Hur har de det egentligen, de kyrkligt anställda? Måste man inte fråga sig detta när man läser vissa kyrkliga bloggar. Jag läser, som jag har skrivit många gånger, mycket få bloggar, men några av dem jag läser har kyrkligt anställda som blogginnehavare.
Vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser förtalet på vissa håll, applåderat så klart av Anonyma personer. Tänk att det finns så många som kallar sig Anonym! Så många fegisar!
Men är de så frustrerade i sina ämbeten/tjänster att de måste sitta på nätet och spy ut sin galla? Finns det inga forum där de kan samtala med varandra som vanliga, civiliserade människor?
Andra har bloggar under pseudonym. Där kan man berätta om sina anställningsförhållanden i insinuanta inlägg, så man undrar om medarbetarna/cheferna vet vem blogginnehavaren är. Om ja, så är det nog riktigt illa, kan man tänka sig, för man kan nog inte skriva vad som helst som anställd.
Ja, om det finns skäl att gå ur kyrkan, så är det väl inte på grund av det som framkommer innehållsmässigt på bloggarna, utan på grund av de underströmmar som hela tiden finns med detta ständiga förtalande, vilket dessa bloggar är utmärkta exempel på.
Jag vet att kyrkliga miljöer kan vara ytterst knepiga. Men de blir inte bättre av att man verkar i samma anda med brist på öppenhet, med intolerans och önskan om utmanövreringar.
Någon borde i stället öppna upp för dialoger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar