obehagskänslor, därför reagerar jag.Att svaja hit och dit och säga en sak som man tar tillbaka dagen efter är nog de värsta egenskaper jag kan tänka mig hos en människa.
Jag vill ha redigt folk omkring mig och redigt folk som leder vårt land. Hel- eller halvmytomaner har inte på sådana positioner att göra.
Tänk om en sådan man var sjökapten och båten höll på att sjunka! Han skulle ju förneka detta hela tiden.
Ljuger han nu igen?
Folk som uppträder, som denna karl gör, ger mig starka obehagskänslor, därför reagerar jag.Att svaja hit och dit och säga en sak som man tar tillbaka dagen efter är nog de värsta egenskaper jag kan tänka mig hos en människa.
Jag vill ha redigt folk omkring mig och redigt folk som leder vårt land. Hel- eller halvmytomaner har inte på sådana positioner att göra.
torsdag 19 januari 2012
-Jag har ett starkt stöd!
Visst gnuggar man sig väl i ögonen och undrar om man hörde fel när Håkan Juholt på väg till VU meddelar de väntande journalisterna att han upplever att han har ett starkt stöd i partiet.
Den ene kände socialdemokraten efter den andre har trätt fram och talat om att det vore bäst om han lämnade posten.
Är han dum? Är han blind? Eller vad är det för fel på karlen?
Detta påminner om hur det kan vara i en relation där ena parten klart har insett att relationen inte kan fortgå, och den andre fortsätter att insistera på att allt kommer att bli så bra, så bra.
Vad är det som gör vissa människor så totalt blinda?
Den ene kände socialdemokraten efter den andre har trätt fram och talat om att det vore bäst om han lämnade posten.
Är han dum? Är han blind? Eller vad är det för fel på karlen?
Detta påminner om hur det kan vara i en relation där ena parten klart har insett att relationen inte kan fortgå, och den andre fortsätter att insistera på att allt kommer att bli så bra, så bra.
Vad är det som gör vissa människor så totalt blinda?
onsdag 18 januari 2012
Bara för mig!
Idag läste jag något som en man hade skrivit till sin älskade. Det gick i stort sett ut på (ja, det var inte min "man") att hans kvinna var så otroligt alldaglig, men för honom var hon fullständigt unik.
Jaha, tänkte jag, här har vi någon som vill behärska sin älskade. Bara tillsammans med honom blir hon något, annars är hon en total nolla!
Hoppas inte kvinnan går på de "förförelsekonsterna". Den sortens män kan nog vara lite jobbiga att ha i sin närhet.
Men älskaren - eller vad han nu är- trodde sig säkert vara otroligt kärleksfull.
Jaha, tänkte jag, här har vi någon som vill behärska sin älskade. Bara tillsammans med honom blir hon något, annars är hon en total nolla!
Hoppas inte kvinnan går på de "förförelsekonsterna". Den sortens män kan nog vara lite jobbiga att ha i sin närhet.
Men älskaren - eller vad han nu är- trodde sig säkert vara otroligt kärleksfull.
Ständiga nitlotter
133 miljoner! Tänk att vinna 133 miljoner, som någon som lämnat in en Lottorad i Vimmerby har gjort idag. Helt otroligt!
Själv är jag en trogen spelare. I yttersta nödfall kan jag plocka bort spelandet och kanske rädda en kärv ekonomi. Men jag är alltid kontrollerad, går aldrig över spelbudget så att säga.
Det finns en liten hög med lappar från alla småvinster, som jag har sparat. Fast några vinster över 5000 kronor har jag aldrig fått.
På sitt sätt är det fascinerande att se att man kan spela samma rader år ut och år in utan att man vinner. Någon gång borde det väl bli en större vinst kan man ju tycka.
Nej, jag får nog knega ihop mina pengar och vara glad över att den ena guidningen efter den andra trillar in.
Idag fick jag verkligen något att bita i; tre heldagars guidning på franska! Det är första gången jag i så fall guidar på det språket.
Nu har jag läst franska ganska nyligen på universitetet, faktiskt. Jag gjorde det direkt sedan jag hade gått i pension. En mindre kurs i fransk kultur. Den var en sådan där liten seger i mitt liv.
Och guidningar kan ju bli avbokade! Men nu får det nog vara disciplin som gäller här i mitt hus!
Själv är jag en trogen spelare. I yttersta nödfall kan jag plocka bort spelandet och kanske rädda en kärv ekonomi. Men jag är alltid kontrollerad, går aldrig över spelbudget så att säga.
Det finns en liten hög med lappar från alla småvinster, som jag har sparat. Fast några vinster över 5000 kronor har jag aldrig fått.
På sitt sätt är det fascinerande att se att man kan spela samma rader år ut och år in utan att man vinner. Någon gång borde det väl bli en större vinst kan man ju tycka.
Nej, jag får nog knega ihop mina pengar och vara glad över att den ena guidningen efter den andra trillar in.
Idag fick jag verkligen något att bita i; tre heldagars guidning på franska! Det är första gången jag i så fall guidar på det språket.
Nu har jag läst franska ganska nyligen på universitetet, faktiskt. Jag gjorde det direkt sedan jag hade gått i pension. En mindre kurs i fransk kultur. Den var en sådan där liten seger i mitt liv.
Och guidningar kan ju bli avbokade! Men nu får det nog vara disciplin som gäller här i mitt hus!
Har Socialdemokraterna aldrig regerat?
Det är onekligen lite märkligt att lyssna på partiledardebatten och höra Håkan Juholt framställa det som om Alliansen var skuld till allt det kaos de försöker rätta till, inte minst i skolan.
Jag blev så förvånad när jag började arbeta i kommunala skolor och upplevde vilken total nonchalans man kunde ha vad gäller lärarbehörigheter.
Där satt lärare utbildade för lågstadiet, ja, till och med frititdspedagoger, och undervisade upp till åk 9, rättade nationella prov och satte betyg. Jodå pedagogiskt kunde de vara bra, men det handlar om ett innehåll också. Som lärare måste man ha gedigna kunskaper i ämnena.
Socialdemokraterna har väl länge hyllat att en ann´ är så god som en ann´ och att vem som helst kan göra vad som helst. Man har många gånger blandat ihop skola med folkbildning, där man söker kunskap tillsammans. Den modellen går inte att applicera på grundskolan mer än i mycket liten omfattning.
Socialdemokraternas företrädare borde inte bortse ifrån att regeringen nu jobbar för fullt med deras egna misslyckanden.
Jag blev så förvånad när jag började arbeta i kommunala skolor och upplevde vilken total nonchalans man kunde ha vad gäller lärarbehörigheter.
Där satt lärare utbildade för lågstadiet, ja, till och med frititdspedagoger, och undervisade upp till åk 9, rättade nationella prov och satte betyg. Jodå pedagogiskt kunde de vara bra, men det handlar om ett innehåll också. Som lärare måste man ha gedigna kunskaper i ämnena.
Socialdemokraterna har väl länge hyllat att en ann´ är så god som en ann´ och att vem som helst kan göra vad som helst. Man har många gånger blandat ihop skola med folkbildning, där man söker kunskap tillsammans. Den modellen går inte att applicera på grundskolan mer än i mycket liten omfattning.
Socialdemokraternas företrädare borde inte bortse ifrån att regeringen nu jobbar för fullt med deras egna misslyckanden.
tisdag 17 januari 2012
Ja, vem ljuger egentligen?
Socialdemokratisk politik tycks numera bestå i att man står i tv-rutan och diskuterar vem i partiet som ljuger. Spännande?
Är inte vårt land värd en bättre oppositionspolitik?
Men vad är det med denne Håkan Juholt? Är han begynnande dement? Har han en hjärnskada? En bokstavsdiagnos? Eller är han bara totalt fräck?
Nu har det stackars VU väl egentligen bara en väg att gå; att få bort honom, för nu är det så pinsamt så man orkar ju snart inte se hans tramsande i tv-rutan.
I morgon är det partiledardebatt. Jag ska försöka se den. Där gör han nog bra ifrån sig, förstås.
Fast kan man glömma att han har beskyllt regeringen för att göra gemensam sak med SD när det gäller skrotandet av värnplikten, ett parti som för det första inte var i riksdagen vid tidpunkten för beslut och för det andra vill ha en allmän värnplikt! Vilken fadäs!
Är inte vårt land värd en bättre oppositionspolitik?
Men vad är det med denne Håkan Juholt? Är han begynnande dement? Har han en hjärnskada? En bokstavsdiagnos? Eller är han bara totalt fräck?
Nu har det stackars VU väl egentligen bara en väg att gå; att få bort honom, för nu är det så pinsamt så man orkar ju snart inte se hans tramsande i tv-rutan.
I morgon är det partiledardebatt. Jag ska försöka se den. Där gör han nog bra ifrån sig, förstås.
Fast kan man glömma att han har beskyllt regeringen för att göra gemensam sak med SD när det gäller skrotandet av värnplikten, ett parti som för det första inte var i riksdagen vid tidpunkten för beslut och för det andra vill ha en allmän värnplikt! Vilken fadäs!
Jaså, det tycker miljöministern!
Miljöministern tycker att vi ska köra mindre bil. Det kan man tycka när man jobbar vid tunnelbanan som går var femte minut, eller något sådant och inte vet hur det är att inte kunna ta sig hem på kvällarna från närmaste stad, eller ha bussen så pass långt borta att man ändå måste köra dit. Nu vet jag förstås inte var miljöministern bor.
Men det är klart att man borde köra mindre bil i storstäderna.
Vi skulle äta 6-8 skivor bröd per dag för några år sedan.
Sedan skulle vi bli smala på att äta fläsk och smör. Gallstensanfall räknas inte i sammanhanget!
Så skulle hela folket vaccinera sig mot svininfluensan med i stort sett outprovat vaccin!
Och så ska vi kvinnor klämma in brösten i hemska apparater vart- annat år- i vart fall tills de upptäcker att man får cancer av detta.
Sedan ska de stackars vargarna förflyttas, helst in till Hötorget, försedda med sändare.
Jag är så trött på politiker - och andra!- som försöker mästra mig(oss). Folk som känner mig borde begripa hur allergisk jag är mot mästrande!
Det beror på min (salig) charmerande, men dominerande mor, sade expertisen som jag var gift med! Fast han sade det förstås inte i de sammanhangen, utan då jag blev arg för att verktygslådan knappast av sig själv gick från matbordet. (exempelvis)
Men det gäller säkert här också!
Men det är klart att man borde köra mindre bil i storstäderna.
Vi skulle äta 6-8 skivor bröd per dag för några år sedan.
Sedan skulle vi bli smala på att äta fläsk och smör. Gallstensanfall räknas inte i sammanhanget!
Så skulle hela folket vaccinera sig mot svininfluensan med i stort sett outprovat vaccin!
Och så ska vi kvinnor klämma in brösten i hemska apparater vart- annat år- i vart fall tills de upptäcker att man får cancer av detta.
Sedan ska de stackars vargarna förflyttas, helst in till Hötorget, försedda med sändare.
Jag är så trött på politiker - och andra!- som försöker mästra mig(oss). Folk som känner mig borde begripa hur allergisk jag är mot mästrande!
Det beror på min (salig) charmerande, men dominerande mor, sade expertisen som jag var gift med! Fast han sade det förstås inte i de sammanhangen, utan då jag blev arg för att verktygslådan knappast av sig själv gick från matbordet. (exempelvis)
Men det gäller säkert här också!
Tigandet- är det typiskt kyrkligt/prästerligt?
Att bara tiga i stället för att svara någon som vill ha svar är en härskarteknik. Det praktiserar man när man vill sätta sig på någon eller utöva makt eller visa att någon inte ens är värd ett svar.
Just i dagarna är jag irriterad över att vi är ett par personer som har försökt få igång en mejldiskussion i en fråga i en förening. Några har bara tigit. En del av dem är manliga präster. Kvinnorna har svarat.
Från min tid som anställd inom Växjö stift har jag dåliga erfarenheter av hur man kunde använda sitt tigande till att utöva makt. Jag ska nog inte nämna här vem som var biskop och min ordförande under den största delen av min tjänstgöring, men eftersom denna inträffade under 1990-talet kan den som vill kolla upp det.
Antingen fick man av vissa kyrkliga dignitärer inget svar alls eller också något kortfattat, kryptiskt som man inte begrep. Bad man då om en förklaring fick man ingen sådan. Man skulle kunna tolka och begripa de mest konstiga saker av sig själv.
Nu såg jag på en prästblogg hur en kvinna efterlyste svar på något hon hade skrivit. Ja, försök gärna! Man kan ibland skrika sig hes utan att få några svar.
Men man får tänka att detta egentligen säger mera om dem som tiger än om dem som frågar. Och kanske är det de tigande som blir förlorarna, om det nu gäller att vinna något eller att förlora.
Just i dagarna är jag irriterad över att vi är ett par personer som har försökt få igång en mejldiskussion i en fråga i en förening. Några har bara tigit. En del av dem är manliga präster. Kvinnorna har svarat.
Från min tid som anställd inom Växjö stift har jag dåliga erfarenheter av hur man kunde använda sitt tigande till att utöva makt. Jag ska nog inte nämna här vem som var biskop och min ordförande under den största delen av min tjänstgöring, men eftersom denna inträffade under 1990-talet kan den som vill kolla upp det.
Antingen fick man av vissa kyrkliga dignitärer inget svar alls eller också något kortfattat, kryptiskt som man inte begrep. Bad man då om en förklaring fick man ingen sådan. Man skulle kunna tolka och begripa de mest konstiga saker av sig själv.
Nu såg jag på en prästblogg hur en kvinna efterlyste svar på något hon hade skrivit. Ja, försök gärna! Man kan ibland skrika sig hes utan att få några svar.
Men man får tänka att detta egentligen säger mera om dem som tiger än om dem som frågar. Och kanske är det de tigande som blir förlorarna, om det nu gäller att vinna något eller att förlora.
Tjejer, detta är vårt svenska försvar!
I samband med H.J:s fantasier igår om att SD och regeringen hade gjort upp om försvaret, innan SD ens fanns i riksdagen, kom jag att tänka på en episod från 1980-talet.
Jag hade varit på en konferens i Norrland och stod tillsammans med några andra kvinnor och väntade på flyget på flygplatsen, då vi fick ett meddelande om att planet blev försenat på grund av tekniska problem. Eftersom jag inte är enbart förtjust i att befinna mig i luften, tyckte jag att meddelandet var lite otäckt.
Efter en stund fick vi se en rad unga, militärklädda killar komma raglande ut från flygplanet, synbart påverkade av starka drycker och hållande varandra under armarna. De såg inte precis ut som om de ens kunde ta hand om sig själva, än mindre om vårt land.
- Men, tjejer, sa en i mitt sällskap, tänk på att detta är vårt svenska försvar!
Väl uppe i flygplanet hördes en irriterad flygvärdinna i högtalaren. Hon berättade att vi hade blivit försenade på grund av att de värnpliktiga hade kräkts på sätena.
Ja, yrkesmilitärer eller allmän värnplikt, det är frågan!
Jag hade varit på en konferens i Norrland och stod tillsammans med några andra kvinnor och väntade på flyget på flygplatsen, då vi fick ett meddelande om att planet blev försenat på grund av tekniska problem. Eftersom jag inte är enbart förtjust i att befinna mig i luften, tyckte jag att meddelandet var lite otäckt.
Efter en stund fick vi se en rad unga, militärklädda killar komma raglande ut från flygplanet, synbart påverkade av starka drycker och hållande varandra under armarna. De såg inte precis ut som om de ens kunde ta hand om sig själva, än mindre om vårt land.
- Men, tjejer, sa en i mitt sällskap, tänk på att detta är vårt svenska försvar!
Väl uppe i flygplanet hördes en irriterad flygvärdinna i högtalaren. Hon berättade att vi hade blivit försenade på grund av att de värnpliktiga hade kräkts på sätena.
Ja, yrkesmilitärer eller allmän värnplikt, det är frågan!
måndag 16 januari 2012
Stackars gamla (s)partikamrater!
Det gör mig uppriktigt ont om socialdemokraterna, för mitt minne av mina gamla partikamrater är att de var redigt folk, riktigt redigt folk.
Men denna karl som de har fått som sin partiledare, vad är det med honom? Idag tänkte jag att han kanske börjar bli senil. Senilitet kan ju börja tidigt.
Brunbränd och upplärd bedyrade han ju (var det igår?) att han nu var en bättre människa än i december.
Idag framträder han och ljuger om en försvarsuppgörelse då han påstår att regeringen har gjort upp med SD, som inte ens var i riksdagen, då beslutet om att ta bort den allmänna värnplikten togs. Sedan går han alltså ut och säger att han bara har uttryckt sig drastiskt!
Förstår inte människan att i sådana fall finns det en absolut sanning; när beslutet fattades och vilka som beslutade att det skulle bli som det blev.
De som inte ens var med i riksdagen kan inte ha gjort en uppgörelse med regeringen!
Usch, börjar det inte bli riktigt, riktigt pinsamt nu?
Och vissa socialdemokrater kommer att säga att media ljuger, trots att vi klart och tydligt kunde höra vad han sade.
Men denna karl som de har fått som sin partiledare, vad är det med honom? Idag tänkte jag att han kanske börjar bli senil. Senilitet kan ju börja tidigt.
Brunbränd och upplärd bedyrade han ju (var det igår?) att han nu var en bättre människa än i december.
Idag framträder han och ljuger om en försvarsuppgörelse då han påstår att regeringen har gjort upp med SD, som inte ens var i riksdagen, då beslutet om att ta bort den allmänna värnplikten togs. Sedan går han alltså ut och säger att han bara har uttryckt sig drastiskt!
Förstår inte människan att i sådana fall finns det en absolut sanning; när beslutet fattades och vilka som beslutade att det skulle bli som det blev.
De som inte ens var med i riksdagen kan inte ha gjort en uppgörelse med regeringen!
Usch, börjar det inte bli riktigt, riktigt pinsamt nu?
Och vissa socialdemokrater kommer att säga att media ljuger, trots att vi klart och tydligt kunde höra vad han sade.
Tänk om man fick stämpla folk!
Det finns människor som ger mig kalla kårar längs ryggraden, för jag upplever dem som direkt farliga.
Det är de människor som påstår sig vara nyfrälsta och som säljer sin frälsning, och därmed ger sig själva någon sorts mandat att ha förmågan att skilja på gott och ont.
Ofta är det då Svenska kyrkans väg när det gäller äktenskapsfrågan som man kritiserar och gapar högst om.
Till dem som i flera år har fått mig att resa ragg hör E. Sandlund f d ekonomijournalist. Det sätt hon har använt sig av sin självpåtagna exklusivitet att vara infångad av Gud tycker jag är ytterst osmaklig.
Media verkar gå på sådant.
Jag fick en kick och så var jag frälst!
Men det beror väl på att media inte har så stort grepp om vad man egentligen menar med en frälsning. Detta är ju knappast något snapshot precis!
Jag skulle vilja ha en stämpel där det stod
Dig anser jag vara en falsk profet!
Anser jag. Sanningen har bara Gud, men han har kanske gett förmågan att se farorna!
Det är de människor som påstår sig vara nyfrälsta och som säljer sin frälsning, och därmed ger sig själva någon sorts mandat att ha förmågan att skilja på gott och ont.
Ofta är det då Svenska kyrkans väg när det gäller äktenskapsfrågan som man kritiserar och gapar högst om.
Till dem som i flera år har fått mig att resa ragg hör E. Sandlund f d ekonomijournalist. Det sätt hon har använt sig av sin självpåtagna exklusivitet att vara infångad av Gud tycker jag är ytterst osmaklig.
Media verkar gå på sådant.
Jag fick en kick och så var jag frälst!
Men det beror väl på att media inte har så stort grepp om vad man egentligen menar med en frälsning. Detta är ju knappast något snapshot precis!
Jag skulle vilja ha en stämpel där det stod
Dig anser jag vara en falsk profet!
Anser jag. Sanningen har bara Gud, men han har kanske gett förmågan att se farorna!
Omsorg eller förtjänst?
Den där stora vaccinationsskandalen, som det är så tyst om, när flera barn fick livslånga sjukdomar och Socialstyrelsens företrädare ( det var det väl?) satt i tv och talade om att vi var ansvarslösa om vi inte vaccinerade oss, har fått mig att tänka till.
Om jag vaccinerade mig? Nej, men jag hade nog gjort det om jag hade varit i 30- 35 årsåldern. Nu hade jag genomlevt flera svåra influensor, som sades ge ett visst skydd, och jag brukar inte vaccinera mig mot influensa.
Men efteråt kan man ju undra om inte detta var läkemedelsindustrins stora scoop. Vad styr dessa uppmaningar till oss om undersökningar och vaccinationer? Är det någon sorts omtanke om Folket eller ett sätt att håva in enorma summor till sjukvård och läkemedelsindustrin?
Nu har det kommit en kallelse till mammografi igen. Numera är det bara 1,5 år emellan. Mår egentligen gamla bröst bra av att pressas samman och få en massa röntgen så ofta?
Har någon i min släkt haft bröstcancer? Inte vad jag vet. Är jag i någon sorts riskgrupp? Inte vad jag vet.
Då finns det andra sjukdomar som jag troligen är i större fara för, men dem undersöker ingen mig för.
Mammografin utförs av ett privat företag numera. Hur mycket förtjänsttänkande finns det i de här allomfattande undersökningarna? Eller är det mig de värnar om?
Jag undrar det.
En dag har man väl upptäckt hur farligt det var med alla dessa röntgenundersökningar.
Jag tror att jag har fått nog av detta nu. Den dagen jag misstänker att något är fel, då ska jag gå dit. Att bara undersöka för undersökningens skull, utan tanke på vem som är i riskgruppen känns nu med stigande ålder lite märkligt.
Jag börjar alltmer tro att vi styrs av vinstintressen.
Om jag vaccinerade mig? Nej, men jag hade nog gjort det om jag hade varit i 30- 35 årsåldern. Nu hade jag genomlevt flera svåra influensor, som sades ge ett visst skydd, och jag brukar inte vaccinera mig mot influensa.
Men efteråt kan man ju undra om inte detta var läkemedelsindustrins stora scoop. Vad styr dessa uppmaningar till oss om undersökningar och vaccinationer? Är det någon sorts omtanke om Folket eller ett sätt att håva in enorma summor till sjukvård och läkemedelsindustrin?
Nu har det kommit en kallelse till mammografi igen. Numera är det bara 1,5 år emellan. Mår egentligen gamla bröst bra av att pressas samman och få en massa röntgen så ofta?
Har någon i min släkt haft bröstcancer? Inte vad jag vet. Är jag i någon sorts riskgrupp? Inte vad jag vet.
Då finns det andra sjukdomar som jag troligen är i större fara för, men dem undersöker ingen mig för.
Mammografin utförs av ett privat företag numera. Hur mycket förtjänsttänkande finns det i de här allomfattande undersökningarna? Eller är det mig de värnar om?
Jag undrar det.
En dag har man väl upptäckt hur farligt det var med alla dessa röntgenundersökningar.
Jag tror att jag har fått nog av detta nu. Den dagen jag misstänker att något är fel, då ska jag gå dit. Att bara undersöka för undersökningens skull, utan tanke på vem som är i riskgruppen känns nu med stigande ålder lite märkligt.
Jag börjar alltmer tro att vi styrs av vinstintressen.
En bättre människa
- Jag är en bättre människa idag än jag var i december, deklarerade Håkan Juholt inför media igår, när han återvände efter en månads frånvaro från rampljuset.
Är det ingen mer än jag som tycker att detta är ett mycket märkligt uttalande att möta pressen med? Lika konstigt som att fara ut på förlåt-turné.
Har Socialdemokraterna skaffat en praktikant till partiledarposten? Det verkar nästan så.
Finns det inte någon som kan hjälpa karlen? Ingen som kan tala om att så kan man inte framträda. Man måste ha lite pondus på vissa poster, visa att man är någon, inte hela tiden krypa och ursäkta sig.
Kan någon tänka sig att Carl Bildt skulle kunna kunna säga något sådant? Eller Reinfeldt?
Ödmjukhet är nog bra, men inte på det sättet. Man ska inte framstå som ett litet barn som partiet håller på att fostra. Då är man ingen ledargestalt.
Är det ingen mer än jag som tycker att detta är ett mycket märkligt uttalande att möta pressen med? Lika konstigt som att fara ut på förlåt-turné.
Har Socialdemokraterna skaffat en praktikant till partiledarposten? Det verkar nästan så.
Finns det inte någon som kan hjälpa karlen? Ingen som kan tala om att så kan man inte framträda. Man måste ha lite pondus på vissa poster, visa att man är någon, inte hela tiden krypa och ursäkta sig.
Kan någon tänka sig att Carl Bildt skulle kunna kunna säga något sådant? Eller Reinfeldt?
Ödmjukhet är nog bra, men inte på det sättet. Man ska inte framstå som ett litet barn som partiet håller på att fostra. Då är man ingen ledargestalt.
söndag 15 januari 2012
Varför ringer den klockan?
tänkte jag i morse när väckarklockan ringde. Det måste vara fel, kanske något jag skulle göra igår, och så stängde jag av klockan.
Där gick mitt första försök att stiga upp tidigare, för när jag äntligen vaknade var det för sent både för tv-gudstjänst och för mässan i kyrkan.
Blir man asocial av att vara pensionär?
Min första del av pensionen, den största delen, brukar betalas ut som i nästa vecka. Ännu har inte beskedet kommit om vad pensionen blir i år. Skulle löntagare nöja sig med att ett par dagar före löneutbetalningen inte veta vilken lön de skulle få? Man är tydligen inte så viktig att man kan ta den hänsynen till oss att vi får veta i god tid hur pensionen blir.
Jag tycker inte att jag har märkt av någon åldersdiskriminering precis, fast igår gick jag i taket för någon påpekade hur många vi var i min ålder i en förening. Ja, det var en i samma ålder, som tur var, men ändå. Föreningar borde vara glada åt att få folk som vill vara aktiva och som har kunskaper och erfarenheter.
Var jag piggare som urtrött, heltids-dubbelarbetande småbarnsmamma, som dessutom drevs av någon sorts vansinne att just jag skulle förändra världen genom politiskt och fackligt arbete? Absolut inte! Dessutom minns jag starkt, hur jag satt i sammanträde i Socialnämnden och bara längtade efter att få gå barfota i gräset. Det skulle jag ha gjort i stället!
En dag ska jag skriva en bok om hur vi stod på barrikaderna och sjöng "Oj, oj, oj, tjejer!" grundlurade, medan våra barn växte utan att vi knappt märkte det. En uppgörelse med hela 1970-tals kvinnofrigörelse. Den kanske skulle bli en bästsäljare!
Där gick mitt första försök att stiga upp tidigare, för när jag äntligen vaknade var det för sent både för tv-gudstjänst och för mässan i kyrkan.
Blir man asocial av att vara pensionär?
Min första del av pensionen, den största delen, brukar betalas ut som i nästa vecka. Ännu har inte beskedet kommit om vad pensionen blir i år. Skulle löntagare nöja sig med att ett par dagar före löneutbetalningen inte veta vilken lön de skulle få? Man är tydligen inte så viktig att man kan ta den hänsynen till oss att vi får veta i god tid hur pensionen blir.
Jag tycker inte att jag har märkt av någon åldersdiskriminering precis, fast igår gick jag i taket för någon påpekade hur många vi var i min ålder i en förening. Ja, det var en i samma ålder, som tur var, men ändå. Föreningar borde vara glada åt att få folk som vill vara aktiva och som har kunskaper och erfarenheter.
Var jag piggare som urtrött, heltids-dubbelarbetande småbarnsmamma, som dessutom drevs av någon sorts vansinne att just jag skulle förändra världen genom politiskt och fackligt arbete? Absolut inte! Dessutom minns jag starkt, hur jag satt i sammanträde i Socialnämnden och bara längtade efter att få gå barfota i gräset. Det skulle jag ha gjort i stället!
En dag ska jag skriva en bok om hur vi stod på barrikaderna och sjöng "Oj, oj, oj, tjejer!" grundlurade, medan våra barn växte utan att vi knappt märkte det. En uppgörelse med hela 1970-tals kvinnofrigörelse. Den kanske skulle bli en bästsäljare!
lördag 14 januari 2012
Kryssningsfartyg sjunker inte?
Med längtan bort hörde jag häromdagen en väninna berätta om sin kryssning i Medelhavet. Skulle jag också kunna få råd till en sådan? tänkte jag, när jag hade hört hur fint det var.
Förr jobbade jag mig ofta ut i Europa som reseledare. Och jag fick faktiskt erbjudande för ett par år sedan att ta ner en buss till San Remo och en till Tyskland, men det passade inte i tiden, och jag kände mig lite ringrostig.
Fast idag känns det ju inte så lockande att åka på kryssning med tanke på båten som gått på grund.
Det är fint här också. Jag har just varit ute och gått stavpromenad i skogen i solskenet. Skogen har jag på en minuts avstånd. Vinden har nästan lagt sig- fast bara nästan- och jag sätter mig kanske vid en brasa och läser i eftermiddag.
Förr jobbade jag mig ofta ut i Europa som reseledare. Och jag fick faktiskt erbjudande för ett par år sedan att ta ner en buss till San Remo och en till Tyskland, men det passade inte i tiden, och jag kände mig lite ringrostig.
Fast idag känns det ju inte så lockande att åka på kryssning med tanke på båten som gått på grund.
Det är fint här också. Jag har just varit ute och gått stavpromenad i skogen i solskenet. Skogen har jag på en minuts avstånd. Vinden har nästan lagt sig- fast bara nästan- och jag sätter mig kanske vid en brasa och läser i eftermiddag.
Socialdemokraterna är pinsamma över alla gränser
Nu känns inte längre den socialdemokratiska farsen skrattretande, utan direkt pinsam. Att stå där i tv-rutan och diskutera vem i ledningen som ljuger ger inget som helst trovärdigt intryck. Inte heller att stå och säga att man inte minns mejl som har skickats i samband med budgeten, som väl alla kommer ihåg att det skrevs om.
Tänk om Olof Palme eller Erlander hade gett detta intryck av bristande ärlighet. Då hade det nog inte varit mycket med socialdemokratin förr heller.
Men jag tror egentligen inte att det bara handlar om ledningen av partiet. Jag tror att socialismens tid är förbi, precis som den gamla östatsmodellen. För den har väl gått i graven? Eller?
Tänk om Olof Palme eller Erlander hade gett detta intryck av bristande ärlighet. Då hade det nog inte varit mycket med socialdemokratin förr heller.
Men jag tror egentligen inte att det bara handlar om ledningen av partiet. Jag tror att socialismens tid är förbi, precis som den gamla östatsmodellen. För den har väl gått i graven? Eller?
Mödrar och döttrar- inte alltid en lätt match
Att det kan uppstå komplicerade relationer mellan mödrar och döttrar är väl välkänt. Ofta är man ganska lika, men detta betyder inte att toleransen blir större.
Nej, jag gillar inte att man går ut och sågar sin mor i en bok, som denna Felicia har gjort med sin mor Anna Wahlgren.
Och när jag hade tänkt detta kom jag på att jag själv hade skrivit en sorts uppgörelse med min egen mamma i ett manus, som två förlag inte tog. Sedan gav jag upp, och det var nog tur att det inte publicerades för jag hade garanterat ångrat mig efteråt.
Nu kanske mitt manus mera handlade om tiden än just om min mor, för det var nog så att man inte riktigt hade respekt för individerna i min barndom. Barn var mera ägodelar, som skulle vara föräldrarna till lags. Man hade skaffat dem , klädde dem, uppfostrade dem och begärde att de skulle uppfylla ens önskningar och förväntningar. Inte sällan handlade säkert dessa om att man skulle göra det som föräldrarna inte själva hade fått, men velat. Spela piano till exempel i mitt fall.
Sedan kom min egen generation och curlade ungarna så man knappast kunde ha dem i möblerade rum. Man fick ju akta sig för att ge dem en tillsägelse, för då kunde de få men för livet.
Nåväl, jag var väl inte direkt sådan, även om jag definitivt var för svag i många avseenden kan jag tycka nu, men mina gränser för oljud och stök gör att jag helt enkelt inte orkar med stimmiga ungar som skriker och far runt.
Det är definitivt inte lätt att fostra barn. Och värre var det garanterat för oss som var omgivna av Expertisen. Jag var ju faktiskt gift med en (skol)psykolog i femton år! Vad är vanligt vett mot vetenskaplig kunskap i folks ögon?
Men jag är glad att våra barn blev bra, trots att de hade en psykolog och en lärare till föräldrar. För de är faktiskt både kreativa och kloka.
Nej, jag gillar inte att man går ut och sågar sin mor i en bok, som denna Felicia har gjort med sin mor Anna Wahlgren.
Och när jag hade tänkt detta kom jag på att jag själv hade skrivit en sorts uppgörelse med min egen mamma i ett manus, som två förlag inte tog. Sedan gav jag upp, och det var nog tur att det inte publicerades för jag hade garanterat ångrat mig efteråt.
Nu kanske mitt manus mera handlade om tiden än just om min mor, för det var nog så att man inte riktigt hade respekt för individerna i min barndom. Barn var mera ägodelar, som skulle vara föräldrarna till lags. Man hade skaffat dem , klädde dem, uppfostrade dem och begärde att de skulle uppfylla ens önskningar och förväntningar. Inte sällan handlade säkert dessa om att man skulle göra det som föräldrarna inte själva hade fått, men velat. Spela piano till exempel i mitt fall.
Sedan kom min egen generation och curlade ungarna så man knappast kunde ha dem i möblerade rum. Man fick ju akta sig för att ge dem en tillsägelse, för då kunde de få men för livet.
Nåväl, jag var väl inte direkt sådan, även om jag definitivt var för svag i många avseenden kan jag tycka nu, men mina gränser för oljud och stök gör att jag helt enkelt inte orkar med stimmiga ungar som skriker och far runt.
Det är definitivt inte lätt att fostra barn. Och värre var det garanterat för oss som var omgivna av Expertisen. Jag var ju faktiskt gift med en (skol)psykolog i femton år! Vad är vanligt vett mot vetenskaplig kunskap i folks ögon?
Men jag är glad att våra barn blev bra, trots att de hade en psykolog och en lärare till föräldrar. För de är faktiskt både kreativa och kloka.
fredag 13 januari 2012
Ingen ADHD
Sedan jag slutade jobba har det blivit alldeles uppenbart för mig att jag totalt saknar rutiner när det gäller hemarbetet. Så länge man jobbar kan man alltid skylla på arbetet och intala sig själv att man är för stressad för att hinna med att sköta hemmet på ett bra sätt.
Men nu finns det faktiskt inga ursäkter.
Inte har jag heller under alla år gjort något veckoschema för mat. Ibland har jag haft mat med mig och ibland har jag ätit på skolor eller på något matställe. Ingen ordning varken på tider eller på rätter.
Nu känns allt detta lite mera kravfyllt, för frånsett guidningar på sommaren, är ju faktiskt detta mitt jobb nu. Och det missköter jag.
Det måste vara något fel på mig, har jag tänkt. Dessutom har jag svårt att komma i tid, eller rättare sagt, jag får nästan hjärtslag för att komma i tid till något. Fast jag brukar för det mesta lyckas. Ja inte alltid.
Om jag hade ADHD kunde jag ju inte hjälpa att jag är som jag är. Det finns test på nätet. Men nej, det var långt ifrån den diagnosen.
Då måste jag vara deprimerad!
Inte heller där fick jag napp, för jag kom inte längre än till "nedstämd".
Ja, vad är då att göra?
Kanske lära sig att hålla ordning, passa tider och skapa rutiner, helt enkelt! Och att sätta igång nu!
Men nu finns det faktiskt inga ursäkter.
Inte har jag heller under alla år gjort något veckoschema för mat. Ibland har jag haft mat med mig och ibland har jag ätit på skolor eller på något matställe. Ingen ordning varken på tider eller på rätter.
Nu känns allt detta lite mera kravfyllt, för frånsett guidningar på sommaren, är ju faktiskt detta mitt jobb nu. Och det missköter jag.
Det måste vara något fel på mig, har jag tänkt. Dessutom har jag svårt att komma i tid, eller rättare sagt, jag får nästan hjärtslag för att komma i tid till något. Fast jag brukar för det mesta lyckas. Ja inte alltid.
Om jag hade ADHD kunde jag ju inte hjälpa att jag är som jag är. Det finns test på nätet. Men nej, det var långt ifrån den diagnosen.
Då måste jag vara deprimerad!
Inte heller där fick jag napp, för jag kom inte längre än till "nedstämd".
Ja, vad är då att göra?
Kanske lära sig att hålla ordning, passa tider och skapa rutiner, helt enkelt! Och att sätta igång nu!
Grattis!
Speciellt på helger och högtidsdagar är det tråkigt när man bor långt borta från sina barn och andra släktingar.
Idag fyller min dotter år, och jag har ingen möjlighet att vara på plats och fira henne. Det är många födelsedagar, högtider och skolavslutningar för sonen som jag har missat under mitt liv!
Grattis på födelsedagen, kära dotter!
Idag fyller min dotter år, och jag har ingen möjlighet att vara på plats och fira henne. Det är många födelsedagar, högtider och skolavslutningar för sonen som jag har missat under mitt liv!
Grattis på födelsedagen, kära dotter!
Ormar i boet
När jag hade det som allra bråkigast på den sista skolan jag var rektor på, sade en släkting till mig att jag hade en orm i boet. Det begrep jag inte. Men det var flera än en orm.
På sossebloggarna är många gamla socialdemokrater ledsna för de känner inte igen sitt parti, där de alltid upplevde att de var solidariska förr. Nu sås det ut splittring och förtal om olika partikamrater, och det görs indelningar i högersossar och vänstersossar.
För mig är det uppenbart att det finns ormar i boet där också. Hoppas de hittar dessa!
På sossebloggarna är många gamla socialdemokrater ledsna för de känner inte igen sitt parti, där de alltid upplevde att de var solidariska förr. Nu sås det ut splittring och förtal om olika partikamrater, och det görs indelningar i högersossar och vänstersossar.
För mig är det uppenbart att det finns ormar i boet där också. Hoppas de hittar dessa!
torsdag 12 januari 2012
Vin till en 18-åring!!!
Idag kunde man väl verkligen tala om moralpanik när reportrarna stod med kamerorna höjda inför den fruktansvärda anklagelsen att en expedit på Systembolaget hade slarvat med legitimationen hos en kund, så att han hade råkat sälja vin till en 18-åring.
Tänk om 18-åringen skulle ha vinet till sitt bröllop! Ja, detta vore ju helt möjligt. De får ju gifta sig vid 18, men inte köpa vin till sitt bröllop. Undrar om föräldrarna langar då?
Detta brukar jag berätta för utländska turister på somrarna när vi passerar Systembolaget. De tycker att det är lika roligt som jag tycker att det är. Men jag brukar tillägga att de faktiskt kan gå på restaurang och bli serverade alkohol redan när de är 18 år.
Igår fick jag ett mejl med ett foto på svensk akvavit från Italien. Inköpt var? På IKEA i Milano! Utan åldersgräns, förmodar jag. Jo, mejlavsändaren hade passerat 20-årsgränsen i vilket fall.
Tänk om 18-åringen skulle ha vinet till sitt bröllop! Ja, detta vore ju helt möjligt. De får ju gifta sig vid 18, men inte köpa vin till sitt bröllop. Undrar om föräldrarna langar då?
Detta brukar jag berätta för utländska turister på somrarna när vi passerar Systembolaget. De tycker att det är lika roligt som jag tycker att det är. Men jag brukar tillägga att de faktiskt kan gå på restaurang och bli serverade alkohol redan när de är 18 år.
Igår fick jag ett mejl med ett foto på svensk akvavit från Italien. Inköpt var? På IKEA i Milano! Utan åldersgräns, förmodar jag. Jo, mejlavsändaren hade passerat 20-årsgränsen i vilket fall.
Är detta absolut liberalt?
"För mig är inte liberal att allting flyter" skrev jag för en stund sedan på Facebook hos en partisyster.
Och så är det för mig.
Vill människor byta kön, så får de väl göra det, men de får väl för tusan välja! Antingen är man det ena eller det andra. Om man nu inte kan fortplanta sig som kvinna, om man hellre vill vara det än man, så får man väl ta detta. Man kan väl inte då hävda att man plötsligt ska vara man i fortplantningssyfte. Detta går över min gräns.
Det finns annat som går över min gräns, det vet alla som har följt mina skriverier. Jag anser inte att man har rätt att beröva andra livet heller. Inte ens de ofödda. Dock är jag införstådd med att det kan finnas skäl att man i vissa utsatta lägen känner att man inte orkar med- eller av andra skäl inte kan föda- ett barn.
Men när 37 000 aborter i det här landet genomförs årligen utan att flertalet reagerar, då tycker jag att det är märkligt.
Så tänker inga liberala kvinnor, det är jag medveten om. Liberala kvinnor tänker på Kvinnor och inte på dem som är ofödda.
Kanske präglas jag lite av min tro att det Gud vill ska bli, det blir.
Inte heller förstår jag att man byter formen på sin näsa, lyfter ögonlocken utan att de hänger ner så att de påverkar synen, och definitivt inte att man stoppar upp sig med silikon.
Men jag börjar väl bli gammal.... Om nu inte fan blir religiös när han blir gammal, så blir han kanske mera konservativ.
Och så tröstar jag mig med att vi i mitt parti väl är så pass liberala att vi får tänka själva! Eller?
Och så är det för mig.
Vill människor byta kön, så får de väl göra det, men de får väl för tusan välja! Antingen är man det ena eller det andra. Om man nu inte kan fortplanta sig som kvinna, om man hellre vill vara det än man, så får man väl ta detta. Man kan väl inte då hävda att man plötsligt ska vara man i fortplantningssyfte. Detta går över min gräns.
Det finns annat som går över min gräns, det vet alla som har följt mina skriverier. Jag anser inte att man har rätt att beröva andra livet heller. Inte ens de ofödda. Dock är jag införstådd med att det kan finnas skäl att man i vissa utsatta lägen känner att man inte orkar med- eller av andra skäl inte kan föda- ett barn.
Men när 37 000 aborter i det här landet genomförs årligen utan att flertalet reagerar, då tycker jag att det är märkligt.
Så tänker inga liberala kvinnor, det är jag medveten om. Liberala kvinnor tänker på Kvinnor och inte på dem som är ofödda.
Kanske präglas jag lite av min tro att det Gud vill ska bli, det blir.
Inte heller förstår jag att man byter formen på sin näsa, lyfter ögonlocken utan att de hänger ner så att de påverkar synen, och definitivt inte att man stoppar upp sig med silikon.
Men jag börjar väl bli gammal.... Om nu inte fan blir religiös när han blir gammal, så blir han kanske mera konservativ.
Och så tröstar jag mig med att vi i mitt parti väl är så pass liberala att vi får tänka själva! Eller?
Varför sex år i Sverige?
Idag kan vi läsa i Ky Tidning att en romsk familj blev utvisad från Sverige efter sex år. Vi vet alla att behandlingen av romer på många håll i Europa är skandalös, men samtidigt kan man nog inse konsekvenserna om vi öppnar våra gränser och ändrar på asylreglerna.
Hur kan svenska myndigheter vara så grymma att man avvisar människor efter så lång tid?
Nu vill jag vända på frågan - för jag vet hur det kan gå till- och fråga varför det har blivit så lång tid.
Läser man artikeln ser man att det har getts avslag på asyl, utresa och inresa igen, förnyad prövning, så har man gått under jorden och inte följt uppmaningen att lämna landet etcetera.
Ska vi ha en reglerad invandring? Ska vi ändra på reglerna?
Då är det där vi ska börja och inte förfasa oss när våra lagar följs.
Familjen hade inte bott här i sex år om de hade accepterat att de inte hade skäl för asyl från början.Det är den enkla och bistra sanningen.
Sedan är det en annan fråga var romerna ska vara. Inte i kartonger utan sanitära anordningar i sydeuropa! Det måste göras något för deras situation. Detta är väl helt uppenbart!
Men man ska inte skapa prejudikat som kan få oanade följder utan att vara medveten om vad man gör.
Hur kan svenska myndigheter vara så grymma att man avvisar människor efter så lång tid?
Nu vill jag vända på frågan - för jag vet hur det kan gå till- och fråga varför det har blivit så lång tid.
Läser man artikeln ser man att det har getts avslag på asyl, utresa och inresa igen, förnyad prövning, så har man gått under jorden och inte följt uppmaningen att lämna landet etcetera.
Ska vi ha en reglerad invandring? Ska vi ändra på reglerna?
Då är det där vi ska börja och inte förfasa oss när våra lagar följs.
Familjen hade inte bott här i sex år om de hade accepterat att de inte hade skäl för asyl från början.Det är den enkla och bistra sanningen.
Sedan är det en annan fråga var romerna ska vara. Inte i kartonger utan sanitära anordningar i sydeuropa! Det måste göras något för deras situation. Detta är väl helt uppenbart!
Men man ska inte skapa prejudikat som kan få oanade följder utan att vara medveten om vad man gör.
Slutdiskuterat
En dag blir man bara fed up med saker. Då har man kommit till en gräns, eller kanske rättare sagt passerat en gräns, där man inte längre kan gå tillbaka. Saker har sagts och gjorts så att det bara finns en väg, och den är framåt.
Det börjar ljusna nu. Vi kan ju redan märka det på eftermiddagen. Jag noterade igår att det fortfarande var ljust lite över fyra. Om det nu överhuvudtaget är ljust , det vill säga. För dystert och mörkt är det under dagen sedan veckor tillbaka här. Man har knappast sett solen här.
Igår fick jag ett mejl med en inbjudan till en stämma från Stockholm, där en lyrisk människa berättade om sol på ett litet lager snö. Jo, så kunde det vara där, minns jag, oftare än här.
Idag ska julen ut, och i morgon är det yngsta barnets födelsedag. Ja, riktigt ung är hon ju knappast längre...
En dag i taget, brukar man säga till människor i kris. Vet inte om jag är i kris, snarare i seghet. Då ska man kanske också ta en sak i taget, så att man åtminstone gör något.
Jag får börja med att ta bort ljusstakar och julpynt.
Det börjar ljusna nu. Vi kan ju redan märka det på eftermiddagen. Jag noterade igår att det fortfarande var ljust lite över fyra. Om det nu överhuvudtaget är ljust , det vill säga. För dystert och mörkt är det under dagen sedan veckor tillbaka här. Man har knappast sett solen här.
Igår fick jag ett mejl med en inbjudan till en stämma från Stockholm, där en lyrisk människa berättade om sol på ett litet lager snö. Jo, så kunde det vara där, minns jag, oftare än här.
Idag ska julen ut, och i morgon är det yngsta barnets födelsedag. Ja, riktigt ung är hon ju knappast längre...
En dag i taget, brukar man säga till människor i kris. Vet inte om jag är i kris, snarare i seghet. Då ska man kanske också ta en sak i taget, så att man åtminstone gör något.
Jag får börja med att ta bort ljusstakar och julpynt.
Vad gör jag mot fortsatta lögner?
Nu känner jag mig snart helt desperat, för jag vet inte vad jag gör med en människa som hela tiden ljuger om mig!
Ge mig ett råd!
Nu har han skrivit i en kommentar på sin blogg att jag har babblat hit och dit om en bruten förlovning och om hur "hemsk" han är.
Jag har inte sagt ett ljud om att jag har brutit förlovningen och absolut inte något om hur hemsk han är till någon i landstinget.
Jag har bara sagt att jag inte vill stå som närmast anhörig längre för kontakten har upphört.
Ge mig ett råd!
Nu har han skrivit i en kommentar på sin blogg att jag har babblat hit och dit om en bruten förlovning och om hur "hemsk" han är.
Jag har inte sagt ett ljud om att jag har brutit förlovningen och absolut inte något om hur hemsk han är till någon i landstinget.
Jag har bara sagt att jag inte vill stå som närmast anhörig längre för kontakten har upphört.
onsdag 11 januari 2012
Horribla slutledningar
På L.F:s blogg i inlägget, där han ljuger om vad mina kontakter med sjukhuset innebar står det också att jag är "en känd tidningsskribent".
Det tackar jag för, men så känd är jag nog inte.
Dessutom undrar han om man som journalist bara kan ringa landstinget och diskutera enskilda patienter.
Detta är ju en oerhört grov insinuation.
Och jag är inte journalist. Visserligen har jag gått journalistkurs på Poppius och frilansat i tre år före detta, men journalist är jag inte.
Det märkliga är att någon tror sig vara så intressant att människor skulle begå tjänstefel och att jag skulle ringa och diskutera en operation som jag inte på något sätt är involverad i.
Nästa sak blir väl att det var en komplott och att tanken var att göra honom blind i operationen. Man kan nog vänta sig vad som helst.
Jag vet faktiskt inte hur jag besvarar rena lögner och osakligheter.
Det tackar jag för, men så känd är jag nog inte.
Dessutom undrar han om man som journalist bara kan ringa landstinget och diskutera enskilda patienter.
Detta är ju en oerhört grov insinuation.
Och jag är inte journalist. Visserligen har jag gått journalistkurs på Poppius och frilansat i tre år före detta, men journalist är jag inte.
Det märkliga är att någon tror sig vara så intressant att människor skulle begå tjänstefel och att jag skulle ringa och diskutera en operation som jag inte på något sätt är involverad i.
Nästa sak blir väl att det var en komplott och att tanken var att göra honom blind i operationen. Man kan nog vänta sig vad som helst.
Jag vet faktiskt inte hur jag besvarar rena lögner och osakligheter.
Sant eller lögn?
Vad är sant? undrar en kommentator som har lagt ut mitt nedanstående inlägg om Lögnerna som kommentar på
L.F:s blogg.
Så här såg mitt första mejl till sjukhuset ut om denna ögonoperation. Namnet delvis struket, liksom personnumret.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Till
Ögonoperation XXsjukhuset
För en tid sedan ringde jag er och sade att jag inte ville ha kallelsen till ögonoperation för Lars F. till min adress då vår kontakt hade upphört.
Ni frågade då om jag också skulle strykas som närmast anhörig och detta sade jag ja till.
Ni fick då en adress av mig dit posten till L. F. kunde skickas.
Han hade under sommaren vistats i min bostad och vi trodde att operationen skulle bli fortare.
JAG HAR GIVETVIS INGA SOM HELST MANDAT ATT FÖRETRÄDA HONOM IFRÅGA OM NÅGON OPERATION, ELLER VAR DENNA SKA UTFÖRAS.
Mitt samtal rörde endast att posten till honom inte längre skulle skickas till mig.
Var han vill opereras är så klart inte min sak eller något jag kan avgöra.
Detta skrivet om något missförstånd har uppstått.
Tröttsamma lögner på L.F:s blogg
Egentligen ids jag inte befatta mig med detta mera, för det har gått åt flera dagar med irritation och mejlkontakter i ärendet. Men då Lars F. har skrivit och förvanskat hela historien på sin blogg måste jag gå i svaromål, känner jag.
Det gäller en ögonoperation som skulle göras på L.F. Eftersom han vistades hos mig, när han vid ett optikerbesök i en grannkommun till min, fick veta att han måste till läkare för operation, fick han tillstånd från sitt landsting att operationen skulle utföras i mitt län.
I september gjordes undersökningen, och sedan började väntan på operation. Denna väntan blev lång, mycket längre än vi hade förväntat oss.
Under tiden rasade vår relation ihop. Vissa tider talade vi inte ens med varandra. I slutet av november ringde jag därför sjukhuset och meddelade att kallelsen till operation inte skulle skickas till min adress och att jag skulle strykas som närmast anhörig. Detta underrättade jag L.F. om.
När jag talade med honom häromdagen fick jag veta att han hade strukits från väntelistan till operation på grund av mig, påstod han. Vad som stod i brevet från sjukhuset fick jag absolut inte veta.
Dessutom fick jag sträng uppmaning att inte ringa till sjukhuset.
Eftersom jag inte kunde begripa hur ett samtal om att en kallelse skulle skickas till en annan adress kunde resultera i att personen ströks från väntelistan, ringde jag och mejlade jag till sjukhuset och undrade hur detta kom sig. Det var ju bara jag som visste vad jag hade sagt.
Vid samtal med sjukhuset fick jag veta att de hade antecknat att han hade flyttat till den plats där han redan bodde och hela tiden hade bott. Det hade alltså blivit ett fel, som de givetvis kunde rätta till.
Inga större problem alltså. Jag poängterade givetvis att jag inte visste och inte heller hade mandat att bestämma var L.F. skulle opereras.
Mer var det inte. Ingen större dramatik. Men L.F. har gjort upp en stor och märklig historia runt detta. Sagt att han ska skriva till Socialstyrelsen och strukit sig själv från operationskön.
Givetvis har jag aldrig diskuterat hans operation med sjukhuset. Varför skulle jag göra det? Det hela är, tycker jag, helt sjukt.
Eftersom jag vet att man sällan får in kommentarer på hans egna inlägg på hans blogg, skriver jag detta här.
Vill man uppfatta saker snett och göra rättshistorier av de enklaste missförstånd, kan man givetvis göra detta. Så får man kanske lite spänning i en annars tråkig tillvaro också.
Det gäller en ögonoperation som skulle göras på L.F. Eftersom han vistades hos mig, när han vid ett optikerbesök i en grannkommun till min, fick veta att han måste till läkare för operation, fick han tillstånd från sitt landsting att operationen skulle utföras i mitt län.
I september gjordes undersökningen, och sedan började väntan på operation. Denna väntan blev lång, mycket längre än vi hade förväntat oss.
Under tiden rasade vår relation ihop. Vissa tider talade vi inte ens med varandra. I slutet av november ringde jag därför sjukhuset och meddelade att kallelsen till operation inte skulle skickas till min adress och att jag skulle strykas som närmast anhörig. Detta underrättade jag L.F. om.
När jag talade med honom häromdagen fick jag veta att han hade strukits från väntelistan till operation på grund av mig, påstod han. Vad som stod i brevet från sjukhuset fick jag absolut inte veta.
Dessutom fick jag sträng uppmaning att inte ringa till sjukhuset.
Eftersom jag inte kunde begripa hur ett samtal om att en kallelse skulle skickas till en annan adress kunde resultera i att personen ströks från väntelistan, ringde jag och mejlade jag till sjukhuset och undrade hur detta kom sig. Det var ju bara jag som visste vad jag hade sagt.
Vid samtal med sjukhuset fick jag veta att de hade antecknat att han hade flyttat till den plats där han redan bodde och hela tiden hade bott. Det hade alltså blivit ett fel, som de givetvis kunde rätta till.
Inga större problem alltså. Jag poängterade givetvis att jag inte visste och inte heller hade mandat att bestämma var L.F. skulle opereras.
Mer var det inte. Ingen större dramatik. Men L.F. har gjort upp en stor och märklig historia runt detta. Sagt att han ska skriva till Socialstyrelsen och strukit sig själv från operationskön.
Givetvis har jag aldrig diskuterat hans operation med sjukhuset. Varför skulle jag göra det? Det hela är, tycker jag, helt sjukt.
Eftersom jag vet att man sällan får in kommentarer på hans egna inlägg på hans blogg, skriver jag detta här.
Vill man uppfatta saker snett och göra rättshistorier av de enklaste missförstånd, kan man givetvis göra detta. Så får man kanske lite spänning i en annars tråkig tillvaro också.
Och varför blir det så?
Vissa människor har en förmåga att ställa till det i sina liv, så att det mesta verkar att kapsejsa. Är de födda under en olycklig stjärna eller varför blir det så?
Med åren har jag alltmer kommit att se mönster i sådana människors liv. De missar ständigt saker, får inte saker gjorde i tid, betalar inte sina räkningar i tid och så vidare. Man ordnar helt enkelt inte upp sitt liv på det sätt man skulle kunna göra, och så blir det som det blir. Ett papper, som skulle vara inskickat, blir inte inskickat, ett samtal som skulle ha ringts före en speciell tid blir inte ringt.
För en tid sedan kunde man läsa en snyfthistoria i vår lokaltidning om ett par som hade fått 200 kronor som hjälp till julen, men som fick betala 100 kronor för att få ut dessa pengar på banken.
Men varför satte man inte in pengarna på ett konto?
Nej, då hade den ene inget konto i den banken (kunde man inte ordna det?) och den som hade ett konto, hade inte legitimationen med sig. Ja, så blir det! Då kostar det alltså ( i och för sig hutlösa) ett hundra kronor. Och sedan skänkte naturligtvis välvilliga människor pengar efter artikeln.
Man kan inte skylla på andra människor när man egentligen själv är skyldig till hur saker är.
Det finns oftast möjligheter att ringa och göra upp om betalningsplaner innan räkningarna hamnar hos kronofogden. Man brukar kunna lösa det mesta om man anstränger sig. Men sitter man med händerna i kors och låter sin skuta sjunka, då sjunker den.
Från min rektorstid minns jag två situationer.
En kvinna kunde inte betala sina avgifter på skolan för hon hade köpt en hund för pengarna. Jag accepterade inte detta som skäl, och då stod hon på expeditionen och grät floder och tyckte att jag var hård och kall.
En tjej, som bodde på internatet, kom, när terminen var slut, och hävdade att hon inte hade ätit på hela terminen på skolan och därför inte betalt den obligatoriska avgiften för maten.
Hon sade detta efteråt. Och avgiften ingick i internatkostnaden.
Detta accepterades inte heller av mig som rektor.
Det här samhället bygger på rättigheter och skyldigheter. Vi kan inte hävda att det bara bygger på rättigheterna.
Med åren har jag alltmer kommit att se mönster i sådana människors liv. De missar ständigt saker, får inte saker gjorde i tid, betalar inte sina räkningar i tid och så vidare. Man ordnar helt enkelt inte upp sitt liv på det sätt man skulle kunna göra, och så blir det som det blir. Ett papper, som skulle vara inskickat, blir inte inskickat, ett samtal som skulle ha ringts före en speciell tid blir inte ringt.
För en tid sedan kunde man läsa en snyfthistoria i vår lokaltidning om ett par som hade fått 200 kronor som hjälp till julen, men som fick betala 100 kronor för att få ut dessa pengar på banken.
Men varför satte man inte in pengarna på ett konto?
Nej, då hade den ene inget konto i den banken (kunde man inte ordna det?) och den som hade ett konto, hade inte legitimationen med sig. Ja, så blir det! Då kostar det alltså ( i och för sig hutlösa) ett hundra kronor. Och sedan skänkte naturligtvis välvilliga människor pengar efter artikeln.
Man kan inte skylla på andra människor när man egentligen själv är skyldig till hur saker är.
Det finns oftast möjligheter att ringa och göra upp om betalningsplaner innan räkningarna hamnar hos kronofogden. Man brukar kunna lösa det mesta om man anstränger sig. Men sitter man med händerna i kors och låter sin skuta sjunka, då sjunker den.
Från min rektorstid minns jag två situationer.
En kvinna kunde inte betala sina avgifter på skolan för hon hade köpt en hund för pengarna. Jag accepterade inte detta som skäl, och då stod hon på expeditionen och grät floder och tyckte att jag var hård och kall.
En tjej, som bodde på internatet, kom, när terminen var slut, och hävdade att hon inte hade ätit på hela terminen på skolan och därför inte betalt den obligatoriska avgiften för maten.
Hon sade detta efteråt. Och avgiften ingick i internatkostnaden.
Detta accepterades inte heller av mig som rektor.
Det här samhället bygger på rättigheter och skyldigheter. Vi kan inte hävda att det bara bygger på rättigheterna.
Om synd och skuld
Idag har jag verkligen kommit att fundera över det där med synd och skuld och på att känna sig skuldtyngd.
Anledningen är att jag blev anklagad för att jag hade fått bort en person ur en kö för operation. För mig lät detta helt bisarrt, men jag tänkte att det måste ju ha skett ett misstag på något sätt, för det är väl omöjligt att en person kan få bort en annan ur en operationskö.
Vad jag hade gjort var att jag några veckor före jul hade meddelat sjukhuset att kallelsen till denna operation inte längre skulle gå till min adress, för personen ifråga var inte längre där. Hur skulle detta kunna utmynna i sådana konstigheter?
Jag fick många hårda ord.Jag borde be om förlåtelse till den det gällde, för jag kände mig tydligen skuldtyngd, men jag fick absolut inte ringa eller kontakta sjukhuset.
De närmaste nätterna kunde jag knappast sova så hemskt tyckte jag att det var om mitt telefonsamtal hade åstadkommit något sådant.
Men de hårda, skuldtyngda anklagelserna fortsatte att hagla över mig.
Givetvis trotsade jag förbudet att kontakta sjukhuset, för det var ju jag som hade ringt. Vem kunde annars svara för vad som hade sagts?
När jag fick beskedet från dem att det inte var mitt fel att det hade blivit en strykning från väntelistan, kände jag mig enormt lättad.
Vad skulle jag ha bett om förlåtelse för? Jag var ju i det fallet utan skuld!
Då tänkte jag på kyrkan och på den där sjuka syndabekännelsen, som säkert får människor att känna sig enormt skuldtyngda även för saker som de inte alls har någon skuld i. Ja, ja, arvssynden, men den kan väl Adam och Eva få ta ansvar för!
Tänk om någon präst i stället kunde säga- i de fall detta gäller
-Det var inte din skuld!
Tänk vilken befrielse det säkert skulle vara för många att få känna att man faktiskt inte hade gjort något fel.
Visst ska vi se vår egen skuld och synd. Men då får det faktiskt vara reella skulder och synder. Att göra sig sämre än man är, tror jag inte Gud begär av någon. Och med en realistisk kyrka hade kanske fler människor anslutit sig.
För jag tror inte att så många har någon känsla för att de drar med sig skulden för det som Adam och Eva hade för sig.
Anledningen är att jag blev anklagad för att jag hade fått bort en person ur en kö för operation. För mig lät detta helt bisarrt, men jag tänkte att det måste ju ha skett ett misstag på något sätt, för det är väl omöjligt att en person kan få bort en annan ur en operationskö.
Vad jag hade gjort var att jag några veckor före jul hade meddelat sjukhuset att kallelsen till denna operation inte längre skulle gå till min adress, för personen ifråga var inte längre där. Hur skulle detta kunna utmynna i sådana konstigheter?
Jag fick många hårda ord.Jag borde be om förlåtelse till den det gällde, för jag kände mig tydligen skuldtyngd, men jag fick absolut inte ringa eller kontakta sjukhuset.
De närmaste nätterna kunde jag knappast sova så hemskt tyckte jag att det var om mitt telefonsamtal hade åstadkommit något sådant.
Men de hårda, skuldtyngda anklagelserna fortsatte att hagla över mig.
Givetvis trotsade jag förbudet att kontakta sjukhuset, för det var ju jag som hade ringt. Vem kunde annars svara för vad som hade sagts?
När jag fick beskedet från dem att det inte var mitt fel att det hade blivit en strykning från väntelistan, kände jag mig enormt lättad.
Vad skulle jag ha bett om förlåtelse för? Jag var ju i det fallet utan skuld!
Då tänkte jag på kyrkan och på den där sjuka syndabekännelsen, som säkert får människor att känna sig enormt skuldtyngda även för saker som de inte alls har någon skuld i. Ja, ja, arvssynden, men den kan väl Adam och Eva få ta ansvar för!
Tänk om någon präst i stället kunde säga- i de fall detta gäller
-Det var inte din skuld!
Tänk vilken befrielse det säkert skulle vara för många att få känna att man faktiskt inte hade gjort något fel.
Visst ska vi se vår egen skuld och synd. Men då får det faktiskt vara reella skulder och synder. Att göra sig sämre än man är, tror jag inte Gud begär av någon. Och med en realistisk kyrka hade kanske fler människor anslutit sig.
För jag tror inte att så många har någon känsla för att de drar med sig skulden för det som Adam och Eva hade för sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)