Eftersom jag i jobbsammanhang ofta träffar yngre personer- ja, även i min ålder- märker jag kanske inte så mycket av fördomarna mot äldre. Men ibland dyker de upp.
Häromdagen var jag på ett mycket trevligt jubileum i en pensionärsförening. Det var bara det att mannen som spelade och sjöng för oss verkade ha lite konstig uppfattning om oss, tyckte jag. Måste man vara nostalgisk för att man har passerat 65? Kan man inte gilla annan musik än den som spelades på 1960-talet exempelvis?
Och varför tror man att vi 65- plusare inte kan engelska? Varför skulle det vara "ett konstigt språk" för oss?
Sedan kan vi fortsätta med annat jag har hört i andra sammanhang som att vi inte klarar av den nya tekniken som datorer och mobiltelefoner.
Vi förvandlas inte till barn för att vi passerar gränsen över 65 år! Bland oss finns en massa olika yrkesgrupper. Där finns f d språklärare, läkare, jurister, journalister såväl som affärsbiträden och sjukvårdspersonal. Man är faktiskt samma människa, med samma kunskaper.
Seniliteten smyger sig säkert på, men det finns glömska 16-åringar också, det vet i vart fall varje högstadielärare!
Och sedan... En äldre man ska gifta sig med en betydligt yngre kvinna. Då får han höra från andra män att nu får han minsann visa vad han kan i sängen!
Men är det inte lättare med en ung kvinna i sängen, som kanske inte har så stora erfarenheter?
Äldre kvinnor kan förmodligen mycket mer av den sidan av livet än vad en yngre, mera oerfaren kvinna kan! Hos en jämnårig är det kanske lättare att känna att man har stora krav på sig.
Får man anta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar