Jo, du läste rätt, för jag hade faktiskt i praktiken sex mammor plus min mormor, som var 72 år när jag föddes och levde tills jag var 20 år.
Att jag hade så många mammor berodde inte på att min far praktiserade månggifte, utan på att mina morföräldrar hade sex döttrar, och där fanns ingen annan dotterdotter än jag, bara en sonson, en dotterson och så min lillebror. De andre hade inga barn. Ett par av dem var affärskvinnor som drev en blomsterhandel, och min mor var också florist.
Jag blev allas dotter på gott och ont. För mig var detta att ha så många "likvärdiga" mammor så naturligt så jag kunde, när jag var liten, inte begripa att andra barn inte hade en Helga, en Anny, en Esther, en "Datta" och en "Lulla" förutom sin mor.
Mamma berättade att jag, som mycket liten, hade frågat en lekkamrat
- Har du ingen Datta och ingen Helga? och jag var ytterst förvånad över svaret att hon inte hade det.
Tja, sedan kan man kanske undra över vad ett sådant tillstånd gör med en människas psyke, att leva i en stabil kärnfamilj med mamma, pappa och lillebror och sedan ha ett helt hav av andra nära människor involverade i ens liv. Fundera över det!
Tilläggas kan att vi hade villa mittemot mormor och tre av döttrarnas villa, så vi levde i stort sett i storfamilj med dem och sedermera också med en frånskild morbror. Min morfar dog innan jag var född.
Jag älskar därefter att bo ensam!
Och nu är alla mina mammor hos vår Herre eller var de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar