Både igår och idag har jag haft långa samtal med gamla väninnor. Med gamla menar jag verkligen gamla. Den ena träffade jag när jag var 18 år, vi gick i gymnasiet tillsammans, och den andra när jag började mitt första riktiga jobb, som sedan blev en anställning, när jag var 27 år gammal. Sedan har vi mer eller mindre regelbundet haft kontakt genom åren.
De bor kvar i Skåne, den ena i samma hus, som låg i samma småhusområde som vi i min familj bodde i.
Det blir liksom lite kullerbyttor i tiden när man pratas vid.
Men den verkliga kullerbyttan gjorde jag idag när jag, som jag redan har skrivit, fick ett kuvert från denna första riktiga arbetsplats (alltså inte sommarjobb eller vikariat ) som jag slutade 1978 för att jobba på AMU, vilket var mycket mera välbetalt.
På den arbetsplatsen hade jag inte bara arbetat med undervisning, utan jag hade också utbildat cirkelledare i svenska för invandrare i södra Sverige, och jag hade varit med i en central utvecklingsgrupp. I de rollerna var en studierektor min chef, och han slutar sin tjänst nu, och jag blev inviterad efter 34 år. Häftigt, tyckte jag.
Nu får det väl bli krafttag när det gäller viktminskning.
Det gläder mig mycket att få återse gamla arbetskamrater, som säkert kommer att vara där. Hoppas nu bara att hälsan är gynnsam så att jag kan genomföra resan. Då lär jag också kunna träffa min väninna ifrån Rom som ska vara i besök i Malmö. Notera detta, Monica! Jag vet att du läser min blogg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar