Han ska begravas i min gamla hemförsamling i Limhamn, för han bodde inte långt från mitt föräldrahem.
För mig har livet efter pensioneringen känts som att börja på nytt. Nu har jag tid och möjligheter att förverkliga det liv som jag inte hann med när jag måste arbeta för att försörja mig.
Men i själva verket vet jag ju att jag är inne på sista delen nu. Detta blir så påtagligt när jag sitter där med denna dödsannons i min hand. Den andre pojkvännen som har lämnat jordelivet.
Och igår åkte jag på väg till ett sammanträde i Lund förbi den kyrkogård, där en av mina bästa väninnor vilar sedan i höstas. Det blev så tomt när vi inte längre ringde till varandra.
Livet går mot sitt slut. Hur många av oss hade tid att leva det?
Bilden är från en kyrkogårdsvandring på Östra kyrkogården vid Allhelgona för några år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar