Det är bra att se om eller läsa om saker. Häromdagen såg jag Strindbergs "Dödsdansen" på TV. Det var en lång föreställning och inte var den rolig heller. Jag hade dessutom sett den minst en gång förut. Men jag såg den med nya ögon, som man ofta gör när man ser något igen.
Tidigare hade jag inte uppfattat vilken bra bild av en psykopat som Strindberg ger i den äkta mannen. Mannen ljuger, han nekar till att han har sagt det han har sagt, han psykar sin hustru, och han är känslomässigt iskall, egentligen, även om han kan prata varmt om sin dotter. Jag är övertygad om att psykopater kan tro sig älska sin mor och sina barn, om inte annat så för att de är en del av dem själva.
Hitler tyckte om hundar och barn. Många iskalla företagsledare är mjuka som vax inför sina egna.
Jag är också övertygad om att hustrun i "Dödsdansen" länge hade hoppats på något annat- om hon fanns i verkligheten- än det hon såg i sitt äktenskap. Men psykopati lär inte botas. Den totala hänsynslösheten och okänsligheten inför andras vilja och behov fick hon nog räkna med för resten av sitt liv. Inte konstigt att hon jublade när karlen hade dött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar