När jag läser att man har gjort en psykiatrisk undersökning på en människa som har begått bestialiska brott och konstaterat att denna person inte har några psykiska defekter undrar jag alltid: Vad är friskt?
Borde inte brottet i sig berätta att människan ifråga inte är vid sina sinnens fulla bruk, eller är vi människor så beskaffade att vi kan göra vilka illdåd som helst?
Ju äldre jag har blivit desto räddare har jag blivit för den ondska som finns hos oss människor. Ibland är den tydlig, ibland är den så subtil att man inte vet om personen egentligen hade velat göra gott.
Det behöver inte alls handla om att man fysiskt misshandlar någon, utan helt enkelt att man försöker dra ner någon, förlama någon mentalt eller klistra ofördelaktiga etiketter på en person. Förtal, kallas detta, och nu talar jag inte om kritik av ämbetsutövningar, utan om något helt annat.
Mot maktmänniskor står man sig slätt, skrev en bloggare igår. Ännu sämre står man sig mot charmiga och/eller duperande maktmänniskor.
Eller mot människor som hittar på de mest omöjliga saker, som de säger som den största sanning, som till exempel det jag läste på en blogg, där det påstods att vissa journalister vill legalisera de droger de själva använder. Var får man sådan information ifrån? Vad bygger man detta på? Och varifrån får man att journalister vill återinföra mentalsjukhusen?
Vad står sådant här för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar