Förre ärkebiskopen- som jag brukar uppskatta- höll en intellektuell och säkert ytterst teologisk predikan, som i vart fall inte jag begrep så mycket av. Det finns många sätt att skrämma bort folk från kyrkan!
Högtidliga och strama körmedlemmar sjöng med en min av utvaldhet.
I ett av omkvädena upprepades orden
-Lyssna Gud, lyssna Gud...
Då fick jag en stark känsla av att här har vi en av de totala missuppfattningarna inom religionen.
Gud är inte en serviceinstitution för oss, som vi i våra böner ber om tjänster!
Borde det inte vara precis tvärtom? Borde det inte vara så att vi insåg att det är vi som är Guds redskap för att verka för att hans vilja får råda?
Ondskan finns runt omkring oss varje dag, i vår vardag och utan att vi vill det är vi själva ofta mitt upp i skeendena när ondskan härjar.
Ondskan härjar i varje sammanträdesrum, där man beslutar om uteslutningar, avstängningar och uppsägningar. Ondskans finns i varje mobbningssituation och i varje misshandel, ondskan ser till att vi utnyttjar varandra, misskrediter varandra, förminskar varandra, att människor inte blir hörda, att djur blir misskötta och misshandlade.
Vi behöver inte anstränga oss för att hitta det onda, det är mycket lätt. Det är ofta svårare att hitta exempel på hur vi människor försöker sätta stopp för det onda.
PS Igår hittade jag en snödroppe under torkat gräs, en envis snödroppe som återkommer varje år på samma plats.
2 kommentarer:
Jag har också reagerat mot alla dessa uppmaningar till Gud att han ska göra det ena eller andra. Gud tar väl inte order från människor?
Våra böner är ingen order.
Det är vårt sätt att se på saken. Gud kanske har en annan åsikt om vad som är bäst för oss.
Gud lyssnar alltid.
Skicka en kommentar