Idag har jag plockat äpplen

Tänkte  börja registrera vad jag gör i stället för vad jag inte gör, för mitt liv har fått praktisk slagsida, det går trögt, så trögt.

Men idag har jag tagit ut stegen och en stor räfsa och rafsat ner de äpplen som satt lite högre upp i det stora äppleträdet. De är fantastiskt goda! Äpplena längst  upp fick sitta kvar, för det var för stor risk att försöka nå dem och troligen har fåglarna redan varit på dem.

Så gick jag ut i förrådet, som har blivit sorterat av vissa herrar, vilket betyder att jag inte riktigt vet vad som finns där. Och män har sitt eget speciella sätt att se på saker och ting. Det är tydligen inte alls nödvändigt att kunna öppna garderobsdörrar, (mitt uteförråd är jättestort) för framför dem kan man stapla stora, tunga kartonger.
Så blev jag förbannad! Ordentligt! Men ingen finns så att säga tillstädes för att kunna få utskällningen.

Tänk om jag hade haft lika lätt för iordningplockandet och städning som för att skriva. Då hade livet nog varit lite bekvämare, trots allt.
Jag har svårt för att kasta. Egentligen inte av sentimentala skäl, utan för att föremål ofta väcker tankar och minnen.

Mina akademiska papper har jag noga koll på, men var finns 3-betygsuppsatsen ( 90-poäng idag) i konsthistoria med konstteori?
Skrev någonting om en staty av Tegnér, tror jag. Han hör till släkten i det förgångna, berättade släktforskare som ringde mig för ett tag sedan.
Ja, vem vet vad man har för anlag långt tillbaka i det förflutna.
Och idag hörde jag på radion om de så kallade Amerika-änkorna, det vill säga de kvinnor vars män emigrerade och lämnade familjen.
Så gjorde min morfars far när hans mor väntade honom, så han fick aldrig se sin far, för hon reste aldrig efter.

Det har nog sin förklaring att man inte ids städa, det finns nog i generna. Eller också kanske man har någon sorts gener så att man skulle ha haft en hel stab av tjänstefolk! Ja, i vilket fall, om jag själv hade hört till den kategorin hade jag nog fått kicken.

Nu får man tänka att man inte ska jämföra med någon annan än sig själv, men jag hör garanterat inte till min släkts välförsedda, trots mitt hus och min gamla bil och mina 1700 böcker. Ja, man kan ju sälja eller inteckna.
 Tänker jag när jag ser en släktings bilder från Colorado på Facebook, och hör om alla andra som ska hit och dit. En annan får, som fattig pensionär, (nåja, pensionen är inte så dålig ändå) vara glad om man kan åka till Kristianstad.
Olika falla ödets lotter. Men jag har faktiskt mycket sällan tråkigt, trots detta i mitt liv.