Förr fanns prästerna i prästgårdarna nära församlingen. Nu är många prästgårdar sålda, och många präster bor inte på den plats där de tjänstgör.
Jag hörde till och med häromdagen att kyrkoherden i Oskarshamn bor på Öland!
Och det är klart att när prästerna inte bor i närheten av församlingsborna, så är det kanske lätt att "riva av gudstjänster" som en liberal präst skrev får några år sedan att hon hade gjort. I vart fall vill man tydligen inte tjänstgöra på några samkväm med församlingsborna på juldagarna. Inte här i min församling.
De som är ensamma struntar de tydligen i.
söndag 31 december 2017
lördag 30 december 2017
Olaga integritetskränkning
Vissa saker kommer tydligen för tidigt.
Om det integritetskränkande blogginlägget om mig som Mr hade skrivit för en tid sedan hade publicerats efter 1 januari hade jag kunnat polisanmäla för Olaga integritetskränkning. Bra att veta om sådant upprepar sig. Bra ny lag!
Om det integritetskränkande blogginlägget om mig som Mr hade skrivit för en tid sedan hade publicerats efter 1 januari hade jag kunnat polisanmäla för Olaga integritetskränkning. Bra att veta om sådant upprepar sig. Bra ny lag!
Överreklamerade filmer
Jag går inte på bio. För det första ligger biografen 1,5 mil bort, och sedan tycker jag att det är för dyrt. Nu för tiden kommer ju också filmerna på TV ganska snabbt.
Nu i jul har jag sett två mycket väl omtalade filmer. "En man som heter Ove" och "Turist". Den senaste hade jag sett tidigare.
När jag såg dem tänkte jag på hur charmlös den svenska kulturen är, för inte var de roliga. Långsamma, pratiga och lite fåniga.
Och de har haft så stort genomslag! Otroligt!
Nu i jul har jag sett två mycket väl omtalade filmer. "En man som heter Ove" och "Turist". Den senaste hade jag sett tidigare.
När jag såg dem tänkte jag på hur charmlös den svenska kulturen är, för inte var de roliga. Långsamma, pratiga och lite fåniga.
Och de har haft så stort genomslag! Otroligt!
Konstig kommentar
Jag fick en konstig kommentar på mitt förra blogginlägg, där Mr påstod att den som bäddade illa fick sitta.
Bäddat? Jag har inte "bäddat" någonstans. Jag har gjort ett bilköp, som inte passade honom, och så har jag kraftigt reagerat på ett integritetskränkande inlägg på hans blogg.
Och därmed sattes en definitiv gräns för mig på denna mångåriga och otroligt jobbiga relation.
För det finns faktiskt gränser! Med facit i hand borde de nog ha varit passerade för länge, länge sedan.
Bäddat? Jag har inte "bäddat" någonstans. Jag har gjort ett bilköp, som inte passade honom, och så har jag kraftigt reagerat på ett integritetskränkande inlägg på hans blogg.
Och därmed sattes en definitiv gräns för mig på denna mångåriga och otroligt jobbiga relation.
För det finns faktiskt gränser! Med facit i hand borde de nog ha varit passerade för länge, länge sedan.
fredag 29 december 2017
I ett mellanrum
Jag känner mig som i ett ingenmansland, i en skarv, som om jag trampade vatten.Min vanliga jultillvaro har blivit tömd, ingen katten Bellman och ingen Mr. Så ska det vara, men att gå från ett till ett annat tillstånd är alltid knepigt.
Efter min skilsmässa för sådär en hundra år sedan minns jag att det svåraste var identitetsväxlingen. Femton år som fru och sedan singel.
När man är två vårdar man kanske inte heller andra relationer som när man är ensam. Plötsligt börjar jag fundera på när jag firade jul och nyår med andra, som nu har räknat bort mig.
Det kommer att ta en tid det här... att hitta en ny form och nya människor att umgås med.
Efter min skilsmässa för sådär en hundra år sedan minns jag att det svåraste var identitetsväxlingen. Femton år som fru och sedan singel.
När man är två vårdar man kanske inte heller andra relationer som när man är ensam. Plötsligt börjar jag fundera på när jag firade jul och nyår med andra, som nu har räknat bort mig.
Det kommer att ta en tid det här... att hitta en ny form och nya människor att umgås med.
Jag saknar lille Bellman!
onsdag 27 december 2017
Svenska kyrkan, men för vem?
Det blir nästan alltid så att jag blir irriterad över gudstjänsterna på julen, vare sig jag är där eller inte.
Nu har de i alla fall annonserat det där jippot för barn på julaftonen här i församlingen som en barnföreställning (ja, vad är det annars?). Det är väl julens föreställning för de mindre, så lär de sig att historien om Jesusbarnet är en saga. Vad ska de annars tro?
För två år sedan var Mr och jag där, men då var det inte annonserat som ett jippo för barn, och jag hade trott att det var en julbön och kände mig lurad.
Julottan är väl ofta grädde på moset för dem som vill fira en "riktig" jul. Hit kommer bussar med folk från Brunnen, och jag vet hur det var när jag var reseledare på julen. Då skulle man iväg på julotta. Men för de flesta har det nog inte så stor religiös innebörd.
På Annandag jul har man här för att fylla kyrkan en konsert i stället för en gudstjänst eller mässa. På Martyrernas dag! Borde det inte vara mässa? Fast det är väl roligare att se en välfylld kyrka.
Och så gemenskapen i församlingen under juldagarna? I Kallinge, 1,5 mil härifrån hade de julfest med julmat, musik och julklappar på julaftonen. Hur skulle då gamla utan bil härifrån ta sig dit?
Nej, här har inte ens varit så mycket som en gemensam kopp kaffe i församlingen. Verkligen botten! Förr hade man gudstjänst med lite julmat den 27 december i församlingshemmet, men det finns tydligen inte kvar.
Eftersom jag kastade om mina planer och bestämde mig för att stanna här i byn över julen i stället för att köra till Stockholm, tänkte jag att jag kan ju alltid gå ner och prata med några i församlingen. Nej, det gick inte alls, för där hade man satsat på ensidig underhållning! Där skulle ensamma människor sitta enbart som åskådare. Så bygger man församlingar inom Svenska kyrkan ibland! Eller?
Nu har de i alla fall annonserat det där jippot för barn på julaftonen här i församlingen som en barnföreställning (ja, vad är det annars?). Det är väl julens föreställning för de mindre, så lär de sig att historien om Jesusbarnet är en saga. Vad ska de annars tro?
För två år sedan var Mr och jag där, men då var det inte annonserat som ett jippo för barn, och jag hade trott att det var en julbön och kände mig lurad.
Julottan är väl ofta grädde på moset för dem som vill fira en "riktig" jul. Hit kommer bussar med folk från Brunnen, och jag vet hur det var när jag var reseledare på julen. Då skulle man iväg på julotta. Men för de flesta har det nog inte så stor religiös innebörd.
På Annandag jul har man här för att fylla kyrkan en konsert i stället för en gudstjänst eller mässa. På Martyrernas dag! Borde det inte vara mässa? Fast det är väl roligare att se en välfylld kyrka.
Och så gemenskapen i församlingen under juldagarna? I Kallinge, 1,5 mil härifrån hade de julfest med julmat, musik och julklappar på julaftonen. Hur skulle då gamla utan bil härifrån ta sig dit?
Nej, här har inte ens varit så mycket som en gemensam kopp kaffe i församlingen. Verkligen botten! Förr hade man gudstjänst med lite julmat den 27 december i församlingshemmet, men det finns tydligen inte kvar.
Eftersom jag kastade om mina planer och bestämde mig för att stanna här i byn över julen i stället för att köra till Stockholm, tänkte jag att jag kan ju alltid gå ner och prata med några i församlingen. Nej, det gick inte alls, för där hade man satsat på ensidig underhållning! Där skulle ensamma människor sitta enbart som åskådare. Så bygger man församlingar inom Svenska kyrkan ibland! Eller?
tisdag 26 december 2017
Plågsamma, hysteriska jular
I natt har jag mött en av min ungdoms kärlekar, som avled 2007. Jag undrar varför han plötsligt dök upp i mina drömmar. Ung var han också, precis som då vi var tillsammans. Och vi hade inte setts sedan 1965.
Ja, snart börjar jag väl hallucinera också i denna självvalda isolering i jul.
Det blev ingen Stockholmskörning, för jag vågade inte ge mig ut i jultrafiken när de började varna för halka. Och därmed blev jag fast ensam här. De senaste två jularna har Mr varit här, och så levde katten Bellman. Nu var det bara jag.
Tänkte att jag orkar inte dra fram allt julpynt, men klädde plastgranen och satte adventsljusstaken i fönstret. Men sedan åkte det ena efter det andra fram, och igår tog jag faktiskt också fram den lilla kyrkan som nu står och lyser i fönsterkarmen och de små tomtarna med ett förflutet långt ner i barndomen fick plats framför datorn.
Men egentligen undrar jag hur många människor som far riktigt illa under julen. Visst det ordnas kollektivt julfirande på olika håll, men ändå tror jag att många känner sig uteslutna. Julen är den helg då du ska ha släkt.
Jag var nere i vår affär igår, och jag tyckte att jag såg flera människor med ledsna ansikten. Var detta en jul i saknad av någon. Kanske någon som var frånskild som skulle fira sin jul för första gången utan sina barn? Kanske någon som var nybliven änka/änkling? Kanske någon som just hade förlorat någon av sina föräldrar.
Som gift forslades jag från det ena stället till det andra. Numera vill jag helst bara vara på en plats, inget farande runt.
Vi hade dock inga problem efter skilsmässan för vi fortsatte fira julen tillsammans som en familj. Det gjorde vi i många år. Här var ju ingen ovänskap.
Ju äldre jag blir desto sämre tycker jag om dessa pretentiösa högtider, många gånger omgivna av en falsk glättighet och en för många plågsam tillvaro, antingen i påtvingat umgänge eller också i påtvingad ensamhet.
Det ska bli skönt när det blir vardag igen!
Ja, snart börjar jag väl hallucinera också i denna självvalda isolering i jul.
Det blev ingen Stockholmskörning, för jag vågade inte ge mig ut i jultrafiken när de började varna för halka. Och därmed blev jag fast ensam här. De senaste två jularna har Mr varit här, och så levde katten Bellman. Nu var det bara jag.
Tänkte att jag orkar inte dra fram allt julpynt, men klädde plastgranen och satte adventsljusstaken i fönstret. Men sedan åkte det ena efter det andra fram, och igår tog jag faktiskt också fram den lilla kyrkan som nu står och lyser i fönsterkarmen och de små tomtarna med ett förflutet långt ner i barndomen fick plats framför datorn.
Men egentligen undrar jag hur många människor som far riktigt illa under julen. Visst det ordnas kollektivt julfirande på olika håll, men ändå tror jag att många känner sig uteslutna. Julen är den helg då du ska ha släkt.
Jag var nere i vår affär igår, och jag tyckte att jag såg flera människor med ledsna ansikten. Var detta en jul i saknad av någon. Kanske någon som var frånskild som skulle fira sin jul för första gången utan sina barn? Kanske någon som var nybliven änka/änkling? Kanske någon som just hade förlorat någon av sina föräldrar.
Som gift forslades jag från det ena stället till det andra. Numera vill jag helst bara vara på en plats, inget farande runt.
Vi hade dock inga problem efter skilsmässan för vi fortsatte fira julen tillsammans som en familj. Det gjorde vi i många år. Här var ju ingen ovänskap.
Ju äldre jag blir desto sämre tycker jag om dessa pretentiösa högtider, många gånger omgivna av en falsk glättighet och en för många plågsam tillvaro, antingen i påtvingat umgänge eller också i påtvingad ensamhet.
Det ska bli skönt när det blir vardag igen!
måndag 25 december 2017
Mytbilder
När jag gick min utbildning till folkhögskollärare i estetiska ämnen (och moderna språk) läste vi en kurs i bild. Det var mycket som fick mig att tänka till och vakna av den.
Bland annat talade de om Mytbilder. Det är sådana bilder som visar en idyll, som kanske inte stämmer med verkligheten.
Titta så lyckliga vi är! Titta så bra vi har det! Titta vilka fina julklappar vi ger varandra!
Nu i juletider dräller det av sådana bilder på Facebook.
Vi får hoppas att alla är så lyckliga, älskade, duktiga och kämpande som vi ser där! Annars är det ju synd!
Bland annat talade de om Mytbilder. Det är sådana bilder som visar en idyll, som kanske inte stämmer med verkligheten.
Titta så lyckliga vi är! Titta så bra vi har det! Titta vilka fina julklappar vi ger varandra!
Nu i juletider dräller det av sådana bilder på Facebook.
Vi får hoppas att alla är så lyckliga, älskade, duktiga och kämpande som vi ser där! Annars är det ju synd!
Att vara med släkt
Vi växte upp i en sorts storfamilj, min bror och jag. Detta genom att mostrarna hade villa mittemot vår. Där bodde också mormor (morfar var död) och en morbror. Alltså tre mostrar, en morbror och mormor, som dog 1963 när jag nästan var 20 år gammal.
Så gick man emellan villorna för de stora trädgårdarna vette mot varandra och det fanns ett hål i häcken som man passerade genom.
Det var alltid mycket folk. På julen kom mostern och morbrodern från Lund och ofta mostern, morbrodern och kusinen från Stockholm.
Kanske är det med den uppväxten i bagaget som jag har kommit att uppskatta ensamheten. Den är lugnast.
Hur är det idag?
Jo, jag har stor släkt. En del är i Stockholm, andra i Skåne.
De har faktiskt med tiden blivit så många att det inte skulle gå för mig att bjuda ihop dem alla.
Så kan det också gå.
Så gick man emellan villorna för de stora trädgårdarna vette mot varandra och det fanns ett hål i häcken som man passerade genom.
Det var alltid mycket folk. På julen kom mostern och morbrodern från Lund och ofta mostern, morbrodern och kusinen från Stockholm.
Kanske är det med den uppväxten i bagaget som jag har kommit att uppskatta ensamheten. Den är lugnast.
Hur är det idag?
Jo, jag har stor släkt. En del är i Stockholm, andra i Skåne.
De har faktiskt med tiden blivit så många att det inte skulle gå för mig att bjuda ihop dem alla.
Så kan det också gå.
Vad betyder "många"?
Sanningen är ibland inte helt klar.
Jag läser på Mr:s blogg att han har haft "många" jular med min katt. Stämmer detta?
För att lite hålla koll på mitt liv för jag sedan 1957 summariska anteckningar i almanackor. En del kan jag inte längre tolka för i ungdomen var allt så hemligt, så det var kodat. Vem är NP etcetera? Idag har jag ingen aning.
Men igår när jag läste om många jular gick jag tillbaka och kollade.
Första träffen 2010 och då första julen här.
Inte 2011. En del av 2012, för då var jag i Stockholm, och vi åkte hit tillsammans.
Inte 2013 och 2014, för då var vi ovänner.
Men 2015 och 2016.
Alltså tre hela jular och en halv under sju- nästan åtta- års tid.
Är detta många?
Sanningen är ibland inte lika idyllisk som man vill framställa den!
Ja, sanningen är stundtals inte alls idyllisk.
Därför är det som det är nu.
Jag läser på Mr:s blogg att han har haft "många" jular med min katt. Stämmer detta?
För att lite hålla koll på mitt liv för jag sedan 1957 summariska anteckningar i almanackor. En del kan jag inte längre tolka för i ungdomen var allt så hemligt, så det var kodat. Vem är NP etcetera? Idag har jag ingen aning.
Men igår när jag läste om många jular gick jag tillbaka och kollade.
Första träffen 2010 och då första julen här.
Inte 2011. En del av 2012, för då var jag i Stockholm, och vi åkte hit tillsammans.
Inte 2013 och 2014, för då var vi ovänner.
Men 2015 och 2016.
Alltså tre hela jular och en halv under sju- nästan åtta- års tid.
Är detta många?
Sanningen är ibland inte lika idyllisk som man vill framställa den!
Ja, sanningen är stundtals inte alls idyllisk.
Därför är det som det är nu.
lördag 23 december 2017
När orken tar slut
Det kan ju inte på allvar vara brist på ork att inte orka byta en duk, tänkte jag igår. Detta är något annat. Utbrändhet? Depression? Nej, jag har inga riktiga tecken på depression, för jag sover bra, trots att jag är en nattsuddare, och jag följer med i vad som händer. Jag ligger ju inte hoprullad som en kåldolme borta från världen.
Men det finns andra säkra tecken på att något inte är bra som avbokningar av olika saker. Orkar inte. Orkar inte vara social. Frågan är om det inte är en begynnande utbrändhet, som jag måste se upp med. Man läcker energi och läcker energi tills det känns som om all kraft har runnit ur en.
Jag lever i Jantelagens län. Det kanske bidrar till utbrändhet att leva i en sådan miljö. Man kan hitta den lite varstans. Helst ska du vara osynlig, och som jag brukar säga, stå med mössan i handen bakom en dörr och hoppas att du blir upptäckt. Jag syns och hörs. Detta är definitivt fel här. Fast det gör ju samtidigt de sammanhang, där jag finns, kända.
Nu måste jag läka inifrån. Kanske med musik och litteratur, tystnad och ensamhet som följeslagare ett tag.
Men det finns andra säkra tecken på att något inte är bra som avbokningar av olika saker. Orkar inte. Orkar inte vara social. Frågan är om det inte är en begynnande utbrändhet, som jag måste se upp med. Man läcker energi och läcker energi tills det känns som om all kraft har runnit ur en.
Jag lever i Jantelagens län. Det kanske bidrar till utbrändhet att leva i en sådan miljö. Man kan hitta den lite varstans. Helst ska du vara osynlig, och som jag brukar säga, stå med mössan i handen bakom en dörr och hoppas att du blir upptäckt. Jag syns och hörs. Detta är definitivt fel här. Fast det gör ju samtidigt de sammanhang, där jag finns, kända.
Nu måste jag läka inifrån. Kanske med musik och litteratur, tystnad och ensamhet som följeslagare ett tag.
fredag 22 december 2017
tisdag 19 december 2017
Stor teknik-trötthet
Jag vill inte ha en massa teknik i mitt liv, men den tvingar sig på mig. När Telia tar 49 kronor för en faktura, och jag har fyra stycken där, då får det bli E-fakturor om jag vill eller inte. Med hjälp av bankens support och en massa koder hit och dit har jag nu betalat mitt livs första E-fakturor.
Så fick jag kort från Renault. Det skulle aktiveras via datorn eller någon app. (!) Och när jag tittade på fakturan för den nya försäkringen, upptäckte jag att för att ringa kundtjänst på Volvofinans var man tvungen att legitimera sig med Mobilt Bank ID. Jo, det har jag nu med nya mobilen, men jag har ingen aning om hur man gör en sådan legitimation, så det får jag väl ringa om.
Fast nog är denna utbredda teknik åldersdiskriminerande. Mitt sifferminne är fortfarande utmärkt, men hur länge till minns jag koderna på olika håll?
Jag upprepar vad jag brukar säga att jag avundas min salig mormor, född 1871, som fick leva utan mobiltelefon, dator, ja, till och med utan TV!
Så fick jag kort från Renault. Det skulle aktiveras via datorn eller någon app. (!) Och när jag tittade på fakturan för den nya försäkringen, upptäckte jag att för att ringa kundtjänst på Volvofinans var man tvungen att legitimera sig med Mobilt Bank ID. Jo, det har jag nu med nya mobilen, men jag har ingen aning om hur man gör en sådan legitimation, så det får jag väl ringa om.
Fast nog är denna utbredda teknik åldersdiskriminerande. Mitt sifferminne är fortfarande utmärkt, men hur länge till minns jag koderna på olika håll?
Jag upprepar vad jag brukar säga att jag avundas min salig mormor, född 1871, som fick leva utan mobiltelefon, dator, ja, till och med utan TV!
Dränkt i trakasserier
Jag tror att Me too- rörelsen har haft sin största betydelse i att vi kvinnor har vaknat. Så här ska de inte behandla mig!
Kanske gör denna också att vi vaknar på annat sätt än inför sexuella påhopp och trakasserier. Generationers kvinnoförtryck på olika sätt börjar bli mer och mer tydligt även för oss själva.
Givetvis är det inte rimligt att när man öppnar dagens e-post ska man översköljas av trakasserier från någon som anser sig vara närstående. I den självklara mansrollen att kvinnor är mindre värda.
Jag tog mig tiden att gå tillbaka till gamla mejl och till almanackor.
Vad tänkte jag på? Hur kunde jag tolerera detta? Jag har bara ett svar: Jo, vi tolererar att bli illa behandlade för detta är vår kvinnoroll sedan urminnes tider! Vi är i ett nedärvt underläge i många mäns ögon. Det handlar inte bara om att klappa oss på stjärten, kalla oss "lilla gumman" ta på brösten utan det handlar om att se våra åsikter och värderingar som mindre värda, att ge oss epitet av trakasserande slag och att inte ta hänsyn till oss.
Så får jag också tacka Me too - rörelsen för ett uppvaknande! Fast av annat slag!
Kanske gör denna också att vi vaknar på annat sätt än inför sexuella påhopp och trakasserier. Generationers kvinnoförtryck på olika sätt börjar bli mer och mer tydligt även för oss själva.
Givetvis är det inte rimligt att när man öppnar dagens e-post ska man översköljas av trakasserier från någon som anser sig vara närstående. I den självklara mansrollen att kvinnor är mindre värda.
Jag tog mig tiden att gå tillbaka till gamla mejl och till almanackor.
Vad tänkte jag på? Hur kunde jag tolerera detta? Jag har bara ett svar: Jo, vi tolererar att bli illa behandlade för detta är vår kvinnoroll sedan urminnes tider! Vi är i ett nedärvt underläge i många mäns ögon. Det handlar inte bara om att klappa oss på stjärten, kalla oss "lilla gumman" ta på brösten utan det handlar om att se våra åsikter och värderingar som mindre värda, att ge oss epitet av trakasserande slag och att inte ta hänsyn till oss.
Så får jag också tacka Me too - rörelsen för ett uppvaknande! Fast av annat slag!
Min ålder är min och mina åsikter står jag själv för
Häromdagen fick vi en hänvisning till ett inlägg om ålderism från förbundsordföranden i vårt seniorförbund.
Jag skrev en kommentar att jag också ansåg att det var fel att hela tiden framhäva hur pigga och ungdomliga vi pensionärer är. Jag vill ha rätt att ha den ålder jag har och vad detta innebär som att man blir långsammare, inte hinner det man har planerat och att man får sina krämpor och sjukdomar. Jag är inte 40 år och vill inte bli sedd som en sådan!
Det är också så att mina åsikter om saker vill jag inte att någon annan ska framföra. Dem står jag själv för, och jag framför dem när detta är lämpligt. Jag har inte sagt ett ord om Donald Trumps aviserande om att lägga amerikanska ambassaden i Jerusalem, således kan ingen veta vad jag har tänkt om detta.
Under hela Pride-drevet fick jag läsa påståenden om vad jag menade, vad jag tänkte och tyckte om saker som inte stämde med mina verkliga tankar och åsikter. Jag redogör bäst själv för dessa!
Jag skrev en kommentar att jag också ansåg att det var fel att hela tiden framhäva hur pigga och ungdomliga vi pensionärer är. Jag vill ha rätt att ha den ålder jag har och vad detta innebär som att man blir långsammare, inte hinner det man har planerat och att man får sina krämpor och sjukdomar. Jag är inte 40 år och vill inte bli sedd som en sådan!
Det är också så att mina åsikter om saker vill jag inte att någon annan ska framföra. Dem står jag själv för, och jag framför dem när detta är lämpligt. Jag har inte sagt ett ord om Donald Trumps aviserande om att lägga amerikanska ambassaden i Jerusalem, således kan ingen veta vad jag har tänkt om detta.
Under hela Pride-drevet fick jag läsa påståenden om vad jag menade, vad jag tänkte och tyckte om saker som inte stämde med mina verkliga tankar och åsikter. Jag redogör bäst själv för dessa!
söndag 17 december 2017
lördag 16 december 2017
Saknade kroppar
Den sista tiden när min käre katt Bellman levde kunde jag hålla den lilla varma, men ack så magra, kroppen och tänka att snart skulle den inte vara varm längre.
Jag kan drabbas av en oerhörd sorg och längtan efter den där lilla, nu försvunna kroppen.
Och så är det ju med andra kroppar också. Utan att dö ifrån oss kan ju människor försvinna från våra liv och utan att det handlar om en sexuell längtan kan vi sakna den där kroppen som brukade vara hos oss, sitta vid frukostbordet, sova i sängen bredvid.
När relationer har gett en alltför stort energiläckage alltför länge finns det till slut bara ett sätt att må bättre, nämligen att lämna relationen. Jag får försöka tänka på detta och bortse från att i år finns det två kroppar mindre för mig till jul. Ja, det finns faktiskt ingen kropp alls utom min egen om jag inte ger mig hemifrån.
Jag kan drabbas av en oerhörd sorg och längtan efter den där lilla, nu försvunna kroppen.
Och så är det ju med andra kroppar också. Utan att dö ifrån oss kan ju människor försvinna från våra liv och utan att det handlar om en sexuell längtan kan vi sakna den där kroppen som brukade vara hos oss, sitta vid frukostbordet, sova i sängen bredvid.
När relationer har gett en alltför stort energiläckage alltför länge finns det till slut bara ett sätt att må bättre, nämligen att lämna relationen. Jag får försöka tänka på detta och bortse från att i år finns det två kroppar mindre för mig till jul. Ja, det finns faktiskt ingen kropp alls utom min egen om jag inte ger mig hemifrån.
onsdag 13 december 2017
Svårt sjuka nekas assistenter och sosse- statsministern myser bland klänningar i 100 000 kronorsklassen!
Är det sosseideologi som präglar vårt samhälle nu? När svårt sjuka människor får sina assistenter indragna eller nekas assistans?
Är det sosseideologi när statsministern med fru uppenbart trivs oerhört väl i de fina salongerna och på Nobelfester, där damerna har klänningar i 100 000 kronors klassen, en summa som kan vara en nettopension ett helt år? Var har vi hamnat i det här samhället?
Är det mänskligt att transportera iväg unga människor till ett land som för det första flera andra anser är osäkert område, och där dessa avvisade kanske aldrig ens har bott?
Vad händer i det här landet? Det är ju ren och skär skandal! Äckligt!
Är det sosseideologi när statsministern med fru uppenbart trivs oerhört väl i de fina salongerna och på Nobelfester, där damerna har klänningar i 100 000 kronors klassen, en summa som kan vara en nettopension ett helt år? Var har vi hamnat i det här samhället?
Är det mänskligt att transportera iväg unga människor till ett land som för det första flera andra anser är osäkert område, och där dessa avvisade kanske aldrig ens har bott?
Vad händer i det här landet? Det är ju ren och skär skandal! Äckligt!
måndag 11 december 2017
I medieskugga
I går var det, som bekant, Nobelprisutdelning och fest. Jag följde det mesta i TV- sändningen. På Facebook hade jag sett att EBT var jättefin i en härlig, glittrande klänning. Men henne riktades inga kameror på. Man fick bara som hastigast se hennes rygg när hon dansade med sin man.
Idag delade jag inlägget med bilder på hennes klädsel på Facebook. Syns du och hörs du, så finns du, som bekant! Och är man inte synlig i offentliga rummet kanske detta bidrar till (de dåliga) opinionssiffrorna. SVT är ju knappast neutralt utan har en klar politisk agenda!
I övrigt säger placeringen vid bordet en hel del. Nog tror jag att Nobelpristagaren i litteratur hade haft mera utbyte av en placering vid Svenska Akademiens ständige sekreterare. Då hade han ju också fått bättre utrymme än han måste ha haft med Alice Bah Kunkes vidlyftiga klädsel. Tydligen hyllar Akademien mera politiker än gedigen akademisk kunskap. Och vad har kulturministern med Nobelpriset att göra?
Jimmie Åkesson verkade fortfarande portad och mobbad i sammanhanget. De har väl noga undersökt övriga gästers politiska åsikter? Eller?
Idag delade jag inlägget med bilder på hennes klädsel på Facebook. Syns du och hörs du, så finns du, som bekant! Och är man inte synlig i offentliga rummet kanske detta bidrar till (de dåliga) opinionssiffrorna. SVT är ju knappast neutralt utan har en klar politisk agenda!
I övrigt säger placeringen vid bordet en hel del. Nog tror jag att Nobelpristagaren i litteratur hade haft mera utbyte av en placering vid Svenska Akademiens ständige sekreterare. Då hade han ju också fått bättre utrymme än han måste ha haft med Alice Bah Kunkes vidlyftiga klädsel. Tydligen hyllar Akademien mera politiker än gedigen akademisk kunskap. Och vad har kulturministern med Nobelpriset att göra?
Jimmie Åkesson verkade fortfarande portad och mobbad i sammanhanget. De har väl noga undersökt övriga gästers politiska åsikter? Eller?
Fortsättning på förvirrade inlägg
Jag och fästmön skulle alltså ha gått på fest tillsammans med kulturprofilen och hans fru, akademiledamoten, fastän jag hade tagit fel på datum. Och dessutom hade jag "ljugit" om varför jag inte fick följa med.
De förvirrade inläggen fortsätter idag på senaste exets blogg. För det första förstår han inte att han numera är ett ex, för det andra vet han tydligen inte mycket om Sv. Akademien. Det är ingen fest utan att sammanträde som vi har biljett till. Högtidssammankomsten, heter det. För det andra har jag varit där förr. För det tredje var det aldrig tal om att han skulle gå med, för jag tror knappast att tillställningen skulle ha intresserat honom, och för det fjärde så är den så kallade "kulturprofilen" inte ledamot i Akademien, men väl hans fru,
Vi skulle definitivt inte ha "gått på fest tillsammans med kulturprofilen och hans fru." Detta är bara förvirrade skriverier.
Inte i salongerna!
Så har Mr på nytt lagt ut lögner på sin blogg! Det är sant att jag har eller hade, för den ena har jag inte längre, två biljetter till Svenska Akademiens högtidssammankomst. Vi får nämligen två biljetter varje år i Skrivarklubben i Blekinge. Men denna är den 20 december och inte i samband med Nobelfesten, som han påstår. Han känner alltså inte till detta!
Visst, det är sant att han inte fick gå med, men det beror inte på något han har skrivit om Karolinska institutet, utan på att han inte ens kunde vara med på en enkelt födelsedagsbjudning utan att göra ner mina gäster efteråt på sin blogg. Sådana obildade personer tar jag inte med i salongerna!
Dessutom är jag trött på att hånas för sammanhang där jag är med, även om jag inte har varit där på länge. Logen, till exempel.
Jag ska börja ett nytt liv! Det är helt nödvändigt, för jag vill inte bli av med mer energi på grund av hans trakasserier privat och offentligt! Då är det bättre att vara ensam!
Visst, det är sant att han inte fick gå med, men det beror inte på något han har skrivit om Karolinska institutet, utan på att han inte ens kunde vara med på en enkelt födelsedagsbjudning utan att göra ner mina gäster efteråt på sin blogg. Sådana obildade personer tar jag inte med i salongerna!
Dessutom är jag trött på att hånas för sammanhang där jag är med, även om jag inte har varit där på länge. Logen, till exempel.
Jag ska börja ett nytt liv! Det är helt nödvändigt, för jag vill inte bli av med mer energi på grund av hans trakasserier privat och offentligt! Då är det bättre att vara ensam!
Hopplöst okunniga!
Den här dagen, 10 december skulle jag ha varit i Stockholm på något arrangemang ,i regi av Svenska Akademien, i anslutning till nobelfestligheterna. Fästmön hade två biljetter, men jag var förstås inte fin nog. Och dessutom skulle man ha frack. Kvinnor får däremot vara klädda, eller rättare sagt halvklädda hur som helst. Se bara den kvinnliga TV-reportern i röda trasor på Nobelfesten. Och så fanns ju risken att jag skulle skriva någonting sarkastiskt om de fina tillställingen här på bloggen. Vilket torde syfta på mina inlägg om skandalerna vid Karolinska institutet, som utser nobelpristagare i medicin.
Ovanstående finns att läsa på senaste exets blogg. Man ger nästan upp inför folks okunnighet! Det är inte bara vissa partiledare som är okunniga om kultur. Jag har sagt massor av gånger att den inbjudan jag eller rättare sagt, Skrivarklubben har, gäller Svenska Akademiens högtidssammankomst, som kommer senare, och har inget med Nobelfesten att göra. Likheten är möjligtvis att det är frack
Nej, någon Nobelfest har jag inte varit inbjuden till!
söndag 10 december 2017
Tillgjorda programledare
Jag hoppas att SVT en dag blir lika trötta på de tillgjorda, påfåglande reportrarna som jag är!
Just nu sitter jag och tittar på Nobelutsändningen, och jag undrar om det är kungligheterna, de vinnande, gästerna eller reportrarna som ska pråla och visa sig.
Det är nog dags att byta ut några av dem, säkert har någon/några tröttat fler än mig ganska länge nu.
Just nu sitter jag och tittar på Nobelutsändningen, och jag undrar om det är kungligheterna, de vinnande, gästerna eller reportrarna som ska pråla och visa sig.
Det är nog dags att byta ut några av dem, säkert har någon/några tröttat fler än mig ganska länge nu.
fredag 8 december 2017
Det syns kanske inte, men det känns
Någon blev igår förvånad när jag sade hur gammal jag är. Det är inte ovanligt, såvida de inte har sett mig linka fram just nu. Som vanligt svarar jag att det kanske inte syns på mig, men det känns i mig!
För jag har en svår, värkande kropp ibland och knän som inte riktigt håller.
Jag undrar också hur länge jag ska minnas alla koder. Än så länge fungerar mitt utmärkta sifferminne, (Men ack namn! De har aldrig varit min starka sida.) men hur länge till?
Så får man vara glad över att man vid min ålder fortfarande är kreditvärdig, Det var jag när jag köpte bilen, för kontant kan jag inte köpa en ny bil. Och det var längesedan jag hade en sådan senast. Det känns lite lyxigt, även om det är en liten bil.
Idag är ingen bra dag. Det känns tjockt. Jag vaknade alldeles för tidigt och gick upp för att sitta i ett kompakt mörker utanför i nästan 2,5 timmar. Vad gör pensionärer uppe kl. 6? Det måste vara sundare att stiga upp kl.9-9.30 som jag normalt gör. Då är det dagsljus. Dessutom gillar jag att titta på klockan vid midnatt och tänka att jag har ett par timmar på mig innan jag lägger mig.
Detta är ingen senkommen (o)vana. Jag har läst in mina examina på nätterna till största delen. Och när jag bodde på studenthus i Lund, hade jag en väggfast säng och på andra sidan väggen fanns grannens säng. Han var fågelskådare, och ibland steg han upp när jag gick och lade mig, hörde jag.
Vi har nog våra inbyggda klockor. Vilken som går rätt och vilken som går fel kan vi inte veta. Man mår bättre av att stiga upp i dagsljus, det är jag övertygad om!
För jag har en svår, värkande kropp ibland och knän som inte riktigt håller.
Jag undrar också hur länge jag ska minnas alla koder. Än så länge fungerar mitt utmärkta sifferminne, (Men ack namn! De har aldrig varit min starka sida.) men hur länge till?
Så får man vara glad över att man vid min ålder fortfarande är kreditvärdig, Det var jag när jag köpte bilen, för kontant kan jag inte köpa en ny bil. Och det var längesedan jag hade en sådan senast. Det känns lite lyxigt, även om det är en liten bil.
Idag är ingen bra dag. Det känns tjockt. Jag vaknade alldeles för tidigt och gick upp för att sitta i ett kompakt mörker utanför i nästan 2,5 timmar. Vad gör pensionärer uppe kl. 6? Det måste vara sundare att stiga upp kl.9-9.30 som jag normalt gör. Då är det dagsljus. Dessutom gillar jag att titta på klockan vid midnatt och tänka att jag har ett par timmar på mig innan jag lägger mig.
Detta är ingen senkommen (o)vana. Jag har läst in mina examina på nätterna till största delen. Och när jag bodde på studenthus i Lund, hade jag en väggfast säng och på andra sidan väggen fanns grannens säng. Han var fågelskådare, och ibland steg han upp när jag gick och lade mig, hörde jag.
Vi har nog våra inbyggda klockor. Vilken som går rätt och vilken som går fel kan vi inte veta. Man mår bättre av att stiga upp i dagsljus, det är jag övertygad om!
Blinda i förtrycket
Troligen är det så att väldigt många kvinnor genom MeToo har vaknat och insett att de har accepterat det de inte borde ha accepterat. Men detta gäller inte bara sexuella trakasserier, utan i lika hög grad ett psykiskt förtryck i en ovana vi kvinnor har att acceptera det vi inte borde acceptera.
Det är flera saker i mitt eget liv som jag i backspegeln undrar över. Hur jag har blundat för det psykiska förtryck som män har utövat, som om det vore en inlärd roll vi kvinnor har att vara tysta, snälla och fogliga.
Det behövs nog många sorters uppror för att komma tillrätta med många, många generationers kvinnoförtryck.
Det är flera saker i mitt eget liv som jag i backspegeln undrar över. Hur jag har blundat för det psykiska förtryck som män har utövat, som om det vore en inlärd roll vi kvinnor har att vara tysta, snälla och fogliga.
Det behövs nog många sorters uppror för att komma tillrätta med många, många generationers kvinnoförtryck.
torsdag 7 december 2017
Kulturprofilen satt väl inte i Svenska Akademien!
Den i media så kallade Kulturprofilen lär ha läckt om Nobelpriset. Men, han satt ju inte i Svenska Akademien! Borde man inte ta tag i hans fru, som var där! Det måste ju vara hon som är källan! Botten!
onsdag 6 december 2017
Trovärdighet!
Det finns två ord som jag gillar; ordet trovärdig och ordet ödmjukhet. Politiker tappar i tilltro om de inte är trovärdiga. Och präster tappar i min tilltro när de inte verkar ödmjuka. Jag tänkte på detta i söndags när jag såg TV-gudstjänsten. Tänk så många präster och annat kyrkfolk som verkar uppblåsta översittare! Men Livet brukar kunna ödmjuka människor!
Så har lille prins Gabriel alltså blivit döpt, och det har skrivits om klädseln på gästerna. Prinsessan Madeleine hade en klänning från Valentino för 56 000 kronor och en persiankappa, också från dem, för 82 000 kronor. Förhoppningsvis var det maken och inte svenska staten som betalade detta!
Vårt socialistiska statsministerpar var också på plats, frun iklädd rött. De verkar finna sig märkligt väl tillrätta i lyxen i de här sammanhangen, men Socialdemokratiska arbetarpartiet har kanske inte så mycket av sina gamla ränder kvar! Ja, partiet heter visst till och med bara Socialdemokraterna.
Och, som sagt, så illvrålade lille prinsen i åsynen av ansiktet på Anders Wejryd, ärkebiskop emeritus. och f.d. biskop i Växjö stift, och, som sagt, så förstår jag honom. Det hade alltså jag också gjort! (min gamle ordförande när jag var rektor i Oskarshamn)
Det handlar om TROVÄRDIGHET och om ÖDMJUKHET! Två viktiga ord i livet!
Så har lille prins Gabriel alltså blivit döpt, och det har skrivits om klädseln på gästerna. Prinsessan Madeleine hade en klänning från Valentino för 56 000 kronor och en persiankappa, också från dem, för 82 000 kronor. Förhoppningsvis var det maken och inte svenska staten som betalade detta!
Vårt socialistiska statsministerpar var också på plats, frun iklädd rött. De verkar finna sig märkligt väl tillrätta i lyxen i de här sammanhangen, men Socialdemokratiska arbetarpartiet har kanske inte så mycket av sina gamla ränder kvar! Ja, partiet heter visst till och med bara Socialdemokraterna.
Och, som sagt, så illvrålade lille prinsen i åsynen av ansiktet på Anders Wejryd, ärkebiskop emeritus. och f.d. biskop i Växjö stift, och, som sagt, så förstår jag honom. Det hade alltså jag också gjort! (min gamle ordförande när jag var rektor i Oskarshamn)
Det handlar om TROVÄRDIGHET och om ÖDMJUKHET! Två viktiga ord i livet!
tisdag 5 december 2017
För tjugo år sedan
Idag för tjugo år sedan lämnade vår mor jordelivet. Hon hade fått lunginflammation efter influensa och kämpade i flera dagar. Jag hade vakat över henne på natten, och på dagen var även min brors familj med. Hon dog på eftermiddagen, tre dagar efter sin 86 :e födelsedag med födelsedagsrosorna på nattduksbordet.
Det är otroligt vad tiden går fort ibland, och vad vissa minnen förblir tydliga!
Detta var i en omvälvande period i mitt liv. Av flera skäl.
Frid över hennes minne!
Det är otroligt vad tiden går fort ibland, och vad vissa minnen förblir tydliga!
Detta var i en omvälvande period i mitt liv. Av flera skäl.
Frid över hennes minne!
måndag 4 december 2017
Sluta trakassera kungligheterna!
Prins Gabriel har döpts. Han gallskrek när han såg ärkebiskopen emeritus, A. Wejryd. Jag förstår honom. Det hade jag också gjort!
(A.Wejryd var en gång min ordförande när jag var rektor.)
Barnets mor, prinsessan Sofia, hade folkdräkt och var väldigt söt.
Det skulle hon inte ha haft, tyckte någon som recenserade bröllopet. Hon skulle ha lärt av kronprinsessan Victoria, som vet hur man klär sig. Ja, och så var det fel sorts musik.
Är det avundsjuka?
Idag var det prinsessan Madeleine som hade chockat Djurens rätt bland andra. Hon hade nämligen persianpäls. Mig chockade dennas pris; 82 000 kronor i skattemedel! Men prinsessan Madeleine borde tydligen ha förstått att man inte klär sig i persian!
Jag hänger inte riktigt med. Har alla i det här landet blivit vegetarianer? Äter folk inte lamm? Jag trodde att detta var vanligt, inte minst vid påsk. Men det är kanske inte så illa att bli uppäten som att bli päls. Annars är det ju så att en päls har man mycket längre än en kotlett i munnen. Det borde alltså vara värre att dö för att bli mat!?
En av mina saliga mostrar hade persianpäls. Det ansågs väldigt fint på den tiden. Jag ärvde pälsen, som då var gammal, hängde den i förrådet och där föll den i småbitar av värmen under sommaren. Så blev det med den saken! Men den hade tjänat ut efter många år och värmt min flitiga moster när hon gick till och från bussen varje dag tills hon var 72 år för att sköta sin blomsteraffär. Så nog gjorde de djuren nytta alltid.
Lever vi en annan sorts liv numera? Är vi inte längre köttätare? Har ingen av dem som protesterar läderskor, läderbyxor, läderjackor, eller väskor och plånböcker av läder. Vad är skillnaden?
(A.Wejryd var en gång min ordförande när jag var rektor.)
Barnets mor, prinsessan Sofia, hade folkdräkt och var väldigt söt.
Det skulle hon inte ha haft, tyckte någon som recenserade bröllopet. Hon skulle ha lärt av kronprinsessan Victoria, som vet hur man klär sig. Ja, och så var det fel sorts musik.
Är det avundsjuka?
Idag var det prinsessan Madeleine som hade chockat Djurens rätt bland andra. Hon hade nämligen persianpäls. Mig chockade dennas pris; 82 000 kronor i skattemedel! Men prinsessan Madeleine borde tydligen ha förstått att man inte klär sig i persian!
Jag hänger inte riktigt med. Har alla i det här landet blivit vegetarianer? Äter folk inte lamm? Jag trodde att detta var vanligt, inte minst vid påsk. Men det är kanske inte så illa att bli uppäten som att bli päls. Annars är det ju så att en päls har man mycket längre än en kotlett i munnen. Det borde alltså vara värre att dö för att bli mat!?
En av mina saliga mostrar hade persianpäls. Det ansågs väldigt fint på den tiden. Jag ärvde pälsen, som då var gammal, hängde den i förrådet och där föll den i småbitar av värmen under sommaren. Så blev det med den saken! Men den hade tjänat ut efter många år och värmt min flitiga moster när hon gick till och från bussen varje dag tills hon var 72 år för att sköta sin blomsteraffär. Så nog gjorde de djuren nytta alltid.
Lever vi en annan sorts liv numera? Är vi inte längre köttätare? Har ingen av dem som protesterar läderskor, läderbyxor, läderjackor, eller väskor och plånböcker av läder. Vad är skillnaden?
Två månader
Igår (3 dec.) var det två månader sedan lille katten Bellman dog.
Han hade levt i 19 år, men kommer att vara död så länge...
och så saknad!
Han hade levt i 19 år, men kommer att vara död så länge...
och så saknad!
Den sista gången vid/på bordet. Sedan orkade han inte hoppa upp längre.
lördag 2 december 2017
Identitetsförändring
Visst kan yttre attribut göra att man känner sig förändrad.
Jag brukade säga att allting här var gammalt; katten var gammal, jag var gammal, och bilen var gammal.
Nu är bara jag kvar. Katten är hädangången, och bilen är utbytt mot en ny, fin bil.
Detta i kombination med att jag faktiskt nu också är innehavare av en smartphone gör att jag kan gå på konferenser utan att känna mig utanförstående. Så nog kan man säga att detta är en slags identitetsförändring.
Idag har jag bra utrymme i BLT. På insändarsidan har de stort slagit upp min insändare om tågstoppen för en tid sedan, och på kultursidan har de en artikel om styrelsens förslag till stadgeändringar för Skrivarklubben i Blekinge. De har med en bild på mig som Sydöstran tog när jag var ny ordförande, och de gjorde en intervju med mig här hemma. Denna publicerades gång på gång förra året samband med mediadrevet, så själv är jag rätt så trött på den.
Nu är det hög tid att pynta för advent! Grannarna har redan gjort det!
Jag brukade säga att allting här var gammalt; katten var gammal, jag var gammal, och bilen var gammal.
Nu är bara jag kvar. Katten är hädangången, och bilen är utbytt mot en ny, fin bil.
Detta i kombination med att jag faktiskt nu också är innehavare av en smartphone gör att jag kan gå på konferenser utan att känna mig utanförstående. Så nog kan man säga att detta är en slags identitetsförändring.
Idag har jag bra utrymme i BLT. På insändarsidan har de stort slagit upp min insändare om tågstoppen för en tid sedan, och på kultursidan har de en artikel om styrelsens förslag till stadgeändringar för Skrivarklubben i Blekinge. De har med en bild på mig som Sydöstran tog när jag var ny ordförande, och de gjorde en intervju med mig här hemma. Denna publicerades gång på gång förra året samband med mediadrevet, så själv är jag rätt så trött på den.
Nu är det hög tid att pynta för advent! Grannarna har redan gjort det!
fredag 1 december 2017
Energiras
Jag mådde ganska bra tidigare idag, men så kom jag att läsa ett oerhört integritetskränkande inlägg om mig på en annan blogg. Energin bara rasade. Nu är det borttaget under hot om ännu värre från min sida. Men detta har jag råkat ut för gång på gång och ändå stannat kvar eller återgått i relationen.
Jag tror att jag ska börja föreläsa om mekanismerna i att kvinnor stannar i relationer som de borde lämna. På något sätt är man så sårad att man inte kan gå, utan man måste stanna för att se att man inte har missuppfattat något. Men den dag man inser att man inte har gjort detta utan att man verkligen är utsatt för en genuin ondska, då bör man väl kunna klippa banden, eller hur?
Måtte Gud ge mig styrka!
Jag tror att jag ska börja föreläsa om mekanismerna i att kvinnor stannar i relationer som de borde lämna. På något sätt är man så sårad att man inte kan gå, utan man måste stanna för att se att man inte har missuppfattat något. Men den dag man inser att man inte har gjort detta utan att man verkligen är utsatt för en genuin ondska, då bör man väl kunna klippa banden, eller hur?
Måtte Gud ge mig styrka!
torsdag 30 november 2017
Me Too överstyr?
Jo, jag hör till dem som tycker att Me Too kampanjen verkar ha gått överstyr, och nu okontrollerat sköljer över landet. Hysteriska arbetsgivare, oändligt rädda för att inte vara PK, har ju börjat avskeda folk om de har en annan åsikt än den som alla de som går i flock åt samma håll har.
Detta är mycket, mycket skrämmande.
Hur kan en tidning som Aftonbladet, en kvällstidning, som ska stå får yttrandefrihet och högt i tak säga upp en kolumnist som har skrivit där i 54 år för att han har uttryckt en avvikande åsikt i denna kampanj?
Vart är vi på väg? Vi är ute på mycket farliga vägar och går nu nationalistiska partiers ärenden. Se vad som händer i Polen och på andra håll, där regeringen försöker kontrollera media att flyta år deras håll. Detta är strängar på samma lyra,
Detta är mycket, mycket skrämmande.
Hur kan en tidning som Aftonbladet, en kvällstidning, som ska stå får yttrandefrihet och högt i tak säga upp en kolumnist som har skrivit där i 54 år för att han har uttryckt en avvikande åsikt i denna kampanj?
Vart är vi på väg? Vi är ute på mycket farliga vägar och går nu nationalistiska partiers ärenden. Se vad som händer i Polen och på andra håll, där regeringen försöker kontrollera media att flyta år deras håll. Detta är strängar på samma lyra,
SD rensar, men de uteslutna och deras åsikter finns ju kvar!
Jag har just sett på Opinion live på TV. Det skrämmer mig att anställda blir uppsagda på grund av att de har uttryckt sina åsikter. Det förvånar mig att arbetsrätten och arbetsrättsliga prövningar inte tycks existera längre. Har facken lagt av? Vi börjar alltmer närma oss ett samhälle med STASI- struktur. Sådant läste jag om när jag studerade tyska vid universitetet.
Nu har återigen en SD-medlem uttalat sig rasistiskt och har lämnat partiet. SD är bra på att utesluta folk, klokt att gå själv. Men även andra partistyrelser har uteslutit, detta gäller både gamla FP och KD. Fast givetvis leder SD, och skälen till uteslutningarna växlar. Men de åsikter som de uteslutna medlemmarna har lär ju inte försvinna för att de har lämnat partiet.
Jag var just inne på en före detta medlems blogg och läste om flyktingfientlighet och bristande integritet mot närståendes personliga förhållanden. Respektlösheten och Dom och Vi-tänkandet tar sig olika uttryck, men är strängar på samma lyra.
Kanske blir de före detta medlemmarna farligare när de inte är identifierbara i sina åsikter. Ingen kan ju längre beskylla dem för att höra till SD.
Nu tycker jag själv att Sverigedemokraterna har många idéer som är bra, och framförallt anser jag att de ska behandlas som varje annat parti i riksdagen, men de ledamöter som säger att partiet ibland drar till sig fel sorts folk har naturligtvis rätt. Och frågan är nog om inte detta är vänsterns fel, som hela tiden sätter sina egna stämplar på partiet. Det kan i olyckliga fall locka fel personer dit.
Nu har återigen en SD-medlem uttalat sig rasistiskt och har lämnat partiet. SD är bra på att utesluta folk, klokt att gå själv. Men även andra partistyrelser har uteslutit, detta gäller både gamla FP och KD. Fast givetvis leder SD, och skälen till uteslutningarna växlar. Men de åsikter som de uteslutna medlemmarna har lär ju inte försvinna för att de har lämnat partiet.
Jag var just inne på en före detta medlems blogg och läste om flyktingfientlighet och bristande integritet mot närståendes personliga förhållanden. Respektlösheten och Dom och Vi-tänkandet tar sig olika uttryck, men är strängar på samma lyra.
Kanske blir de före detta medlemmarna farligare när de inte är identifierbara i sina åsikter. Ingen kan ju längre beskylla dem för att höra till SD.
Nu tycker jag själv att Sverigedemokraterna har många idéer som är bra, och framförallt anser jag att de ska behandlas som varje annat parti i riksdagen, men de ledamöter som säger att partiet ibland drar till sig fel sorts folk har naturligtvis rätt. Och frågan är nog om inte detta är vänsterns fel, som hela tiden sätter sina egna stämplar på partiet. Det kan i olyckliga fall locka fel personer dit.
Insändare på BLT:s hemsida
Nu finns min insändare om tågen även på BLT:s hemsida under rubriken
"Jag vågar inte ta tåget längre":
www.blt.se se Insändare långt ner!
"Jag vågar inte ta tåget längre":
www.blt.se se Insändare långt ner!
Ibland förstår man att man gjorde rätt!
Förvisso är det inte alltid lätt att veta vilka beslut man ska ta i livet. Man kan tveka länge, även om man känner att man inte mår bra som man lever. Så fattar man beslutet.
Och så kommer man att läsa något som verkligen bekräftar att man gjorde rätt!
Gud bevare mig!
Och så kommer man att läsa något som verkligen bekräftar att man gjorde rätt!
Gud bevare mig!
Efter drevet
Två gånger i mitt liv har jag varit utsatt för att vara föremål för omfattande skriverier i media. Sedan har det varit lite annat vid debatter, men de här två tillfällena var värst.
Det första var när jag var i slutet av min rektorstjänst på Oskhmns fhsk. Jag gick själv till pressen, och jag tyckte nog att de var neutrala i konflikten, Ett par år senare, när jag skrev om händelsen i ett litet häfte, fick jag förstasidesrubriker och stort utrymme. Men det var ändå obehagligt. Jag minns att jag satt hos en hårfrisörska i Sundsvall, där jag var för att passa dotterns katter medan hon var ledare på ett ungdomsläger för Röda Korset, och jag jagades av journalister. Jag hade inte ens tillgång till de tidningar där de skrev om mig där jag var. Ja, de fanns kanske på biblioteket, men dit gick jag inte. På samma gång var jag jagad och skyddad. Efter allt när jag hade fått den fallskärm jag begärde sjönk jag ihop av trötthet och tillbringade mycket tid liggande på min sjumannasoffa med tysta telefoner! För så blir det nog ofta. Telefonerna tystnar frånsett från de allra närmaste vännerna.
Men jag repade mig och kom på fötter igen!
Förra året öppnade jag- intet ont anande- en debatt om Prides utformning. Drevet blev oändligt, tyckte jag. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig att detta var så kontroversiellt. Jag ville ju bara diskutera utformningen som jag anser skapar fördomar i stället för att ta bort dem.
Nu var det riktigt obehagligt för jag utsattes för misstolkningar, rena förvrängningar, allehanda epitet för att vara trångsynt och för att vara homofob. Inget kunde vara mera fel! Jag har debatterat för homosexuellas rättigheter i många år. I hela detta drev kände jag mig helt rättslös.
Och- vad händer med en efter något sådant?
Själv drar jag mig för sociala sammanhang. Jag vill helt enkelt inte träffa folk i onödan. Man tror att det hela rinner av en, men jag har svårt att tro att det gör detta för någon. Tvärtom så är man drabbad och skadskjuten.
Idag känner jag mig nästan tillbaka till normaltillstånd. Nästan, för jag har svårt att gå. Först nu kanske jag känner HUR dåligt jag mådde av att stå rättslös och misstolkad i ett kulregn.
Jag överväger att skriva en bok om mina erfarenheter i denna tid när den ene efter den andre drabbas av liknande händelser, ibland med förödande konsekvenser i deras liv.
Det första var när jag var i slutet av min rektorstjänst på Oskhmns fhsk. Jag gick själv till pressen, och jag tyckte nog att de var neutrala i konflikten, Ett par år senare, när jag skrev om händelsen i ett litet häfte, fick jag förstasidesrubriker och stort utrymme. Men det var ändå obehagligt. Jag minns att jag satt hos en hårfrisörska i Sundsvall, där jag var för att passa dotterns katter medan hon var ledare på ett ungdomsläger för Röda Korset, och jag jagades av journalister. Jag hade inte ens tillgång till de tidningar där de skrev om mig där jag var. Ja, de fanns kanske på biblioteket, men dit gick jag inte. På samma gång var jag jagad och skyddad. Efter allt när jag hade fått den fallskärm jag begärde sjönk jag ihop av trötthet och tillbringade mycket tid liggande på min sjumannasoffa med tysta telefoner! För så blir det nog ofta. Telefonerna tystnar frånsett från de allra närmaste vännerna.
Men jag repade mig och kom på fötter igen!
Förra året öppnade jag- intet ont anande- en debatt om Prides utformning. Drevet blev oändligt, tyckte jag. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig att detta var så kontroversiellt. Jag ville ju bara diskutera utformningen som jag anser skapar fördomar i stället för att ta bort dem.
Nu var det riktigt obehagligt för jag utsattes för misstolkningar, rena förvrängningar, allehanda epitet för att vara trångsynt och för att vara homofob. Inget kunde vara mera fel! Jag har debatterat för homosexuellas rättigheter i många år. I hela detta drev kände jag mig helt rättslös.
Och- vad händer med en efter något sådant?
Själv drar jag mig för sociala sammanhang. Jag vill helt enkelt inte träffa folk i onödan. Man tror att det hela rinner av en, men jag har svårt att tro att det gör detta för någon. Tvärtom så är man drabbad och skadskjuten.
Idag känner jag mig nästan tillbaka till normaltillstånd. Nästan, för jag har svårt att gå. Först nu kanske jag känner HUR dåligt jag mådde av att stå rättslös och misstolkad i ett kulregn.
Jag överväger att skriva en bok om mina erfarenheter i denna tid när den ene efter den andre drabbas av liknande händelser, ibland med förödande konsekvenser i deras liv.
onsdag 29 november 2017
Insändare om tågåkande
Nu har jag en insändare "Tåg är inte för gamla människor" på Sydöstrans hemsida
www.sydostran.se se Insändare!
www.sydostran.se se Insändare!
tisdag 28 november 2017
Äntligen lite vett i flyktingpolitiken
Vi får väl hoppas att regeringens intentioner att ge de ensamkommande en extra chans genom att låta dem gå klart gymnasiet och söka jobb, nu håller. Frågan är väl hur länge det dröjer innan beslutet träder i kraft.
Det saknar väl all anständighet att människor ska råka illa ut och bli skickade tillbaka för att myndigheterna i Sverige tar ett par år på sig (ännu mer?) för att lämna besked om de får stanna eller ej. Äntligen har regeringen visat lite vett i den här frågan!
Jag hyllar normalt inte MP, men i det här fallet har de agerat rätt, tycker jag. Ett land med en alltför inhuman och vimsig flyktingpolitik är inget att stoltsera med. Det är människor det handlar om!
Det saknar väl all anständighet att människor ska råka illa ut och bli skickade tillbaka för att myndigheterna i Sverige tar ett par år på sig (ännu mer?) för att lämna besked om de får stanna eller ej. Äntligen har regeringen visat lite vett i den här frågan!
Jag hyllar normalt inte MP, men i det här fallet har de agerat rätt, tycker jag. Ett land med en alltför inhuman och vimsig flyktingpolitik är inget att stoltsera med. Det är människor det handlar om!
Upppskattat
Dagen idag har inte varit så bra. Jag vaknade tidigt med illamående och fick lämna återbud till ett födelsedagsfirande som jag var inviterad till.
Desto mera välkommen blev en bukett tulpaner som en uppmuntran för mitt kontaktarbete i KD Seniorförbund, som en medlem, som passerade förbi Hoby, överlämnade ikväll. En trevlig överraskning!
Tack!
Desto mera välkommen blev en bukett tulpaner som en uppmuntran för mitt kontaktarbete i KD Seniorförbund, som en medlem, som passerade förbi Hoby, överlämnade ikväll. En trevlig överraskning!
Tack!
söndag 26 november 2017
35 år idag!
Idag är det 35 år sedan dottern och jag flyttade in i mitt hus. Jag var själv byggherre, men att jag skulle vara det hade jag inte begripit vid kontraktstecknandet. Det insåg jag först när jag såg en skylt utanför huset "Byggherre Lisbeth Beselin". Detta betydde att jag själv hade hand om de olika entreprenörerna. Om inte de priser som stod för var och en höll, då höll inte heller priset för huset. Så blev exempelvis sprängningen av berg högre än beräknat. Jag var 39 år gammal, och flera ansåg nog att en så pass ung kvinna kunde man kanske lura lite. Det var inte helt lätt. Jag sade, minns jag, att jag hade behövt vara tjänstledig på halvtid medan byggnationen pågick.
Under åren ht 1990- juli 1999 arbetade jag på andra orter och hade endast huset till fritidsboende, som jag åkte ner till ibland.
Detta är mitt andra hus, även exmaken och jag hade hus tillsammans.
Under åren ht 1990- juli 1999 arbetade jag på andra orter och hade endast huset till fritidsboende, som jag åkte ner till ibland.
Detta är mitt andra hus, även exmaken och jag hade hus tillsammans.
onsdag 22 november 2017
Jubileumsfest
Idag har Bräkne- Hoby PRO firat 70 år. En trevlig fest med historik, musik, god mat och trevligt folk.
Ett land med skit under polerade ytor?
"Metoo" kampanjen tycks inte vilja ta slut. Men vad är det här? Och vi stoltserar alltså med att vara ett jämställt land! Visst är det skrattretande!
Det måste ju vara så att hela jämställdhetsgrejen bara är falsk polityr. Precis som polityren på de där borgerliga äktenskapen, där folk i själva verket mår otroligt dåligt, men av olika skäl, eller inga skäl alls, bara lathet eller oföretagsamhet, inte vågar skilja sig.
Jodå, det är ett stort steg att ta! Större än de flesta tror, tror jag, men ändå är det bättre att gå än att leva vidare i svåra och/eller känslolösa förhållanden, där kärleken är död.
Det måste ju vara så att hela jämställdhetsgrejen bara är falsk polityr. Precis som polityren på de där borgerliga äktenskapen, där folk i själva verket mår otroligt dåligt, men av olika skäl, eller inga skäl alls, bara lathet eller oföretagsamhet, inte vågar skilja sig.
Jodå, det är ett stort steg att ta! Större än de flesta tror, tror jag, men ändå är det bättre att gå än att leva vidare i svåra och/eller känslolösa förhållanden, där kärleken är död.
lördag 18 november 2017
Är vi ett av världens mest jämställda länder?
Nog är många av oss både illa berörda och förvånade över vad som nu dyker upp av kvinnoförnedring och sexuella trakasserier. Hur ser egentligen vårt samhälle ut? Och hur kan vi tala om jämställdhet i det här landet?
Skulle vi sedan också tala om översitteriet och den psykiska förnedring som vi kvinnor utsätts för både i offentlig miljö, på arbetsplatser och privat när männen spelar i ett självklart överläge, då skulle det bli ännu värre, så klart!
Och vi inbillar oss att vi är jämställda? Var har vi fått sådana konstiga idéer ifrån?
Skulle vi sedan också tala om översitteriet och den psykiska förnedring som vi kvinnor utsätts för både i offentlig miljö, på arbetsplatser och privat när männen spelar i ett självklart överläge, då skulle det bli ännu värre, så klart!
Och vi inbillar oss att vi är jämställda? Var har vi fått sådana konstiga idéer ifrån?
fredag 17 november 2017
Vi behöver bekräftelse
Människor som hela tiden måste tala om för andra att de har fel tröttar ut mig.
Sådant är inget som ger energi, utan man dräneras på energi, åtminstone om man utsätts en längre tid för den sortens beteende.
Ibland får man bekräftelser från någon som man inte vet vem det är, en signatur där man får gissa om man känner personen bakom eller ej. Det blir som undanglidande skuggor som inte går att fånga in. Man kan känna
att den här personen skulle jag vilja samtala med. Men- det är ju inte möjligt att samtala med skuggor och spöken! Eller hur?
Sådant är inget som ger energi, utan man dräneras på energi, åtminstone om man utsätts en längre tid för den sortens beteende.
Ibland får man bekräftelser från någon som man inte vet vem det är, en signatur där man får gissa om man känner personen bakom eller ej. Det blir som undanglidande skuggor som inte går att fånga in. Man kan känna
torsdag 16 november 2017
Ibland blir det bara pinsamt...
Jag håller verkligen med om att det skulle vara bra med en litteraturkanon, det vill säga svenska klassiker som elever i skolan skulle läsa. På min tid gick vi noga igenom litteraturhistorien i realskolan och på gymnasiet.
Det är alltså rätt av de politiska partierna att hävda att man ska ha en sådan, tycker jag. Samtidigt borde man veta vad man talar om. När en partiledare till ett av de partier som är inne på den linjen inte vet vem som har skrivit "Gösta Berlings saga" och "Giftas" då känns det mycket pinsamt när man sitter framför TV-rutan. Dags för litterär bildning? Och vad har de (inte) lärt sig i skolan? Kan några verk vara mera klassiska än de och några författare i svensk litteraturhistoria vara mera kända än Selma Lagerlöf och August Strindberg?
Det är alltså rätt av de politiska partierna att hävda att man ska ha en sådan, tycker jag. Samtidigt borde man veta vad man talar om. När en partiledare till ett av de partier som är inne på den linjen inte vet vem som har skrivit "Gösta Berlings saga" och "Giftas" då känns det mycket pinsamt när man sitter framför TV-rutan. Dags för litterär bildning? Och vad har de (inte) lärt sig i skolan? Kan några verk vara mera klassiska än de och några författare i svensk litteraturhistoria vara mera kända än Selma Lagerlöf och August Strindberg?
onsdag 15 november 2017
Stängda hjärtan
En stor del av mitt yrkesverksamma liv har jag på heltid ägnat åt undervisning av invandrare/asylsökande i svenska och samhällskunskap.
Detta betyder att jag på nära håll ibland har sett vad väntan på asyl och eventuella avslag gör med människor. Det är mycket lätt för mig att förstå att människor som har kontakt med dem som går i väntan eller har fått avslag engagerar sig, för jag tror knappast att någon som lever nära någon som lider så kan lämnas oberörd.
Men hur är det annars? Är det så att vi på något sätt blir/har blivit vaccinerade mot världens ondska? Vi reagerar kanske inte längre. Jag tänkte på det när jag häromdagen såg ett TV-program om hur man kidnappade barn som sedan fick köpas loss.
Men tänk er själva om det var våra barn eller barnbarn!
Vad är det som gör att vi så sällan reagerar?
När det gäller att samla in pengar på stora galor till förmån för Världens barn, då hänger vi med, som om det skulle behövas ett kommersiellt jippo för att vi skulle känna för barnen. Men annars, i vardagen, inför det vi ständigt matas med, vad händer med oss?
Har våra hjärtan blivit helt tillslutna?
Jag tänker så även i mitt eget privata liv, där jag har fått en sorts försenad reaktion. Det är som om en dörr stängs till mitt inre när något drabbar mig eller när någon dör, och reaktionen kommer först långt senare när händelsen har kommit lite på avstånd.
Vi orkar kanske inte rent mentalt. Världen och livet har blivit för obarmhärtiga mot oss.
Detta betyder att jag på nära håll ibland har sett vad väntan på asyl och eventuella avslag gör med människor. Det är mycket lätt för mig att förstå att människor som har kontakt med dem som går i väntan eller har fått avslag engagerar sig, för jag tror knappast att någon som lever nära någon som lider så kan lämnas oberörd.
Men hur är det annars? Är det så att vi på något sätt blir/har blivit vaccinerade mot världens ondska? Vi reagerar kanske inte längre. Jag tänkte på det när jag häromdagen såg ett TV-program om hur man kidnappade barn som sedan fick köpas loss.
Men tänk er själva om det var våra barn eller barnbarn!
Vad är det som gör att vi så sällan reagerar?
När det gäller att samla in pengar på stora galor till förmån för Världens barn, då hänger vi med, som om det skulle behövas ett kommersiellt jippo för att vi skulle känna för barnen. Men annars, i vardagen, inför det vi ständigt matas med, vad händer med oss?
Har våra hjärtan blivit helt tillslutna?
Jag tänker så även i mitt eget privata liv, där jag har fått en sorts försenad reaktion. Det är som om en dörr stängs till mitt inre när något drabbar mig eller när någon dör, och reaktionen kommer först långt senare när händelsen har kommit lite på avstånd.
Vi orkar kanske inte rent mentalt. Världen och livet har blivit för obarmhärtiga mot oss.
tisdag 14 november 2017
Intressanta berättelser
Idag har vi haft ett intressant föredrag på Spf av förre TV-producenten Bengt Roslund, som bland annat hade varit med och gjort TV-programmet "Här har du ditt liv", som han berättade historier om "bakom kulisserna."
torsdag 9 november 2017
Påtvingad teknik
Jag har försökt i det längsta att slippa ha en smartphone. Min Doro är så bra, och så slipper jag ha nätet med mig hela tiden.
Men när jag för en tid sedan skulle på en konferens, där det krävdes att vi skulle ha en sådan mobil och när allt fler kräver mobilt bank ID gav jag upp!
Idag har jag suttit i flera timmar i support, för jag fick inte in internet- frånsett Facebook. Supportern förstod inte heller varför.
Allt övrigt som jag hade planerat föll, och min irritation var inte måttlig, men ändå inte så hemsk som igår, då jag kände mig helt hysterisk inför något som jag inte alls visste något om. Jag förstod ingenting, inte ens hur man öppnade telefonen. För sådana små onödiga saker som en vanlig bruksanvisning finns inte längre i bokform. Bara på nätet, och där dök det upp en ruta som blockerade,
Till slut ringde jag Telia. Jo, de visste genast varför det inte fungerade, för tjänsten var inte aktiverad från dem!!! En halv dags arbete helt i onödan.
Idag kände jag avundsjuka på min salig mormor- född 1871- som fick sitta i en stol vid ett stort bord och vara gammal! Utan smartphones.Omgiven av döttrar, en son och barnbarn.
Men när jag för en tid sedan skulle på en konferens, där det krävdes att vi skulle ha en sådan mobil och när allt fler kräver mobilt bank ID gav jag upp!
Idag har jag suttit i flera timmar i support, för jag fick inte in internet- frånsett Facebook. Supportern förstod inte heller varför.
Allt övrigt som jag hade planerat föll, och min irritation var inte måttlig, men ändå inte så hemsk som igår, då jag kände mig helt hysterisk inför något som jag inte alls visste något om. Jag förstod ingenting, inte ens hur man öppnade telefonen. För sådana små onödiga saker som en vanlig bruksanvisning finns inte längre i bokform. Bara på nätet, och där dök det upp en ruta som blockerade,
Till slut ringde jag Telia. Jo, de visste genast varför det inte fungerade, för tjänsten var inte aktiverad från dem!!! En halv dags arbete helt i onödan.
Idag kände jag avundsjuka på min salig mormor- född 1871- som fick sitta i en stol vid ett stort bord och vara gammal! Utan smartphones.Omgiven av döttrar, en son och barnbarn.
lördag 4 november 2017
Bedövad av ondska och känslokyla
Det har varit en svår dag i ensamhet och smärtor i ena knäet och svårigheter att gå. Andra går till sina anhörigas gravar, jag kan inte göra det.
Flera människor har varit elaka mot mig idag. Vad händer om jag blir ännu äldre och ännu mera orörlig, och ingen hjälper mig, utan tvärtom är folk elaka?
Och min gamle bil måste bytas. Igår var den plötsligt mycket svårstartad i Karlshamn när jag var inne ett ärende där. Känslan av att kanske inte komma iväg är otäck.
Benet fungerar inte, bilen fungerar inte och människor är elaka och ondskefulla!
Jag vill flytta härifrån!
Flera människor har varit elaka mot mig idag. Vad händer om jag blir ännu äldre och ännu mera orörlig, och ingen hjälper mig, utan tvärtom är folk elaka?
Och min gamle bil måste bytas. Igår var den plötsligt mycket svårstartad i Karlshamn när jag var inne ett ärende där. Känslan av att kanske inte komma iväg är otäck.
Benet fungerar inte, bilen fungerar inte och människor är elaka och ondskefulla!
Jag vill flytta härifrån!
fredag 3 november 2017
torsdag 2 november 2017
I Blekingeposten
Idag finns min insändare om den skrämmande okunskapen hos M vad gäller behovet av modersmålsundervisning/svenska 2 stort uppslagen i Blekingeposten.
tisdag 31 oktober 2017
Är det ok med svartjobb?
Ja, nog måste man ställa sig den frågan. För det tycks inte vara det minsta omoral att anlita sådana som jobbar svart. I vart fall inte i den här byn.
Men visst, ibland är det svårt att hitta "vit" arbetskraft.
Kanske är det också mina erfarenheter av svartjobbande guider, som har retat mig, som gör att jag numera inte använder mig av dem som inte har F-skattsedel. Om jag får tag på sådana med!
Således anlitar jag både vit snickare och vit trädgårdsmästare. Idag har den senare varit här och sågat och klippt Nu är det fint i trädgården.
Men är det inte lite illojalt mot svenska företagare att anlita utländsk, "svart" arbetskraft?
Det tycker nog jag att det är!
Jag tänker ibland på gamla kolleger från skolan som inte drog sig det minsta för svartjobbarna, hur moraliskt högtstående de än ansåg sig vara för övrigt! Där tog liksom moralen slut.
Men visst, ibland är det svårt att hitta "vit" arbetskraft.
Kanske är det också mina erfarenheter av svartjobbande guider, som har retat mig, som gör att jag numera inte använder mig av dem som inte har F-skattsedel. Om jag får tag på sådana med!
Således anlitar jag både vit snickare och vit trädgårdsmästare. Idag har den senare varit här och sågat och klippt Nu är det fint i trädgården.
Men är det inte lite illojalt mot svenska företagare att anlita utländsk, "svart" arbetskraft?
Det tycker nog jag att det är!
Jag tänker ibland på gamla kolleger från skolan som inte drog sig det minsta för svartjobbarna, hur moraliskt högtstående de än ansåg sig vara för övrigt! Där tog liksom moralen slut.
måndag 30 oktober 2017
Trött på Jantelag och elakhet
Kanske är Blekinge lite speciellt, jag vet inte. Men när jag kom hit fick jag höra att det härskade en stark Jantelag här. "Du ska inte tro att du är något!"
Och så är det naturligtvis. Men så är också detta ett län som i mycket ligger ganska stilla. Ibland dyker det upp riktigt kompetenta människor här, men de blir ofta inte långlivade, utan de flyttar oftast efter ett par år. Vem orkar?
Jag är så gammal, så jag kan lika gärna stanna nu, och under nio år arbetade jag på annat håll.
Man får sluta bry sig. Det är som det är här, och annorlunda lär det inte bli hur många tjusiga konferenser man än har.
För här härskar brödraskapet och Jantelagen, och dessa båda är säkra bromsklossar.
Och så är det naturligtvis. Men så är också detta ett län som i mycket ligger ganska stilla. Ibland dyker det upp riktigt kompetenta människor här, men de blir ofta inte långlivade, utan de flyttar oftast efter ett par år. Vem orkar?
Jag är så gammal, så jag kan lika gärna stanna nu, och under nio år arbetade jag på annat håll.
Man får sluta bry sig. Det är som det är här, och annorlunda lär det inte bli hur många tjusiga konferenser man än har.
För här härskar brödraskapet och Jantelagen, och dessa båda är säkra bromsklossar.
söndag 29 oktober 2017
Ljusets bärare
Borde inte vi som kristna vara Ljusets bärare? Inte kan det vara förknippat med god kristendom att bara lyfta fram det onda?
Men kanske måste vi för att bära fram ljus också uppleva att vi får ljus till oss. Vi måste leva i kärlek. Utan kärlek tror jag att vårt inre förblir i mörker. Och med ett inre av mörker kommer vi garanterat att själva producera mörker.
Men kanske måste vi för att bära fram ljus också uppleva att vi får ljus till oss. Vi måste leva i kärlek. Utan kärlek tror jag att vårt inre förblir i mörker. Och med ett inre av mörker kommer vi garanterat att själva producera mörker.
lördag 28 oktober 2017
Gillet gav tankar på logen
I torsdags var jag på en mycket intressant föreläsning om Martin Luther i S:t Knuts gille i Ronneby. Jag skulle ha tagits in vid två tillfällen 2015 och 2016, men kunde då inte närvara. Men jag får gå på deras sammankomster fram till mitt inträde, som förhoppningsvis blir till våren.
Där, på gillet,började jag också längta tillbaka till logen vars kvällsmöten jag inte har besökt på ett par år. Dags att återvända till det livet igen! Idag har jag varit i kontakt med en logesyster.
Där, på gillet,började jag också längta tillbaka till logen vars kvällsmöten jag inte har besökt på ett par år. Dags att återvända till det livet igen! Idag har jag varit i kontakt med en logesyster.
Martin Luther av Lucas Cranach d.ä.
Trevlig måltid på Bergslagskrogen efter föreläsningen.Och god mat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)