lördag 3 mars 2012

En fläkt från ett förflutet

Ibland dyker det upp något helt oväntat i ett helt annat sammanhang. Så gjorde det ikväll för mig när jag såg Sean Banan sjunga i  "Andra chansen" i Melodifestivalen. Han påminde mig om någon, nämligen min ungdomskärlek.

Vi träffades när jag var 16 år drygt och den sista gången jag såg honom var 1965. Då var jag redan förlovad med en annan, och han var själv på väg att gifta sig.
Sedan trodde jag att de flyttade utomlands tills jag såg hans namn, och förstod att de var i Sverige fast i norra delen av landet.

Ett par år senare såg jag av en mycket konstig slump hans dödsannons i en lokaltidning som jag hade skickat efter av en helt annan anledning, och från en del av landet, där han och hans fru hade bott, men inte längre bodde. Det hela var en märklig slump(?).

När jag såg den där annonsen, och insåg att den mannen skulle jag aldrig mera se, väckte detta märkliga minnen från det förflutna och jag stod på huvudet ut i förrådet och lyckades hitta gamla brev från tiden då han låg i militärtjänst på sommaren i början av 1960-talet. Det är alltid intressant att läsa saker långt efteråt, för man ser saker med nya ögon då.
Vad var det som påminde mig om honom ikväll? Jo, han var alltid glad. Vi skulle aldrig ha haft ett bra liv tillsammans för våra intressen var så olika. Jag hade inte orkat med alla fotbollsmatcher och cowboyfilmer i längden, och han hade aldrig gillat min klassiska musik. Men han spred glädje.
Ibland för mycket. En gång, när jag väntade hem krigaren från militärtjänsten, kom han inte. Han satt i buren, för han hade skrattat för mycket, och sedan hade han visst blivit ilsken för att han hade fått åthutningar eller hur det var. Jag minns inte exakt idag. Men jag kan tänka mig honom brista ut i gapskratt när de skulle stå gravallvarliga i givakt.
Men människor som är så där glada är det trevligt att vara tillsammans med.
Men Sean banan vann inte ikväll. Det var den som kom igen, en trots allt dystrare melodi.
Vi gillar kanske det lite mera dystra och lite depressiva.
Nej, jag vill nog ha glada människor omkring mig! Då blir jag själv glad!

2 kommentarer:

vally sa...

Jag fattar inte. Varför vann han inte. Han var suverän.
Spred glägje och hade fått med bebisen och allt.

nya tant lila sa...

Ja, visst var han härlig! Jag tycker också att han borde ha gått till final.