Svenska kyrkans skitstövlar får mig att må illa

Med åren har jag utvecklat en absolut allergi mot elaka människor. Ibland upptäcker man inte ens att folk är elaka förrän efteråt när man inser hur illasinnat något var. Det är klart att mycket  handlar om avundsjuka, när andra når dit de själva inte har nått. Detta kan vara en förklaring, men knappast någon ursäkt.

Nu har domprosten i Stockholms stift valts till biskop i Skara stift. Jag har ganska länge följt hans blogg, och jag kan också tycka, det erkänner jag, att han är väl populistisk och verkar ha lätt att dras med i olika frågor. Men de gånger jag har tyckt så har jag debatterat detta på hans blogg under den signatur som inte på något sätt gör mig till en anonym.
Men om en, som det ser ut av en anonym signatur, präst, på en blogg kallar den nyutnämnde biskopen för en vindflöjel, så menar jag att man inte gör sådant anonymt. Kan man vara så nedlåtande bör man åtminstone kunna stå för detta, och är man dessutom pensionerad, borde man ju inte behöva frukta några repressalier.
Tillvägagångssättet är både vulgärt och illasinnat.

Nu får man i vissa (?) domkapitel lämna in anonyma anmälningar mot anställda. Anonyma! Vart är Svenska kyrkan på väg? Bäddar inte vissa anställda och f. d. anställda för kyrkans upplösning och undergång.
Lika lite som socialdemokraterna och deras väljare ville ha en partiledare, som mer och mer kom att framstå som tveksamt hederlig, lika lite vill man väl i en kyrka ha ett sådant här fult spel. Man vill ha TROVÄRDIGHET! Hederligt folk som inte pratar skit om varandra dolda bakom anonymitet.