Föraktet för svaghet- ett säkert nazismtecken

I kritiken mot SD har det framförts konstiga saker. De skulle vara nazister för att någon i partiet i fyllan och villan sprungit runt med ett järnrör. Eller för att någon i riksdagen har påpekat att minoritetsgruppernas identitet kanske främst ligger just i deras minoritetsgrupp, för samer får inte beskyllas för att främst vilja vara samer, för då kränker man dem! Det finaste som finns är nämligen att vara och känna sig som en svensk! Absurt!
Medan man inte riktigt vet hur man ska hitta tecken på nazism missar man nog det som är själva grunden, själva basen för nazismens ideologi nämligen föraktet för svaghet och för det avvikande. Detta finns i alla partier.

En påklistrad välgörenhet kan ibland inte dölja det allra mest iögonfallande nämligen att man ska vara duktig, man får inte vara svag och blir man sjuk måste man illa kvickt vara jätteduktig och bli frisk igen snabbt.
Jag föraktar föraktet för svaghet! Det är detta som skapar utanförskap, främlingskap och ensamhet.

Man pratar om ensamhet, men få människor i vårt samhälle är beredda på att på allvar kommunicera och ge av sig själva i en dialog. Tacka sjutton för att ensamheten breder ut sig i ett samhälle där vi människor lever som isolerade öar, främmande för varandra och så rädda om vår integritet att vi kanske blir isolerade på grund av vårt eget förhållningssätt.

Två världar som inte möts

När jag lämnade som (2:a) ersättare i kommunfullmäktige i Ronneby blev jag ordentligt uppläxad av vår gruppledare som var "djupt besviken" att jag bara lämnade utan att prata med gruppen.
Det är tydligen så man bemöter en person som har meddelat att kraften och orken inte räcker till för några politiska uppdrag. Det har ju gått flera månader sedan valet och mycket kan hända i en gammal människas liv under denna tid. Och jag vill inte ha uppdrag som jag missköter. Detta borde respekteras.
Och detta ska vara ett kristdemokratiskt parti som vilar på kristen grund! Kan man ha en kristen grund utan empati och medmänsklighet?

I mitt liv finns två världar; den politiska världen befolkad av bepansrade människor, som ibland inte tycks vara av kött och blod, och så den konstnärliga världen som bara tycks befolkad av människor av kött och blod och massor av känslor.
Det är nog i den senare som jag hör hemma. Och där jag ska verka och finnas. De två världarna kan inte köra på parallellkurs i mitt liv. Då mår jag bara dåligt.

Förvirrade gamlingar på Reinfeldts arbetsplatser

Jag har avsagt mig mina ersättaruppdrag inom äldrenämnden och fullmäktige för jag orkar inte, och jag känner mig för gammal. Det var inte så populärt. Men faktum är att det kan hända en hel del på ett halvt år med en gammal människas hälsa.

Så tänkte jag på detta som Fredrik Reinfeldt menar att vi ska kunna jobba till 75 år. Hur många 75 - åringar känner han?

När jag träffar mina jämnåriga inträffar ofta den situationen att någon börjar tala om någon som hon inte minns namnet på. De andra vet precis vem hon menar, men de minns inte heller namnet, och så sitter man där och pratar om en namnlös som alla vet vem det är ändå. Eller hur många springer inte runt och letar efter saker. Glasögonen som sitter på huvudet, telefonen/mobilen som man har lagt någonstans, käppen etcetera.
Detta lär höra till det naturliga åldrandet!

Kan ni se Reinfeldts arbetsplatser framför er? Med gamlingar som pratar om  namnlösa personer, och som ränner runt och letar efter olika saker? 
Vet han vad han föreslår?

Påskförsök

Jag brukar försöka skapa lite stämning hemma vid högtiderna. Ibland lyckas det, ibland inte...

Påsklunch på altanen.

Den lilla  haren  har följt mig sedan jag var barn.

Glad påsk!

Jag önskar er en GLAD PÅSK!

Trevligt och gott!

När min väninna, som bor i Rom sedan mitten av 1960-talet, är på besök hos sin gamla mor i Malmö, träffas vi ibland halvvägs i Kristianstad. Vi går alltid på samma restaurang som har god buffémat till billigt pris. (100 kronor) Trevligt och gott idag, tycker jag!
Hon berättade också om några, som hon känner, som läser min blogg. Det kändes positivt.

Alldeles egna vitsippor

I min trädgård har jag en alldeles egen liten tuva med vitsippor.
Självsådda, så klart!

Det är vår!

Blomningen har börjat i trädgården!

Är jag något annat än min kropp?

Det är något i resonemanget om att vara född i fel kropp som jag inte förstår.
Vad är jag om jag inte är min kropp? Hur kan min kropp vara fel?
Finns det något JAG utanför kroppen som även icke-religiösa räknar med, som talar om vad som är rätt och fel?

Könskorrigeringar på 14-åringar är naturligtvis något fullständigt absurt.Hur kan detta få fortsätta och hur har de överhuvudtaget fått göra sådana?

Insändare BLT

Idag har jag en insändare i BLT
"Vi äldre måste hela tiden vara på vår vakt"

www.blt.se   se Meny till vänster på sidan och Din åsikt