Fredagskaffet

Det är skönt att dricka kaffe och äta hembakat bröd och kakor med damerna i akvarellkursen, för där finns inga som börjar oja sig över kalorierna.
Jag minns hur det var på högstadiet- detta ställe där alla människor ska få vara som de är- när det vankades fredagsfika. På fredagen turades vi lärare om att ha med kaffebröd.

Nu har jag, som jag har skrivit många gånger, inte alltid varit tjock (snällt ord i nuläget!) för den största delen av mitt liv har jag varit en smal eller hyfsat smal person. Vikten började skena iväg när jag levde mycket ute på kurser och konferenser och inte själv hade kontroll över min mathållning. Den blev sedan värre när jag var på en folkhögskola, där man inte verkade ha någon som helst uppfattning om hur man skulle laga maten för att inte folk skulle bli feta av den. (Jag blev varnad när jag kom dit!) Sedan åt jag på skolan och ja, det har liksom lagts på kilo efter kilo, avbrutet av perioder när jag har lyckats gå ner i vikt.
Men, med denna min bakgrund blir jag inte totalt förtvivlad om någon påpekar- direkt eller indirekt- att jag är tjock, så det som hände vid fredagsfikat gjorde mig inte något. Det var dock intressant att se och höra.
Ofta kom då någon, som till synes var ganska så mager, och ofta också med tillägget rynkig, och bar på sin lilla assiett med den lilla fredagskakan. Och så började de stånka.
- Usch, jag skulle ju egentligen inte äta den här!
Ibland i mera paranoida perioder - det var lätt att  få sådana på högstadier- funderade jag på om det där indirekt var en fingervisning till mig, som var tjockast runt bordet.

I slutet var jag rätt så trött på dem. Det kunde då hända att jag sade
- Men du tror väl inte på fullt allvar att enbart den där lilla kakan skulle kunna göra dig tjock!?

Efter att ha varit smal och blivit en större storlek slutar jag inte förvåna mig över hur människor tycker sig ha rätt att kommentera tjockas storlek. (ja, jag tänker nu inte på släkt och vänner, utan andra, sådana som inte är vänner- egentligen)

Tänk om man skulle börja på samma sätt med kvinnor som är rynkiga. Man kunde ju säga
- Du, jag vet en jättebra kräm mot rynkor som man kan köpa...
Tror ni det hade fallit i god jord?