Doftmysteriet är löst

Jag skrev häromdagen att hela mitt hus doftade när jag kom hem på kvällen efter en kurs. Doften fortsatte och var intensivast i sovrummet. Det var där jag kom på det. I fönstret  står en Laurentii, svärmors tunga, och den blommar nu och sprider en stark doft. Ni vet väl att de blommar på gröna stänglar? Det är så märkligt att en så stel blomma sprider denna vällukt. Denna krukväxt har en alldeles speciell historia. Den har nämligen varit en av mina mostrars, och hon dog 1978, men hennes blomma lever än och inte nog med detta för jag har tre andra krukor från denna. Alla blommar nu.
Min mor, floristen, tyckte att jag var dålig med mina krukväxter, men det är bara periodvis sant. Nu har jag ju sedan tolv år en katt som älskar fönsterkarmar, och detta har gjort att krukväxterna inte är något prioriterat i mitt liv.
Svärmors tunga är mycket bra för sådana som jag, för de ska inte ha mycket vatten, då ruttnar dem. Den där krukan i sovrummet fanns här i huset i nio år när jag bodde i Stockholm och i Oskarshamn, och den fick ibland stå flera veckor utan vatten.

Denna moster hade inga barn. Hon var förlovad i ungdomen, men blev övergiven av fästmannen och gifte sig sedan vid mycket mogen ålder med en tapetserare. Han var mycket skicklig, hade fått utbildning i Tyskland och Schweiz och hade själv tillverkat deras stoppade stolar. Matrumsstolarna, matbordet och två omklädda fåtöljer finns i mitt hus. Till fåtöljerna specialbeställde jag grönt skinn, som de fick skicka efter från Schweiz för många år sedan.
 De fåtöljerna måste i vardagslag vara klädda med filtar, för se katter älskar att vässa klorna på skinn, och helt utan skavanker är de inte efter alla år med katter i det här hemmet.

Men det var ju skönt att det var växterna som spred den märkliga doften. Det hade ju inte varit så kul om det doftspökade!