Mina riktiga drömmar brukar vara djupt förborgade för mig, det vill säga jag minns dem inte. Men den allra sista tiden har jag plötsligt börjat komma ihåg vad jag har drömt.
Jag tror på drömmar. De vill säga oss något. Det är som att släppa loss de omedvetna tyngder vi bär inom oss och få dem upp i ljuset.
I natt kom en (levande) person ifrån mitt förflutna rakt in i mitt liv, någon som jag trodde var stoppad djupt ner i glömskans källare. Det är lätt att lösa problem i drömmen. Verkligheten är mycket svårare.
På tal om levande och döda. När jag kom hem igår efter att ha varit på en skattekurs, doftade hela mitt hus som av rosor, och katten sprang oroligt av och an. Jag hade inga blommor och inget annat som kunde förklara fenomenet. Det var som om någon parfymerad människa hade varit i mitt hus. Men det finns ingen som har nyckel, och ingen hade brutit sig in.
Har du upplevt något liknande?
2 kommentarer:
Blev du inte rädd?
Min homeopat säger, att man kan få dylika doftupplevelser, som inte går att förklara.
Själv känner jag stark cigarrettrök ibland. Min väninnan tror, att det är min pappa, som tittar till mig. Han var rökare. Nja, jag tror nog inte, att någon skall behöva se vår eländiga jord efter uppnådd frid.
Nej, jag blev inte rädd, men nog tyckte jag att det var konstigt.
Skicka en kommentar