Det är med lite kuslig igenkänning- för jag har mött en del män av den kalibern- som jag ser det fortsatta spelet runt HJ.
Nu är han den botfärdige. Och för att vinna över VU hade han tydligen gråtit också, berättas det. Ack ja, dessa män som älskar makt tar till allt för att vinna. Lögner, ibland hot, utmanövreringar, (vilka ska bort nu?) manipulerande, blånekande och till och med gråt. Så vinner man åtminstone kvinnors hjärtan, i vart fall om de inte lyckas se spelet.
Ja, man kan naturligtvis bli sjuk också, fast det är väl inte så lämpligt om man är partiledare. Annars kan man ju dramatisera och uppförstora ganska så banala åkommor. Alltid blir det då någon som tycker synd om en.
Jag minns tydligt en historia från det jag var barn. Nu ska ni veta att jag var ett närmast präktigt barn, det är kanske därför jag minns det här, för jag var med och busade.
Buset var mycket oskyldigt. En annan tjej och jag sprang runt det lilla biblioteket och knackade på rutorna. Några killar kom ut och jagade oss och fick snabbt tag på oss. Då grät den andra flickan, men jag grät inte. Och genast var denna gråt mycket förmildrande. Jag tänkte att man borde kunna ta till lipen så där, för det ger helt klart utdelning i form av sympatier.
2 kommentarer:
Du sitter och uttalar dig om saker som du inte har en aning om! Du sitter och gissar och spekulerar i andra människors motiv och agerande.
Vet hut! Vart tog folkvettet vägen? Eller är det den småborgerliga moralindignationen och hyenamentaliteten som tagit överhanden helt?
Och kom ihåg att uttalanden om andra ofta kan säga mer om den som uttalar sig...
Hur in i helvete vet du vad jag vet? Det är inte jag utan du som spekulerar och är fruktansvärt oförskämd hela tiden.
Skicka en kommentar